Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-62

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
दुःशासने तु निहते पुत्रास्तव महारथाः ।
महाक्रोधविषा वीराः समरेष्वपलायिनः ।
दश राजन्महावीर्यो भीमं प्राच्छादयञ्शरैः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
duḥśāsane tu nihate putrāstava mahārathāḥ ,
mahākrodhaviṣā vīrāḥ samareṣvapalāyinaḥ ,
daśa rājanmahāvīryo bhīmaṁ prācchādayañśaraiḥ.
1. sañjaya uvāca | duḥśāsane tu nihate
putrāḥ tava mahārathāḥ | mahākrodhaviṣāḥ
vīrāḥ samareṣu apalāyinaḥ | daśa rājan
mahāvīryāḥ bhīmaṃ prācchādayan śaraiḥ
1. sañjaya uvāca rājan (O King),
tu (but) duḥśāsane (Duḥśāsana) nihate (having been slain),
tava (your) daśa (ten) putrāḥ (sons),
mahārathāḥ (great chariot-warriors),
mahākrodhaviṣāḥ (whose poison was great anger),
vīrāḥ (heroes),
apalāyinaḥ (who do not flee) samareṣu (in battles),
mahāvīryāḥ (of great valor),
bhīmaṃ (Bhīma) śaraiḥ (with arrows) prācchādayan (covered).
1. Sañjaya said: O King, when Duḥśāsana had been slain, your ten great chariot-warrior sons - those heroes (vīra) of great valor, whose poison was immense anger, and who never fled from battles - covered Bhīma with arrows.
कवची निषङ्गी पाशी दण्डधारो धनुर्धरः ।
अलोलुपः शलः संधो वातवेगसुवर्चसौ ॥२॥
2. kavacī niṣaṅgī pāśī daṇḍadhāro dhanurdharaḥ ,
alolupaḥ śalaḥ saṁdho vātavegasuvarcasau.
2. kavacī niṣaṅgī pāśī daṇḍadhāraḥ dhanurdharaḥ
| alolupaḥ śalaḥ sandhaḥ vātavegasuvarcasau
2. kavacī (Armored),
niṣaṅgī (quiver-bearer),
pāśī (noose-wielder),
daṇḍadhāraḥ (staff-bearer),
dhanurdharaḥ (bow-wielder),
alolupaḥ (fearless) śalaḥ (was Śala); [and] sandhaḥ (Sandha); [and] vātavegasuvarcasau (Vātavega and Suvarcasa).
2. Armored, quiver-bearing, noose-wielding, staff-bearing, bow-wielding, and fearless was Śala; also Sandha, and Vātavega and Suvarcasa.
एते समेत्य सहिता भ्रातृव्यसनकर्शिताः ।
भीमसेनं महाबाहुं मार्गणैः समवारयन् ॥३॥
3. ete sametya sahitā bhrātṛvyasanakarśitāḥ ,
bhīmasenaṁ mahābāhuṁ mārgaṇaiḥ samavārayan.
3. ete sametya sahitāḥ bhrātṛvyasanakarśitāḥ
bhīmasenam mahābāhum mārgaṇaiḥ samavārayan
3. ete bhrātṛvyasanakarśitāḥ sahitāḥ sametya
mahābāhum bhīmasenam mārgaṇaiḥ samavārayan
3. Weakened by the grief over their brother's misfortune, these warriors united and came together. With their arrows, they completely surrounded and halted the mighty-armed Bhīmasena.
स वार्यमाणो विशिखैः समन्तात्तैर्महारथैः ।
भीमः क्रोधाभिरक्ताक्षः क्रुद्धः काल इवाबभौ ॥४॥
4. sa vāryamāṇo viśikhaiḥ samantāttairmahārathaiḥ ,
bhīmaḥ krodhābhiraktākṣaḥ kruddhaḥ kāla ivābabhau.
4. saḥ vāryamāṇaḥ viśikhaiḥ samantāt taiḥ mahārathaiḥ
bhīmaḥ krodhābhiraktākṣaḥ kruddhaḥ kālaḥ iva abābabhau
4. saḥ bhīmaḥ taiḥ mahārathaiḥ viśikhaiḥ samantāt vāryamāṇaḥ
krodhābhiraktākṣaḥ kruddhaḥ kālaḥ iva abābabhau
4. Obstructed on all sides by the arrows of those great charioteers, Bhīma became enraged. With his eyes red from fury, he shone like destructive Time (kāla).
तांस्तु भल्लैर्महावेगैर्दशभिर्दशभिः शितैः ।
रुक्माङ्गदो रुक्मपुङ्खैः पार्थो निन्ये यमक्षयम् ॥५॥
5. tāṁstu bhallairmahāvegairdaśabhirdaśabhiḥ śitaiḥ ,
rukmāṅgado rukmapuṅkhaiḥ pārtho ninye yamakṣayam.
5. tān tu bhallaiḥ mahāvegaiḥ daśabhiḥ daśabhiḥ śitaiḥ
rukmāṅgadaḥ rukmapuṅkhaiḥ pārthaḥ ninye yamakṣayam
5. pārthaḥ tu rukmāṅgadaḥ tān daśabhiḥ daśabhiḥ śitaiḥ
mahāvegaiḥ rukmapuṅkhaiḥ bhallaiḥ yamakṣayam ninye
5. But Pārtha (Arjuna), using ten swift and sharp broad-headed arrows each, adorned with gold and having golden feathers, dispatched those (enemies) to the abode of Yama.
हतेषु तेषु वीरेषु प्रदुद्राव बलं तव ।
पश्यतः सूतपुत्रस्य पाण्डवस्य भयार्दितम् ॥६॥
6. hateṣu teṣu vīreṣu pradudrāva balaṁ tava ,
paśyataḥ sūtaputrasya pāṇḍavasya bhayārditam.
6. hateṣu teṣu vīreṣu pradudrāva balam tava
paśyataḥ sūtaputrasya pāṇḍavasya bhayārditam
6. teṣu vīreṣu hateṣu tava balam pāṇḍavasya
bhayārditam sūtaputrasya paśyataḥ pradudrāva
6. When those heroes were slain, your army, tormented by fear of the Pāṇḍava, fled while the son of Sūta (Karṇa) watched.
ततः कर्णो महाराज प्रविवेश महारणम् ।
दृष्ट्वा भीमस्य विक्रान्तमन्तकस्य प्रजास्विव ॥७॥
7. tataḥ karṇo mahārāja praviveśa mahāraṇam ,
dṛṣṭvā bhīmasya vikrāntamantakasya prajāsviva.
7. tataḥ karṇaḥ mahārāja praviveśa mahāraṇam
dṛṣṭvā bhīmasya vikrāntam antakasya prajāsu iva
7. mahārāja tataḥ karṇaḥ bhīmasya antakasya
prajāsu iva vikrāntam dṛṣṭvā mahāraṇam praviveśa
7. Then, O great king, Karṇa entered the great battle, having witnessed Bhīma's fierce valor, which was like that of Death (Antaka) among his subjects.
तस्य त्वाकारभावज्ञः शल्यः समितिशोभनः ।
उवाच वचनं कर्णं प्राप्तकालमरिंदम ।
मा व्यथां कुरु राधेय नैतत्त्वय्युपपद्यते ॥८॥
8. tasya tvākārabhāvajñaḥ śalyaḥ samitiśobhanaḥ ,
uvāca vacanaṁ karṇaṁ prāptakālamariṁdama ,
mā vyathāṁ kuru rādheya naitattvayyupapadyate.
8. tasya tu ākārabhāvajñaḥ śalyaḥ
samitiśobhanaḥ uvāca vacanam karṇam
prāptakālam ariṁdama mā vyathām kuru
rādheya na etat tvayi upapadyate
8. tu ākārabhāvajñaḥ samitiśobhanaḥ śalyaḥ tasya karṇam (iti) ariṁdama rādheya prāptakālam vacanam uvāca: 'mā vyathām kuru,
etat tvayi na upapadyate.
'
8. However, Śalya, who understood Karṇa's outward demeanor and inner feelings, and who was illustrious in assemblies, addressed timely words to Karṇa, saying, 'O subduer of enemies (ariṁdama), do not be disheartened, O son of Rādhā (Rādheya); this kind of behavior does not befit you.'
एते द्रवन्ति राजानो भीमसेनभयार्दिताः ।
दुर्योधनश्च संमूढो भ्रातृव्यसनदुःखितः ॥९॥
9. ete dravanti rājāno bhīmasenabhayārditāḥ ,
duryodhanaśca saṁmūḍho bhrātṛvyasanaduḥkhitaḥ.
9. ete dravanti rājānaḥ bhīmasenabhayārditāḥ
duryodhanaḥ ca saṁmūḍhaḥ bhrātṛvyasanaduḥkhitaḥ
9. bhīmasenabhayārditāḥ ete rājānaḥ dravanti.
ca duryodhanaḥ saṁmūḍhaḥ bhrātṛvyasanaduḥkhitaḥ (asti)
9. These kings are fleeing, distressed by their fear of Bhīmasena. Duryodhana, too, is utterly bewildered and afflicted with sorrow due to the calamity that befell his brothers.
