Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-122

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
भगवन्नेवमेवैतद्यथा वदसि नारद ।
इच्छामि चाहमप्येवं न त्वीशो भगवन्नहम् ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
bhagavannevamevaitadyathā vadasi nārada ,
icchāmi cāhamapyevaṁ na tvīśo bhagavannaham.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca bhagavan evam eva etat yathā vadasi
nārada icchāmi ca aham api evam na tu īśaḥ bhagavan aham
1. Dhritarashtra said: "O venerable Nārada, this is exactly as you say. I, too, wish for it to be so, but O venerable one, I am not the master."
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्त्वा ततः कृष्णमभ्यभाषत भारत ।
स्वर्ग्यं लोक्यं च मामात्थ धर्म्यं न्याय्यं च केशव ॥२॥
2. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktvā tataḥ kṛṣṇamabhyabhāṣata bhārata ,
svargyaṁ lokyaṁ ca māmāttha dharmyaṁ nyāyyaṁ ca keśava.
2. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam uktvā tataḥ kṛṣṇam abhyabhāṣata
bhārata svargyam lokyam ca mām āttha dharmyam nyāyyam ca keśava
2. Vaishampayana said: "Having spoken thus, O Bhārata (Janamejaya), he (Dhritarashtra) then addressed Krishna, saying: 'O Keshava, you have spoken to me of what is conducive to heavenly rewards, beneficial to the world, in accordance with natural law (dharma), and just.'"
न त्वहं स्ववशस्तात क्रियमाणं न मे प्रियम् ।
अङ्ग दुर्योधनं कृष्ण मन्दं शास्त्रातिगं मम ॥३॥
3. na tvahaṁ svavaśastāta kriyamāṇaṁ na me priyam ,
aṅga duryodhanaṁ kṛṣṇa mandaṁ śāstrātigaṁ mama.
3. na tu aham svavaśaḥ tāta kriyamāṇam na me priyam
aṅga duryodhanam kṛṣṇa mandam śāstrātigam mama
3. "But, O dear one (Krishna), I am not my own master. What is being done is not pleasing to me. O Krishna, indeed, my foolish son Duryodhana transgresses the sacred texts (śāstra)."
अनुनेतुं महाबाहो यतस्व पुरुषोत्तम ।
सुहृत्कार्यं तु सुमहत्कृतं ते स्याज्जनार्दन ॥४॥
4. anunetuṁ mahābāho yatasva puruṣottama ,
suhṛtkāryaṁ tu sumahatkṛtaṁ te syājjanārdana.
4. anunetum mahābāho yatasva puruṣottama
suhṛtkāryam tu sumahat kṛtam te syāt janārdana
4. "O mighty-armed one, O best among men (puruṣa), please strive to conciliate him. Indeed, a very great friendly deed would then be accomplished by you, O Janardana."
ततोऽभ्यावृत्य वार्ष्णेयो दुर्योधनममर्षणम् ।
अब्रवीन्मधुरां वाचं सर्वधर्मार्थतत्त्ववित् ॥५॥
5. tato'bhyāvṛtya vārṣṇeyo duryodhanamamarṣaṇam ,
abravīnmadhurāṁ vācaṁ sarvadharmārthatattvavit.
5. tataḥ abhyāvṛtya vārṣṇeyaḥ duryodhanam amarṣaṇam
abravīt madhurām vācam sarvadharma-artha-tattva-vit
5. Then, Krishna (Vārṣṇeya), who understood the true essence of all laws (dharma) and purposes, turned to the intolerant Duryodhana and spoke sweet words.
दुर्योधन निबोधेदं मद्वाक्यं कुरुसत्तम ।
समर्थं ते विशेषेण सानुबन्धस्य भारत ॥६॥
6. duryodhana nibodhedaṁ madvākyaṁ kurusattama ,
samarthaṁ te viśeṣeṇa sānubandhasya bhārata.
6. duryodhana nibodha idam mat-vākyam kuru-sattama
samartham te viśeṣeṇa sānubandhasya bhārata
6. "O Duryodhana, O best of the Kurus, O descendant of Bharata, listen to these words of mine; they are especially beneficial for you and your lineage."
महाप्राज्ञ कुले जातः साध्वेतत्कर्तुमर्हसि ।
श्रुतवृत्तोपसंपन्नः सर्वैः समुदितो गुणैः ॥७॥
7. mahāprājña kule jātaḥ sādhvetatkartumarhasi ,
śrutavṛttopasaṁpannaḥ sarvaiḥ samudito guṇaiḥ.
7. mahā-prājña kule jātaḥ sādhu etat kartum arhasi
śruta-vṛtta-upasaṃpannaḥ sarvaiḥ samuditaḥ guṇaiḥ
7. "O greatly wise one, born in a noble family, and endowed with learning and good conduct, possessed of all virtues, you ought to do this properly."
दौष्कुलेया दुरात्मानो नृशंसा निरपत्रपाः ।
त एतदीदृशं कुर्युर्यथा त्वं तात मन्यसे ॥८॥
8. dauṣkuleyā durātmāno nṛśaṁsā nirapatrapāḥ ,
ta etadīdṛśaṁ kuryuryathā tvaṁ tāta manyase.
