Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-24

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
अस्यतां यतमानानां शूराणामनिवर्तिनाम् ।
संकल्पमकरोन्मोघं गाण्डीवेन धनंजयः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
asyatāṁ yatamānānāṁ śūrāṇāmanivartinām ,
saṁkalpamakaronmoghaṁ gāṇḍīvena dhanaṁjayaḥ.
1. saṃjayaḥ uvāca asyatām yatamānānām śūrāṇām anivartinām
saṅkalpam akarot mogham gāṇḍīvena dhanaṃjayaḥ
1. saṃjayaḥ uvāca: dhanaṃjayaḥ gāṇḍīvena asyatām yatamānānām anivartinām śūrāṇām saṅkalpam mogham akarot.
1. Saṃjaya said: Dhanaṃjaya (Arjuna), with his Gāṇḍīva bow, rendered futile the resolve of those valiant heroes who were fighting, striving, and not retreating.
इन्द्राशनिसमस्पर्शानविषह्यान्महौजसः ।
विसृजन्दृश्यते बाणान्धारा मुञ्चन्निवाम्बुदः ॥२॥
2. indrāśanisamasparśānaviṣahyānmahaujasaḥ ,
visṛjandṛśyate bāṇāndhārā muñcannivāmbudaḥ.
2. indrāśanismasaspārśān aviṣahyān mahaujasaḥ
visṛjan dṛśyate bāṇān dhārāḥ muñcan iva ambudaḥ
2. saḥ indrāśanismasaspārśān aviṣahyān mahaujasaḥ bāṇān visṛjan,
ambudaḥ dhārāḥ muñcan iva dṛśyate.
2. He was seen releasing arrows that were like the touch of Indra's thunderbolt, intolerable and of great energy, just like a cloud shedding streams of rain.
तत्सैन्यं भरतश्रेष्ठ वध्यमानं किरीटिना ।
संप्रदुद्राव संग्रामात्तव पुत्रस्य पश्यतः ॥३॥
3. tatsainyaṁ bharataśreṣṭha vadhyamānaṁ kirīṭinā ,
saṁpradudrāva saṁgrāmāttava putrasya paśyataḥ.
3. tat sainyam bharataśreṣṭha vadhyamānam kirīṭinā
sampradudrāva saṅgrāmāt tava putrasya paśyataḥ
3. bharataśreṣṭha tat sainyam kirīṭinā vadhyamānam
tava putrasya paśyataḥ saṅgrāmāt sampradudrāva
3. O best among the Bharatas, that army, being slaughtered by Arjuna (kirīṭin), fled from the battle while your son watched.
हतधुर्या रथाः केचिद्धतसूतास्तथापरे ।
भग्नाक्षयुगचक्रेषाः केचिदासन्विशां पते ॥४॥
4. hatadhuryā rathāḥ keciddhatasūtāstathāpare ,
bhagnākṣayugacakreṣāḥ kecidāsanviśāṁ pate.
4. hatadhuryāḥ rathāḥ kecit hatasūtāḥ tathā apare
bhagnākṣayugacakreṣāḥ kecit āsan viśām pate
4. viśām pate kecit rathāḥ hatadhuryāḥ kecit hatasūtāḥ
tathā apare kecit bhagnākṣayugacakreṣāḥ āsan
4. O lord of men, some chariots (rathā) had their draught animals destroyed, others had their charioteers killed, and still others had their axles, yokes, wheels, and poles broken.
अन्येषां सायकाः क्षीणास्तथान्ये शरपीडिताः ।
अक्षता युगपत्केचित्प्राद्रवन्भयपीडिताः ॥५॥
5. anyeṣāṁ sāyakāḥ kṣīṇāstathānye śarapīḍitāḥ ,
akṣatā yugapatkecitprādravanbhayapīḍitāḥ.
5. anyeṣām sāyakāḥ kṣīṇāḥ tathā anye śarapīḍitāḥ
akṣatāḥ yugapat kecit prādravan bhayapīḍitāḥ
5. anyeṣām sāyakāḥ kṣīṇāḥ (āsan).
tathā anye śarapīḍitāḥ (āsan).
kecit akṣatāḥ (api) bhayapīḍitāḥ yugapat prādravan
5. The arrows of some were exhausted, and others were wounded by arrows. Some, even those unwounded, fled simultaneously, afflicted by fear.
केचित्पुत्रानुपादाय हतभूयिष्ठवाहनाः ।
विचुक्रुशुः पितॄनन्ये सहायानपरे पुनः ॥६॥
6. kecitputrānupādāya hatabhūyiṣṭhavāhanāḥ ,
vicukruśuḥ pitṝnanye sahāyānapare punaḥ.
6. kecit putrān upādāya hatabhūyiṣṭhavāhanāḥ
vicukruśuḥ pitṝn anye sahāyān apare punaḥ
6. kecit hatabhūyiṣṭhavāhanāḥ putrān upādāya pitṝn vicukruśuḥ.
anye punaḥ apare sahāyān (vicukruśuḥ)
6. Some, whose vehicles were mostly destroyed, took their sons and cried out to their fathers. Still others cried out to their companions.
बान्धवांश्च नरव्याघ्र भ्रातॄन्संबन्धिनस्तथा ।
दुद्रुवुः केचिदुत्सृज्य तत्र तत्र विशां पते ॥७॥
7. bāndhavāṁśca naravyāghra bhrātṝnsaṁbandhinastathā ,
dudruvuḥ kecidutsṛjya tatra tatra viśāṁ pate.
7. bāndhavān ca naravyāghra bhrātṝn sambandhinaḥ
tathā dudruvuḥ kecit utsṛjya tatra tatra viśām pate
7. naravyāghra viśām pate kecit bāndhavān ca bhrātṝn
tathā sambandhinaḥ utsṛjya tatra tatra dudruvuḥ
7. O tiger among men, O lord of the people, some abandoned their kinsmen, brothers, and relatives, and fled here and there.
बहवोऽत्र भृशं विद्धा मुह्यमाना महारथाः ।
निष्टनन्तः स्म दृश्यन्ते पार्थबाणहता नराः ॥८॥
8. bahavo'tra bhṛśaṁ viddhā muhyamānā mahārathāḥ ,
niṣṭanantaḥ sma dṛśyante pārthabāṇahatā narāḥ.