दुःशासनस्य रुधिरे पीयमाने महात्मना ।
व्यापन्नचेतसश्चैव शोकोपहतमन्यवः ॥१०॥
10. duḥśāsanasya rudhire pīyamāne mahātmanā ,
vyāpannacetasaścaiva śokopahatamanyavaḥ.
10. duḥśāsanasya rudhire pīyamāne mahātmanā
vyāpannacetasaḥ ca eva śokopahatamanṣyavaḥ
10. mahātmanā duḥśāsanasya rudhire pīyamāne (sati),
(rājānaḥ) vyāpannacetasaḥ ca eva śokopahatamanṣyavaḥ (babhūvuḥ)
10. As the great-souled (mahātman) Bhīma drank Duḥśāsana's blood, their minds (referring to the kings) became bewildered, and their anger was overwhelmed by grief.
दुर्योधनमुपासन्ते परिवार्य समन्ततः ।
कृपप्रभृतयः कर्ण हतशेषाश्च सोदराः ॥११॥
11. duryodhanamupāsante parivārya samantataḥ ,
kṛpaprabhṛtayaḥ karṇa hataśeṣāśca sodarāḥ.
11. duryodhanam upāsante parivārya samantataḥ
kṛpaprabhṛtayaḥ karṇa hataśeṣāḥ ca sodarāḥ
11. karṇa kṛpaprabhṛtayaḥ ca hataśeṣāḥ sodarāḥ
duryodhanam samantataḥ parivārya upāsante
11. O Karṇa, Kṛpa and others, as well as Duryodhana's surviving brothers, are attending upon Duryodhana, surrounding him from all sides.
पाण्डवा लब्धलक्षाश्च धनंजयपुरोगमाः ।
त्वामेवाभिमुखाः शूरा युद्धाय समुपास्थिताः ॥१२॥
12. pāṇḍavā labdhalakṣāśca dhanaṁjayapurogamāḥ ,
tvāmevābhimukhāḥ śūrā yuddhāya samupāsthitāḥ.
12. pāṇḍavāḥ labdhalakṣāḥ ca dhanaṃjayapurōgamāḥ
tvām eva abhimukhāḥ śūrāḥ yuddhāya samupāsthitāḥ
12. ca labdhalakṣāḥ dhanaṃjayapurōgamāḥ pāṇḍavāḥ
śūrāḥ tvām eva abhimukhāḥ yuddhāya samupāsthitāḥ
12. And the Pāṇḍavas, who have achieved their objective, with Arjuna (dhanaṃjaya) at their forefront, those brave warriors are arrayed facing you for battle.
स त्वं पुरुषशार्दूल पौरुषे महति स्थितः ।
क्षत्रधर्मं पुरस्कृत्य प्रत्युद्याहि धनंजयम् ॥१३॥
13. sa tvaṁ puruṣaśārdūla pauruṣe mahati sthitaḥ ,
kṣatradharmaṁ puraskṛtya pratyudyāhi dhanaṁjayam.
13. saḥ tvam puruṣaśārdūla pauruṣe mahati sthitaḥ
kṣatradharmam puraskṛtya pratyudyāhi dhanaṃjayam
13. puruṣaśārdūla saḥ tvam mahati pauruṣe sthitaḥ
kṣatradharmam puraskṛtya dhanaṃjayam pratyudyāhi
13. O tiger among men (puruṣaśārdūla), you, who are established in great valor, honoring the natural law (dharma) of a warrior (kṣatra), go forth and confront Arjuna (dhanaṃjaya)!
भारो हि धार्तराष्ट्रेण त्वयि सर्वः समर्पितः ।
तमुद्वह महाबाहो यथाशक्ति यथाबलम् ।
जये स्याद्विपुला कीर्तिर्ध्रुवः स्वर्गः पराजये ॥१४॥
14. bhāro hi dhārtarāṣṭreṇa tvayi sarvaḥ samarpitaḥ ,
tamudvaha mahābāho yathāśakti yathābalam ,
jaye syādvipulā kīrtirdhruvaḥ svargaḥ parājaye.
14. bhāraḥ hi dhārtarāṣṭreṇa tvayi sarvaḥ
samarpitaḥ tam udvaha mahābāho
yathāśakti yathābalam jaye syāt
vipulā kīrtiḥ dhruvaḥ svargaḥ parājaye
14. hi sarvaḥ bhāraḥ dhārtarāṣṭreṇa tvayi samarpitaḥ.
mahābāho tam yathāśakti yathābalam udvaha.
jaye vipulā kīrtiḥ syāt.
parājaye dhruvaḥ svargaḥ.
14. Indeed, the entire burden has been entrusted to you by Duryodhana (dhārtarāṣṭra). O mighty-armed one, bear that burden according to your capacity and strength. In victory, there will be great fame, and in defeat, heaven (svarga) is certain.
वृषसेनश्च राधेय संक्रुद्धस्तनयस्तव ।
त्वयि मोहसमापन्ने पाण्डवानभिधावति ॥१५॥
15. vṛṣasenaśca rādheya saṁkruddhastanayastava ,
tvayi mohasamāpanne pāṇḍavānabhidhāvati.
15. vṛṣasenaḥ ca rādheya saṃkruddhaḥ tanayaḥ tava
tvayi mohasamāpanne pāṇḍavān abhidhāvati
15. rādheya tava tanayaḥ vṛṣasenaḥ ca tvayi
mohasamāpanne saṃkruddhaḥ pāṇḍavān abhidhāvati
15. O son of Rādhā, your son Vṛṣasena, greatly enraged as you have fallen into delusion, is rushing towards the Pāṇḍavas.
एतच्छ्रुत्वा तु वचनं शल्यस्यामिततेजसः ।
हृदि मानुष्यकं भावं चक्रे युद्धाय सुस्थिरम् ॥१६॥
16. etacchrutvā tu vacanaṁ śalyasyāmitatejasaḥ ,
hṛdi mānuṣyakaṁ bhāvaṁ cakre yuddhāya susthiram.
16. etat śrutvā tu vacanam śalyasya amitatejasaḥ
hṛdi mānuṣyakam bhāvam cakre yuddhāya susthiram
16. śalyasya amitatejasaḥ etat vacanam śrutvā tu [saḥ]
hṛdi mānuṣyakam susthiram bhāvam yuddhāya cakre
16. Having heard these words from Śalya, who possessed immense prowess, he then firmly established his human resolve for battle in his heart.
ततः क्रुद्धो वृषसेनोऽभ्यधावदातस्थिवांसं स्वरथं हतारिम् ।
वृकोदरं कालमिवात्तदण्डं गदाहस्तं पोथमानं त्वदीयान् ॥१७॥
17. tataḥ kruddho vṛṣaseno'bhyadhāva;dātasthivāṁsaṁ svarathaṁ hatārim ,
vṛkodaraṁ kālamivāttadaṇḍaṁ; gadāhastaṁ pothamānaṁ tvadīyān.
17. tataḥ kruddhaḥ vṛṣasenaḥ abhyadhāvat
ātasthivāṃsam svaratham
hatārim vṛkodaram kālam iva āttadaṇḍam
gadāhastam pothmānam tvadīyān
17. tataḥ kruddhaḥ vṛṣasenaḥ ātasthivāṃsam
svaratham hatārim tvadīyān
pothmānam gadāhastam āttadaṇḍam
kālam iva vṛkodaram abhyadhāvat
17. Then, the enraged Vṛṣasena rushed towards Vṛkodara (Bhīma), who stood upon his own chariot, having slain his enemies. Bhīma was like Death (Kāla) holding his rod, with a mace in his hand, crushing your warriors.
तमभ्यधावन्नकुलः प्रवीरो रोषादमित्रं प्रतुदन्पृषत्कैः ।
कर्णस्य पुत्रं समरे प्रहृष्टं जिष्णुर्जिघांसुर्मघवेव जम्भम् ॥१८॥
18. tamabhyadhāvannakulaḥ pravīro; roṣādamitraṁ pratudanpṛṣatkaiḥ ,
karṇasya putraṁ samare prahṛṣṭaṁ; jiṣṇurjighāṁsurmaghaveva jambham.
18. tam abhyadhāvat nakulaḥ pravīraḥ
roṣāt amitram pratudan pṛṣatkaiḥ
karṇasya putram samare prahṛṣṭam
jiṣṇuḥ jighāṃsuḥ maghavā iva jambham
18. roṣāt pravīraḥ nakulaḥ tam amitram
karṇasya putram samare prahṛṣṭam
pṛṣatkaiḥ pratudan abhyadhāvat
jiṣṇuḥ jighāṃsuḥ maghavā iva jambham
18. The mighty warrior Nakula, enraged, rushed towards him, Karṇa's son, who was exulting in battle, striking the enemy with arrows. He was like the victorious (Jiṣṇu) Indra (Maghavan), desirous of slaying Jambha.
ततो ध्वजं स्फाटिकचित्रकम्बुं चिच्छेद वीरो नकुलः क्षुरेण ।
कर्णात्मजस्येष्वसनं च चित्रं भल्लेन जाम्बूनदपट्टनद्धम् ॥१९॥
19. tato dhvajaṁ sphāṭikacitrakambuṁ; ciccheda vīro nakulaḥ kṣureṇa ,
karṇātmajasyeṣvasanaṁ ca citraṁ; bhallena jāmbūnadapaṭṭanaddham.
