Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-35

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
अर्जुन उवाच ।
ब्रह्म यत्परमं वेद्यं तन्मे व्याख्यातुमर्हसि ।
भवतो हि प्रसादेन सूक्ष्मे मे रमते मतिः ॥१॥
1. arjuna uvāca ,
brahma yatparamaṁ vedyaṁ tanme vyākhyātumarhasi ,
bhavato hi prasādena sūkṣme me ramate matiḥ.
1. arjuna uvāca | brahma yat paramam vedyam tat me vyākhyātum
arhasi | bhavataḥ hi prasādena sūkṣme me ramate matiḥ
1. Arjuna said: You are indeed worthy to explain to me that supreme reality (brahman) which is to be known. For by your grace, my intellect now delights in subtle subjects.
वासुदेव उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
संवादं मोक्षसंयुक्तं शिष्यस्य गुरुणा सह ॥२॥
2. vāsudeva uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
saṁvādaṁ mokṣasaṁyuktaṁ śiṣyasya guruṇā saha.
2. vāsudeva uvāca | atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam | saṃvādam mokṣa saṃyuktam śiṣyasya guruṇā saha
2. Vasudeva said: In this context, they also relate this ancient narrative (itihāsa), a dialogue connected with liberation (mokṣa) between a disciple and his teacher (guru).
कश्चिद्ब्राह्मणमासीनमाचार्यं संशितव्रतम् ।
शिष्यः पप्रच्छ मेधावी किं स्विच्छ्रेयः परंतप ॥३॥
3. kaścidbrāhmaṇamāsīnamācāryaṁ saṁśitavratam ,
śiṣyaḥ papraccha medhāvī kiṁ svicchreyaḥ paraṁtapa.
3. kaścid brāhmaṇam āsīnam ācāryam saṃśitavratam |
śiṣyaḥ papraccha medhāvī kim svid śreyaḥ paraṃtapa
3. A certain intelligent disciple approached a Brahmin who was seated, a teacher (ācārya) of strict vows, and asked: 'O vanquisher of foes (paraṃtapa), what truly is the supreme good?'
भगवन्तं प्रपन्नोऽहं निःश्रेयसपरायणः ।
याचे त्वां शिरसा विप्र यद्ब्रूयां तद्विचक्ष्व मे ॥४॥
4. bhagavantaṁ prapanno'haṁ niḥśreyasaparāyaṇaḥ ,
yāce tvāṁ śirasā vipra yadbrūyāṁ tadvicakṣva me.
4. bhagavantam prapannaḥ aham niḥśreyasa parāyaṇaḥ |
yāce tvām śirasā vipra yat brūyām tat vicakṣva me
4. I, who am entirely devoted to the supreme good, have taken refuge in you, venerable sir. O Brahmin (vipra), I implore you with my head bowed: please explain to me whatever I may speak [regarding this matter].
तमेवंवादिनं पार्थ शिष्यं गुरुरुवाच ह ।
कथयस्व प्रवक्ष्यामि यत्र ते संशयो द्विज ॥५॥
5. tamevaṁvādinaṁ pārtha śiṣyaṁ gururuvāca ha ,
kathayasva pravakṣyāmi yatra te saṁśayo dvija.
5. tam evam vādinam pārtha śiṣyam guruḥ uvāca ha
kathayasva pravakṣyāmi yatra te saṃśayaḥ dvija
5. guruḥ ha uvāca tam evam vādinam śiṣyam pārtha
dvija kathayasva pravakṣyāmi yatra te saṃśayaḥ
5. Indeed, to that disciple who spoke thus, O Pārtha, the guru said: 'O twice-born (dvija), state your doubt, and I will explain it.'
इत्युक्तः स कुरुश्रेष्ठ गुरुणा गुरुवत्सलः ।
प्राञ्जलिः परिपप्रच्छ यत्तच्छृणु महामते ॥६॥
6. ityuktaḥ sa kuruśreṣṭha guruṇā guruvatsalaḥ ,
prāñjaliḥ paripapraccha yattacchṛṇu mahāmate.
6. iti uktaḥ sa kuruśreṣṭha guruṇā guruvatsalaḥ
prāñjaliḥ paripapraccha yat tat śṛṇu mahāmate
6. mahāmate guruṇā iti uktaḥ sa kuruśreṣṭha
guruvatsalaḥ prāñjaliḥ paripapraccha yat tat śṛṇu
6. O best of Kurus, the disciple, devoted to his guru, being thus addressed by the guru, asked with folded hands. O great-minded one, listen to what he inquired.