8. bahavaḥ atra bhṛśam viddhāḥ muhyamānāḥ mahārathāḥ
niṣṭanantaḥ sma dṛśyante pārthabāṇahatāḥ narāḥ
8. atra bahavaḥ bhṛśam viddhāḥ muhyamānāḥ mahārathāḥ
pārthabāṇahatāḥ narāḥ niṣṭanantaḥ sma dṛśyante
8. Here, many warriors (mahārathāḥ) were seen, severely wounded and fainting, groaning, struck by Arjuna's (Pārtha) arrows.
तानन्ये रथमारोप्य समाश्वास्य मुहूर्तकम् ।
विश्रान्ताश्च वितृष्णाश्च पुनर्युद्धाय जग्मिरे ॥९॥
9. tānanye rathamāropya samāśvāsya muhūrtakam ,
viśrāntāśca vitṛṣṇāśca punaryuddhāya jagmire.
9. tān anye ratham āropya samāśvāsya muhūrtakam
viśrāntāḥ ca vitṛṣṇāḥ ca punar yuddhāya jagmire
9. anye tān ratham āropya muhūrtakam samāśvāsya
viśrāntāḥ ca vitṛṣṇāḥ ca punar yuddhāya jagmire
9. Others, having placed those [wounded] on chariots and comforted them for a moment, refreshed and free from thirst, went back to battle.
तानपास्य गताः केचित्पुनरेव युयुत्सवः ।
कुर्वन्तस्तव पुत्रस्य शासनं युद्धदुर्मदाः ॥१०॥
10. tānapāsya gatāḥ kecitpunareva yuyutsavaḥ ,
kurvantastava putrasya śāsanaṁ yuddhadurmadāḥ.
10. tān apāsya gatāḥ kecit punar eva yuyutsavaḥ
kurvantaḥ tava putrasya śāsanam yuddhadurmadāḥ
10. yuddhadurmadāḥ yuyutsavaḥ kecit tān apāsya tava
putrasya śāsanam kurvantaḥ punar eva gatāḥ
10. Some of those who were fiercely eager for battle, abandoned those [wounded] and went back, carrying out your son's command.
पानीयमपरे पीत्वा पर्याश्वास्य च वाहनम् ।
वर्माणि च समारोप्य केचिद्भरतसत्तम ॥११॥
11. pānīyamapare pītvā paryāśvāsya ca vāhanam ,
varmāṇi ca samāropya kecidbharatasattama.
11. pānīyam apare pītvā paryāśvāsya ca vāhanam
varmāṇi ca samāropya kecit bharatasattama
11. bharatasattama kecit apare pānīyam pītvā
vāhanam ca paryāśvāsya varmāṇi ca samāropya
11. O best among the Bharatas, some others, having drunk water, having rested their vehicles, and having donned their armors...
समाश्वास्यापरे भ्रातॄन्निक्षिप्य शिबिरेऽपि च ।
पुत्रानन्ये पितॄनन्ये पुनर्युद्धमरोचयन् ॥१२॥
12. samāśvāsyāpare bhrātṝnnikṣipya śibire'pi ca ,
putrānanye pitṝnanye punaryuddhamarocayan.
12. samāśvāsya apare bhrātṝn nikṣipya śibire api ca
putrān anye pitṝn anye punar yuddham arocayan
12. apare bhrātṝn samāśvāsya śibire api ca putrān
nikṣipya anye pitṝn anye punar yuddham arocayan
12. Some others, having reassured their brothers and placed their sons in the camp, and still others (having placed) their fathers, again desired battle.
सज्जयित्वा रथान्केचिद्यथामुख्यं विशां पते ।
आप्लुत्य पाण्डवानीकं पुनर्युद्धमरोचयन् ॥१३॥
13. sajjayitvā rathānkecidyathāmukhyaṁ viśāṁ pate ,
āplutya pāṇḍavānīkaṁ punaryuddhamarocayan.
13. sajjayitvā rathān kecit yathāmukhyam viśām pate
āplutya pāṇḍavānīkam punar yuddham arocayan
13. viśām pate केचित् rathān यथामुख्यम् सज्जयित्वा
पाण्डवानीकम् आप्लुत्य पुनर युद्धम् अरोचयन्
13. O lord of the people, some, having prepared their chariots according to rank, plunged into the Pandava army and again desired battle.
ते शूराः किङ्किणीजालैः समाच्छन्ना बभासिरे ।
त्रैलोक्यविजये युक्ता यथा दैतेयदानवाः ॥१४॥
14. te śūrāḥ kiṅkiṇījālaiḥ samācchannā babhāsire ,
trailokyavijaye yuktā yathā daiteyadānavāḥ.
14. te śūrāḥ kiṅkiṇījālaiḥ samācchannāḥ babhāsire
trailokyavijaye yuktāḥ yathā daiteyadānavāḥ
14. te śūrāḥ किङ्किणीजालैः समाच्छन्नāḥ,
त्रैलोक्यविजये युक्ताः दैतेयदानवाः यथा बभासिरे
14. Those heroes, adorned with networks of small bells, shone brightly, appearing like the Daityas and Danavas intent on the conquest of the three worlds.
आगम्य सहसा केचिद्रथैः स्वर्णविभूषितैः ।
पाण्डवानामनीकेषु धृष्टद्युम्नमयोधयन् ॥१५॥
15. āgamya sahasā kecidrathaiḥ svarṇavibhūṣitaiḥ ,
pāṇḍavānāmanīkeṣu dhṛṣṭadyumnamayodhayan.
15. āgamya sahasā kecit rathaiḥ svarṇavibhūṣitaiḥ
pāṇḍavānām anīkeṣu dhṛṣṭadyumnam ayodhayān
15. kecit svarṇavibhūṣitaiḥ rathaiḥ sahasā āgamya
pāṇḍavānām anīkeṣu dhṛṣṭadyumnam ayodhayān
15. Some warriors, having suddenly arrived with chariots adorned with gold, fought against Dhṛṣṭadyumna within the armies of the Pāṇḍavas.
धृष्टद्युम्नोऽपि पाञ्चाल्यः शिखण्डी च महारथः ।
नाकुलिश्च शतानीको रथानीकमयोधयन् ॥१६॥
16. dhṛṣṭadyumno'pi pāñcālyaḥ śikhaṇḍī ca mahārathaḥ ,
nākuliśca śatānīko rathānīkamayodhayan.
