Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-8, chapter-24

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
दुर्योधन उवाच ।
भूय एव तु मद्रेश यत्ते वक्ष्यामि तच्छृणु ।
यथा पुरा वृत्तमिदं युद्धे देवासुरे विभो ॥१॥
1. duryodhana uvāca ,
bhūya eva tu madreśa yatte vakṣyāmi tacchṛṇu ,
yathā purā vṛttamidaṁ yuddhe devāsure vibho.
1. duryodhanaḥ uvāca bhūyaḥ eva tu madreśa yat te vakṣyāmi
tat śṛṇu yathā purā vṛttam idam yuddhe devāsure vibho
1. duryodhanaḥ uvāca madreśa vibho,
bhūyaḥ eva tu,
yat te vakṣyāmi,
tat śṛṇu yathā purā idam vṛttam devāsure yuddhe (āsa)
1. Duryodhana said: "O Lord of Madras, O mighty one, listen again to what I am about to tell you: how this event previously occurred in the war between the gods and asuras."
यदुक्तवान्पितुर्मह्यं मार्कण्डेयो महानृषिः ।
तदशेषेण ब्रुवतो मम राजर्षिसत्तम ।
त्वं निबोध न चाप्यत्र कर्तव्या ते विचारणा ॥२॥
2. yaduktavānpiturmahyaṁ mārkaṇḍeyo mahānṛṣiḥ ,
tadaśeṣeṇa bruvato mama rājarṣisattama ,
tvaṁ nibodha na cāpyatra kartavyā te vicāraṇā.
2. yat uktavān pituḥ mahyam mārkaṇḍeyaḥ
mahān ṛṣiḥ tat aśeṣeṇa bruvataḥ
mama rājarṣisattama tvam nibodha
na ca api atra kartavyā te vicāraṇā
2. rājarṣisattama,
yat mahān mārkaṇḍeyaḥ ṛṣiḥ mahyam pituḥ uktavān,
tat mama bruvataḥ (tvam) aśeṣeṇa nibodha ca atra te vicāraṇā api na kartavyā
2. O best of royal sages, understand this fully from me as I narrate what the great sage Mārkaṇḍeya once told my father. There is no need for you to deliberate further on this matter.
देवानामसुराणां च महानासीत्समागमः ।
बभूव प्रथमो राजन्संग्रामस्तारकामयः ।
निर्जिताश्च तदा दैत्या दैवतैरिति नः श्रुतम् ॥३॥
3. devānāmasurāṇāṁ ca mahānāsītsamāgamaḥ ,
babhūva prathamo rājansaṁgrāmastārakāmayaḥ ,
nirjitāśca tadā daityā daivatairiti naḥ śrutam.
3. devānām asurāṇām ca mahān āsīt
samāgamaḥ babhūva prathamaḥ rājan
saṃgrāmaḥ tārakāmayaḥ nirjitāḥ ca
tadā daityāḥ devataiḥ iti naḥ śrutam
3. rājan,
devānām asurāṇām ca mahān samāgamaḥ āsīt (saḥ) prathamaḥ tārakāmayaḥ saṃgrāmaḥ babhūva ca tadā daityāḥ devataiḥ nirjitāḥ (āsan) iti naḥ śrutam
3. O King, there was a great assembly of the gods and asuras, and the first major battle (saṃgrāma), known as Tārakāmaya, occurred. We have heard that the Daityas were then conquered by the gods.
निर्जितेषु च दैत्येषु तारकस्य सुतास्त्रयः ।
ताराक्षः कमलाक्षश्च विद्युन्माली च पार्थिव ॥४॥
4. nirjiteṣu ca daityeṣu tārakasya sutāstrayaḥ ,
tārākṣaḥ kamalākṣaśca vidyunmālī ca pārthiva.
4. nirjiteṣu ca daityeṣu tārakasya sutāḥ trayaḥ
tārākṣaḥ kamalākṣaḥ ca vidyunmālī ca pārthiva
4. pārthiva,
ca daityeṣu nirjiteṣu,
tārakasya trayaḥ sutāḥ (nāmatāḥ) tārākṣaḥ,
kamalākṣaḥ,
ca vidyunmālī (āsan)
4. O King, when the Daityas were defeated, Tāraka's three sons were Tārākṣa, Kamalākṣa, and Vidyunmālī.
तप उग्रं समास्थाय नियमे परमे स्थिताः ।
तपसा कर्शयामासुर्देहान्स्वाञ्शत्रुतापन ॥५॥
5. tapa ugraṁ samāsthāya niyame parame sthitāḥ ,
tapasā karśayāmāsurdehānsvāñśatrutāpana.