शिष्य उवाच ।
कुतश्चाहं कुतश्च त्वं तत्सत्यं ब्रूहि यत्परम् ।
कुतो जातानि भूतानि स्थावराणि चराणि च ॥७॥
7. śiṣya uvāca ,
kutaścāhaṁ kutaśca tvaṁ tatsatyaṁ brūhi yatparam ,
kuto jātāni bhūtāni sthāvarāṇi carāṇi ca.
7. śiṣyaḥ uvāca kutaḥ ca aham kutaḥ ca tvam tat satyam
brūhi yat param kutaḥ jātāni bhūtāni sthāvarāṇi carāṇi ca
7. śiṣyaḥ uvāca aham ca kutaḥ tvam ca kutaḥ brūhi yat param
tat satyam kutaḥ jātāni bhūtāni sthāvarāṇi ca carāṇi ca
7. The disciple said: 'From where do I originate, and from where do you originate? Please tell me that ultimate truth (satya). From where are all beings, both stationary and moving, born?'
केन जीवन्ति भूतानि तेषामायुः किमात्मकम् ।
किं सत्यं किं तपो विप्र के गुणाः सद्भिरीरिताः ।
के पन्थानः शिवाः सन्ति किं सुखं किं च दुष्कृतम् ॥८॥
8. kena jīvanti bhūtāni teṣāmāyuḥ kimātmakam ,
kiṁ satyaṁ kiṁ tapo vipra ke guṇāḥ sadbhirīritāḥ ,
ke panthānaḥ śivāḥ santi kiṁ sukhaṁ kiṁ ca duṣkṛtam.
8. kena jīvanti bhūtāni teṣām āyuḥ kim
ātmakam kim satyam kim tapaḥ vipra ke
guṇāḥ sadbhiḥ īritāḥ ke panthānaḥ
śivāḥ santi kim sukham kim ca duṣkṛtam
8. vipra bhūtāni kena jīvanti teṣām āyuḥ
kim ātmakam kim satyam kim tapaḥ
sadbhiḥ īritāḥ ke guṇāḥ ke panthānaḥ
śivāḥ santi kim sukham kim ca duṣkṛtam
8. By what do beings live? What is the nature (ātman) of their life? O Brahmin, what is truth, and what is austerity (tapas)? What are the virtues declared by the good? Which paths are auspicious? What is happiness, and what is misfortune?
एतान्मे भगवन्प्रश्नान्याथातथ्येन सत्तम ।
वक्तुमर्हसि विप्रर्षे यथावदिह तत्त्वतः ॥९॥
9. etānme bhagavanpraśnānyāthātathyena sattama ,
vaktumarhasi viprarṣe yathāvadiha tattvataḥ.
9. etān me bhagavan praśnān yāthātathyena sattama
vaktum arhasi viprarṣe yathāvat iha tattvataḥ
9. bhagavan sattama viprarṣe me etān praśnān
yāthātathyena yathāvat iha tattvataḥ vaktum arhasi
9. O Lord, O best among the righteous, O sage among Brahmins, you should explain these questions to me precisely and truthfully, revealing their fundamental nature.
वासुदेव उवाच ।
तस्मै संप्रतिपन्नाय यथावत्परिपृच्छते ।
शिष्याय गुणयुक्ताय शान्ताय गुरुवर्तिने ।
छायाभूताय दान्ताय यतये ब्रह्मचारिणे ॥१०॥
10. vāsudeva uvāca ,
tasmai saṁpratipannāya yathāvatparipṛcchate ,
śiṣyāya guṇayuktāya śāntāya guruvartine ,
chāyābhūtāya dāntāya yataye brahmacāriṇe.
10. vāsudeva uvāca tasmai saṃpratipannāya
yathāvat paripṛcchate śiṣyāya
guṇayuktāya śāntāya guruvartine
chāyābhūtāya dāntāya yataye brahmacāriṇe
10. vāsudeva uvāca tasmai saṃpratipannāya
yathāvatparipṛcchate śiṣyāya
guṇayuktāya śāntāya guruvartine
chāyābhūtāya dāntāya yataye brahmacāriṇe
10. Vāsudeva said: To that agreeable disciple, who questioned appropriately, who was endowed with virtues, tranquil, devoted to his teacher, ever-present like a shadow, self-controlled, a spiritual striver (yati), and a student of sacred knowledge (brahmacārin).