8. dauṣkuleyāḥ durātmānaḥ nṛśaṃsāḥ nirapatrapāḥ
te etat īdṛśam kuryuḥ yathā tvam tāta manyase
8. "It is the low-born, the evil-minded, the cruel, and the shameless who would do such a thing, just as you, my dear, are now contemplating."
धर्मार्थयुक्ता लोकेऽस्मिन्प्रवृत्तिर्लक्ष्यते सताम् ।
असतां विपरीता तु लक्ष्यते भरतर्षभ ॥९॥
9. dharmārthayuktā loke'sminpravṛttirlakṣyate satām ,
asatāṁ viparītā tu lakṣyate bharatarṣabha.
9. dharmārthayuktā loke asmin pravṛttiḥ lakṣyate
satām asatām viparītā tu lakṣyate bharatarṣabha
9. O best of Bharatas, in this world, the conduct of good people is observed to be aligned with natural law (dharma) and purpose. However, the conduct of the unrighteous is seen to be the opposite.
विपरीता त्वियं वृत्तिरसकृल्लक्ष्यते त्वयि ।
अधर्मश्चानुबन्धोऽत्र घोरः प्राणहरो महान् ॥१०॥
10. viparītā tviyaṁ vṛttirasakṛllakṣyate tvayi ,
adharmaścānubandho'tra ghoraḥ prāṇaharo mahān.
10. viparītā tu iyam vṛttiḥ asakṛt lakṣyate tvayi
adharmaḥ ca anubandhaḥ atra ghoraḥ prāṇaharaḥ mahān
10. But this opposite kind of conduct is repeatedly observed in you. Furthermore, a terrible, life-destroying, and great consequence of unrighteousness (adharma) is present here.
अनेकशस्त्वन्निमित्तमयशस्यं च भारत ।
तमनर्थं परिहरन्नात्मश्रेयः करिष्यसि ॥११॥
11. anekaśastvannimittamayaśasyaṁ ca bhārata ,
tamanarthaṁ pariharannātmaśreyaḥ kariṣyasi.
11. anekasaḥ tvannimittam ayaśasyam ca bhārata
tam anartham pariharan ātmaśreyaḥ kariṣyasi
11. O Bharata, by avoiding that repeatedly occurring, disgraceful evil that arises because of you, you will achieve the welfare of the self (ātman).
भ्रातॄणामथ भृत्यानां मित्राणां च परंतप ।
अधर्म्यादयशस्याच्च कर्मणस्त्वं प्रमोक्ष्यसे ॥१२॥
12. bhrātṝṇāmatha bhṛtyānāṁ mitrāṇāṁ ca paraṁtapa ,
adharmyādayaśasyācca karmaṇastvaṁ pramokṣyase.
12. bhrātṝṇām atha bhṛtyānām mitrāṇām ca paraṃtapa
adharmyāt ayaśasyāt ca karmaṇaḥ tvam pramokṣyase
12. O scorcher of foes, you will also attain liberation (mokṣa) from the action (karma) that is contrary to natural law (dharma) and disgraceful, concerning your brothers, servants, and friends.
प्राज्ञैः शूरैर्महोत्साहैरात्मवद्भिर्बहुश्रुतैः ।
संधत्स्व पुरुषव्याघ्र पाण्डवैर्भरतर्षभ ॥१३॥
13. prājñaiḥ śūrairmahotsāhairātmavadbhirbahuśrutaiḥ ,
saṁdhatsva puruṣavyāghra pāṇḍavairbharatarṣabha.
13. prājñaiḥ śūraiḥ mahotsāhaiḥ ātmavadbhiḥ bahuśrutaiḥ
saṃdhatsva puruṣavyāghra pāṇḍavaiḥ bharatarṣabha
13. O tiger among men (puruṣavyāghra), O best of the Bhāratas (bharatarṣabha), make peace with the Pāṇḍavas, who are wise, brave, full of great zeal, self-controlled (ātman), and highly learned.
तद्धितं च प्रियं चैव धृतराष्ट्रस्य धीमतः ।
पितामहस्य द्रोणस्य विदुरस्य महामतेः ॥१४॥
14. taddhitaṁ ca priyaṁ caiva dhṛtarāṣṭrasya dhīmataḥ ,
pitāmahasya droṇasya vidurasya mahāmateḥ.
14. tat hitam ca priyam ca eva dhṛtarāṣṭrasya
dhīmataḥ pitāmahasya droṇasya vidurasya mahāmateḥ
14. Indeed, that (peace) is both beneficial and dear to the wise Dhṛtarāṣṭra, to the grandsire (pitāmaha), to Droṇa, and to the greatly intelligent Vidura.
कृपस्य सोमदत्तस्य बाह्लीकस्य च धीमतः ।
अश्वत्थाम्नो विकर्णस्य संजयस्य विशां पते ॥१५॥
15. kṛpasya somadattasya bāhlīkasya ca dhīmataḥ ,
aśvatthāmno vikarṇasya saṁjayasya viśāṁ pate.
15. kṛpasya somadattasya bāhlīkasya ca dhīmataḥ
aśvatthāmnaḥ vikarṇasya saṃjayasya viśām pate
15. And it is also (beneficial and dear) to Kṛpa, to Somadatta, to the wise Bāhlīka, to Aśvatthāman, to Vikarṇa, and to Saṃjaya, O lord of men (viśām pate).
