Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-171

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
ईहमानः समारम्भान्यदि नासादयेद्धनम् ।
धनतृष्णाभिभूतश्च किं कुर्वन्सुखमाप्नुयात् ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
īhamānaḥ samārambhānyadi nāsādayeddhanam ,
dhanatṛṣṇābhibhūtaśca kiṁ kurvansukhamāpnuyāt.
1. Yudhiṣṭhira uvāca īhamānaḥ samārambhān yadi na āsādayet
dhanam dhanatṛṣṇābhibhūtaḥ ca kim kurvan sukham āpnuyāt
1. Yudhiṣṭhira said: If a person, striving for various undertakings, does not acquire wealth, and is instead overcome by the craving for wealth, what should he do to attain happiness?
भीष्म उवाच ।
सर्वसाम्यमनायासः सत्यवाक्यं च भारत ।
निर्वेदश्चाविवित्सा च यस्य स्यात्स सुखी नरः ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
sarvasāmyamanāyāsaḥ satyavākyaṁ ca bhārata ,
nirvedaścāvivitsā ca yasya syātsa sukhī naraḥ.
2. Bhīṣma uvāca sarvasāmyam anāyāsaḥ satyavākyaṃ ca Bhārata
nirvedaḥ ca avivitsā ca yasya syāt sa sukhī naraḥ
2. Bhīṣma said: O Bhārata, that person who possesses equanimity (sāmyam) towards all, effortlessness, truthfulness, dispassion, and a lack of excessive desire to know (or indifference), that person is truly happy.
एतान्येव पदान्याहुः पञ्च वृद्धाः प्रशान्तये ।
एष स्वर्गश्च धर्मश्च सुखं चानुत्तमं सताम् ॥३॥
3. etānyeva padānyāhuḥ pañca vṛddhāḥ praśāntaye ,
eṣa svargaśca dharmaśca sukhaṁ cānuttamaṁ satām.
3. etāni eva padāni āhuḥ pañca vṛddhāḥ praśāntaye eṣaḥ
svargaḥ ca dharmaḥ ca sukham ca anuttamam satām
3. pañca vṛddhāḥ etāni eva padāni praśāntaye āhuḥ eṣaḥ
svargaḥ ca dharmaḥ ca anuttamam sukham ca satām
3. The five elders declare these very principles to be for ultimate peace. This indeed is heaven, righteousness (dharma), and unsurpassed happiness for the virtuous.
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
निर्वेदान्मङ्किना गीतं तन्निबोध युधिष्ठिर ॥४॥
4. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
nirvedānmaṅkinā gītaṁ tannibodha yudhiṣṭhira.
4. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
nirvedāt maṅkinā gītam tat nibodha yudhiṣṭhira
4. yudhiṣṭhira atra api imam purātanam itihāsam
maṅkinā nirvedāt gītam udāharanti tat nibodha
4. Here, they also cite this ancient story, which was recounted by Maṅki out of a sense of detachment. O Yudhiṣṭhira, listen to that.
ईहमानो धनं मङ्किर्भग्नेहश्च पुनः पुनः ।
केनचिद्धनशेषेण क्रीतवान्दम्यगोयुगम् ॥५॥
5. īhamāno dhanaṁ maṅkirbhagnehaśca punaḥ punaḥ ,
kenaciddhanaśeṣeṇa krītavāndamyagoyugam.
5. īhamānaḥ dhanam maṅkiḥ bhagna īhaḥ ca punaḥ punaḥ
kenacit dhana śeṣeṇa krītavān damya go yugam
5. dhanam īhamānaḥ maṅkiḥ punaḥ punaḥ bhagna īhaḥ
ca kenacit dhana śeṣeṇa damya go yugam krītavān
5. Maṅki, striving for wealth, found his efforts repeatedly thwarted. With some of his remaining wealth, he purchased a pair of untrained oxen.
सुसंबद्धौ तु तौ दम्यौ दमनायाभिनिःसृतौ ।
आसीनमुष्ट्रं मध्येन सहसैवाभ्यधावताम् ॥६॥
6. susaṁbaddhau tu tau damyau damanāyābhiniḥsṛtau ,
āsīnamuṣṭraṁ madhyena sahasaivābhyadhāvatām.
6. susambaddhau tu tau damyau damanāya abhiniḥsṛtau
āsīnam uṣṭram madhyena sahasā eva abhyadhāvatām
6. tu damanāya abhiniḥsṛtau tau susambaddhau damyau
sahasā eva madhyena āsīnam uṣṭram abhyadhāvatām
6. Indeed, those two well-yoked, untrained oxen, having been led out for training, suddenly ran right through the middle of a sitting camel.
तयोः संप्राप्तयोरुष्ट्रः स्कन्धदेशममर्षणः ।
उत्थायोत्क्षिप्य तौ दम्यौ प्रससार महाजवः ॥७॥
7. tayoḥ saṁprāptayoruṣṭraḥ skandhadeśamamarṣaṇaḥ ,
utthāyotkṣipya tau damyau prasasāra mahājavaḥ.
7. tayoḥ saṃprāptayoḥ uṣṭraḥ skandhadeśam amarṣaṇaḥ
utthāya utkṣipya tau damyau prasasāra mahājāvaḥ
7. tayoḥ damyau skandhadeśam saṃprāptayoḥ amarṣaṇaḥ
mahājāvaḥ uṣṭraḥ utthāya tau utkṣipya prasasāra
7. When those two trainees reached its shoulder region, the impatient camel stood up, lifted them both, and rushed away with great speed.
ह्रियमाणौ तु तौ दम्यौ तेनोष्ट्रेण प्रमाथिना ।
म्रियमाणौ च संप्रेक्ष्य मङ्किस्तत्राब्रवीदिदम् ॥८॥
8. hriyamāṇau tu tau damyau tenoṣṭreṇa pramāthinā ,
mriyamāṇau ca saṁprekṣya maṅkistatrābravīdidam.
8. hriyamāṇau tu tau damyau tena uṣṭreṇa pramāthinā
mriyamāṇau ca samprekṣya maṅkiḥ tatra abravīt idam
8. tu maṅkiḥ tena pramāthinā uṣṭreṇa hriyamāṇau ca
mriyamāṇau tau damyau samprekṣya tatra idam abravīt
8. Indeed, seeing those two trainees being carried away by that violent camel, and seeing them at the point of dying, Manki then said this.