19. tataḥ dhvajaṃ sphāṭikacitrakambuṃ
ciccheda vīraḥ nakulaḥ kṣureṇa
karṇātmajasya iṣvasanaṃ ca citraṃ
bhallena jāmbūnadapaṭṭanaddham
19. tataḥ vīraḥ nakulaḥ kṣureṇa
sphāṭikacitrakambuṃ dhvajaṃ ciccheda
ca bhallena jāmbūnadapaṭṭanaddhaṃ
citraṃ karṇātmajasya iṣvasanaṃ
19. Then, the heroic Nakula severed Karna's son's banner, which bore a crystal-painted conch shell, with a razor-sharp arrow. And he also cut his beautiful bow, which was bound with golden strips, with a bhalla arrow.
अथान्यदादाय धनुः सुशीघ्रं कर्णात्मजः पाण्डवमभ्यविध्यत् ।
दिव्यैर्महास्त्रैर्नकुलं महास्त्रो दुःशासनस्यापचितिं यियासुः ॥२०॥
20. athānyadādāya dhanuḥ suśīghraṁ; karṇātmajaḥ pāṇḍavamabhyavidhyat ,
divyairmahāstrairnakulaṁ mahāstro; duḥśāsanasyāpacitiṁ yiyāsuḥ.
20. atha anyat ādāya dhanuḥ suśīghraṃ
karṇātmajaḥ pāṇḍavaṃ abhyavidhyat
divyaiḥ mahāstraiḥ nakulaṃ
mahāstraḥ duḥśāsanasya apacitiṃ yiyāsuḥ
20. atha mahāstraḥ karṇātmajaḥ suśīghraṃ
anyat dhanuḥ ādāya duḥśāsanasya
apacitiṃ yiyāsuḥ divyaiḥ mahāstraiḥ
pāṇḍavaṃ nakulaṃ abhyavidhyat
20. Then, Karna's son (Vṛṣasena), a master of great weapons, swiftly took another bow and struck the Pāṇḍava (Nakula) with divine, mighty arrows, desiring to avenge Duḥśāsana.
ततः क्रुद्धो नकुलस्तं महात्मा शरैर्महोल्काप्रतिमैरविध्यत् ।
दिव्यैरस्त्रैरभ्यविध्यच्च सोऽपि कर्णस्य पुत्रो नकुलं कृतास्त्रः ॥२१॥
21. tataḥ kruddho nakulastaṁ mahātmā; śarairmaholkāpratimairavidhyat ,
divyairastrairabhyavidhyacca so'pi; karṇasya putro nakulaṁ kṛtāstraḥ.
21. tataḥ kruddhaḥ nakulaḥ taṃ mahātmā
śaraiḥ maholkāpratimaiḥ avidhyat
divyaiḥ astraiḥ abhyavidhyat ca saḥ
api karṇasya putraḥ nakulaṃ kṛtāstraḥ
21. tataḥ kruddhaḥ mahātmā nakulaḥ
maholkāpratimaiḥ śaraiḥ taṃ avidhyat ca
kṛtāstraḥ saḥ karṇasya putraḥ api
divyaiḥ astraiḥ nakulaṃ abhyavidhyat
21. Then, the great-souled (mahātman) Nakula, enraged, struck Karna's son with arrows like great meteors. And Karna's son, who was skilled in weapons, also struck Nakula with divine arrows.
कर्णस्य पुत्रो नकुलस्य राजन्सर्वानश्वानक्षिणोदुत्तमास्त्रैः ।
वनायुजान्सुकुमारस्य शुभ्रानलंकृताञ्जातरूपेण शीघ्रान् ॥२२॥
22. karṇasya putro nakulasya rāja;nsarvānaśvānakṣiṇoduttamāstraiḥ ,
vanāyujānsukumārasya śubhrā;nalaṁkṛtāñjātarūpeṇa śīghrān.
22. karṇasya putraḥ nakulasya rājan
sarvān aśvān akṣiṇot uttamāstraiḥ
vanāyujān sukumārasya śubhrān
alaṅkṛtān jātarūpeṇa śīghrān
22. rājan,
karṇasya putraḥ nakulasya sukumārasya vanāyujān śubhrān jātarūpeṇa alaṅkṛtān śīghrān sarvān aśvān uttamāstraiḥ akṣiṇot
22. O King, Karna's son destroyed all of Nakula's horses - those horses of the delicate Nakula that were born in Vanāyu, splendid, adorned with gold, and swift - with his excellent weapons.
ततो हताश्वादवरुह्य यानादादाय चर्म रुचिरं चाष्टचन्द्रम् ।
आकाशसंकाशमसिं गृहीत्वा पोप्लूयमानः खगवच्चचार ॥२३॥
23. tato hatāśvādavaruhya yānā;dādāya carma ruciraṁ cāṣṭacandram ,
ākāśasaṁkāśamasiṁ gṛhītvā; poplūyamānaḥ khagavaccacāra.
23. tataḥ hata-aśvāt avaruhya yānāt
ādāya carma ruciram ca aṣṭa-candram
ākāśa-saṃkāśam asim gṛhītvā
poplūyamānaḥ khagavat cacāra
23. tataḥ hata-aśvāt yānāt avaruhya
ca aṣṭa-candram ruciram carma
ādāya ākāśa-saṃkāśam asim gṛhītvā
khagavat poplūyamānaḥ cacāra
23. Then, descending from the chariot whose horses had been slain, and taking up a beautiful shield adorned with eight moons, and holding a sword that gleamed like the sky, he moved about, leaping repeatedly like a bird.
ततोऽन्तरिक्षे नृवराश्वनागांश्चिच्छेद मार्गान्विचरन्विचित्रान् ।
ते प्रापतन्नसिना गां विशस्ता यथाश्वमेधे पशवः शमित्रा ॥२४॥
24. tato'ntarikṣe nṛvarāśvanāgāṁ;ściccheda mārgānvicaranvicitrān ,
te prāpatannasinā gāṁ viśastā; yathāśvamedhe paśavaḥ śamitrā.
24. tataḥ antarikṣe nṛvara aśva nāgān
ciccheda mārgān vicaran vicitrān
| te prāpatan asinā gām viśastāḥ
yathā aśvamedhe paśavaḥ śamitrā
24. tataḥ antarikṣe vicaran,
nṛvara aśva nāgān vicitrān mārgān ciccheda te asinā gām viśastāḥ,
yathā aśvamedhe śamitrā paśavaḥ (patanti),
prāpatan
24. Then, roaming in the sky, he cut off the various paths of eminent men, horses, and elephants. They fell to the ground, cut down by his sword, just as animals are slaughtered by the butcher in an aśvamedha (Vedic ritual).
द्विसाहस्रा विदिता युद्धशौण्डा नानादेश्याः सुभृताः सत्यसंधाः ।
एकेन शीघ्रं नकुलेन कृत्ताः सारेप्सुनेवोत्तमचन्दनास्ते ॥२५॥
25. dvisāhasrā viditā yuddhaśauṇḍā; nānādeśyāḥ subhṛtāḥ satyasaṁdhāḥ ,
ekena śīghraṁ nakulena kṛttāḥ; sārepsunevottamacandanāste.
25. dvi-sāhasrāḥ viditāḥ yuddha-śauṇḍāḥ
nānā-deśyāḥ subhṛtāḥ satya-saṃdhāḥ
ekena śīghram nakulena kṛttāḥ
sāra-īpsunā iva uttama-candanāḥ te
25. dvi-sāhasrāḥ viditāḥ yuddha-śauṇḍāḥ
nānā-deśyāḥ subhṛtāḥ satya-saṃdhāḥ
te ekena nakulena sāra-īpsunā
uttama-candanāḥ iva śīghram kṛttāḥ
25. Two thousand renowned warriors, skilled in battle, from various countries, well-maintained, and faithful to their vows, were swiftly cut down by one Nakula, just as excellent sandalwood trees are cut down by someone desiring their essence.
तमापतन्तं नकुलं सोऽभिपत्य समन्ततः सायकैरभ्यविध्यत् ।
स तुद्यमानो नकुलः पृषत्कैर्विव्याध वीरं स चुकोप विद्धः ॥२६॥
26. tamāpatantaṁ nakulaṁ so'bhipatya; samantataḥ sāyakairabhyavidhyat ,
sa tudyamāno nakulaḥ pṛṣatkai;rvivyādha vīraṁ sa cukopa viddhaḥ.
26. tam āpatantam nakulam saḥ abhipatya
samantataḥ sāyakaiḥ abhyavidhyat
saḥ tudyamānaḥ nakulaḥ pṛṣatkaiḥ
vivyādha vīram saḥ cukopa viddhaḥ
26. saḥ tam āpatantam nakulam abhipatya
samantataḥ sāyakaiḥ abhyavidhyat
saḥ tudyamānaḥ nakulaḥ pṛṣatkaiḥ
vīram vivyādha saḥ viddhaḥ cukopa
26. Having rushed towards that approaching Nakula, he pierced him from all sides with arrows. Nakula, being wounded, in turn pierced the hero with his arrows. The hero, thus wounded, became enraged.
