Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-21

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वासुदेव उवाच ।
आनर्तनगरं मुक्तं ततोऽहमगमं तदा ।
महाक्रतौ राजसूये निवृत्ते नृपते तव ॥१॥
1. vāsudeva uvāca ,
ānartanagaraṁ muktaṁ tato'hamagamaṁ tadā ,
mahākratau rājasūye nivṛtte nṛpate tava.
1. vāsudeva uvāca ānartanagaram muktam tataḥ aham
agamam tadā mahākratou rājasūye nivṛtte nṛpate tava
1. Vāsudeva said: "O king, I had left the city of Ānarta; then, at that time, after your great Rājasūya (yajña) had concluded, I returned there."
अपश्यं द्वारकां चाहं महाराज हतत्विषम् ।
निःस्वाध्यायवषट्कारां निर्भूषणवरस्त्रियम् ॥२॥
2. apaśyaṁ dvārakāṁ cāhaṁ mahārāja hatatviṣam ,
niḥsvādhyāyavaṣaṭkārāṁ nirbhūṣaṇavarastriyam.
2. apaśyam dvārakām ca aham mahārāja hatatviṣam
niḥsvādhyāyavaṣaṭkārām nirbhūṣaṇavarastriyam
2. And, O great king, I saw Dvārakā, stripped of its brilliance, devoid of sacred recitations (svādhyāya) and sacrificial invocations (vaṣaṭkāra), and lacking its splendid, jeweled women.
अनभिज्ञेयरूपाणि द्वारकोपवनानि च ।
दृष्ट्वा शङ्कोपपन्नोऽहमपृच्छं हृदिकात्मजम् ॥३॥
3. anabhijñeyarūpāṇi dvārakopavanāni ca ,
dṛṣṭvā śaṅkopapanno'hamapṛcchaṁ hṛdikātmajam.
3. anabhijñeyarūpāṇi dvārakopavanāni ca dṛṣṭvā
śaṅkopapannaḥ aham apṛccham hṛdikātmajam
3. Having seen the unrecognizable forms of Dvārakā's groves and gardens, I became filled with doubt and questioned Hṛdika's son (Kṛtavarman).
अस्वस्थनरनारीकमिदं वृष्णिपुरं भृशम् ।
किमिदं नरशार्दूल श्रोतुमिच्छामहे वयम् ॥४॥
4. asvasthanaranārīkamidaṁ vṛṣṇipuraṁ bhṛśam ,
kimidaṁ naraśārdūla śrotumicchāmahe vayam.
4. asvasthanaranārīkam idam vṛṣṇipuram bhṛśam
kim idam naraśārdūla śrotum icchāmahe vayam
4. This city of the Vṛṣṇis is greatly afflicted with unwell men and women. O tiger among men, what is this? We wish to hear.
एवमुक्तस्तु स मया विस्तरेणेदमब्रवीत् ।
रोधं मोक्षं च शाल्वेन हार्दिक्यो राजसत्तम ॥५॥
5. evamuktastu sa mayā vistareṇedamabravīt ,
rodhaṁ mokṣaṁ ca śālvena hārdikyo rājasattama.
5. evam uktaḥ tu saḥ mayā vistareṇa idam abravīt
rodham mokṣam ca śālvena hārdikyaḥ rājasattama
5. Thus addressed by me, Hārdikya (Kṛtavarman), O best of kings, recounted this in detail: the siege and the liberation (mokṣa) concerning Śālva.
ततोऽहं कौरवश्रेष्ठ श्रुत्वा सर्वमशेषतः ।
विनाशे शाल्वराजस्य तदैवाकरवं मतिम् ॥६॥
6. tato'haṁ kauravaśreṣṭha śrutvā sarvamaśeṣataḥ ,
vināśe śālvarājasya tadaivākaravaṁ matim.
6. tataḥ aham kauravaśreṣṭha śrutvā sarvam aśeṣataḥ
vināśe śālvarājasya tadā eva akaravam matim
6. Then, O best of Kauravas, having heard everything completely, I immediately made a decision regarding the destruction of King Śālva.
ततोऽहं भरतश्रेष्ठ समाश्वास्य पुरे जनम् ।
राजानमाहुकं चैव तथैवानकदुन्दुभिम् ।
सर्ववृष्णिप्रवीरांश्च हर्षयन्नब्रुवं तदा ॥७॥
7. tato'haṁ bharataśreṣṭha samāśvāsya pure janam ,
rājānamāhukaṁ caiva tathaivānakadundubhim ,
sarvavṛṣṇipravīrāṁśca harṣayannabruvaṁ tadā.
