Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-337

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
जनमेजय उवाच ।
सांख्यं योगं पञ्चरात्रं वेदारण्यकमेव च ।
ज्ञानान्येतानि ब्रह्मर्षे लोकेषु प्रचरन्ति ह ॥१॥
1. janamejaya uvāca ,
sāṁkhyaṁ yogaṁ pañcarātraṁ vedāraṇyakameva ca ,
jñānānyetāni brahmarṣe lokeṣu pracaranti ha.
1. janamejayaḥ uvāca sāṅkhyam yogam pañcarātram vedāraṇyakam
eva ca jñānāni etāni brahmarṣe lokeṣu pracaranti ha
1. janamejayaḥ uvāca: brahmarṣe,
sāṅkhyam yogam pañcarātram ca eva vedāraṇyakam etāni jñānāni lokeṣu ha pracaranti.
1. Janamejaya said: 'O Brahmin sage, these systems of knowledge - Sāṅkhya, Yoga, Pañcarātra, and also the Vedāraṇyakas - are indeed widely practiced among people.'
किमेतान्येकनिष्ठानि पृथङ्निष्ठानि वा मुने ।
प्रब्रूहि वै मया पृष्टः प्रवृत्तिं च यथाक्रमम् ॥२॥
2. kimetānyekaniṣṭhāni pṛthaṅniṣṭhāni vā mune ,
prabrūhi vai mayā pṛṣṭaḥ pravṛttiṁ ca yathākramam.
2. kim etāni ekaniṣṭhāni pṛthakniṣṭhāni vā mune
prabrūhi vai mayā pṛṣṭaḥ pravṛttim ca yathākramam
2. mune,
etāni ekaniṣṭhāni vā pṛthakniṣṭhāni kim? mayā pṛṣṭaḥ vai (tvam) pravṛttim ca yathākramam prabrūhi.
2. O sage (muni), are these systems based on a single principle, or do they follow separate principles? Please explain their nature and sequence of operation, as I have asked.
वैशंपायन उवाच ।
जज्ञे बहुज्ञं परमत्युदारं यं द्वीपमध्ये सुतमात्मवन्तम् ।
पराशराद्गन्धवती महर्षिं तस्मै नमोऽज्ञानतमोनुदाय ॥३॥
3. vaiśaṁpāyana uvāca ,
jajñe bahujñaṁ paramatyudāraṁ; yaṁ dvīpamadhye sutamātmavantam ,
parāśarādgandhavatī maharṣiṁ; tasmai namo'jñānatamonudāya.
3. vaiśampāyana uvāca | jajñe bahujñam
param ati udāram yam dvīpamadhye sutam
ātmavantam | parāśarāt gandhavatī
maharṣim tasmai namaḥ ajñānatamonudāya
3. Vaiśampāyana said: Salutations to that great seer (maharṣi) who was born in the middle of an island, a wise son of Parāśara and Gandhavatī, extremely learned and supremely generous. I bow to him, the dispeller of the darkness of ignorance.
पितामहाद्यं प्रवदन्ति षष्ठं महर्षिमार्षेयविभूतियुक्तम् ।
नारायणस्यांशजमेकपुत्रं द्वैपायनं वेदमहानिधानम् ॥४॥
4. pitāmahādyaṁ pravadanti ṣaṣṭhaṁ; maharṣimārṣeyavibhūtiyuktam ,
nārāyaṇasyāṁśajamekaputraṁ; dvaipāyanaṁ vedamahānidhānam.
4. pitāmahādyam pravadanti ṣaṣṭham
maharṣim ārṣeyavibhūti yuktam
| nārāyaṇasya aṃśajam ekaputram
dvaipāyanam vedamahānidhānam
4. They declare Dvaipāyana, the only son, as the sixth great seer (maharṣi) in lineage starting from Brahmā, endowed with sage-like divine powers, and a partial manifestation (aṃśaja) of Nārāyaṇa, indeed a great repository of the Vedas.
तमादिकालेषु महाविभूतिर्नारायणो ब्रह्ममहानिधानम् ।
ससर्ज पुत्रार्थमुदारतेजा व्यासं महात्मानमजः पुराणः ॥५॥
5. tamādikāleṣu mahāvibhūti;rnārāyaṇo brahmamahānidhānam ,
sasarja putrārthamudāratejā; vyāsaṁ mahātmānamajaḥ purāṇaḥ.
5. tam ādikāleṣu mahāvibhūtiḥ nārāyaṇaḥ brahmamahānidhānam |
sasarja putra artham udāratejāḥ vyāsam mahātmānam ajaḥ purāṇaḥ
5. In primordial times, Nārāyaṇa - who is unborn (aja), ancient (purāṇa), and the great abode of (brahman) - generated for himself a son, the noble-spirited and magnanimous (mahātman) Vyāsa.
जनमेजय उवाच ।
त्वयैव कथितः पूर्वं संभवो द्विजसत्तम ।
वसिष्ठस्य सुतः शक्तिः शक्तेः पुत्रः पराशरः ॥६॥
6. janamejaya uvāca ,
tvayaiva kathitaḥ pūrvaṁ saṁbhavo dvijasattama ,
vasiṣṭhasya sutaḥ śaktiḥ śakteḥ putraḥ parāśaraḥ.
6. janamejaya uvāca | tvayā eva kathitaḥ pūrvam saṃbhavaḥ
dvijasattama | vasiṣṭhasya sutaḥ śaktiḥ śakteḥ putraḥ parāśaraḥ
6. Janamejaya said: O best among Brahmins (dvija), the lineage (saṃbhava) was indeed told by you previously: Śakti was the son of Vasiṣṭha, and Parāśara was the son of Śakti.
पराशरस्य दायादः कृष्णद्वैपायनो मुनिः ।
भूयो नारायणसुतं त्वमेवैनं प्रभाषसे ॥७॥
7. parāśarasya dāyādaḥ kṛṣṇadvaipāyano muniḥ ,
bhūyo nārāyaṇasutaṁ tvamevainaṁ prabhāṣase.
7. parāśarasya dāyādaḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ muniḥ
bhūyaḥ nārāyaṇasutam tvam eva enam prabhāṣase
7. tvam bhūyaḥ enam parāśarasya dāyādaḥ
kṛṣṇadvaipāyanaḥ muniḥ nārāyaṇasutam eva prabhāṣase
7. You declare this sage (muni) Krishna Dvaipayana, the son of Parashara, to be indeed the son of Narayana again.
किमतः पूर्वजं जन्म व्यासस्यामिततेजसः ।
कथयस्वोत्तममते जन्म नारायणोद्भवम् ॥८॥
8. kimataḥ pūrvajaṁ janma vyāsasyāmitatejasaḥ ,
kathayasvottamamate janma nārāyaṇodbhavam.
8. kim ataḥ pūrvajam janma vyāsasya amitatejasaḥ
kathayasva uttamamate janma nārāyaṇodbhavam
8. uttamamate ataḥ vyāsasya amitatejasaḥ pūrvajam
janma kim kathayasva nārāyaṇodbhavam janma
8. O best of intellects, please tell what was the previous birth of Vyasa, who possesses immeasurable splendor. Also, speak of the birth that originated from Narayana.
वैशंपायन उवाच ।
वेदार्थान्वेत्तुकामस्य धर्मिष्ठस्य तपोनिधेः ।
गुरोर्मे ज्ञाननिष्ठस्य हिमवत्पाद आसतः ॥९॥
9. vaiśaṁpāyana uvāca ,
vedārthānvettukāmasya dharmiṣṭhasya taponidheḥ ,
gurorme jñānaniṣṭhasya himavatpāda āsataḥ.
9. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca vedārthān vettukāmasya dharmiṣṭhasya
taponidheḥ guroḥ me jñānaniṣṭhasya himavatpāda āsataḥ
9. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca me guroḥ vedārthān vettukāmasya
dharmiṣṭhasya taponidheḥ jñānaniṣṭhasya himavatpāda āsataḥ
9. Vaishampayana said: Regarding my teacher, who desired to understand the meanings of the Vedas, who was most righteous (dharma), a treasury of austerities (tapas), devoted to knowledge, and residing at the foot of the Himalayas...
कृत्वा भारतमाख्यानं तपःश्रान्तस्य धीमतः ।
शुश्रूषां तत्परा राजन्कृतवन्तो वयं तदा ॥१०॥
10. kṛtvā bhāratamākhyānaṁ tapaḥśrāntasya dhīmataḥ ,
śuśrūṣāṁ tatparā rājankṛtavanto vayaṁ tadā.
10. kṛtvā bhāratam ākhyānam tapaḥśrāntasya dhīmataḥ
śuśrūṣām tatparāḥ rājan kṛtavantaḥ vayam tadā
10. rājan tadā vayam tatparāḥ śuśrūṣām kṛtavantaḥ
dhīmataḥ ākhyānam bhāratam kṛtvā tapaḥśrāntasya
10. O king, then, after the wise one had completed the epic Mahabharata and was exhausted by his austerities (tapas), we, being devoted to service, rendered it.
सुमन्तुर्जैमिनिश्चैव पैलश्च सुदृढव्रतः ।
अहं चतुर्थः शिष्यो वै शुको व्यासात्मजस्तथा ॥११॥
11. sumanturjaiminiścaiva pailaśca sudṛḍhavrataḥ ,
ahaṁ caturthaḥ śiṣyo vai śuko vyāsātmajastathā.
11. sumantuḥ jaiminiḥ ca eva pailaḥ ca sudṛḍhavrataḥ
aham caturthaḥ śiṣyaḥ vai śukaḥ vyāsātmajaḥ tathā
11. sumantuḥ ca eva jaiminiḥ ca pailaḥ sudṛḍhavrataḥ
aham vai caturthaḥ śiṣyaḥ tathā vyāsātmajaḥ śukaḥ
11. Sumantu, Jaimini, and Paila, the one of very firm vows, were among the disciples. I was the fourth disciple, and Shuka, the son of Vyasa, was also present.
एभिः परिवृतो व्यासः शिष्यैः पञ्चभिरुत्तमैः ।
शुशुभे हिमवत्पादे भूतैर्भूतपतिर्यथा ॥१२॥
12. ebhiḥ parivṛto vyāsaḥ śiṣyaiḥ pañcabhiruttamaiḥ ,
śuśubhe himavatpāde bhūtairbhūtapatiryathā.
12. ebhiḥ parivṛtaḥ vyāsaḥ śiṣyaiḥ pañcabhiḥ uttamaiḥ
śuśubhe himavatpāde bhūtaiḥ bhūtapaṭiḥ yathā
12. vyāsaḥ ebhiḥ pañcabhiḥ uttamaiḥ śiṣyaiḥ parivṛtaḥ
himavatpāde śuśubhe yathā bhūtapaṭiḥ bhūtaiḥ
12. Surrounded by these five excellent disciples, Vyasa appeared splendid at the foot of the Himalayas, just as the lord of beings (Bhūtapaṭi) is adorned by various elements.
वेदानावर्तयन्साङ्गान्भारतार्थांश्च सर्वशः ।
तमेकमनसं दान्तं युक्ता वयमुपास्महे ॥१३॥
13. vedānāvartayansāṅgānbhāratārthāṁśca sarvaśaḥ ,
tamekamanasaṁ dāntaṁ yuktā vayamupāsmahe.
13. vedān āvartayan sāṅgān bhāratārthān ca sarvaśaḥ
tam ekamanasam dāntam yuktāḥ vayam upāsmahe
13. vayam yuktāḥ sāṅgān vedān ca bhāratārthān
sarvaśaḥ āvartayan tam ekamanasam dāntam upāsmahe
13. While reciting the Vedas with their ancillaries and all the meanings of the Mahabharata, we, being attentive, worship him who is single-minded and self-controlled.
कथान्तरेऽथ कस्मिंश्चित्पृष्टोऽस्माभिर्द्विजोत्तमः ।
वेदार्थान्भारतार्थांश्च जन्म नारायणात्तथा ॥१४॥
14. kathāntare'tha kasmiṁścitpṛṣṭo'smābhirdvijottamaḥ ,
vedārthānbhāratārthāṁśca janma nārāyaṇāttathā.
14. kathāntare atha kasmin cit pṛṣṭaḥ asmābhiḥ dvijottamaḥ
vedārthān bhāratārthān ca janma nārāyaṇāt tathā
14. atha kasmin cit kathāntare asmābhiḥ dvijottamaḥ pṛṣṭaḥ
vedārthān ca bhāratārthān tathā janma nārāyaṇāt
14. Then, during a certain interval in a narration, the best among the twice-born (dvijottama) was questioned by us regarding the meanings of the Vedas, the meanings of the Mahabharata, and also the origin from Narayana.
स पूर्वमुक्त्वा वेदार्थान्भारतार्थांश्च तत्त्ववित् ।
नारायणादिदं जन्म व्याहर्तुमुपचक्रमे ॥१५॥
15. sa pūrvamuktvā vedārthānbhāratārthāṁśca tattvavit ,
nārāyaṇādidaṁ janma vyāhartumupacakrame.
15. sa pūrvam uktvā vedārthān bhāratārthān ca
tattvavit nārāyaṇāt idam janma vyāhartum upacakrame
15. That knower of truth, having previously explained the meanings of the Vedas and the meanings of the Mahābhārata, then began to relate this origin from (Lord) Nārāyaṇa.
शृणुध्वमाख्यानवरमेतदार्षेयमुत्तमम् ।
आदिकालोद्भवं विप्रास्तपसाधिगतं मया ॥१६॥
16. śṛṇudhvamākhyānavarametadārṣeyamuttamam ,
ādikālodbhavaṁ viprāstapasādhigataṁ mayā.
16. śṛṇudhvam ākhyānavaram etat ārṣeyam uttamam
ādikālodbhavam viprāḥ tapasā adhigatam mayā
16. O Brahmins (viprāḥ), listen to this excellent and best of narratives, which originated in ancient times, revealed by sages, and which I have attained through my ascetic practice (tapas).
प्राप्ते प्रजाविसर्गे वै सप्तमे पद्मसंभवे ।
नारायणो महायोगी शुभाशुभविवर्जितः ॥१७॥
17. prāpte prajāvisarge vai saptame padmasaṁbhave ,
nārāyaṇo mahāyogī śubhāśubhavivarjitaḥ.
17. prāpte prajāvisarge vai saptame padmasaṃbhave
nārāyaṇaḥ mahāyogī śubhāśubhavivarjitaḥ
17. Indeed, when the seventh creation of beings by Brahmā (padmasaṃbhava) had arrived, Nārāyaṇa, the great practitioner of (yoga), was free from both good and evil.
ससृजे नाभितः पुत्रं ब्रह्माणममितप्रभम् ।
ततः स प्रादुरभवदथैनं वाक्यमब्रवीत् ॥१८॥
18. sasṛje nābhitaḥ putraṁ brahmāṇamamitaprabham ,
tataḥ sa prādurabhavadathainaṁ vākyamabravīt.
18. sasṛje nābhitaḥ putram brahmāṇam amitaprabham
tataḥ saḥ prāduḥ abhavat atha enam vākyam abravīt
18. He created from his navel a son, Brahmā, of immeasurable splendor. Then he (Brahmā) appeared, and thereupon (Nārāyaṇa) spoke these words to him.
मम त्वं नाभितो जातः प्रजासर्गकरः प्रभुः ।
सृज प्रजास्त्वं विविधा ब्रह्मन्सजडपण्डिताः ॥१९॥
19. mama tvaṁ nābhito jātaḥ prajāsargakaraḥ prabhuḥ ,
sṛja prajāstvaṁ vividhā brahmansajaḍapaṇḍitāḥ.