16. dhṛṣṭadyumnaḥ api pāñcālyaḥ śikhaṇḍī ca mahārathaḥ
nākuliḥ ca śatānīkaḥ rathānīkam ayodhayān
16. dhṛṣṭadyumnaḥ pāñcālyaḥ api ca mahārathaḥ śikhaṇḍī
ca nākuliḥ śatānīkaḥ rathānīkam ayodhayān
16. Dhṛṣṭadyumna, the prince of Pañcāla, and Śikhaṇḍī, the great chariot-warrior, along with Nākuli (Sahadeva) and Śatānīka, also fought against the chariot division.
पाञ्चाल्यस्तु ततः क्रुद्धः सैन्येन महता वृतः ।
अभ्यद्रवत्सुसंरब्धस्तावकान्हन्तुमुद्यतः ॥१७॥
17. pāñcālyastu tataḥ kruddhaḥ sainyena mahatā vṛtaḥ ,
abhyadravatsusaṁrabdhastāvakānhantumudyataḥ.
17. pāñcālyaḥ tu tataḥ kruddhaḥ sainyena mahatā vṛtaḥ
abhyadravat susaṃrabdhaḥ tāvakān hantum udyataḥ
17. tu tataḥ kruddhaḥ mahatā sainyena vṛtaḥ susaṃrabdhaḥ
tāvakān hantum udyataḥ pāñcālyaḥ abhyadravat
17. But then, the Pāñcāla prince, enraged and surrounded by a vast army, became exceedingly agitated and, prepared to kill your warriors, he charged forward.
ततस्त्वापततस्तस्य तव पुत्रो जनाधिप ।
बाणसंघाननेकान्वै प्रेषयामास भारत ॥१८॥
18. tatastvāpatatastasya tava putro janādhipa ,
bāṇasaṁghānanekānvai preṣayāmāsa bhārata.
18. tataḥ tu āpatataḥ tasya tava putraḥ janādhipa
bāṇasaṅghān anekān vai preṣayāmāsa bhārata
18. janādhipa bhārata tataḥ tu tasya āpatataḥ tava
putraḥ anekān bāṇasaṅghān vai preṣayāmāsa
18. O lord of men (janādhipa), O Bhārata, then your son indeed sent forth many groups of arrows against him who was rushing forth.
धृष्टद्युम्नस्ततो राजंस्तव पुत्रेण धन्विना ।
नाराचैर्बहुभिः क्षिप्रं बाह्वोरुरसि चार्पितः ॥१९॥
19. dhṛṣṭadyumnastato rājaṁstava putreṇa dhanvinā ,
nārācairbahubhiḥ kṣipraṁ bāhvorurasi cārpitaḥ.
19. dhṛṣṭadyumnaḥ tataḥ rājan tava putreṇa dhanvinā
nārācaiḥ bahubhiḥ kṣipram bāhvoḥ urasi ca arpitaḥ
19. rājan tataḥ dhṛṣṭadyumnaḥ tava putreṇa dhanvinā
bahubhiḥ nārācaiḥ kṣipram bāhvoḥ ca urasi arpitaḥ
19. Then, O king, Dhṛṣṭadyumna was quickly pierced by your archer son with many iron arrows on his arms and chest.
सोऽतिविद्धो महेष्वासस्तोत्त्रार्दित इव द्विपः ।
तस्याश्वांश्चतुरो बाणैः प्रेषयामास मृत्यवे ।
सारथेश्चास्य भल्लेन शिरः कायादपाहरत् ॥२०॥
20. so'tividdho maheṣvāsastottrārdita iva dvipaḥ ,
tasyāśvāṁścaturo bāṇaiḥ preṣayāmāsa mṛtyave ,
sāratheścāsya bhallena śiraḥ kāyādapāharat.
20. saḥ atividdhaḥ maheṣvāsaḥ tottrārditaḥ
iva dvipaḥ tasya aśvān caturaḥ
bāṇaiḥ preṣayāmāsa mṛtyave sāratheḥ
ca asya bhallena śiraḥ kāyāt apāharat
20. saḥ maheṣvāsaḥ tottrārditaḥ dvipaḥ
iva atividdhaḥ tasya caturaḥ aśvān
bāṇaiḥ mṛtyave preṣayāmāsa ca asya
sāratheḥ śiraḥ bhallena kāyāt apāharat
20. He, the great archer (Dhṛṣṭadyumna), severely wounded like an elephant tormented by a goad, sent his four horses to their death with arrows. And with a crescent-shaped arrow, he severed his charioteer's head from his body.
ततो दुर्योधनो राजा पृष्ठमारुह्य वाजिनः ।
अपाक्रामद्धतरथो नातिदूरमरिंदमः ॥२१॥
21. tato duryodhano rājā pṛṣṭhamāruhya vājinaḥ ,
apākrāmaddhataratho nātidūramariṁdamaḥ.
21. tataḥ duryodhanaḥ rājā pṛṣṭham āruhya vājinaḥ
apākrāmat hatarathaḥ na atidūram ariṃdamaḥ
21. tataḥ rājā duryodhanaḥ hatarathaḥ vājinaḥ
pṛṣṭham āruhya na atidūram apākrāmat ariṃdamaḥ
21. Then King Duryodhana, whose chariot had been destroyed, mounted the back of a horse and retreated, O subduer of enemies (Dhṛtarāṣṭra), but not very far.
दृष्ट्वा तु हतविक्रान्तं स्वमनीकं महाबलः ।
तव पुत्रो महाराज प्रययौ यत्र सौबलः ॥२२॥
22. dṛṣṭvā tu hatavikrāntaṁ svamanīkaṁ mahābalaḥ ,
tava putro mahārāja prayayau yatra saubalaḥ.
22. dṛṣṭvā tu hatavikrāntam svam anīkam mahābalaḥ
tava putraḥ mahārāja prāyayau yatra saubalaḥ
22. mahārāja tu mahābalaḥ tava putraḥ hatavikrāntam
svam anīkam dṛṣṭvā yatra saubalaḥ prāyayau
22. But having seen his own army with its valor destroyed, your greatly powerful son (Duryodhana), O great king, went to where Subala's son (Śakuni) was.
ततो रथेषु भग्नेषु त्रिसाहस्रा महाद्विपाः ।
पाण्डवान्रथिनः पञ्च समन्तात्पर्यवारयन् ॥२३॥
23. tato ratheṣu bhagneṣu trisāhasrā mahādvipāḥ ,
pāṇḍavānrathinaḥ pañca samantātparyavārayan.