7. tataḥ aham bharataśreṣṭha samāśvāsya
pure janam rājānam āhukam ca eva
tathā eva anakadundubhim
sarvavṛṣṇipravīrān ca harṣayan abruvam tadā
7. Then, O best among the Bhāratas, I first reassured the people in the city, as well as King Āhuka and Anakadundubhi, and all the foremost Vṛṣṇi warriors. Gladdening them, I then spoke.
अप्रमादः सदा कार्यो नगरे यादवर्षभाः ।
शाल्वराजविनाशाय प्रयातं मां निबोधत ॥८॥
8. apramādaḥ sadā kāryo nagare yādavarṣabhāḥ ,
śālvarājavināśāya prayātaṁ māṁ nibodhata.
8. apramādaḥ sadā kāryaḥ nagare yādavarṣabhāḥ
śālvarājavināśāya prayātam mām nibodhata
8. O chiefs among the Yādavas, vigilance must always be maintained in the city. Understand that I have departed to destroy King Śālva.
नाहत्वा तं निवर्तिष्ये पुरीं द्वारवतीं प्रति ।
सशाल्वं सौभनगरं हत्वा द्रष्टास्मि वः पुनः ।
त्रिसामा हन्यतामेषा दुन्दुभिः शत्रुभीषणी ॥९॥
9. nāhatvā taṁ nivartiṣye purīṁ dvāravatīṁ prati ,
saśālvaṁ saubhanagaraṁ hatvā draṣṭāsmi vaḥ punaḥ ,
trisāmā hanyatāmeṣā dundubhiḥ śatrubhīṣaṇī.
9. na ahatvā tam nivartiṣye purīm
dvāravatīm prati saśālvam saubhānagaram
hatvā draṣṭā asmi vaḥ punaḥ trisāmā
hanyatām eṣā dundubhiḥ śatrubhīṣaṇī
9. I will not return to the city of Dvāravatī without killing him. Only after slaying the city of Saubha, along with Śālva, will I see you all again. Let this war-drum, Trisāmā, which terrifies enemies, be struck.
ते मयाश्वासिता वीरा यथावद्भरतर्षभ ।
सर्वे मामब्रुवन्हृष्टाः प्रयाहि जहि शात्रवान् ॥१०॥
10. te mayāśvāsitā vīrā yathāvadbharatarṣabha ,
sarve māmabruvanhṛṣṭāḥ prayāhi jahi śātravān.
10. te mayā āśvāsitā vīrā yathāvat bharatarṣabha
sarve māām abruvan hṛṣṭāḥ prayāhi jahi śātravān
10. O best among the Bhāratas, those heroes, having been reassured by me, all joyfully said to me, "Go forth! Destroy the enemies!"
तैः प्रहृष्टात्मभिर्वीरैराशीर्भिरभिनन्दितः ।
वाचयित्वा द्विजश्रेष्ठान्प्रणम्य शिरसाहुकम् ॥११॥
11. taiḥ prahṛṣṭātmabhirvīrairāśīrbhirabhinanditaḥ ,
vācayitvā dvijaśreṣṭhānpraṇamya śirasāhukam.
11. taiḥ prahṛṣṭātmabhiḥ vīraiḥ āśīrbhiḥ abhinanditaḥ
vācayitvā dvijaśreṣṭhān praṇamya śirasā āhukam
11. Congratulated by those heroes whose souls (ātman) were greatly delighted and with their blessings, having caused the best of brahmins to recite auspicious verses, and having bowed his head to Ahuka,
सैन्यसुग्रीवयुक्तेन रथेनानादयन्दिशः ।
प्रध्माप्य शङ्खप्रवरं पाञ्चजन्यमहं नृप ॥१२॥
12. sainyasugrīvayuktena rathenānādayandiśaḥ ,
pradhmāpya śaṅkhapravaraṁ pāñcajanyamahaṁ nṛpa.
12. sainyasugrīvayuktena rathena anādayan diśaḥ
pradhmāpya śaṅkhapravaram pāñcajanyam aham nṛpa
12. O King, I, having made the quarters of the sky resound with my chariot - accompanied by my army and Sugrīva - and having powerfully blown the excellent conch Pāñcajanya,
प्रयातोऽस्मि नरव्याघ्र बलेन महता वृतः ।
कॢप्तेन चतुरङ्गेण बलेन जितकाशिना ॥१३॥
13. prayāto'smi naravyāghra balena mahatā vṛtaḥ ,
kḷptena caturaṅgeṇa balena jitakāśinā.
