Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-65

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
दह्यमानाय विप्राय यः प्रयच्छत्युपानहौ ।
यत्फलं तस्य भवति तन्मे ब्रूहि पितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
dahyamānāya viprāya yaḥ prayacchatyupānahau ,
yatphalaṁ tasya bhavati tanme brūhi pitāmaha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca dahyamānāya viprāya yaḥ prayacchati
upānahau yat phalaṃ tasya bhavati tat me brūhi pitāmaha
1. Yudhiṣṭhira said: 'O grandfather, please tell me what reward accrues to him who gives sandals to a brahmin suffering from heat.'
भीष्म उवाच ।
उपानहौ प्रयच्छेद्यो ब्राह्मणेभ्यः समाहितः ।
मर्दते कण्टकान्सर्वान्विषमान्निस्तरत्यपि ।
स शत्रूणामुपरि च संतिष्ठति युधिष्ठिर ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
upānahau prayacchedyo brāhmaṇebhyaḥ samāhitaḥ ,
mardate kaṇṭakānsarvānviṣamānnistaratyapi ,
sa śatrūṇāmupari ca saṁtiṣṭhati yudhiṣṭhira.
2. bhīṣmaḥ uvāca upānahau prayacchet yaḥ
brāhmaṇebhyaḥ samāhitaḥ mardate kaṇṭakān
sarvān viṣamān nistarati api saḥ
śatrūṇāṃ upari ca saṃtiṣṭhati yudhiṣṭhira
2. Bhīṣma said: 'O Yudhiṣṭhira, whoever, with a composed mind, gives sandals to brahmins, he crushes all difficult thorns and also overcomes adversities. He stands firmly above his enemies.'
यानं चाश्वतरीयुक्तं तस्य शुभ्रं विशां पते ।
उपतिष्ठति कौन्तेय रूप्यकाञ्चनभूषणम् ।
शकटं दम्यसंयुक्तं दत्तं भवति चैव हि ॥३॥
3. yānaṁ cāśvatarīyuktaṁ tasya śubhraṁ viśāṁ pate ,
upatiṣṭhati kaunteya rūpyakāñcanabhūṣaṇam ,
śakaṭaṁ damyasaṁyuktaṁ dattaṁ bhavati caiva hi.
3. yānaṃ ca aśvatarīyuktaṃ tasya śubhraṃ
viśām pate upatiṣṭhati kaunteya
rūpyakāñcanabhūṣaṇam śakaṭaṃ
damyasaṃyuktaṃ dattaṃ bhavati ca eva hi
3. viśām pate kaunteya tasya śubhraṃ
aśvatarīyuktaṃ rūpyakāñcanabhūṣaṇam
yānaṃ upatiṣṭhati ca eva hi
damyasaṃyuktaṃ śakaṭaṃ dattaṃ bhavati
3. O lord of the people, O son of Kunti, his bright carriage, yoked with mules and adorned with silver and gold, stands ready. And indeed, a cart yoked with tame oxen is also given.
युधिष्ठिर उवाच ।
यत्फलं तिलदाने च भूमिदाने च कीर्तितम् ।
गोप्रदानेऽन्नदाने च भूयस्तद्ब्रूहि कौरव ॥४॥
4. yudhiṣṭhira uvāca ,
yatphalaṁ tiladāne ca bhūmidāne ca kīrtitam ,
gopradāne'nnadāne ca bhūyastadbrūhi kaurava.
4. yudhiṣṭhiraḥ uvāca yat phalam tiladāne ca bhūmidāne ca
kīrtitam gopradāne annadāne ca bhūyaḥ tat brūhi kaurava
4. yudhiṣṭhiraḥ uvāca he kaurava,
tiladāne ca bhūmidāne ca gopradāne ca annadāne ca yat phalam kīrtitam,
tat bhūyaḥ brūhi
4. Yudhishthira said: O scion of Kuru, please tell me again what merit is declared for the giving of sesame seeds, the giving of land, the giving of cows, and the giving of food.
भीष्म उवाच ।
शृणुष्व मम कौन्तेय तिलदानस्य यत्फलम् ।
निशम्य च यथान्यायं प्रयच्छ कुरुसत्तम ॥५॥
5. bhīṣma uvāca ,
śṛṇuṣva mama kaunteya tiladānasya yatphalam ,
niśamya ca yathānyāyaṁ prayaccha kurusattama.
5. bhīṣmaḥ uvāca śṛṇuṣva mama kaunteya tiladānasya yat
phalam niśamya ca yathānyāyam prayaccha kurusattama
5. bhīṣmaḥ uvāca he kaunteya,
tiladānasya yat phalam (asti),
mama śṛṇuṣva.
ca niśamya,
he kurusattama,
yathānyāyam prayaccha
5. Bhishma said: O son of Kunti, listen to me regarding the result of giving sesame seeds. And having heard it, O best of the Kurus, give appropriately.
पितॄणां प्रथमं भोज्यं तिलाः सृष्टाः स्वयंभुवा ।
तिलदानेन वै तस्मात्पितृपक्षः प्रमोदते ॥६॥
6. pitṝṇāṁ prathamaṁ bhojyaṁ tilāḥ sṛṣṭāḥ svayaṁbhuvā ,
tiladānena vai tasmātpitṛpakṣaḥ pramodate.
6. pitṝṇām prathamaṃ bhojyam tilāḥ sṛṣṭāḥ svayambhuvā
tiladānena vai tasmāt pitṛpakṣaḥ pramodate
6. svayambhuvā tilāḥ pitṝṇām prathamaṃ bhojyam sṛṣṭāḥ.
tasmāt vai tiladānena pitṛpakṣaḥ pramodate
6. Sesame seeds were first created by the Self-existent One (Svayambhū) as food for the ancestors (pitṛ). Therefore, by the giving (dāna) of sesame seeds, the ancestral lineage is truly delighted.
माघमासे तिलान्यस्तु ब्राह्मणेभ्यः प्रयच्छति ।
सर्वसत्त्वसमाकीर्णं नरकं स न पश्यति ॥७॥
7. māghamāse tilānyastu brāhmaṇebhyaḥ prayacchati ,
sarvasattvasamākīrṇaṁ narakaṁ sa na paśyati.
7. māghamāse tilān yaḥ tu brāhmaṇebhyaḥ prayacchati
sarvasattvasamākīrṇam narakam saḥ na paśyati
7. yaḥ tu māghamāse brāhmaṇebhyaḥ tilān prayacchati,
saḥ sarvasattvasamākīrṇam narakam na paśyati
7. In the month of Magha, whoever offers sesame seeds to brahmins does not see hell, which is teeming with all kinds of beings.