19. mama tvam nābhitaḥ jātaḥ prajāsargakaraḥ prabhuḥ
sṛja prajāḥ tvam vividhāḥ brahman sajaḍapaṇḍitāḥ
19. brahman mama nābhitaḥ jātaḥ prajāsargakaraḥ prabhuḥ
tvam tvam vividhāḥ sajaḍapaṇḍitāḥ prajāḥ sṛja
19. You, who are the lord, the creator of creatures, were born from my navel. O Brahmā, create diverse creatures, both the ignorant and the wise.
स एवमुक्तो विमुखश्चिन्ताव्याकुलमानसः ।
प्रणम्य वरदं देवमुवाच हरिमीश्वरम् ॥२०॥
20. sa evamukto vimukhaścintāvyākulamānasaḥ ,
praṇamya varadaṁ devamuvāca harimīśvaram.
20. saḥ evam uktaḥ vimukhaḥ cintāvyākulamānasaḥ
praṇamya varadam devam uvāca harim īśvaram
20. saḥ evam uktaḥ vimukhaḥ cintāvyākulamānasaḥ
varadam devam īśvaram harim praṇamya uvāca
20. Having been addressed in this manner, he, with a hesitant expression and a mind agitated by worry, bowed down to the boon-granting Lord Hari and spoke.
का शक्तिर्मम देवेश प्रजाः स्रष्टुं नमोऽस्तु ते ।
अप्रज्ञावानहं देव विधत्स्व यदनन्तरम् ॥२१॥
21. kā śaktirmama deveśa prajāḥ sraṣṭuṁ namo'stu te ,
aprajñāvānahaṁ deva vidhatsva yadanantaram.
21. kā śaktiḥ mama deveśa prajāḥ sraṣṭum namaḥ astu
te aprajñāvān aham deva vidhatsva yat anantaram
21. deveśa mama kā śaktiḥ prajāḥ sraṣṭum? te namaḥ astu.
deva aham aprajñāvān yat anantaram vidhatsva
21. O Lord of gods, what power (śakti) do I possess to create beings? Salutations to you. O God, I am devoid of understanding; please ordain what should be done next.
स एवमुक्तो भगवान्भूत्वाथान्तर्हितस्ततः ।
चिन्तयामास देवेशो बुद्धिं बुद्धिमतां वरः ॥२२॥
22. sa evamukto bhagavānbhūtvāthāntarhitastataḥ ,
cintayāmāsa deveśo buddhiṁ buddhimatāṁ varaḥ.
22. saḥ evam uktaḥ bhagavān bhūtvā atha antarhitaḥ
tataḥ cintayāmāsa deveśaḥ buddhim buddhimatām varaḥ
22. saḥ evam uktaḥ bhagavān atha bhūtvā tataḥ antarhitaḥ.
buddhimatām varaḥ deveśaḥ buddhim cintayāmāsa
22. Having been addressed in this manner, the Lord then disappeared from that place. The Lord of gods, who is the best among the intelligent, then applied his intellect in thought.
स्वरूपिणी ततो बुद्धिरुपतस्थे हरिं प्रभुम् ।
योगेन चैनां निर्योगः स्वयं नियुयुजे तदा ॥२३॥
23. svarūpiṇī tato buddhirupatasthe hariṁ prabhum ,
yogena caināṁ niryogaḥ svayaṁ niyuyuje tadā.
23. svarūpiṇī tataḥ buddhiḥ upatasthe harim prabhum
yogena ca enām niryogaḥ svayam niyuyuje tadā
23. tataḥ svarūpiṇī buddhiḥ prabhum harim upatasthe
ca tadā niryogaḥ svayam enām yogena niyuyuje
23. Then, the intellect (buddhi), in its essential form, approached Hari, the Lord. At that time, the Unmanifest [Lord] (niryoga) himself engaged her by means of his divine power (yoga).
स तामैश्वर्ययोगस्थां बुद्धिं शक्तिमतीं सतीम् ।
उवाच वचनं देवो बुद्धिं वै प्रभुरव्ययः ॥२४॥
24. sa tāmaiśvaryayogasthāṁ buddhiṁ śaktimatīṁ satīm ,
uvāca vacanaṁ devo buddhiṁ vai prabhuravyayaḥ.
24. sa tām aiśvaryayogasthām buddhim śaktimatīm satīm
uvāca vacanam devaḥ buddhim vai prabhuḥ avyayaḥ
24. sa devaḥ avyayaḥ prabhuḥ vai tām aiśvaryayogasthām
śaktimatīm satīm buddhim vacanam uvāca buddhim
24. That divine Lord (deva), the immutable master, then spoke words to that intellect (buddhi) which was established in divine power (aiśvarya) and spiritual discipline (yoga), endowed with potency, and pure.
ब्रह्माणं प्रविशस्वेति लोकसृष्ट्यर्थसिद्धये ।
ततस्तमीश्वरादिष्टा बुद्धिः क्षिप्रं विवेश सा ॥२५॥
25. brahmāṇaṁ praviśasveti lokasṛṣṭyarthasiddhaye ,
tatastamīśvarādiṣṭā buddhiḥ kṣipraṁ viveśa sā.
25. brahmāṇam praviśasva iti lokasṛṣṭyarthasiddhaye
tataḥ tam īśvarādiṣṭā buddhiḥ kṣipram viveśa sā
25. iti (uvāca) lokasṛṣṭyarthasiddhaye brahmāṇam praviśasva
tataḥ īśvarādiṣṭā sā buddhiḥ tam kṣipram viveśa
25. 'Enter into Brahmā for the accomplishment of the purpose of creating the worlds,' [said the Lord]. Then that intellect (buddhi), commanded by the Lord (īśvara), quickly entered him.
अथैनं बुद्धिसंयुक्तं पुनः स ददृशे हरिः ।
भूयश्चैनं वचः प्राह सृजेमा विविधाः प्रजाः ॥२६॥
26. athainaṁ buddhisaṁyuktaṁ punaḥ sa dadṛśe hariḥ ,
bhūyaścainaṁ vacaḥ prāha sṛjemā vividhāḥ prajāḥ.
26. atha enam buddhisamyuktam punaḥ sa dadṛśe hariḥ
bhūyaḥ ca enam vacaḥ prāha sṛja imāḥ vividhāḥ prajāḥ
26. atha punaḥ sa hariḥ enam buddhisamyuktam dadṛśe ca
bhūyaḥ enam vacaḥ prāha (iti) imāḥ vividhāḥ prajāḥ sṛja
26. Then, Hari again saw him (Brahmā) endowed with intellect (buddhi). And again he spoke these words to him: 'Create these diverse beings (prajāḥ)!'
एवमुक्त्वा स भगवांस्तत्रैवान्तरधीयत ।
प्राप चैव मुहूर्तेन स्वस्थानं देवसंज्ञितम् ॥२७॥
27. evamuktvā sa bhagavāṁstatraivāntaradhīyata ,
prāpa caiva muhūrtena svasthānaṁ devasaṁjñitam.
27. evam uktvā saḥ bhagavān tatra eva antaradhīyata
prāpa ca eva muhūrtena svasthānam devasaṃjñitam
27. Having spoken thus, that venerable lord (bhagavān) disappeared right there and, in a moment, reached his own abode, known as the divine realm.
तां चैव प्रकृतिं प्राप्य एकीभावगतोऽभवत् ।
अथास्य बुद्धिरभवत्पुनरन्या तदा किल ॥२८॥
28. tāṁ caiva prakṛtiṁ prāpya ekībhāvagato'bhavat ,
athāsya buddhirabhavatpunaranyā tadā kila.