तं कर्णपुत्रो विधमन्तमेकं नराश्वमातङ्गरथप्रवेकान् ।
क्रीडन्तमष्टादशभिः पृषत्कैर्विव्याध वीरं स चुकोप विद्धः ॥२७॥
27. taṁ karṇaputro vidhamantamekaṁ; narāśvamātaṅgarathapravekān ,
krīḍantamaṣṭādaśabhiḥ pṛṣatkai;rvivyādha vīraṁ sa cukopa viddhaḥ.
27. tam karṇaputraḥ vidhamantam ekam
narāśvamātaṅgarathapravekān |
krīḍantam aṣṭādaśabhiḥ pṛṣatkaiḥ
vivyādha vīram sa cukopa viddhaḥ
27. karṇaputraḥ tam ekam
narāśvamātaṅgarathapravekān vidhamantam
krīḍantam vīram aṣṭādaśabhiḥ
pṛṣatkaiḥ vivyādha sa viddhaḥ cukopa
27. Karna's son pierced that single hero who was destroying the best of men, horses, elephants, and chariots, as if he were merely playing, with eighteen arrows. Being pierced, that hero became enraged.
ततोऽभ्यधावत्समरे जिघांसुः कर्णात्मजं पाण्डुसुतो नृवीरः ।
तस्येषुभिर्व्यधमत्कर्णपुत्रो महारणे चर्म सहस्रतारम् ॥२८॥
28. tato'bhyadhāvatsamare jighāṁsuḥ; karṇātmajaṁ pāṇḍusuto nṛvīraḥ ,
tasyeṣubhirvyadhamatkarṇaputro; mahāraṇe carma sahasratāram.
28. tataḥ abhyadhāvat samare jighāṃsuḥ
karṇātmajam pāṇḍusutaḥ nṛvīraḥ
| tasya iṣubhiḥ vyadhamat
karṇaputraḥ mahāraṇe carma sahasratāram
28. tataḥ nṛvīraḥ pāṇḍusutaḥ samare
karṇātmajam jighāṃsuḥ abhyadhāvat
mahāraṇe karṇaputraḥ tasya
sahasratāram carma iṣubhiḥ vyadhamat
28. Then, Pandu's heroic son, desiring to kill Karna's son, rushed forward in battle. In that great battle, Karna's son shattered his shield, which was marked with a thousand stars, with arrows.
तस्यायसं निशितं तीक्ष्णधारमसिं विकोशं गुरुभारसाहम् ।
द्विषच्छरीरापहरं सुघोरमाधुन्वतः सर्पमिवोग्ररूपम् ॥२९॥
29. tasyāyasaṁ niśitaṁ tīkṣṇadhāra;masiṁ vikośaṁ gurubhārasāham ,
dviṣaccharīrāpaharaṁ sughora;mādhunvataḥ sarpamivograrūpam.
29. tasya āyasam niśitam tīkṣṇadhāram
asim vikośam gurubhārasāham
| dviṣaccharīrāpaharam sughoram
ādhunvataḥ sarpam iva ugrarūpam
29. (saḥ) ādhunvataḥ tasya āyasam niśitam
tīkṣṇadhāram vikośam gurubhārasāham
dviṣaccharīrāpaharam sughoram
ugrarūpam sarpam iva asim (ādhunvataḥ)
29. He was brandishing his sharp-edged iron sword, which was sharpened and drawn from its scabbard, capable of bearing great weight, snatching away the bodies of enemies, exceedingly dreadful, and resembled a serpent of fierce form.
क्षिप्रं शरैः षड्भिरमित्रसाहश्चकर्त खड्गं निशितैः सुधारैः ।
पुनश्च पीतैर्निशितैः पृषत्कैः स्तनान्तरे गाढमथाभ्यविध्यत् ॥३०॥
30. kṣipraṁ śaraiḥ ṣaḍbhiramitrasāha;ścakarta khaḍgaṁ niśitaiḥ sudhāraiḥ ,
punaśca pītairniśitaiḥ pṛṣatkaiḥ; stanāntare gāḍhamathābhyavidhyat.
30. kṣipram śaraiḥ ṣaḍbhiḥ amitrasāhaḥ
cakarta khaḍgam niśitaiḥ sudhāraiḥ
| punaḥ ca pītaiḥ niśitaiḥ pṛṣatkaiḥ
stanāntare gāḍham atha abhyavidhyat
30. amitrāsahaḥ kṣipram niśitaiḥ sudhāraiḥ
ṣaḍbhiḥ śaraiḥ khaḍgam cakarta
punaḥ ca pītaiḥ niśitaiḥ pṛṣatkaiḥ
atha stanāntare gāḍham abhyavidhyat
30. Swiftly, the one who overcame enemies cut off the sword with six sharpened, very sharp arrows. Then, with yellow, sharpened arrows, he deeply pierced him in the middle of the chest.
स भीमसेनस्य रथं हताश्वो माद्रीसुतः कर्णसुताभितप्तः ।
आपुप्लुवे सिंह इवाचलाग्रं संप्रेक्षमाणस्य धनंजयस्य ॥३१॥
31. sa bhīmasenasya rathaṁ hatāśvo; mādrīsutaḥ karṇasutābhitaptaḥ ,
āpupluve siṁha ivācalāgraṁ; saṁprekṣamāṇasya dhanaṁjayasya.
31. saḥ bhīmasenasya ratham hataśvaḥ
mādrīsutaḥ karṇasutābhitaptaḥ
āpapluve siṃhaḥ iva acalāgram
samprekṣamāṇasya dhanaṃjayasya
31. hataśvaḥ karṇasutābhitaptaḥ
mādrīsutaḥ saḥ dhanaṃjayasya
samprekṣamāṇasya bhīmasenasya ratham
acalāgram siṃhaḥ iva āpapluve
31. With his horses slain, and tormented by Karna's son, Madri's son (Nakula) leapt onto Bhimasena's chariot, just as a lion springs upon a mountain peak, while Dhanañjaya (Arjuna) looked on.
नकुलमथ विदित्वा छिन्नबाणासनासिं विरथमरिशरार्तं कर्णपुत्रास्त्रभग्नम् ।
पवनधुतपताका ह्रादिनो वल्गिताश्वा वरपुरुषनियत्तास्ते रथाः शीघ्रमीयुः ॥३२॥
32. nakulamatha viditvā chinnabāṇāsanāsiṁ; virathamariśarārtaṁ karṇaputrāstrabhagnam ,
pavanadhutapatākā hrādino valgitāśvā; varapuruṣaniyattāste rathāḥ śīghramīyuḥ.
32. atha nakulam viditvā chinnabāṇāsanāsim
viratham ariśarārtam karṇaputrāstrabhagnam
pavanadhutapatākāḥ hrādinaḥ valgitāśvāḥ
varapuruṣaniyattāḥ te rathāḥ śīghram īyuḥ
32. atha chinnabāṇāsanāsim viratham ariśarārtam
karṇaputrāstrabhagnam nakulam viditvā
pavanadhutapatākāḥ hrādinaḥ valgitāśvāḥ
varapuruṣaniyattāḥ te rathāḥ śīghram īyuḥ
32. Then, seeing Nakula - his bow and sword broken, chariotiess, afflicted by enemy arrows, and shattered by the weapons of Karna's son - those chariots, with their flags flapping in the wind, making noise, their horses prancing, and guided by excellent men, quickly advanced.
द्रुपदसुतवरिष्ठाः पञ्च शैनेयषष्ठा द्रुपददुहितृपुत्राः पञ्च चामित्रसाहाः ।
द्विरदरथनराश्वान्सूदयन्तस्त्वदीयान्भुजगपतिनिकाशैर्मार्गणैरात्तशस्त्राः ॥३३॥
33. drupadasutavariṣṭhāḥ pañca śaineyaṣaṣṭhā; drupadaduhitṛputrāḥ pañca cāmitrasāhāḥ ,
dviradarathanarāśvānsūdayantastvadīyā;nbhujagapatinikāśairmārgaṇairāttaśastrāḥ.
33. drupadasutavariṣṭhāḥ pañca śaineyaṣaṣṭhāḥ
drupada duhitṛ putrāḥ pañca ca amitrasāhāḥ
dviradarathanarāśvān sūdayantaḥ tvadīyān
bhujagapatinikāśaiḥ mārgaṇaiḥ āttaśastrāḥ
33. drupadasutavariṣṭhāḥ pañca śaineyaṣaṣṭhāḥ
ca pañca drupada duhitṛ putrāḥ amitrasāhāḥ
bhujagapatinikāśaiḥ mārgaṇaiḥ āttaśastrāḥ
tvadīyān dviradarathanarāśvān sūdayantaḥ
33. The five foremost sons of Drupada, together with Śaineya (Satyaki) as the sixth, and the five sons of Drupada's daughter (Draupadi), all conquerors of enemies, armed with arrows like lordly serpents, were destroying your elephants, chariots, men, and horses.
अथ तव रथमुख्यास्तान्प्रतीयुस्त्वरन्तो हृदिकसुतकृपौ च द्रौणिदुर्योधनौ च ।
शकुनिशुकवृकाश्च क्राथदेवावृधौ च द्विरदजलदघोषैः स्यन्दनैः कार्मुकैश्च ॥३४॥
34. atha tava rathamukhyāstānpratīyustvaranto; hṛdikasutakṛpau ca drauṇiduryodhanau ca ,
śakuniśukavṛkāśca krāthadevāvṛdhau ca; dviradajaladaghoṣaiḥ syandanaiḥ kārmukaiśca.
