Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-260

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
अविरोधेन भूतानां त्यागः षाड्गुण्यकारकः ।
यः स्यादुभयभाग्धर्मस्तन्मे ब्रूहि पितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
avirodhena bhūtānāṁ tyāgaḥ ṣāḍguṇyakārakaḥ ,
yaḥ syādubhayabhāgdharmastanme brūhi pitāmaha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca avirodhena bhūtānām tyāgaḥ ṣāḍguṇyakārakaḥ
yaḥ syāt ubhayabhāk dharmaḥ tat me brūhi pitāmaha
1. pitāmaha! yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhūtānām avirodhena ṣāḍguṇyakārakaḥ yaḥ tyāgaḥ syāt,
ubhayabhāk dharmaḥ tat me brūhi.
1. Yudhishthira said: O Grandfather, please explain to me that principle (dharma) which involves renunciation (tyāga) without causing harm to living beings, yet also embodies the six royal policies, thereby partaking of both these aspects.
गार्हस्थ्यस्य च धर्मस्य त्यागधर्मस्य चोभयोः ।
अदूरसंप्रस्थितयोः किं स्विच्छ्रेयः पितामह ॥२॥
2. gārhasthyasya ca dharmasya tyāgadharmasya cobhayoḥ ,
adūrasaṁprasthitayoḥ kiṁ svicchreyaḥ pitāmaha.
2. gārhasthyasya ca dharmasya tyāgadharmasya ca ubhayoḥ
adūrasaṃprasthitayoḥ kim svit śreyaḥ pitāmaha
2. pitāmaha! gārhasthyasya dharmasya ca,
tyāgadharmasya ca,
adūrasaṃprasthitayoḥ ubhayoḥ,
kim svit śreyaḥ?
2. O Grandfather, between the householder's way of life (dharma) and the principle of renunciation (dharma) – both of which are not far divergent – which, indeed, is superior?
भीष्म उवाच ।
उभौ धर्मौ महाभागावुभौ परमदुश्चरौ ।
उभौ महाफलौ तात सद्भिराचरितावुभौ ॥३॥
3. bhīṣma uvāca ,
ubhau dharmau mahābhāgāvubhau paramaduścarau ,
ubhau mahāphalau tāta sadbhirācaritāvubhau.
3. bhīṣmaḥ uvāca ubhau dharmau mahābhāgau ubhau paramaduścarau
ubhau mahāphalau tāta sadbhiḥ ācaritau ubhau
3. tāta! bhīṣmaḥ uvāca ubhau dharmau mahābhāgau,
ubhau paramaduścarau,
ubhau ca mahāphalau,
ubhau sadbhiḥ ācaritau (stau).
3. Bhishma said: O dear one, both these ways of life (dharma) are greatly auspicious, both are extremely difficult to perform, and both lead to great rewards. Furthermore, both have been practiced by the virtuous.
अत्र ते वर्तयिष्यामि प्रामाण्यमुभयोस्तयोः ।
शृणुष्वैकमनाः पार्थ छिन्नधर्मार्थसंशयम् ॥४॥
4. atra te vartayiṣyāmi prāmāṇyamubhayostayoḥ ,
śṛṇuṣvaikamanāḥ pārtha chinnadharmārthasaṁśayam.
4. atra te vartayiṣyāmi prāmāṇyam ubhayoḥ tayoḥ
śṛṇuṣva ekamanāḥ pārtha chinnadharmārthasaṃśayam
4. pārtha! te atra ubhayoḥ tayoḥ prāmāṇyam vartayiṣyāmi.
ekamanāḥ chinnadharmārthasaṃśayam śṛṇuṣva.
4. Here, I shall set forth for you the validity of both of those (paths). Listen with a concentrated mind, O son of Pritha, so that your doubts regarding your intrinsic nature (dharma) and aims (artha) may be dispelled.
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
कपिलस्य गोश्च संवादं तन्निबोध युधिष्ठिर ॥५॥
5. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
kapilasya gośca saṁvādaṁ tannibodha yudhiṣṭhira.
5. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
kapilasya goḥ ca saṃvādam tat nibodha yudhiṣṭhira
5. yudhiṣṭhira atra api imam purātanam itihāsam
kapilasya goḥ ca saṃvādam udāharanti tat nibodha
5. Here, they also relate this ancient narrative (itihāsa) – the dialogue between Kapila and a cow. O Yudhishthira, understand that.
आम्नायमनुपश्यन्हि पुराणं शाश्वतं ध्रुवम् ।
नहुषः पूर्वमालेभे त्वष्टुर्गामिति नः श्रुतम् ॥६॥
6. āmnāyamanupaśyanhi purāṇaṁ śāśvataṁ dhruvam ,
nahuṣaḥ pūrvamālebhe tvaṣṭurgāmiti naḥ śrutam.