28. tām ca eva prakṛtim prāpya ekībhāvagataḥ abhavat
atha asya buddhiḥ abhavat punaḥ anyā tadā kila
28. Having attained that very nature (prakṛti), he became one with it. Then, at that very moment, another thought indeed arose in his mind.
सृष्टा इमाः प्रजाः सर्वा ब्रह्मणा परमेष्ठिना ।
दैत्यदानवगन्धर्वरक्षोगणसमाकुलाः ।
जाता हीयं वसुमती भाराक्रान्ता तपस्विनी ॥२९॥
29. sṛṣṭā imāḥ prajāḥ sarvā brahmaṇā parameṣṭhinā ,
daityadānavagandharvarakṣogaṇasamākulāḥ ,
jātā hīyaṁ vasumatī bhārākrāntā tapasvinī.
29. sṛṣṭāḥ imāḥ prajāḥ sarvāḥ brahmaṇā
parameṣṭhinā
daityadānavagandharvarakṣogaṇasamākulāḥ jātā hi
iyam vasumatī bhārākrāntā tapasvinī
29. All these creatures were created by the supreme creator, Brahmā, teeming with hordes of daityas, dānavas, gandharvas, and rakṣas. Indeed, this Earth, poor thing, became overburdened.
बहवो बलिनः पृथ्व्यां दैत्यदानवराक्षसाः ।
भविष्यन्ति तपोयुक्ता वरान्प्राप्स्यन्ति चोत्तमान् ॥३०॥
30. bahavo balinaḥ pṛthvyāṁ daityadānavarākṣasāḥ ,
bhaviṣyanti tapoyuktā varānprāpsyanti cottamān.
30. bahavaḥ balinaḥ pṛthvyām daityadānavarākṣasāḥ
bhaviṣyanti tapoyuktāḥ varān prāpsyanti ca uttamān
30. Many powerful daityas, dānavas, and rākṣasas will exist on Earth, devoted to austerities (tapas), and they will obtain excellent boons.
अवश्यमेव तैः सर्वैर्वरदानेन दर्पितैः ।
बाधितव्याः सुरगणा ऋषयश्च तपोधनाः ।
तत्र न्याय्यमिदं कर्तुं भारावतरणं मया ॥३१॥
31. avaśyameva taiḥ sarvairvaradānena darpitaiḥ ,
bādhitavyāḥ suragaṇā ṛṣayaśca tapodhanāḥ ,
tatra nyāyyamidaṁ kartuṁ bhārāvataraṇaṁ mayā.
31. avaśyam eva taiḥ sarvaiḥ varadānena
darpitaiḥ bādhitavyāḥ suragaṇāḥ
ṛṣayaḥ ca tapodhanāḥ tatra nyāyyam
idam kartum bhārāvataraṇam mayā
31. taiḥ sarvaiḥ varadānena darpitaiḥ suragaṇāḥ ca tapodhanāḥ ṛṣayaḥ avaśyam eva bādhitavyāḥ.
tatra mayā idam bhārāvataraṇam kartum nyāyyam.
31. Certainly, all of them, made arrogant by the boon, will oppress the groups of gods and the sages whose only wealth is austerity (tapas). Therefore, it is just for me to undertake this task of alleviating the burden.
अथ नानासमुद्भूतैर्वसुधायां यथाक्रमम् ।
निग्रहेण च पापानां साधूनां प्रग्रहेण च ॥३२॥
32. atha nānāsamudbhūtairvasudhāyāṁ yathākramam ,
nigraheṇa ca pāpānāṁ sādhūnāṁ pragraheṇa ca.
32. atha nānā samudbhūtaiḥ vasudhāyām yathākramam
nigraheṇa ca pāpānām sādhūnām pragraheṇa ca
32. atha vasudhāyām nānā samudbhūtaiḥ,
pāpānām nigraheṇa ca sādhūnām pragraheṇa ca yathākramam.
32. Then, through (my actions concerning) various beings born on earth, in due order, by the suppression of the wicked and the protection of the virtuous...
इमां तपस्विनीं सत्यां धारयिष्यामि मेदिनीम् ।
मया ह्येषा हि ध्रियते पातालस्थेन भोगिना ॥३३॥
33. imāṁ tapasvinīṁ satyāṁ dhārayiṣyāmi medinīm ,
mayā hyeṣā hi dhriyate pātālasthena bhoginā.
33. imām tapasvinīm satyām dhārayiṣyāmi medinīm
mayā hi eṣā hi dhriyate pātālasthhena bhoginā
33. mayā imām tapasvinīm satyām medinīm dhārayiṣyāmi.
hi eṣā hi pātālasthhena bhoginā mayā dhriyate.
33. I will bear this devoted and true earth. Indeed, this earth is already supported by me, residing in the netherworld (pātāla) as a serpent (bhogin).
मया धृता धारयति जगद्धि सचराचरम् ।
तस्मात्पृथ्व्याः परित्राणं करिष्ये संभवं गतः ॥३४॥
34. mayā dhṛtā dhārayati jagaddhi sacarācaram ,
tasmātpṛthvyāḥ paritrāṇaṁ kariṣye saṁbhavaṁ gataḥ.
34. mayā dhṛtā dhārayati jagat hi sacara-acaram tasmāt
pṛthvyāḥ paritrāṇam kariṣye saṃbhavam gataḥ
34. mayā dhṛtā (bhūmiḥ) hi sacara-acaram jagat dhārayati.
tasmāt saṃbhavam gataḥ (aham) pṛthvyāḥ paritrāṇam kariṣye.
34. Supported by me, this earth indeed sustains the entire world, both animate and inanimate. Therefore, having taken an embodiment (saṃbhava), I will undertake the protection of the earth.
एवं स चिन्तयित्वा तु भगवान्मधुसूदनः ।
रूपाण्यनेकान्यसृजत्प्रादुर्भावभवाय सः ॥३५॥
35. evaṁ sa cintayitvā tu bhagavānmadhusūdanaḥ ,
rūpāṇyanekānyasṛjatprādurbhāvabhavāya saḥ.
35. evam saḥ cintayitvā tu bhagavān madhusūdanaḥ
rūpāṇi anekāni asṛjat prādurbhāvabhavāya saḥ
35. bhagavān madhusūdanaḥ saḥ evam cintayitvā tu
prādurbhāvabhavāya anekāni rūpāṇi asṛjat saḥ
35. Having thus pondered, Lord Madhusudana, for the purpose of his manifestations, created many forms.
वाराहं नारसिंहं च वामनं मानुषं तथा ।
एभिर्मया निहन्तव्या दुर्विनीताः सुरारयः ॥३६॥
36. vārāhaṁ nārasiṁhaṁ ca vāmanaṁ mānuṣaṁ tathā ,
ebhirmayā nihantavyā durvinītāḥ surārayaḥ.
36. vārāham nārasiṃham ca vāmanam mānuṣam tathā
ebhiḥ mayā nihantavyāḥ durvinītāḥ surārayaḥ
36. vārāham nārasiṃham ca vāmanam mānuṣam tathā
mayā ebhiḥ durvinītāḥ surārayaḥ nihantavyāḥ
36. The boar, the man-lion, the dwarf, and the human forms were among them. By means of these, I must slay the ill-behaved enemies of the gods.
अथ भूयो जगत्स्रष्टा भोःशब्देनानुनादयन् ।
सरस्वतीमुच्चचार तत्र सारस्वतोऽभवत् ॥३७॥
37. atha bhūyo jagatsraṣṭā bhoḥśabdenānunādayan ,
sarasvatīmuccacāra tatra sārasvato'bhavat.
37. atha bhūyaḥ jagatsraṣṭā bhoḥśabdena anunādayan
sarasvatīm uccacāra tatra sārasvataḥ abhavat
37. atha bhūyaḥ jagatsraṣṭā bhoḥśabdena anunādayan
sarasvatīm uccacāra tatra sārasvataḥ abhavat
37. Then again, the Creator of the world, causing everything to resound with the sound 'Bhoḥ', brought forth (the goddess) Sarasvati. From that, a being associated with Sarasvati originated there.
