Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-15

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततः सैन्यास्तव विभो मद्रराजपुरस्कृताः ।
पुनरभ्यद्रवन्पार्थान्वेगेन महता रणे ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tataḥ sainyāstava vibho madrarājapuraskṛtāḥ ,
punarabhyadravanpārthānvegena mahatā raṇe.
1. saṃjayaḥ uvāca tataḥ sainyāḥ tava vibho madrarājapuraskṛtāḥ
punaḥ abhyadravan pārthān vegena mahatā raṇe
1. saṃjayaḥ uvāca vibho tataḥ tava madrarājapuraskṛtāḥ
sainyāḥ raṇe mahatā vegena punaḥ pārthān abhyadravan
1. Sañjaya said: "Then, O lord, your armies, led by the king of Madras, rushed again towards the Pārthas in the battle with great speed."
पीडितास्तावकाः सर्वे प्रधावन्तो रणोत्कटाः ।
क्षणेनैव च पार्थांस्ते बहुत्वात्समलोडयन् ॥२॥
2. pīḍitāstāvakāḥ sarve pradhāvanto raṇotkaṭāḥ ,
kṣaṇenaiva ca pārthāṁste bahutvātsamaloḍayan.
2. pīḍitāḥ tāvakāḥ sarve pradhāvantas raṇotkaṭāḥ
kṣaṇena eva ca pārthān te bahutvāt samaloḍayan
2. ca pīḍitāḥ sarve pradhāvantas raṇotkaṭāḥ te
tāvakāḥ kṣaṇena eva bahutvāt pārthān samaloḍayan
2. And all your soldiers, though harassed, rushing forward and fierce in battle, in a moment overwhelmed the Pārthas due to their great numbers.
ते वध्यमानाः कुरुभिः पाण्डवा नावतस्थिरे ।
निवार्यमाणा भीमेन पश्यतोः कृष्णपार्थयोः ॥३॥
3. te vadhyamānāḥ kurubhiḥ pāṇḍavā nāvatasthire ,
nivāryamāṇā bhīmena paśyatoḥ kṛṣṇapārthayoḥ.
3. te vadhyamānāḥ kurubhiḥ pāṇḍavāḥ na avatastire
nivāryamāṇāḥ bhīmena paśyatoḥ kṛṣṇapārthayoḥ
3. kurubhiḥ vadhyamānāḥ te pāṇḍavāḥ na avatastire.
kṛṣṇapārthayoḥ paśyatoḥ bhīmena nivāryamāṇāḥ (te pāṇḍavāḥ)
3. Being struck down by the Kurus, the Pāṇḍavas could not maintain their position. They were being restrained by Bhīma, while Kṛṣṇa and Arjuna (Pārtha) watched.
ततो धनंजयः क्रुद्धः कृपं सह पदानुगैः ।
अवाकिरच्छरौघेण कृतवर्माणमेव च ॥४॥
4. tato dhanaṁjayaḥ kruddhaḥ kṛpaṁ saha padānugaiḥ ,
avākiraccharaugheṇa kṛtavarmāṇameva ca.
4. tataḥ dhanañjayaḥ kruddhaḥ kṛpam saha padānugaiḥ
avākirat śaraugheṇa kṛtavarmāṇam eva ca
4. tataḥ kruddhaḥ dhanañjayaḥ śaraugheṇa kṛpam padānugaiḥ saha eva ca kṛtavarmāṇam avākirat.
4. Then, Arjuna (Dhānañjaya), enraged, showered Kṛpa along with his followers, and also Kṛtavarmā, with a volley of arrows.
शकुनिं सहदेवस्तु सहसैन्यमवारयत् ।
नकुलः पार्श्वतः स्थित्वा मद्रराजमवैक्षत ॥५॥
5. śakuniṁ sahadevastu sahasainyamavārayat ,
nakulaḥ pārśvataḥ sthitvā madrarājamavaikṣata.
5. śakunim sahadevaḥ tu sahasainyam avārayat
nakulaḥ pārśvataḥ sthitvā madrarājam avaikṣata
5. sahadevaḥ tu sahasainyam śakunim avārayat.
nakulaḥ pārśvataḥ sthitvā madrarājam avaikṣata.
5. Sahadeva, however, checked Śakuni along with his army. Nakula, standing to his side, observed the King of Madras.
द्रौपदेया नरेन्द्रांश्च भूयिष्ठं समवारयन् ।
द्रोणपुत्रं च पाञ्चाल्यः शिखण्डी समवारयत् ॥६॥
6. draupadeyā narendrāṁśca bhūyiṣṭhaṁ samavārayan ,
droṇaputraṁ ca pāñcālyaḥ śikhaṇḍī samavārayat.
6. draupadeyāḥ narendrān ca bhūyiṣṭham samavārayan
droṇaputram ca pāñcālyaḥ śikhaṇḍī samavārayat
6. draupadeyāḥ ca narendrān bhūyiṣṭham samavārayan.
ca pāñcālyaḥ śikhaṇḍī droṇaputram samavārayat.
6. The sons of Draupadī mostly checked the kings. And Śikhaṇḍī, the Pāñcāla prince, checked Droṇa's son (Aśvatthāmā).
भीमसेनस्तु राजानं गदापाणिरवारयत् ।
शल्यं तु सह सैन्येन कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ॥७॥
7. bhīmasenastu rājānaṁ gadāpāṇiravārayat ,
śalyaṁ tu saha sainyena kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ.
7. bhīmasenaḥ tu rājānam gadāpāṇiḥ avārayat śalyam
tu saha sainyena kuntīputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
7. bhīmasenaḥ gadāpāṇiḥ rājānam tu avārayat
kuntīputraḥ yudhiṣṭhiraḥ tu śalyam saha sainyena
7. Bhīmasena, mace in hand, restrained the king. And Yudhishṭhira, Kuntī's son, confronted Śalya along with his army.
ततः समभवद्युद्धं संसक्तं तत्र तत्र ह ।
तावकानां परेषां च संग्रामेष्वनिवर्तिनाम् ॥८॥
8. tataḥ samabhavadyuddhaṁ saṁsaktaṁ tatra tatra ha ,
tāvakānāṁ pareṣāṁ ca saṁgrāmeṣvanivartinām.
8. tataḥ samabhavat yuddham saṃsaktam tatra tatra
ha tāvakānām pareṣām ca saṅgrāmeṣu anivartinām
8. tataḥ saṃsaktam yuddham tatra tatra ha samabhavat
tāvakānām pareṣām ca saṅgrāmeṣu anivartinām
8. Then, a fierce battle ensued here and there, indeed, among your (Kaurava) warriors and those of the other side (Pāṇḍavas), who were unyielding in their engagements.
तत्र पश्यामहे कर्म शल्यस्यातिमहद्रणे ।
यदेकः सर्वसैन्यानि पाण्डवानामयुध्यत ॥९॥
9. tatra paśyāmahe karma śalyasyātimahadraṇe ,
yadekaḥ sarvasainyāni pāṇḍavānāmayudhyata.