तान्प्रश्नानब्रवीत्पार्थ मेधावी स धृतव्रतः ।
गुरुः कुरुकुलश्रेष्ठ सम्यक्सर्वानरिंदम ॥११॥
11. tānpraśnānabravītpārtha medhāvī sa dhṛtavrataḥ ,
guruḥ kurukulaśreṣṭha samyaksarvānariṁdama.
11. tān praśnān abravīt pārtha medhāvī saḥ dhṛtavrataḥ
guruḥ kurukulaśreṣṭha samyak sarvān ariṃdama
11. pārtha kurukulaśreṣṭha ariṃdama saḥ medhāvī
dhṛtavrataḥ guruḥ tān sarvān praśnān samyak abravīt
11. O Pārtha, O best of the Kuru dynasty, O subduer of enemies, that wise teacher, steadfast in his vows, properly answered all those questions.
ब्रह्मप्रोक्तमिदं धर्ममृषिप्रवरसेवितम् ।
वेदविद्यासमावाप्यं तत्त्वभूतार्थभावनम् ॥१२॥
12. brahmaproktamidaṁ dharmamṛṣipravarasevitam ,
vedavidyāsamāvāpyaṁ tattvabhūtārthabhāvanam.
12. brahmaproktam idam dharmam ṛṣipravarasevitam
vedavidyāsamāvāpyam tattvabhūtārthabhāvanam
12. idam dharmam brahmaproktam ṛṣipravarasevitam
vedavidyāsamāvāpyam tattvabhūtārthabhāvanam
12. This is the natural law (dharma), proclaimed by brahman, practiced by the foremost sages, attainable through Vedic knowledge, and characterized by the contemplation of the essential truth of reality.
भूतभव्यभविष्यादिधर्मकामार्थनिश्चयम् ।
सिद्धसंघपरिज्ञातं पुराकल्पं सनातनम् ॥१३॥
13. bhūtabhavyabhaviṣyādidharmakāmārthaniścayam ,
siddhasaṁghaparijñātaṁ purākalpaṁ sanātanam.
13. bhūtabhavyabhaviṣyādidharmakāmārthaniścayam
siddhasaṅghaparijñātam purākalpam sanātanam
13. bhūtabhavyabhaviṣyādidharmakāmārthaniścayam
siddhasaṅghaparijñātam purākalpam sanātanam
13. The ancient, eternal tradition (purākalpam), which ascertains the constitution (dharma), legitimate desires, and prosperity for the past, present, and future, and which is fully known by the assemblies of perfected beings (siddhas).
प्रवक्ष्येऽहं महाप्राज्ञ पदमुत्तममद्य ते ।
बुद्ध्वा यदिह संसिद्धा भवन्तीह मनीषिणः ॥१४॥
14. pravakṣye'haṁ mahāprājña padamuttamamadya te ,
buddhvā yadiha saṁsiddhā bhavantīha manīṣiṇaḥ.
14. pravakṣye aham mahāprājña padam uttamam adya te
buddhvā yat iha saṃsiddhā bhavanti iha manīṣiṇaḥ
14. mahāprājña,
aham adya te uttamam padam pravakṣye,
yat buddhvā manīṣiṇaḥ iha saṃsiddhā bhavanti.
14. O greatly wise one (mahāprājña), I will now declare to you that supreme state by understanding which the wise (manīṣiṇaḥ) here become perfected (saṃsiddhā).
उपगम्यर्षयः पूर्वं जिज्ञासन्तः परस्परम् ।
बृहस्पतिभरद्वाजौ गौतमो भार्गवस्तथा ॥१५॥
15. upagamyarṣayaḥ pūrvaṁ jijñāsantaḥ parasparam ,
bṛhaspatibharadvājau gautamo bhārgavastathā.
15. upagamya ṛṣayaḥ pūrvam jijñāsantaḥ parasparam
bṛhaspatibharadvājau gotamaḥ bhārgavaḥ tathā
15. pūrvam ṛṣayaḥ upagamya,
parasparam jijñāsantaḥ,
bṛhaspatibharadvājau gotamaḥ tathā bhārgavaḥ.
15. Formerly, sages (ṛṣayaḥ), including Brihaspati, Bharadvaja, Gautama, and Bhargava, having come together, questioned each other.
वसिष्ठः काश्यपश्चैव विश्वामित्रोऽत्रिरेव च ।
मार्गान्सर्वान्परिक्रम्य परिश्रान्ताः स्वकर्मभिः ॥१६॥
16. vasiṣṭhaḥ kāśyapaścaiva viśvāmitro'trireva ca ,
mārgānsarvānparikramya pariśrāntāḥ svakarmabhiḥ.