न चैवाविहितं शक्यं दक्षेणापीहितुं धनम् ।
युक्तेन श्रद्धया सम्यगीहां समनुतिष्ठता ॥९॥
9. na caivāvihitaṁ śakyaṁ dakṣeṇāpīhituṁ dhanam ,
yuktena śraddhayā samyagīhāṁ samanutiṣṭhatā.
9. na ca eva avihitaṃ śakyaṃ dakṣeṇa api īhitum dhanam
yuktena śraddhayā samyak īhāṃ samanuthiṣṭhatā
9. na ca eva avihitaṃ dhanam dakṣeṇa api yuktena
śraddhayā samyak īhāṃ samanuthiṣṭhatā īhitum śakyam
9. Not even by a capable person, who diligently and faithfully performs their efforts, can wealth that is not destined be acquired.
कृतस्य पूर्वं चानर्थैर्युक्तस्याप्यनुतिष्ठतः ।
इमं पश्यत संगत्या मम दैवमुपप्लवम् ॥१०॥
10. kṛtasya pūrvaṁ cānarthairyuktasyāpyanutiṣṭhataḥ ,
imaṁ paśyata saṁgatyā mama daivamupaplavam.
10. kṛtasya pūrvaṃ ca anarthaiḥ yuktasya api anutiṣṭhataḥ
imam paśyata saṃgatyā mama daivam upaplavam
10. ca pūrvaṃ kṛtasya anarthaiḥ yuktasya api anutiṣṭhataḥ
mama daivam imam upaplavam saṃgatyā paśyata
10. And behold this calamity (upaplava) of my destiny, brought about by (this) association, affecting me, who had previously performed (my duties) and, though afflicted by misfortunes, continued to persevere.
उद्यम्योद्यम्य मे दम्यौ विषमेणेव गच्छति ।
उत्क्षिप्य काकतालीयमुन्माथेनेव जम्बुकः ॥११॥
11. udyamyodyamya me damyau viṣameṇeva gacchati ,
utkṣipya kākatālīyamunmātheneva jambukaḥ.
11. udyamya udyamya me damyau viṣameṇa iva gacchati
utkṣipya kākatālīyam unmāthena iva jambukaḥ
11. me damyau udyamya udyamya viṣameṇa iva gacchati
jambukaḥ unmāthena iva kākatālīyam utkṣipya
11. Even when one repeatedly exerts oneself, one's controlled efforts advance with difficulty, as if on uneven terrain. However, an accidental outcome (kākatālīyam) may suddenly manifest, like a jackal violently (unmāthena) tossing something up.
मणी वोष्ट्रस्य लम्बेते प्रियौ वत्सतरौ मम ।
शुद्धं हि दैवमेवेदमतो नैवास्ति पौरुषम् ॥१२॥
12. maṇī voṣṭrasya lambete priyau vatsatarau mama ,
śuddhaṁ hi daivamevedamato naivāsti pauruṣam.
12. maṇī vaḥ uṣṭrasya lambete priyau vatsatarau mama
śuddham hi daivam eva idam ataḥ na eva asti pauruṣam
12. mama priyau vatsatarau vaḥ uṣṭrasya maṇī iva lambete
hi idam śuddham daivam eva ataḥ pauruṣam na eva asti
12. My two dear young ones are like the two jewels hanging from a camel. Indeed, this is purely destiny (daiva) itself; therefore, there is certainly no scope for human effort (puruṣa).
यदि वाप्युपपद्येत पौरुषं नाम कर्हिचित् ।
अन्विष्यमाणं तदपि दैवमेवावतिष्ठते ॥१३॥
13. yadi vāpyupapadyeta pauruṣaṁ nāma karhicit ,
anviṣyamāṇaṁ tadapi daivamevāvatiṣṭhate.
13. yadi vā api upapadyeta pauruṣam nāma karhicit
anviṣyamāṇam tat api daivam eva avatiṣṭhate
13. yadi vā api pauruṣam nāma karhicit upapadyeta
tat api anviṣyamāṇam daivam eva avatiṣṭhate
13. If human effort (puruṣa) were indeed to arise at any time, even that, upon being investigated, would prove to be destiny (daiva) itself.
तस्मान्निर्वेद एवेह गन्तव्यः सुखमीप्सता ।
सुखं स्वपिति निर्विण्णो निराशश्चार्थसाधने ॥१४॥
14. tasmānnirveda eveha gantavyaḥ sukhamīpsatā ,
sukhaṁ svapiti nirviṇṇo nirāśaścārthasādhane.
14. tasmāt nirvedaḥ eva iha gantavyaḥ sukham īpsatā
sukham svapiti nirviṇṇaḥ nirāśaḥ ca arthasādhane
14. tasmāt sukham īpsatā iha nirvedaḥ eva gantavyaḥ
nirviṇṇaḥ ca nirāśaḥ arthasādhane sukham svapiti
14. Therefore, one who desires happiness should cultivate only dispassion (nirveda) in this world. A person who is detached (nirviṇṇa) and free from expectations regarding the attainment of aims sleeps peacefully.
अहो सम्यक्शुकेनोक्तं सर्वतः परिमुच्यता ।
प्रतिष्ठता महारण्यं जनकस्य निवेशनात् ॥१५॥
15. aho samyakśukenoktaṁ sarvataḥ parimucyatā ,
pratiṣṭhatā mahāraṇyaṁ janakasya niveśanāt.
15. aho samyak śukena uktam sarvataḥ parimucyatā
pratiṣṭhatā mahāraṇyam janakasya niveśanāt
15. aho,
śukena samyak uktam: "sarvataḥ parimucyatā; janakasya niveśanāt mahāraṇyam pratiṣṭhatā.
"
15. Oh, how well it was said by Śuka: "One should be completely liberated (from all attachments) by departing into the great forest from Janaka's abode."
यः कामान्प्राप्नुयात्सर्वान्यश्चैनान्केवलांस्त्यजेत् ।
प्रापणात्सर्वकामानां परित्यागो विशिष्यते ॥१६॥
16. yaḥ kāmānprāpnuyātsarvānyaścainānkevalāṁstyajet ,
prāpaṇātsarvakāmānāṁ parityāgo viśiṣyate.