9. tatra paśyāmahe karma śalyasya atimahat raṇe
yat ekaḥ sarvasainyāni pāṇḍavānām ayudhyata
9. tatra śalyasya atimahat karma raṇe paśyāmahe
yat ekaḥ pāṇḍavānām sarvasainyāni ayudhyata
9. There we witnessed Śalya's exceedingly great feat (karma) in battle, for he alone fought against all the armies of the Pāṇḍavas.
व्यदृश्यत तदा शल्यो युधिष्ठिरसमीपतः ।
रणे चन्द्रमसोऽभ्याशे शनैश्चर इव ग्रहः ॥१०॥
10. vyadṛśyata tadā śalyo yudhiṣṭhirasamīpataḥ ,
raṇe candramaso'bhyāśe śanaiścara iva grahaḥ.
10. vyadṛśyata tadā śalyaḥ yudhiṣṭhirasamīpataḥ
raṇe candramasaḥ abhyāśe śanaiścaraḥ iva grahaḥ
10. tadā śalyaḥ yudhiṣṭhirasamīpataḥ vyadṛśyata
raṇe śanaiścaraḥ grahaḥ candramasaḥ abhyāśe iva
10. Then, Śalya was seen near Yudhishthira, appearing like the planet Saturn near the Moon in battle.
पीडयित्वा तु राजानं शरैराशीविषोपमैः ।
अभ्यधावत्पुनर्भीमं शरवर्षैरवाकिरत् ॥११॥
11. pīḍayitvā tu rājānaṁ śarairāśīviṣopamaiḥ ,
abhyadhāvatpunarbhīmaṁ śaravarṣairavākirat.
11. pīḍayitvā tu rājānam śaraiḥ āśīviṣa-upamaiḥ
abhyadhāvat punar bhīmam śara-varṣaiḥ avākirat
11. rājānam āśīviṣa-upamaiḥ śaraiḥ pīḍayitvā tu
punar bhīmam abhyadhāvat śara-varṣaiḥ avākirat
11. Having tormented the king with arrows resembling venomous snakes, he (Karṇa) again rushed towards Bhīma and covered him with a volley of arrows.
तस्य तल्लाघवं दृष्ट्वा तथैव च कृतास्त्रताम् ।
अपूजयन्ननीकानि परेषां तावकानि च ॥१२॥
12. tasya tallāghavaṁ dṛṣṭvā tathaiva ca kṛtāstratām ,
apūjayannanīkāni pareṣāṁ tāvakāni ca.
12. tasya tat lāghavam dṛṣṭvā tathā eva ca
kṛta-astratām apūjayan anīkāni pareṣām tāvakāni ca
12. tasya tat lāghavam tathā eva ca kṛta-astratām
dṛṣṭvā pareṣām ca tāvakāni anīkāni apūjayan
12. Seeing his (Karṇa's) swiftness and equally his mastery of weapons, both the armies of the enemies and your own forces praised him.
पीड्यमानास्तु शल्येन पाण्डवा भृशविक्षताः ।
प्राद्रवन्त रणं हित्वा क्रोशमाने युधिष्ठिरे ॥१३॥
13. pīḍyamānāstu śalyena pāṇḍavā bhṛśavikṣatāḥ ,
prādravanta raṇaṁ hitvā krośamāne yudhiṣṭhire.
13. pīḍyamānāḥ tu śalyena pāṇḍavāḥ bhṛśa-vikṣatāḥ
prādravanta raṇam hitvā krośamāne yudhiṣṭhire
13. tu śalyena pīḍyamānāḥ bhṛśa-vikṣatāḥ pāṇḍavāḥ
yudhiṣṭhire krośamāne raṇam hitvā prādravanta
13. But the Pāṇḍavas, greatly wounded and being tormented by Śalya, fled the battle, abandoning the field while Yudhiṣṭhira cried out.
वध्यमानेष्वनीकेषु मद्रराजेन पाण्डवः ।
अमर्षवशमापन्नो धर्मराजो युधिष्ठिरः ।
ततः पौरुषमास्थाय मद्रराजमपीडयत् ॥१४॥
14. vadhyamāneṣvanīkeṣu madrarājena pāṇḍavaḥ ,
amarṣavaśamāpanno dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ ,
tataḥ pauruṣamāsthāya madrarājamapīḍayat.
14. vadhyamāneṣu anīkeṣu madra-rājena
pāṇḍavaḥ amarṣa-vaśam āpannaḥ
dharma-rājaḥ yudhiṣṭhiraḥ tataḥ
pauruṣam āsthāya madra-rājam apīḍayat
14. madra-rājena anīkeṣu vadhyamāneṣu
pāṇḍavaḥ dharma-rājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
amarṣa-vaśam āpannaḥ tataḥ
pauruṣam āsthāya madra-rājam apīḍayat
14. While the armies were being slaughtered by the king of Madras, the Pāṇḍava king Yudhiṣṭhira (dharma-rāja) became filled with indignation. Then, taking recourse to his valor, he tormented the king of Madras.
जयो वास्तु वधो वेति कृतबुद्धिर्महारथः ।
समाहूयाब्रवीत्सर्वान्भ्रातॄन्कृष्णं च माधवम् ॥१५॥
15. jayo vāstu vadho veti kṛtabuddhirmahārathaḥ ,
samāhūyābravītsarvānbhrātṝnkṛṣṇaṁ ca mādhavam.
15. jayaḥ vā astu vadhaḥ vā iti kṛtabuddhiḥ mahārathaḥ
samāhūya abravīt sarvān bhrātṝn kṛṣṇam ca mādhavam
15. mahārathaḥ jayaḥ vā vadhaḥ vā iti kṛtabuddhiḥ
sarvān bhrātṝn ca kṛṣṇam mādhavam samāhūya abravīt
15. The great chariot-warrior, having firmly resolved that there would either be victory or death, summoned all his brothers and Kṛṣṇa (Madhava) and addressed them.
भीष्मो द्रोणश्च कर्णश्च ये चान्ये पृथिवीक्षितः ।
कौरवार्थे पराक्रान्ताः संग्रामे निधनं गताः ॥१६॥
16. bhīṣmo droṇaśca karṇaśca ye cānye pṛthivīkṣitaḥ ,
kauravārthe parākrāntāḥ saṁgrāme nidhanaṁ gatāḥ.
16. bhīṣmaḥ droṇaḥ ca karṇaḥ ca ye ca anye pṛthivīkṣitaḥ
kauravārthe parākrāntāḥ saṅgrāme nidhanam gatāḥ
16. bhīṣmaḥ ca droṇaḥ ca karṇaḥ ca ye ca anye pṛthivīkṣitaḥ
kauravārthe parākrāntāḥ saṅgrāme nidhanam gatāḥ
16. Bhīṣma, Droṇa, and Karṇa, as well as those other kings who bravely fought for the sake of the Kauravas, have all met their death in battle.
यथाभागं यथोत्साहं भवन्तः कृतपौरुषाः ।
भागोऽवशिष्ट एकोऽयं मम शल्यो महारथः ॥१७॥
17. yathābhāgaṁ yathotsāhaṁ bhavantaḥ kṛtapauruṣāḥ ,
bhāgo'vaśiṣṭa eko'yaṁ mama śalyo mahārathaḥ.