6. āmnāyam anupaśyan hi purāṇam śāśvatam dhruvam
nahuṣaḥ pūrvam ālebhe tvaṣṭuḥ gām iti naḥ śrutam
6. hi naḥ śrutam nahūṣaḥ pūrvam āmnāyam purāṇam
śāśvatam dhruvam anupaśyan iti tvaṣṭuḥ gām ālebhe
6. Indeed, considering the ancient (purāṇa), eternal, and immutable sacred tradition (āmnāya), we have heard that Nahusha formerly obtained the cow of Tvashtar.
तां नियुक्तामदीनात्मा सत्त्वस्थः समये रतः ।
ज्ञानवान्नियताहारो ददर्श कपिलस्तदा ॥७॥
7. tāṁ niyuktāmadīnātmā sattvasthaḥ samaye rataḥ ,
jñānavānniyatāhāro dadarśa kapilastadā.
7. tām niyuktām adīnātmā sattvasthaḥ samaye rataḥ
jñānavān niyatāhāraḥ dadarśa kapilaḥ tadā
7. tadā adīnātmā sattvasthaḥ samaye rataḥ jñānavān
niyatāhāraḥ kapilaḥ tām niyuktām dadarśa
7. That Kapila, then, with an undaunted spirit, established in goodness (sattva), diligent in his duties, full of spiritual knowledge, and disciplined in his diet, saw her (the cow).
स बुद्धिमुत्तमां प्राप्तो नैष्ठिकीमकुतोभयाम् ।
स्मरामि शिथिलं सत्यं वेदा इत्यब्रवीत्सकृत् ॥८॥
8. sa buddhimuttamāṁ prāpto naiṣṭhikīmakutobhayām ,
smarāmi śithilaṁ satyaṁ vedā ityabravītsakṛt.
8. sa buddhim uttamām prāptaḥ naiṣṭhikīm akutobhayām
smarāmi śithilam satyam vedāḥ iti abravīt sakṛt
8. sa uttamām naiṣṭhikīm akutobhayām buddhim prāptaḥ
sakṛt abravīt iti smarāmi śithilam satyam vedāḥ
8. Having attained supreme, unwavering, and fearless understanding (buddhi), he (Kapila) once declared, 'I remember the truth, as found in the Vedas, to be not entirely firm.'
तां गामृषिः स्यूमरश्मिः प्रविश्य यतिमब्रवीत् ।
हंहो वेदा यदि मता धर्माः केनापरे मताः ॥९॥
9. tāṁ gāmṛṣiḥ syūmaraśmiḥ praviśya yatimabravīt ,
haṁho vedā yadi matā dharmāḥ kenāpare matāḥ.
9. tām gām ṛṣiḥ syūmaraśmiḥ praviśya yatim abravīt
haṃho vedāḥ yadi matāḥ dharmāḥ kena apare matāḥ
9. ṛṣiḥ syūmaraśmiḥ tām gām praviśya yatim abravīt haṃho yadi vedāḥ matāḥ,
apare dharmāḥ kena matāḥ
9. The sage Syumarashmi, having approached that cow, addressed the ascetic: "Oh! If the Vedas are accepted as authoritative, then by what means or authority are other principles of natural law (dharma) considered valid?"
तपस्विनो धृतिमतः श्रुतिविज्ञानचक्षुषः ।
सर्वमार्षं हि मन्यन्ते व्याहृतं विदितात्मनः ॥१०॥
10. tapasvino dhṛtimataḥ śrutivijñānacakṣuṣaḥ ,
sarvamārṣaṁ hi manyante vyāhṛtaṁ viditātmanaḥ.
10. tapasvinaḥ dhṛtimataḥ śrutivijñānacakṣuṣaḥ
sarvam ārṣam hi manyante vyāhṛtam viditātmanaḥ
10. tapasvinaḥ dhṛtimataḥ śrutivijñānacakṣuṣaḥ hi
viditātmanaḥ vyāhṛtam sarvam ārṣam manyante
10. Ascetics (tapasvin), who are resolute and whose vision is the understanding of the Vedas, indeed consider everything spoken by a realized soul (vidita-ātman) to be authoritative.
तस्यैवं गततृष्णस्य विज्वरस्य निराशिषः ।
का विवक्षास्ति वेदेषु निरारम्भस्य सर्वशः ॥११॥
11. tasyaivaṁ gatatṛṣṇasya vijvarasya nirāśiṣaḥ ,
kā vivakṣāsti vedeṣu nirārambhasya sarvaśaḥ.