16. yaḥ kāmān prāpnuyāt sarvān yaḥ ca enān kevalān
tyajet prāpaṇāt sarvakāmānām parityāgaḥ viśiṣyate
16. yaḥ sarvān kāmān prāpnuyāt,
ca yaḥ kevalān enān tyajet; sarvakāmānām prāpaṇāt parityāgaḥ viśiṣyate.
16. Whoever obtains all desires, and whoever completely abandons them; the abandonment of all desires is superior to their attainment.
नान्तं सर्वविवित्सानां गतपूर्वोऽस्ति कश्चन ।
शरीरे जीविते चैव तृष्णा मन्दस्य वर्धते ॥१७॥
17. nāntaṁ sarvavivitsānāṁ gatapūrvo'sti kaścana ,
śarīre jīvite caiva tṛṣṇā mandasya vardhate.
17. na antam sarvavivitsānām gatapūrvaḥ asti kaścana
śarīre jīvite ca eva tṛṣṇā mandasya vardhate
17. kaścana sarvavivitsānām antam gatapūrvaḥ na asti; ca eva mandasya tṛṣṇā śarīre jīvite vardhate.
17. No one has ever reached the end of all desires for knowledge (vivitsā). Indeed, the craving (tṛṣṇā) of the foolish one increases in the body and in life.
निवर्तस्व विवित्साभ्यः शाम्य निर्विद्य मामक ।
असकृच्चासि निकृतो न च निर्विद्यसे तनो ॥१८॥
18. nivartasva vivitsābhyaḥ śāmya nirvidya māmaka ,
asakṛccāsi nikṛto na ca nirvidyase tano.
18. nivartasva vivitsābhyaḥ śāmya nirvidya māmaka
asakṛt ca asi nikṛtaḥ na ca nirvidyase tano
18. māmaka,
vivitsābhyaḥ nivartasva,
śāmya,
nirvidya.
tano,
asakṛt ca asi nikṛtaḥ,
ca na nirvidyase!
18. Turn away from desires for knowledge (vivitsā), be tranquil, and become disillusioned, O my dear one! O body, you are repeatedly deceived, yet you do not become disgusted!
यदि नाहं विनाश्यस्ते यद्येवं रमसे मया ।
मा मां योजय लोभेन वृथा त्वं वित्तकामुक ॥१९॥
19. yadi nāhaṁ vināśyaste yadyevaṁ ramase mayā ,
mā māṁ yojaya lobhena vṛthā tvaṁ vittakāmuka.
19. yadi na aham vināśyaḥ te yadi evam ramase mayā
mā mām yojaya lobhena vṛthā tvam vittakāmuka
19. tvam vittakāmuka yadi aham na vināśyaḥ te yadi
evam mayā ramase mā vṛthā mām lobhena yojaya
19. If I am not to be destroyed by you, and if you delight in me in this way, then do not needlessly involve me with greed, you who are eager for wealth.
संचितं संचितं द्रव्यं नष्टं तव पुनः पुनः ।
कदा विमोक्ष्यसे मूढ धनेहां धनकामुक ॥२०॥
20. saṁcitaṁ saṁcitaṁ dravyaṁ naṣṭaṁ tava punaḥ punaḥ ,
kadā vimokṣyase mūḍha dhanehāṁ dhanakāmuka.
20. saṃcitam saṃcitam dravyam naṣṭam tava punaḥ
punaḥ kadā vimokṣyase mūḍha dhanehām dhanakāmuka
20. mūḍha dhanakāmuka tava saṃcitam saṃcitam dravyam
punaḥ punaḥ naṣṭam kadā dhanehām vimokṣyase
20. Your accumulated wealth is repeatedly lost. When will you, O foolish one, free yourself (mokṣa) from this craving for riches, you who are greedy for wealth?
अहो नु मम बालिश्यं योऽहं क्रीडनकस्तव ।
किं नैव जातु पुरुषः परेषां प्रेष्यतामियात् ॥२१॥
21. aho nu mama bāliśyaṁ yo'haṁ krīḍanakastava ,
kiṁ naiva jātu puruṣaḥ pareṣāṁ preṣyatāmiyāt.
21. aho nu mama bāliśyam yaḥ aham krīḍanakaḥ tava
kim na eva jātu puruṣaḥ pareṣām preṣyatām iyāt
21. aho nu mama bāliśyam yaḥ aham tava krīḍanakaḥ
kim puruṣaḥ jātu pareṣām preṣyatām na eva iyāt
21. Oh, what foolishness on my part, that I am your plaything! Should a man (puruṣa) ever become a servant to others?
न पूर्वे नापरे जातु कामानामन्तमाप्नुवन् ।
त्यक्त्वा सर्वसमारम्भान्प्रतिबुद्धोऽस्मि जागृमि ॥२२॥
22. na pūrve nāpare jātu kāmānāmantamāpnuvan ,
tyaktvā sarvasamārambhānpratibuddho'smi jāgṛmi.
22. na pūrve na apare jātu kāmānām antam āpnuvan
tyaktvā sarvasamārambhān pratibuddhaḥ asmi jāgṛmi
22. na pūrve na apare jātu kāmānām antam āpnuvan
sarvasamārambhān tyaktvā aham pratibuddhaḥ asmi jāgṛmi
22. Neither the ancients nor those who came after them ever reached the end of their desires. Having abandoned all undertakings, I am now awakened and vigilant.
नूनं ते हृदयं काम वज्रसारमयं दृधम् ।
यदनर्थशताविष्टं शतधा न विदीर्यते ॥२३॥
23. nūnaṁ te hṛdayaṁ kāma vajrasāramayaṁ dṛdham ,
yadanarthaśatāviṣṭaṁ śatadhā na vidīryate.
23. nūnam te hṛdayam kāma vajrasāramayam dṛḍham
yat anarthaśatāviṣṭam śatadhā na vidīryate
23. kāma te hṛdayam nūnam dṛḍham vajrasāramayam
yat anarthaśatāviṣṭam śatadhā na vidīryate
23. Certainly, O desire (kāma), your heart is firm and as hard as a diamond. Although it is afflicted by hundreds of calamities, it does not shatter into a hundred pieces.
त्यजामि काम त्वां चैव यच्च किंचित्प्रियं तव ।
तवाहं सुखमन्विच्छन्नात्मन्युपलभे सुखम् ॥२४॥
24. tyajāmi kāma tvāṁ caiva yacca kiṁcitpriyaṁ tava ,
tavāhaṁ sukhamanvicchannātmanyupalabhe sukham.