17. yathābhāgam yathotsāham bhavantaḥ kṛtapauruṣāḥ
bhāgaḥ avaśiṣṭaḥ ekaḥ ayam mama śalyaḥ mahārathaḥ
17. bhavantaḥ yathābhāgam yathotsāham kṛtapauruṣāḥ
ayam ekaḥ avaśiṣṭaḥ bhāgaḥ mama śalyaḥ mahārathaḥ
17. You (honorable sirs) have all exerted your valor according to your assigned portion and enthusiasm. This one remaining portion, for me, is Śalya, the great chariot-warrior.
सोऽहमद्य युधा जेतुमाशंसे मद्रकेश्वरम् ।
तत्र यन्मानसं मह्यं तत्सर्वं निगदामि वः ॥१८॥
18. so'hamadya yudhā jetumāśaṁse madrakeśvaram ,
tatra yanmānasaṁ mahyaṁ tatsarvaṁ nigadāmi vaḥ.
18. saḥ aham adya yudhā jetum āśaṃse madrakeśvaram
tatra yat mānasam mahyam tat sarvam nigadāmi vaḥ
18. saḥ aham adya yudhā madrakeśvaram jetum āśaṃse
tatra yat mānasam mahyam tat sarvam vaḥ nigadāmi
18. So I, today, intend to conquer the king of the Madras (Śalya) in battle. I shall tell you all my intentions regarding that.
चक्ररक्षाविमौ शूरौ मम माद्रवतीसुतौ ।
अजेयौ वासवेनापि समरे वीरसंमतौ ॥१९॥
19. cakrarakṣāvimau śūrau mama mādravatīsutau ,
ajeyau vāsavenāpi samare vīrasaṁmatau.
19. cakrarakṣau imau śūrau mama mādravatīsutau
ajeyau vāsavena api samare vīrasaṃmatau
19. mama cakrarakṣau imau mādravatīsutau śūrau,
samare vāsavena api ajeyau,
vīrasaṃmatau.
19. My two brave sons of Madravati (Nakula and Sahadeva), who protect the chariot wheels, are unconquerable even by Indra in battle and are highly regarded by heroes.
साध्विमौ मातुलं युद्धे क्षत्रधर्मपुरस्कृतौ ।
मदर्थं प्रतियुध्येतां मानार्हौ सत्यसंगरौ ॥२०॥
20. sādhvimau mātulaṁ yuddhe kṣatradharmapuraskṛtau ,
madarthaṁ pratiyudhyetāṁ mānārhau satyasaṁgarau.
20. sādhu imau mātulam yuddhe kṣatradharmapuraskṛtau
madartham pratiyudhyetām mānārhau satyasaṅgarau
20. sādhu,
imau kṣatradharmapuraskṛtau mānārhau satyasaṅgarau,
madartham mātulam yuddhe pratiyudhyetām.
20. Indeed, these two, upholding the warrior's (kṣatra) intrinsic nature (dharma), worthy of honor, and true to their pledges, should fight against their maternal uncle (Śalya) in battle for my sake.
मां वा शल्यो रणे हन्ता तं वाहं भद्रमस्तु वः ।
इति सत्यामिमां वाणीं लोकवीरा निबोधत ॥२१॥
21. māṁ vā śalyo raṇe hantā taṁ vāhaṁ bhadramastu vaḥ ,
iti satyāmimāṁ vāṇīṁ lokavīrā nibodhata.
21. mām vā śalyaḥ raṇe hantā tam vā aham bhadram astu
vaḥ iti satyām imām vāṇīm lokavīrāḥ nibodhata
21. śalyaḥ vā mām raṇe hantā,
vā aham tam (hantā).
vaḥ bhadram astu! he lokavīrāḥ,
iti imām satyām vāṇīm nibodhata.
21. Either Śalya will kill me in battle, or I will kill him. May auspiciousness (bhadra) be upon you all! O heroes of the world, comprehend this true declaration.
योत्स्येऽहं मातुलेनाद्य क्षत्रधर्मेण पार्थिवाः ।
स्वयं समभिसंधाय विजयायेतराय वा ॥२२॥
22. yotsye'haṁ mātulenādya kṣatradharmeṇa pārthivāḥ ,
svayaṁ samabhisaṁdhāya vijayāyetarāya vā.
22. yotsye aham mātulena adya kṣatradharmeṇa pārthivāḥ
svayam samabhisandhāya vijayāya itarāya vā
22. he pārthivāḥ,
aham adya kṣatradharmeṇa mātulena yotsye,
svayam vijayāya vā itarāya vā samabhisandhāya.
22. O kings, I shall fight today with my maternal uncle, upholding the warrior's (kṣatra) intrinsic nature (dharma), having personally resolved myself for either victory or the alternative (death/defeat).
तस्य मेऽभ्यधिकं शस्त्रं सर्वोपकरणानि च ।
संयुञ्जन्तु रणे क्षिप्रं शास्त्रवद्रथयोजकाः ॥२३॥
23. tasya me'bhyadhikaṁ śastraṁ sarvopakaraṇāni ca ,
saṁyuñjantu raṇe kṣipraṁ śāstravadrathayojakāḥ.
23. tasya me abhyadhikam śastram sarvopakaranani ca
saṃyuñjantu raṇe kṣipram śāstravat rathayojakāḥ
23. rathayojakāḥ tasya me abhyadhikam śastram ca
sarvopakaranani raṇe śāstravat kṣipram saṃyuñjantu
23. For that purpose, let the charioteers quickly equip my chariot with superior weapons and all equipment, in battle, according to the treatises (śāstra).
शैनेयो दक्षिणं चक्रं धृष्टद्युम्नस्तथोत्तरम् ।
पृष्ठगोपो भवत्वद्य मम पार्थो धनंजयः ॥२४॥
24. śaineyo dakṣiṇaṁ cakraṁ dhṛṣṭadyumnastathottaram ,
pṛṣṭhagopo bhavatvadya mama pārtho dhanaṁjayaḥ.
24. śaineyaḥ dakṣiṇam cakram dhṛṣṭadyumnaḥ tathā uttaram
pṛṣṭhagopaḥ bhavatu adya mama pārthaḥ dhanaṃjayaḥ
24. adya śaineyaḥ dakṣiṇam cakram
(gopayatu) tathā dhṛṣṭadyumnaḥ
uttaram (cakram gopayatu) mama pārthaḥ
dhanaṃjayaḥ pṛṣṭhagopaḥ bhavatu
24. Let Śaineya guard the right wheel, and similarly, Dhṛṣṭadyumna the left. Let Arjuna (Pārtha Dhanaṃjaya) be my rear guard today.
पुरःसरो ममाद्यास्तु भीमः शस्त्रभृतां वरः ।
एवमभ्यधिकः शल्याद्भविष्यामि महामृधे ॥२५॥
25. puraḥsaro mamādyāstu bhīmaḥ śastrabhṛtāṁ varaḥ ,
evamabhyadhikaḥ śalyādbhaviṣyāmi mahāmṛdhe.