सर्वकामैः स यजते यस्तिलैर्यजते पितॄन् ।
न चाकामेन दातव्यं तिलश्राद्धं कथंचन ॥८॥
8. sarvakāmaiḥ sa yajate yastilairyajate pitṝn ,
na cākāmena dātavyaṁ tilaśrāddhaṁ kathaṁcana.
8. sarvakāmaiḥ saḥ yajate yaḥ tilaiḥ yajate pitṝn
na ca akāmena dātavyam tilaśrāddham kathaṃcana
8. yaḥ tilaiḥ pitṝn yajate,
saḥ sarvakāmaiḥ yajate.
ca tilaśrāddham akāmena kathaṃcana na dātavyam
8. He who performs a Vedic ritual (yajña) for the ancestors (pitṛs) with sesame seeds attains all his desires. Moreover, a sesame seed (śrāddha) ritual should never be performed unwillingly.
महर्षेः कश्यपस्यैते गात्रेभ्यः प्रसृतास्तिलाः ।
ततो दिव्यं गता भावं प्रदानेषु तिलाः प्रभो ॥९॥
9. maharṣeḥ kaśyapasyaite gātrebhyaḥ prasṛtāstilāḥ ,
tato divyaṁ gatā bhāvaṁ pradāneṣu tilāḥ prabho.
9. maharṣeḥ kaśyapasya ete gātrebhyaḥ prasṛtāḥ tilāḥ
tataḥ divyam gatāḥ bhāvam pradāneṣu tilāḥ prabho
9. prabho,
maharṣeḥ kaśyapasya gātrebhyaḥ ete tilāḥ prasṛtāḥ.
tataḥ pradāneṣu tilāḥ divyam bhāvam gatāḥ
9. O Lord, these sesame seeds emanated from the limbs of the great sage (muni) Kashyapa. Consequently, these sesame seeds have attained a divine nature among all offerings.
पौष्टिका रूपदाश्चैव तथा पापविनाशनाः ।
तस्मात्सर्वप्रदानेभ्यस्तिलदानं विशिष्यते ॥१०॥
10. pauṣṭikā rūpadāścaiva tathā pāpavināśanāḥ ,
tasmātsarvapradānebhyastiladānaṁ viśiṣyate.
10. pauṣṭikāḥ rūpadāḥ ca eva tathā pāpavināśanāḥ
tasmāt sarvapradānebhyaḥ tiladānam viśiṣyate
10. pauṣṭikāḥ ca eva rūpadāḥ tathā pāpavināśanāḥ (santi).
tasmāt sarvapradānebhyaḥ tiladānam viśiṣyate
10. They (sesame seeds) are indeed strengthening and beauty-bestowing, and likewise, destroyers of sin. Therefore, among all gifts, the offering (dāna) of sesame seeds is considered superior.
आपस्तम्बश्च मेधावी शङ्खश्च लिखितस्तथा ।
महर्षिर्गौतमश्चापि तिलदानैर्दिवं गताः ॥११॥
11. āpastambaśca medhāvī śaṅkhaśca likhitastathā ,
maharṣirgautamaścāpi tiladānairdivaṁ gatāḥ.
11. āpastambaḥ ca medhāvī śaṅkhaḥ ca likhitaḥ tathā
maharṣiḥ gautamaḥ ca api tiladānaiḥ divam gatāḥ
11. medhāvī āpastambaḥ ca śaṅkhaḥ ca likhitaḥ tathā
maharṣiḥ gautamaḥ ca api tiladānaiḥ divam gatāḥ
11. The intelligent Āpastamba, as well as Śaṅkha and Likhita, and also the great sage Gautama, all attained heaven by means of sesame seed offerings (dāna).
तिलहोमपरा विप्राः सर्वे संयतमैथुनाः ।
समा गव्येन हविषा प्रवृत्तिषु च संस्थिताः ॥१२॥
12. tilahomaparā viprāḥ sarve saṁyatamaithunāḥ ,
samā gavyena haviṣā pravṛttiṣu ca saṁsthitāḥ.
12. tilahomaparāḥ viprāḥ sarve saṃyatamathunāḥ
samāḥ gavyena haviṣā pravṛttiṣu ca saṃsthitāḥ
12. sarve viprāḥ tilahomaparāḥ saṃyatamathunāḥ
gavyena haviṣā pravṛttiṣu ca saṃsthitāḥ samāḥ
12. All brahmins (viprāḥ) who are dedicated to sesame seed fire rituals (homa), who have controlled their sexual desires, and who are established in equanimity, using ghee (haviṣā) in their various actions, are equally situated.
सर्वेषामेव दानानां तिलदानं परं स्मृतम् ।
अक्षयं सर्वदानानां तिलदानमिहोच्यते ॥१३॥
13. sarveṣāmeva dānānāṁ tiladānaṁ paraṁ smṛtam ,
akṣayaṁ sarvadānānāṁ tiladānamihocyate.
13. sarveṣām eva dānānām tiladānam param smṛtam
akṣayam sarvadānānām tiladānam iha ucyate
13. sarveṣām eva dānānām tiladānam param smṛtam
iha sarvadānānām tiladānam akṣayam ucyate
13. Among all kinds of offerings (dāna), the offering of sesame seeds is considered supreme. Here, the offering of sesame seeds is declared to be imperishable among all offerings (dāna).
उत्पन्ने च पुरा हव्ये कुशिकर्षिः परंतप ।
तिलैरग्नित्रयं हुत्वा प्राप्तवान्गतिमुत्तमाम् ॥१४॥
14. utpanne ca purā havye kuśikarṣiḥ paraṁtapa ,
tilairagnitrayaṁ hutvā prāptavāngatimuttamām.
14. utpanne ca purā havye kuśikarṣiḥ paraṃtapa
tilaiḥ agnitrayam hutvā prāptavān gatim uttamām
14. ca purā havye utpanne paraṃtapa kuśikarṣiḥ
tilaiḥ agnitrayam hutvā uttamām gatim prāptavān
14. And previously, when an oblation (havya) was prepared, the sage Kuśika, tormentor of foes, having offered into the three fires with sesame seeds, attained the supreme state.
इति प्रोक्तं कुरुश्रेष्ठ तिलदानमनुत्तमम् ।
विधानं येन विधिना तिलानामिह शस्यते ॥१५॥
15. iti proktaṁ kuruśreṣṭha tiladānamanuttamam ,
vidhānaṁ yena vidhinā tilānāmiha śasyate.
15. iti proktam kuruśreṣṭha tiladānam anuttamam
| vidhānam yena vidhinā tilānām iha śasyate
15. O best of Kurus, thus has been declared this unparalleled giving (dāna) of sesame seeds. Here, the procedure (vidhāna) pertaining to sesame seeds, by which method it is praised, is explained.
