Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-110

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
लोमश उवाच ।
एषा देवनदी पुण्या कौशिकी भरतर्षभ ।
विश्वामित्राश्रमो रम्य एष चात्र प्रकाशते ॥१॥
1. lomaśa uvāca ,
eṣā devanadī puṇyā kauśikī bharatarṣabha ,
viśvāmitrāśramo ramya eṣa cātra prakāśate.
1. lomaśa uvāca eṣā devanadī puṇyā kauśikī bharatarṣabha
viśvāmitrāśramaḥ ramyaḥ eṣa ca atra prakāśate
1. Lomasha said: "O best of Bharatas, this is the sacred divine river Kaushiki, and here shines forth this beautiful hermitage (āśrama) of Vishvamitra."
आश्रमश्चैव पुण्याख्यः काश्यपस्य महात्मनः ।
ऋश्यशृङ्गः सुतो यस्य तपस्वी संयतेन्द्रियः ॥२॥
2. āśramaścaiva puṇyākhyaḥ kāśyapasya mahātmanaḥ ,
ṛśyaśṛṅgaḥ suto yasya tapasvī saṁyatendriyaḥ.
2. āśramaḥ ca eva puṇyākhyaḥ kāśyapasya mahātmanaḥ
ṛśyaśṛṅgaḥ sutaḥ yasya tapasvī saṃyatendriyaḥ
2. And this is also the hermitage (āśrama) named 'Punya' of the great-souled Kashyapa, whose son is Rishyashringa, an ascetic (tapasvin) with perfectly controlled senses.
तपसो यः प्रभावेन वर्षयामास वासवम् ।
अनावृष्ट्यां भयाद्यस्य ववर्ष बलवृत्रहा ॥३॥
3. tapaso yaḥ prabhāvena varṣayāmāsa vāsavam ,
anāvṛṣṭyāṁ bhayādyasya vavarṣa balavṛtrahā.
3. tapasaḥ yaḥ prabhāveṇa varṣayāmāsa vāsavam
anāvṛṣṭyām bhayāt yasya vavarṣa balavṛtrahā
3. He, by the power of his austerities (tapas), made Vasava (Indra) cause rain. And out of fear of the drought (caused by) him, Indra, the slayer of Bala and Vritra, made it rain.
मृग्यां जातः स तेजस्वी काश्यपस्य सुतः प्रभुः ।
विषये लोमपादस्य यश्चकाराद्भुतं महत् ॥४॥
4. mṛgyāṁ jātaḥ sa tejasvī kāśyapasya sutaḥ prabhuḥ ,
viṣaye lomapādasya yaścakārādbhutaṁ mahat.
4. mṛgyām jātaḥ saḥ tejasvī kāśyapasya sutaḥ
prabhuḥ yaḥ ca cakāra adbhutam mahat
4. That brilliant and powerful son of Kashyapa, who was born from a deer, performed a great wonder in the kingdom of Lomapada.
निवर्तितेषु सस्येषु यस्मै शान्तां ददौ नृपः ।
लोमपादो दुहितरं सावित्रीं सविता यथा ॥५॥
5. nivartiteṣu sasyeṣu yasmai śāntāṁ dadau nṛpaḥ ,
lomapādo duhitaraṁ sāvitrīṁ savitā yathā.
5. nivartiteṣu sasyeṣu yasmai śāntām dadau nṛpaḥ
lomapādaḥ duhitaram sāvitrīm savitā yathā
5. When the crops were restored (after the drought), King Lomapada gave his daughter Shanta to him, just as Savitr gave (his daughter) Savitri.
युधिष्ठिर उवाच ।
ऋश्यशृङ्गः कथं मृग्यामुत्पन्नः काश्यपात्मजः ।
विरुद्धे योनिसंसर्गे कथं च तपसा युतः ॥६॥
6. yudhiṣṭhira uvāca ,
ṛśyaśṛṅgaḥ kathaṁ mṛgyāmutpannaḥ kāśyapātmajaḥ ,
viruddhe yonisaṁsarge kathaṁ ca tapasā yutaḥ.
6. yudhiṣṭhiraḥ uvāca ṛśyaśṛṅgaḥ katham mṛgyām utpannaḥ
kāśyapātmajaḥ viruddhe yonisaṃsarge katham ca tapasā yutaḥ
6. Yudhishthira said: 'How was Rishyashringa, the son of Kashyapa, born from a doe? And how was he endowed with spiritual austerity (tapas), given such an unconventional origin (yoni-saṃsarga)?'