25. puraḥsaraḥ mama adya astu bhīmaḥ śastrabṛtām
varaḥ evam abhyadhikaḥ śalyāt bhaviṣyāmi mahāmṛdhe
25. adya śastrabṛtām varaḥ bhīmaḥ mama puraḥsaraḥ astu.
evam (aham) mahāmṛdhe śalyāt abhyadhikaḥ bhaviṣyāmi
25. Let Bhīma, the best among weapon-bearers, be my vanguard today. Thus, I shall be superior to Śalya in this great battle.
एवमुक्तास्तथा चक्रुः सर्वे राज्ञः प्रियैषिणः ।
ततः प्रहर्षः सैन्यानां पुनरासीत्तदा नृप ॥२६॥
26. evamuktāstathā cakruḥ sarve rājñaḥ priyaiṣiṇaḥ ,
tataḥ praharṣaḥ sainyānāṁ punarāsīttadā nṛpa.
26. evam uktāḥ tathā cakruḥ sarve rājñaḥ priyaiṣiṇaḥ
tataḥ praharṣaḥ sainyānām punaḥ āsīt tadā nṛpa
26. nṛpa,
evam uktāḥ sarve rājñaḥ priyaiṣiṇaḥ tathā cakruḥ.
tataḥ tadā sainyānām punaḥ praharṣaḥ āsīt
26. O King, thus addressed, all the king's well-wishers acted accordingly. Then, great joy again arose among the armies at that time.
पाञ्चालानां सोमकानां मत्स्यानां च विशेषतः ।
प्रतिज्ञां तां च संग्रामे धर्मराजस्य पूरयन् ॥२७॥
27. pāñcālānāṁ somakānāṁ matsyānāṁ ca viśeṣataḥ ,
pratijñāṁ tāṁ ca saṁgrāme dharmarājasya pūrayan.
27. pāñcālānām somakānām matsyānām ca viśeṣataḥ
pratijñām tām ca saṅgrāme dharmarājasya pūrayan
27. pūrayan dharmarājasya tām pratijñām saṅgrāme
ca pāñcālānām somakānām matsyānām ca viśeṣataḥ
27. And fulfilling that vow of the king of righteousness (dharmarāja) in battle, especially on behalf of the Pañcālas, Somakas, and Matsyas.
ततः शङ्खांश्च भेरीश्च शतशश्चैव पुष्करान् ।
अवादयन्त पाञ्चालाः सिंहनादांश्च नेदिरे ॥२८॥
28. tataḥ śaṅkhāṁśca bherīśca śataśaścaiva puṣkarān ,
avādayanta pāñcālāḥ siṁhanādāṁśca nedire.
28. tataḥ śaṅkhān ca bherīḥ ca śataśaḥ ca eva
puṣkarān avādayanta pāñcālāḥ siṃhanādān ca nedire
28. tataḥ pāñcālāḥ śaṅkhān ca bherīḥ ca śataśaḥ
eva puṣkarān avādayanta ca siṃhanādān nedire
28. Then, the Pañcālas blew conches, and also drums (bherī) and hundreds of other musical instruments (puṣkarān), and they also let out lion-roars.
तेऽभ्यधावन्त संरब्धा मद्रराजं तरस्विनः ।
महता हर्षजेनाथ नादेन कुरुपुंगवाः ॥२९॥
29. te'bhyadhāvanta saṁrabdhā madrarājaṁ tarasvinaḥ ,
mahatā harṣajenātha nādena kurupuṁgavāḥ.
29. te abhyadhāvanta saṃrabdhāḥ madrarājam tarasvinaḥ
mahatā harṣajena atha nādena kurupuṅgavāḥ
29. atha te tarasvinaḥ saṃrabdhāḥ kurupuṅgavāḥ
madrarājam mahatā harṣajena nādena abhyadhāvanta
29. Those mighty and enraged best of the Kurus (kurupuṅgavāḥ) then rushed towards the king of Madras (madrarāja) with a great, joyful roar.
ह्रादेन गजघण्टानां शङ्खानां निनदेन च ।
तूर्यशब्देन महता नादयन्तश्च मेदिनीम् ॥३०॥
30. hrādena gajaghaṇṭānāṁ śaṅkhānāṁ ninadena ca ,
tūryaśabdena mahatā nādayantaśca medinīm.
30. hrādena gajaghaṇṭānām śaṅkhānām ninadena ca
tūryaśabdena mahatā nādayantaḥ ca medinīm
30. ca gajaghaṇṭānām hrādena śaṅkhānām ninadena
ca mahatā tūryaśabdena nādayantaḥ medinīm
30. And with the roar of elephant bells, the blare of conches, and the great sound of trumpets, they were making the earth resound.
तान्प्रत्यगृह्णात्पुत्रस्ते मद्रराजश्च वीर्यवान् ।
महामेघानिव बहूञ्शैलावस्तोदयावुभौ ॥३१॥
31. tānpratyagṛhṇātputraste madrarājaśca vīryavān ,
mahāmeghāniva bahūñśailāvastodayāvubhau.
31. tān prati agṛhṇāt putraḥ te madrarājaḥ ca vīryavān
mahāmeghān iva bahūn śailau astodayau ubhau
31. te vīryavān putraḥ ca madrarājaḥ tān prati agṛhṇāt
ubhau śailau astodayau bahūn mahāmeghān iva
31. Your valiant son and the powerful king of Madra stood firm against them, just as the two mountains, Asta (setting) and Udaya (rising), withstand many great clouds.
शल्यस्तु समरश्लाघी धर्मराजमरिंदमम् ।
ववर्ष शरवर्षेण वर्षेण मघवानिव ॥३२॥
32. śalyastu samaraślāghī dharmarājamariṁdamam ,
vavarṣa śaravarṣeṇa varṣeṇa maghavāniva.
32. śalyaḥ tu samaraślāghī dharmarājam ariṃdamam
vavarṣa śaravarṣeṇa varṣeṇa maghavān iva
32. tu samaraślāghī śalyaḥ ariṃdamam dharmarājam
śaravarṣeṇa vavarṣa iva maghavān varṣeṇa
32. But Śalya, proud of his skill in battle, showered the enemy-subduing king Yudhiṣṭhira (Dharmarāja) with an arrow-rain, just as Indra (Maghavān) showers with rain.
तथैव कुरुराजोऽपि प्रगृह्य रुचिरं धनुः ।
द्रोणोपदेशान्विविधान्दर्शयानो महामनाः ॥३३॥
33. tathaiva kururājo'pi pragṛhya ruciraṁ dhanuḥ ,
droṇopadeśānvividhāndarśayāno mahāmanāḥ.
33. tathā eva kururājaḥ api pragṛhya ruciram dhanuḥ
droṇa upadeśān vividhān darśayānaḥ mahāmanāḥ
33. tathā eva mahāmanāḥ kururājaḥ api ruciram dhanuḥ
pragṛhya vividhān droṇa upadeśān darśayānaḥ
33. Similarly, the great-minded Kuru king (Duryodhana) also, having grasped his splendid bow, displayed various teachings he had received from Droṇa.
ववर्ष शरवर्षाणि चित्रं लघु च सुष्ठु च ।
न चास्य विवरं कश्चिद्ददर्श चरतो रणे ॥३४॥
34. vavarṣa śaravarṣāṇi citraṁ laghu ca suṣṭhu ca ,
na cāsya vivaraṁ kaściddadarśa carato raṇe.