34. atha tava rathamukhyāḥ tān pratīyuḥ tvarantaḥ
hṛdikasutakṛpau ca drauṇiduryodhanau ca
śakuniśukavṛkāḥ ca krāthadevāvṛdhau ca
dviradajaladaghoṣaiḥ syandanaiḥ kārmukaiḥ ca
34. atha tvarantaḥ tava rathamukhyāḥ hṛdikasutakṛpau
ca drauṇiduryodhanau ca śakuniśukavṛkāḥ
ca krāthadevāvṛdhau ca dviradajaladaghoṣaiḥ
syandanaiḥ kārmukaiḥ ca tān pratīyuḥ
34. Then, your leading charioteers - Kṛtavarman (Hṛdika's son) and Kṛpa, Droṇa's son (Aśvatthāman) and Duryodhana, Śakuni, Śuka, and Vṛka, and also Krātha and Devāvṛdha - hurrying, advanced against them with chariots roaring like elephants and thunderclouds, and with their bows.
तव नरवरवर्यास्तान्दशैकं च वीरान्प्रवरशरवराग्र्यैस्ताडयन्तोऽभ्यरुन्धन् ।
नवजलदसवर्णैर्हस्तिभिस्तानुदीयुर्गिरिशिखरनिकाशैर्भीमवेगैः कुणिन्दाः ॥३५॥
35. tava naravaravaryāstāndaśaikaṁ ca vīrā;npravaraśaravarāgryaistāḍayanto'bhyarundhan ,
navajaladasavarṇairhastibhistānudīyu;rgiriśikharanikāśairbhīmavegaiḥ kuṇindāḥ.
35. tava naravaravaryān tān daśa ekam ca vīrān
pravaraśaravarāgryaiḥ tāḍayantaḥ abhyarundhan
nava jaladasavarṇaiḥ hastibhiḥ tān
udīyuḥ giriśikharanikāśaiḥ bhīmavegaiḥ kuṇindāḥ
35. tava naravaravaryān tān daśa ekam ca vīrān
pravaraśaravarāgryaiḥ tāḍayantaḥ abhyarundhan
tataḥ kuṇindāḥ nava jaladasavarṇaiḥ
giriśikharanikāśaiḥ bhīmavegaiḥ hastibhiḥ tān udīyuḥ
35. Your eleven most distinguished heroes, striking (the enemy) with the best of excellent arrows, besieged them. Then, the Kuṇindas, with elephants dark as fresh clouds, resembling mountain peaks, and possessing terrible speed, advanced against them.
सुकल्पिता हैमवता मदोत्कटा रणाभिकामैः कृतिभिः समास्थिताः ।
सुवर्णजालावतता बभुर्गजास्तथा यथा वै जलदाः सविद्युतः ॥३६॥
36. sukalpitā haimavatā madotkaṭā; raṇābhikāmaiḥ kṛtibhiḥ samāsthitāḥ ,
suvarṇajālāvatatā babhurgajā;stathā yathā vai jaladāḥ savidyutaḥ.
36. sukalpitāḥ haimavatāḥ madotkaṭāḥ
raṇābhikāmaiḥ kṛtibhiḥ samāsthitāḥ
suvarṇajālāvatatāḥ babhuḥ gajāḥ
tathā yathā vai jaladāḥ savidyutaḥ
36. sukalpitāḥ haimavatāḥ madotkaṭāḥ
raṇābhikāmaiḥ kṛtibhiḥ samāsthitāḥ
suvarṇajālāvatatāḥ gajāḥ tathā yathā
vai savidyutaḥ jaladāḥ (iva) babhuḥ
36. Well-trained, Himalayan elephants, furious with rut, and mounted by skillful warriors eager for battle, shone forth, covered with golden nets, just like clouds accompanied by lightning.
कुणिन्दपुत्रो दशभिर्महायसैः कृपं ससूताश्वमपीडयद्भृशम् ।
ततः शरद्वत्सुतसायकैर्हतः सहैव नागेन पपात भूतले ॥३७॥
37. kuṇindaputro daśabhirmahāyasaiḥ; kṛpaṁ sasūtāśvamapīḍayadbhṛśam ,
tataḥ śaradvatsutasāyakairhataḥ; sahaiva nāgena papāta bhūtale.
37. kuṇindaputraḥ daśabhiḥ mahāyasaiḥ
kṛpam sasūtāśvam apīḍayat bhṛśam
tataḥ śaradvatsutasāyakaiḥ
hataḥ saha eva nāgena papāta bhūtale
37. kuṇindaputraḥ daśabhiḥ mahāyasaiḥ
kṛpam sasūtāśvam bhṛśam apīḍayat
tataḥ (saḥ) śaradvatsutasāyakaiḥ
hataḥ nāgena saha eva bhūtale papāta
37. The son of the Kuṇinda, with ten great iron arrows, severely tormented Kṛpa, along with his charioteer and horses. Then, (the Kuṇinda's son), struck down by the arrows of Śaradvat's son (Kṛpa), fell to the ground along with his elephant.
कुणिन्दपुत्रावरजस्तु तोमरैर्दिवाकरांशुप्रतिमैरयस्मयैः ।
रथं च विक्षोभ्य ननाद नर्दतस्ततोऽस्य गान्धारपतिः शिरोऽहरत् ॥३८॥
38. kuṇindaputrāvarajastu tomarai;rdivākarāṁśupratimairayasmayaiḥ ,
rathaṁ ca vikṣobhya nanāda nardata;stato'sya gāndhārapatiḥ śiro'harat.
38. kuṇindaputrāvarajaḥ tu tomaraiḥ
divākarāṃśupratimaiḥ ayasmayaiḥ ratham
ca vikṣobhya nanāda nardataḥ
tataḥ asya gāndhārapatiḥ śiraḥ aharat
38. kuṇindaputrāvarajaḥ tu divākarāṃśupratimaiḥ
ayasmayaiḥ tomaraiḥ ratham
ca vikṣobhya nanāda nardataḥ asya
tataḥ gāndhārapatiḥ śiraḥ aharat
38. But the younger brother of the Kuṇinda's son, with iron javelins resembling sunbeams, agitated (Kṛpa's) chariot and roared. As he was roaring, the Lord of Gandhāra (Śakuni) then cut off his head.
ततः कुणिन्देषु हतेषु तेष्वथ प्रहृष्टरूपास्तव ते महारथाः ।
भृशं प्रदध्मुर्लवणाम्बुसंभवान्परांश्च बाणासनपाणयोऽभ्ययुः ॥३९॥
39. tataḥ kuṇindeṣu hateṣu teṣvatha; prahṛṣṭarūpāstava te mahārathāḥ ,
bhṛśaṁ pradadhmurlavaṇāmbusaṁbhavā;nparāṁśca bāṇāsanapāṇayo'bhyayuḥ.
39. tataḥ kuṇindeṣu hateṣu teṣu atha
prahr̥ṣṭarūpāḥ tava te mahārathāḥ
bhr̥śaṃ pradadhmuḥ lavaṇāmbuṣaṃbhavān
parān ca bāṇāsanapāṇayaḥ abhyayuḥ
39. tataḥ atha teṣu kuṇindeṣu hateṣu
tava te prahr̥ṣṭarūpāḥ bāṇāsanapāṇayaḥ
mahārathāḥ bhr̥śaṃ lavaṇāmbuṣaṃbhavān
pradadhmuḥ ca parān abhyayuḥ
39. Then, when those Kuṇindas had been killed, your great charioteers, with joyful expressions and bows in hand, loudly blew their conches (born from saltwater) and advanced against the others (enemies).
अथाभवद्युद्धमतीव दारुणं पुनः कुरूणां सह पाण्डुसृञ्जयैः ।
शरासिशक्त्यृष्टिगदापरश्वधैर्नराश्वनागासुहरं भृशाकुलम् ॥४०॥
40. athābhavadyuddhamatīva dāruṇaṁ; punaḥ kurūṇāṁ saha pāṇḍusṛñjayaiḥ ,
śarāsiśaktyṛṣṭigadāparaśvadhai;rnarāśvanāgāsuharaṁ bhṛśākulam.
40. atha abhavat yuddhaṃ atīva dāruṇaṃ
punaḥ kurūṇāṃ saha pāṇḍusr̥ñjayaiḥ
śarāsiśaktyr̥ṣṭigadāparaśvadhaiḥ
narāśvanāgāsuharaṃ bhr̥śākulam
40. atha punaḥ kurūṇāṃ pāṇḍusr̥ñjayaiḥ
saha atīva dāruṇaṃ narāśvanāgāsuharaṃ
bhr̥śākulam
śarāsiśaktyr̥ṣṭigadāparaśvadhaiḥ yuddhaṃ abhavat
40. Then again, an exceedingly dreadful and intensely chaotic battle occurred between the Kurus and the Pāṇḍavas and Sr̥ñjayas. It destroyed the lives of men, horses, and elephants, (fought) with arrows, swords, spears, lances, maces, and axes.