13. prayātaḥ asmi naravyāghra balena mahatā
vṛtaḥ kḷptena caturaṅgeṇa balena jitakāśinā
13. O tiger among men (naravyāghra), I departed, surrounded by a vast army - specifically an arrayed four-limbed army (caturanga) radiant with victory.
समतीत्य बहून्देशान्गिरींश्च बहुपादपान् ।
सरांसि सरितश्चैव मार्त्तिकावतमासदम् ॥१४॥
14. samatītya bahūndeśāngirīṁśca bahupādapān ,
sarāṁsi saritaścaiva mārttikāvatamāsadam.
14. samatītya bahūn deśān girīn ca bahupādapān
sarāṃsi saritaḥ ca eva mārttikāvatam āsadam
14. Having traversed many countries, mountains rich in trees, and also lakes and rivers, I reached Mārttikāvata.
तत्राश्रौषं नरव्याघ्र शाल्वं नगरमन्तिकात् ।
प्रयातं सौभमास्थाय तमहं पृष्ठतोऽन्वयाम् ॥१५॥
15. tatrāśrauṣaṁ naravyāghra śālvaṁ nagaramantikāt ,
prayātaṁ saubhamāsthāya tamahaṁ pṛṣṭhato'nvayām.
15. tatra aśrauṣam naravyāghra śālvaṃ nagaram antikāt
prayātam saubham āsthāya tam aham pṛṣṭhataḥ anvayām
15. O tiger among men, from nearby the city, I heard that Salva had departed, having ascended the aerial city Saubha. I followed him from behind.
ततः सागरमासाद्य कुक्षौ तस्य महोर्मिणः ।
समुद्रनाभ्यां शाल्वोऽभूत्सौभमास्थाय शत्रुहन् ॥१६॥
16. tataḥ sāgaramāsādya kukṣau tasya mahormiṇaḥ ,
samudranābhyāṁ śālvo'bhūtsaubhamāsthāya śatruhan.
16. tataḥ sāgaram āsādya kukṣau tasya mahormiṇaḥ
samudranābhyām śālvaḥ abhūt saubham āsthāya śatruhan
16. O slayer of enemies, then, having reached the great-waved ocean, Salva was in its interior, at the navel of the ocean, having ascended Saubha.
स समालोक्य दूरान्मां स्मयन्निव युधिष्ठिर ।
आह्वयामास दुष्टात्मा युद्धायैव मुहुर्मुहुः ॥१७॥
17. sa samālokya dūrānmāṁ smayanniva yudhiṣṭhira ,
āhvayāmāsa duṣṭātmā yuddhāyaiva muhurmuhuḥ.
17. sa samālokya dūrāt mām smayan iva yudhiṣṭhira
āhvayāmāsa duṣṭātmā yuddhāya eva muhurmuhuḥ
17. O Yudhishthira, that wicked-souled one, having spotted me from a distance, as if smiling, then repeatedly challenged me to battle.
तस्य शार्ङ्गविनिर्मुक्तैर्बहुभिर्मर्मभेदिभिः ।
पुरं नासाद्यत शरैस्ततो मां रोष आविशत् ॥१८॥
18. tasya śārṅgavinirmuktairbahubhirmarmabhedibhiḥ ,
puraṁ nāsādyata śaraistato māṁ roṣa āviśat.
18. tasya śārṅgavinirmuktaiḥ bahubhiḥ marmabhedibhiḥ
puram na āsādyata śaraiḥ tataḥ mām roṣaḥ āviśat
18. His city could not be reached by my many vital-part-piercing arrows released from the Śārṅga bow. Then, anger entered into me.
स चापि पापप्रकृतिर्दैतेयापसदो नृप ।
मय्यवर्षत दुर्धर्षः शरधाराः सहस्रशः ॥१९॥
19. sa cāpi pāpaprakṛtirdaiteyāpasado nṛpa ,
mayyavarṣata durdharṣaḥ śaradhārāḥ sahasraśaḥ.
19. saḥ ca api pāpaprakṛtiḥ daiteyāpasadaḥ nṛpa
mayi avarṣata durdharṣaḥ śaradhārāḥ sahasraśaḥ
19. O king, that formidable demon, who was of evil nature and the lowest among the Daityas, also showered thousands of streams of arrows upon me.