अपान्तरतमा नाम सुतो वाक्संभवो विभोः ।
भूतभव्यभविष्यज्ञः सत्यवादी दृढव्रतः ॥३८॥
38. apāntaratamā nāma suto vāksaṁbhavo vibhoḥ ,
bhūtabhavyabhaviṣyajñaḥ satyavādī dṛḍhavrataḥ.
38. apāntaratamā nāma sutaḥ vākṣaṃbhavaḥ vibhoḥ
bhūtabhavyabhaviṣyajñaḥ satyavādī dṛḍhavrataḥ
38. vibhoḥ sutaḥ nāma apāntaratamā vākṣaṃbhavaḥ
bhūtabhavyabhaviṣyajñaḥ satyavādī dṛḍhavrataḥ
38. The Lord's son, named Apāntaratamā, born from speech, was the knower of past, present, and future, a speaker of truth, and firm in his vows.
तमुवाच नतं मूर्ध्ना देवानामादिरव्ययः ।
वेदाख्याने श्रुतिः कार्या त्वया मतिमतां वर ।
तस्मात्कुरु यथाज्ञप्तं मयैतद्वचनं मुने ॥३९॥
39. tamuvāca nataṁ mūrdhnā devānāmādiravyayaḥ ,
vedākhyāne śrutiḥ kāryā tvayā matimatāṁ vara ,
tasmātkuru yathājñaptaṁ mayaitadvacanaṁ mune.
39. tam uvāca natam mūrdhnā devānām ādiḥ
avyayaḥ vedākhyāne śrutiḥ kāryā
tvayā matimatām vara tasmāt kuru
yathājñaptam mayā etat vacanam mune
39. devānām ādiḥ avyayaḥ mūrdhnā natam
tam uvāca matimatām vara tvayā
vedākhyāne śrutiḥ kāryā tasmāt mune
mayā yathājñaptam etat vacanam kuru
39. The primal, imperishable origin of the gods spoke to him, who was bowing his head: 'O best among the intelligent, you must properly establish the Vedic text (śruti) during the exposition of the Vedas. Therefore, O sage (muni), carry out this instruction as I have commanded.'
तेन भिन्नास्तदा वेदा मनोः स्वायंभुवेऽन्तरे ।
ततस्तुतोष भगवान्हरिस्तेनास्य कर्मणा ।
तपसा च सुतप्तेन यमेन नियमेन च ॥४०॥
40. tena bhinnāstadā vedā manoḥ svāyaṁbhuve'ntare ,
tatastutoṣa bhagavānharistenāsya karmaṇā ,
tapasā ca sutaptena yamena niyamena ca.
40. tena bhinnāḥ tadā vedāḥ manoḥ
svāyaṃbhuve antare tataḥ tuṣoṣa bhagavān
hariḥ tena asya karmaṇā tapasā
ca sutaptena yamena niyamena ca
40. tadā manoḥ svāyaṃbhuve antare tena
vedāḥ bhinnāḥ tataḥ bhagavān
hariḥ asya karmaṇā ca sutaptena
tapasā yamena niyamena ca tuṣoṣa
40. Then, the Vedas were divided by him during the Svāyambhuva manvantara. Thereupon, the divine Hari was pleased by his action (karma), as well as by the well-performed austerity (tapas), self-restraint (yama), and observance (niyama).
श्रीभगवानुवाच ।
मन्वन्तरेषु पुत्र त्वमेवं लोकप्रवर्तकः ।
भविष्यस्यचलो ब्रह्मन्नप्रधृष्यश्च नित्यशः ॥४१॥
41. śrībhagavānuvāca ,
manvantareṣu putra tvamevaṁ lokapravartakaḥ ,
bhaviṣyasyacalo brahmannapradhṛṣyaśca nityaśaḥ.
41. śrībhagavān uvāca manvantareṣu putra tvam evam lokapravartakaḥ
bhaviṣyasi acalaḥ brahman apradhṛṣyaḥ ca nityaśaḥ
41. śrībhagavān uvāca putra manvantareṣu tvam evam lokapravartakaḥ
bhaviṣyasi brahman acalaḥ ca nityaśaḥ apradhṛṣyaḥ
41. The revered Lord (bhagavān) said: 'O son, in the successive manvantaras, you shall thus be the promulgator of the worlds. O brahmin, you will be steadfast and eternally unassailable.'
पुनस्तिष्ये च संप्राप्ते कुरवो नाम भारताः ।
भविष्यन्ति महात्मानो राजानः प्रथिता भुवि ॥४२॥
42. punastiṣye ca saṁprāpte kuravo nāma bhāratāḥ ,
bhaviṣyanti mahātmāno rājānaḥ prathitā bhuvi.
42. punar tiṣye ca samprāpte kuravaḥ nāma bhāratāḥ
bhaviṣyanti mahātmānaḥ rājānaḥ prathitāḥ bhuvi
42. ca punar tiṣye samprāpte kuravaḥ nāma bhāratāḥ
mahātmānaḥ prathitāḥ rājānaḥ bhuvi bhaviṣyanti
42. And again, when the Kali (Tiṣya) Yuga arrives, the Bharatas known as Kurus will be great-souled, renowned kings on earth.
तेषां त्वत्तः प्रसूतानां कुलभेदो भविष्यति ।
परस्परविनाशार्थं त्वामृते द्विजसत्तम ॥४३॥
43. teṣāṁ tvattaḥ prasūtānāṁ kulabhedo bhaviṣyati ,
parasparavināśārthaṁ tvāmṛte dvijasattama.
43. teṣām tvattaḥ prasūtānām kulabhedaḥ bhaviṣyati
paraspara-vināśa-artham tvām ṛte dvija-sattama
43. dvija-sattama tvattaḥ prasūtānām teṣām kulabhedaḥ
bhaviṣyati tvām ṛte paraspara-vināśa-artham
43. O best among the twice-born (dvija), those born from you will experience a division of lineages, leading to their mutual destruction, but you yourself will be spared.
तत्राप्यनेकधा वेदान्भेत्स्यसे तपसान्वितः ।
कृष्णे युगे च संप्राप्ते कृष्णवर्णो भविष्यसि ॥४४॥
44. tatrāpyanekadhā vedānbhetsyase tapasānvitaḥ ,
kṛṣṇe yuge ca saṁprāpte kṛṣṇavarṇo bhaviṣyasi.
44. tatra api anekadhā vedān bhetsyase tapasā anvitaḥ
kṛṣṇe yuge ca samprāpte kṛṣṇavarṇaḥ bhaviṣyasi
44. tatra api tapasā anvitaḥ anekadhā vedān bhetsyase
ca kṛṣṇe yuge samprāpte kṛṣṇavarṇaḥ bhaviṣyasi
44. There, endowed with severe austerities (tapas), you will further categorize the Vedas in many ways. And when the dark age (yuga) arrives, you will assume a dark complexion.
धर्माणां विविधानां च कर्ता ज्ञानकरस्तथा ।
भविष्यसि तपोयुक्तो न च रागाद्विमोक्ष्यसे ॥४५॥
45. dharmāṇāṁ vividhānāṁ ca kartā jñānakarastathā ,
bhaviṣyasi tapoyukto na ca rāgādvimokṣyase.
45. dharmāṇām vividhānām ca kartā jñānakaraḥ tathā
bhaviṣyasi tapasā yuktaḥ na ca rāgāt vimokṣyase
45. vividhānām dharmāṇām ca kartā tathā jñānakaraḥ bhaviṣyasi.
ca tapasā yuktaḥ na rāgāt vimokṣyase
45. You will be the author of various principles of natural law (dharma) and thus a dispenser of knowledge. Though you will be endowed with spiritual discipline (tapas), you will not be liberated from attachment (rāga).