23. tataḥ ratheṣu bhagneṣu tri-sāhasrāḥ mahā-dvipāḥ
pāṇḍavān rathinaḥ pañca samantāt paryavārayan
23. tataḥ ratheṣu bhagneṣu tri-sāhasrāḥ mahā-dvipāḥ
samantāt pañca pāṇḍavān rathinaḥ paryavārayan
23. Then, when their chariots were broken, three thousand great elephants surrounded the five Pandava charioteers from all sides.
ते वृताः समरे पञ्च गजानीकेन भारत ।
अशोभन्त नरव्याघ्रा ग्रहा व्याप्ता घनैरिव ॥२४॥
24. te vṛtāḥ samare pañca gajānīkena bhārata ,
aśobhanta naravyāghrā grahā vyāptā ghanairiva.
24. te vṛtāḥ samare pañca gajā-anīkena bhārata
aśobhanta nara-vyāghrāḥ grahāḥ vyāptāḥ ghanaiḥ iva
24. bhārata te pañca nara-vyāghrāḥ samare gajā-anīkena
vṛtāḥ grahāḥ ghanaiḥ vyāptāḥ iva aśobhanta
24. O Bhārata, those five tiger-like men, surrounded in battle by the elephant army, appeared like planets obscured by clouds.
ततोऽर्जुनो महाराज लब्धलक्षो महाभुजः ।
विनिर्ययौ रथेनैव श्वेताश्वः कृष्णसारथिः ॥२५॥
25. tato'rjuno mahārāja labdhalakṣo mahābhujaḥ ,
viniryayau rathenaiva śvetāśvaḥ kṛṣṇasārathiḥ.
25. tataḥ arjunaḥ mahā-rāja labdha-lakṣaḥ mahā-bhujaḥ
viniryayau rathena eva śveta-aśvaḥ kṛṣṇa-sārathiḥ
25. mahā-rāja tataḥ labdha-lakṣaḥ mahā-bhujaḥ śveta-aśvaḥ
kṛṣṇa-sārathiḥ arjunaḥ rathena eva viniryayau
25. O great king, then the mighty-armed Arjuna, having achieved his aim, indeed sallied forth with his chariot, whose horses were white and whose charioteer was Krishna.
तैः समन्तात्परिवृतः कुञ्जरैः पर्वतोपमैः ।
नाराचैर्विमलैस्तीक्ष्णैर्गजानीकमपोथयत् ॥२६॥
26. taiḥ samantātparivṛtaḥ kuñjaraiḥ parvatopamaiḥ ,
nārācairvimalaistīkṣṇairgajānīkamapothayat.
26. taiḥ samantāt parivṛtaḥ kuñjaraiḥ parvata-upamaiḥ
nārācaiḥ vimalaiḥ tīkṣṇaiḥ gajā-anīkam apothayat
26. parvata-upamaiḥ taiḥ kuñjaraiḥ samantāt parivṛtaḥ
(saḥ) vimalaiḥ tīkṣṇaiḥ nārācaiḥ gajā-anīkam apothayat
26. Surrounded from all sides by those mountain-like elephants, he (Arjuna) crushed the elephant army with his sharp, shining iron arrows.
तत्रैकबाणनिहतानपश्याम महागजान् ।
पतितान्पात्यमानांश्च विभिन्नान्सव्यसाचिना ॥२७॥
27. tatraikabāṇanihatānapaśyāma mahāgajān ,
patitānpātyamānāṁśca vibhinnānsavyasācinā.
27. tatra ekabāṇanihatān apaśyāma mahāgajān
patitān pātyamānān ca vibhinnān savyasācinā
27. tatra savyasācinā ekabāṇanihatān patitān
pātyamānān ca vibhinnān mahāgajān apaśyāma
27. We saw there mighty elephants, fallen and falling, pierced and struck down by a single arrow from Savyasācin (Arjuna).
भीमसेनस्तु तान्दृष्ट्वा नागान्मत्तगजोपमः ।
करेण गृह्य महतीं गदामभ्यपतद्बली ।
अवप्लुत्य रथात्तूर्णं दण्डपाणिरिवान्तकः ॥२८॥
28. bhīmasenastu tāndṛṣṭvā nāgānmattagajopamaḥ ,
kareṇa gṛhya mahatīṁ gadāmabhyapatadbalī ,
avaplutya rathāttūrṇaṁ daṇḍapāṇirivāntakaḥ.
28. bhīmasenaḥ tu tān dṛṣṭvā nāgān
mattagajopamaḥ kareṇa gṛhya mahatīm
gadām abhyapatat balī avaplutya
rathāt tūrṇam daṇḍapāṇiḥ iva antakaḥ
28. tu mattagajopamaḥ balī bhīmasenaḥ
tān nāgān dṛṣṭvā kareṇa mahatīm
gadām gṛhya tūrṇam rathāt avaplutya
daṇḍapāṇiḥ iva antakaḥ abhyapatat
28. But the mighty Bhimasena, seeing those elephants and resembling a rutting elephant himself, grasped his enormous mace with his hand and rushed forward. He quickly leaped down from his chariot, like Yama, the wielder of the staff (Daṇḍapāṇi).
तमुद्यतगदं दृष्ट्वा पाण्डवानां महारथम् ।
वित्रेसुस्तावकाः सैन्याः शकृन्मूत्रं प्रसुस्रुवुः ।
आविग्नं च बलं सर्वं गदाहस्ते वृकोदरे ॥२९॥
29. tamudyatagadaṁ dṛṣṭvā pāṇḍavānāṁ mahāratham ,
vitresustāvakāḥ sainyāḥ śakṛnmūtraṁ prasusruvuḥ ,
āvignaṁ ca balaṁ sarvaṁ gadāhaste vṛkodare.
29. tam udyatagadam dṛṣṭvā pāṇḍavānām
mahāratham vitresuḥ tāvakāḥ sainyāḥ
śakṛt mūtram prasusruvuḥ āvignam
ca balam sarvam gadāhaste vṛkodare
29. udyatagadam pāṇḍavānām tam mahāratham
dṛṣṭvā tāvakāḥ sainyāḥ vitresuḥ ca śakṛt
mūtrām prasusruvuḥ gadāhaste vṛkodare
[sati] ca sarvam balam āvignam [āsīt]
29. Seeing him, the great chariot warrior of the Pāṇḍavas with an upraised mace, your soldiers trembled and discharged feces and urine. Indeed, the entire army was agitated when Vṛkodara (Bhimasena) held the mace in his hand.