सैनिकान्मम सूतं च हयांश्च समवाकिरत् ।
अचिन्तयन्तस्तु शरान्वयं युध्याम भारत ॥२०॥
20. sainikānmama sūtaṁ ca hayāṁśca samavākirat ,
acintayantastu śarānvayaṁ yudhyāma bhārata.
20. sainikān mama sūtam ca hayān ca samavākirat
acintayantaḥ tu śarān vayam yudhyāma bhārata
20. He deluged my soldiers, charioteer, and horses with arrows. But, O Bhārata, we fought on, not bothering about the arrows.
ततः शतसहस्राणि शराणां नतपर्वणाम् ।
चिक्षिपुः समरे वीरा मयि शाल्वपदानुगाः ॥२१॥
21. tataḥ śatasahasrāṇi śarāṇāṁ nataparvaṇām ,
cikṣipuḥ samare vīrā mayi śālvapadānugāḥ.
21. tataḥ śatasahasrāṇi śarāṇām nataparvaṇām
cikṣipuḥ samare vīrāḥ mayi śālvapadānugāḥ
21. Then, in battle, the valiant followers of Śālva launched hundreds of thousands of well-crafted arrows, with their joints smoothly bent, upon me.
ते हयान्मे रथं चैव तदा दारुकमेव च ।
छादयामासुरसुरा बाणैर्मर्मविभेदिभिः ॥२२॥
22. te hayānme rathaṁ caiva tadā dārukameva ca ,
chādayāmāsurasurā bāṇairmarmavibhedibhiḥ.
22. te hayān me ratham ca eva tadā dārukam eva ca
chādayām āsuḥ asurāḥ bāṇaiḥ marmavibhedibhiḥ
22. Then those demons covered my horses, my chariot, and Dāruka as well, with arrows that pierced vital spots.
न हया न रथो वीर न यन्ता मम दारुकः ।
अदृश्यन्त शरैश्छन्नास्तथाहं सैनिकाश्च मे ॥२३॥
23. na hayā na ratho vīra na yantā mama dārukaḥ ,
adṛśyanta śaraiśchannāstathāhaṁ sainikāśca me.
23. na hayāḥ na rathaḥ vīra na yantā mama dārukaḥ
adṛśyanta śaraiḥ channāḥ tathā aham sainikāḥ ca me
23. O hero, neither the horses nor the chariot, nor my charioteer Daruka, were visible, as they were all covered by arrows; and similarly, I and my soldiers were also covered.
ततोऽहमपि कौरव्य शराणामयुतान्बहून् ।
अभिमन्त्रितानां धनुषा दिव्येन विधिनाक्षिपम् ॥२४॥
24. tato'hamapi kauravya śarāṇāmayutānbahūn ,
abhimantritānāṁ dhanuṣā divyena vidhinākṣipam.
24. tataḥ aham api kauravya śarāṇām ayutān bahūn
abhimantritānām dhanuṣā divyena vidhinā akṣipam
24. Then, O descendant of Kuru, I also discharged many tens of thousands of consecrated arrows with a divine bow, following the proper method.
न तत्र विषयस्त्वासीन्मम सैन्यस्य भारत ।
खे विषक्तं हि तत्सौभं क्रोशमात्र इवाभवत् ॥२५॥
25. na tatra viṣayastvāsīnmama sainyasya bhārata ,
khe viṣaktaṁ hi tatsaubhaṁ krośamātra ivābhavat.
25. na tatra viṣayaḥ tu āsīt mama sainyasya bhārata
khe viṣaktam hi tat saubham krośa-mātre iva abhavat
25. O Bharata, there was no range (of operation) for my army there, because that Saubha (city), suspended in the sky, was as if only a krośa (distance) away.
ततस्ते प्रेक्षकाः सर्वे रङ्गवाट इव स्थिताः ।
हर्षयामासुरुच्चैर्मां सिंहनादतलस्वनैः ॥२६॥
26. tataste prekṣakāḥ sarve raṅgavāṭa iva sthitāḥ ,
harṣayāmāsuruccairmāṁ siṁhanādatalasvanaiḥ.
26. tataḥ te prekṣakāḥ sarve raṅga-vāṭe iva sthitāḥ
harṣayām āsuḥ uccaiḥ mām siṃha-nāda-tala-svanaiḥ
26. Then all those spectators, standing as if in an arena, loudly cheered me with lion-like roars and the sound of slapping palms.