24. tyajāmi kāma tvām ca eva yat ca kiñcit priyam tava
tava aham sukham anvicchan ātmani upalabhe sukham
24. kāma aham tvām ca eva yat ca kiñcit priyam tava
tyajāmi tava sukham anvicchan ātmani sukham upalabhe
24. O desire (kāma), I abandon you and whatever is dear to you. By seeking happiness for you, I now find true happiness within my own self (ātman).
काम जानामि ते मूलं संकल्पात्किल जायसे ।
न त्वां संकल्पयिष्यामि समूलो न भविष्यसि ॥२५॥
25. kāma jānāmi te mūlaṁ saṁkalpātkila jāyase ,
na tvāṁ saṁkalpayiṣyāmi samūlo na bhaviṣyasi.
25. kāma jānāmi te mūlam saṃkalpāt kila jāyase na
tvām saṃkalpayiṣyāmi samūlaḥ na bhaviṣyasi
25. kāma te mūlam jānāmi kila saṃkalpāt jāyase na
tvām saṃkalpayiṣyāmi samūlaḥ na bhaviṣyasi
25. O desire (kāma), I know your origin; indeed, you are born from intention or resolve (saṃkalpa). I will not entertain any intention (saṃkalpa) towards you, and thus you will cease to exist, rootless.
ईहा धनस्य न सुखा लब्ध्वा चिन्ता च भूयसी ।
लब्धनाशो यथा मृत्युर्लब्धं भवति वा न वा ॥२६॥
26. īhā dhanasya na sukhā labdhvā cintā ca bhūyasī ,
labdhanāśo yathā mṛtyurlabdhaṁ bhavati vā na vā.
26. īhā dhanasya na sukhā labdhvā cintā ca bhūyasī
labdhanāśaḥ yathā mṛtyuḥ labdham bhavati vā na vā
26. dhanasya īhā na sukhā labdhvā ca bhūyasī cintā
labdhanāśaḥ yathā mṛtyuḥ labdham vā na vā bhavati
26. The pursuit of wealth is not pleasant. Once acquired, it brings much anxiety. The loss of what has been gained is like death. And sometimes, what is sought may not even be obtained.
परेत्य यो न लभते ततो दुःखतरं नु किम् ।
न च तुष्यति लब्धेन भूय एव च मार्गति ॥२७॥
27. paretya yo na labhate tato duḥkhataraṁ nu kim ,
na ca tuṣyati labdhena bhūya eva ca mārgati.
27. paretya yaḥ na labhate tataḥ duḥkhataram nu kim
na ca tuṣyati labdhena bhūyaḥ eva ca mārgati
27. yaḥ paretya na labhate,
tataḥ nu kim duḥkhataram? ca labdhena na tuṣyati,
ca bhūyaḥ eva mārgati.
27. What, indeed, is more painful than he who, after departing (from this life), achieves nothing? And he is not satisfied with what he obtains, but seeks even more.
अनुतर्षुल एवार्थः स्वादु गाङ्गमिवोदकम् ।
मद्विलापनमेतत्तु प्रतिबुद्धोऽस्मि संत्यज ॥२८॥
28. anutarṣula evārthaḥ svādu gāṅgamivodakam ,
madvilāpanametattu pratibuddho'smi saṁtyaja.
28. anutarṣulaḥ eva arthaḥ svādu gāṅgam iva udakam
madvilāpanam etat tu pratibuddhaḥ asmi saṃtyaja
28. arthaḥ eva anutarṣulaḥ,
svādu gāṅgam udakam iva.
tu etat madvilāpanam.
asmi pratibuddhaḥ.
saṃtyaja.
28. Worldly pursuits are indeed like sweet Ganges water, perpetually stimulating thirst. This, however, is my undoing; I am now awakened, so abandon it!
य इमं मामकं देहं भूतग्रामः समाश्रितः ।
स यात्वितो यथाकामं वसतां वा यथासुखम् ॥२९॥
29. ya imaṁ māmakaṁ dehaṁ bhūtagrāmaḥ samāśritaḥ ,
sa yātvito yathākāmaṁ vasatāṁ vā yathāsukham.
29. yaḥ imam māmakam deham bhūtagrāmaḥ samāśritaḥ
saḥ yātu itaḥ yathākāmam vasatām vā yathāsukham
29. yaḥ bhūtagrāmaḥ imam māmakam deham samāśritaḥ,
saḥ itaḥ yathākāmam yātu,
vā yathāsukham vasatām.
29. Whichever host of beings has taken refuge in this body of mine, let it depart from here as it wishes, or let it dwell as it pleases.
न युष्मास्विह मे प्रीतिः कामलोभानुसारिषु ।
तस्मादुत्सृज्य सर्वान्वः सत्यमेवाश्रयाम्यहम् ॥३०॥
30. na yuṣmāsviha me prītiḥ kāmalobhānusāriṣu ,
tasmādutsṛjya sarvānvaḥ satyamevāśrayāmyaham.
30. na yuṣmāsu iha me prītiḥ kāmalobhānusāriṣu tasmāt
utsṛjya sarvān vaḥ satyam eva āśrayāmi aham
30. iha,
kāmalobhānusāriṣu yuṣmāsu me prītiḥ na.
tasmāt,
vaḥ sarvān utsṛjya,
aham satyam eva āśrayāmi.
30. Here, my affection is not for you who pursue desire and greed. Therefore, having abandoned all of you, I indeed take refuge in truth.
सर्वभूतान्यहं देहे पश्यन्मनसि चात्मनः ।
योगे बुद्धिं श्रुते सत्त्वं मनो ब्रह्मणि धारयन् ॥३१॥
31. sarvabhūtānyahaṁ dehe paśyanmanasi cātmanaḥ ,
yoge buddhiṁ śrute sattvaṁ mano brahmaṇi dhārayan.
31. sarvabhūtāni aham dehe paśyan manasi ca ātmanaḥ
yoge buddhim śrute sattvam manaḥ brahmaṇi dhārayan
31. aham dehe sarvabhūtāni manasi ca ātmanaḥ paśyan
yoge buddhim śrute sattvam manaḥ brahmaṇi dhārayan
31. Seeing all beings within my body and the Self (ātman) within my mind, I concentrate my intellect in spiritual discipline (yoga) and my mind’s essence (sattva) on Brahman (brahman), as derived from sacred knowledge.