गदया भीमसेनेन भिन्नकुम्भान्रजस्वलान् ।
धावमानानपश्याम कुञ्जरान्पर्वतोपमान् ॥३०॥
30. gadayā bhīmasenena bhinnakumbhānrajasvalān ,
dhāvamānānapaśyāma kuñjarānparvatopamān.
30. gadayā bhīmasenena bhinnakumbhān rajasvalān
dhāvamānān apaśyāma kuñjarān parvatopamān
30. bhīmasenena gadayā bhinnakumbhān rajasvalān
parvatopamān dhāvamānān kuñjarān apaśyāma
30. We saw mountain-like elephants, their temples shattered and covered in dust/blood by Bhimasena's mace, as they ran.
प्रधाव्य कुञ्जरास्ते तु भीमसेनगदाहताः ।
पेतुरार्तस्वरं कृत्वा छिन्नपक्षा इवाद्रयः ॥३१॥
31. pradhāvya kuñjarāste tu bhīmasenagadāhatāḥ ,
peturārtasvaraṁ kṛtvā chinnapakṣā ivādrayaḥ.
31. pradhāvya kuñjarāḥ te tu bhīmasena-gadā-ahatāḥ |
petuḥ ārta-svaram kṛtvā chinna-pakṣāḥ iva adrayaḥ
31. te tu bhīmasena-gadā-ahatāḥ kuñjarāḥ pradhāvya
ārta-svaram kṛtvā chinna-pakṣāḥ adrayaḥ iva petuḥ
31. But those elephants, having rushed forth and been struck by Bhimasena's mace, fell to the ground making cries of pain, like mountains whose wings had been clipped.
तान्भिन्नकुम्भान्सुबहून्द्रवमाणानितस्ततः ।
पतमानांश्च संप्रेक्ष्य वित्रेसुस्तव सैनिकाः ॥३२॥
32. tānbhinnakumbhānsubahūndravamāṇānitastataḥ ,
patamānāṁśca saṁprekṣya vitresustava sainikāḥ.
32. tān bhinna-kumbhān su-bahūn dravamāṇān itas tataḥ
| patamānān ca samprekṣya vitresuḥ tava sainikāḥ
32. tava sainikāḥ tān bhinna-kumbhān su-bahūn itas
tataḥ dravamāṇān ca patamānān samprekṣya vitresuḥ
32. Beholding those many elephants, with their temples shattered, fleeing here and there, and falling, your soldiers were terrified.
युधिष्ठिरोऽपि संक्रुद्धो माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
गृध्रपक्षैः शितैर्बाणैर्जघ्नुर्वै गजयोधिनः ॥३३॥
33. yudhiṣṭhiro'pi saṁkruddho mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
gṛdhrapakṣaiḥ śitairbāṇairjaghnurvai gajayodhinaḥ.
33. yudhiṣṭhiraḥ api saṃkruddhaḥ mādrī-putrau ca pāṇḍavau |
gṛdhra-pakṣaiḥ śitaiḥ bāṇaiḥ jaghnuḥ vai gaja-yodhinaḥ
33. yudhiṣṭhiraḥ api saṃkruddhaḥ ca mādrī-putrau pāṇḍavau
vai gṛdhra-pakṣaiḥ śitaiḥ bāṇaiḥ gaja-yodhinaḥ jaghnuḥ
33. Yudhiṣṭhira, too, greatly enraged, along with the two Pāṇḍava sons of Mādrī, indeed struck the elephant-warriors with sharp arrows feathered with vulture wings.
धृष्टद्युम्नस्तु समरे पराजित्य नराधिपम् ।
अपक्रान्ते तव सुते हयपृष्ठं समाश्रिते ॥३४॥
34. dhṛṣṭadyumnastu samare parājitya narādhipam ,
apakrānte tava sute hayapṛṣṭhaṁ samāśrite.
34. dhṛṣṭadyumnaḥ tu samare parājitya nara-adhipam
| apakrānte tava sute haya-pṛṣṭham samāśrite
34. tu dhṛṣṭadyumnaḥ samare nara-adhipam parājitya
tava sute apakrānte haya-pṛṣṭham samāśrite
34. But Dhṛṣṭadyumna, having defeated the king in battle, while your son had retreated, having mounted the back of a horse...
दृष्ट्वा च पाण्डवान्सर्वान्कुञ्जरैः परिवारितान् ।
धृष्टद्युम्नो महाराज सह सर्वैः प्रभद्रकैः ।
पुत्रः पाञ्चालराजस्य जिघांसुः कुञ्जरान्ययौ ॥३५॥
35. dṛṣṭvā ca pāṇḍavānsarvānkuñjaraiḥ parivāritān ,
dhṛṣṭadyumno mahārāja saha sarvaiḥ prabhadrakaiḥ ,
putraḥ pāñcālarājasya jighāṁsuḥ kuñjarānyayau.
35. dṛṣṭvā ca pāṇḍavān sarvān kuñjaraiḥ
parivāritān dhṛṣṭadyumnaḥ mahārāja
saha sarvaiḥ prabhadrakaiḥ putraḥ
pāñcālarājasya jighāṃsuḥ kuñjarān yayau
35. mahārāja,
pāñcālarājasya putraḥ dhṛṣṭadyumnaḥ,
sarvān kuñjaraiḥ parivāritān pāṇḍavān dṛṣṭvā ca,
sarvaiḥ prabhadrakaiḥ saha,
kuñjarān jighāṃsuḥ yayau
35. O great king, Dhrishtadyumna, the son of the Panchala king, seeing all the Pandavas surrounded by elephants, advanced with all the Prabhadrakas, intending to kill those elephants.
अदृष्ट्वा तु रथानीके दुर्योधनमरिंदमम् ।
अश्वत्थामा कृपश्चैव कृतवर्मा च सात्वतः ।
अपृच्छन्क्षत्रियांस्तत्र क्व नु दुर्योधनो गतः ॥३६॥
36. adṛṣṭvā tu rathānīke duryodhanamariṁdamam ,
aśvatthāmā kṛpaścaiva kṛtavarmā ca sātvataḥ ,
apṛcchankṣatriyāṁstatra kva nu duryodhano gataḥ.
