Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-14

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
एवं बहुविधैर्वाक्यैर्मुनिभिस्तैस्तपोधनैः ।
समाश्वस्यत राजर्षिर्हतबन्धुर्युधिष्ठिरः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evaṁ bahuvidhairvākyairmunibhistaistapodhanaiḥ ,
samāśvasyata rājarṣirhatabandhuryudhiṣṭhiraḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca evam bahuvidhaiḥ vākyaiḥ munibhiḥ taiḥ
tapodhanaiḥ samāśvasyata rājarṣiḥ hatabandhuḥ yudhiṣṭhiraḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca evam bahuvidhaiḥ vākyaiḥ taiḥ tapodhanaiḥ
munibhiḥ hatabandhuḥ rājarṣiḥ yudhiṣṭhiraḥ samāśvasyata
1. Vaiśaṃpāyana said: In this manner, King Yudhiṣṭhira, who had lost his kinsmen, was consoled by those ascetics (muni) with various kinds of words.
सोऽनुनीतो भगवता विष्टरश्रवसा स्वयम् ।
द्वैपायनेन कृष्णेन देवस्थानेन चाभिभूः ॥२॥
2. so'nunīto bhagavatā viṣṭaraśravasā svayam ,
dvaipāyanena kṛṣṇena devasthānena cābhibhūḥ.
2. saḥ anunītaḥ bhagavatā viṣṭaraśravasā svayam
dvaipāyanena kṛṣṇena devasthānena ca abhibhūḥ
2. saḥ abhibhūḥ svayam bhagavatā viṣṭaraśravasā
dvaipāyanena kṛṣṇena devasthānena ca anunītaḥ
2. He, the conqueror, was personally consoled by the revered Viṣṭaraśravas (Lord Kṛṣṇa), by Dvaipāyana (Vyāsa), and by Devasthāna.
नारदेनाथ भीमेन नकुलेन च पार्थिवः ।
कृष्णया सहदेवेन विजयेन च धीमता ॥३॥
3. nāradenātha bhīmena nakulena ca pārthivaḥ ,
kṛṣṇayā sahadevena vijayena ca dhīmatā.
3. nāradena atha bhīmena nakulena ca pārthivaḥ
kṛṣṇayā sahadevena vijayena ca dhīmatā
3. pārthivaḥ nāradena atha bhīmena nakulena
ca kṛṣṇayā sahadevena dhīmatā vijayena ca
3. The king (Yudhiṣṭhira) was consoled by Nārada, by Bhīma, by Nakula, by Kṛṣṇā (Draupadī), by Sahadeva, and by the intelligent Vijaya (Arjuna).
अन्यैश्च पुरुषव्याघ्रैर्ब्राह्मणैः शास्त्रदृष्टिभिः ।
व्यजहाच्छोकजं दुःखं संतापं चैव मानसम् ॥४॥
4. anyaiśca puruṣavyāghrairbrāhmaṇaiḥ śāstradṛṣṭibhiḥ ,
vyajahācchokajaṁ duḥkhaṁ saṁtāpaṁ caiva mānasam.
4. anyaiḥ ca puruṣavyāghraiḥ brāhmaṇaiḥ śāstradṛṣṭibhiḥ
vyajahāt śokajam duḥkham saṃtāpam ca eva mānasam
4. ca anyaiḥ puruṣavyāghraiḥ śāstradṛṣṭibhiḥ brāhmaṇaiḥ
śokajam duḥkham ca eva mānasam saṃtāpam vyajahāt
4. With the assistance of other tiger-like men (puruṣavyāghra) and brahmins possessing scriptural insight (śāstradṛṣṭi), he gave up the pain born of sorrow and mental anguish.