विहरिष्याम्यनासक्तः सुखी लोकान्निरामयः ।
यथा मा त्वं पुनर्नैवं दुःखेषु प्रणिधास्यसि ॥३२॥
32. vihariṣyāmyanāsaktaḥ sukhī lokānnirāmayaḥ ,
yathā mā tvaṁ punarnaivaṁ duḥkheṣu praṇidhāsyasi.
32. viharṣyāmi anāsaktaḥ sukhī lokān nirāmayaḥ yathā
mā tvam punaḥ na evam duḥkheṣu praṇidhāsyasi
32. anāsaktaḥ sukhī nirāmayaḥ aham lokān viharṣyāmi,
yathā tvam mā punaḥ evam duḥkheṣu na praṇidhāsyasi
32. I shall wander unattached, happy, and free from affliction among the worlds, so that you (O Desire) will not again place me in such miseries.
त्वया हि मे प्रणुन्नस्य गतिरन्या न विद्यते ।
तृष्णाशोकश्रमाणां हि त्वं काम प्रभवः सदा ॥३३॥
33. tvayā hi me praṇunnasya gatiranyā na vidyate ,
tṛṣṇāśokaśramāṇāṁ hi tvaṁ kāma prabhavaḥ sadā.
33. tvayā hi me praṇunnasya gatiḥ anyā na vidyate
tṛṣṇāśokaśramāṇām hi tvam kāma prabhavaḥ sadā
33. hi tvayā praṇunnasya me anyā gatiḥ na vidyate
hi kāma tvam tṛṣṇāśokaśramāṇām sadā prabhavaḥ
33. Indeed, for me, who has been driven by you, no other recourse is found. For you, O Desire (Kāma), are always the origin of craving, sorrow, and fatigue.
धननाशोऽधिकं दुःखं मन्ये सर्वमहत्तरम् ।
ज्ञातयो ह्यवमन्यन्ते मित्राणि च धनच्युतम् ॥३४॥
34. dhananāśo'dhikaṁ duḥkhaṁ manye sarvamahattaram ,
jñātayo hyavamanyante mitrāṇi ca dhanacyutam.
34. dhananāśaḥ adhikam duḥkham manye sarvamahattaram
jñātayaḥ hi avamanyante mitrāṇi ca dhanacyutam
34. aham dhananāśaḥ adhikam sarvamahattaram duḥkham
manye hi jñātayaḥ ca mitrāṇi dhanacyutam avamanyante
34. I consider the loss of wealth a great sorrow, indeed the greatest of all. For relatives and friends certainly disdain a person deprived of wealth.
अवज्ञानसहस्रैस्तु दोषाः कष्टतराधने ।
धने सुखकला या च सापि दुःखैर्विधीयते ॥३५॥
35. avajñānasahasraistu doṣāḥ kaṣṭatarādhane ,
dhane sukhakalā yā ca sāpi duḥkhairvidhīyate.
35. avajñāna-sahasraiḥ tu doṣāḥ kaṣṭatarāḥ dhane
dhane sukha-kalā yā ca sā api duḥkhaiḥ vidhīyate
35. dhane avajñāna-sahasraiḥ tu doṣāḥ kaṣṭatarāḥ ca
dhane yā sukha-kalā sā api duḥkhaiḥ vidhīyate
35. Due to countless forms of disrespect, the faults associated with wealth become more distressing. And whatever small measure of happiness (sukha) exists in wealth, that too is inevitably brought about by suffering (duḥkha).
धनमस्येति पुरुषं पुरा निघ्नन्ति दस्यवः ।
क्लिश्यन्ति विविधैर्दण्डैर्नित्यमुद्वेजयन्ति च ॥३६॥
36. dhanamasyeti puruṣaṁ purā nighnanti dasyavaḥ ,
kliśyanti vividhairdaṇḍairnityamudvejayanti ca.
36. dhanam asya iti puruṣam purā nighnanti dasyavaḥ
kliśyanti vividhaiḥ daṇḍaiḥ nityam udvejayanti ca
36. dasyavaḥ dhanam asya iti puruṣam purā nighnanti
vividhaiḥ daṇḍaiḥ kliśyanti ca nityam udvejayanti
36. Thinking 'this wealth is his,' robbers often kill a person. They torment him with various punishments and constantly harass him.
मन्दलोलुपता दुःखमिति बुद्धं चिरान्मया ।
यद्यदालम्बसे काम तत्तदेवानुरुध्यसे ॥३७॥
37. mandalolupatā duḥkhamiti buddhaṁ cirānmayā ,
yadyadālambase kāma tattadevānurudhyase.
37. manda-lolupatā duḥkham iti buddham cirāt mayā
yat yat ālambase kāma tat tat eva anurudhyase
37. kāma manda-lolupatā duḥkham iti mayā cirāt buddham.
yat yat ālambase tat tat eva anurudhyase
37. I have understood after a long time that sluggish covetousness (kāma) is suffering (duḥkha). O Desire (kāma), whatever you cling to, you become devoted to that very thing.
अतत्त्वज्ञोऽसि बालश्च दुस्तोषोऽपूरणोऽनलः ।
नैव त्वं वेत्थ सुलभं नैव त्वं वेत्थ दुर्लभम् ॥३८॥
38. atattvajño'si bālaśca dustoṣo'pūraṇo'nalaḥ ,
naiva tvaṁ vettha sulabhaṁ naiva tvaṁ vettha durlabham.
38. atattvajñaḥ asi bālaḥ ca dustoṣaḥ apūraṇaḥ analaḥ na
eva tvam vettha sulabham na eva tvam vettha durlabham
38. tvam atattvajñaḥ asi ca bālaḥ dustoṣaḥ apūraṇaḥ analaḥ.
tvam sulabham na eva vettha tvam durlabham na eva vettha
38. You are ignorant of the true nature (tattva) of things, and childish. You are hard to satisfy, insatiable like a fire. You do not know what is easily obtainable, nor do you know what is difficult to obtain.
पातालमिव दुष्पूरो मां दुःखैर्योक्तुमिच्छसि ।
नाहमद्य समावेष्टुं शक्यः काम पुनस्त्वया ॥३९॥
39. pātālamiva duṣpūro māṁ duḥkhairyoktumicchasi ,
nāhamadya samāveṣṭuṁ śakyaḥ kāma punastvayā.