ज्ञातीनां चैव भूयिष्ठं मित्राणां च परंतप ।
शमे शर्म भवेत्तात सर्वस्य जगतस्तथा ॥१६॥
16. jñātīnāṁ caiva bhūyiṣṭhaṁ mitrāṇāṁ ca paraṁtapa ,
śame śarma bhavettāta sarvasya jagatastathā.
16. jñātīnām ca eva bhūyiṣṭham mitrāṇām ca paraṃtapa
śame śarma bhavet tāta sarvasya jagataḥ tathā
16. Indeed, it is predominantly beneficial for both relatives and friends, O tormentor of foes (paraṃtapa). O dear one (tāta), through peace, there would be welfare for the entire world.
ह्रीमानसि कुले जातः श्रुतवाननृशंसवान् ।
तिष्ठ तात पितुः शास्त्रे मातुश्च भरतर्षभ ॥१७॥
17. hrīmānasi kule jātaḥ śrutavānanṛśaṁsavān ,
tiṣṭha tāta pituḥ śāstre mātuśca bharatarṣabha.
17. hrīmān asi kule jātaḥ śrutavān anṛśaṃsavān
tiṣṭha tāta pituḥ śāstre mātuḥ ca bharatarṣabha
17. O best of Bharatas, dear son, you are modest, born into a good family, learned, and compassionate. Therefore, abide by the instructions of your father and mother.
एतच्छ्रेयो हि मन्यन्ते पिता यच्छास्ति भारत ।
उत्तमापद्गतः सर्वः पितुः स्मरति शासनम् ॥१८॥
18. etacchreyo hi manyante pitā yacchāsti bhārata ,
uttamāpadgataḥ sarvaḥ pituḥ smarati śāsanam.
18. etat śreyaḥ hi manyante pitā yat śāsti bhārata
uttamāpadgataḥ sarvaḥ pituḥ smarati śāsanam
18. Indeed, O descendant of Bharata, people consider that which a father instructs to be for their welfare. Everyone who has fallen into great distress remembers their father's counsel.
रोचते ते पितुस्तात पाण्डवैः सह संगमः ।
सामात्यस्य कुरुश्रेष्ठ तत्तुभ्यं तात रोचताम् ॥१९॥
19. rocate te pitustāta pāṇḍavaiḥ saha saṁgamaḥ ,
sāmātyasya kuruśreṣṭha tattubhyaṁ tāta rocatām.
19. rocate te pituḥ tāta pāṇḍavaiḥ saha saṅgamaḥ
sāmātyasya kuruśreṣṭha tat tubhyaṃ tāta rocatām
19. O best of Kurus, dear son, if a meeting with the Pāṇḍavas is pleasing to your father who is accompanied by his ministers, then that arrangement should also be pleasing to you, my dear son.
श्रुत्वा यः सुहृदां शास्त्रं मर्त्यो न प्रतिपद्यते ।
विपाकान्ते दहत्येनं किंपाकमिव भक्षितम् ॥२०॥
20. śrutvā yaḥ suhṛdāṁ śāstraṁ martyo na pratipadyate ,
vipākānte dahatyenaṁ kiṁpākamiva bhakṣitam.
20. śrutvā yaḥ suhṛdām śāstram martyaḥ na pratipadyate
vipākānte dahati enam kiṃpākam iva bhakṣitam
20. That mortal who, having heard the good counsel of friends, does not follow it, is consumed by its bitter consequences, just as one is burned by the poisonous kimpāka fruit after consuming it.
यस्तु निःश्रेयसं वाक्यं मोहान्न प्रतिपद्यते ।
स दीर्घसूत्रो हीनार्थः पश्चात्तापेन युज्यते ॥२१॥
21. yastu niḥśreyasaṁ vākyaṁ mohānna pratipadyate ,
sa dīrghasūtro hīnārthaḥ paścāttāpena yujyate.
21. yaḥ tu niḥśreyasam vākyam mohāt na pratipadyate
saḥ dīrghasūtraḥ hīnārthaḥ paścāttāpena yujyate
21. But he who, due to delusion, does not accept a statement conducive to supreme well-being, he is a procrastinator whose purpose is lost, and he becomes afflicted with regret.
यस्तु निःश्रेयसं श्रुत्वा प्राप्तमेवाभिपद्यते ।
आत्मनो मतमुत्सृज्य स लोके सुखमेधते ॥२२॥
22. yastu niḥśreyasaṁ śrutvā prāptamevābhipadyate ,
ātmano matamutsṛjya sa loke sukhamedhate.
22. yaḥ tu niḥśreyasam śrutvā prāptam eva abhipadyate
ātmanaḥ matam utsṛjya saḥ loke sukham edhate
22. But he who, having heard a statement conducive to supreme well-being, accepts it as if already obtained, abandoning the opinion of the self (ātman), he flourishes in happiness in the world.
योऽर्थकामस्य वचनं प्रातिकूल्यान्न मृष्यते ।
शृणोति प्रतिकूलानि द्विषतां वशमेति सः ॥२३॥
23. yo'rthakāmasya vacanaṁ prātikūlyānna mṛṣyate ,
śṛṇoti pratikūlāni dviṣatāṁ vaśameti saḥ.