11. tasya evam gatatṛṣṇasya vijvarasya nirāśiṣaḥ
kā vivakṣā asti vedeṣu nirārambhasya sarvaśaḥ
11. evam gatatṛṣṇasya vijvarasya nirāśiṣaḥ
nirārambhasya sarvaśaḥ tasya vedeṣu kā vivakṣā asti
11. For such a one whose thirst for desires is gone, who is free from mental anguish, and who is devoid of aspirations - for such a one who is completely without undertakings (karma), what purpose or intention can there be in the Vedas?
कपिल उवाच ।
नाहं वेदान्विनिन्दामि न विवक्षामि कर्हिचित् ।
पृथगाश्रमिणां कर्माण्येकार्थानीति नः श्रुतम् ॥१२॥
12. kapila uvāca ,
nāhaṁ vedānvinindāmi na vivakṣāmi karhicit ,
pṛthagāśramiṇāṁ karmāṇyekārthānīti naḥ śrutam.
12. kapila uvāca na aham vedān vinindāmi na vivakṣāmi karhicit
pṛthak āśramiṇām karmāṇi ekārthāni iti naḥ śrutam
12. kapila uvāca aham vedān na vinindāmi karhicit na vivakṣāmi
pṛthak āśramiṇām karmāṇi ekārthāni iti naḥ śrutam
12. Kapila said: "I do not criticize the Vedas, nor do I ever desire to speak otherwise. Indeed, we have heard that the actions (karma) prescribed for individuals in different stages of life (āśrama) all ultimately lead to a single purpose."
गच्छत्येव परित्यागी वानप्रस्थश्च गच्छति ।
गृहस्थो ब्रह्मचारी च उभौ तावपि गच्छतः ॥१३॥
13. gacchatyeva parityāgī vānaprasthaśca gacchati ,
gṛhastho brahmacārī ca ubhau tāvapi gacchataḥ.
13. gacchati eva parityāgī vānaprasthaḥ ca gacchati
gṛhasthaḥ brahmacārī ca ubhau tau api gacchataḥ
13. parityāgī gacchati eva vānaprasthaḥ ca gacchati
gṛhasthaḥ brahmacārī ca ubhau tau api gacchataḥ
13. The renunciant (parityāgī) certainly proceeds, and the forest dweller (vānaprastha) also proceeds. The householder (gṛhastha) and the student (brahmacārī) – both of them likewise proceed.
देवयाना हि पन्थानश्चत्वारः शाश्वता मताः ।
तेषां ज्यायःकनीयस्त्वं फलेषूक्तं बलाबलम् ॥१४॥
14. devayānā hi panthānaścatvāraḥ śāśvatā matāḥ ,
teṣāṁ jyāyaḥkanīyastvaṁ phaleṣūktaṁ balābalam.
14. devayānā hi panthānaḥ catvāraḥ śāśvatāḥ matāḥ
teṣām jyāyaḥkanīyastvam phaleṣu uktam balābalam
14. hi devayānāḥ catvāraḥ śāśvatāḥ panthānaḥ matāḥ
teṣām phaleṣu jyāyaḥkanīyastvam balābalam uktam
14. Indeed, the paths leading to the gods (devayāna) are regarded as four eternal ones. Among them, the varying degrees of superiority and inferiority (jyāyaḥkanīyastva) in their outcomes (phala) are stated, along with their relative strengths and weaknesses (balābalam).
एवं विदित्वा सर्वार्थानारभेदिति वैदिकम् ।
नारभेदिति चान्यत्र नैष्ठिकी श्रूयते श्रुतिः ॥१५॥
15. evaṁ viditvā sarvārthānārabhediti vaidikam ,
nārabhediti cānyatra naiṣṭhikī śrūyate śrutiḥ.
15. evam viditvā sarvārthān ārabheta iti vaidikam na
ārabheta iti ca anyatra naiṣṭhikī śrūyate śrutiḥ
15. evam sarvārthān viditvā "ārabheta" iti vaidikam na ca
anyatra "na ārabheta" iti naiṣṭhikī śrutiḥ śrūyate
15. Having thus known all meanings or objectives (sarvārthān), "one should commence" – such is the Vedic (vaidika) teaching. However, elsewhere, "one should not commence" – a scriptural injunction (śruti) pertaining to final renunciation (naiṣṭhikī) is heard.
अनारम्भे ह्यदोषः स्यादारम्भेऽदोष उत्तमः ।
एवं स्थितस्य शास्त्रस्य दुर्विज्ञेयं बलाबलम् ॥१६॥
16. anārambhe hyadoṣaḥ syādārambhe'doṣa uttamaḥ ,
evaṁ sthitasya śāstrasya durvijñeyaṁ balābalam.