रथाश्वमातङ्गपदातिभिस्ततः परस्परं विप्रहतापतन्क्षितौ ।
यथा सविद्युत्स्तनिता बलाहकाः समास्थिता दिग्भ्य इवोग्रमारुतैः ॥४१॥
41. rathāśvamātaṅgapadātibhistataḥ; parasparaṁ viprahatāpatankṣitau ,
yathā savidyutstanitā balāhakāḥ; samāsthitā digbhya ivogramārutaiḥ.
41. rathāśvamātaṅgapadātibhiḥ tataḥ
parasparaṃ viprahatā āpatan kṣitau
yathā savidyutstanitā balāhakāḥ
samāsthitā digbhyaḥ iva ugramārutaiḥ
41. tataḥ rathāśvamātaṅgapadātibhiḥ parasparaṃ viprahatā kṣitau āpatan yathā digbhyaḥ ugramārutaiḥ iva savidyutstanitā balāhakāḥ samāsthitāḥ.
41. Then, (warriors) along with their chariots, horses, elephants, and foot soldiers, having struck one another, fell to the earth, just as clouds, accompanied by lightning and thunder, gather from all directions as if driven by fierce winds.
ततः शतानीकहतान्महागजांस्तथा रथान्पत्तिगणांश्च तावकान् ।
जघान भोजश्च हयानथापतन्विशस्त्रकृत्ताः कृतवर्मणा द्विपाः ॥४२॥
42. tataḥ śatānīkahatānmahāgajāṁ;stathā rathānpattigaṇāṁśca tāvakān ,
jaghāna bhojaśca hayānathāpata;nviśastrakṛttāḥ kṛtavarmaṇā dvipāḥ.
42. tataḥ śatānīkahatān mahāgajān tathā
rathān pattigaṇān ca tāvakān
jaghāna bhojaḥ ca hayān atha āpatan
viśastrakr̥ttāḥ kr̥tavarmaṇā dvipāḥ
42. tataḥ bhojaḥ ca tāvakān śatānīkahatān mahāgajān tathā rathān ca pattigaṇān hayān jaghāna atha kr̥tavarmaṇā viśastrakr̥ttāḥ dvipāḥ āpatan.
42. Then, Bhoja killed your great elephants, as well as your chariots, infantry troops, and horses, (all of them having been previously) struck down by Śatānīka. And then, elephants, cut down and disarmed by Kr̥tavarmā, fell.
अथापरे द्रौणिशराहता द्विपास्त्रयः ससर्वायुधयोधकेतवः ।
निपेतुरुर्व्यां व्यसवः प्रपातितास्तथा यथा वज्रहता महाचलाः ॥४३॥
43. athāpare drauṇiśarāhatā dvipā;strayaḥ sasarvāyudhayodhaketavaḥ ,
nipetururvyāṁ vyasavaḥ prapātitā;stathā yathā vajrahatā mahācalāḥ.
43. atha apare drauṇi-śara-āhatāḥ dvipāḥ
trayaḥ sa-sarvāyudha-yodha-ketavaḥ
nipetuḥ urvyām vyasavaḥ prapātitāḥ
tathā yathā vajra-hatāḥ mahā-acalāḥ
43. atha apare trayaḥ drauṇi-śara-āhatāḥ sa-sarvāyudha-yodha-ketavaḥ dvipāḥ vyasavaḥ prapātitāḥ urvyām nipetuḥ,
yathā vajra-hatāḥ mahā-acalāḥ (nipetūḥ) tathā.
43. Then, three other elephants, struck by the arrows of Droṇa's son (Aśvatthāmā), fell lifeless upon the earth along with their weapons, warriors, and banners, just like mighty mountains struck down by a thunderbolt (vajra).
कुणिन्दराजावरजादनन्तरः स्तनान्तरे पत्रिवरैरताडयत् ।
तवात्मजं तस्य तवात्मजः शरैः शितैः शरीरं बिभिदे द्विपं च तम् ॥४४॥
44. kuṇindarājāvarajādanantaraḥ; stanāntare patrivarairatāḍayat ,
tavātmajaṁ tasya tavātmajaḥ śaraiḥ; śitaiḥ śarīraṁ bibhide dvipaṁ ca tam.
44. kuṇinda-rāja-avarajāt anantaraḥ
stana-antare patri-varaiḥ atāḍayat
tava-ātmajam tasya tava-ātmajaḥ śaraiḥ
śitaiḥ śarīram bibhide dvipam ca tam
44. anantaraḥ kuṇinda-rāja-avarajāt stana-antare patri-varaiḥ tava-ātmajam atāḍayat.
tasya (kuṇinda-rāja-avarajasya) tava-ātmajaḥ śitaiḥ śaraiḥ (tasya) śarīram ca tam dvipam bibhide.
44. Immediately after, the younger brother of the Kuṇinda king struck your son in the chest with his excellent arrows. Then, your son (referring to a Kuru prince) pierced both his (the Kuṇinda prince's) body and his elephant with sharp arrows.
स नागराजः सह राजसूनुना पपात रक्तं बहु सर्वतः क्षरन् ।
शचीशवज्रप्रहतोऽम्बुदागमे यथा जलं गैरिकपर्वतस्तथा ॥४५॥
45. sa nāgarājaḥ saha rājasūnunā; papāta raktaṁ bahu sarvataḥ kṣaran ,
śacīśavajraprahato'mbudāgame; yathā jalaṁ gairikaparvatastathā.
45. sa nāga-rājaḥ saha rāja-sūnunā papāta
raktam bahu sarvataḥ kṣaran
śacī-īśa-vajra-prahataḥ ambuda-āgame
yathā jalam gairika-parvataḥ tathā
45. sa nāga-rājaḥ rāja-sūnunā saha,
bahu raktam sarvataḥ kṣaran,
papāta.
yathā ambuda-āgame śacī-īśa-vajra-prahataḥ gairika-parvataḥ jalam (kṣarati),
tathā.
45. That chief elephant (nāgarāja), along with the prince, fell, profusely shedding blood from all sides, just as a mountain of red ochre (gairika-parvata), struck by Indra's (Śacīśa's) thunderbolt (vajra) at the onset of the rainy season, pours forth water.
कुणिन्दपुत्रप्रहितोऽपरद्विपः शुकं ससूताश्वरथं व्यपोथयत् ।
ततोऽपतत्क्राथशराभिदारितः सहेश्वरो वज्रहतो यथा गिरिः ॥४६॥
46. kuṇindaputraprahito'paradvipaḥ; śukaṁ sasūtāśvarathaṁ vyapothayat ,
tato'patatkrāthaśarābhidāritaḥ; saheśvaro vajrahato yathā giriḥ.
46. kuṇinda-putra-prahitaḥ apara-dvipaḥ
śukam sa-sūta-aśva-ratham vyapothayat
tataḥ apatat krātha-śara-abhidāritaḥ
saha-īśvaraḥ vajra-hataḥ yathā giriḥ
46. kuṇinda-putra-prahitaḥ apara-dvipaḥ śukam sa-sūta-aśva-ratham vyapothayat.
tataḥ krātha-śara-abhidāritaḥ saha-īśvaraḥ apatat,
yathā vajra-hataḥ giriḥ (apatat).
46. Another elephant, dispatched by the Kuṇinda prince, crushed Śuka along with his charioteer, horses, and chariot. Then, Śuka, torn apart by Krātha's arrows, fell along with his lord, just like a mountain struck by a thunderbolt (vajra).
रथी द्विपस्थेन हतोऽपतच्छरैः क्राथाधिपः पर्वतजेन दुर्जयः ।
सवाजिसूतेष्वसनस्तथापतद्यथा महावातहतो महाद्रुमः ॥४७॥
47. rathī dvipasthena hato'pataccharaiḥ; krāthādhipaḥ parvatajena durjayaḥ ,
savājisūteṣvasanastathāpata;dyathā mahāvātahato mahādrumaḥ.
47. rathī dvipasthana hataḥ apatat śaraiḥ
krāthādhipaḥ parvatājena durjayaḥ
sa-vāji-sūta-iṣu-asanaḥ tathā
apatat yathā mahāvātahataḥ mahādrumaḥ
47. durjayaḥ krāthādhipaḥ rathī dvipasthana
parvatājena śaraiḥ hataḥ apatat
sa-vāji-sūta-iṣu-asanaḥ tathā
apatat yathā mahāvātahataḥ mahādrumaḥ
47. The unconquerable lord of Krātha, fighting from a chariot, was struck by arrows by Parvataja, who was mounted on an elephant, and fell. He collapsed along with his horses, charioteer, arrows, and bow, just like a mighty tree uprooted by a fierce gale.
वृको द्विपस्थं गिरिराजवासिनं भृशं शरैर्द्वादशभिः पराभिनत् ।
ततो वृकं साश्वरथं महाजवं त्वरंश्चतुर्भिश्चरणे व्यपोथयत् ॥४८॥
48. vṛko dvipasthaṁ girirājavāsinaṁ; bhṛśaṁ śarairdvādaśabhiḥ parābhinat ,
tato vṛkaṁ sāśvarathaṁ mahājavaṁ; tvaraṁścaturbhiścaraṇe vyapothayat.