अत ऊर्ध्वं निबोधेदं देवानां यष्टुमिच्छताम् ।
समागमं महाराज ब्रह्मणा वै स्वयंभुवा ॥१६॥
16. ata ūrdhvaṁ nibodhedaṁ devānāṁ yaṣṭumicchatām ,
samāgamaṁ mahārāja brahmaṇā vai svayaṁbhuvā.
16. ata ūrdhvam nibodha idam devānām yaṣṭum icchatām
| samāgamam mahārāja brahmaṇā vai svayambhuvā
16. O great king, after this, understand this assembly of the gods who wished to perform a Vedic ritual (yajña), along with Brahmā (brahman), the self-existent.
देवाः समेत्य ब्रह्माणं भूमिभागं यियक्षवः ।
शुभं देशमयाचन्त यजेम इति पार्थिव ॥१७॥
17. devāḥ sametya brahmāṇaṁ bhūmibhāgaṁ yiyakṣavaḥ ,
śubhaṁ deśamayācanta yajema iti pārthiva.
17. devāḥ sametya brahmāṇam bhūmibhāgam yiyakṣavaḥ
| śubham deśam ayācanta yajema iti pārthiva
17. The gods, having assembled and wishing to perform a Vedic ritual (yajña), requested an auspicious piece of land from Brahmā (brahman), saying, 'Let us perform the Vedic ritual (yajña), O King.'
देवा ऊचुः ।
भगवंस्त्वं प्रभुर्भूमेः सर्वस्य त्रिदिवस्य च ।
यजेमहि महाभाग यज्ञं भवदनुज्ञया ।
नाननुज्ञातभूमिर्हि यज्ञस्य फलमश्नुते ॥१८॥
18. devā ūcuḥ ,
bhagavaṁstvaṁ prabhurbhūmeḥ sarvasya tridivasya ca ,
yajemahi mahābhāga yajñaṁ bhavadanujñayā ,
nānanujñātabhūmirhi yajñasya phalamaśnute.
18. devāḥ ūcuḥ | bhagavan tvam prabhuḥ bhūmeḥ
sarvasya tridivasya ca | yajemahe
mahābhāga yajñam bhavat anujñayā | na
ananujñātabhūmiḥ hi yajñasya phalam aśnute
18. The gods said: 'O Lord (bhagavat), you are indeed the master of the earth and all of heaven. O greatly fortunate one, let us perform the Vedic ritual (yajña) with your permission. For, a person performing a Vedic ritual (yajña) on unpermitted land does not truly reap its fruit.'
त्वं हि सर्वस्य जगतः स्थावरस्य चरस्य च ।
प्रभुर्भवसि तस्मात्त्वं समनुज्ञातुमर्हसि ॥१९॥
19. tvaṁ hi sarvasya jagataḥ sthāvarasya carasya ca ,
prabhurbhavasi tasmāttvaṁ samanujñātumarhasi.
19. tvam hi sarvasya jagataḥ sthāvarasya carasya ca
prabhuḥ bhavasi tasmāt tvam samanujñātum arhasi
19. tvam hi sarvasya sthāvarasya carasya jagataḥ ca
prabhuḥ bhavasi tasmāt tvam samanujñātum arhasi
19. Indeed, you are the lord of this entire universe, both of what is stationary and what is moving. Therefore, you should grant permission.
ब्रह्मोवाच ।
ददामि मेदिनीभागं भवद्भ्योऽहं सुरर्षभाः ।
यस्मिन्देशे करिष्यध्वं यज्ञं काश्यपनन्दनाः ॥२०॥
20. brahmovāca ,
dadāmi medinībhāgaṁ bhavadbhyo'haṁ surarṣabhāḥ ,
yasmindeśe kariṣyadhvaṁ yajñaṁ kāśyapanandanāḥ.
20. brahmā uvāca dadāmi medinībhāgam bhavadbhyas aham
surarṣabhāḥ yasmin deśe kariṣyadhvam yajñam kāśyapanandanāḥ
20. brahmā uvāca aham surarṣabhāḥ kāśyapanandanāḥ bhavadbhyas
medinībhāgam dadāmi yasmin deśe yajñam kariṣyadhvam
20. Brahmā said: "O best of the gods (surarṣabhāḥ), and O sons of Kāśyapa (Kāśyapanandanāḥ), I grant you a portion of land in which you may perform your Vedic ritual (yajña)."
देवा ऊचुः ।
भगवन्कृतकामाः स्मो यक्ष्यामस्त्वाप्तदक्षिणैः ।
इमं तु देशं मुनयः पर्युपासन्त नित्यदा ॥२१॥
21. devā ūcuḥ ,
bhagavankṛtakāmāḥ smo yakṣyāmastvāptadakṣiṇaiḥ ,
imaṁ tu deśaṁ munayaḥ paryupāsanta nityadā.
21. devā ūcuḥ bhagavan kṛtakāmāḥ smaḥ yakṣyāmaḥ tu
āptadakṣiṇaiḥ imam tu deśam munayaḥ paryupāsanta nityadā
21. devāḥ ūcuḥ bhagavan kṛtakāmāḥ smaḥ tu āptadakṣiṇaiḥ
yakṣyāmaḥ tu imam deśam munayaḥ nityadā paryupāsanta
21. The gods said: "O revered one (bhagavan), our wishes are fulfilled. We will indeed perform a Vedic ritual (yajña) with the prescribed ritual fees. However, sages (muni) have always dwelt in this very region."
भीष्म उवाच ।
ततोऽगस्त्यश्च कण्वश्च भृगुरत्रिर्वृषाकपिः ।
असितो देवलश्चैव देवयज्ञमुपागमन् ॥२२॥
22. bhīṣma uvāca ,
tato'gastyaśca kaṇvaśca bhṛguratrirvṛṣākapiḥ ,
asito devalaścaiva devayajñamupāgaman.
22. bhīṣma uvāca tataḥ agastyaḥ ca kaṇvaḥ ca bhṛguḥ atriḥ
vṛṣākapiḥ asitaḥ devalaḥ ca eva devayajñam upāgaman
22. bhīṣmaḥ uvāca tataḥ agastyaḥ ca kaṇvaḥ ca bhṛguḥ atriḥ
vṛṣākapiḥ asitaḥ devalaḥ ca eva devayajñam upāgaman
22. Bhīṣma said: "Then Agastya, Kaṇva, Bhṛgu, Atri, Vṛṣākapi, Asita, and Devala, all arrived at the gods' Vedic ritual."
ततो देवा महात्मान ईजिरे यज्ञमच्युत ।
तथा समापयामासुर्यथाकालं सुरर्षभाः ॥२३॥
23. tato devā mahātmāna ījire yajñamacyuta ,
tathā samāpayāmāsuryathākālaṁ surarṣabhāḥ.