23. yaḥ arthakāmasya vacanam prātīkūlyāt na mṛṣyate
śṛṇoti prātīkūlāni dviṣatām vaśam eti saḥ
23. He who, out of aversion, does not tolerate the words of one desiring material gain, hears only unfavorable things and falls under the control of his enemies.
सतां मतमतिक्रम्य योऽसतां वर्तते मते ।
शोचन्ते व्यसने तस्य सुहृदो नचिरादिव ॥२४॥
24. satāṁ matamatikramya yo'satāṁ vartate mate ,
śocante vyasane tasya suhṛdo nacirādiva.
24. satām matam atikramya yaḥ asatām vartate mate
śocante vyasane tasya suhṛdaḥ na cirāt iva
24. He who, disregarding the opinion of the virtuous, follows the opinion of the wicked, his friends soon grieve in his misfortune.
मुख्यानमात्यानुत्सृज्य यो निहीनान्निषेवते ।
स घोरामापदं प्राप्य नोत्तारमधिगच्छति ॥२५॥
25. mukhyānamātyānutsṛjya yo nihīnānniṣevate ,
sa ghorāmāpadaṁ prāpya nottāramadhigacchati.
25. mukhyān amātyān utsṛjya yaḥ nihīnān niṣevate
saḥ ghorām āpadam prāpya na uttāram adhigacchati
25. A person who abandons his principal ministers and associates with inferior ones, after incurring a dreadful calamity, finds no way of escape.
योऽसत्सेवी वृथाचारो न श्रोता सुहृदां सदा ।
परान्वृणीते स्वान्द्वेष्टि तं गौः शपति भारत ॥२६॥
26. yo'satsevī vṛthācāro na śrotā suhṛdāṁ sadā ,
parānvṛṇīte svāndveṣṭi taṁ gauḥ śapati bhārata.
26. yaḥ asatsevī vṛthācāraḥ na śrotā suhṛdām sadā
parān vṛṇīte svān dveṣṭi tam gauḥ śapati bhārata
26. O Bhārata, a person who associates with the wicked, whose conduct is improper, who never listens to well-wishers, chooses others over his own people, and hates his kinsmen - such a person is cursed by the Earth.
स त्वं विरुध्य तैर्वीरैरन्येभ्यस्त्राणमिच्छसि ।
अशिष्टेभ्योऽसमर्थेभ्यो मूढेभ्यो भरतर्षभ ॥२७॥
27. sa tvaṁ virudhya tairvīrairanyebhyastrāṇamicchasi ,
aśiṣṭebhyo'samarthebhyo mūḍhebhyo bharatarṣabha.
27. saḥ tvam virudhya taiḥ vīraiḥ anyebhyaḥ trāṇam
icchasi aśiṣṭebhyaḥ asamarthaḥ mūḍebhyaḥ bharatarṣabha
27. O best among Bhāratas, you, having become hostile to those heroes, now desire protection from others - from the ill-behaved, the incapable, and the foolish?
को हि शक्रसमाञ्ज्ञातीनतिक्रम्य महारथान् ।
अन्येभ्यस्त्राणमाशंसेत्त्वदन्यो भुवि मानवः ॥२८॥
28. ko hi śakrasamāñjñātīnatikramya mahārathān ,
anyebhyastrāṇamāśaṁsettvadanyo bhuvi mānavaḥ.
28. kaḥ hi śakrasamān jñātīn atikramya mahārathān
anyebhyaḥ trāṇam āśaṃset tvadanyaḥ bhuvi mānavaḥ
28. What man on earth, other than you, would indeed disregard kinsmen who are like Indra and great charioteers, and then desire protection from others?
जन्मप्रभृति कौन्तेया नित्यं विनिकृतास्त्वया ।
न च ते जातु कुप्यन्ति धर्मात्मानो हि पाण्डवाः ॥२९॥
29. janmaprabhṛti kaunteyā nityaṁ vinikṛtāstvayā ,
na ca te jātu kupyanti dharmātmāno hi pāṇḍavāḥ.
29. janmaprabhṛti kaunteyāḥ nityam vinikṛtāḥ tvayā
na ca te jātu kupyanti dharmātmānaḥ hi pāṇḍavāḥ
29. O sons of Kuntī, you have always tormented them since their birth. But those Pandavas, whose very nature (dharma) is righteousness and whose soul (ātman) is righteous, never become angry.
मिथ्याप्रचरितास्तात जन्मप्रभृति पाण्डवाः ।
त्वयि सम्यङ्महाबाहो प्रतिपन्ना यशस्विनः ॥३०॥
30. mithyāpracaritāstāta janmaprabhṛti pāṇḍavāḥ ,
tvayi samyaṅmahābāho pratipannā yaśasvinaḥ.
30. mithyāpracaritāḥ tāta janmaprabhṛti pāṇḍavāḥ
tvayi samyak mahābāho pratipannāḥ yaśasvinaḥ
30. O dear one (tāta), the Pandavas have been wrongly treated since their birth. Yet, O mighty-armed one, those glorious ones have always behaved correctly towards you.
त्वयापि प्रतिपत्तव्यं तथैव भरतर्षभ ।
स्वेषु बन्धुषु मुख्येषु मा मन्युवशमन्वगाः ॥३१॥
31. tvayāpi pratipattavyaṁ tathaiva bharatarṣabha ,
sveṣu bandhuṣu mukhyeṣu mā manyuvaśamanvagāḥ.