16. anārambhe hi adoṣaḥ syāt ārambhe adoṣaḥ uttamaḥ
evam sthitasya śāstrasya durvijñeyam balābalam
16. hi anārambhe adoṣaḥ syāt ārambhe uttamaḥ adoṣaḥ
(syāt) evam sthitasya śāstrasya balābalam durvijñeyam
16. Indeed, in non-commencement, there would be no fault. However, in commencement, there is a supreme absence of fault (adoṣa uttamaḥ). For a scripture (śāstra) that is established in this way, the relative strength and weakness (balābalam) of these two positions are difficult to discern.
यद्यत्र किंचित्प्रत्यक्षमहिंसायाः परं मतम् ।
ऋते त्वागमशास्त्रेभ्यो ब्रूहि तद्यदि पश्यसि ॥१७॥
17. yadyatra kiṁcitpratyakṣamahiṁsāyāḥ paraṁ matam ,
ṛte tvāgamaśāstrebhyo brūhi tadyadi paśyasi.
17. yadi atra kiñcit pratyakṣam ahiṃsāyāḥ param matam
| ṛte tu āgamaśāstrebhyaḥ brūhi tat yadi paśyasi
17. yadi atra kiñcit pratyakṣam ahiṃsāyāḥ param matam (asti),
tu āgamaśāstrebhyaḥ ṛte,
yadi paśyasi,
tat brūhi.
17. If you perceive anything here that is considered superior to non-violence (ahiṃsā) and is directly observable, tell me what it is, apart from what is taught in the sacred texts.
स्यूमरश्मिरुवाच ।
स्वर्गकामो यजेतेति सततं श्रूयते श्रुतिः ।
फलं प्रकल्प्य पूर्वं हि ततो यज्ञः प्रतायते ॥१८॥
18. syūmaraśmiruvāca ,
svargakāmo yajeteti satataṁ śrūyate śrutiḥ ,
phalaṁ prakalpya pūrvaṁ hi tato yajñaḥ pratāyate.
18. syūmaraśmiḥ uvāca | svargakāmaḥ yajeta iti satatam śrūyate
śrutiḥ | phalam prakalpya pūrvam hi tataḥ yajñaḥ pratāyate
18. syūmaraśmiḥ uvāca 'svargakāmaḥ yajeta' iti śrutiḥ satatam śrūyate hi pūrvam phalam prakalpya,
tataḥ yajñaḥ pratāyate.
18. Syūmaraśmi said: "One who desires heaven should perform a Vedic ritual (yajña)" – this scriptural statement (śruti) is constantly heard. Indeed, after first determining the desired outcome, then the Vedic ritual (yajña) is undertaken.
अजश्चाश्वश्च मेषश्च गौश्च पक्षिगणाश्च ये ।
ग्राम्यारण्या ओषधयः प्राणस्यान्नमिति श्रुतिः ॥१९॥
19. ajaścāśvaśca meṣaśca gauśca pakṣigaṇāśca ye ,
grāmyāraṇyā oṣadhayaḥ prāṇasyānnamiti śrutiḥ.
19. ajaḥ ca aśvaḥ ca meṣaḥ ca gauḥ ca pakṣigaṇāḥ ca ye
| grāmyāraṇyāḥ oṣadhayaḥ prāṇasya annam iti śrutiḥ
19. ajaḥ ca aśvaḥ ca meṣaḥ ca gauḥ ca ye pakṣigaṇāḥ ca,
grāmyāraṇyāḥ oṣadhayaḥ ca,
(te sarve) prāṇasya annam iti śrutiḥ.
19. Goats, horses, sheep, cows, and flocks of birds, as well as domesticated and wild plants (oṣadhi), are declared by scripture (śruti) to be sustenance for life (prāṇa).
तथैवान्नं ह्यहरहः सायं प्रातर्निरुप्यते ।
पशवश्चाथ धान्यं च यज्ञस्याङ्गमिति श्रुतिः ॥२०॥
20. tathaivānnaṁ hyaharahaḥ sāyaṁ prātarnirupyate ,
paśavaścātha dhānyaṁ ca yajñasyāṅgamiti śrutiḥ.
20. tathā eva annam hi aharaḥahaḥ sāyam prātaḥ nirupyate
| paśavaḥ ca atha dhānyam ca yajñasya aṅgam iti śrutiḥ
20. tathā eva hi annam aharaḥahaḥ sāyam prātaḥ nirupyate atha paśavaḥ ca dhānyam ca yajñasya aṅgam iti śrutiḥ.
20. Similarly, food is indeed offered daily, evening and morning. The scripture (śruti) states that animals and grains are constituents of the Vedic ritual (yajña).