किमर्थं च भयाच्छक्रस्तस्य बालस्य धीमतः ।
अनावृष्ट्यां प्रवृत्तायां ववर्ष बलवृत्रहा ॥७॥
7. kimarthaṁ ca bhayācchakrastasya bālasya dhīmataḥ ,
anāvṛṣṭyāṁ pravṛttāyāṁ vavarṣa balavṛtrahā.
7. kimartham ca bhayāt śakraḥ tasya bālasya dhīmataḥ
anāvṛṣṭyām pravṛttāyām vavarṣa balavṛtrahā
7. And for what reason did Indra (Śakra), the slayer of Bala and Vritra (balavṛtrahā), out of fear of that intelligent boy, cause rain when a drought had commenced?
कथंरूपा च शान्ताभूद्राजपुत्री यतव्रता ।
लोभयामास या चेतो मृगभूतस्य तस्य वै ॥८॥
8. kathaṁrūpā ca śāntābhūdrājaputrī yatavratā ,
lobhayāmāsa yā ceto mṛgabhūtasya tasya vai.
8. kathamrūpā ca śāntā abhūt rājaputrī yatavratā
lobhayāmāsa yā cetaḥ mṛgabhūtasya tasya vai
8. And what was the form of Princess Shanta, who was steadfast in her vows (yatavratā)? It was she who indeed captivated the mind (cetaḥ) of that boy who had become like a deer (mṛgabhūtasya).
लोमपादश्च राजर्षिर्यदाश्रूयत धार्मिकः ।
कथं वै विषये तस्य नावर्षत्पाकशासनः ॥९॥
9. lomapādaśca rājarṣiryadāśrūyata dhārmikaḥ ,
kathaṁ vai viṣaye tasya nāvarṣatpākaśāsanaḥ.
9. lomapādaḥ ca rājarṣiḥ yadā aśrūyata dhārmikaḥ
kathaṃ vai viṣaye tasya na avarṣat pākaśāsanaḥ
9. When King Lomapāda, a royal sage, was known to be righteous and devoted to natural law (dharma), why then did Indra not shower rain upon his kingdom?
एतन्मे भगवन्सर्वं विस्तरेण यथातथम् ।
वक्तुमर्हसि शुश्रूषोरृश्यशृङ्गस्य चेष्टितम् ॥१०॥
10. etanme bhagavansarvaṁ vistareṇa yathātatham ,
vaktumarhasi śuśrūṣorṛśyaśṛṅgasya ceṣṭitam.
10. etat me bhagavan sarvaṃ vistareṇa yathātatham
vaktum arhasi śuśrūṣoḥ ṛṣyaśṛṅgasya ceṣṭitam
10. O venerable one, you should recount to me, in detail and accurately, all the actions of Ṛṣyaśṛṅga, for I am eager to hear.
लोमश उवाच ।
विभाण्डकस्य ब्रह्मर्षेस्तपसा भावितात्मनः ।
अमोघवीर्यस्य सतः प्रजापतिसमद्युतेः ॥११॥
11. lomaśa uvāca ,
vibhāṇḍakasya brahmarṣestapasā bhāvitātmanaḥ ,
amoghavīryasya sataḥ prajāpatisamadyuteḥ.
11. lomaśa uvāca vibhāṇḍakasya brahmarṣeḥ tapasā
bhāvitātmanaḥ amoghavīryasya sataḥ prajāpatisamadyuteḥ
11. Lomaśa said: [This is the story] of Vibhāṇḍaka, the Brahmin sage, whose spiritual nature (ātman) was purified by his severe asceticism (tapas), whose virility was unfailing, and whose brilliance was equal to that of Prajāpati.
शृणु पुत्रो यथा जात ऋश्यशृङ्गः प्रतापवान् ।
महाह्रदे महातेजा बालः स्थविरसंमतः ॥१२॥
12. śṛṇu putro yathā jāta ṛśyaśṛṅgaḥ pratāpavān ,
mahāhrade mahātejā bālaḥ sthavirasaṁmataḥ.