31. tvayā api pratipattavyam tathā eva bharatarṣabha
sveṣu bandhuṣu mukhyeṣu mā manyuvaśam anvagāḥ
31. O bull among Bharatas (bharatarṣabha), you also should behave in the same way towards your own chief kinsmen. Do not fall under the sway of anger.
त्रिवर्गयुक्ता प्राज्ञानामारम्भा भरतर्षभ ।
धर्मार्थावनुरुध्यन्ते त्रिवर्गासंभवे नराः ॥३२॥
32. trivargayuktā prājñānāmārambhā bharatarṣabha ,
dharmārthāvanurudhyante trivargāsaṁbhave narāḥ.
32. trivargayuktāḥ prājñānām ārambhāḥ bharatarṣabha
dharmārthau anurudhyante trivargāsaṃbhave narāḥ
32. O bull among Bharatas (bharatarṣabha), the undertakings of the wise are associated with the three aims of human life (dharma, artha, kāma). When the complete set of three aims (trivarga) is not possible, people pursue righteousness (dharma) and material prosperity (artha).
पृथक्तु विनिविष्टानां धर्मं धीरोऽनुरुध्यते ।
मध्यमोऽर्थं कलिं बालः काममेवानुरुध्यते ॥३३॥
33. pṛthaktu viniviṣṭānāṁ dharmaṁ dhīro'nurudhyate ,
madhyamo'rthaṁ kaliṁ bālaḥ kāmamevānurudhyate.
33. pṛthak tu viniviṣṭānām dharmam dhīraḥ anurudhyate
madhyamaḥ artham kalim bālaḥ kāmam eva anurudhyate
33. Among those engaged in various pursuits, a discerning person adheres to natural law (dharma). A mediocre person pursues material gain (artha), while a childish person follows quarrel (kali) and merely desire (kāma).
इन्द्रियैः प्रसृतो लोभाद्धर्मं विप्रजहाति यः ।
कामार्थावनुपायेन लिप्समानो विनश्यति ॥३४॥
34. indriyaiḥ prasṛto lobhāddharmaṁ viprajahāti yaḥ ,
kāmārthāvanupāyena lipsamāno vinaśyati.
34. indriyaiḥ prasṛtaḥ lobhāt dharmam viprajahāti
yaḥ kāmārthau anupāyena lipsamānaḥ vinaśyati
34. One who, driven by the senses and out of greed, abandons natural law (dharma), perishes as he seeks to obtain both desire (kāma) and material prosperity (artha) through improper means.
कामार्थौ लिप्समानस्तु धर्ममेवादितश्चरेत् ।
न हि धर्मादपैत्यर्थः कामो वापि कदाचन ॥३५॥
35. kāmārthau lipsamānastu dharmamevāditaścaret ,
na hi dharmādapaityarthaḥ kāmo vāpi kadācana.
35. kāmārthau lipsamānaḥ tu dharmam eva āditaḥ caret
na hi dharmāt apaiti arthaḥ kāmaḥ vā api kadācana
35. However, one who desires to obtain both desire (kāma) and material prosperity (artha) should first indeed adhere to natural law (dharma). For neither material prosperity nor desire ever deviates from natural law.
उपायं धर्ममेवाहुस्त्रिवर्गस्य विशां पते ।
लिप्समानो हि तेनाशु कक्षेऽग्निरिव वर्धते ॥३६॥
36. upāyaṁ dharmamevāhustrivargasya viśāṁ pate ,
lipsamāno hi tenāśu kakṣe'gniriva vardhate.
36. upāyam dharmam eva āhuḥ trivargasya viśām pate
lipsamānaḥ hi tena āśu kakṣe agniḥ iva vardhate
36. O lord of the people, they declare natural law (dharma) to be the (proper) means for achieving the three human pursuits (trivarga). Indeed, by following it, one who desires to achieve rapidly flourishes like fire in dry grass.
स त्वं तातानुपायेन लिप्ससे भरतर्षभ ।
आधिराज्यं महद्दीप्तं प्रथितं सर्वराजसु ॥३७॥
37. sa tvaṁ tātānupāyena lipsase bharatarṣabha ,
ādhirājyaṁ mahaddīptaṁ prathitaṁ sarvarājasu.
37. sa tvam tāta anupāyena lipsase bharatarṣabha
ādhirājyam mahat dīptam prathitam sarvarājasu
37. O best among the Bhāratas, you, dear father, seek to obtain that great, glorious, and renowned supreme sovereignty among all kings by unfair means.
आत्मानं तक्षति ह्येष वनं परशुना यथा ।
यः सम्यग्वर्तमानेषु मिथ्या राजन्प्रवर्तते ॥३८॥
38. ātmānaṁ takṣati hyeṣa vanaṁ paraśunā yathā ,
yaḥ samyagvartamāneṣu mithyā rājanpravartate.
38. ātmānam takṣati hi eṣa vanam paraśunā yathā
yaḥ samyak vartamāneṣu mithyā rājan pravartate
38. Indeed, O King, whoever acts wrongly towards those who conduct themselves properly wounds his own self (ātman), just as one fells a forest with an axe.