5. tapaḥ ugram samāsthāya niyame parame sthitāḥ
tapasā karśayām āsuḥ dehān svān śatrutāpana
5. śatrutāpana,
ugram tapaḥ samāsthāya,
parame niyame sthitāḥ,
tapasā svān dehān karśayām āsuḥ.
5. O tormentor of enemies, having undertaken severe asceticism (tapas) and established themselves in supreme self-restraint (niyama), they emaciated their own bodies through that asceticism (tapas).
दमेन तपसा चैव नियमेन च पार्थिव ।
तेषां पितामहः प्रीतो वरदः प्रददौ वरान् ॥६॥
6. damena tapasā caiva niyamena ca pārthiva ,
teṣāṁ pitāmahaḥ prīto varadaḥ pradadau varān.
6. damena tapasā ca eva niyameana ca pārthiva
teṣām pitāmahaḥ prītaḥ varadaḥ pradadau varān
6. pārthiva,
teṣām pitāmahaḥ prītaḥ varadaḥ damena,
tapasā ca eva,
niyameana ca,
varān pradadau.
6. O King (pārthiva), their grandfather (Pitamaha), being pleased and a giver of boons, granted them boons through their self-control (dama), asceticism (tapas), and self-restraint (niyama).
अवध्यत्वं च ते राजन्सर्वभूतेषु सर्वदा ।
सहिता वरयामासुः सर्वलोकपितामहम् ॥७॥
7. avadhyatvaṁ ca te rājansarvabhūteṣu sarvadā ,
sahitā varayāmāsuḥ sarvalokapitāmaham.
7. avadhyatvam ca te rājan sarvabhūteṣu sarvadā
sahitāḥ varayām āsuḥ sarvalokapitāmaham
7. rājan,
te sahitāḥ,
sarvadā sarvabhūteṣu avadhyatvam ca,
sarvalokapitāmaham varayām āsuḥ.
7. O King, united, they always sought the state of invulnerability from all beings from the grandfather (Pitamaha) of all worlds.
तानब्रवीत्तदा देवो लोकानां प्रभुरीश्वरः ।
नास्ति सर्वामरत्वं हि निवर्तध्वमतोऽसुराः ।
वरमन्यं वृणीध्वं वै यादृशं संप्ररोचते ॥८॥
8. tānabravīttadā devo lokānāṁ prabhurīśvaraḥ ,
nāsti sarvāmaratvaṁ hi nivartadhvamato'surāḥ ,
varamanyaṁ vṛṇīdhvaṁ vai yādṛśaṁ saṁprarocate.
8. tān abravīt tadā devaḥ lokānām prabhuḥ
īśvaraḥ na asti sarvāmaratvam hi
nivartadhvam ataḥ asurāḥ varam
anyam vṛṇīdhvam vai yādṛśam samprarocate
8. tadā devaḥ,
lokānām prabhuḥ,
īśvaraḥ,
tān abravīt: "hi sarvāmaratvam na asti.
ataḥ asurāḥ nivartadhvam! vai anyam varam vṛṇīdhvam,
yādṛśam samprarocate.
"
8. Then the divine lord (īśvara), the master of the worlds, spoke to them: "Indeed, complete immortality is not possible. Therefore, O Asuras, withdraw your request! Choose another boon, whatever is agreeable to you."
ततस्ते सहिता राजन्संप्रधार्यासकृद्बहु ।
सर्वलोकेश्वरं वाक्यं प्रणम्यैनमथाब्रुवन् ॥९॥
9. tataste sahitā rājansaṁpradhāryāsakṛdbahu ,
sarvalokeśvaraṁ vākyaṁ praṇamyainamathābruvan.
9. tataḥ te sahitā rājan sampradhārya asakṛt bahu
sarvalokeśvaram vākyam praṇamya enam atha abruvan
9. rājan tataḥ te sahitā asakṛt bahu sampradhārya
sarvalokeśvaram praṇamya enam atha vākyam abruvan
9. O king, then, having repeatedly and extensively deliberated, they, united, bowed to the Lord of all worlds and then spoke this statement to him.