12. śṛṇu putraḥ yathā jātaḥ ṛṣyaśṛṅgaḥ pratāpavān
mahāhrade mahātejāḥ bālaḥ sthavirasaṃmataḥ
12. Listen, my son, how the glorious Ṛṣyaśṛṅga was born in a great lake - a highly radiant boy, respected by the elders.
महाह्रदं समासाद्य काश्यपस्तपसि स्थितः ।
दीर्घकालं परिश्रान्त ऋषिर्देवर्षिसंमतः ॥१३॥
13. mahāhradaṁ samāsādya kāśyapastapasi sthitaḥ ,
dīrghakālaṁ pariśrānta ṛṣirdevarṣisaṁmataḥ.
13. mahāhradam samāsādya kāśyapaḥ tapasi sthitaḥ
dīrghakālam pariśrāntaḥ ṛṣiḥ devarṣisaṃmataḥ
13. Sage Kaśyapa, revered by the divine sages (devarṣis), had arrived at a great lake and remained there, engaged in austerity (tapas) for a long time, having become quite exhausted.
तस्य रेतः प्रचस्कन्द दृष्ट्वाप्सरसमुर्वशीम् ।
अप्सूपस्पृशतो राजन्मृगी तच्चापिबत्तदा ॥१४॥
14. tasya retaḥ pracaskanda dṛṣṭvāpsarasamurvaśīm ,
apsūpaspṛśato rājanmṛgī taccāpibattadā.
14. tasya retaḥ pracaskanda dṛṣṭvā apsarasam urvaśīm
apsu upaspṛśataḥ rājan mṛgī tat ca apibat tadā
14. O King, while Kaśyapa was bathing in the waters, his semen accidentally spilled when he saw the Apsaras Urvaśī. At that time, a thirsty doe drank it along with the water.
सह तोयेन तृषिता सा गर्भिण्यभवन्नृप ।
अमोघत्वाद्विधेश्चैव भावित्वाद्दैवनिर्मितात् ॥१५॥
15. saha toyena tṛṣitā sā garbhiṇyabhavannṛpa ,
amoghatvādvidheścaiva bhāvitvāddaivanirmitāt.
15. saha toyena tṛṣitā sā garbhiṇī abhavat nṛpa
amoghatvāt vidheḥ ca eva bhāvitvāt daivanirmitāt
15. O King, that thirsty doe became pregnant by drinking it along with the water. This occurred because of the unfailing nature of destiny and the divine preordainment.
तस्यां मृग्यां समभवत्तस्य पुत्रो महानृषिः ।
ऋश्यशृङ्गस्तपोनित्यो वन एव व्यवर्धत ॥१६॥
16. tasyāṁ mṛgyāṁ samabhavattasya putro mahānṛṣiḥ ,
ṛśyaśṛṅgastaponityo vana eva vyavardhata.
16. tasyām mṛgyām samabhavat tasya putraḥ mahān
ṛṣiḥ ṛśyaśṛṅgaḥ taponityaḥ vane eva vyavardhata
16. From that doe, his son, the great sage (ṛṣi) Ṛṣyaśṛṅga, was born. He, constantly devoted to austerity (tapas), grew up solely in the forest.
तस्यर्श्यशृङ्गं शिरसि राजन्नासीन्महात्मनः ।
तेनर्श्यशृङ्ग इत्येवं तदा स प्रथितोऽभवत् ॥१७॥
17. tasyarśyaśṛṅgaṁ śirasi rājannāsīnmahātmanaḥ ,
tenarśyaśṛṅga ityevaṁ tadā sa prathito'bhavat.
17. tasya ṛśyaśṛṅgam śirasi rājan āsīt mahātmanaḥ tena
ṛśyaśṛṅga iti evam tadā saḥ prathitaḥ abhavat
17. O king, that great soul (mahātman) had a horn on his head, resembling a deer's horn. Because of this, he then became known as Ṛṣyaśṛṅga.
न तेन दृष्टपूर्वोऽन्यः पितुरन्यत्र मानुषः ।
तस्मात्तस्य मनो नित्यं ब्रह्मचर्येऽभवन्नृप ॥१८॥
18. na tena dṛṣṭapūrvo'nyaḥ pituranyatra mānuṣaḥ ,
tasmāttasya mano nityaṁ brahmacarye'bhavannṛpa.