अर्चयामास देवांश्च ब्राह्मणांश्च युधिष्ठिरः ।
कृत्वाथ प्रेतकार्याणि बन्धूनां स पुनर्नृपः ।
अन्वशासत धर्मात्मा पृथिवीं सागराम्बराम् ॥५॥
5. arcayāmāsa devāṁśca brāhmaṇāṁśca yudhiṣṭhiraḥ ,
kṛtvātha pretakāryāṇi bandhūnāṁ sa punarnṛpaḥ ,
anvaśāsata dharmātmā pṛthivīṁ sāgarāmbarām.
5. arcayām āsa devān ca brāhmaṇān ca
Yudhiṣṭhiraḥ kṛtvā atha pretakāryāṇi
bandhūnām sa punaḥ nṛpaḥ anvśāsat
dharmātmā pṛthivīm sāgarāmbarām
5. Yudhiṣṭhiraḥ devān ca brāhmaṇān ca arcayām āsa.
atha saḥ nṛpaḥ bandhūnām pretakāryāṇi kṛtvā punaḥ dharmātmā sāgarāmbarām pṛthivīm anvśāsat.
5. Yudhiṣṭhira worshipped the gods and the brahmins. Then, having performed the funeral rites of his relatives, that king, a man of virtuous nature (dharmātmā), again ruled the earth, which is girdled by the oceans.
प्रशान्तचेताः कौरव्यः स्वराज्यं प्राप्य केवलम् ।
व्यासं च नारदं चैव तांश्चान्यानब्रवीन्नृपः ॥६॥
6. praśāntacetāḥ kauravyaḥ svarājyaṁ prāpya kevalam ,
vyāsaṁ ca nāradaṁ caiva tāṁścānyānabravīnnṛpaḥ.
6. praśāntacetāḥ Kauravyaḥ svarājyam prāpya kevalam
Vyāsam ca Nāradam ca eva tān ca anyān abravīt nṛpaḥ
6. praśāntacetāḥ Kauravyaḥ kevalam svarājyam prāpya,
nṛpaḥ Vyāsam ca Nāradam ca eva tān ca anyān abravīt.
6. With a tranquil mind, the Kaurava, having obtained his entire kingdom, then spoke to Vyāsa, Nārada, and other such individuals.
आश्वासितोऽहं प्राग्वृद्धैर्भवद्भिर्मुनिपुंगवैः ।
न सूक्ष्ममपि मे किंचिद्व्यलीकमिह विद्यते ॥७॥
7. āśvāsito'haṁ prāgvṛddhairbhavadbhirmunipuṁgavaiḥ ,
na sūkṣmamapi me kiṁcidvyalīkamiha vidyate.
7. āśvāsitaḥ aham prāgvṛddhaiḥ bhavadbhiḥ munipuṃgavaiḥ
na sūkṣmam api me kiñcit vyalīkam iha vidyate
7. aham prāgvṛddhaiḥ bhavadbhiḥ munipuṃgavaiḥ āśvāsitaḥ.
iha me sūkṣmam api kiñcit vyalīkam na vidyate.
7. I have been comforted by you, venerable chief sages (munipuṃgava). Not even a slight cause for unhappiness (vyalīka) remains for me here.
अर्थश्च सुमहान्प्राप्तो येन यक्ष्यामि देवताः ।
पुरस्कृत्येह भवतः समानेष्यामहे मखम् ॥८॥
8. arthaśca sumahānprāpto yena yakṣyāmi devatāḥ ,
puraskṛtyeha bhavataḥ samāneṣyāmahe makham.
8. arthaḥ ca su-mahān prāptaḥ yena yakṣyāmi devatāḥ
puraskṛtya iha bhavataḥ samāneṣyāmahe makham
8. su-mahān arthaḥ ca prāptaḥ yena devatāḥ yakṣyāmi
bhavataḥ iha puraskṛtya makham samāneṣyāmahe
8. A very great wealth has been acquired, by which I shall perform (Vedic rituals) for the gods. Having honored you here, we shall conduct the (Vedic ritual) (makham).