अस्माकं त्वं वरं देव प्रयच्छेमं पितामह ।
वयं पुराणि त्रीण्येव समास्थाय महीमिमाम् ।
विचरिष्याम लोकेऽस्मिंस्त्वत्प्रसादपुरस्कृताः ॥१०॥
10. asmākaṁ tvaṁ varaṁ deva prayacchemaṁ pitāmaha ,
vayaṁ purāṇi trīṇyeva samāsthāya mahīmimām ,
vicariṣyāma loke'smiṁstvatprasādapuraskṛtāḥ.
10. asmākam tvam varam deva prayaccha
imam pitāmaha vayam purāṇi trīṇi
eva samāsthāya mahīm imām vicariṣyāma
loke asmin tvatprasādapuraskṛtāḥ
10. deva pitāmaha tvam asmākam imam
varam prayaccha vayam imām mahīm trīṇi
eva purāṇi samāsthāya asmin loke
tvatprasādapuraskṛtāḥ vicariṣyāma
10. O divine grandfather (pitāmaha), grant us this boon! We, having established ourselves in these three cities, shall wander this earth, empowered by your grace.
ततो वर्षसहस्रे तु समेष्यामः परस्परम् ।
एकीभावं गमिष्यन्ति पुराण्येतानि चानघ ॥११॥
11. tato varṣasahasre tu sameṣyāmaḥ parasparam ,
ekībhāvaṁ gamiṣyanti purāṇyetāni cānagha.
11. tataḥ varṣasahasre tu sameṣyāmaḥ parasparam
ekībhāvam gamiṣyanti purāṇi etāni ca anagha
11. anagha tataḥ tu varṣasahasre (gate) vayam parasparam
sameṣyāmaḥ ca etāni purāṇi ekībhāvam gamiṣyanti
11. Then, after a thousand years, we shall unite with each other. And these cities, O sinless one (anagha), will achieve a state of oneness.
समागतानि चैतानि यो हन्याद्भगवंस्तदा ।
एकेषुणा देववरः स नो मृत्युर्भविष्यति ।
एवमस्त्विति तान्देवः प्रत्युक्त्वा प्राविशद्दिवम् ॥१२॥
12. samāgatāni caitāni yo hanyādbhagavaṁstadā ,
ekeṣuṇā devavaraḥ sa no mṛtyurbhaviṣyati ,
evamastviti tāndevaḥ pratyuktvā prāviśaddivam.
12. samāgatāni ca etāni yaḥ hanyāt
bhagavan tadā ekeṣuṇā devavaraḥ sa naḥ
mṛtyuḥ bhaviṣyati evam astu iti
tān devaḥ pratyuktvā prāviśat divam
12. bhagavan tadā yaḥ ekeṣuṇā etāni samāgatāni ca hanyāt,
sa devavaraḥ naḥ mṛtyuḥ bhaviṣyati.
devaḥ tān "evam astu" iti pratyuktvā divam prāviśat
12. O Lord (bhagavan), whoever destroys these cities when they are united, that best of gods, with a single arrow, will be the cause of our death. Having said "So be it" to them, the god entered heaven.
ते तु लब्धवराः प्रीताः संप्रधार्य परस्परम् ।
पुरत्रयविसृष्ट्यर्थं मयं वव्रुर्महासुरम् ।
विश्वकर्माणमजरं दैत्यदानवपूजितम् ॥१३॥
13. te tu labdhavarāḥ prītāḥ saṁpradhārya parasparam ,
puratrayavisṛṣṭyarthaṁ mayaṁ vavrurmahāsuram ,
viśvakarmāṇamajaraṁ daityadānavapūjitam.
13. te tu labdhavarāḥ prītāḥ sampradhārya
parasparam puratrayavisṛṣṭyartham
mayam vavruḥ mahāsuram
viśvakarmāṇam ajaram daityadānavapūjitam
13. te labdhavarāḥ prītāḥ tu parasparam
sampradhārya puratrayavisṛṣṭyartham
mayam mahāsuram ajaram
viśvakarmāṇam daityadānavapūjitam vavruḥ
13. But they, having obtained boons, joyfully deliberated among themselves. For the creation of the three cities, they chose Maya, the great Asura, the imperishable architect, revered by the Daityas and Dānavas.