34. vavarṣa śaravarṣāṇi citram laghu ca suṣṭhu ca
na ca asya vivaram kaścit dadarśa carataḥ raṇe
34. saḥ citram laghu ca suṣṭhu ca śaravarṣāṇi vavarṣa
ca raṇe carataḥ asya vivaram kaścit na dadarśa
34. He showered arrows in an amazing, swift, and excellent manner. And no one could perceive any opening in him as he moved (and fought) in battle.
तावुभौ विविधैर्बाणैस्ततक्षाते परस्परम् ।
शार्दूलावामिषप्रेप्सू पराक्रान्ताविवाहवे ॥३५॥
35. tāvubhau vividhairbāṇaistatakṣāte parasparam ,
śārdūlāvāmiṣaprepsū parākrāntāvivāhave.
35. tau ubhau vividhaiḥ bāṇaiḥ tatakṣāte parasparam
śārdūlau āmiṣaprepsū parākrāntau iva āhave
35. tau ubhau āhave āmiṣaprepsū parākrāntau śārdūlau
iva vividhaiḥ bāṇaiḥ parasparam tatakṣāte
35. Both of them, like two mighty tigers eager for prey, pierced each other with various arrows in battle.
भीमस्तु तव पुत्रेण रणशौण्डेन संगतः ।
पाञ्चाल्यः सात्यकिश्चैव माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
शकुनिप्रमुखान्वीरान्प्रत्यगृह्णन्समन्ततः ॥३६॥
36. bhīmastu tava putreṇa raṇaśauṇḍena saṁgataḥ ,
pāñcālyaḥ sātyakiścaiva mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
śakunipramukhānvīrānpratyagṛhṇansamantataḥ.
36. bhīmaḥ tu tava putreṇa raṇaśauṇḍena
saṃgataḥ pāñcālyaḥ sātyakiḥ ca eva
mādrīputrau ca pāṇḍavau śakunipramukhān
vīrān pratyagṛhṇan samantataḥ
36. bhīmaḥ tu raṇaśauṇḍena tava putreṇa saṃgataḥ.
pāñcālyaḥ ca eva sātyakiḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau ca śakunipramukhān vīrān samantataḥ pratyagṛhṇan.
36. Bhīma, however, confronted your son, who was skilled in battle. Pāñcālya (Dhṛṣṭadyumna), Sātyaki, and the two Pāṇḍava sons of Mādrī, Nakula and Sahadeva, similarly engaged the warriors led by Śakuni from all directions.
तदासीत्तुमुलं युद्धं पुनरेव जयैषिणाम् ।
तावकानां परेषां च राजन्दुर्मन्त्रिते तव ॥३७॥
37. tadāsīttumulaṁ yuddhaṁ punareva jayaiṣiṇām ,
tāvakānāṁ pareṣāṁ ca rājandurmantrite tava.
37. tad āsīt tumulam yuddham punaḥ eva jayaeṣiṇām
tāvakānām pareṣām ca rājan durmantrite tava
37. rājan,
tava durmantrite (sati),
punaḥ eva jayaeṣiṇām tāvakānām ca pareṣām tumulam yuddham āsīt.
37. O King, there was again a tumultuous battle between your side and the adversaries, both desirous of victory, due to your misguided policy.
दुर्योधनस्तु भीमस्य शरेणानतपर्वणा ।
चिच्छेदादिश्य संग्रामे ध्वजं हेमविभूषितम् ॥३८॥
38. duryodhanastu bhīmasya śareṇānataparvaṇā ,
cicchedādiśya saṁgrāme dhvajaṁ hemavibhūṣitam.
38. duryodhanaḥ tu bhīmasya śareṇa ānataparvaṇā
ciccheda ādiśya saṃgrāme dhvajam hemavibhūṣitam
38. duryodhanaḥ tu saṃgrāme ādiśya ānataparvaṇā śareṇa bhīmasya hemavibhūṣitam dhvajam ciccheda.
38. Duryodhana, however, in battle, aimed and severed Bhīma's gold-adorned banner with an arrow having bent shafts.
सकिङ्किणीकजालेन महता चारुदर्शनः ।
पपात रुचिरः सिंहो भीमसेनस्य नानदन् ॥३९॥
39. sakiṅkiṇīkajālena mahatā cārudarśanaḥ ,
papāta ruciraḥ siṁho bhīmasenasya nānadan.
39. sa kiṅkiṇīka-jālena mahatā cāru-darśanaḥ
papāta ruciraḥ siṃhaḥ bhīmasenasya nānanadan
39. saḥ ruciraḥ cāru-darśanaḥ nānanadan bhīmasenasya
siṃhaḥ mahatā kiṅkiṇīka-jālena papāta
39. The beautiful lion, charming to behold and adorned with a great network of small bells, fell down roaring for Bhīmasena.
पुनश्चास्य धनुश्चित्रं गजराजकरोपमम् ।
क्षुरेण शितधारेण प्रचकर्त नराधिपः ॥४०॥
40. punaścāsya dhanuścitraṁ gajarājakaropamam ,
kṣureṇa śitadhāreṇa pracakarta narādhipaḥ.
40. punaḥ ca asya dhanuḥ citram gaja-rāja-kara-upamam
kṣureṇa śita-dhāreṇa pracakarta narādhipaḥ
40. ca punaḥ narādhipaḥ asya gaja-rāja-kara-upamam
citram dhanuḥ śita-dhāreṇa kṣureṇa pracakarta
40. And again, the king cut his wondrous bow, which resembled the trunk of a lordly elephant, with a sharp-edged razor.
स च्छिन्नधन्वा तेजस्वी रथशक्त्या सुतं तव ।
बिभेदोरसि विक्रम्य स रथोपस्थ आविशत् ॥४१॥
41. sa cchinnadhanvā tejasvī rathaśaktyā sutaṁ tava ,
bibhedorasi vikramya sa rathopastha āviśat.
41. sa chinna-dhanvā tejasvī ratha-śaktyā sutam tava
bibheda urasi vikramya sa ratha-upasthaḥ āviśat
41. sa chinna-dhanvā tejasvī vikramya tava sutam
ratha-śaktyā urasi bibheda; saḥ ratha-upasthaḥ āviśat
41. That glorious one, whose bow was broken, having acted heroically, struck your son in the chest with a chariot spear; and that (son) then slumped into the chariot's seat.
तस्मिन्मोहमनुप्राप्ते पुनरेव वृकोदरः ।
यन्तुरेव शिरः कायात्क्षुरप्रेणाहरत्तदा ॥४२॥
42. tasminmohamanuprāpte punareva vṛkodaraḥ ,
yantureva śiraḥ kāyātkṣurapreṇāharattadā.
42. tasmin moham anuprāpte punaḥ eva vṛkodaraḥ
yantuḥ eva śiraḥ kāyāt kṣurapreṇa aharat tadā
42. tadā tasmin moham anuprāpte punaḥ eva vṛkodaraḥ
kṣurapreṇa yantuḥ eva śiraḥ kāyāt aharat
42. When he had thus fallen into a swoon, then again Vṛkodara (Bhīmasena), with a razor-arrow, severed the charioteer's head from his body at that very moment.