एतानि सह यज्ञेन प्रजापतिरकल्पयत् ।
तेन प्रजापतिर्देवान्यज्ञेनायजत प्रभुः ॥२१॥
21. etāni saha yajñena prajāpatirakalpayat ,
tena prajāpatirdevānyajñenāyajata prabhuḥ.
21. etāni saha yajñena prajāpatiḥ akalpayat tena
prajāpatiḥ devān yajñena āyajata prabhuḥ
21. prajāpatiḥ etāni yajñena saha akalpayat tena
prabhuḥ prajāpatiḥ yajñena devān āyajata
21. Prajāpati created these (beings) in conjunction with the Vedic ritual (yajña). By means of that (ritual), the Lord Prajāpati worshipped the gods with the Vedic ritual (yajña).
ते स्मान्योन्यंचराः सर्वे प्राणिनः सप्त सप्त च ।
यज्ञेषूपाकृतं विश्वं प्राहुरुत्तमसंज्ञितम् ॥२२॥
22. te smānyonyaṁcarāḥ sarve prāṇinaḥ sapta sapta ca ,
yajñeṣūpākṛtaṁ viśvaṁ prāhuruttamasaṁjñitam.
22. te sma anyonyamcarāḥ sarve prāṇinaḥ sapta sapta
ca yajñeṣu upākṛtam viśvam prāhuḥ uttamasaṃjñitam
22. te sarve prāṇinaḥ anyonyamcarāḥ sapta sapta ca
yajñeṣu upākṛtam viśvam uttamasaṃjñitam prāhuḥ sma
22. All those living beings, moving in mutual interdependence in manifold ways (seven by seven), used to declare that the entire universe, consecrated in Vedic rituals (yajña), is known as the Supreme.
एतच्चैवाभ्यनुज्ञातं पूर्वैः पूर्वतरैस्तथा ।
को जातु न विचिन्वीत विद्वान्स्वां शक्तिमात्मनः ॥२३॥
23. etaccaivābhyanujñātaṁ pūrvaiḥ pūrvataraistathā ,
ko jātu na vicinvīta vidvānsvāṁ śaktimātmanaḥ.
23. etat ca eva abhyanujñātam pūrvaiḥ pūrvataraiḥ tathā
kaḥ jātu na vicinvīta vidvān svām śaktim ātmanaḥ
23. etat ca eva pūrvaiḥ tathā pūrvataraiḥ abhyanujñātam
kaḥ vidvān jātu ātmanaḥ svām śaktim na vicinvīta
23. And this, indeed, was approved by the ancients and similarly by even more ancient sages. What wise person would ever fail to examine their own intrinsic power (śakti) of the self (ātman)?
पशवश्च मनुष्याश्च द्रुमाश्चौषधिभिः सह ।
स्वर्गमेवाभिकाङ्क्षन्ते न च स्वर्गस्त्वृते मखम् ॥२४॥
24. paśavaśca manuṣyāśca drumāścauṣadhibhiḥ saha ,
svargamevābhikāṅkṣante na ca svargastvṛte makham.
24. paśavaḥ ca manuṣyāḥ ca drumāḥ ca oṣadhibhiḥ saha
svargam eva abhikāṅkṣante na ca svargaḥ tu ṛte makham
24. paśavaḥ ca manuṣyāḥ ca drumāḥ ca oṣadhibhiḥ saha
svargam eva abhikāṅkṣante ca tu svargaḥ makham ṛte na
24. Animals, humans, trees, and herbs alike - all indeed aspire to heaven (svarga). Yet, heaven (svarga) cannot be attained without a Vedic ritual (makha).
ओषध्यः पशवो वृक्षा वीरुदाज्यं पयो दधि ।
हविर्भूमिर्दिशः श्रद्धा कालश्चैतानि द्वादश ॥२५॥
25. oṣadhyaḥ paśavo vṛkṣā vīrudājyaṁ payo dadhi ,
havirbhūmirdiśaḥ śraddhā kālaścaitāni dvādaśa.
25. oṣadhyaḥ paśavaḥ vṛkṣāḥ vīrud ājyam payaḥ dadhi
haviḥ bhūmiḥ diśaḥ śraddhā kālaḥ ca etāni dvādaśa
25. oṣadhyaḥ paśavaḥ vṛkṣāḥ vīrud ājyam payaḥ dadhi
haviḥ bhūmiḥ diśaḥ śraddhā kālaḥ ca etāni dvādaśa
25. Herbs, animals, trees, creepers, clarified butter, milk, curds, oblation, the earth, the directions, faith (śraddhā), and time – these are the twelve components.