ततो मयः स्वतपसा चक्रे धीमान्पुराणि ह ।
त्रीणि काञ्चनमेकं तु रौप्यं कार्ष्णायसं तथा ॥१४॥
14. tato mayaḥ svatapasā cakre dhīmānpurāṇi ha ,
trīṇi kāñcanamekaṁ tu raupyaṁ kārṣṇāyasaṁ tathā.
14. tataḥ mayaḥ svatapasā cakre dhīmān purāṇi ha
trīṇi kāñcanam ekam tu raupyam kārṣṇāyasam tathā
14. tataḥ dhīmān mayaḥ svatapasā purāṇi ha trīṇi
cakre tu ekam kāñcanam raupyam kārṣṇāyasam tathā
14. Then, the wise Maya, through his own spiritual discipline (tapas), indeed created cities: one golden, one silver, and another made of black iron.
काञ्चनं दिवि तत्रासीदन्तरिक्षे च राजतम् ।
आयसं चाभवद्भूमौ चक्रस्थं पृथिवीपते ॥१५॥
15. kāñcanaṁ divi tatrāsīdantarikṣe ca rājatam ,
āyasaṁ cābhavadbhūmau cakrasthaṁ pṛthivīpate.
15. kāñcanam divi tatra āsīt antarikṣe ca rājatam
āyasam ca abhavat bhūmau cakrastham pṛthivīpate
15. pṛthivīpate tatra divi kāñcanam āsīt ca antarikṣe
rājatam (āsīt) ca bhūmau āyasam cakrastham abhavat
15. The golden city was in the sky there, and the silver one in the atmosphere. And, O lord of the earth, the iron city was on the ground, situated on a wheel.
एकैकं योजनशतं विस्तारायामसंमितम् ।
गृहाट्टाट्टालकयुतं बृहत्प्राकारतोरणम् ॥१६॥
16. ekaikaṁ yojanaśataṁ vistārāyāmasaṁmitam ,
gṛhāṭṭāṭṭālakayutaṁ bṛhatprākāratoraṇam.
16. ekaikam yojanaśatam vistārāyāmasaṃmitam
gṛhāṭṭāṭṭālakayutam bṛhatprākāratoraṇam
16. ekaikam yojanaśatam vistārāyāmasaṃmitam (āsīt)
gṛhāṭṭāṭṭālakayutam (āsīt) bṛhatprākāratoraṇam (āsīt)
16. Each city measured one hundred yojanas in both breadth and length, furnished with dwellings and watchtowers, and possessing great ramparts and gateways.
गुणप्रसवसंबाधमसंबाधमनामयम् ।
प्रासादैर्विविधैश्चैव द्वारैश्चाप्युपशोभितम् ॥१७॥
17. guṇaprasavasaṁbādhamasaṁbādhamanāmayam ,
prāsādairvividhaiścaiva dvāraiścāpyupaśobhitam.
17. guṇaprasavasaṃbādham asaṃbādham anāmayam prāsādaiḥ
vividhaiḥ ca eva dvāraiḥ ca api upaśobhitam
17. It was dense with the manifestation of qualities (guṇas), yet unobstructed and free from affliction. It was also splendidly adorned with various palaces and gates.
पुरेषु चाभवन्राजन्राजानो वै पृथक्पृथक् ।
काञ्चनं तारकाक्षस्य चित्रमासीन्महात्मनः ।
राजतं कमलाक्षस्य विद्युन्मालिन आयसम् ॥१८॥
18. pureṣu cābhavanrājanrājāno vai pṛthakpṛthak ,
kāñcanaṁ tārakākṣasya citramāsīnmahātmanaḥ ,
rājataṁ kamalākṣasya vidyunmālina āyasam.
18. purīṣu ca abhavan rājan rājānaḥ vai
pṛthak pṛthak kāñcanam tārakākṣasya
citram āsīt mahātmanaḥ rājatam
kamalākṣasya vidyunmālinaḥ āyasam
18. And in those cities, O King, there were separate kings, each ruling his own. Tārakākṣa, that great being, possessed a splendid golden city. Kamalākṣa had a silver city, and Vidyunmālin possessed one made of iron.