23. tataḥ devāḥ mahātmānaḥ īrire yajñam acyuta
tathā samāpayām āsuḥ yathākālam surarṣabhāḥ
23. tataḥ mahātmānaḥ devāḥ yajñam īrire,
tathā acyuta surarṣabhāḥ yathākālam samāpayām āsuḥ
23. Then the great-souled gods performed the Vedic ritual. O Acyuta (Viṣṇu), the best among the gods completed it in due time.
त इष्टयज्ञास्त्रिदशा हिमवत्यचलोत्तमे ।
षष्ठमंशं क्रतोस्तस्य भूमिदानं प्रचक्रिरे ॥२४॥
24. ta iṣṭayajñāstridaśā himavatyacalottame ,
ṣaṣṭhamaṁśaṁ kratostasya bhūmidānaṁ pracakrire.
24. te iṣṭayajñāḥ tridaśāḥ himavati acalottame
ṣaṣṭham aṃśam kratoḥ tasya bhūmidānam pracakrire
24. te iṣṭayajñāḥ tridaśāḥ himavati acalottame
tasya kratoḥ ṣaṣṭham aṃśam bhūmidānam pracakrire
24. Those gods (tridaśāḥ), having performed their Vedic rituals, made a gift of land (bhūmidāna) as the sixth part of that ritual on Himavat, the best of mountains.
प्रादेशमात्रं भूमेस्तु यो दद्यादनुपस्कृतम् ।
न सीदति स कृच्छ्रेषु न च दुर्गाण्यवाप्नुते ॥२५॥
25. prādeśamātraṁ bhūmestu yo dadyādanupaskṛtam ,
na sīdati sa kṛcchreṣu na ca durgāṇyavāpnute.
25. prādeśamātram bhūmeḥ tu yaḥ dadyāt anupaskṛtam
na sīdati sa kṛcchreṣu na ca durgāṇi avāpnute
25. yaḥ tu prādeśamātram anupaskṛtam bhūmeḥ dadyāt,
sa kṛcchreṣu na sīdati,
ca durgāṇi na avāpnute
25. Indeed, whoever gives a span-sized plot of land (bhūmi), unblemished, that person does not suffer in difficulties nor does he encounter misfortunes.
शीतवातातपसहां गृहभूमिं सुसंस्कृताम् ।
प्रदाय सुरलोकस्थः पुण्यान्तेऽपि न चाल्यते ॥२६॥
26. śītavātātapasahāṁ gṛhabhūmiṁ susaṁskṛtām ,
pradāya suralokasthaḥ puṇyānte'pi na cālyate.
26. śītavātātapasahām gṛhabhūmim susaṃskṛtām
pradāya suralokasthaḥ puṇyānte api na cālyate
26. (yaḥ) śītavātātapasahām susaṃskṛtām gṛhabhūmim pradāya,
(saḥ) suralokasthaḥ puṇyānte api na cālyate
26. Having given a well-maintained homestead (gṛhabhūmi) that endures cold, wind, and heat, a person residing in the celestial realm (suraloka) is not dislodged even after the culmination of their spiritual merit (puṇya).
मुदितो वसते प्राज्ञः शक्रेण सह पार्थिव ।
प्रतिश्रयप्रदाता च सोऽपि स्वर्गे महीयते ॥२७॥
27. mudito vasate prājñaḥ śakreṇa saha pārthiva ,
pratiśrayapradātā ca so'pi svarge mahīyate.
27. muditaḥ vasate prājñaḥ śakreṇa saha pārthiva
pratiśrayapradātā ca saḥ api svarge mahīyate
27. pārthiva prājñaḥ muditaḥ śakreṇa saha vasate
ca pratiśrayapradātā saḥ api svarge mahīyate
27. O King, a wise person who provides shelter resides happily with Indra; and such a giver of refuge is also honored in heaven.
अध्यापककुले जातः श्रोत्रियो नियतेन्द्रियः ।
गृहे यस्य वसेत्तुष्टः प्रधानं लोकमश्नुते ॥२८॥
28. adhyāpakakule jātaḥ śrotriyo niyatendriyaḥ ,
gṛhe yasya vasettuṣṭaḥ pradhānaṁ lokamaśnute.
28. adhyāpakakule jātaḥ śrotriyaḥ niyatendriyaḥ
gṛhe yasya vaset tuṣṭaḥ pradhānaṃ lokam aśnute
28. yasya gṛhe adhyāpakakule jātaḥ śrotriyaḥ
niyatendriyaḥ tuṣṭaḥ vaset pradhānaṃ lokam aśnute
28. A person in whose house a contented śrotriya (Vedic scholar) - one born in a family of teachers and having controlled senses - resides, attains the principal realm.
तथा गवार्थे शरणं शीतवर्षसहं महत् ।
आसप्तमं तारयति कुलं भरतसत्तम ॥२९॥
29. tathā gavārthe śaraṇaṁ śītavarṣasahaṁ mahat ,
āsaptamaṁ tārayati kulaṁ bharatasattama.
29. tathā gavārthe śaraṇaṃ śītavarṣasahaṃ mahat
āsaptamaṃ tārayati kulaṃ bharatasattama
29. bharatasattama tathā gavārthe śītavarṣasahaṃ
mahat śaraṇam āsaptamaṃ kulaṃ tārayati
29. Similarly, O best of Bharatas, a great shelter for the sake of cows, which withstands cold and rain, saves (liberates) a family up to the seventh generation.
क्षेत्रभूमिं ददल्लोके पुत्र श्रियमवाप्नुयात् ।
रत्नभूमिं प्रदत्त्वा तु कुलवंशं विवर्धयेत् ॥३०॥
30. kṣetrabhūmiṁ dadalloke putra śriyamavāpnuyāt ,
ratnabhūmiṁ pradattvā tu kulavaṁśaṁ vivardhayet.
30. kṣetrabhūmiṃ dadat loke putra śriyaṃ avāpnuyāt
ratnabhūmiṃ pradattvā tu kulavaṃśaṃ vivardhayet
30. putra loke kṣetrabhūmiṃ dadat śriyam avāpnuyāt
tu ratnabhūmiṃ pradattvā kulavaṃśaṃ vivardhayet
30. O son, a person who gives agricultural land in the world will attain prosperity. But by giving jewel-bearing land, one should surely cause the family lineage to flourish.
न चोषरां न निर्दग्धां महीं दद्यात्कथंचन ।
न श्मशानपरीतां च न च पापनिषेविताम् ॥३१॥
31. na coṣarāṁ na nirdagdhāṁ mahīṁ dadyātkathaṁcana ,
na śmaśānaparītāṁ ca na ca pāpaniṣevitām.