36. adṛṣṭvā tu rathānīke duryodhanam
ariṃdamam aśvatthāmā kṛpaḥ ca eva
kṛtavarmā ca sātvataḥ apṛcchan
kṣatriyān tatra kva nu duryodhanaḥ gataḥ
36. tu,
rathānīke ariṃdamam duryodhanam adṛṣṭvā,
aśvatthāmā,
kṛpaḥ ca eva,
sātvataḥ kṛtavarmā ca,
tatra kṣatriyān apṛcchan – "kva nu duryodhanaḥ gataḥ?"
36. Indeed, not seeing Duryodhana, the subduer of enemies, among the chariot divisions, Ashvatthama, Kripa, and Kritavarma, the Satvata warrior, asked the other warriors (kṣatriyas) there, 'Where has Duryodhana gone?'
अपश्यमाना राजानं वर्तमाने जनक्षये ।
मन्वाना निहतं तत्र तव पुत्रं महारथाः ।
विषण्णवदना भूत्वा पर्यपृच्छन्त ते सुतम् ॥३७॥
37. apaśyamānā rājānaṁ vartamāne janakṣaye ,
manvānā nihataṁ tatra tava putraṁ mahārathāḥ ,
viṣaṇṇavadanā bhūtvā paryapṛcchanta te sutam.
37. apaśyamānāḥ rājānam vartamāne
janakṣaye manvānāḥ nihatam tatra
tava putram mahārathāḥ viṣaṇṇavadanāḥ
bhūtvā paryapṛcchanta te sutam
37. vartamāne janakṣaye rājānam apaśyamānāḥ,
tatra tava putram nihatam manvānāḥ te mahārathāḥ,
viṣaṇṇavadanāḥ bhūtvā,
sutam paryapṛcchanta
37. The great charioteers (mahārathas), not seeing the king amidst the ongoing destruction of men, and presuming your son had been slain there, became dejected and inquired after your son.
आहुः केचिद्धते सूते प्रयातो यत्र सौबलः ।
अपरे त्वब्रुवंस्तत्र क्षत्रिया भृशविक्षताः ॥३८॥
38. āhuḥ keciddhate sūte prayāto yatra saubalaḥ ,
apare tvabruvaṁstatra kṣatriyā bhṛśavikṣatāḥ.
38. āhuḥ kecit hate sūte prayātaḥ yatra saubalaḥ
apare tu abruvan tatra kṣatriyāḥ bhṛśavikṣatāḥ
38. kecit āhuḥ — "sūte hate,
yatra saubalaḥ [asti],
[saḥ tatra] prayātaḥ.
" tu,
apare bhṛśavikṣatāḥ kṣatriyāḥ tatra abruvan.
38. Some said that when his charioteer was killed, he had gone to where Saubala (Śakuni) was. Others, severely wounded warriors (kṣatriyas), indeed spoke up there.
दुर्योधनेन किं कार्यं द्रक्ष्यध्वं यदि जीवति ।
युध्यध्वं सहिताः सर्वे किं वो राजा करिष्यति ॥३९॥
39. duryodhanena kiṁ kāryaṁ drakṣyadhvaṁ yadi jīvati ,
yudhyadhvaṁ sahitāḥ sarve kiṁ vo rājā kariṣyati.
39. duryodhanena kim kāryam drakṣyadhvam yadi jīvati
yudhyadhvam sahitāḥ sarve kim vaḥ rājā kariṣyati
39. duryodhanena kim kāryam? yadi jīvati (tarhi) drakṣyadhvam.
sarve sahitāḥ yudhyadhvam.
vaḥ rājā kim kariṣyati?
39. What use is Duryodhana? You will observe if he survives. All of you, fight united! What can your king do to you?
ते क्षत्रियाः क्षतैर्गात्रैर्हतभूयिष्ठवाहनाः ।
शरैः संपीड्यमानाश्च नातिव्यक्तमिवाब्रुवन् ॥४०॥
40. te kṣatriyāḥ kṣatairgātrairhatabhūyiṣṭhavāhanāḥ ,
śaraiḥ saṁpīḍyamānāśca nātivyaktamivābruvan.
40. te kṣatriyāḥ kṣataiḥ gātraiḥ hatabhūyiṣṭhavāhanāḥ
śaraiḥ saṃpīḍyamānāḥ ca na ativyaktam iva abruvan
40. te kṣatriyāḥ kṣataiḥ gātraiḥ hatabhūyiṣṭhavāhanāḥ
ca śaraiḥ saṃpīḍyamānāḥ na ativyaktam iva abruvan
40. Those warriors (kṣatriya), with their bodies mangled by wounds and most of their mounts destroyed, tormented by arrows, spoke as if indistinctly.
इदं सर्वं बलं हन्मो येन स्म परिवारिताः ।
एते सर्वे गजान्हत्वा उपयान्ति स्म पाण्डवाः ॥४१॥
41. idaṁ sarvaṁ balaṁ hanmo yena sma parivāritāḥ ,
ete sarve gajānhatvā upayānti sma pāṇḍavāḥ.
41. idam sarvam balam hanmo yena sma parivāritāḥ
ete sarve gajān hatvā upayānti sma pāṇḍavāḥ
41. yena sma parivāritāḥ,
idam sarvam balam hanmo.
ete sarve pāṇḍavāḥ gajān hatvā sma upayānti.
41. We destroyed this entire army that had surrounded us. Then, all these Pāṇḍavas, having slain the elephants, advanced.
श्रुत्वा तु वचनं तेषामश्वत्थामा महाबलः ।
हित्वा पाञ्चालराजस्य तदनीकं दुरुत्सहम् ॥४२॥
42. śrutvā tu vacanaṁ teṣāmaśvatthāmā mahābalaḥ ,
hitvā pāñcālarājasya tadanīkaṁ durutsaham.
42. śrutvā tu vacanam teṣām aśvatthāmā mahābalaḥ
hitvā pāñcālarājasya tat anīkam durutsaham
42. tu teṣām vacanam śrutvā,
mahābalaḥ aśvatthāmā,
pāñcālarājasya tat durutsaham anīkam hitvā.
42. But having heard their words, the immensely powerful Aśvatthāmā, having forsaken that formidable army of the Pañcāla king, ...
कृपश्च कृतवर्मा च प्रययुर्यत्र सौबलः ।
रथानीकं परित्यज्य शूराः सुदृढधन्विनः ॥४३॥
43. kṛpaśca kṛtavarmā ca prayayuryatra saubalaḥ ,
rathānīkaṁ parityajya śūrāḥ sudṛḍhadhanvinaḥ.
43. kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca prayayuḥ yatra saubalaḥ
rathānīkaṃ parityajya śūrāḥ sudṛḍhadhanvinaḥ
43. śūrāḥ sudṛḍhadhanvinaḥ kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca
rathānīkaṃ parityajya yatra saubalaḥ prayayuḥ
43. Kripa and Kritavarma, those brave warriors and strong archers, abandoning their chariot division, went to where Saubala (Shakuni) was.
ततस्तेषु प्रयातेषु धृष्टद्युम्नपुरोगमाः ।
आययुः पाण्डवा राजन्विनिघ्नन्तः स्म तावकान् ॥४४॥
44. tatasteṣu prayāteṣu dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ ,
āyayuḥ pāṇḍavā rājanvinighnantaḥ sma tāvakān.
44. tataḥ teṣu prayāteṣu dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ
āyayuḥ pāṇḍavāḥ rājan vinighnantaḥ sma tāvakān
44. rājan tataḥ teṣu prayāteṣu dhṛṣṭadyumnapurogamāḥ
pāṇḍavāḥ tāvakān vinighnantaḥ sma āyayuḥ
44. O King, after their departure, the Pāṇḍavas, led by Dhṛṣṭadyumna, advanced, continuously striking down your warriors.
दृष्ट्वा तु तानापततः संप्रहृष्टान्महारथान् ।
पराक्रान्तांस्ततो वीरान्निराशाञ्जीविते तदा ।
विवर्णमुखभूयिष्ठमभवत्तावकं बलम् ॥४५॥
45. dṛṣṭvā tu tānāpatataḥ saṁprahṛṣṭānmahārathān ,
parākrāntāṁstato vīrānnirāśāñjīvite tadā ,
vivarṇamukhabhūyiṣṭhamabhavattāvakaṁ balam.
45. dṛṣṭvā tu tān āpatataḥ samprahṛṣṭān
mahārathān parākrāntān tataḥ
vīrān nirāśān jīvite tadā
vivarṇamukhabhūyiṣṭham abhavat tāvakaṃ balam
45. tu tān āpatataḥ samprahṛṣṭān parākrāntān mahārathān dṛṣṭvā,
tadā tāvakaṃ balam vīrān jīvite nirāśān vivarṇamukhabhūyiṣṭham abhavat
45. But when your army saw those greatly delighted and mighty great charioteers (the Pāṇḍavas) attacking, at that time, your warriors became mostly pale-faced and utterly hopeless about their lives.
परिक्षीणायुधान्दृष्ट्वा तानहं परिवारितान् ।
राजन्बलेन द्व्यङ्गेन त्यक्त्वा जीवितमात्मनः ॥४६॥
46. parikṣīṇāyudhāndṛṣṭvā tānahaṁ parivāritān ,
rājanbalena dvyaṅgena tyaktvā jīvitamātmanaḥ.
46. parikṣīṇāyudhān dṛṣṭvā tān ahaṃ parivāritān
rājan balena dvyaṅgena tyaktvā jīvitam ātmanaḥ
46. rājan ahaṃ parikṣīṇāyudhān balena dvyaṅgena
parivāritān ātmanaḥ jīvitam tyaktvā tān dṛṣṭvā
46. O King, I, seeing them (my warriors) with exhausted weapons, surrounded by a two-fold army, and having given up their own lives (ātman)... (the statement is incomplete and continues in the next verse).
आत्मनापञ्चमोऽयुध्यं पाञ्चालस्य बलेन ह ।
तस्मिन्देशे व्यवस्थाप्य यत्र शारद्वतः स्थितः ॥४७॥
47. ātmanāpañcamo'yudhyaṁ pāñcālasya balena ha ,
tasmindeśe vyavasthāpya yatra śāradvataḥ sthitaḥ.
47. ātmanā pañcamaḥ ayudhyam pāñcālasya balena ha
tasmin deśe vyavasthāpya yatra śāradvataḥ sthitaḥ
47. ātmanā pañcamaḥ pāñcālasya balena ha ayudhyam
yatra śāradvataḥ sthitaḥ tasmin deśe vyavasthāpya
47. I myself, being the fifth (among our group), indeed fought against the army of the Pañcāla. Having positioned myself in that place where Śāradvata (Kṛpa) was situated.
संप्रयुद्धा वयं पञ्च किरीटिशरपीडिताः ।
धृष्टद्युम्नं महानीकं तत्र नोऽभूद्रणो महान् ।
जितास्तेन वयं सर्वे व्यपयाम रणात्ततः ॥४८॥
48. saṁprayuddhā vayaṁ pañca kirīṭiśarapīḍitāḥ ,
dhṛṣṭadyumnaṁ mahānīkaṁ tatra no'bhūdraṇo mahān ,
jitāstena vayaṁ sarve vyapayāma raṇāttataḥ.
48. samprayuddhāḥ vayam pañca kirīṭi-śara-pīḍitāḥ
dhṛṣṭadyumnam mahā-anīkam
tatra naḥ abhūt raṇaḥ mahān jitāḥ tena
vayam sarve vyapayāma raṇāt tataḥ
48. vayam pañca kirīṭi-śara-pīḍitāḥ
dhṛṣṭadyumnam mahā-anīkam samprayuddhāḥ
tatra naḥ mahān raṇaḥ abhūt tena vayam
sarve jitāḥ tataḥ raṇāt vyapayāma
48. We five, afflicted by the arrows of Kiriṭin (Arjuna), engaged in battle with Dhṛṣṭadyumna's great army. There, a mighty battle occurred for us. We were all defeated by him, and consequently, we retreated from that battle.
अथापश्यं सात्यकिं तमुपायान्तं महारथम् ।
रथैश्चतुःशतैर्वीरो मां चाभ्यद्रवदाहवे ॥४९॥
49. athāpaśyaṁ sātyakiṁ tamupāyāntaṁ mahāratham ,
rathaiścatuḥśatairvīro māṁ cābhyadravadāhave.
49. atha apaśyam sātyakim tam upāyāntam mahāratham
rathaiḥ catuḥ-śataiḥ vīraḥ mām ca abhyadravat āhave
49. atha tam upāyāntam mahāratham sātyakim apaśyam ca
vīraḥ catuḥ-śataiḥ rathaiḥ mām āhave abhyadravat
49. Then I saw that Sātyaki, the great charioteer, approaching. And that hero, with four hundred chariots, rushed towards me in battle.