त्रयस्ते दैत्यराजानस्त्रीँल्लोकानाशु तेजसा ।
आक्रम्य तस्थुर्वर्षाणां पूगान्नाम प्रजापतिः ॥१९॥
19. trayaste daityarājānastrīँllokānāśu tejasā ,
ākramya tasthurvarṣāṇāṁ pūgānnāma prajāpatiḥ.
19. trayaḥ te daityarājānaḥ trīn lokān āśu tejasā
ākramya tasthuḥ varṣāṇām pūgān nāma prajāpatiḥ
19. Those three demon kings, by their splendor (tejas), swiftly conquered the three worlds and remained established there for multitudes of years, as ordained by Prajāpati.
तेषां दानवमुख्यानां प्रयुतान्यर्बुदानि च ।
कोट्यश्चाप्रतिवीराणां समाजग्मुस्ततस्ततः ।
महदैश्वर्यमिच्छन्तस्त्रिपुरं दुर्गमाश्रिताः ॥२०॥
20. teṣāṁ dānavamukhyānāṁ prayutānyarbudāni ca ,
koṭyaścāprativīrāṇāṁ samājagmustatastataḥ ,
mahadaiśvaryamicchantastripuraṁ durgamāśritāḥ.
20. teṣām dānavamukhyānām prayutāni
arbudāni ca koṭyaḥ ca aprativīrāṇām
samājagmuḥ tatas tataḥ mahat aiśvaryam
icchantas tripuram durgam āśritāḥ
20. Myriads, billions, and crores of those chief Dānavas, unrivaled warriors, came from various places. Desiring great dominion, they took refuge in the Triple City, that formidable fortress.
सर्वेषां च पुनस्तेषां सर्वयोगवहो मयः ।
तमाश्रित्य हि ते सर्वे अवर्तन्ताकुतोभयाः ॥२१॥
21. sarveṣāṁ ca punasteṣāṁ sarvayogavaho mayaḥ ,
tamāśritya hi te sarve avartantākutobhayāḥ.
21. sarveṣām ca punaḥ teṣām sarvayogavahaḥ mayaḥ
tam āśritya hi te sarve avartanta akutobhayāḥ
21. ca punaḥ teṣām sarveṣām mayaḥ sarvayogavahaḥ
hi tam āśritya te sarve akutobhayāḥ avartanta
21. And again, among all of them, Maya was the one who managed all their undertakings. Indeed, all of them, relying on him, lived fearlessly.
यो हि यं मनसा कामं दध्यौ त्रिपुरसंश्रयः ।
तस्मै कामं मयस्तं तं विदधे मायया तदा ॥२२॥
22. yo hi yaṁ manasā kāmaṁ dadhyau tripurasaṁśrayaḥ ,
tasmai kāmaṁ mayastaṁ taṁ vidadhe māyayā tadā.
22. yaḥ hi yam manasā kāmam dadhyau tripurasaṃśrayaḥ
tasmai kāmam mayaḥ tam tam vidadhe māyayā tadā
22. hi yaḥ tripurasaṃśrayaḥ yam kāmam manasā dadhyau
tadā mayaḥ tasmai tam tam kāmam māyayā vidadhe
22. Indeed, whichever desire one residing in Tripura conceived in his mind, Maya then granted him that very desire through his magical power (māyā).
तारकाक्षसुतश्चासीद्धरिर्नाम महाबलः ।
तपस्तेपे परमकं येनातुष्यत्पितामहः ॥२३॥
23. tārakākṣasutaścāsīddharirnāma mahābalaḥ ,
tapastepe paramakaṁ yenātuṣyatpitāmahaḥ.
23. tārakākṣasutaḥ ca āsīt hariḥ nāma mahābalaḥ
tapaḥ tepe paramakam yena atuṣyat pitāmahaḥ
23. ca tārakākṣasutaḥ hariḥ nāma mahābalaḥ āsīt
saḥ paramakam tapaḥ tepe yena pitāmahaḥ atuṣyat
23. And there was a very mighty son of Tārakākṣa, named Hari. He performed supreme austerity (tapas), by which the grandfather (Brahmā) was pleased.