31. na ca uṣarām na nirdagdhām mahīm dadyāt kathaṃcana
na śmaśānaparītām ca na ca pāpaniṣevitām
31. na uṣarām ca na nirdagdhām mahīm na śmaśānaparītām
ca na ca pāpaniṣevitām kathaṃcana dadyāt
31. One should never give land that is barren, burnt, surrounded by a cremation ground, or frequented by sinners.
पारक्ये भूमिदेशे तु पितॄणां निर्वपेत्तु यः ।
तद्भूमिस्वामिपितृभिः श्राद्धकर्म विहन्यते ॥३२॥
32. pārakye bhūmideśe tu pitṝṇāṁ nirvapettu yaḥ ,
tadbhūmisvāmipitṛbhiḥ śrāddhakarma vihanyate.
32. pārakye bhūmideśe tu pitṝṇām nirvapet tu yaḥ
tadbhūmisvāmipitṛbhiḥ śrāddhakarma vihanyate
32. yaḥ tu pārakye bhūmideśe pitṝṇām nirvapet,
tat śrāddhakarma tadbhūmisvāmipitṛbhiḥ vihanyate
32. Whoever performs offerings for the ancestors (pitṛs) on another's plot of land, that śrāddha ritual is nullified by the ancestors of the owner of that land.
तस्मात्क्रीत्वा महीं दद्यात्स्वल्पामपि विचक्षणः ।
पिण्डः पितृभ्यो दत्तो वै तस्यां भवति शाश्वतः ॥३३॥
33. tasmātkrītvā mahīṁ dadyātsvalpāmapi vicakṣaṇaḥ ,
piṇḍaḥ pitṛbhyo datto vai tasyāṁ bhavati śāśvataḥ.
33. tasmāt krītvā mahīm dadyāt svalpām api vicakṣaṇaḥ
piṇḍaḥ pitṛbhyaḥ dattaḥ vai tasyām bhavati śāśvataḥ
33. tasmāt vicakṣaṇaḥ krītvā svalpām api mahīm dadyāt.
tasyām pitṛbhyaḥ dattaḥ piṇḍaḥ vai śāśvataḥ bhavati
33. Therefore, a wise person should give land, even if it is a small amount, after having bought it. An offering (piṇḍa) given to the ancestors (pitṛs) on such land indeed becomes eternal.
अटवीपर्वताश्चैव नदीतीर्थानि यानि च ।
सर्वाण्यस्वामिकान्याहुर्न हि तत्र परिग्रहः ॥३४॥
34. aṭavīparvatāścaiva nadītīrthāni yāni ca ,
sarvāṇyasvāmikānyāhurna hi tatra parigrahaḥ.
34. aṭavīparvatāḥ ca eva nadītīrthāni yāni ca
sarvāṇi asvāmikāni āhuḥ na hi tatra parigrahaḥ
34. aṭavīparvatāḥ ca eva yāni nadītīrthāni ca,
sarvāṇi asvāmikāni āhuḥ.
hi tatra parigrahaḥ na
34. Forests and mountains, and also all sacred river places, are declared to be ownerless, for there is no right of possession there.
इत्येतद्भूमिदानस्य फलमुक्तं विशां पते ।
अतः परं तु गोदानं कीर्तयिष्यामि तेऽनघ ॥३५॥
35. ityetadbhūmidānasya phalamuktaṁ viśāṁ pate ,
ataḥ paraṁ tu godānaṁ kīrtayiṣyāmi te'nagha.
35. iti etad bhūmidānasya phalam uktam viśām pate
ataḥ param tu godānam kīrtayiṣyāmi te anagha
35. Thus, this is the declared result of land donation, O lord of the people. Now, after this, I will explain to you the merits of cow donation, O sinless one.
गावोऽधिकास्तपस्विभ्यो यस्मात्सर्वेभ्य एव च ।
तस्मान्महेश्वरो देवस्तपस्ताभिः समास्थितः ॥३६॥
36. gāvo'dhikāstapasvibhyo yasmātsarvebhya eva ca ,
tasmānmaheśvaro devastapastābhiḥ samāsthitaḥ.
36. gāvaḥ adhikāḥ tapasvibhyaḥ yasmāt sarvebhyaḥ eva ca
tasmāt maheśvaraḥ devaḥ tapaḥ tābhiḥ samāsthitaḥ
36. Because cows are superior even to all ascetics, therefore the great god (Maheśvara) himself undertook austerities (tapas) with them.
ब्रह्मलोके वसन्त्येताः सोमेन सह भारत ।
आसां ब्रह्मर्षयः सिद्धाः प्रार्थयन्ति परां गतिम् ॥३७॥
37. brahmaloke vasantyetāḥ somena saha bhārata ,
āsāṁ brahmarṣayaḥ siddhāḥ prārthayanti parāṁ gatim.
37. brahmaloke vasanti etāḥ somena saha bhārata āsām
brahmarṣayaḥ siddhāḥ prārthayanti parām gatim
37. These (cows) reside in the world of Brahmā (brahmaloka) along with Soma, O Bhārata. The brahmin sages (brahmarṣis) and perfected beings (siddhas) seek the supreme destination (parām gati) from them.
पयसा हविषा दध्ना शकृताप्यथ चर्मणा ।
अस्थिभिश्चोपकुर्वन्ति शृङ्गैर्वालैश्च भारत ॥३८॥
38. payasā haviṣā dadhnā śakṛtāpyatha carmaṇā ,
asthibhiścopakurvanti śṛṅgairvālaiśca bhārata.
38. payasā haviṣā dadhnā śakṛtā api atha carmaṇā
asthibhiḥ ca upakurvanti śṛṅgaiḥ vālaiḥ ca bhārata
38. They provide benefit with their milk, clarified butter (haviṣ), curds, even their dung and hide; and also with their bones, horns, and hair, O Bhārata.
नासां शीतातपौ स्यातां सदैताः कर्म कुर्वते ।
न वर्षं विषमं वापि दुःखमासां भवत्युत ॥३९॥
39. nāsāṁ śītātapau syātāṁ sadaitāḥ karma kurvate ,
na varṣaṁ viṣamaṁ vāpi duḥkhamāsāṁ bhavatyuta.
39. na āsām śītātapau syātām sadā etāḥ karma kurvate
na varṣam viṣamam vā api duḥkham āsām bhavati uta
39. etāḥ karma kurvate āsām sadā śītātapau na syātām
na viṣamam varṣam vā api āsām duḥkham uta bhavati
39. For these (cows), neither cold nor heat should always exist, as they perform their function. Nor does adverse rain or indeed any suffering come upon them.
ब्राह्मणैः सहिता यान्ति तस्मात्परतरं पदम् ।
एकं गोब्राह्मणं तस्मात्प्रवदन्ति मनीषिणः ॥४०॥
40. brāhmaṇaiḥ sahitā yānti tasmātparataraṁ padam ,
ekaṁ gobrāhmaṇaṁ tasmātpravadanti manīṣiṇaḥ.