हतसूता हयास्तस्य रथमादाय भारत ।
व्यद्रवन्त दिशो राजन्हाहाकारस्तदाभवत् ॥४३॥
43. hatasūtā hayāstasya rathamādāya bhārata ,
vyadravanta diśo rājanhāhākārastadābhavat.
43. hatasūtāḥ hayāḥ tasya ratham ādāya bhārata
vyadravanta diśaḥ rājan hāhākāraḥ tadā abhavat
43. bhārata rājan tasya hatasūtāḥ hayāḥ ratham
ādāya diśaḥ vyadravanta tadā hāhākāraḥ abhavat
43. O Bhārata, O King, his horses, their charioteer having been slain, fled in all directions, carrying his chariot. Then, a great cry of lamentation arose.
तमभ्यधावत्त्राणार्थं द्रोणपुत्रो महारथः ।
कृपश्च कृतवर्मा च पुत्रं तेऽभिपरीप्सवः ॥४४॥
44. tamabhyadhāvattrāṇārthaṁ droṇaputro mahārathaḥ ,
kṛpaśca kṛtavarmā ca putraṁ te'bhiparīpsavaḥ.
44. tam abhyadhāvat trāṇārtham droṇaputraḥ mahārathaḥ
kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca putram te abhiparīpsavaḥ
44. mahārathaḥ droṇaputraḥ kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca te
putram tam trāṇārtham abhiparīpsavaḥ abhyadhāvat
44. The great warrior, Droṇa's son (Aśvatthāman), along with Kṛpa and Kṛtavarmā, ran towards him, wishing to protect your son.
तस्मिन्विलुलिते सैन्ये त्रस्तास्तस्य पदानुगाः ।
गाण्डीवधन्वा विस्फार्य धनुस्तानहनच्छरैः ॥४५॥
45. tasminvilulite sainye trastāstasya padānugāḥ ,
gāṇḍīvadhanvā visphārya dhanustānahanaccharaiḥ.
45. tasmin vilulite sainye trastāḥ tasya padānugāḥ
gāṇḍīvadhanvā visphārya dhanuḥ tān ahanat śaraiḥ
45. tasmin vilulite sainye tasya padānugāḥ trastāḥ
gāṇḍīvadhanvā dhanuḥ visphārya tān śaraiḥ ahanat
45. As that army was scattered and routed, his (Duryodhana's) infantry became terrified. Arjuna, the wielder of the Gāṇḍīva bow, having drawn his bow, struck them with arrows.
युधिष्ठिरस्तु मद्रेशमभ्यधावदमर्षितः ।
स्वयं संचोदयन्नश्वान्दन्तवर्णान्मनोजवान् ॥४६॥
46. yudhiṣṭhirastu madreśamabhyadhāvadamarṣitaḥ ,
svayaṁ saṁcodayannaśvāndantavarṇānmanojavān.
46. yudhiṣṭhiraḥ tu madreśam abhyadhāvat amarṣitaḥ
svayam saṃcodayan aśvān dantavarṇān manojavān
46. yudhiṣṭhiraḥ tu amarṣitaḥ svayam dantavarṇān
manojavān aśvān saṃcodayan madreśam abhyadhāvat
46. But Yudhiṣṭhira, enraged, himself urging on his ivory-colored, mind-swift horses, rushed towards the king of Madras (Śalya).
तत्राद्भुतमपश्याम कुन्तीपुत्रे युधिष्ठिरे ।
पुरा भूत्वा मृदुर्दान्तो यत्तदा दारुणोऽभवत् ॥४७॥
47. tatrādbhutamapaśyāma kuntīputre yudhiṣṭhire ,
purā bhūtvā mṛdurdānto yattadā dāruṇo'bhavat.
47. tatra adbhutam apaśyāma kuntīputre yudhiṣṭhire
purā bhūtvā mṛduḥ dāntaḥ yat tadā dāruṇaḥ abhavat
47. vayam kuntīputre yudhiṣṭhire adbhutam apaśyāma
yat purā mṛduḥ dāntaḥ bhūtvā tadā dāruṇaḥ abhavat
47. There, we saw a marvel in Yudhishthira, the son of Kunti: he, who was formerly gentle and self-controlled, had then become fierce.
विवृताक्षश्च कौन्तेयो वेपमानश्च मन्युना ।
चिच्छेद योधान्निशितैः शरैः शतसहस्रशः ॥४८॥
48. vivṛtākṣaśca kaunteyo vepamānaśca manyunā ,
ciccheda yodhānniśitaiḥ śaraiḥ śatasahasraśaḥ.
48. vivṛtākṣaḥ ca kaunteyaḥ vepamānaḥ ca manyunā
ciccheda yodhān niśitaiḥ śaraiḥ śatasahasraśaḥ
48. vivṛtākṣaḥ ca manyunā ca vepamānaḥ kaunteyaḥ
niśitaiḥ śaraiḥ śatasahasraśaḥ yodhān ciccheda
48. And the son of Kunti (Kaunteya), with wide-open eyes and trembling with fury, cut down warriors by the hundreds of thousands with his sharp arrows.
यां यां प्रत्युद्ययौ सेनां तां तां ज्येष्ठः स पाण्डवः ।
शरैरपातयद्राजन्गिरीन्वज्रैरिवोत्तमैः ॥४९॥
49. yāṁ yāṁ pratyudyayau senāṁ tāṁ tāṁ jyeṣṭhaḥ sa pāṇḍavaḥ ,
śarairapātayadrājangirīnvajrairivottamaiḥ.
49. yām yām pratiudyayau senām tām tām jyeṣṭhaḥ saḥ pāṇḍavaḥ
śaraiḥ apātayat rājan girīn vajraiḥ iva uttamaiḥ
49. rājan saḥ jyeṣṭhaḥ pāṇḍavaḥ yām yām senām pratiudyayau
tām tām śaraiḥ apātayat uttamaiḥ vajraiḥ girīn iva
49. O King, whichever army that eldest Pandava attacked, he struck it down with arrows, just as (Indra strikes down) mountains with excellent thunderbolts.
साश्वसूतध्वजरथान्रथिनः पातयन्बहून् ।
आक्रीडदेको बलवान्पवनस्तोयदानिव ॥५०॥
50. sāśvasūtadhvajarathānrathinaḥ pātayanbahūn ,
ākrīḍadeko balavānpavanastoyadāniva.
50. sa-aśva-sūta-dhvaja-rathān rathinaḥ pātayan
bahūn ākrīḍat ekaḥ balavān pavanaḥ toyadān iva
50. ekaḥ balavān (yudhiṣṭhiraḥ) sa-aśva-sūta-dhvaja-rathān
bahūn rathinaḥ pātayan pavanaḥ toyadān iva ākrīḍat
50. The powerful warrior, acting alone, striking down many chariot-warriors (rathin) complete with their horses, charioteers, banners, and chariots, toyed (with them) like the wind (god) with clouds.
साश्वारोहांश्च तुरगान्पत्तींश्चैव सहस्रशः ।
व्यपोथयत संग्रामे क्रुद्धो रुद्रः पशूनिव ॥५१॥
51. sāśvārohāṁśca turagānpattīṁścaiva sahasraśaḥ ,
vyapothayata saṁgrāme kruddho rudraḥ paśūniva.