स तुष्टमवृणोद्देवं वापी भवतु नः पुरे ।
शस्त्रैर्विनिहता यत्र क्षिप्ताः स्युर्बलवत्तराः ॥२४॥
24. sa tuṣṭamavṛṇoddevaṁ vāpī bhavatu naḥ pure ,
śastrairvinihatā yatra kṣiptāḥ syurbalavattarāḥ.
24. saḥ tuṣṭam avṛṇot devam vāpī bhavatu naḥ pure
śastraiḥ vinihatāḥ yatra kṣiptāḥ syuḥ balavattarāḥ
24. saḥ tuṣṭam devam avṛṇot naḥ pure vāpī bhavatu
yatra śastraiḥ vinihatāḥ kṣiptāḥ balavattarāḥ syuḥ
24. He then asked the pleased god, 'Let there be a pond in our city, where those slain by weapons, when thrown in, would become even mightier.'
स तु लब्ध्वा वरं वीरस्तारकाक्षसुतो हरिः ।
ससृजे तत्र वापीं तां मृतानां जीवनीं प्रभो ॥२५॥
25. sa tu labdhvā varaṁ vīrastārakākṣasuto hariḥ ,
sasṛje tatra vāpīṁ tāṁ mṛtānāṁ jīvanīṁ prabho.
25. saḥ tu labdhvā varam vīraḥ tārakākṣasutaḥ hariḥ
sasṛje tatra vāpīm tām mṛtānām jīvanīm prabho
25. saḥ tu vīraḥ tārakākṣasutaḥ hariḥ varam labdhvā
tatra tām mṛtānām jīvanīm vāpīm sasṛje prabho
25. But that hero, Hari, the son of Tārakākṣa, having obtained a boon, created there, O lord, that pond which was capable of bringing the dead back to life.
येन रूपेण दैत्यस्तु येन वेषेण चैव ह ।
मृतस्तस्यां परिक्षिप्तस्तादृशेनैव जज्ञिवान् ॥२६॥
26. yena rūpeṇa daityastu yena veṣeṇa caiva ha ,
mṛtastasyāṁ parikṣiptastādṛśenaiva jajñivān.
26. yena rūpeṇa daityaḥ tu yena veṣeṇa ca eva ha
mṛtaḥ tasyām parikṣiptaḥ tādṛśena eva jajñivān
26. yena rūpeṇa ca yena veṣeṇa daityaḥ mṛtaḥ tasyām parikṣiptaḥ,
saḥ tādṛśena eva jajñivān
26. Whatever form or guise a demon had when he died and was cast into that pond, he was reborn in precisely that same form.
तां प्राप्य त्रैपुरस्थास्तु सर्वाँल्लोकान्बबाधिरे ।
महता तपसा सिद्धाः सुराणां भयवर्धनाः ।
न तेषामभवद्राजन्क्षयो युद्धे कथंचन ॥२७॥
27. tāṁ prāpya traipurasthāstu sarvāँllokānbabādhire ,
mahatā tapasā siddhāḥ surāṇāṁ bhayavardhanāḥ ,
na teṣāmabhavadrājankṣayo yuddhe kathaṁcana.
27. tām prāpya traipurastāḥ tu sarvān
lokān babādhire mahatā tapasā siddhāḥ
surāṇām bhayavardhanāḥ na teṣām
abhavat rājan kṣayaḥ yuddhe kathaṃcana
27. rājan tām prāpya traipurastāḥ tu mahatā tapasā siddhāḥ surāṇām bhayavardhanāḥ sarvān lokān babādhire,
yuddhe teṣām kathaṃcana kṣayaḥ na abhavat
27. Having acquired that (pond), those residing in Tripura, who had achieved great power (siddhi) through severe asceticism (tapas) and were a cause of increasing fear for the gods, began to oppress all worlds. O king, there was never any destruction for them in battle by any means.
ततस्ते लोभमोहाभ्यामभिभूता विचेतसः ।
निर्ह्रीकाः संस्थितिं सर्वे स्थापितां समलूलुपन् ॥२८॥
28. tataste lobhamohābhyāmabhibhūtā vicetasaḥ ,
nirhrīkāḥ saṁsthitiṁ sarve sthāpitāṁ samalūlupan.