40. brāhmaṇaiḥ sahitāḥ yānti tasmāt parataram padam
ekam go-brāhmaṇam tasmāt pravadanti manīṣiṇaḥ
40. brāhmaṇaiḥ sahitāḥ (gāvaḥ) tasmāt parataram padam
yānti tasmāt manīṣiṇaḥ ekam go-brāhmaṇam pravadanti
40. Accompanied by wise (brāhmaṇas), they (cows) attain that supreme state. Therefore, the sagacious declare the cow and the (brāhmaṇa) to be one.
रन्तिदेवस्य यज्ञे ताः पशुत्वेनोपकल्पिताः ।
ततश्चर्मण्वती राजन्गोचर्मभ्यः प्रवर्तिता ॥४१॥
41. rantidevasya yajñe tāḥ paśutvenopakalpitāḥ ,
tataścarmaṇvatī rājangocarmabhyaḥ pravartitā.
41. rantidevasya yajñe tāḥ paśutvena upakalpitāḥ
tataḥ carmaṇvatī rājan go-carmabhyaḥ pravartitā
41. rantidevasya yajñe tāḥ paśutvena upakalpitāḥ
tataḥ rājan go-carmabhyaḥ carmaṇvatī pravartitā
41. In the Vedic ritual (yajña) of Rantideva, these (cows) were designated as ritual animals. Thereafter, O King, the Carmanvati river originated from those cow hides.
पशुत्वाच्च विनिर्मुक्ताः प्रदानायोपकल्पिताः ।
ता इमा विप्रमुख्येभ्यो यो ददाति महीपते ।
निस्तरेदापदं कृच्छ्रां विषमस्थोऽपि पार्थिव ॥४२॥
42. paśutvācca vinirmuktāḥ pradānāyopakalpitāḥ ,
tā imā vipramukhyebhyo yo dadāti mahīpate ,
nistaredāpadaṁ kṛcchrāṁ viṣamastho'pi pārthiva.
42. paśutvāt ca vinirmuktāḥ pradānāya
upakalpitāḥ tāḥ imāḥ vipra-mukhyebhyaḥ
yaḥ dadāti mahīpate nistaret āpadam
kṛcchrām viṣamasthaḥ api pārthiva
42. paśutvāt ca vinirmuktāḥ pradānāya
upakalpitāḥ (gāvaḥ) mahīpate pārthiva yaḥ
imāḥ tāḥ vipra-mukhyebhyaḥ dadāti saḥ
viṣamasthaḥ api kṛcchrām āpadam nistaret
42. And liberated from animal status, they (cows) are designated for bestowal. O King (mahīpate), whoever gives these very (cows) to preeminent (brāhmaṇas) will overcome a severe calamity, even if he is in a difficult situation, O Ruler of Earth (pārthiva).
गवां सहस्रदः प्रेत्य नरकं न प्रपश्यति ।
सर्वत्र विजयं चापि लभते मनुजाधिप ॥४३॥
43. gavāṁ sahasradaḥ pretya narakaṁ na prapaśyati ,
sarvatra vijayaṁ cāpi labhate manujādhipa.
43. gavām sahasradaḥ pretya narakam na prapaśyati
sarvatra vijayam ca api labhate manujādhipa
43. manujādhipa yaḥ gavām sahasradaḥ pretya narakam
na prapaśyati ca api sarvatra vijayam labhate
43. O king of men, one who donates a thousand cows does not experience hell after death; furthermore, he achieves victory everywhere.
अमृतं वै गवां क्षीरमित्याह त्रिदशाधिपः ।
तस्माद्ददाति यो धेनुममृतं स प्रयच्छति ॥४४॥
44. amṛtaṁ vai gavāṁ kṣīramityāha tridaśādhipaḥ ,
tasmāddadāti yo dhenumamṛtaṁ sa prayacchati.
44. amṛtam vai gavām kṣīram iti āha tridaśādhipaḥ
tasmāt dadāti yaḥ dhenum amṛtam sa prayacchati
44. tridaśādhipaḥ āha iti gavām kṣīram vai amṛtam
tasmāt yaḥ dhenum dadāti sa amṛtam prayacchati
44. The lord of the gods declared, "The milk of cows is truly nectar." Therefore, whoever donates a cow truly bestows nectar.
अग्नीनामव्ययं ह्येतद्धौम्यं वेदविदो विदुः ।
तस्माद्ददाति यो धेनुं स हौम्यं संप्रयच्छति ॥४५॥
45. agnīnāmavyayaṁ hyetaddhaumyaṁ vedavido viduḥ ,
tasmāddadāti yo dhenuṁ sa haumyaṁ saṁprayacchati.
45. agnīnām avyayam hi etat haumyam vedavidaḥ viduḥ
tasmāt dadāti yaḥ dhenum sa haumyam samprayacchati
45. hi vedavidaḥ viduḥ etat agnīnām avyayam haumyam
tasmāt yaḥ dhenum dadāti sa haumyam samprayacchati
45. Indeed, those who are learned in the Vedas understand that this is an imperishable offering (homa) to the fires. Therefore, whoever donates a cow truly bestows an offering (homa).
स्वर्गो वै मूर्तिमानेष वृषभं यो गवां पतिम् ।
विप्रे गुणयुते दद्यात्स वै स्वर्गे महीयते ॥४६॥
46. svargo vai mūrtimāneṣa vṛṣabhaṁ yo gavāṁ patim ,
vipre guṇayute dadyātsa vai svarge mahīyate.
46. svargaḥ vai mūrtimān eṣaḥ vṛṣabham yaḥ gavām
patim vipre guṇayute dadyāt sa vai svarge mahīyate
46. vai eṣaḥ vṛṣabham gavām patim mūrtimān svargaḥ
yaḥ guṇayute vipre dadyāt sa vai svarge mahīyate
46. Indeed, this lord of cows, the bull, is heaven personified. The one who gives such a bull to a virtuous brahmin (vipra) is truly honored in heaven.
प्राणा वै प्राणिनामेते प्रोच्यन्ते भरतर्षभ ।
तस्माद्ददाति यो धेनुं प्राणान्वै स प्रयच्छति ॥४७॥
47. prāṇā vai prāṇināmete procyante bharatarṣabha ,
tasmāddadāti yo dhenuṁ prāṇānvai sa prayacchati.
47. prāṇāḥ vai prāṇinām ete procyante bharatarṣabha |
tasmāt dadāti yaḥ dhenum prāṇān vai saḥ prayacchati
47. bharatarṣabha ete prāṇāḥ vai prāṇinām procyante
tasmāt yaḥ dhenum dadāti saḥ vai prāṇān prayacchati
47. O best among Bharatas, these (cows) are indeed declared to be the very life-breaths (prāṇa) of living beings. Therefore, whoever donates a cow truly bestows life-breaths (prāṇa).