16. vasiṣṭhaḥ kāśyapaḥ ca eva viśvāmitraḥ atriḥ eva ca
mārgān sarvān parikramya pariśrāntāḥ svakarmabhiḥ
16. vasiṣṭhaḥ ca kāśyapaḥ eva,
viśvāmitraḥ ca atriḥ eva,
sarvān mārgān parikramya,
svakarmabhiḥ pariśrāntāḥ.
16. Vasiṣṭha, Kāśyapa, Viśvāmitra, and Atri also, having traversed all paths, became exhausted by their own undertakings.
ऋषिमाङ्गिरसं वृद्धं पुरस्कृत्य तु ते द्विजाः ।
ददृशुर्ब्रह्मभवने ब्रह्माणं वीतकल्मषम् ॥१७॥
17. ṛṣimāṅgirasaṁ vṛddhaṁ puraskṛtya tu te dvijāḥ ,
dadṛśurbrahmabhavane brahmāṇaṁ vītakalmaṣam.
17. ṛṣim āṅgirasam vṛddham puraskṛtya tu te dvijāḥ
dadṛśuḥ brahmabhavane brahmāṇam vītakalmaṣam
17. tu te dvijāḥ vṛddham āṅgirasam ṛṣim puraskṛtya
brahmabhavane vītakalmaṣam brahmāṇam dadṛśuḥ
17. Placing the aged sage Aṅgirasa at their forefront, those twice-born ones (dvija) beheld Brahmā, who was free from all impurities, in Brahmā's abode.
तं प्रणम्य महात्मानं सुखासीनं महर्षयः ।
पप्रच्छुर्विनयोपेता निःश्रेयसमिदं परम् ॥१८॥
18. taṁ praṇamya mahātmānaṁ sukhāsīnaṁ maharṣayaḥ ,
papracchurvinayopetā niḥśreyasamidaṁ param.
18. tam praṇamya mahātmānam sukhāsīnam maharṣayaḥ
papracchuḥ vinayopetāḥ niḥśreyasam idam param
18. vinayopetāḥ maharṣayaḥ tam sukhāsīnam mahātmānam
praṇamya idam param niḥśreyasam papracchuḥ
18. The great sages, humbly approaching, bowed to that comfortably seated, great-souled one and questioned him regarding this supreme good (niḥśreyasa).
कथं कर्म क्रियात्साधु कथं मुच्येत किल्बिषात् ।
के नो मार्गाः शिवाश्च स्युः किं सत्यं किं च दुष्कृतम् ॥१९॥
19. kathaṁ karma kriyātsādhu kathaṁ mucyeta kilbiṣāt ,
ke no mārgāḥ śivāśca syuḥ kiṁ satyaṁ kiṁ ca duṣkṛtam.
19. katham karma kriyāt sādhu katham mucyeta kilbiṣāt ke
naḥ mārgāḥ śivāḥ ca syuḥ kim satyam kim ca duṣkṛtam
19. katham karma sādhu kriyāt katham kilbiṣāt mucyeta ke
ca śivāḥ mārgāḥ naḥ syuḥ kim satyam kim ca duṣkṛtam
19. How should action (karma) be performed correctly? How can one be freed from faults? What paths would be auspicious for us? What is truth, and what constitutes wrongdoing?
केनोभौ कर्मपन्थानौ महत्त्वं केन विन्दति ।
प्रलयं चापवर्गं च भूतानां प्रभवाप्ययौ ॥२०॥
20. kenobhau karmapanthānau mahattvaṁ kena vindati ,
pralayaṁ cāpavargaṁ ca bhūtānāṁ prabhavāpyayau.
20. kena ubhau karmapanthānau mahattvam kena vindati
pralayam ca apavargam ca bhūtānām prabhavāpyayau
20. kena ubhau karmapanthānau
(jñāyete) kena mahattvam vindati ca
bhūtānām pralayam ca apavargam
prabhavāpyayau (ca pṛcchanti)
20. By what means are both paths of action (karma) understood? How does one attain greatness? [And they also asked about] the dissolution and ultimate liberation (apavarga) of beings, as well as their origin and end.
इत्युक्तः स मुनिश्रेष्ठैर्यदाह प्रपितामहः ।
तत्तेऽहं संप्रवक्ष्यामि शृणु शिष्य यथागमम् ॥२१॥
21. ityuktaḥ sa muniśreṣṭhairyadāha prapitāmahaḥ ,
tatte'haṁ saṁpravakṣyāmi śṛṇu śiṣya yathāgamam.