न तस्य हि मतिं छिन्द्याद्यस्य नेच्छेत्पराभवम् ।
अविच्छिन्नस्य धीरस्य कल्याणे धीयते मतिः ॥३९॥
39. na tasya hi matiṁ chindyādyasya necchetparābhavam ,
avicchinnasya dhīrasya kalyāṇe dhīyate matiḥ.
39. na tasya hi matim chindyāt yasya na icchet parābhavam
avicchinnasya dhīrasya kalyāṇe dhīyate matiḥ
39. Indeed, one should not disrupt the counsel of one whose defeat one does not desire. The mind of a steady, wise person is naturally directed towards auspiciousness.
त्यक्तात्मानं न बाधेत त्रिषु लोकेषु भारत ।
अप्यन्यं प्राकृतं किंचित्किमु तान्पाण्डवर्षभान् ॥४०॥
40. tyaktātmānaṁ na bādheta triṣu lokeṣu bhārata ,
apyanyaṁ prākṛtaṁ kiṁcitkimu tānpāṇḍavarṣabhān.
40. tyaktātmānam na bādheta triṣu lokeṣu bhārata api
anyam prākṛtam kiñcit kimu tān pāṇḍavarṣabhān
40. O Bhārata, one should not harm a person who has renounced his self (ātman) in any of the three worlds; how much less should one harm those best among the Pāṇḍavas?
अमर्षवशमापन्नो न किंचिद्बुध्यते नरः ।
छिद्यते ह्याततं सर्वं प्रमाणं पश्य भारत ॥४१॥
41. amarṣavaśamāpanno na kiṁcidbudhyate naraḥ ,
chidyate hyātataṁ sarvaṁ pramāṇaṁ paśya bhārata.
41. amarṣavaśam āpannaḥ na kiñcit budhyate naraḥ
chidyate hi ātatam sarvam pramāṇam paśya bhārata
41. A man who becomes overwhelmed by indignation understands nothing. Indeed, all established evidence (pramāṇa) is destroyed. See this, O Bharata!
श्रेयस्ते दुर्जनात्तात पाण्डवैः सह संगमः ।
तैर्हि संप्रीयमाणस्त्वं सर्वान्कामानवाप्स्यसि ॥४२॥
42. śreyaste durjanāttāta pāṇḍavaiḥ saha saṁgamaḥ ,
tairhi saṁprīyamāṇastvaṁ sarvānkāmānavāpsyasi.
42. śreyaḥ te durjanāt tāta pāṇḍavaiḥ saha saṅgamaḥ
taiḥ hi saṃprīyamāṇaḥ tvam sarvān kāmān avāpsyasi
42. Dear son, it is better for you to associate with the Pāṇḍavas than with wicked persons. Indeed, if you are reconciled with them, you will achieve all your desires.
पाण्डवैर्निर्जितां भूमिं भुञ्जानो राजसत्तम ।
पाण्डवान्पृष्ठतः कृत्वा त्राणमाशंससेऽन्यतः ॥४३॥
43. pāṇḍavairnirjitāṁ bhūmiṁ bhuñjāno rājasattama ,
pāṇḍavānpṛṣṭhataḥ kṛtvā trāṇamāśaṁsase'nyataḥ.
43. pāṇḍavaiḥ nirjitām bhūmim bhuñjānaḥ rājasattama
pāṇḍavān pṛṣṭhataḥ kṛtvā trāṇam āśaṃsase anyataḥ
43. O best of kings, you are enjoying the land conquered by the Pāṇḍavas, yet, having turned your back on them, you expect protection from others.
दुःशासने दुर्विषहे कर्णे चापि ससौबले ।
एतेष्वैश्वर्यमाधाय भूतिमिच्छसि भारत ॥४४॥
44. duḥśāsane durviṣahe karṇe cāpi sasaubale ,
eteṣvaiśvaryamādhāya bhūtimicchasi bhārata.
44. duḥśāsane durviṣahe karṇe ca api sasaubale
eteṣu aiśvaryam ādhāya bhūtim icchasi bhārata
44. O Bharata, you place your authority (aiśvarya) in Duśśāsana, the formidable Karṇa, and Saubala, and then you desire prosperity (bhūti)!
न चैते तव पर्याप्ता ज्ञाने धर्मार्थयोस्तथा ।
विक्रमे चाप्यपर्याप्ताः पाण्डवान्प्रति भारत ॥४५॥
45. na caite tava paryāptā jñāne dharmārthayostathā ,
vikrame cāpyaparyāptāḥ pāṇḍavānprati bhārata.
45. na ca ete tava paryāptāḥ jñāne dharmārthayoḥ tathā
vikrame ca api aparyāptāḥ pāṇḍavān prati bhārata
45. O Bhārata, these (warriors) of yours are not capable in terms of wisdom regarding natural law (dharma) and material prosperity (artha); moreover, they are quite incapable in valor against the Pāṇḍavas.
न हीमे सर्वराजानः पर्याप्ताः सहितास्त्वया ।
क्रुद्धस्य भीमसेनस्य प्रेक्षितुं मुखमाहवे ॥४६॥
46. na hīme sarvarājānaḥ paryāptāḥ sahitāstvayā ,
kruddhasya bhīmasenasya prekṣituṁ mukhamāhave.