गावः शरण्या भूतानामिति वेदविदो विदुः ।
तस्माद्ददाति यो धेनुं शरणं संप्रयच्छति ॥४८॥
48. gāvaḥ śaraṇyā bhūtānāmiti vedavido viduḥ ,
tasmāddadāti yo dhenuṁ śaraṇaṁ saṁprayacchati.
48. gāvaḥ śaraṇyāḥ bhūtānām iti vedavidaḥ viduḥ |
tasmāt dadāti yaḥ dhenum śaraṇam saṃprayacchati
48. vedavidaḥ gāvaḥ bhūtānām śaraṇyāḥ iti viduḥ tasmāt
yaḥ dhenum dadāti saḥ śaraṇam saṃprayacchati
48. Cows are a source of refuge for all beings, as those who know the Vedas (veda) declare. Therefore, whoever donates a cow truly provides refuge.
न वधार्थं प्रदातव्या न कीनाशे न नास्तिके ।
गोजीविने न दातव्या तथा गौः पुरुषर्षभ ॥४९॥
49. na vadhārthaṁ pradātavyā na kīnāśe na nāstike ,
gojīvine na dātavyā tathā gauḥ puruṣarṣabha.
49. na vadhārtham pradātavyā na kīnāśe na nāstike
| gojīvine na dātavyā tathā gauḥ puruṣarṣabha
49. puruṣarṣabha gauḥ vadhārtham na pradātavyā na
kīnāśe na nāstike tathā gojīvine na dātavyā
49. A cow should not be given for slaughter, nor to a miser, nor to an atheist. Similarly, O best among men (puruṣa), a cow should not be given to one who earns a livelihood from cows.
ददाति तादृशानां वै नरो गाः पापकर्मणाम् ।
अक्षयं नरकं यातीत्येवमाहुर्मनीषिणः ॥५०॥
50. dadāti tādṛśānāṁ vai naro gāḥ pāpakarmaṇām ,
akṣayaṁ narakaṁ yātītyevamāhurmanīṣiṇaḥ.
50. dadāti tādṛśānām vai naraḥ gāḥ pāpakarmaṇām |
akṣayam narakam yāti iti evam āhuḥ manīṣiṇaḥ
50. vai naraḥ tādṛśānām pāpakarmaṇām gāḥ dadāti
akṣayam narakam yāti iti evam manīṣiṇaḥ āhuḥ
50. Indeed, a man who donates cows to such sinful individuals (referring to the types mentioned previously) goes to an imperishable hell (naraka) – this is what the wise (manīṣin) declare.
न कृशां पापवत्सां वा वन्ध्यां रोगान्वितां तथा ।
न व्यङ्गां न परिश्रान्तां दद्याद्गां ब्राह्मणाय वै ॥५१॥
51. na kṛśāṁ pāpavatsāṁ vā vandhyāṁ rogānvitāṁ tathā ,
na vyaṅgāṁ na pariśrāntāṁ dadyādgāṁ brāhmaṇāya vai.
51. na kṛśām pāpavatsām vā vandhyām rogānvitām tathā na
vyaṅgām na pariśrāntām dadyāt gām brāhmaṇāya vai
51. vai brāhmaṇāya gām kṛśām vā pāpavatsām vā vandhyām
vā rogānvitām vā vyaṅgām vā pariśrāntām na dadyāt
51. One should indeed not give to a Brahmin a cow that is emaciated, or has a bad calf, or is barren, or afflicted with disease. Likewise, one should not give a deformed or an exhausted cow.
दशगोसहस्रदः सम्यक्शक्रेण सह मोदते ।
अक्षयाँल्लभते लोकान्नरः शतसहस्रदः ॥५२॥
52. daśagosahasradaḥ samyakśakreṇa saha modate ,
akṣayāँllabhate lokānnaraḥ śatasahasradaḥ.
52. daśagosahasradaḥ samyak śakreṇa saha modate
akṣayān labhate lokān naraḥ śatasahasradaḥ
52. daśagosahasradaḥ samyak śakreṇa saha modate
śatasahasradaḥ naraḥ akṣayān lokān labhate
52. One who properly gives ten thousand cows rejoices with Indra. A man who gives a hundred thousand (cows) attains imperishable realms.
इत्येतद्गोप्रदानं च तिलदानं च कीर्तितम् ।
तथा भूमिप्रदानं च शृणुष्वान्ने च भारत ॥५३॥
53. ityetadgopradānaṁ ca tiladānaṁ ca kīrtitam ,
tathā bhūmipradānaṁ ca śṛṇuṣvānne ca bhārata.
53. iti etat gopradānam ca tiladānam ca kīrtitam
tathā bhūmipradānam ca śṛṇuṣva anne ca bhārata
53. bhārata iti etat gopradānam ca tiladānam ca
kīrtitam tathā bhūmipradānam ca anne ca śṛṇuṣva
53. Thus, this gift (dāna) of cows and gift of sesame seeds have been declared. Likewise, regarding the gift of land and also food, O Bhārata, listen!
अन्नदानं प्रधानं हि कौन्तेय परिचक्षते ।
अन्नस्य हि प्रदानेन रन्तिदेवो दिवं गतः ॥५४॥
54. annadānaṁ pradhānaṁ hi kaunteya paricakṣate ,
annasya hi pradānena rantidevo divaṁ gataḥ.
54. annadānam pradhānam hi kaunteya paricakṣate
annasya hi pradānena rantidevaḥ divam gataḥ
54. kaunteya annadānam hi pradhānam paricakṣate
hi annasya pradānena rantidevaḥ divam gataḥ
54. The gift (dāna) of food is indeed declared paramount, O son of Kuntī. For it is by the gift of food that Rantideva went to heaven.
श्रान्ताय क्षुधितायान्नं यः प्रयच्छति भूमिप ।
स्वायंभुवं महाभागं स पश्यति नराधिप ॥५५॥
55. śrāntāya kṣudhitāyānnaṁ yaḥ prayacchati bhūmipa ,
svāyaṁbhuvaṁ mahābhāgaṁ sa paśyati narādhipa.
55. śrāntāya kṣudhitāya annam yaḥ prayacchati bhūmipa
svāyambhuvaṃ mahābhāgaṃ saḥ paśyati narādhipa
55. yaḥ śrāntāya kṣudhitāya annam prayacchati saḥ
svāyambhuvaṃ mahābhāgaṃ paśyati bhūmipa narādhipa
55. O king (bhūmipa), O ruler of men (narādhipa), whoever offers food to a weary and hungry person, that individual beholds the greatly revered self-existent one (svayambhū).