धृष्टद्युम्नादहं मुक्तः कथंचिच्छ्रान्तवाहनः ।
पतितो माधवानीकं दुष्कृती नरकं यथा ।
तत्र युद्धमभूद्घोरं मुहूर्तमतिदारुणम् ॥५०॥
50. dhṛṣṭadyumnādahaṁ muktaḥ kathaṁcicchrāntavāhanaḥ ,
patito mādhavānīkaṁ duṣkṛtī narakaṁ yathā ,
tatra yuddhamabhūdghoraṁ muhūrtamatidāruṇam.
50. dhṛṣṭadyumnāt aham muktaḥ kathaṃcit
śrānta-vāhanaḥ patitaḥ mādhava-anīkam
duṣkṛtī narakam yathā tatra
yuddham abhūt ghoram muhūrtam ati-dāruṇam
50. aham śrānta-vāhanaḥ dhṛṣṭadyumnāt
kathaṃcit muktaḥ mādhava-anīkam patitaḥ
yathā duṣkṛtī narakam tatra ghoram
ati-dāruṇam yuddham muhūrtam abhūt
50. I, somehow freed from Dhṛṣṭadyumna with my chariot-steeds exhausted, fell into Mādhava's army, just as a wicked person falls into hell. There, for a moment, an exceedingly fierce and terrible battle raged.
सात्यकिस्तु महाबाहुर्मम हत्वा परिच्छदम् ।
जीवग्राहमगृह्णान्मां मूर्छितं पतितं भुवि ॥५१॥
51. sātyakistu mahābāhurmama hatvā paricchadam ,
jīvagrāhamagṛhṇānmāṁ mūrchitaṁ patitaṁ bhuvi.
51. sātyakiḥ tu mahābāhuḥ mama hatvā paricchadam
jīvagrāham agṛhṇāt mām mūrcchitam patitam bhuvi
51. sātyakiḥ mahābāhuḥ tu mama paricchadam hatvā
mūrcchitam patitam bhuvi mām jīvagrāham agṛhṇāt
51. But the mighty-armed Sātyaki, after killing my retinue, seized me alive while I lay unconscious, having fallen to the ground.
ततो मुहूर्तादिव तद्गजानीकमवध्यत ।
गदया भीमसेनेन नाराचैरर्जुनेन च ॥५२॥
52. tato muhūrtādiva tadgajānīkamavadhyata ,
gadayā bhīmasenena nārācairarjunena ca.
52. tataḥ muhūrtāt iva tat gajānīkam avadhyata
gadayā bhīmasenena nārācaiḥ arjunena ca
52. tataḥ muhūrtāt iva tat gajānīkam bhīmasenena
gadayā ca arjunena nārācaiḥ avadhyata
52. Then, in about a moment, that elephant army was destroyed by Bhīmasena with his mace and by Arjuna with his arrows.
प्रतिपिष्टैर्महानागैः समन्तात्पर्वतोपमैः ।
नातिप्रसिद्धेव गतिः पाण्डवानामजायत ॥५३॥
53. pratipiṣṭairmahānāgaiḥ samantātparvatopamaiḥ ,
nātiprasiddheva gatiḥ pāṇḍavānāmajāyata.
53. pratipiṣṭaiḥ mahānāgaiḥ samantāt parvatopamaiḥ
na atiprasiddhā iva gatiḥ pāṇḍavānām ajāyata
53. samantāt pratipiṣṭaiḥ parvatopamaiḥ mahānāgaiḥ
pāṇḍavānām gatiḥ na atiprasiddhā iva ajāyata
53. As great elephants, crushed and lying all around like mountains, the Pāṇḍavas' progress was not easily discernible.
रथमार्गांस्ततश्चक्रे भीमसेनो महाबलः ।
पाण्डवानां महाराज व्यपकर्षन्महागजान् ॥५४॥
54. rathamārgāṁstataścakre bhīmaseno mahābalaḥ ,
pāṇḍavānāṁ mahārāja vyapakarṣanmahāgajān.
54. rathamārgān tataḥ cakre bhīmasenaḥ mahābalaḥ
pāṇḍavānām mahārāja vyapakarṣan mahāgajān
54. tataḥ mahārāja mahābalaḥ bhīmasenaḥ mahāgajān
vyapakarṣan pāṇḍavānām rathamārgān cakre
54. Then, O great king (mahārāja), the mighty Bhīmasena created chariot paths by pulling aside the great elephants for the Pāṇḍavas.
अश्वत्थामा कृपश्चैव कृतवर्मा च सात्वतः ।
अपश्यन्तो रथानीके दुर्योधनमरिंदमम् ।
राजानं मृगयामासुस्तव पुत्रं महारथम् ॥५५॥
55. aśvatthāmā kṛpaścaiva kṛtavarmā ca sātvataḥ ,
apaśyanto rathānīke duryodhanamariṁdamam ,
rājānaṁ mṛgayāmāsustava putraṁ mahāratham.
55. aśvatthāmā kṛpaḥ ca eva kṛtavarmā
ca sātvataḥ apaśyantaḥ rathānīke
duryodhanam arimdamam rājānam
mṛgayām āsuḥ tava putram mahāratham
55. aśvatthāmā kṛpaḥ ca eva kṛtavarmā
ca sātvataḥ rathānīke arimdamam
rājānam tava putram mahāratham
duryodhanam apaśyantaḥ mṛgayām āsuḥ
55. Aśvatthāmā, Kṛpa, and Kṛtavarmā, the Sātvata, not seeing King Duryodhana - your son, a great chariot-fighter, and a subduer of enemies - in the chariot division, searched for him.
परित्यज्य च पाञ्चालं प्रयाता यत्र सौबलः ।
राज्ञोऽदर्शनसंविग्ना वर्तमाने जनक्षये ॥५६॥
56. parityajya ca pāñcālaṁ prayātā yatra saubalaḥ ,
rājño'darśanasaṁvignā vartamāne janakṣaye.
56. parityajya ca pāñcālam prayātāḥ yatra saubalaḥ
rājñaḥ adarśanasaṃvignāḥ vartamāne janakṣaye
56. pāñcālam parityajya ca,
yatra saubalaḥ (asti),
(tatra) prayātāḥ,
rājñaḥ adarśanasaṃvignāḥ,
vartamāne janakṣaye (sati)
56. Having abandoned Pāñcāla, they departed to where Saubala (Śakuni) was, distressed by the king's disappearance, while the destruction of people was ongoing.