39. pātālam iva duṣpūraḥ mām duḥkhaiḥ yoktum icchasi
na aham adya samāveṣṭum śakyaḥ kāma punaḥ tvayā
39. kāma tvam duḥkhaiḥ mām pātālam iva duṣpūraḥ yoktum
icchasi punaḥ adya tvayā aham samāveṣṭum na śakyaḥ
39. You wish to afflict me with sorrows, as if I were the underworld (pātāla), difficult to fill. O Desire (kāma), I cannot be enveloped by you again today.
निर्वेदमहमासाद्य द्रव्यनाशाद्यदृच्छया ।
निर्वृतिं परमां प्राप्य नाद्य कामान्विचिन्तये ॥४०॥
40. nirvedamahamāsādya dravyanāśādyadṛcchayā ,
nirvṛtiṁ paramāṁ prāpya nādya kāmānvicintaye.
40. nirvedam aham āsādya dravyanāśāt yadṛcchayā
nirvṛtim paramām prāpya na adya kāmān vicintaye
40. aham dravyanāśāt yadṛcchayā nirvedam āsādya
paramām nirvṛtim prāpya adya kāmān na vicintaye
40. Having attained dispassion (nirveda) by chance due to the loss of wealth, and having obtained the highest tranquility, I no longer contemplate desires (kāma) today.
अतिक्लेशान्सहामीह नाहं बुध्याम्यबुद्धिमान् ।
निकृतो धननाशेन शये सर्वाङ्गविज्वरः ॥४१॥
41. atikleśānsahāmīha nāhaṁ budhyāmyabuddhimān ,
nikṛto dhananāśena śaye sarvāṅgavijvaraḥ.
41. atikleśān sahāmi iha na aham budhyāmi abuddhimān
nikṛtaḥ dhananāśena śaye sarvāṅgavijvaraḥ
41. iha aham atikleśān sahāmi abuddhimān aham na
budhyāmi dhananāśena nikṛtaḥ sarvāṅgavijvaraḥ śaye
41. Here, I endure extreme troubles, yet I, a foolish person, do not understand [why]. Humbled by the loss of wealth, I lie down, with every limb now free from fever.
परित्यजामि काम त्वां हित्वा सर्वमनोगतीः ।
न त्वं मया पुनः काम नस्योतेनेव रंस्यसे ॥४२॥
42. parityajāmi kāma tvāṁ hitvā sarvamanogatīḥ ,
na tvaṁ mayā punaḥ kāma nasyoteneva raṁsyase.
42. parityajāmi kāma tvām hitvā sarvamanogatīḥ na
tvam mayā punaḥ kāma nasyotena iva raṃsyase
42. kāma aham sarvamanogatīḥ hitvā tvām parityajāmi
kāma tvam punaḥ mayā nasyotena iva na raṃsyase
42. O Desire (kāma), I abandon you, having given up all mental inclinations. O Desire (kāma), you will not delight in me again, like a nose-rope (nasya) that has slipped off.
क्षमिष्येऽक्षममाणानां न हिंसिष्ये च हिंसितः ।
द्वेष्यमुक्तः प्रियं वक्ष्याम्यनादृत्य तदप्रियम् ॥४३॥
43. kṣamiṣye'kṣamamāṇānāṁ na hiṁsiṣye ca hiṁsitaḥ ,
dveṣyamuktaḥ priyaṁ vakṣyāmyanādṛtya tadapriyam.
43. kṣamiṣye akṣamamāṇānām na hiṃsiṣye ca hiṃsitaḥ
dveṣyamuktaḥ priyam vakṣyāmi anādṛtya tat apriyam
43. aham akṣamamāṇānām kṣamiṣye ca aham hiṃsitaḥ na hiṃsiṣye
aham dveṣyamuktaḥ tat apriyam anādṛtya priyam vakṣyāmi
43. I will forgive those who are unforgiving, and I will not harm even if I am harmed. Free from hatred, I will speak what is pleasant, disregarding what is unpleasant.
तृप्तः स्वस्थेन्द्रियो नित्यं यथालब्धेन वर्तयन् ।
न सकामं करिष्यामि त्वामहं शत्रुमात्मनः ॥४४॥
44. tṛptaḥ svasthendriyo nityaṁ yathālabdhena vartayan ,
na sakāmaṁ kariṣyāmi tvāmahaṁ śatrumātmanaḥ.
44. tṛptaḥ svasthendriyaḥ nityam yathālabdhena vartayan
na sakāmam kariṣyāmi tvām aham śatrum ātmanaḥ
44. aham tṛptaḥ svasthendriyaḥ nityam yathālabdhena
vartayan sakāmam na kariṣyāmi tvām ātmanaḥ śatrum
44. Content, with senses healthy, and always subsisting on what is obtained, I will not, with desire, make you an enemy of my Self (ātman).
निर्वेदं निर्वृतिं तृप्तिं शान्तिं सत्यं दमं क्षमाम् ।
सर्वभूतदयां चैव विद्धि मां शरणागतम् ॥४५॥
45. nirvedaṁ nirvṛtiṁ tṛptiṁ śāntiṁ satyaṁ damaṁ kṣamām ,
sarvabhūtadayāṁ caiva viddhi māṁ śaraṇāgatam.
45. nirvedam nirvṛtim tṛptim śāntim satyam damam kṣamām
sarvabhūtadayām ca eva viddhi mām śaraṇāgatam
45. tvam śaraṇāgatam mām nirvedam nirvṛtim tṛptim śāntim
satyam damam kṣamām sarvabhūtadayām ca eva viddhi
45. Know me, who has taken refuge, as embodying dispassion, inner satisfaction, contentment, peace, truth, self-control, forgiveness, and compassion for all beings.
तस्मात्कामश्च लोभश्च तृष्णा कार्पण्यमेव च ।
त्यजन्तु मां प्रतिष्ठन्तं सत्त्वस्थो ह्यस्मि सांप्रतम् ॥४६॥
46. tasmātkāmaśca lobhaśca tṛṣṇā kārpaṇyameva ca ,
tyajantu māṁ pratiṣṭhantaṁ sattvastho hyasmi sāṁpratam.