हिमवन्तं त्वया गुप्ता गमिष्यामः पितामह ।
बह्वाश्चर्यो हि देशः स श्रूयते द्विजसत्तम ॥९॥
9. himavantaṁ tvayā guptā gamiṣyāmaḥ pitāmaha ,
bahvāścaryo hi deśaḥ sa śrūyate dvijasattama.
9. himavantam tvayā guptāḥ gamiṣyāmaḥ pitāmaha
bahu-āścaryaḥ hi deśaḥ saḥ śrūyate dvija-sattama
9. pitāmaha tvayā guptāḥ himavantam gamiṣyāmaḥ hi
dvija-sattama saḥ deśaḥ bahu-āścaryaḥ śrūyate
9. Protected by you, O Grandfather, we will go to the Himalayas. Indeed, that region, O best among the twice-born (dvija), is known for its many wonders.
तथा भगवता चित्रं कल्याणं बहु भाषितम् ।
देवर्षिणा नारदेन देवस्थानेन चैव ह ॥१०॥
10. tathā bhagavatā citraṁ kalyāṇaṁ bahu bhāṣitam ,
devarṣiṇā nāradena devasthānena caiva ha.
10. tathā bhagavatā citram kalyāṇam bahu bhāṣitam
devarṣiṇā nāradena devasthānena ca eva ha
10. tathā bhagavatā devarṣiṇā nāradena ca eva ha
devasthānena bahu citram kalyāṇam bhāṣitam
10. Thus, much varied welfare was spoken of by the revered ones, by the divine sage Nārada, and indeed by Devasthāna.
नाभागधेयः पुरुषः कश्चिदेवंविधान्गुरून् ।
लभते व्यसनं प्राप्य सुहृदः साधुसंमतान् ॥११॥
11. nābhāgadheyaḥ puruṣaḥ kaścidevaṁvidhāngurūn ,
labhate vyasanaṁ prāpya suhṛdaḥ sādhusaṁmatān.
11. na abhāgadheyaḥ puruṣaḥ kaścit evaṃ-vidhān gurūn
labhate vyasanam prāpya suhṛdaḥ sādhu-saṃmatān
11. na kaścit puruṣaḥ abhāgadheyaḥ vyasanam prāpya
evaṃ-vidhān gurūn suhṛdaḥ sādhu-saṃmatān labhate
11. No person who is without a share of good fortune (abhāgadheya) obtains such preceptors (guru) or virtuous friends, even after encountering distress.
एवमुक्तास्तु ते राज्ञा सर्व एव महर्षयः ।
अभ्यनुज्ञाप्य राजानं तथोभौ कृष्णफल्गुनौ ।
पश्यतामेव सर्वेषां तत्रैवादर्शनं ययुः ॥१२॥
12. evamuktāstu te rājñā sarva eva maharṣayaḥ ,
abhyanujñāpya rājānaṁ tathobhau kṛṣṇaphalgunau ,
paśyatāmeva sarveṣāṁ tatraivādarśanaṁ yayuḥ.
12. evam uktāḥ tu te rājñā sarve eva
maharṣayaḥ abhyanujñāpya rājānam tathā
ubhau kṛṣṇaphalgunau paśyatām eva
sarveṣām tatra eva adarśanam yayuḥ
12. rājñā evam uktāḥ tu te sarve eva
maharṣayaḥ rājānam tathā ubhau
kṛṣṇaphalgunau ca abhyanujñāpya sarveṣām
paśyatām eva tatra eva adarśanam yayuḥ
12. Thus addressed by the king, all those great sages, having taken leave of the king and also of both Krishna and Arjuna, disappeared from that very spot, even as everyone watched.
ततो धर्मसुतो राजा तत्रैवोपाविशत्प्रभुः ।
एवं नातिमहान्कालः स तेषामभ्यवर्तत ॥१३॥
13. tato dharmasuto rājā tatraivopāviśatprabhuḥ ,
evaṁ nātimahānkālaḥ sa teṣāmabhyavartata.