वीतरागश्च पुत्रस्ते परमात्मा भविष्यति ।
महेश्वरप्रसादेन नैतद्वचनमन्यथा ॥४६॥
46. vītarāgaśca putraste paramātmā bhaviṣyati ,
maheśvaraprasādena naitadvacanamanyathā.
46. vītarāgaḥ ca putraḥ te paramātmā bhaviṣyati
maheśvara-prasādena na etat vacanam anyathā
46. ca te putraḥ vītarāgaḥ paramātmā bhaviṣyati.
maheśvara-prasādena etat vacanam na anyathā
46. And your son, free from all attachment (rāga), will become the supreme self (paramātman). By the grace of Maheśvara, this declaration will not prove otherwise.
यं मानसं वै प्रवदन्ति पुत्रं पितामहस्योत्तमबुद्धियुक्तम् ।
वसिष्ठमग्र्यं तपसो निधानं यश्चापि सूर्यं व्यतिरिच्य भाति ॥४७॥
47. yaṁ mānasaṁ vai pravadanti putraṁ; pitāmahasyottamabuddhiyuktam ,
vasiṣṭhamagryaṁ tapaso nidhānaṁ; yaścāpi sūryaṁ vyatiricya bhāti.
47. yam mānasam vai pravadanti putram
pitāmahasya uttamabuddhiyuktam
vasiṣṭham agryam tapasaḥ nidhānam
yaḥ ca api sūryam vyatiricya bhāti
47. yam pitāmahasya uttamabuddhiyuktam
mānasam putram vai pravadanti
vasiṣṭham agryam tapasaḥ nidhānam
ca yaḥ api sūryam vyatiricya bhāti
47. Vasiṣṭha, whom they indeed call the mind-born son of the Grandfather (Brahma), is endowed with supreme intelligence. He is the foremost and the very embodiment of spiritual austerity (tapas), shining even more brilliantly than the sun.
तस्यान्वये चापि ततो महर्षिः पराशरो नाम महाप्रभावः ।
पिता स ते वेदनिधिर्वरिष्ठो महातपा वै तपसो निवासः ।
कानीनगर्भः पितृकन्यकायां तस्मादृषेस्त्वं भविता च पुत्रः ॥४८॥
48. tasyānvaye cāpi tato maharṣiḥ; parāśaro nāma mahāprabhāvaḥ ,
pitā sa te vedanidhirvariṣṭho; mahātapā vai tapaso nivāsaḥ ,
kānīnagarbhaḥ pitṛkanyakāyāṁ; tasmādṛṣestvaṁ bhavitā ca putraḥ.
48. tasya anvaye ca api tataḥ maharṣiḥ parāśaraḥ nāma
mahāprabhāvaḥ pitā sa te vedanidhiḥ variṣṭhaḥ
mahātapaḥ vai tapasaḥ nivāsaḥ kānīnagarbhaḥ
pitṛkanyakāyām tasmāt ṛṣeḥ tvam bhavitā ca putraḥ
48. tasya anvaye ca api tataḥ maharṣiḥ parāśaraḥ nāma
mahāprabhāvaḥ saḥ te pitā variṣṭhaḥ vedanidhiḥ
mahātapaḥ tapasaḥ nivāsaḥ vai tasmāt ṛṣeḥ
pitṛkanyakāyām kānīnagarbhaḥ tvam ca putraḥ bhavitā
48. And in his (Vasiṣṭha's) lineage, there was the greatly powerful great sage (maharṣi) named Parāśara. He is your (the speaker's, Vyāsa's) father, the most excellent repository of the Vedas, a great ascetic, truly an embodiment of spiritual austerity (tapas). From that sage (Parāśara), you (the speaker, Vyāsa) will be born as a son, conceived in a maiden from the paternal side while she was unmarried.
भूतभव्यभविष्याणां छिन्नसर्वार्थसंशयः ।
ये ह्यतिक्रान्तकाः पूर्वं सहस्रयुगपर्ययाः ॥४९॥
49. bhūtabhavyabhaviṣyāṇāṁ chinnasarvārthasaṁśayaḥ ,
ye hyatikrāntakāḥ pūrvaṁ sahasrayugaparyayāḥ.
49. bhūtabhavyabhaviṣyāṇām chinnasarvārthasaṃśayaḥ
ye hi atikrāntakāḥ pūrvam sahasrayugaparyayāḥ
49. bhūtabhavyabhaviṣyāṇām chinnasarvārthasaṃśayaḥ
ye hi pūrvam atikrāntakāḥ sahasrayugaparyayāḥ
49. (He, Vyāsa, is) one whose doubts concerning the true meaning of all things in the past, present, and future have been dispelled. This includes indeed those cycles of a thousand ages (yugas) that have passed before.
तांश्च सर्वान्मयोद्दिष्टान्द्रक्ष्यसे तपसान्वितः ।
पुनर्द्रक्ष्यसि चानेकसहस्रयुगपर्ययान् ॥५०॥
50. tāṁśca sarvānmayoddiṣṭāndrakṣyase tapasānvitaḥ ,
punardrakṣyasi cānekasahasrayugaparyayān.
50. tān ca sarvān mayā uddiṣṭān drakṣyase tapasā
anvitaḥ punaḥ drakṣyasi ca anekasahasrayugaparyayān
50. tapasā anvitaḥ mayā uddiṣṭān tān sarvān ca drakṣyase
punaḥ ca anekasahasrayugaparyayān drakṣyasi
50. And you, endowed with spiritual austerity (tapas), will see all those (past cycles) that have been pointed out by me. Furthermore, you will again behold many thousands of cycles of ages (yugas) yet to come.
अनादिनिधनं लोके चक्रहस्तं च मां मुने ।
अनुध्यानान्मम मुने नैतद्वचनमन्यथा ॥५१॥
51. anādinidhanaṁ loke cakrahastaṁ ca māṁ mune ,
anudhyānānmama mune naitadvacanamanyathā.
51. anādi-nidhanam loke cakra-hastam ca mām mune
anudhyānāt mama mune na etat vacanam anyathā
51. mune mune loke anādi-nidhanam cakra-hastam ca
mām mama anudhyānāt etat vacanam anyathā na
51. O sage, by meditating upon me - who is without beginning or end and holds the discus (cakra) in hand - this statement will certainly not be otherwise.
शनैश्चरः सूर्यपुत्रो भविष्यति मनुर्महान् ।
तस्मिन्मन्वन्तरे चैव सप्तर्षिगणपूर्वकः ।
त्वमेव भविता वत्स मत्प्रसादान्न संशयः ॥५२॥
52. śanaiścaraḥ sūryaputro bhaviṣyati manurmahān ,
tasminmanvantare caiva saptarṣigaṇapūrvakaḥ ,
tvameva bhavitā vatsa matprasādānna saṁśayaḥ.
52. śanaiścaraḥ sūrya-putraḥ bhaviṣyati
manuḥ mahān tasmin manvantare ca
eva saptarṣi-gaṇa-pūrvakaḥ tvam eva
bhavitā vatsa mat-prasādāt na saṃśayaḥ
52. vatsa sūrya-putraḥ śanaiścaraḥ mahān
manuḥ bhaviṣyati tasmin manvantare
ca eva tvam eva mat-prasādāt
saptarṣi-gaṇa-pūrvakaḥ bhavitā saṃśayaḥ na
52. Śanaiścara, the son of Sūrya, will become a great manu (Manu). And in that manu-period (manvantara), you yourself, O dear child, will be among the leading group of seven sages (saptarṣi-gaṇa-pūrvaka) by my grace; there is no doubt about this.