46. tasmāt kāmaḥ ca lobhaḥ ca tṛṣṇā kārpaṇyam eva ca
tyajantu mām pratiṣṭhantam sattvasthaḥ hi asmi sāmpratam
46. tasmāt kāmaḥ ca lobhaḥ ca tṛṣṇā kārpaṇyam eva ca mām
pratiṣṭhantam tyajantu hi aham sāmpratam sattvasthaḥ asmi
46. Therefore, let desire, greed, craving, and even miserliness abandon me, who am firmly established (in my true nature), for I am now indeed situated in the mode of goodness (sattva).
प्रहाय कामं लोभं च क्रोधं पारुष्यमेव च ।
नाद्य लोभवशं प्राप्तो दुःखं प्राप्स्याम्यनात्मवान् ॥४७॥
47. prahāya kāmaṁ lobhaṁ ca krodhaṁ pāruṣyameva ca ,
nādya lobhavaśaṁ prāpto duḥkhaṁ prāpsyāmyanātmavān.
47. prahāya kāmam lobham ca krodham pāruṣyam eva ca na
adya lobhavaśam prāptaḥ duḥkham prāpsyāmi anātmavān
47. (aham) kāmam lobham ca krodham pāruṣyam eva ca prahāya,
adya lobhavaśam prāptaḥ anātmavān duḥkham na prāpsyāmi
47. Having abandoned desire, greed, anger, and harshness, I will not now experience suffering by falling under the sway of greed, like one who lacks self-control (ātman).
यद्यत्त्यजति कामानां तत्सुखस्याभिपूर्यते ।
कामस्य वशगो नित्यं दुःखमेव प्रपद्यते ॥४८॥
48. yadyattyajati kāmānāṁ tatsukhasyābhipūryate ,
kāmasya vaśago nityaṁ duḥkhameva prapadyate.
48. yat yat tyajati kāmānām tat sukhasya abhipūryate
kāmasya vaśagaḥ nityam duḥkham eva prapadyate
48. yat yat kāmānām tyajati,
tat sukhasya abhipūryate.
kāmasya vaśagaḥ nityam duḥkham eva prapadyate
48. Whatever desires one gives up, that much (of one's being) is filled with happiness. One who is constantly under the sway of desire (kāma) experiences only suffering.
कामान्व्युदस्य धुनुते यत्किंचित्पुरुषो रजः ।
कामक्रोधोद्भवं दुःखमह्रीररतिरेव च ॥४९॥
49. kāmānvyudasya dhunute yatkiṁcitpuruṣo rajaḥ ,
kāmakrodhodbhavaṁ duḥkhamahrīraratireva ca.
49. kāmān vyudasya dhunute yat kiṃcit puruṣaḥ rajaḥ
kāma-krodha-udbhavam duḥkham ahrīḥ aratiḥ eva ca
49. puruṣaḥ kāmān vyudasya,
yat kiṃcit rajaḥ dhunute.
kāma-krodha-udbhavam duḥkham ahrīḥ aratiḥ eva ca (dhunute)
49. Having cast off desires, a person (puruṣa) shakes off whatever impurity (rajas) there is, along with the suffering, shamelessness, and discontentment that arise from desire (kāma) and anger.
एष ब्रह्मप्रविष्टोऽहं ग्रीष्मे शीतमिव ह्रदम् ।
शाम्यामि परिनिर्वामि सुखमासे च केवलम् ॥५०॥
50. eṣa brahmapraviṣṭo'haṁ grīṣme śītamiva hradam ,
śāmyāmi parinirvāmi sukhamāse ca kevalam.
50. eṣaḥ brahma-praviṣṭaḥ aham grīṣme śītam iva
hradam śāmyāmi parinirvāmi sukham āse ca kevalam
50. aham eṣaḥ brahma-praviṣṭaḥ,
grīṣme śītam hradam iva.
śāmyāmi,
parinirvāmi ca sukham kevalam āse
50. I, having entered into Brahman (brahman), am like a cool pool in summer. I become calm, attain complete liberation (nirvāṇa), and simply dwell in happiness.
यच्च कामसुखं लोके यच्च दिव्यं महत्सुखम् ।
तृष्णाक्षयसुखस्यैते नार्हतः षोडशीं कलाम् ॥५१॥
51. yacca kāmasukhaṁ loke yacca divyaṁ mahatsukham ,
tṛṣṇākṣayasukhasyaite nārhataḥ ṣoḍaśīṁ kalām.
51. yat ca kāmasukham loke yat ca divyam mahat sukham
tṛṣṇākṣayasukhasya ete na arhataḥ ṣoḍaśīm kalām
51. loke yat ca kāmasukham yat ca divyam mahat sukham
ete tṛṣṇākṣayasukhasya ṣoḍaśīm kalām na arhataḥ
51. Whatever pleasure derived from desire (kāma) exists in the world, and whatever great divine pleasure there may be, these two together do not deserve even a sixteenth part of the happiness found in the eradication of craving.
आत्मना सप्तमं कामं हत्वा शत्रुमिवोत्तमम् ।
प्राप्यावध्यं ब्रह्मपुरं राजेव स्यामहं सुखी ॥५२॥
52. ātmanā saptamaṁ kāmaṁ hatvā śatrumivottamam ,
prāpyāvadhyaṁ brahmapuraṁ rājeva syāmahaṁ sukhī.
52. ātmanā saptamam kāmam hatvā śatrum iva uttamam
prāpya avadhyam brahmapuram rājā iva syām aham sukhī
52. aham ātmanā saptamam kāmam uttamam śatrum iva hatvā
avadhyam brahmapuram prāpya rājā iva sukhī syām
52. Having personally slain the seventh desire (kāma) - considering it a supreme enemy - and having attained the inviolable abode of the Absolute (brahman), I (ātman) would be happy like a king.
एतां बुद्धिं समास्थाय मङ्किर्निर्वेदमागतः ।
सर्वान्कामान्परित्यज्य प्राप्य ब्रह्म महत्सुखम् ॥५३॥
53. etāṁ buddhiṁ samāsthāya maṅkirnirvedamāgataḥ ,
sarvānkāmānparityajya prāpya brahma mahatsukham.
53. etām buddhim samāsthāya maṅkiḥ nirvedam āgataḥ
sarvān kāmān parityajya prāpya brahma mahat sukham
53. maṅkiḥ etām buddhim samāsthāya nirvedam āgataḥ
sarvān kāmān parityajya brahma mahat sukham prāpya
53. Having firmly resolved upon this understanding, Manki attained dispassion (nirveda). Abandoning all desires (kāma), he achieved the Absolute (brahman) and great happiness.