18. na tena dṛṣṭapūrvaḥ anyaḥ pituḥ anyatra mānuṣaḥ
tasmāt tasya manaḥ nityam brahmacarye abhavat nṛpa
18. No other human being had ever been seen by him, apart from his father. Thus, O king, his mind was always focused on celibacy (brahmacarya).
एतस्मिन्नेव काले तु सखा दशरथस्य वै ।
लोमपाद इति ख्यातो अङ्गानामीश्वरोऽभवत् ॥१९॥
19. etasminneva kāle tu sakhā daśarathasya vai ,
lomapāda iti khyāto aṅgānāmīśvaro'bhavat.
19. etasmin eva kāle tu sakhā daśarathasya vai
lomapādaḥ iti khyātaḥ aṅgānām īśvaraḥ abhavat
19. Indeed, at this very time, a friend of Daśaratha, known as Lomapāda, became the ruler of the Aṅga kingdom.
तेन कामः कृतो मिथ्या ब्राह्मणेभ्य इति श्रुतिः ।
स ब्राह्मणैः परित्यक्तस्तदा वै जगतीपतिः ॥२०॥
20. tena kāmaḥ kṛto mithyā brāhmaṇebhya iti śrutiḥ ,
sa brāhmaṇaiḥ parityaktastadā vai jagatīpatiḥ.
20. tena kāmaḥ kṛtaḥ mithyā brāhmaṇebhyaḥ iti śrutiḥ
saḥ brāhmaṇaiḥ parityaktaḥ tadā vai jagatīpatiḥ
20. It is said that he (King Lomapāda) made a false promise (kāma) to the Brahmins. Consequently, that ruler of the earth (jagatīpati) was then abandoned by the Brahmins.
पुरोहितापचाराच्च तस्य राज्ञो यदृच्छया ।
न ववर्ष सहस्राक्षस्ततोऽपीड्यन्त वै प्रजाः ॥२१॥
21. purohitāpacārācca tasya rājño yadṛcchayā ,
na vavarṣa sahasrākṣastato'pīḍyanta vai prajāḥ.
21. purohitāpacārāt ca tasya rājñaḥ yadṛcchayā na
vavarṣa sahasrākṣaḥ tataḥ apīḍyanta vai prajāḥ
21. Due to an offense committed against his priest by that king, the thousand-eyed (Indra), by chance, did not cause rain. Consequently, the subjects were indeed greatly distressed.
स ब्राह्मणान्पर्यपृच्छत्तपोयुक्तान्मनीषिणः ।
प्रवर्षणे सुरेन्द्रस्य समर्थान्पृथिवीपतिः ॥२२॥
22. sa brāhmaṇānparyapṛcchattapoyuktānmanīṣiṇaḥ ,
pravarṣaṇe surendrasya samarthānpṛthivīpatiḥ.
22. sa brāhmaṇān paryapṛcchat tapoyuktān manīṣiṇaḥ
pravarṣaṇe surendrasya samarthān pṛthivīpatiḥ
22. That lord of the earth (pṛthivīpati) questioned wise (manīṣiṇaḥ) Brahmins who were engaged in asceticism (tapas) and capable of causing rain from the king of gods (surendra).
कथं प्रवर्षेत्पर्जन्य उपायः परिदृश्यताम् ।
तमूचुश्चोदितास्तेन स्वमतानि मनीषिणः ॥२३॥
23. kathaṁ pravarṣetparjanya upāyaḥ paridṛśyatām ,
tamūcuścoditāstena svamatāni manīṣiṇaḥ.
23. kathaṃ pravarṣet parjanyaḥ upāyaḥ paridṛśyatām
tam ūcuḥ coditāḥ tena svamatāni manīṣiṇaḥ
23. "How can rain fall? Let a method (upāya) be discovered." Urged by him, those wise ones (manīṣiṇaḥ) then spoke their own opinions to him.
तत्र त्वेको मुनिवरस्तं राजानमुवाच ह ।
कुपितास्तव राजेन्द्र ब्राह्मणा निष्कृतिं चर ॥२४॥
24. tatra tveko munivarastaṁ rājānamuvāca ha ,
kupitāstava rājendra brāhmaṇā niṣkṛtiṁ cara.