व्यास उवाच ।
एवं सारस्वतमृषिमपान्तरतमं तदा ।
उक्त्वा वचनमीशानः साधयस्वेत्यथाब्रवीत् ॥५३॥
53. vyāsa uvāca ,
evaṁ sārasvatamṛṣimapāntaratamaṁ tadā ,
uktvā vacanamīśānaḥ sādhayasvetyathābravīt.
53. vyāsaḥ uvāca evam sārasvatam ṛṣim apāntaratamam tadā
uktvā vacanam īśānaḥ sādhayasva iti atha abravīt
53. vyāsaḥ uvāca tadā īśānaḥ evam sārasvatam ṛṣim
apāntaratamam vacanam uktvā sādhayasva iti atha abravīt
53. Vyāsa said: Then, having thus spoken to the sage Sārasvata Apāntaratamas, the Lord (Īśāna) said, "Accomplish your task!"
सोऽहं तस्य प्रसादेन देवस्य हरिमेधसः ।
अपान्तरतमा नाम ततो जातोऽऽज्ञया हरेः ।
पुनश्च जातो विख्यातो वसिष्ठकुलनन्दनः ॥५४॥
54. so'haṁ tasya prasādena devasya harimedhasaḥ ,
apāntaratamā nāma tato jāto''jñayā hareḥ ,
punaśca jāto vikhyāto vasiṣṭhakulanandanaḥ.
54. saḥ aham tasya prasādena devasya
hari-medhasaḥ apāntaratamā nāma tataḥ
jātaḥ ājñayā hareḥ punaḥ ca jātaḥ
vikhyātaḥ vasiṣṭha-kula-nandanaḥ
54. saḥ aham tasya devasya hari-medhasaḥ
prasādena hareḥ ājñayā ca tataḥ
apāntaratamā nāma jātaḥ punaḥ ca
vikhyātaḥ vasiṣṭha-kula-nandanaḥ jātaḥ
54. I am that (Apāntaratamas) who was then born by that name, by the grace of that god Hari-Medhas and by the command of Hari. And again, I was born renowned as the delight of the Vasiṣṭha lineage.
तदेतत्कथितं जन्म मया पूर्वकमात्मनः ।
नारायणप्रसादेन तथा नारायणांशजम् ॥५५॥
55. tadetatkathitaṁ janma mayā pūrvakamātmanaḥ ,
nārāyaṇaprasādena tathā nārāyaṇāṁśajam.
55. tat etat kathitam janma mayā pūrvakam ātmanaḥ
nārāyaṇaprasādena tathā nārāyaṇāṃśajam
55. mayā ātmanaḥ pūrvakam etat janma kathitam
tathā nārāyaṇaprasādena nārāyaṇāṃśajam
55. I have recounted this former birth of my own (ātman), which originated from an aspect of Nārāyaṇa due to Nārāyaṇa's grace.
मया हि सुमहत्तप्तं तपः परमदारुणम् ।
पुरा मतिमतां श्रेष्ठाः परमेण समाधिना ॥५६॥
56. mayā hi sumahattaptaṁ tapaḥ paramadāruṇam ,
purā matimatāṁ śreṣṭhāḥ parameṇa samādhinā.
56. mayā hi sumahat taptam tapaḥ paramadāruṇam
purā matimatām śreṣṭhāḥ parameṇa samādhinā
56. mayā hi purā parameṇa samādhinā sumahat
paramadāruṇam tapaḥ taptam matimatām śreṣṭhāḥ
56. Indeed, O best among the intelligent ones, I formerly performed a very great and extremely severe austerity (tapas) with the highest concentration (samādhi).
एतद्वः कथितं सर्वं यन्मां पृच्छथ पुत्रकाः ।
पूर्वजन्म भविष्यं च भक्तानां स्नेहतो मया ॥५७॥
57. etadvaḥ kathitaṁ sarvaṁ yanmāṁ pṛcchatha putrakāḥ ,
pūrvajanma bhaviṣyaṁ ca bhaktānāṁ snehato mayā.
57. etat vaḥ kathitam sarvam yat mām pṛcchatha putrakāḥ
pūrvajanma bhaviṣyam ca bhaktānām snehato mayā
57. putrakāḥ vaḥ etat sarvam kathitam yat mām pṛcchatha
mayā bhaktānām snehato pūrvajanma ca bhaviṣyam ca
57. O dear sons, all this that you asked me, concerning both past and future births, has been recounted by me out of affection for the devotees.
वैशंपायन उवाच ।
एष ते कथितः पूर्वं संभवोऽस्मद्गुरोर्नृप ।
व्यासस्याक्लिष्टमनसो यथा पृष्टः पुनः शृणु ॥५८॥
58. vaiśaṁpāyana uvāca ,
eṣa te kathitaḥ pūrvaṁ saṁbhavo'smadgurornṛpa ,
vyāsasyākliṣṭamanaso yathā pṛṣṭaḥ punaḥ śṛṇu.
58. vaiśaṃpāyana uvāca eṣa te kathitaḥ pūrvam sambhavaḥ asmat
guroḥ nṛpa vyāsasya akliṣṭamanasaḥ yathā pṛṣṭaḥ punaḥ śṛṇu
58. vaiśaṃpāyana uvāca nṛpa te eṣaḥ asmat guroḥ vyāsasya
akliṣṭamanasaḥ sambhavaḥ pūrvam kathitaḥ yathā pṛṣṭaḥ punaḥ śṛṇu
58. Vaiśaṃpāyana said: O King, this origin of our spiritual teacher (guru), Vyāsa, whose mind is unblemished, has been narrated to you previously. As you asked, listen again.
सांख्यं योगं पञ्चरात्रं वेदाः पाशुपतं तथा ।
ज्ञानान्येतानि राजर्षे विद्धि नानामतानि वै ॥५९॥
59. sāṁkhyaṁ yogaṁ pañcarātraṁ vedāḥ pāśupataṁ tathā ,
jñānānyetāni rājarṣe viddhi nānāmatāni vai.
59. sāṃkhyam yogam pañcarātram vedāḥ pāśupatam tathā
jñānāni etāni rājarṣe viddhi nānāmatāni vai
59. rājarṣe sāṃkhyam yogam pañcarātram vedāḥ tathā
pāśupatam etāni jñānāni nānāmatāni vai viddhi
59. O royal sage, know that Sāṃkhya (sāṃkhya), Yoga (yoga), Pañcarātra, the Vedas, and Pāśupata - these are indeed various doctrines.
सांख्यस्य वक्ता कपिलः परमर्षिः स उच्यते ।
हिरण्यगर्भो योगस्य वेत्ता नान्यः पुरातनः ॥६०॥
60. sāṁkhyasya vaktā kapilaḥ paramarṣiḥ sa ucyate ,
hiraṇyagarbho yogasya vettā nānyaḥ purātanaḥ.
60. sāṃkhyasya vaktā kapilaḥ paramarṣiḥ saḥ ucyate
hiraṇyagarbhaḥ yogasya vettā na anyaḥ purātanaḥ
60. sāṃkhyasya vaktā paramarṣiḥ kapilaḥ saḥ ucyate
yogasya vettā hiraṇyagarbhaḥ na anyaḥ purātanaḥ
60. The speaker of Sāṃkhya (sāṃkhya) is said to be the supreme sage Kapila. The knower of Yoga (yoga) is Hiraṇyagarbha, and no other ancient one.
अपान्तरतमाश्चैव वेदाचार्यः स उच्यते ।
प्राचीनगर्भं तमृषिं प्रवदन्तीह केचन ॥६१॥
61. apāntaratamāścaiva vedācāryaḥ sa ucyate ,
prācīnagarbhaṁ tamṛṣiṁ pravadantīha kecana.