मत्कार्मुकविनिर्मुक्ता दानवानां महारणे ।
अङ्गेषु रुधिराक्तास्ते विविशुः शलभा इव ॥२७॥
27. matkārmukavinirmuktā dānavānāṁ mahāraṇe ,
aṅgeṣu rudhirāktāste viviśuḥ śalabhā iva.
27. matkārmukavinirmuktā dānavānām mahāraṇe
aṅgeṣu rudhirāktāḥ te viviśuḥ śalabhāḥ iva
27. The arrows, released from my bow in the great battle, penetrated the limbs of the Dānavas, stained with blood, just like moths.
ततो हलहलाशब्दः सौभमध्ये व्यवर्धत ।
वध्यतां विशिखैस्तीक्ष्णैः पततां च महार्णवे ॥२८॥
28. tato halahalāśabdaḥ saubhamadhye vyavardhata ,
vadhyatāṁ viśikhaistīkṣṇaiḥ patatāṁ ca mahārṇave.
28. tataḥ halahalāśabdaḥ saubhamadhye vyavardhata
vadhyatām viśikhaiḥ tīkṣṇaiḥ patatām ca mahārṇave
28. Then, in the midst of Saubha, a great clamor arose, consisting of cries of "Let them be slain with sharp arrows!" and the sound of those falling into the great ocean.
ते निकृत्तभुजस्कन्धाः कबन्धाकृतिदर्शनाः ।
नदन्तो भैरवान्नादन्निपतन्ति स्म दानवाः ॥२९॥
29. te nikṛttabhujaskandhāḥ kabandhākṛtidarśanāḥ ,
nadanto bhairavānnādannipatanti sma dānavāḥ.
29. te nikṛttabhujaskandhāḥ kabandhākṛtidarśanāḥ
nadantaḥ bhairavān nādān nipatanti sma dānavāḥ
29. The Dānavas, with their arms and shoulders severed, and appearing like headless trunks (kabandha), fell down, uttering terrible roars.
ततो गोक्षीरकुन्देन्दुमृणालरजतप्रभम् ।
जलजं पाञ्चजन्यं वै प्राणेनाहमपूरयम् ॥३०॥
30. tato gokṣīrakundendumṛṇālarajataprabham ,
jalajaṁ pāñcajanyaṁ vai prāṇenāhamapūrayam.
30. tataḥ gokṣīrakundendumṛṇālarajataprabham
jalajam pāñcajanyam vai prāṇena aham apūrayam
30. Then, I indeed filled (blew) the conch (jalaja) Pāñcajanya, which shone with the luster of cow's milk, jasmine, the moon, lotus stalks, and silver, with my breath (prāṇa).
तान्दृष्ट्वा पतितांस्तत्र शाल्वः सौभपतिस्तदा ।
मायायुद्धेन महता योधयामास मां युधि ॥३१॥
31. tāndṛṣṭvā patitāṁstatra śālvaḥ saubhapatistadā ,
māyāyuddhena mahatā yodhayāmāsa māṁ yudhi.
31. tān dṛṣṭvā patitān tatra śālvaḥ saubhapatiḥ
tadā māyāyuddhena mahatā yodhayāmāsa mām yudhi
31. Having seen them fallen there, Shalva, the lord of Saubha, then fought me in battle with a great illusory confrontation (māyā).
ततो हुडहुडाः प्रासाः शक्तिशूलपरश्वधाः ।
पट्टिशाश्च भुशुण्ड्यश्च प्रापतन्ननिशं मयि ॥३२॥
32. tato huḍahuḍāḥ prāsāḥ śaktiśūlaparaśvadhāḥ ,
paṭṭiśāśca bhuśuṇḍyaśca prāpatannaniśaṁ mayi.
32. tataḥ huḍahuḍāḥ prāsāḥ śaktiśūlaparaśvadhāḥ
paṭṭiśāḥ ca bhuśuṇḍyaḥ ca prāpatan aniśam mayi
32. Then, various weapons like huḍahuḍas, spears, śaktis (darts), śūlas (lances), paraśvadhas (axes), paṭṭiśas (sharp-edged spears), and bhuśuṇḍis (clubs or slings) fell upon me incessantly.