21. iti uktaḥ saḥ muniśreṣṭhaiḥ yat āha prapitāmahaḥ
tat te aham sam pravakṣyāmi śṛṇu śiṣya yathāgamam
21. śiṣya muniśreṣṭhaiḥ iti uktaḥ saḥ yat prapitāmahaḥ
āha tat aham te sam pravakṣyāmi yathāgamam śṛṇu
21. Thus addressed by the best of sages, I will now fully explain to you what the great-grandfather (Brahmā) said. Listen, disciple, as it is presented in the sacred tradition.
ब्रह्मोवाच ।
सत्याद्भूतानि जातानि स्थावराणि चराणि च ।
तपसा तानि जीवन्ति इति तद्वित्त सुव्रताः ॥२२॥
22. brahmovāca ,
satyādbhūtāni jātāni sthāvarāṇi carāṇi ca ,
tapasā tāni jīvanti iti tadvitta suvratāḥ.
22. brahmā uvāca satyāt bhūtāni jātāni sthāvarāṇi carāṇi
ca tapasā tāni jīvanti iti tat vitta suvratāḥ
22. brahmā uvāca suvratāḥ satyāt sthāvarāṇi ca carāṇi
ca bhūtāni jātāni tāni tapasā jīvanti iti tat vitta
22. Brahmā said: From truth (satya), all beings, both immobile and mobile, are born. They sustain themselves through spiritual discipline (tapas). Know this, O those of good vows!
स्वां योनिं पुनरागम्य वर्तन्ते स्वेन कर्मणा ।
सत्यं हि गुणसंयुक्तं नियतं पञ्चलक्षणम् ॥२३॥
23. svāṁ yoniṁ punarāgamya vartante svena karmaṇā ,
satyaṁ hi guṇasaṁyuktaṁ niyataṁ pañcalakṣaṇam.
23. svām yonim punar āgamya vartante svena karmaṇā
satyam hi guṇasaṃyuktam niyatam pañcalakṣaṇam
23. svām yonim punar āgamya svena karmaṇā vartante
hi satyam guṇasaṃyuktam niyatam pañcalakṣaṇam
23. Having returned to their own origin, they continue to exist by their own actions (karma). For truth (satya) is indeed endowed with qualities, constant, and characterized by five features.
ब्रह्म सत्यं तपः सत्यं सत्यं चैव प्रजापतिः ।
सत्याद्भूतानि जातानि भूतं सत्यमयं महत् ॥२४॥
24. brahma satyaṁ tapaḥ satyaṁ satyaṁ caiva prajāpatiḥ ,
satyādbhūtāni jātāni bhūtaṁ satyamayaṁ mahat.
24. brahma satyam tapaḥ satyam satyam ca eva prajāpatiḥ
satyāt bhūtāni jātāni bhūtam satyamayam mahat
24. brahma satyam tapaḥ satyam ca eva prajāpatiḥ satyam
satyāt bhūtāni jātāni mahat bhūtam satyamayam
24. The supreme reality (brahman) is truth, spiritual discipline (tapas) is truth, and indeed, the Lord of Creation (prajāpati) is truth. From truth, all beings are born, and the great existence itself is full of truth.
तस्मात्सत्याश्रया विप्रा नित्यं योगपरायणाः ।
अतीतक्रोधसंतापा नियता धर्मसेतवः ॥२५॥
25. tasmātsatyāśrayā viprā nityaṁ yogaparāyaṇāḥ ,
atītakrodhasaṁtāpā niyatā dharmasetavaḥ.
25. tasmāt satya-āśrayāḥ viprāḥ nityaṃ yoga-parāyaṇāḥ
atīta-krodha-saṃtāpāḥ niyatāḥ dharma-setavaḥ
25. tasmāt satyāśrayāḥ nityam yogaparāyaṇāḥ
atītakrodhasaṃtāpāḥ niyatāḥ viprāḥ dharmasetavaḥ
25. Therefore, brahmins (vipra) who rely on truth, are always devoted to spiritual discipline (yoga), have overcome anger and distress, and are self-controlled, serve as the very foundations of natural law (dharma).
अन्योन्यनियतान्वैद्यान्धर्मसेतुप्रवर्तकान् ।
तानहं संप्रवक्ष्यामि शाश्वतान्लोकभावनान् ॥२६॥
26. anyonyaniyatānvaidyāndharmasetupravartakān ,
tānahaṁ saṁpravakṣyāmi śāśvatānlokabhāvanān.