51. sa-aśva-ārohān ca turagān pattīn ca eva sahasraśaḥ
vyapothayat saṅgrāme kruddhaḥ rudraḥ paśūn iva
51. kruddhaḥ rudraḥ paśūn iva (saḥ) saṅgrāme sa-aśva-ārohān
ca turagān pattīn ca eva sahasraśaḥ vyapothayat
51. Like an enraged Rudra [Rudra] crushes animals, he destroyed thousands of horses with their riders and infantrymen in the battle.
शून्यमायोधनं कृत्वा शरवर्षैः समन्ततः ।
अभ्यद्रवत मद्रेशं तिष्ठ शल्येति चाब्रवीत् ॥५२॥
52. śūnyamāyodhanaṁ kṛtvā śaravarṣaiḥ samantataḥ ,
abhyadravata madreśaṁ tiṣṭha śalyeti cābravīt.
52. śūnyam āyodhanam kṛtvā śaravarṣaiḥ samantataḥ
abhi-adravat madreśam tiṣṭha śalya iti ca abravīt
52. śaravarṣaiḥ samantataḥ āyodhanam śūnyam kṛtvā
madreśam abhi-adravat ca "tiṣṭha śalya" iti abravīt
52. After making the battlefield empty everywhere with showers of arrows, he rushed towards the king of Madras and exclaimed, "Stop, Śalya!"
तस्य तच्चरितं दृष्ट्वा संग्रामे भीमकर्मणः ।
वित्रेसुस्तावकाः सर्वे शल्यस्त्वेनं समभ्ययात् ॥५३॥
53. tasya taccaritaṁ dṛṣṭvā saṁgrāme bhīmakarmaṇaḥ ,
vitresustāvakāḥ sarve śalyastvenaṁ samabhyayāt.
53. tasya tat caritam dṛṣṭvā saṅgrāme bhīmakarmaṇaḥ
vitresuḥ tāvakāḥ sarve śalyaḥ tu enam sam-abhi-ayāt
53. saṅgrāme tasya bhīmakarmaṇaḥ tat caritam dṛṣṭvā
sarve tāvakāḥ vitresuḥ tu śalyaḥ enam sam-abhi-ayāt
53. Seeing that terrible deed of his in battle – (the deed) of the one who performed fearful acts – all your men became terrified, but Śalya himself advanced towards him.
ततस्तौ तु सुसंरब्धौ प्रध्माप्य सलिलोद्भवौ ।
समाहूय तदान्योन्यं भर्त्सयन्तौ समीयतुः ॥५४॥
54. tatastau tu susaṁrabdhau pradhmāpya salilodbhavau ,
samāhūya tadānyonyaṁ bhartsayantau samīyatuḥ.
54. tataḥ tau tu su-saṁrabdhau pra-dhmāpya salila-udbhavau
sam-āhūya tadā anyonyam bhartsayantau sam-īyatuḥ
54. tataḥ tu tau su-saṁrabdhau salila-udbhavau pra-dhmāpya
tadā anyonyam sam-āhūya bhartsayantau sam-īyatuḥ
54. Then, those two (warriors), greatly enraged, having blown their conches (literally, "born from water"), and having challenged each other, advanced while reviling one another.
शल्यस्तु शरवर्षेण युधिष्ठिरमवाकिरत् ।
मद्रराजं च कौन्तेयः शरवर्षैरवाकिरत् ॥५५॥
55. śalyastu śaravarṣeṇa yudhiṣṭhiramavākirat ,
madrarājaṁ ca kaunteyaḥ śaravarṣairavākirat.
55. śalyaḥ tu śaravarṣeṇa yudhiṣṭhiram avākirat
madrarājam ca kaunteyaḥ śaravarṣaiḥ avākirat
55. śalyaḥ tu śaravarṣeṇa yudhiṣṭhiram avākirat
ca kaunteyaḥ śaravarṣaiḥ madrarājam avākirat
55. Śalya, on his part, showered Yudhiṣṭhira with arrows. In turn, Yudhiṣṭhira, the son of Kuntī, showered the king of Madras (Śalya) with arrows.
व्यदृश्येतां तदा राजन्कङ्कपत्रिभिराहवे ।
उद्भिन्नरुधिरौ शूरौ मद्रराजयुधिष्ठिरौ ॥५६॥
56. vyadṛśyetāṁ tadā rājankaṅkapatribhirāhave ,
udbhinnarudhirau śūrau madrarājayudhiṣṭhirau.
56. vyadṛśyetām tadā rājan kaṅkapatribhiḥ āhave
udbhinnarudhirau śūrau madrarājayudhiṣṭhirau
56. rājan tadā āhave kaṅkapatribhiḥ udbhinnarudhirau
śūrau madrarājayudhiṣṭhirau vyadṛśyetām
56. O King, in that battle, the two heroes, Śalya, the king of Madras, and Yudhiṣṭhira, appeared covered in gushing blood from arrows feathered with Kanka feathers.
पुष्पिताविव रेजाते वने शल्मलिकिंशुकौ ।
दीप्यमानौ महात्मानौ प्राणयोर्युद्धदुर्मदौ ॥५७॥
57. puṣpitāviva rejāte vane śalmalikiṁśukau ,
dīpyamānau mahātmānau prāṇayoryuddhadurmadau.
57. puṣpitau iva rejāte vane śalmalikiṃśukau
dīpyamānau mahātmānau prāṇayoḥ yuddhādurmadau
57. mahātmānau yuddhādurmadau prāṇayoḥ dīpyamānau
vane puṣpitau śalmalikiṃśukau iva rejāte
57. The two great souls (mahātman), fiercely engaged in battle, shone like two blossoming Śālmali and Kiṃśuka trees in a forest, both appearing ablaze and intoxicated by the fight for their very lives.
दृष्ट्वा सर्वाणि सैन्यानि नाध्यवस्यंस्तयोर्जयम् ।
हत्वा मद्राधिपं पार्थो भोक्ष्यतेऽद्य वसुंधराम् ॥५८॥
58. dṛṣṭvā sarvāṇi sainyāni nādhyavasyaṁstayorjayam ,
hatvā madrādhipaṁ pārtho bhokṣyate'dya vasuṁdharām.
58. dṛṣṭvā sarvāṇi sainyāni na adhyavasyan tayoḥ jayam
hatvā madrādhipam pārthaḥ bhokṣyate adya vasundharām
58. sarvāṇi sainyāni dṛṣṭvā tayoḥ jayam na adhyavasyan
madrādhipam hatvā pārthaḥ adya vasundharām bhokṣyate
58. All the armies, witnessing this, could not ascertain victory for either of the two. (They speculated,) "After killing the lord of Madras (Śalya), Pārtha (Yudhiṣṭhira) will surely rule the earth today."
शल्यो वा पाण्डवं हत्वा दद्याद्दुर्योधनाय गाम् ।
इतीव निश्चयो नाभूद्योधानां तत्र भारत ॥५९॥
59. śalyo vā pāṇḍavaṁ hatvā dadyādduryodhanāya gām ,
itīva niścayo nābhūdyodhānāṁ tatra bhārata.