46. na hi ime sarvarājānaḥ paryāptāḥ sahitāḥ tvayā
kruddhasya bhīmasenasya prekṣitum mukham āhave
46. Indeed, all these kings, even when united with you, are surely not capable of beholding the countenance of the enraged Bhīmasena in battle.
इदं संनिहितं तात समग्रं पार्थिवं बलम् ।
अयं भीष्मस्तथा द्रोणः कर्णश्चायं तथा कृपः ॥४७॥
47. idaṁ saṁnihitaṁ tāta samagraṁ pārthivaṁ balam ,
ayaṁ bhīṣmastathā droṇaḥ karṇaścāyaṁ tathā kṛpaḥ.
47. idam saṃnihitam tāta samagram pārthivam balam ayam
bhīṣmaḥ tathā droṇaḥ karṇaḥ ca ayam tathā kṛpaḥ
47. O dear one, this entire royal force is assembled here. Here is Bhīṣma, as well as Droṇa, and this Karṇa, and also Kṛpa.
भूरिश्रवाः सौमदत्तिरश्वत्थामा जयद्रथः ।
अशक्ताः सर्व एवैते प्रतियोद्धुं धनंजयम् ॥४८॥
48. bhūriśravāḥ saumadattiraśvatthāmā jayadrathaḥ ,
aśaktāḥ sarva evaite pratiyoddhuṁ dhanaṁjayam.
48. bhūriśravāḥ saumadattiḥ aśvatthāmā jayadrathaḥ
aśaktāḥ sarva eva ete pratiyoddhum dhanañjayam
48. Bhūriśravas, Saumadatti, Aśvatthāmā, and Jayadratha - all these, indeed, are incapable of fighting against Dhanañjaya (Arjuna).
अजेयो ह्यर्जुनः क्रुद्धः सर्वैरपि सुरासुरैः ।
मानुषैरपि गन्धर्वैर्मा युद्धे चेत आधिथाः ॥४९॥
49. ajeyo hyarjunaḥ kruddhaḥ sarvairapi surāsuraiḥ ,
mānuṣairapi gandharvairmā yuddhe ceta ādhithāḥ.
49. ajeyaḥ hi arjunaḥ kruddhaḥ sarvaiḥ api surāsuraiḥ
mānuṣaiḥ api gandharvaiḥ mā yuddhe cetaḥ ādithāḥ
49. Indeed, Arjuna, when enraged, is unconquerable even by all gods and asuras, and even by humans and Gandharvas. Do not set your mind on battle.
दृश्यतां वा पुमान्कश्चित्समग्रे पार्थिवे बले ।
योऽर्जुनं समरे प्राप्य स्वस्तिमानाव्रजेद्गृहान् ॥५०॥
50. dṛśyatāṁ vā pumānkaścitsamagre pārthive bale ,
yo'rjunaṁ samare prāpya svastimānāvrajedgṛhān.
50. dṛśyatām vā pumān kaścit samagre pārthive bale
yaḥ arjunam samare prāpya svastimān āvrajet gṛhān
50. Or let some man be seen among the entire earthly army who, having met Arjuna in battle, could return home safely.
किं ते जनक्षयेणेह कृतेन भरतर्षभ ।
यस्मिञ्जिते जितं ते स्यात्पुमानेकः स दृश्यताम् ॥५१॥
51. kiṁ te janakṣayeṇeha kṛtena bharatarṣabha ,
yasmiñjite jitaṁ te syātpumānekaḥ sa dṛśyatām.
51. kim te janakṣayeṇa iha kṛtena bharatarṣabha
yasmin jite jitam te syāt pumān ekaḥ sa dṛśyatām
51. What is the use to you, O best of the Bharatas, of this destruction of people here? Let that one man be seen, by defeating whom, victory would be yours.
यः स देवान्सगन्धर्वान्सयक्षासुरपन्नगान् ।
अजयत्खाण्डवप्रस्थे कस्तं युध्येत मानवः ॥५२॥
52. yaḥ sa devānsagandharvānsayakṣāsurapannagān ,
ajayatkhāṇḍavaprasthe kastaṁ yudhyeta mānavaḥ.
52. yaḥ sa devān sagandharvān sayakṣāsurapannagān
ajayat khāṇḍavapraste kaḥ tam yudhyeta mānavaḥ
52. Which human could fight him who conquered the gods, along with the Gandharvas, Yakṣas, asuras, and Pannagas, in Khāṇḍavaprastha?
तथा विराटनगरे श्रूयते महदद्भुतम् ।
एकस्य च बहूनां च पर्याप्तं तन्निदर्शनम् ॥५३॥
53. tathā virāṭanagare śrūyate mahadadbhutam ,
ekasya ca bahūnāṁ ca paryāptaṁ tannidarśanam.
53. tathā virāṭanagare śrūyate mahat adbhutam
ekasya ca bahūnām ca paryāptam tat nidarśanam
53. Indeed, a great marvel is spoken of concerning the city of Virāṭa. That incident serves as a sufficient example for both an individual and for many.
तमजेयमनाधृष्यं विजेतुं जिष्णुमच्युतम् ।
आशंससीह समरे वीरमर्जुनमूर्जितम् ॥५४॥
54. tamajeyamanādhṛṣyaṁ vijetuṁ jiṣṇumacyutam ,
āśaṁsasīha samare vīramarjunamūrjitam.