26. anyonya-niyatān vaidyān dharma-setu-pravartakān
tān aham sampravakṣyāmi śāśvatān lokabhāvanān
26. aham anyonyaniyatān dharmasetupravartakān
śāśvatān lokabhāvanān tān vaidyān sampravakṣyāmi
26. I shall fully declare those eternal, world-sustaining learned ones (vaidya) who are mutually disciplined and act as promulgators of natural law (dharma).
चातुर्विद्यं तथा वर्णांश्चतुरश्चाश्रमान्पृथक् ।
धर्ममेकं चतुष्पादं नित्यमाहुर्मनीषिणः ॥२७॥
27. cāturvidyaṁ tathā varṇāṁścaturaścāśramānpṛthak ,
dharmamekaṁ catuṣpādaṁ nityamāhurmanīṣiṇaḥ.
27. cāturvidyam tathā varṇān ca caturaḥ ca āśramān
pṛthak dharmam ekam catuṣpādam nityam āhuḥ manīṣiṇaḥ
27. manīṣiṇaḥ cāturvidyam tathā varṇān ca caturaḥ ca
āśramān pṛthak ekam catuṣpādam nityam dharmam āhuḥ
27. The wise (manīṣin) declare that the four Vedas, as well as the four social classes (varṇa) and the four stages of life (āśrama) – each distinctly – represent the one eternal natural law (dharma), which stands firm on four pillars.
पन्थानं वः प्रवक्ष्यामि शिवं क्षेमकरं द्विजाः ।
नियतं ब्रह्मभावाय यातं पूर्वं मनीषिभिः ॥२८॥
28. panthānaṁ vaḥ pravakṣyāmi śivaṁ kṣemakaraṁ dvijāḥ ,
niyataṁ brahmabhāvāya yātaṁ pūrvaṁ manīṣibhiḥ.
28. panthānam vaḥ pravakṣyāmi śivam kṣemakaram dvijāḥ
niyatam brahma-bhāvāya yātam pūrvam manīṣibhiḥ
28. dvijāḥ aham vaḥ śivam kṣemakaram niyatam brahmabhāvāya
pūrvam manīṣibhiḥ yātam panthānam pravakṣyāmi
28. O twice-born ones (dvija)! I will declare to you the auspicious and welfare-bestowing path which leads unerringly to the state of (brahman), and which was traversed previously by the wise (manīṣin).
गदतस्तं ममाद्येह पन्थानं दुर्विदं परम् ।
निबोधत महाभागा निखिलेन परं पदम् ॥२९॥
29. gadatastaṁ mamādyeha panthānaṁ durvidaṁ param ,
nibodhata mahābhāgā nikhilena paraṁ padam.
29. gadatas tam mama adya iha panthānam durvidam
param nibodhata mahābhāgā nikhilena param padam
29. mahābhāgā adya iha gadatas mama tam durvidam param panthānam,
nikhilena param padam nibodhata
29. O greatly fortunate ones, as I speak to you here today about that supreme (parama) and difficult-to-know path, understand completely the ultimate state.
ब्रह्मचारिकमेवाहुराश्रमं प्रथमं पदम् ।
गार्हस्थ्यं तु द्वितीयं स्याद्वानप्रस्थमतः परम् ।
ततः परं तु विज्ञेयमध्यात्मं परमं पदम् ॥३०॥
30. brahmacārikamevāhurāśramaṁ prathamaṁ padam ,
gārhasthyaṁ tu dvitīyaṁ syādvānaprasthamataḥ param ,
tataḥ paraṁ tu vijñeyamadhyātmaṁ paramaṁ padam.
30. brahmacārikam eva āhuḥ āśramam prathamam
padam gārhasthyam tu dvitīyam
syāt vānaprastham ataḥ param tataḥ
param tu vijñeyam adhyātmam paramam padam
30. brahmacārikam āśramam prathamam padam
eva āhuḥ gārhasthyam tu dvitīyam
syāt ataḥ param vānaprastham tataḥ
param tu adhyātmam paramam padam vijñeyam
30. They declare the celibate student (brahmacarya) stage as the first stage of life (āśrama). The householder state is the second, followed by the forest-dweller (vānaprastha) stage. Beyond that, the spiritual (adhyātma) state should be known as the ultimate state.