28. tataḥ te lobhamohābhyām abhibhūtāḥ vicetasaḥ
nirhrīkāḥ saṃsthitim sarve sthāpitām samalūlupan
28. tataḥ sarve te lobhamohābhyām abhibhūtāḥ vicetasaḥ
nirhrīkāḥ sthāpitām saṃsthitim samalūlupan
28. Then all of them, overcome by greed and delusion, became senseless and shameless, and they violated the established order.
विद्राव्य सगणान्देवांस्तत्र तत्र तदा तदा ।
विचेरुः स्वेन कामेन वरदानेन दर्पिताः ॥२९॥
29. vidrāvya sagaṇāndevāṁstatra tatra tadā tadā ,
viceruḥ svena kāmena varadānena darpitāḥ.
29. vidrāvya sagaṇān devān tatra tatra tadā tadā
viceruḥ svena kāmena varadānena darpitāḥ
29. varadānena darpitāḥ sagaṇān devān tatra
tatra tadā tadā vidrāvya svena kāmena viceruḥ
29. Having scattered the gods along with their hosts repeatedly in various places, they roamed as they pleased, arrogant due to the boon.
देवारण्यानि सर्वाणि प्रियाणि च दिवौकसाम् ।
ऋषीणामाश्रमान्पुण्यान्यूपाञ्जनपदांस्तथा ।
व्यनाशयन्त मर्यादा दानवा दुष्टचारिणः ॥३०॥
30. devāraṇyāni sarvāṇi priyāṇi ca divaukasām ,
ṛṣīṇāmāśramānpuṇyānyūpāñjanapadāṁstathā ,
vyanāśayanta maryādā dānavā duṣṭacāriṇaḥ.
30. devāraṇyāni sarvāṇi priyāṇi ca
divaukasām ṛṣīṇām āśramān puṇyān
yūpān janapadān tathā vyanāśayanta
maryādāḥ dānavāḥ duṣṭacāriṇaḥ
30. duṣṭacāriṇaḥ dānavāḥ ca divaukasām
priyāṇi sarvāṇi devāraṇyāni
ṛṣīṇām puṇyān āśramān yūpān janapadān
tathā maryādāḥ vyanāśayanta
30. And the wicked demons (dānava), destructive in their ways, utterly destroyed all the divine forests dear to the gods, the sacred hermitages (āśrama) of the sages, the sacrificial posts (yūpa), the populated regions, and also the established norms.
ते देवाः सहिताः सर्वे पितामहमरिंदम ।
अभिजग्मुस्तदाख्यातुं विप्रकारं सुरेतरैः ॥३१॥
31. te devāḥ sahitāḥ sarve pitāmahamariṁdama ,
abhijagmustadākhyātuṁ viprakāraṁ suretaraiḥ.
31. te devāḥ sahitāḥ sarve pitāmaham ariṁdama
abhijagmuḥ tadā ākhyātum viprakāram suretaraiḥ
31. te sahitāḥ sarve devāḥ tadā pitāmaham abhijagmuḥ
suretaraiḥ viprakāram ākhyātum ariṁdama
31. Then, all those assembled gods approached the grandfather (Brahma), O vanquisher of foes, in order to relate the harm inflicted upon them by the demons (suretara).
ते तत्त्वं सर्वमाख्याय शिरसाभिप्रणम्य च ।
वधोपायमपृच्छन्त भगवन्तं पितामहम् ॥३२॥
32. te tattvaṁ sarvamākhyāya śirasābhipraṇamya ca ,
vadhopāyamapṛcchanta bhagavantaṁ pitāmaham.
32. te tattvam sarvam ākhyāya śirasā abhipraṇamya
ca vadhopāyam apṛcchanta bhagavantam pitāmaham
32. te sarvam tattvam ākhyāya ca śirasā abhipraṇamya
bhagavantam pitāmaham vadhopāyam apṛcchanta
32. Having narrated the entire situation (tattva) and having bowed down with their heads, they (the gods) then asked the venerable grandfather (Brahma) for the means of destruction.
श्रुत्वा तद्भगवान्देवो देवानिदमुवाच ह ।
असुराश्च दुरात्मानस्ते चापि विबुधद्विषः ।
अपराध्यन्ति सततं ये युष्मान्पीडयन्त्युत ॥३३॥
33. śrutvā tadbhagavāndevo devānidamuvāca ha ,
asurāśca durātmānaste cāpi vibudhadviṣaḥ ,
aparādhyanti satataṁ ye yuṣmānpīḍayantyuta.