61. apāntaratamāḥ ca eva vedācāryaḥ saḥ ucyate
prācīnagarbham tam ṛṣim pravadanti iha kecana
61. apāntaratamāḥ ca eva saḥ vedācāryaḥ ucyate
iha kecana tam ṛṣim prācīnagarbham pravadanti
61. And Apāntaratamās is indeed called the teacher of the Vedas (veda). Some here call that sage Prācīnagarbha.
उमापतिर्भूतपतिः श्रीकण्ठो ब्रह्मणः सुतः ।
उक्तवानिदमव्यग्रो ज्ञानं पाशुपतं शिवः ॥६२॥
62. umāpatirbhūtapatiḥ śrīkaṇṭho brahmaṇaḥ sutaḥ ,
uktavānidamavyagro jñānaṁ pāśupataṁ śivaḥ.
62. umāpatiḥ bhūtapatiḥ śrīkaṇṭhaḥ brahmaṇaḥ sutaḥ
uktavān idam avyagraḥ jñānam pāśupatam śivaḥ
62. umāpatiḥ bhūtapatiḥ śrīkaṇṭhaḥ brahmaṇaḥ sutaḥ
avyagraḥ śivaḥ idam pāśupatam jñānam uktavān
62. Umāpati, Bhūtāpati, Śrīkaṇṭha, the son of Brahmā, the undisturbed Śiva, taught this Pāśupata (pāśupata) doctrine.
पञ्चरात्रस्य कृत्स्नस्य वेत्ता तु भगवान्स्वयम् ।
सर्वेषु च नृपश्रेष्ठ ज्ञानेष्वेतेषु दृश्यते ॥६३॥
63. pañcarātrasya kṛtsnasya vettā tu bhagavānsvayam ,
sarveṣu ca nṛpaśreṣṭha jñāneṣveteṣu dṛśyate.
63. pañcarātrasya kṛtsnasya vettā tu bhagavān svayam
sarveṣu ca nṛpaśreṣṭha jñāneṣu eteṣu dṛśyate
63. nṛpaśreṣṭha bhagavān svayam kṛtsnasya pañcarātrasya
vettā tu ca eteṣu sarveṣu jñāneṣu dṛśyate
63. The Blessed Lord Himself is indeed the knower of the entire Pañcarātra doctrine. And, O best of kings, He is perceived in all these branches of knowledge.
यथागमं यथाज्ञानं निष्ठा नारायणः प्रभुः ।
न चैनमेवं जानन्ति तमोभूता विशां पते ॥६४॥
64. yathāgamaṁ yathājñānaṁ niṣṭhā nārāyaṇaḥ prabhuḥ ,
na cainamevaṁ jānanti tamobhūtā viśāṁ pate.
64. yathāgamam yathājñānam niṣṭhā nārāyaṇaḥ prabhuḥ
na ca enam evam jānanti tamobhūtāḥ viśām pate
64. viśām pate yathāgamam yathājñānam nārāyaṇaḥ
prabhuḥ niṣṭhā ca tamobhūtāḥ enam evam na jānanti
64. Nārāyaṇa, the Lord, is the ultimate goal (niṣṭhā) according to scripture and knowledge. Yet, O lord of the people, those enveloped in darkness (tamas) do not know Him in this manner.
तमेव शास्त्रकर्तारं प्रवदन्ति मनीषिणः ।
निष्ठां नारायणमृषिं नान्योऽस्तीति च वादिनः ॥६५॥
65. tameva śāstrakartāraṁ pravadanti manīṣiṇaḥ ,
niṣṭhāṁ nārāyaṇamṛṣiṁ nānyo'stīti ca vādinaḥ.
65. tam eva śāstrakartāram pravadanti manīṣiṇaḥ
niṣṭhām nārāyaṇam ṛṣim na anyaḥ asti iti ca vādinaḥ
65. manīṣiṇaḥ tam eva śāstrakartāram pravadanti ca
vādinaḥ nārāyaṇam ṛṣim niṣṭhām anyaḥ na asti iti
65. The wise (manīṣin) proclaim Him alone as the author of the scriptures. And those who advocate this (vādin) declare, "Nārāyaṇa, the seer (ṛṣi), is the ultimate goal (niṣṭhā); there is no other."
निःसंशयेषु सर्वेषु नित्यं वसति वै हरिः ।
ससंशयान्हेतुबलान्नाध्यावसति माधवः ॥६६॥
66. niḥsaṁśayeṣu sarveṣu nityaṁ vasati vai hariḥ ,
sasaṁśayānhetubalānnādhyāvasati mādhavaḥ.
66. niḥsaṃśayeṣu sarveṣu nityam vasati vai hariḥ
sasaṃśayān hetubalān na adhyāvasati mādhavaḥ
66. hariḥ vai sarveṣu niḥsaṃśayeṣu nityam vasati
mādhavaḥ sasaṃśayān hetubalān na adhyāvasati
66. Hari indeed always resides in all those who are free from doubt. But Mādhava does not dwell in those who are full of doubt (saṃśaya), being swayed by mere logical arguments.
पञ्चरात्रविदो ये तु यथाक्रमपरा नृप ।
एकान्तभावोपगतास्ते हरिं प्रविशन्ति वै ॥६७॥
67. pañcarātravido ye tu yathākramaparā nṛpa ,
ekāntabhāvopagatāste hariṁ praviśanti vai.
67. pañcarātravidaḥ ye tu yathākramaparāḥ nṛpa
ekāntabhāvopagatāḥ te harim praviśanti vai
67. nṛpa,
ye tu pañcarātravidaḥ yathākramaparāḥ ekāntabhāvopagatāḥ te harim vai praviśanti
67. O king, those who understand the Pañcarātra system, who diligently follow its prescribed order, and who have attained exclusive devotion (bhakti), they indeed enter into Hari.
सांख्यं च योगं च सनातने द्वे वेदाश्च सर्वे निखिलेन राजन् ।
सर्वैः समस्तैरृषिभिर्निरुक्तो नारायणो विश्वमिदं पुराणम् ॥६८॥
68. sāṁkhyaṁ ca yogaṁ ca sanātane dve; vedāśca sarve nikhilena rājan ,
sarvaiḥ samastairṛṣibhirnirukto; nārāyaṇo viśvamidaṁ purāṇam.
68. sāṅkhyam ca yogam ca sanātane dve
vedāḥ ca sarve nikhilena rājan
sarvaiḥ samastaiḥ ṛṣibhiḥ niruktaḥ
nārāyaṇaḥ viśvam idam purāṇam
68. rājan,
sāṅkhyam ca yogam ca dve sanātane.
sarve ca vedāḥ nikhilena sarvaiḥ samastaiḥ ṛṣibhiḥ nārāyaṇaḥ idam purāṇam viśvam niruktaḥ.
68. O king, Sāṅkhya and (yoga) are two eternal (philosophies). All the Vedas entirely, and all sages collectively, declare that Nārāyaṇa is this ancient universe.
शुभाशुभं कर्म समीरितं यत्प्रवर्तते सर्वलोकेषु किंचित् ।
तस्मादृषेस्तद्भवतीति विद्याद्दिव्यन्तरिक्षे भुवि चाप्सु चापि ॥६९॥
69. śubhāśubhaṁ karma samīritaṁ ya;tpravartate sarvalokeṣu kiṁcit ,
tasmādṛṣestadbhavatīti vidyā;ddivyantarikṣe bhuvi cāpsu cāpi.
69. śubhāśubham karma samīritam yat
pravartate sarvalokeṣu kiñcit tasmāt
ṛṣeḥ tat bhavati iti vidyāt divi
antarīkṣe bhuvi ca apsu ca api
69. yat śubhāśubham karma kiñcit sarvalokeṣu samīritam pravartate,
tasmāt ṛṣeḥ tat divi antarīkṣe bhuvi ca apsu ca api bhavati iti vidyāt.
69. Whatever good or bad (karma) is set in motion and manifests in any of the worlds, one should know that it originates from that (cosmic) sage (ṛṣi), whether in heaven, the atmosphere, on earth, or in the waters.