ज्योतिराकाशमादित्यो वायुरिन्द्रः प्रजापतिः ।
नोपैति यावदध्यात्मं तावदेतान्न पश्यति ।
तस्योपायं प्रवक्ष्यामि पुरस्तात्तं निबोधत ॥३१॥
31. jyotirākāśamādityo vāyurindraḥ prajāpatiḥ ,
nopaiti yāvadadhyātmaṁ tāvadetānna paśyati ,
tasyopāyaṁ pravakṣyāmi purastāttaṁ nibodhata.
31. jyotiḥ ākāśam ādityaḥ vāyuḥ indraḥ
prajāpatiḥ na upaiti yāvat adhyātmam
tāvat etān na paśyati tasya upāyam
pravakṣyāmi purastāt tam nibodhata
31. jyotiḥ ākāśam ādityaḥ vāyuḥ indraḥ prajāpatiḥ [iti (these)] yāvat adhyātmam na upaiti,
tāvat etān na paśyati tasya upāyam pravakṣyāmi tam purastāt nibodhata
31. Light, space (ākāśa), the sun, wind, Indra, Prajāpati - as long as one does not approach the spiritual (adhyātma) state, one does not perceive these (deities/elements). I will explain the means to attain that; understand it fully beforehand.
फलमूलानिलभुजां मुनीनां वसतां वने ।
वानप्रस्थं द्विजातीनां त्रयाणामुपदिश्यते ॥३२॥
32. phalamūlānilabhujāṁ munīnāṁ vasatāṁ vane ,
vānaprasthaṁ dvijātīnāṁ trayāṇāmupadiśyate.
32. phalamūlānilabhujām munīnām vasatām vane
vānaprastham dvijātīnām trayāṇām upadiśyate
32. vane phalamūlānilabhujām vasatām munīnām
dvijātīnām trayāṇām vānaprastham upadiśyate
32. The forest-dweller (vānaprastha) stage is prescribed for the three twice-born (dvijāti) classes, who are sages (muni) living in the forest, subsisting on fruits, roots, and air.
सर्वेषामेव वर्णानां गार्हस्थ्यं तद्विधीयते ।
श्रद्धालक्षणमित्येवं धर्मं धीराः प्रचक्षते ॥३३॥
33. sarveṣāmeva varṇānāṁ gārhasthyaṁ tadvidhīyate ,
śraddhālakṣaṇamityevaṁ dharmaṁ dhīrāḥ pracakṣate.
33. sarveṣām eva varṇānām gārhasthyam tat vidhīyate
śraddhālakṣaṇam iti evam dharmam dhīrāḥ pracakṣate
33. sarveṣām eva varṇānām gārhasthyam tat vidhīyate
dhīrāḥ śraddhālakṣaṇam dharmam iti evam pracakṣate
33. The householder's life (gārhasthya) is indeed prescribed for all social classes (varṇas). The wise (dhīra) thus declare this natural law (dharma) to be characterized by faith (śraddhā).
इत्येते देवयाना वः पन्थानः परिकीर्तिताः ।
सद्भिरध्यासिता धीरैः कर्मभिर्धर्मसेतवः ॥३४॥
34. ityete devayānā vaḥ panthānaḥ parikīrtitāḥ ,
sadbhiradhyāsitā dhīraiḥ karmabhirdharmasetavaḥ.
34. iti ete devayānāḥ vaḥ panthānaḥ parikīrtitāḥ
sadbhiḥ adhyāsitāḥ dhīraiḥ karmabhiḥ dharmasetavaḥ
34. iti ete vaḥ devayānāḥ panthānaḥ parikīrtitāḥ
sadbhiḥ dhīraiḥ karmabhiḥ adhyāsitāḥ dharmasetavaḥ
34. These are the divine paths (devayāna) that have been proclaimed for you. They are the bridges of natural law (dharma), frequented by the virtuous and the wise (dhīra) through their (righteous) actions (karma).
एतेषां पृथगध्यास्ते यो धर्मं संशितव्रतः ।
कालात्पश्यति भूतानां सदैव प्रभवाप्ययौ ॥३५॥
35. eteṣāṁ pṛthagadhyāste yo dharmaṁ saṁśitavrataḥ ,
kālātpaśyati bhūtānāṁ sadaiva prabhavāpyayau.
35. eteṣām pṛthak adhyāste yaḥ dharmam saṃśitavrataḥ
kālāt paśyati bhūtānām sadā eva prabhavāpyayau
35. yaḥ saṃśitavrataḥ eteṣām dharmam pṛthak adhyāste
kālāt bhūtānām prabhavāpyayau sadā eva paśyati
35. He who, with firm vows, individually practices the natural law (dharma) for each of these, always perceives, through time, the origin and dissolution (prabhavāpyaya) of all beings (bhūtas).