24. tatra tu ekaḥ munivaraḥ tam rājānam uvāca ha
kupitāḥ tava rājendra brāhmaṇā niṣkṛtim cara
24. Among them, however, one excellent sage (munivara) spoke to that king: "O King (rājendra)! Your Brahmins are angry. Perform atonement (niṣkṛti)!"
ऋश्यशृङ्गं मुनिसुतमानयस्व च पार्थिव ।
वानेयमनभिज्ञं च नारीणामार्जवे रतम् ॥२५॥
25. ṛśyaśṛṅgaṁ munisutamānayasva ca pārthiva ,
vāneyamanabhijñaṁ ca nārīṇāmārjave ratam.
25. ṛśyaśṛṅgam munisutam ānayasva ca pārthiva
vāneyam anabhijñam ca nārīṇām ārjave ratam
25. O King, bring Ṛṣyaśṛṅga, the son of the sage, who is a forest-dweller, unaware of women, and devoted to sincerity.
स चेदवतरेद्राजन्विषयं ते महातपाः ।
सद्यः प्रवर्षेत्पर्जन्य इति मे नात्र संशयः ॥२६॥
26. sa cedavataredrājanviṣayaṁ te mahātapāḥ ,
sadyaḥ pravarṣetparjanya iti me nātra saṁśayaḥ.
26. saḥ cet avataret rājan viṣayam te mahātapāḥ sadyaḥ
pravarṣet parjanyaḥ iti me na atra saṃśayaḥ
26. O King, if that great ascetic (mahātapāḥ) were to enter your kingdom, rain (parjanyaḥ) would immediately fall. Regarding this, I have no doubt.
एतच्छ्रुत्वा वचो राजन्कृत्वा निष्कृतिमात्मनः ।
स गत्वा पुनरागच्छत्प्रसन्नेषु द्विजातिषु ।
राजानमागतं दृष्ट्वा प्रतिसंजगृहुः प्रजाः ॥२७॥
27. etacchrutvā vaco rājankṛtvā niṣkṛtimātmanaḥ ,
sa gatvā punarāgacchatprasanneṣu dvijātiṣu ,
rājānamāgataṁ dṛṣṭvā pratisaṁjagṛhuḥ prajāḥ.
27. etat śrutvā vacaḥ rājan kṛtvā niṣkṛtim
ātmanaḥ saḥ gatvā punar āgacchat
prasanneṣu dvijātiṣu rājānam
āgatam dṛṣṭvā pratisamjagṛhuḥ prajāḥ
27. O King, upon hearing these words and having performed atonement for himself (ātman), he (the Anga king) departed and then returned when the twice-born (dvijāti) were pleased. Seeing the king's arrival, the people welcomed him.
ततोऽङ्गपतिराहूय सचिवान्मन्त्रकोविदान् ।
ऋश्यशृङ्गागमे यत्नमकरोन्मन्त्रनिश्चये ॥२८॥
28. tato'ṅgapatirāhūya sacivānmantrakovidān ,
ṛśyaśṛṅgāgame yatnamakaronmantraniścaye.
28. tataḥ aṅgapatiḥ āhūya sacivān mantrakovidān
ṛśyaśṛṅgāgame yatnam akarot mantraniścaye
28. Then the king of Anga, having summoned his ministers who were skilled in strategic counsel (mantra), made efforts to determine the plan (mantra) regarding Ṛṣyaśṛṅga's arrival.
सोऽध्यगच्छदुपायं तु तैरमात्यैः सहाच्युतः ।
शास्त्रज्ञैरलमर्थज्ञैर्नीत्यां च परिनिष्ठितैः ॥२९॥
29. so'dhyagacchadupāyaṁ tu tairamātyaiḥ sahācyutaḥ ,
śāstrajñairalamarthajñairnītyāṁ ca pariniṣṭhitaiḥ.
29. saḥ adhyagacchat upāyam tu taiḥ amātyaiḥ saha acyutaḥ
śāstrajñaiḥ alam arthajñaiḥ nītyām ca pariniṣṭhitaiḥ
29. King Acyuta, accompanied by those ministers who were knowledgeable in the scriptures, thoroughly understood statecraft, and were expert in policy (nīti), indeed found a solution.
तत आनाययामास वारमुख्या महीपतिः ।
वेश्याः सर्वत्र निष्णातास्ता उवाच स पार्थिवः ॥३०॥
30. tata ānāyayāmāsa vāramukhyā mahīpatiḥ ,
veśyāḥ sarvatra niṣṇātāstā uvāca sa pārthivaḥ.