54. tam ajeyam anādhṛṣyam vijetum jiṣṇum acyutam
āśaṃsasi iha samare vīram arjunam ūrjitam
54. Here in battle, you hope to conquer that mighty hero Arjuna, who is unconquerable, unassailable, ever-victorious (jiṣṇu), and unfailing (acyuta).
मद्द्वितीयं पुनः पार्थं कः प्रार्थयितुमर्हति ।
युद्धे प्रतीपमायान्तमपि साक्षात्पुरंदरः ॥५५॥
55. maddvitīyaṁ punaḥ pārthaṁ kaḥ prārthayitumarhati ,
yuddhe pratīpamāyāntamapi sākṣātpuraṁdaraḥ.
55. maddvitīyam punaḥ pārtham kaḥ prārthayitum arhati
yuddhe pratīpam āyāntam api sākṣāt purandaraḥ
55. Furthermore, who is capable of challenging Arjuna (pārtha) in battle, especially when he approaches with me as his companion – not even Indra (purandara) himself could do so directly!
बाहुभ्यामुद्धरेद्भूमिं दहेत्क्रुद्ध इमाः प्रजाः ।
पातयेत्त्रिदिवाद्देवान्योऽर्जुनं समरे जयेत् ॥५६॥
56. bāhubhyāmuddharedbhūmiṁ dahetkruddha imāḥ prajāḥ ,
pātayettridivāddevānyo'rjunaṁ samare jayet.
56. bāhubhyām uddharet bhūmim dahet kruddhaḥ imāḥ prajāḥ
pātayet tridivāt devān yaḥ arjunam samare jayet
56. Whoever would conquer Arjuna in battle, that person could (first) lift up the entire earth with their two arms, burn all these creatures when enraged, and cast down the gods from heaven.
पश्य पुत्रांस्तथा भ्रातॄञ्ज्ञातीन्संबन्धिनस्तथा ।
त्वत्कृते न विनश्येयुरेते भरतसत्तम ॥५७॥
57. paśya putrāṁstathā bhrātṝñjñātīnsaṁbandhinastathā ,
tvatkṛte na vinaśyeyurete bharatasattama.
57. paśya putrān tathā bhrātṝn jñātīn sambandhinaḥ
tathā tvatkṛte na vinaśyeyuḥ ete bharatasattama
57. O best among the Bharatas, consider these sons, brothers, kinsmen, and other relations; they should not perish because of you.
अस्तु शेषं कौरवाणां मा पराभूदिदं कुलम् ।
कुलघ्न इति नोच्येथा नष्टकीर्तिर्नराधिप ॥५८॥
58. astu śeṣaṁ kauravāṇāṁ mā parābhūdidaṁ kulam ,
kulaghna iti nocyethā naṣṭakīrtirnarādhipa.
58. astu śeṣam kauravāṇām mā parābhūt idam kulam
kulaghna iti na ucyethāḥ naṣṭakīrtiḥ narādhipa
58. Let a remnant of the Kauravas remain, and may this lineage not be destroyed. O ruler of men, may you not be called a destroyer of your family (kulaghna) and one whose reputation (kīrti) is lost.
त्वामेव स्थापयिष्यन्ति यौवराज्ये महारथाः ।
महाराज्ये च पितरं धृतराष्ट्रं जनेश्वरम् ॥५९॥
59. tvāmeva sthāpayiṣyanti yauvarājye mahārathāḥ ,
mahārājye ca pitaraṁ dhṛtarāṣṭraṁ janeśvaram.
59. tvām eva sthāpayiṣyanti yauvarājye mahārathāḥ
mahārājye ca pitaram dhṛtarāṣṭram janeśvaram
59. The great warriors will indeed install you as crown prince, and your father Dhritarashtra as the supreme ruler, the lord of men.
मा तात श्रियमायान्तीमवमंस्थाः समुद्यताम् ।
अर्धं प्रदाय पार्थेभ्यो महतीं श्रियमाप्स्यसि ॥६०॥
60. mā tāta śriyamāyāntīmavamaṁsthāḥ samudyatām ,
ardhaṁ pradāya pārthebhyo mahatīṁ śriyamāpsyasi.
60. mā tāta śriyam āyāntīm avamamsthāḥ samudyatām
ardham pradāya pārthebhyaḥ mahatīm śriyam āpsyasi
60. My dear son, do not scorn the prosperity (śrī) that is approaching and ready for you. By giving half to the Pārthas (sons of Pṛthā), you will attain great prosperity (śrī).
पाण्डवैः संशमं कृत्वा कृत्वा च सुहृदां वचः ।
संप्रीयमाणो मित्रैश्च चिरं भद्राण्यवाप्स्यसि ॥६१॥
61. pāṇḍavaiḥ saṁśamaṁ kṛtvā kṛtvā ca suhṛdāṁ vacaḥ ,
saṁprīyamāṇo mitraiśca ciraṁ bhadrāṇyavāpsyasi.
61. pāṇḍavaiḥ saṃśamam kṛtvā kṛtvā ca suhṛdām vacaḥ
saṃprīyamāṇaḥ mitraiḥ ca ciram bhadrāṇi avāpsyasi
61. By making peace with the Pāṇḍavas, and by heeding the advice of your friends, you will become content with your allies and attain lasting welfare.