दम्यनाशकृते मङ्किरमरत्वं किलागमत् ।
अच्छिनत्काममूलं स तेन प्राप महत्सुखम् ॥५४॥
54. damyanāśakṛte maṅkiramaratvaṁ kilāgamat ,
acchinatkāmamūlaṁ sa tena prāpa mahatsukham.
54. damyanāśakṛte maṅkiḥ amaratvam kila agamat
acchinat kāmamūlam saḥ tena prāpa mahat sukham
54. damyanāśakṛte maṅkiḥ kila amaratvam agamat
saḥ kāmamūlam acchinat tena mahat sukham prāpa
54. For the eradication of what needs to be subdued, Manki indeed attained immortality. He completely severed the root of desire (kāma), and thereby achieved great happiness.
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
गीतं विदेहराजेन जनकेन प्रशाम्यता ॥५५॥
55. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
gītaṁ videharājena janakena praśāmyatā.
55. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
gītam videharājena janakena praśāmyatā
55. atra api imam purātanam itihāsam gītam
videharājena janakena praśāmyatā udāharanti
55. Here, they also narrate this ancient historical account (itihāsa), which was sung by Janaka, the king of Videha, when he had attained complete tranquility.
अनन्तं बत मे वित्तं यस्य मे नास्ति किंचन ।
मिथिलायां प्रदीप्तायां न मे दह्यति किंचन ॥५६॥
56. anantaṁ bata me vittaṁ yasya me nāsti kiṁcana ,
mithilāyāṁ pradīptāyāṁ na me dahyati kiṁcana.
56. anantam bata me vittam yasya me na asti kiṃcana
mithilāyām pradīptāyām na me dahyati kiṃcana
56. bata me vittam anantam yasya me kiṃcana na asti
mithilāyām pradīptāyām me kiṃcana na dahyati
56. Oh, my wealth is truly endless, yet I possess nothing at all. Even when Mithila is ablaze, nothing of mine is consumed by fire.
अत्रैवोदाहरन्तीमं बोध्यस्य पदसंचयम् ।
निर्वेदं प्रति विन्यस्तं प्रतिबोध युधिष्ठिर ॥५७॥
57. atraivodāharantīmaṁ bodhyasya padasaṁcayam ,
nirvedaṁ prati vinyastaṁ pratibodha yudhiṣṭhira.
57. atra eva udāharanti imam bodhyasya padasaṃcayam
nirvedam prati vinyastam pratibodha yudhiṣṭhira
57. atra eva udāharanti imam bodhyasya padasaṃcayam
nirvedam prati vinyastam yudhiṣṭhira pratibodha
57. Here, they also relate this collection of verses (padasaṃcaya) by Bodhya, which is composed concerning dispassion (nirveda). O Yudhiṣṭhira, comprehend this.
बोध्यं दान्तमृषिं राजा नहुषः पर्यपृच्छत ।
निर्वेदाच्छान्तिमापन्नं शान्तं प्रज्ञानतर्पितम् ॥५८॥
58. bodhyaṁ dāntamṛṣiṁ rājā nahuṣaḥ paryapṛcchata ,
nirvedācchāntimāpannaṁ śāntaṁ prajñānatarpitam.
58. bodhyam dāntam ṛṣim rājā nahuṣaḥ paryapṛcchat
nirvedāt śāntim āpannam śāntam prajñānatarpitam
58. rājā nahuṣaḥ dāntam nirvedāt śāntim āpannam
śāntam prajñānatarpitam ṛṣim bodhyam paryapṛcchat
58. King Nahuṣa questioned the sage (ṛṣi) Bodhya, who was self-controlled (dānta), who had achieved tranquility (śānti) through dispassion (nirveda), and who was serene, thoroughly satisfied by wisdom (prajñāna).
उपदेशं महाप्राज्ञ शमस्योपदिशस्व मे ।
कां बुद्धिं समनुध्याय शान्तश्चरसि निर्वृतः ॥५९॥
59. upadeśaṁ mahāprājña śamasyopadiśasva me ,
kāṁ buddhiṁ samanudhyāya śāntaścarasi nirvṛtaḥ.
59. upadeśam mahāprājña śamasya upadiśasva me kām
buddhim samanudhyāya śāntaḥ carasi nirvṛtaḥ
59. mahāprājña me śamasya upadeśam upadiśasva kām
buddhim samanudhyāya śāntaḥ nirvṛtaḥ carasi
59. O greatly wise one, instruct me concerning tranquility. Reflecting upon what kind of understanding do you live peacefully and contentedly?
बोध्य उवाच ।
उपदेशेन वर्तामि नानुशास्मीह कंचन ।
लक्षणं तस्य वक्ष्येऽहं तत्स्वयं प्रविमृश्यताम् ॥६०॥
60. bodhya uvāca ,
upadeśena vartāmi nānuśāsmīha kaṁcana ,
lakṣaṇaṁ tasya vakṣye'haṁ tatsvayaṁ pravimṛśyatām.
60. bodhyaḥ uvāca upadeśena vartāmi na anuśāsmi iha kaṃcana
lakṣaṇam tasya vakṣye aham tat svayam pravimṛśyatām
60. bodhyaḥ uvāca aham upadeśena vartāmi iha kaṃcana na anuśāsmi
aham tasya lakṣaṇam vakṣye tat svayam pravimṛśyatām
60. Bodhya said: I conduct myself through personal discipline; I do not instruct anyone here. I will describe its characteristic (lakṣaṇa); let that be pondered upon by oneself.
पिङ्गला कुररः सर्पः सारङ्गान्वेषणं वने ।
इषुकारः कुमारी च षडेते गुरवो मम ॥६१॥
61. piṅgalā kuraraḥ sarpaḥ sāraṅgānveṣaṇaṁ vane ,
iṣukāraḥ kumārī ca ṣaḍete guravo mama.
61. piṅgalā kuraraḥ sarpaḥ sāraṅgānveṣaṇam vane
iṣukāraḥ kumārī ca ṣaṭ ete guravaḥ mama
61. piṅgalā kuraraḥ sarpaḥ sāraṅgānveṣaṇam vane
iṣukāraḥ kumārī ca ete ṣaṭ mama guravaḥ
61. Piṅgalā, the osprey, the snake, the quest for deer (sāraṅga) in the forest, the arrow-maker, and the maiden - these six are my teachers (guru).