ऋचो यजूंषि सामानि यजमानश्च षोडशः ।
अग्निर्ज्ञेयो गृहपतिः स सप्तदश उच्यते ।
अङ्गान्येतानि यज्ञस्य यज्ञो मूलमिति श्रुतिः ॥२६॥
26. ṛco yajūṁṣi sāmāni yajamānaśca ṣoḍaśaḥ ,
agnirjñeyo gṛhapatiḥ sa saptadaśa ucyate ,
aṅgānyetāni yajñasya yajño mūlamiti śrutiḥ.
26. ṛcaḥ yajūṃṣi sāmāni yajamānaḥ ca
ṣoḍaśaḥ | agniḥ jñeyaḥ gṛhapatiḥ
saḥ saptadaśa ucyate | aṅgāni etāni
yajñasya yajñaḥ mūlam iti śrutiḥ
26. ṛcaḥ yajūṃṣi sāmāni ca yajamānaḥ
ṣoḍaśaḥ agniḥ gṛhapatiḥ jñeyaḥ
saḥ saptadaśaḥ ucyate etāni yajñasya
aṅgāni yajñaḥ mūlam iti śrutiḥ
26. The Ṛc (Rig) verses, Yajus (Yajur) formulas, Sāman (Sama) chants, and the performer (yajamāna) constitute the sixteenth (component). Agni, the master of the house (gṛhapati), should be understood; he is declared the seventeenth. These are the components of the Vedic ritual (yajña); the revealed scripture (śruti) states that the Vedic ritual (yajña) is the very foundation.
आज्येन पयसा दध्ना शकृतामिक्षया त्वचा ।
वालैः शृङ्गेण पादेन संभवत्येव गौर्मखम् ।
एवं प्रत्येकशः सर्वं यद्यदस्य विधीयते ॥२७॥
27. ājyena payasā dadhnā śakṛtāmikṣayā tvacā ,
vālaiḥ śṛṅgeṇa pādena saṁbhavatyeva gaurmakham ,
evaṁ pratyekaśaḥ sarvaṁ yadyadasya vidhīyate.
27. ājyena payasā dadhnā śakṛtā āmikṣayā
tvacā | vālaiḥ śṛṅgeṇa pādena
saṃbhavati eva gauḥ makham | evam
pratyekaśaḥ sarvam yat yat asya vidhīyate
27. gauḥ ājyena payasā dadhnā śakṛtā
āmikṣayā tvacā vālaiḥ śṛṅgeṇa pādena
eva makham saṃbhavati evam yat
yat asya vidhīyate sarvam pratyekaśaḥ
27. Indeed, a cow contributes to the Vedic ritual (makha) with its clarified butter, milk, curds, dung, curdled milk, skin, hairs, horn, and foot. In this manner, everything that is individually prescribed for it (the Vedic ritual) likewise contributes.
यज्ञं वहन्ति संभूय सहर्त्विग्भिः सदक्षिणैः ।
संहत्यैतानि सर्वाणि यज्ञं निर्वर्तयन्त्युत ॥२८॥
28. yajñaṁ vahanti saṁbhūya sahartvigbhiḥ sadakṣiṇaiḥ ,
saṁhatyaitāni sarvāṇi yajñaṁ nirvartayantyuta.
28. yajñam vahanti saṃbhūya saha ṛtvigbhiḥ sadakṣiṇaiḥ
| saṃhatya etāni sarvāṇi yajñam nirvartayanti uta
28. saṃbhūya saha ṛtvigbhiḥ sadakṣiṇaiḥ yajñam vahanti
uta etāni sarvāṇi saṃhatya yajñam nirvartayanti
28. Uniting, they perform the Vedic ritual (yajña) together with the officiating priests and their ritual fees. And indeed, all these, having come together, fully accomplish the Vedic ritual (yajña).
यज्ञार्थानि हि सृष्टानि यथा वै श्रूयते श्रुतिः ।
एवं पूर्वे पूर्वतराः प्रवृत्ताश्चैव मानवाः ॥२९॥
29. yajñārthāni hi sṛṣṭāni yathā vai śrūyate śrutiḥ ,
evaṁ pūrve pūrvatarāḥ pravṛttāścaiva mānavāḥ.
29. yājñārthāni hi sṛṣṭāni yathā vai śrūyate śrutiḥ
| evam pūrve pūrvatarāḥ pravṛttāḥ ca eva mānavāḥ
29. śrutiḥ yathā vai śrūyate,
hi sṛṣṭāni yājñārthāni.
evam ca eva pūrve pūrvatarāḥ mānavāḥ pravṛttāḥ.
29. Indeed, creations were made for the purpose of Vedic ritual (yajña), as is heard in the sacred texts (Śruti). In the same manner, earlier generations and even more ancient human beings were engaged.