30. tataḥ ānāyayāmāsa vāramukhyāḥ mahīpatiḥ veśyāḥ
sarvatra niṣṇātāḥ tāḥ uvāca saḥ pārthivaḥ
30. Then, the king (mahīpatiḥ) summoned the chief courtesans, who were adept in all matters. That king (pārthivaḥ) then spoke to them.
ऋश्यशृङ्गमृषेः पुत्रमानयध्वमुपायतः ।
लोभयित्वाभिविश्वास्य विषयं मम शोभनाः ॥३१॥
31. ṛśyaśṛṅgamṛṣeḥ putramānayadhvamupāyataḥ ,
lobhayitvābhiviśvāsya viṣayaṁ mama śobhanāḥ.
31. ṛṣyaśṛṅgam ṛṣeḥ putram ānayadhvam upāyataḥ
lobhayitvā abhivisvāśya viṣayam mama śobhanāḥ
31. O beautiful ones! Bring the sage's son, Ṛṣyaśṛṅga, to my domain (viṣaya) by skillful means, after having enticed him and gained his trust.
ता राजभयभीताश्च शापभीताश्च योषितः ।
अशक्यमूचुस्तत्कार्यं विवर्णा गतचेतसः ॥३२॥
32. tā rājabhayabhītāśca śāpabhītāśca yoṣitaḥ ,
aśakyamūcustatkāryaṁ vivarṇā gatacetasaḥ.
32. tāḥ rājabhayabhītāḥ ca śāpabhītāḥ ca yoṣitaḥ
aśakyam ūcuḥ tat kāryam vivarṇāḥ gatacetasaḥ
32. Those women, afraid of the king's wrath and also of a curse, became pale and disheartened, and declared that task impossible.
तत्र त्वेका जरद्योषा राजानमिदमब्रवीत् ।
प्रयतिष्ये महाराज तमानेतुं तपोधनम् ॥३३॥
33. tatra tvekā jaradyoṣā rājānamidamabravīt ,
prayatiṣye mahārāja tamānetuṁ tapodhanam.
33. tatra tu ekā jarat yoṣā rājānam idam abravīt
prayatiṣye mahārāja tam ānetum tapodhanam
33. Then, an old woman said this to the king: "O great king, I will endeavor to bring that ascetic (tapodhanam)."
अभिप्रेतांस्तु मे कामान्समनुज्ञातुमर्हसि ।
ततः शक्ष्ये लोभयितुमृश्यशृङ्गमृषेः सुतम् ॥३४॥
34. abhipretāṁstu me kāmānsamanujñātumarhasi ,
tataḥ śakṣye lobhayitumṛśyaśṛṅgamṛṣeḥ sutam.
34. abhipretān tu me kāmān samanujñātum arhasi
tataḥ śakṣye lobhayitum ṛśyaśṛṅgam ṛṣeḥ sutam
34. "You ought to permit my desired wishes. Then I will be able to entice Ṛṣyaśṛṅga, the son of the sage (ṛṣi)."
तस्याः सर्वमभिप्रायमन्वजानात्स पार्थिवः ।
धनं च प्रददौ भूरि रत्नानि विविधानि च ॥३५॥
35. tasyāḥ sarvamabhiprāyamanvajānātsa pārthivaḥ ,
dhanaṁ ca pradadau bhūri ratnāni vividhāni ca.
35. tasyāḥ sarvam abhiprāyam anvajānāt saḥ pārthivaḥ
dhanam ca pradadau bhūri ratnāni vividhāni ca
35. That king approved of all her intention. He also gave abundant wealth and various jewels.
ततो रूपेण संपन्ना वयसा च महीपते ।
स्त्रिय आदाय काश्चित्सा जगाम वनमञ्जसा ॥३६॥
36. tato rūpeṇa saṁpannā vayasā ca mahīpate ,
striya ādāya kāścitsā jagāma vanamañjasā.
36. tataḥ rūpeṇa sampannā vayasā ca mahīpate
striyaḥ ādāya kāḥ cit sā jagāma vanam añjasā
36. Then, O king, she, endowed with beauty and youth, quickly went to the forest, taking some women with her.