59. śalyaḥ vā pāṇḍavam hatvā dadyāt duryodhanāya gām
iti iva niścayaḥ na abhūt yodhānām tatra bhārata
59. bhārata tatra yodhānām śalyaḥ pāṇḍavam hatvā
duryodhanāya gām dadyāt iti iva niścayaḥ na abhūt
59. Among the warriors there, O Bhārata, there was no such certainty that Śalya, having killed the Pāṇḍava, would grant victory to Duryodhana.
प्रदक्षिणमभूत्सर्वं
धर्मराजस्य युध्यतः ॥६०॥
60. pradakṣiṇamabhūtsarvaṁ
dharmarājasya yudhyataḥ.
60. pradakṣiṇam abhūt sarvam
dharmarājasya yudhyataḥ
60. yudhyataḥ dharmarājasya
sarvam pradakṣiṇam abhūt
60. All became auspicious for Dharmarāja, the king of natural law (dharma), as he fought.
ततः शरशतं शल्यो मुमोचाशु युधिष्ठिरे ।
धनुश्चास्य शिताग्रेण बाणेन निरकृन्तत ॥६१॥
61. tataḥ śaraśataṁ śalyo mumocāśu yudhiṣṭhire ,
dhanuścāsya śitāgreṇa bāṇena nirakṛntata.
61. tataḥ śaraśatam śalyaḥ mumoca āśu yudhiṣṭhire
dhanuḥ ca asya śitāgreṇa bāṇena nirakṛntata
61. tataḥ śalyaḥ āśu śaraśatam yudhiṣṭhire mumoca
ca asya dhanuḥ śitāgreṇa bāṇena nirakṛntata
61. Then, Śalya swiftly loosed a hundred arrows at Yudhishthira. And with a sharp-pointed arrow, he severed Yudhishthira's bow.
सोऽन्यत्कार्मुकमादाय शल्यं शरशतैस्त्रिभिः ।
अविध्यत्कार्मुकं चास्य क्षुरेण निरकृन्तत ॥६२॥
62. so'nyatkārmukamādāya śalyaṁ śaraśataistribhiḥ ,
avidhyatkārmukaṁ cāsya kṣureṇa nirakṛntata.
62. saḥ anyat kārmukam ādāya śalyam śaraśataiḥ tribhiḥ
avidhyat kārmukam ca asya kṣureṇa nirakṛntata
62. saḥ anyat kārmukam ādāya śaraśataiḥ tribhiḥ śalyam
avidhyat ca asya kārmukam kṣureṇa nirakṛntata
62. Taking up another bow, he (Yudhishthira) pierced Śalya with three hundred arrows. And with a razor-sharp arrow, he cut off Śalya's bow.
अथास्य निजघानाश्वांश्चतुरो नतपर्वभिः ।
द्वाभ्यामथ शिताग्राभ्यामुभौ च पार्ष्णिसारथी ॥६३॥
63. athāsya nijaghānāśvāṁścaturo nataparvabhiḥ ,
dvābhyāmatha śitāgrābhyāmubhau ca pārṣṇisārathī.
63. atha asya nijaghāna aśvān caturaḥ nataparvabhiḥ
dvābhyām atha śitāgrābhyām ubhau ca pārṣṇisārathī
63. atha asya caturaḥ aśvān nataparvabhiḥ nijaghāna
atha ca dvābhyām śitāgrābhyām ubhau pārṣṇisārathī
63. He then struck down his four horses with arrows that had sharp nodes. And with two sharp-tipped arrows, he also struck down both the charioteers (pārṣṇisārathī) who were driving from the rear.
ततोऽस्य दीप्यमानेन पीतेन निशितेन च ।
प्रमुखे वर्तमानस्य भल्लेनापाहरद्ध्वजम् ।
ततः प्रभग्नं तत्सैन्यं दौर्योधनमरिंदम ॥६४॥
64. tato'sya dīpyamānena pītena niśitena ca ,
pramukhe vartamānasya bhallenāpāharaddhvajam ,
tataḥ prabhagnaṁ tatsainyaṁ dauryodhanamariṁdama.
64. tataḥ asya dīpyamānena pītena niśitena
ca pramukhe vartamānasya bhallena
apāharat dhvajam tataḥ prabhagnam
tat sainyam dauryodhanam ariṃdama
64. tataḥ asya pramukhe vartamānasya
dhvajam dīpyamānena pītena niśitena ca
bhallena apāharat tataḥ ariṃdama
tat dauryodhanam sainyam prabhagnam
64. Then, with a shining, yellow, and sharp broad-headed arrow (bhalla), he struck down the banner of the one who was standing at the forefront. Thereupon, O subduer of enemies (arindama), that army belonging to Duryodhana was completely shattered.
ततो मद्राधिपं द्रौणिरभ्यधावत्तथाकृतम् ।
आरोप्य चैनं स्वरथं त्वरमाणः प्रदुद्रुवे ॥६५॥
65. tato madrādhipaṁ drauṇirabhyadhāvattathākṛtam ,
āropya cainaṁ svarathaṁ tvaramāṇaḥ pradudruve.
65. tataḥ madrādhipam drauṇiḥ abhyadhāvat tathākṛtam
āropya ca enam svaratham tvaramāṇaḥ pradudruve
65. tataḥ drauṇiḥ tathākṛtam madrādhipam abhyadhāvat
ca enam svaratham āropya tvaramāṇaḥ pradudruve
65. Then Drauṇi, Dronacharya's son, rushed towards the king of Madra, who had been thus afflicted. Placing him upon his own chariot, he swiftly drove away.
मुहूर्तमिव तौ गत्वा नर्दमाने युधिष्ठिरे ।
स्थित्वा ततो मद्रपतिरन्यं स्यन्दनमास्थितः ॥६६॥
66. muhūrtamiva tau gatvā nardamāne yudhiṣṭhire ,
sthitvā tato madrapatiranyaṁ syandanamāsthitaḥ.
66. muhūrtam iva tau gatvā nardamāne yudhiṣṭhire
sthitvā tataḥ madrapatiḥ anyam syandanam āsthitaḥ
66. tau muhūrtam iva gatvā yudhiṣṭhire nardamāne
madrapatiḥ sthitvā tataḥ anyam syandanam āsthitaḥ
66. After those two had gone for about a moment, and while Yudhishthira was roaring, the king of Madra stopped. Then, he mounted another chariot.
विधिवत्कल्पितं शुभ्रं महाम्बुदनिनादिनम् ।
सज्जयन्त्रोपकरणं द्विषतां रोमहर्षणम् ॥६७॥
67. vidhivatkalpitaṁ śubhraṁ mahāmbudaninādinam ,
sajjayantropakaraṇaṁ dviṣatāṁ romaharṣaṇam.
67. vidhivat kalpitam śubhram mahāmbudaninādinam
sajjayantropakaraṇam dviṣatām romaharṣaṇam
67. vidhivat kalpitam śubhram mahāmbudaninādinam
sajjayantropakaraṇam dviṣatām romaharṣaṇam
67. It was properly constructed, shining brightly, roaring like a great cloud, equipped with suitable instruments, and caused the hair of enemies to stand on end.