न हिनस्ति ह्यारभते नाभिद्रुह्यति किंचन ।
यज्ञो यष्टव्य इत्येव यो यजत्यफलेप्सया ॥३०॥
30. na hinasti hyārabhate nābhidruhyati kiṁcana ,
yajño yaṣṭavya ityeva yo yajatyaphalepsayā.
30. na hinasti hi ārabate na abhidruhyati kiṃcana |
yajñaḥ yaṣṭavyaḥ iti eva yaḥ yajati aphale_psayā
30. yaḥ aphale_psayā "yajñaḥ yaṣṭavyaḥ" iti eva yajati,
saḥ na hinasti,
hi na ārabate,
na kiṃcana abhidruhyati.
30. One who performs a Vedic ritual (yajña) with the sole thought that 'a Vedic ritual (yajña) must be performed,' and without any desire for results, neither harms nor initiates any harmful action, nor injures anyone.
यज्ञाङ्गान्यपि चैतानि यथोक्तानि नसंशयः ।
विधिना विधियुक्तानि तारयन्ति परस्परम् ॥३१॥
31. yajñāṅgānyapi caitāni yathoktāni nasaṁśayaḥ ,
vidhinā vidhiyuktāni tārayanti parasparam.
31. yajñāṅgāni api ca etāni yathoktāni na saṃśayaḥ
| vidhinā vidhiyuktāni tārayanti parasparam
31. etāni yajñāṅgāni api yathoktāni na saṃśayaḥ.
vidhinā vidhiyuktāni (santīti) parasparam tārayanti.
31. Indeed, these components of Vedic ritual (yajña), as described, are without doubt. When properly performed according to prescribed rules, they mutually sustain each other.
आम्नायमार्षं पश्यामि यस्मिन्वेदाः प्रतिष्ठिताः ।
तं विद्वांसोऽनुपश्यन्ति ब्राह्मणस्यानुदर्शनात् ॥३२॥
32. āmnāyamārṣaṁ paśyāmi yasminvedāḥ pratiṣṭhitāḥ ,
taṁ vidvāṁso'nupaśyanti brāhmaṇasyānudarśanāt.
32. āmnāyam ārṣam paśyāmi yasmin vedāḥ pratiṣṭhitāḥ |
tam vidvāṃsaḥ anupaśyanti brāhmaṇasya anudarśanāt
32. yasmin vedāḥ pratiṣṭhitāḥ,
(tam) ārṣam āmnāyam paśyāmi.
vidvāṃsaḥ tam brāhmaṇasya anudarśanāt anupaśyanti.
32. I perceive the sacred tradition (āmnāya) originating from the sages, in which the Vedas are established. The wise ones truly behold that (tradition) through the teachings of a Brāhmaṇa (text).
ब्राह्मणप्रभवो यज्ञो ब्राह्मणार्पण एव च ।
अनु यज्ञं जगत्सर्वं यज्ञश्चानु जगत्सदा ॥३३॥
33. brāhmaṇaprabhavo yajño brāhmaṇārpaṇa eva ca ,
anu yajñaṁ jagatsarvaṁ yajñaścānu jagatsadā.
33. brāhmaṇa-prabhavaḥ yajñaḥ brāhmaṇa-arpaṇe eva ca
anu yajñam jagat sarvam yajñaḥ ca anu jagat sadā
33. yajñaḥ brāhmaṇa-prabhavaḥ ca brāhmaṇa-arpaṇe eva (asti) sarvam
jagat yajñam anu (asti) ca yajñaḥ sadā jagat anu (asti)
33. The Vedic ritual (yajña) originates from Brahmins and is also offered to Brahmins. The entire world follows the Vedic ritual (yajña), and the Vedic ritual (yajña) in turn always follows the world.
ओमिति ब्रह्मणो योनिर्नमः स्वाहा स्वधा वषट् ।
यस्यैतानि प्रयुज्यन्ते यथाशक्ति कृतान्यपि ॥३४॥
34. omiti brahmaṇo yonirnamaḥ svāhā svadhā vaṣaṭ ,
yasyaitāni prayujyante yathāśakti kṛtānyapi.
34. om iti brahmaṇaḥ yoniḥ namaḥ svāhā svadhā vaṣaṭ
yasya etāni prayujyante yathā-śakti kṛtāni api
34. om iti brahmaṇaḥ yoniḥ (asti) namaḥ svāhā svadhā vaṣaṭ
(ca santi) yasya etāni yathā-śakti api kṛtāni prayujyante
34. The syllable "Om" is the origin of the Absolute Reality (brahman). The mantras "namaḥ", "svāhā", "svadhā", and "vaṣaṭ" are also associated (with the divine or Vedic ritual). For a person by whom these are employed, even if performed according to their capacity...