48. vṛkaḥ dvipasthaṃ girirājavāsinaṃ
bhṛśaṃ śaraiḥ dvādaśabhiḥ parābhinat
| tataḥ vṛkaṃ sāśvarathaṃ mahājavaṃ
tvaraṇ caturbhiḥ caraṇe vyapothayat
48. vṛkaḥ girirājavāsinaṃ dvipasthaṃ
dvādaśabhiḥ śaraiḥ bhṛśaṃ parābhinat
tataḥ tvaraṇ caturbhiḥ caraṇe
sāśvarathaṃ mahājavaṃ vṛkaṃ vyapothayat
48. Vṛka intensely pierced the elephant-mounted dweller of the mountain region with twelve arrows. Then, the elephant rider, hastening, crushed Vṛka, who was equipped with swift horses and a chariot, with his four feet.
स नागराजः सनियन्तृकोऽपतत्पराहतो बभ्रुसुतेषुभिर्भृशम् ।
स चापि देवावृधसूनुरर्दितः पपात नुन्नः सहदेवसूनुना ॥४९॥
49. sa nāgarājaḥ saniyantṛko'pata;tparāhato babhrusuteṣubhirbhṛśam ,
sa cāpi devāvṛdhasūnurarditaḥ; papāta nunnaḥ sahadevasūnunā.
49. saḥ nāgarājaḥ sa-niyantṛkaḥ apatat
parāhataḥ babhrusuteṣubhiḥ bhṛśam
| saḥ ca api devāvṛdhasūnuḥ
arditaḥ papāta nunnaḥ sahadevasūnunā
49. saḥ nāgarājaḥ sa-niyantṛkaḥ
babhrusuteṣubhiḥ bhṛśam parāhataḥ
apatat saḥ ca api devāvṛdhasūnuḥ
arditaḥ sahadevasūnunā nunnaḥ papāta
49. That great elephant (nāgarāja), along with its driver, fell, having been severely struck by numerous arrows from Babhru's son. And Devāvṛdha's son, also afflicted, fell, having been pushed down by Sahadeva's son.
विषाणपोत्रापरगात्रघातिना गजेन हन्तुं शकुनेः कुणिन्दजः ।
जगाम वेगेन भृशार्दयंश्च तं ततोऽस्य गान्धारपतिः शिरोऽहरत् ॥५०॥
50. viṣāṇapotrāparagātraghātinā; gajena hantuṁ śakuneḥ kuṇindajaḥ ,
jagāma vegena bhṛśārdayaṁśca taṁ; tato'sya gāndhārapatiḥ śiro'harat.
50. viṣāṇapotrāparagātraghātinā gajena
hantuṃ śakuneḥ kuṇindajaḥ | jagāma
vegena bhṛśaṃ ārddayan ca taṃ
tataḥ asya gāndhārapatiḥ śiraḥ aharat
50. kuṇindajaḥ viṣāṇapotrāparagātraghātinā
gajena śakuneḥ hantuṃ vegena
bhṛśaṃ taṃ ca ārddayan jagāma
tataḥ gāndhārapatiḥ asya śiraḥ aharat
50. The son of Kuṇinda advanced swiftly with an elephant skilled at striking other limbs with its tusks and trunk, intending to kill Śakuni and fiercely assailing him. Then, the lord of Gandhāra cut off his (Kuṇindaja's) head.
ततः शतानीकहता महागजा हया रथाः पत्तिगणाश्च तावकाः ।
सुपर्णवातप्रहता यथा नगास्तथा गता गामवशा विचूर्णिताः ॥५१॥
51. tataḥ śatānīkahatā mahāgajā; hayā rathāḥ pattigaṇāśca tāvakāḥ ,
suparṇavātaprahatā yathā nagā;stathā gatā gāmavaśā vicūrṇitāḥ.
51. tataḥ śatānīkahatāḥ mahāgajāḥ
hayāḥ rathāḥ pattigaṇāḥ ca tāvakāḥ
suparṇavātaprahatāḥ yathā nagāḥ
tathā gatāḥ gām avaśāḥ vicūrṇitāḥ
51. tataḥ śatānīkahatāḥ tāvakāḥ
mahāgajāḥ hayāḥ rathāḥ ca pattigaṇāḥ
yathā suparṇavātaprahatāḥ nagāḥ
tathā avaśāḥ vicūrṇitāḥ gām gatāḥ
51. Then your great elephants, horses, chariots, and infantry forces, struck down by Śatānīka, fell helplessly to the ground, shattered, just like trees struck by a fierce gale.
ततोऽभ्यविध्यद्बहुभिः शितैः शरैः कुणिन्दपुत्रो नकुलात्मजं स्मयन् ।
ततोऽस्य कायान्निचकर्त नाकुलिः शिरः क्षुरेणाम्बुजसंनिभाननम् ॥५२॥
52. tato'bhyavidhyadbahubhiḥ śitaiḥ śaraiḥ; kuṇindaputro nakulātmajaṁ smayan ,
tato'sya kāyānnicakarta nākuliḥ; śiraḥ kṣureṇāmbujasaṁnibhānanam.
52. tataḥ abhyavidhyat bahubhiḥ śitaiḥ
śaraiḥ kuṇindaputraḥ nakulātmajam smayan
tataḥ asya kāyāt nicakarta nākuliḥ
śiraḥ kṣureṇa ambujasaṃnibhānanam
52. tataḥ smayan kuṇindaputraḥ bahubhiḥ
śitaiḥ śaraiḥ nakulātmajam abhyavidhyat
tataḥ nākuliḥ kṣureṇa ambujasaṃnibhānanam
asya śiraḥ kāyāt nicakarta
52. Then the son of Kuṇinda (Dhṛṣṭadyumna), smiling, pierced the son of Nakula (Śatānīka) with many sharp arrows. Thereupon, Nakuli (Śatānīka) cut off his head - whose face resembled a lotus - from his body with a razor-sharp arrow.
ततः शतानीकमविध्यदाशुगैस्त्रिभिः शितैः कर्णसुतोऽर्जुनं त्रिभिः ।
त्रिभिश्च भीमं नकुलं च सप्तभिर्जनार्दनं द्वादशभिश्च सायकैः ॥५३॥
53. tataḥ śatānīkamavidhyadāśugai;stribhiḥ śitaiḥ karṇasuto'rjunaṁ tribhiḥ ,
tribhiśca bhīmaṁ nakulaṁ ca saptabhi;rjanārdanaṁ dvādaśabhiśca sāyakaiḥ.
53. tataḥ śatānīkam avidhyat āśugaiḥ tribhiḥ
śitaiḥ karṇasutaḥ arjunam tribhiḥ
tribhiḥ ca bhīmam nakulam ca saptabhiḥ
janārdanam dvādaśabhiḥ ca sāyakaiḥ
53. tataḥ karṇasutaḥ śitaiḥ āśugaiḥ tribhiḥ (śaraiḥ) śatānīkam avidhyat,
(tribhiḥ śaraiḥ) arjunam (avidhyat),
ca tribhiḥ (śaraiḥ) bhīmam (avidhyat),
ca saptabhiḥ (śaraiḥ) nakulam (avidhyat),
ca dvādaśabhiḥ sāyakaiḥ janārdanam avidhyat.
53. Then Karna's son (Vṛṣasena) pierced Śatānīka with three sharp, swift arrows, Arjuna with three, Bhīma with three, Nakula with seven, and Janārdana (Kṛṣṇa) with twelve arrows.
तदस्य कर्मातिमनुष्यकर्मणः समीक्ष्य हृष्टाः कुरवोऽभ्यपूजयन् ।
पराक्रमज्ञास्तु धनंजयस्य ते हुतोऽयमग्नाविति तं तु मेनिरे ॥५४॥
54. tadasya karmātimanuṣyakarmaṇaḥ; samīkṣya hṛṣṭāḥ kuravo'bhyapūjayan ,
parākramajñāstu dhanaṁjayasya te; huto'yamagnāviti taṁ tu menire.
54. tat asya karma atimanusyakarmaṇaḥ
samīkṣya hṛṣṭāḥ kuravaḥ abhyapūjayan
parākramajñāḥ tu dhanaṃjayasya
te hutaḥ ayam agnau iti tam tu menire
54. asya atimanusyakarmaṇaḥ tat karma samīkṣya
hṛṣṭāḥ kuravaḥ abhyapūjayan tu te
parākramajñāḥ dhanaṃjayasya (parākramam
jñātvā) tam ayam agnau hutaḥ iti menire
54. Observing that act of his (Vṛṣasena's), which was a superhuman deed (karma), the Kurus were delighted and cheered. But those who understood Dhanaṃjaya's (Arjuna's) valor considered him (Vṛṣasena) as if he had been offered into the fire, meaning doomed.
ततः किरीटी परवीरघाती हताश्वमालोक्य नरप्रवीरम् ।
तमभ्यधावद्वृषसेनमाहवे स सूतजस्य प्रमुखे स्थितं तदा ॥५५॥
55. tataḥ kirīṭī paravīraghātī; hatāśvamālokya narapravīram ,
tamabhyadhāvadvṛṣasenamāhave; sa sūtajasya pramukhe sthitaṁ tadā.