13. tataḥ dharmasutaḥ rājā tatra eva upāviśat prabhuḥ
evam na ati mahān kālaḥ saḥ teṣām abhyavartata
13. tataḥ dharmasutaḥ prabhuḥ rājā tatra eva upāviśat
evam teṣām na ati mahān kālaḥ saḥ abhyavartata
13. Then the king, the son of natural law (dharma) and a great lord, sat down there. In this way, not a very long time passed for them.
कुर्वतां शौचकर्माणि भीष्मस्य निधने तदा ।
महादानानि विप्रेभ्यो ददतामौर्ध्वदैहिकम् ॥१४॥
14. kurvatāṁ śaucakarmāṇi bhīṣmasya nidhane tadā ,
mahādānāni viprebhyo dadatāmaurdhvadaihikam.
14. kurvatām śaucakarmāṇi bhīṣmasya nidhane tadā
mahādānāni viprebhyaḥ dadatām ūrdhvadehikam
14. tadā bhīṣmasya nidhane śaucakarmāṇi kurvatām teṣām
viprebhyaḥ ūrdhvadehikam mahādānāni dadatām teṣām ca
14. While they were performing purification rites at the time of Bhishma's demise, and giving great gifts to the brahmins for his post-mortem ceremonies.
भीष्मकर्णपुरोगाणां कुरूणां कुरुनन्दन ।
सहितो धृतराष्ट्रेण प्रददावौर्ध्वदैहिकम् ॥१५॥
15. bhīṣmakarṇapurogāṇāṁ kurūṇāṁ kurunandana ,
sahito dhṛtarāṣṭreṇa pradadāvaurdhvadaihikam.
15. bhīṣmakarṇapurogāṇām kurūṇām kurunandana
sahitaḥ dhṛtarāṣṭreṇa pradadau ūrdhvadehikam
15. kurunandana dhṛtarāṣṭreṇa sahitaḥ saḥ
bhīṣmakarṇapurogāṇām kurūṇām ūrdhvadehikam pradadau
15. O delight of the Kurus, accompanied by Dhṛtarāṣṭra, he performed the post-mortem rites for the Kurus, including those led by Bhishma and Karna.
ततो दत्त्वा बहु धनं विप्रेभ्यः पाण्डवर्षभः ।
धृतराष्ट्रं पुरस्कृत्य विवेश गजसाह्वयम् ॥१६॥
16. tato dattvā bahu dhanaṁ viprebhyaḥ pāṇḍavarṣabhaḥ ,
dhṛtarāṣṭraṁ puraskṛtya viveśa gajasāhvayam.
16. tataḥ dattvā bahu dhanam viprebhyaḥ pāṇḍavarṣabhaḥ
dhṛtarāṣṭram puraskṛtya viveśa gajasāhvayam
16. tataḥ pāṇḍavarṣabhaḥ viprebhyaḥ bahu dhanam dattvā
dhṛtarāṣṭram puraskṛtya gajasāhvayam viveśa
16. Then, the best of the Pāṇḍavas, after distributing much wealth to the brahmins and honoring Dhṛtarāṣṭra by placing him at the forefront, entered Hastinapura.
स समाश्वास्य पितरं प्रज्ञाचक्षुषमीश्वरम् ।
अन्वशाद्वै स धर्मात्मा पृथिवीं भ्रातृभिः सह ॥१७॥
17. sa samāśvāsya pitaraṁ prajñācakṣuṣamīśvaram ,
anvaśādvai sa dharmātmā pṛthivīṁ bhrātṛbhiḥ saha.
17. saḥ samāśvāsya pitaram prajñācakṣuṣam īśvaram
anvaśāt vai saḥ dharmātmā pṛthivīm bhrātṛbhiḥ saha
17. saḥ dharmātmā pitaram prajñācakṣuṣam īśvaram
samāśvāsya saḥ bhrātṛbhiḥ saha pṛthivīm vai anvaśāt
17. He, that righteous one (dharmātmā), having consoled his father – the blind (prajñācakṣus) lord – truly ruled the earth along with his brothers.