न तस्य त्रिषु लोकेषु परलोकभयं विदुः ।
इति वेदा वदन्तीह सिद्धाश्च परमर्षयः ॥३५॥
35. na tasya triṣu lokeṣu paralokabhayaṁ viduḥ ,
iti vedā vadantīha siddhāśca paramarṣayaḥ.
35. na tasya triṣu lokeṣu paraloka-bhayam viduḥ
iti vedāḥ vadanti iha siddhāḥ ca paramarṣayaḥ
35. tasya triṣu lokeṣu paraloka-bhayam na viduḥ
iti vedāḥ ca siddhāḥ paramarṣayaḥ iha vadanti
35. For such a person, there is no fear of the afterlife in any of the three worlds, so declare the Vedas here, and also the perfected beings (siddhas) and great sages.
ऋचो यजूंषि सामानि स्तोभाश्च विधिचोदिताः ।
यस्मिन्नेतानि सर्वाणि बहिरेव स वै द्विजः ॥३६॥
36. ṛco yajūṁṣi sāmāni stobhāśca vidhicoditāḥ ,
yasminnetāni sarvāṇi bahireva sa vai dvijaḥ.
36. ṛcaḥ yajūṃṣi sāmāni stobhāḥ ca vidhi-coditāḥ
yasmin etāni sarvāṇi bahiḥ eva saḥ vai dvijaḥ
36. yasmin ṛcaḥ yajūṃṣi sāmāni ca vidhi-coditāḥ stobhāḥ
sarvāṇi etāni bahiḥ eva (bhavanti) saḥ vai dvijaḥ (asti)
36. The Ṛg-Vedic hymns (ṛc), Yajur-Vedic formulas (yajūṃṣi), Sāma-Vedic chants (sāmāni), and the stobha praises prescribed by ritual - if all these remain merely external for a person, then he is indeed just a "twice-born" (dvija) in name.
अग्न्याधेये यद्भवति यच्च सोमे सुते द्विज ।
यच्चेतरैर्महायज्ञैर्वेद तद्भगवान्स्वतः ॥३७॥
37. agnyādheye yadbhavati yacca some sute dvija ,
yaccetarairmahāyajñairveda tadbhagavānsvataḥ.
37. agnyādheye yat bhavati yat ca some sute dvija |
yat ca itaraiḥ mahāyajñaiḥ veda tat bhagavān svataḥ
37. dvija yat agnyādheye bhavati yat ca some sute yat
ca itaraiḥ mahāyajñaiḥ tat bhagavān svataḥ veda
37. O twice-born (dvija), know that the Lord (Bhagavān) spontaneously comprehends whatever transpires during the establishment of sacred fires (agnyādheya), and whatever occurs when the Soma (plant) is pressed, and whatever takes place through other great Vedic rituals (mahāyajña).
तस्माद्ब्रह्मन्यजेतैव याजयेच्चाविचारयन् ।
यजतः स्वर्गविधिना प्रेत्य स्वर्गफलं महत् ॥३८॥
38. tasmādbrahmanyajetaiva yājayeccāvicārayan ,
yajataḥ svargavidhinā pretya svargaphalaṁ mahat.
38. tasmāt brahman yajeta eva yājayet ca avicārayan
| yajataḥ svargavidhinā pretya svargaphalam mahat
38. brahman tasmāt yajeta eva ca avicārayan yājayet
svargavidhinā yajataḥ pretya mahat svargaphalam
38. Therefore, O Brahmin, one should certainly perform Vedic rituals (yajña) and also cause others to perform them, without hesitation. For one who performs a Vedic ritual (yajña) according to the procedures for attaining heaven, a great reward of heaven (svarga) (is attained) after death.
नायं लोकोऽस्त्ययज्ञानां परश्चेति विनिश्चयः ।
वेदवादविदश्चैव प्रमाणमुभयं तदा ॥३९॥
39. nāyaṁ loko'styayajñānāṁ paraśceti viniścayaḥ ,
vedavādavidaścaiva pramāṇamubhayaṁ tadā.
39. na ayam lokaḥ asti ayajñānām paraḥ ca iti viniścayaḥ
| vedavādavidaḥ ca eva pramāṇam ubhayam tadā
39. ayajñānām ayam lokaḥ na asti ca paraḥ na iti
viniścayaḥ ca eva vedavādavidaḥ tadā ubhayam pramāṇam
39. This world does not exist for those who do not perform Vedic rituals (yajña), nor does the next; this is a firm conclusion. And indeed, for those who are knowledgeable in the Vedic teachings (veda), both (worlds) are considered authoritative.