55. tataḥ kirīṭī paravīraghātī hatāśvam
ālokya narapravīram tam abhi
adhāvat vṛṣasenam āhave saḥ
sūtajasyá pramukhe sthitam tadā
55. tataḥ paravīraghātī kirīṭī hatāśvam narapravīram ālokya,
tadā sūtajasyá pramukhe sthitam tam vṛṣasenam āhave saḥ abhi adhāvat.
55. Then, Kirīṭī (Arjuna), the slayer of enemy heroes, seeing that foremost among men (Vṛṣasena) whose horses were slain, rushed towards him in battle, as he stood before Karṇa, the son of the charioteer.
तमापतन्तं नरवीरमुग्रं महाहवे बाणसहस्रधारिणम् ।
अभ्यापतत्कर्णसुतो महारथो यथैव चेन्द्रं नमुचिः पुरातने ॥५६॥
56. tamāpatantaṁ naravīramugraṁ; mahāhave bāṇasahasradhāriṇam ,
abhyāpatatkarṇasuto mahāratho; yathaiva cendraṁ namuciḥ purātane.
56. tam āpatantam naravīram ugram
mahāhave bāṇasahastradhāriṇam abhi
āpatat karṇasutaḥ mahārathaḥ
yathā eva ca indram namuciḥ purātane
56. mahāhave tam āpatantam ugram bāṇasahastradhāriṇam naravīram,
karṇasutaḥ mahārathaḥ abhi āpatat,
yathā ca purātane namuciḥ indram (abhi āpatat).
56. Towards that fierce hero among men (Arjuna), who was rushing in the great battle, holding thousands of arrows, Karṇa's son, the great charioteer (Vṛṣasena), rushed, just as Namuci (the demon) had rushed towards Indra in ancient times.
ततोऽद्भुतेनैकशतेन पार्थं शरैर्विद्ध्वा सूतपुत्रस्य पुत्रः ।
ननाद नादं सुमहानुभावो विद्ध्वेव शक्रं नमुचिः पुरा वै ॥५७॥
57. tato'dbhutenaikaśatena pārthaṁ; śarairviddhvā sūtaputrasya putraḥ ,
nanāda nādaṁ sumahānubhāvo; viddhveva śakraṁ namuciḥ purā vai.
57. tataḥ adbhutena ekaśatena pārtham
śaraiḥ viddhvā sūtaputrasya putraḥ
nanāda nādam sumahānubhāvaḥ
viddhvā iva śakram namuciḥ purā vai
57. tataḥ sūtaputrasya putraḥ sumahānubhāvaḥ adbhutena ekaśatena śaraiḥ pārtham viddhvā nādam nanāda,
purā namuciḥ iva śakram viddhvā vai.
57. Then, the son of Karṇa (Vṛṣasena), possessing great prowess, having pierced Pārtha (Arjuna) with a wonderful hundred arrows, roared loudly, just as Namuci had indeed roared after piercing Indra in ancient times.
पुनः स पार्थं वृषसेन उग्रैर्बाणैरविध्यद्भुजमूलमध्ये ।
तथैव कृष्णं नवभिः समार्दयत्पुनश्च पार्थं दशभिः शिताग्रैः ॥५८॥
58. punaḥ sa pārthaṁ vṛṣasena ugrai;rbāṇairavidhyadbhujamūlamadhye ,
tathaiva kṛṣṇaṁ navabhiḥ samārdaya;tpunaśca pārthaṁ daśabhiḥ śitāgraiḥ.
58. punaḥ saḥ pārtham vṛṣasenaḥ ugraiḥ
bāṇaiḥ avidhyat bhujamūlamadhye tathā
eva kṛṣṇam navabhiḥ sam ā ardayat
punaḥ ca pārtham daśabhiḥ śitāgraiḥ
58. punaḥ saḥ vṛṣasenaḥ pārtham ugraiḥ bāṇaiḥ bhujamūlamadhye avidhyat tathā eva navabhiḥ kṛṣṇam sam ā ardayat,
punaḥ ca daśabhiḥ śitāgraiḥ pārtham (avidhyat).
58. Again, that Vṛṣasena pierced Pārtha (Arjuna) with fierce arrows in the shoulder region. Similarly, he wounded Kṛṣṇa with nine (arrows), and again Pārtha with ten sharp-pointed (arrows).
ततः किरीटी रणमूर्ध्नि कोपात्कृत्वा त्रिशाखां भ्रुकुटिं ललाटे ।
मुमोच बाणान्विशिखान्महात्मा वधाय राजन्सूतपुत्रस्य संख्ये ॥५९॥
59. tataḥ kirīṭī raṇamūrdhni kopā;tkṛtvā triśākhāṁ bhrukuṭiṁ lalāṭe ,
mumoca bāṇānviśikhānmahātmā; vadhāya rājansūtaputrasya saṁkhye.
59. tataḥ kirīṭī raṇamūrdhni kopāt
kṛtvā triśākhām bhrukuṭim lalāṭe
mumoca bāṇān viśikhān mahātmā
vadhāya rājan sūtaputrasya saṃkhye
59. rājan tataḥ raṇamūrdhni kopāt lalāṭe triśākhām bhrukuṭim kṛtvā,
mahātmā kirīṭī saṃkhye sūtaputrasya vadhāya viśikhān bāṇān mumoca
59. O King, then, the great-souled (mahātman) Arjuna, the crowned one, with a three-pronged frown on his forehead born of anger on the battlefield, released sharp arrows to slay Karṇa, the son of the charioteer, in that combat.
विव्याध चैनं दशभिः पृषत्कैर्मर्मस्वसक्तं प्रसभं किरीटी ।
चिच्छेद चास्येष्वसनं भुजौ च क्षुरैश्चतुर्भिः शिर एव चोग्रैः ॥६०॥
60. vivyādha cainaṁ daśabhiḥ pṛṣatkai;rmarmasvasaktaṁ prasabhaṁ kirīṭī ,
ciccheda cāsyeṣvasanaṁ bhujau ca; kṣuraiścaturbhiḥ śira eva cograiḥ.
60. vivyādha ca enaṃ daśabhiḥ pṛṣatkaiḥ
marmasu asaktaṃ prasabhaṃ kirīṭī
ciccheda ca asya iṣvasanaṃ bhujau ca
kṣuraiḥ caturbhiḥ śiraḥ eva ca ugraiḥ
60. kirīṭī prasabhaṃ asaktaṃ ca enaṃ daśabhiḥ pṛṣatkaiḥ marmasu vivyādha.
ca asya iṣvasanaṃ,
bhujau ca,
ca ugraiḥ caturbhiḥ kṣuraiḥ śiraḥ eva ciccheda
60. The crowned Arjuna (kirīṭī) forcibly pierced him (Karṇa) with ten arrows, unerringly striking his vital spots (marmasu). With four fierce, razor-sharp arrows, he also severed Karṇa's bow, his two arms, and indeed his head.
स पार्थबाणाभिहतः पपात रथाद्विबाहुर्विशिरा धरायाम् ।
सुपुष्पितः पर्णधरोऽतिकायो वातेरितः शाल इवाद्रिशृङ्गात् ॥६१॥
61. sa pārthabāṇābhihataḥ papāta; rathādvibāhurviśirā dharāyām ,
supuṣpitaḥ parṇadharo'tikāyo; vāteritaḥ śāla ivādriśṛṅgāt.
61. saḥ pārthabāṇābhihataḥ papāta
rathāt vibāhuḥ viśirāḥ dharāyām
supuṣpitaḥ parṇadharaḥ atikāyaḥ
vāteritaḥ śālaḥ iva adriśṛṅgāt
61. पार्थबाणाभिहतः सः,
विबाहुः विशिराः च,
रथात् धरायाम् पपात.
वातेरितः अतिकायः सुपुष्पितः पर्णधरः शालः अद्रिशृङ्गात् इव (papāta)
61. Struck by Arjuna's arrows (pārthabāṇābhihata), he (Karṇa), armless and headless, fell from his chariot to the ground. He was like a mighty, well-blossomed, leafy Sāla tree (śāla) with a huge trunk (atikāya) uprooted by the wind from a mountain peak.
तं प्रेक्ष्य बाणाभिहतं पतन्तं रथात्सुतं सूतजः क्षिप्रकारी ।
रथं रथेनाशु जगाम वेगात्किरीटिनः पुत्रवधाभितप्तः ॥६२॥
62. taṁ prekṣya bāṇābhihataṁ patantaṁ; rathātsutaṁ sūtajaḥ kṣiprakārī ,
rathaṁ rathenāśu jagāma vegā;tkirīṭinaḥ putravadhābhitaptaḥ.
62. taṃ prekṣya bāṇābhihataṃ patantaṃ
rathāt sutaṃ sūtajāḥ kṣiprakārī
rathaṃ rathena āśu jagāma
vegāt kirīṭinaḥ putravadhābhitaptaḥ
62. पुत्रवधाभितप्तः क्षिप्रकारी सूतजः,
तं बाणाभिहतं रथात् पतन्तं सुतं प्रेक्ष्य,
आशु वेगात् रथेन किरीटिनः रथं जगाम
62. Seeing that son (Vṛṣasena) of his, struck by arrows and falling from the chariot, the swift-acting Karṇa, the son of the charioteer, tormented by the death of his son, swiftly rushed with his own chariot towards Arjuna's (kirīṭī) chariot.