तानहं माययैवाशु प्रतिगृह्य व्यनाशयम् ।
तस्यां हतायां मायायां गिरिशृङ्गैरयोधयत् ॥३३॥
33. tānahaṁ māyayaivāśu pratigṛhya vyanāśayam ,
tasyāṁ hatāyāṁ māyāyāṁ giriśṛṅgairayodhayat.
33. tān aham māyayā eva āśu pratigṛhya vyanāśayam
tasyām hatāyām māyāyām giriśṛṅgaiḥ ayodhayat
33. I swiftly seized and destroyed those weapons through my own illusory power (māyā). When that illusion (māyā) was thus vanquished, he (Shalva) then fought using mountain peaks.
ततोऽभवत्तम इव प्रभातमिव चाभवत् ।
दुर्दिनं सुदिनं चैव शीतमुष्णं च भारत ॥३४॥
34. tato'bhavattama iva prabhātamiva cābhavat ,
durdinaṁ sudinaṁ caiva śītamuṣṇaṁ ca bhārata.
34. tataḥ abhavat tamaḥ iva prabhātam iva ca abhavat
durdinam sudinam ca eva śītam uṣṇam ca bhārata
34. Then, it became as if dark and as if dawn at the same time. It was a bad day and a good day, cold and hot, O Bhārata.
एवं मायां विकुर्वाणो योधयामास मां रिपुः ।
विज्ञाय तदहं सर्वं माययैव व्यनाशयम् ।
यथाकालं तु युद्धेन व्यधमं सर्वतः शरैः ॥३५॥
35. evaṁ māyāṁ vikurvāṇo yodhayāmāsa māṁ ripuḥ ,
vijñāya tadahaṁ sarvaṁ māyayaiva vyanāśayam ,
yathākālaṁ tu yuddhena vyadhamaṁ sarvataḥ śaraiḥ.
35. evam māyām vikurvāṇaḥ yodhayāmāsa
mām ripuḥ | vijñāya tat aham sarvam
māyayā eva vyanaśayam | yathākālam
tu yuddhena vyadhamam sarvataḥ śaraiḥ
35. In this way, the enemy, manifesting his illusion (māyā), fought me. Understanding all of that, I countered and destroyed it precisely with illusion (māyā) itself. Then, at the opportune moment, I completely vanquished him with arrows from all sides through battle.
ततो व्योम महाराज शतसूर्यमिवाभवत् ।
शतचन्द्रं च कौन्तेय सहस्रायुततारकम् ॥३६॥
36. tato vyoma mahārāja śatasūryamivābhavat ,
śatacandraṁ ca kaunteya sahasrāyutatārakam.
36. tataḥ vyoma mahārāja śatasūryam iva abhavat
| śatacandram ca kaunteya sahasrāyutatārakam
36. Thereafter, O great king, the sky appeared as if it had a hundred suns. And, O son of Kunti, it seemed to have a hundred moons and thousands upon thousands of stars.
ततो नाज्ञायत तदा दिवारात्रं तथा दिशः ।
ततोऽहं मोहमापन्नः प्रज्ञास्त्रं समयोजयम् ।
ततस्तदस्त्रमस्त्रेण विधूतं शरतूलवत् ॥३७॥
37. tato nājñāyata tadā divārātraṁ tathā diśaḥ ,
tato'haṁ mohamāpannaḥ prajñāstraṁ samayojayam ,
tatastadastramastreṇa vidhūtaṁ śaratūlavat.
37. tataḥ na ajñāyata tadā divārātram
tathā diśaḥ | tataḥ aham moham āpannaḥ
prajñāstram samayojayam | tataḥ tat
astram astreṇa vidhūtam śaratūlavat
37. At that point, neither day nor night, nor the directions, could be distinguished. Then I, overcome with confusion, unleashed the weapon of wisdom (prajñāstra). But then that weapon was scattered by another weapon, just like cotton wool hit by an arrow.
तथा तदभवद्युद्धं तुमुलं लोमहर्षणम् ।
लब्धालोकश्च राजेन्द्र पुनः शत्रुमयोधयम् ॥३८॥
38. tathā tadabhavadyuddhaṁ tumulaṁ lomaharṣaṇam ,
labdhālokaśca rājendra punaḥ śatrumayodhayam.
38. tathā tat abhavat yuddham tumulam lomaharṣaṇam
| labdhālokaḥ ca rājendra punaḥ śatrum ayodhayam
38. Thus, that battle became tumultuous and hair-raising. Having regained my sight, O king of kings, I then fought the enemy again.