न हिरण्यैर्न वासोभिर्नाश्वदानेन भारत ।
प्राप्नुवन्ति नराः श्रेयो यथेहान्नप्रदाः प्रभो ॥५६॥
56. na hiraṇyairna vāsobhirnāśvadānena bhārata ,
prāpnuvanti narāḥ śreyo yathehānnapradāḥ prabho.
56. na hiraṇyaiḥ na vāsobhiḥ na aśvadānena bhārata
prāpnuvanti narāḥ śreyaḥ yathā iha annapradāḥ prabho
56. bhārata prabho narāḥ hiraṇyaiḥ na vāsobhiḥ na
aśvadānena na śreyaḥ prāpnuvanti yathā iha annapradāḥ
56. O Bhārata, O lord, people do not attain the ultimate good by means of gold, nor garments, nor by giving horses, in the way that givers of food do in this world.
अन्नं वै परमं द्रव्यमन्नं श्रीश्च परा मता ।
अन्नात्प्राणः प्रभवति तेजो वीर्यं बलं तथा ॥५७॥
57. annaṁ vai paramaṁ dravyamannaṁ śrīśca parā matā ,
annātprāṇaḥ prabhavati tejo vīryaṁ balaṁ tathā.
57. annam vai paramam dravyam annam śrīḥ ca parā matā
annāt prāṇaḥ prabhavati tejaḥ vīryaṃ balam tathā
57. annam vai paramam dravyam annam ca parā śrīḥ matā
annāt prāṇaḥ tejaḥ vīryaṃ balam tathā prabhavati
57. Food is indeed the supreme substance; food is also considered the highest prosperity (śrī). From food arises vital energy (prāṇa), as well as radiance, vigor, and strength.
सद्भ्यो ददाति यश्चान्नं सदैकाग्रमना नरः ।
न स दुर्गाण्यवाप्नोतीत्येवमाह पराशरः ॥५८॥
58. sadbhyo dadāti yaścānnaṁ sadaikāgramanā naraḥ ,
na sa durgāṇyavāpnotītyevamāha parāśaraḥ.
58. sadbhyaḥ dadāti yaḥ ca annam sadā ekāgramanāḥ naraḥ
na saḥ durgāṇi avāpnoti iti evam āha parāśaraḥ
58. yaḥ naraḥ sadā ekāgramanāḥ sadbhyaḥ annam ca dadāti
saḥ durgāṇi na avāpnoti iti evam parāśaraḥ āha
58. And the person who, always with a concentrated mind, offers food to the virtuous, that individual does not encounter difficulties – thus indeed did Parāśara declare.
अर्चयित्वा यथान्यायं देवेभ्योऽन्नं निवेदयेत् ।
यदन्नो हि नरो राजंस्तदन्नास्तस्य देवताः ॥५९॥
59. arcayitvā yathānyāyaṁ devebhyo'nnaṁ nivedayet ,
yadanno hi naro rājaṁstadannāstasya devatāḥ.
59. arcayitvā yathānyāyam devebhyaḥ annam nivedayet
yatannaḥ hi naraḥ rājan tadannāḥ tasya devatāḥ
59. rājan yathānyāyam arcayitvā devebhyaḥ annam
nivedayet hi yatannaḥ naraḥ tasya devatāḥ tadannāḥ
59. O king, after having worshipped according to proper procedure, one should offer food to the deities. Indeed, whatever a man consumes as food, the same becomes the food for his deities.
कौमुद्यां शुक्लपक्षे तु योऽन्नदानं करोत्युत ।
स संतरति दुर्गाणि प्रेत्य चानन्त्यमश्नुते ॥६०॥
60. kaumudyāṁ śuklapakṣe tu yo'nnadānaṁ karotyuta ,
sa saṁtarati durgāṇi pretya cānantyamaśnute.
60. kaumudyām śuklapakṣe tu yaḥ annadānam karoti uta
saḥ saṃtarati durgāṇi pretya ca ānantyam aśnute
60. tu uta yaḥ kaumudyām śuklapakṣe annadānam karoti
saḥ durgāṇi saṃtarati ca pretya ānantyam aśnute
60. Moreover, whoever performs the giving of food (dāna) during the bright fortnight of the Kaumudī month (Kārtika) overcomes all difficulties, and after death, he attains infinity (ānantya).
अभुक्त्वातिथये चान्नं प्रयच्छेद्यः समाहितः ।
स वै ब्रह्मविदां लोकान्प्राप्नुयाद्भरतर्षभ ॥६१॥
61. abhuktvātithaye cānnaṁ prayacchedyaḥ samāhitaḥ ,
sa vai brahmavidāṁ lokānprāpnuyādbharatarṣabha.
61. abhuktvā atithaye ca annam prayacchet yaḥ samāhitaḥ
saḥ vai brahmavidām lokān prāpnuyāt bharatarṣabha
61. bharatarṣabha yaḥ samāhitaḥ abhuktvā ca atithaye
annam prayacchet saḥ vai brahmavidām lokān prāpnuyāt
61. O best among the Bharatas, whoever, being attentive and without having eaten himself, offers food to a guest (atithi), he surely attains the realms of those who know ultimate reality (brahmavidām).
सुकृच्छ्रामापदं प्राप्तश्चान्नदः पुरुषस्तरेत् ।
पापं तरति चैवेह दुष्कृतं चापकर्षति ॥६२॥
62. sukṛcchrāmāpadaṁ prāptaścānnadaḥ puruṣastaret ,
pāpaṁ tarati caiveha duṣkṛtaṁ cāpakarṣati.
62. su-kṛcchrām āpadam prāptaḥ ca annadaḥ puruṣaḥ taret
pāpam tarati ca eva iha duṣkṛtam ca apakarṣati
62. ca annadaḥ puruṣaḥ su-kṛcchrām āpadam prāptaḥ taret
ca eva iha pāpam tarati ca duṣkṛtam apakarṣati
62. A person who performs the giving of food (dāna) will overcome even a very severe calamity that he has encountered. He also overcomes sin in this very world, and diminishes his evil deeds.
इत्येतदन्नदानस्य तिलदानस्य चैव ह ।
भूमिदानस्य च फलं गोदानस्य च कीर्तितम् ॥६३॥
63. ityetadannadānasya tiladānasya caiva ha ,
bhūmidānasya ca phalaṁ godānasya ca kīrtitam.
63. iti etat annadānasya tiladānasya ca eva ha
bhūmidānasya ca phalam godānasya ca kīrtitam
63. etat annadānasya tiladānasya ca eva ha
bhūmidānasya ca godānasya ca phalam iti kīrtitam
63. Thus, this reward has been declared for the donation of food, sesame seeds, land, and cows.