अतस्तत्त्वानि वक्ष्यामि याथातथ्येन हेतुना ।
विषयस्थानि सर्वाणि वर्तमानानि भागशः ॥३६॥
36. atastattvāni vakṣyāmi yāthātathyena hetunā ,
viṣayasthāni sarvāṇi vartamānāni bhāgaśaḥ.
36. ataḥ tattvāni vakṣyāmi yāthātathyena hetunā
viṣayasthāni sarvāṇi vartamānāni bhāgaśaḥ
36. ataḥ yāthātathyena hetunā viṣayasthāni
sarvāṇi vartamānāni tattvāni bhāgaśaḥ vakṣyāmi
36. Therefore, I will truly explain all these realities (tattva), with proper reasoning, presenting them in detail, as they exist (vartamāna) in their respective domains (viṣaya), section by section.
महानात्मा तथाव्यक्तमहंकारस्तथैव च ।
इन्द्रियाणि दशैकं च महाभूतानि पञ्च च ॥३७॥
37. mahānātmā tathāvyaktamahaṁkārastathaiva ca ,
indriyāṇi daśaikaṁ ca mahābhūtāni pañca ca.
37. mahān ātmā tathā avyaktam ahaṅkāraḥ tathā eva
ca indriyāṇi daśa ekam ca mahābhūtāni pañca ca
37. mahān ātmā tathā avyaktam tathā eva ca ahaṅkāraḥ
ca daśa ekam indriyāṇi ca pañca mahābhūtāni
37. The great self (ātman), and the unmanifest (avyakta), and the ego (ahaṅkāra) as well; also the eleven senses, and the five great elements.
विशेषाः पञ्चभूतानामित्येषा वैदिकी श्रुतिः ।
चतुर्विंशतिरेषा वस्तत्त्वानां संप्रकीर्तिता ॥३८॥
38. viśeṣāḥ pañcabhūtānāmityeṣā vaidikī śrutiḥ ,
caturviṁśatireṣā vastattvānāṁ saṁprakīrtitā.
38. viśeṣāḥ pañcabhūtānām iti eṣā vaidikī śrutiḥ
caturviṃśatiḥ eṣā vaḥ tattvānām samprakīrtitā
38. eṣā viśeṣāḥ pañcabhūtānām iti vaidikī śrutiḥ
eṣā caturviṃśatiḥ tattvānām vaḥ samprakīrtitā
38. The specific qualities of the five great elements - this is the Vedic revelation (śruti). These twenty-four principles (tattvas) are thus declared to you.
तत्त्वानामथ यो वेद सर्वेषां प्रभवाप्ययौ ।
स धीरः सर्वभूतेषु न मोहमधिगच्छति ॥३९॥
39. tattvānāmatha yo veda sarveṣāṁ prabhavāpyayau ,
sa dhīraḥ sarvabhūteṣu na mohamadhigacchati.
39. tattvānām atha yaḥ veda sarveṣām prabhavāpyayau
sa dhīraḥ sarvabhūteṣu na moham adhigacchati
39. atha yaḥ sarveṣām tattvānām prabhavāpyayau veda
sa dhīraḥ sarvabhūteṣu moham na adhigacchati
39. And whoever knows the origin and dissolution of all these principles (tattvas); that wise person (dhīra) does not fall into delusion concerning all beings.
तत्त्वानि यो वेदयते यथातथं गुणांश्च सर्वानखिलाश्च देवताः ।
विधूतपाप्मा प्रविमुच्य बन्धनं स सर्वलोकानमलान्समश्नुते ॥४०॥
40. tattvāni yo vedayate yathātathaṁ; guṇāṁśca sarvānakhilāśca devatāḥ ,
vidhūtapāpmā pravimucya bandhanaṁ; sa sarvalokānamalānsamaśnute.
40. tattvāni yaḥ vedayate yathātatham
guṇān ca sarvān akhilān ca devatāḥ
vidhūtapāpmā pravimucya bandhanam
sa sarvalokān amalān samaśnute
40. yaḥ tattvāni yathātatham vedayate ca
sarvān akhilān guṇān ca devatāḥ
(veda) sa vidhūtapāpmā bandhanam
pravimucya amalān sarvalokān samaśnute
40. Whoever truly knows the principles (tattvas), and all qualities (guṇas) completely, and the deities (devatās); that person, having shaken off all wrongdoing, and having been completely freed from bondage (bandhanam), attains all the pure realms.