33. śrutvā tat bhagavān devaḥ devān
idam uvāca ha asurāḥ ca durātmānaḥ
te ca api vibudhadviṣaḥ aparādhyanti
satatam ye yuṣmān pīḍayanti uta
33. bhagavān devaḥ tat śrutvā idam
devān uvāca ha te asurāḥ ca durātmānaḥ
ca api vibudhadviṣaḥ ye yuṣmān
satatam pīḍayanti uta aparādhyanti
33. Having heard that, the glorious god indeed spoke this to the gods: "Those Asuras, who are evil-minded and hostile to the gods, constantly commit offenses and torment you."
अहं हि तुल्यः सर्वेषां भूतानां नात्र संशयः ।
अधार्मिकास्तु हन्तव्या इत्यहं प्रब्रवीमि वः ॥३४॥
34. ahaṁ hi tulyaḥ sarveṣāṁ bhūtānāṁ nātra saṁśayaḥ ,
adhārmikāstu hantavyā ityahaṁ prabravīmi vaḥ.
34. aham hi tulyaḥ sarveṣām bhūtānām na atra saṃśayaḥ
adhārmikāḥ tu hantavyāḥ iti aham prabravīmi vaḥ
34. aham hi sarveṣām bhūtānām tulyaḥ atra saṃśayaḥ na
tu adhārmikāḥ hantavyāḥ iti aham vaḥ prabravīmi
34. Indeed, I am impartial to all beings; there is no doubt about that. However, those who violate natural law (adharma) must be slain – this is what I declare to you.
ते यूयं स्थाणुमीशानं जिष्णुमक्लिष्टकारिणम् ।
योद्धारं वृणुतादित्याः स तान्हन्ता सुरेतरान् ॥३५॥
35. te yūyaṁ sthāṇumīśānaṁ jiṣṇumakliṣṭakāriṇam ,
yoddhāraṁ vṛṇutādityāḥ sa tānhantā suretarān.
35. te yūyam sthāṇum īśānam jiṣṇum akliṣṭakāriṇam
yoddhāram vṛṇuta ādityāḥ saḥ tān hantā suretarān
35. te ādityāḥ yūyam sthāṇum īśānam jiṣṇum akliṣṭakāriṇam
yoddhāram vṛṇuta saḥ tān suretarān hantā
35. Therefore, O Adityas, you must choose Sthanu, Ishana, Jishnu, the one whose actions are effortless, as your warrior. He will slay those who are not gods (the demons).
इति तस्य वचः श्रुत्वा देवाः शक्रपुरोगमाः ।
ब्रह्माणमग्रतः कृत्वा वृषाङ्कं शरणं ययुः ॥३६॥
36. iti tasya vacaḥ śrutvā devāḥ śakrapurogamāḥ ,
brahmāṇamagrataḥ kṛtvā vṛṣāṅkaṁ śaraṇaṁ yayuḥ.
36. iti tasya vacaḥ śrutvā devāḥ śakrapurogamāḥ
brahmāṇam agrataḥ kṛtvā vṛṣāṅkam śaraṇam yayuḥ
36. iti tasya vacaḥ śrutvā śakrapurogamāḥ devāḥ
brahmāṇam agrataḥ kṛtvā vṛṣāṅkam śaraṇam yayuḥ
36. Thus, having heard his words, the gods, led by Indra, placed Brahma (brahman) at their forefront and went to Vṛṣāṅka (Shiva) for refuge.
तपः परं समातस्थुर्गृणन्तो ब्रह्म शाश्वतम् ।
ऋषिभिः सह धर्मज्ञा भवं सर्वात्मना गताः ॥३७॥
37. tapaḥ paraṁ samātasthurgṛṇanto brahma śāśvatam ,
ṛṣibhiḥ saha dharmajñā bhavaṁ sarvātmanā gatāḥ.
37. tapaḥ param samātastuḥ gṛṇantaḥ brahma śāśvatam
ṛṣibhiḥ saha dharmajñāḥ bhavam sarvātmanā gatāḥ
37. dharmajñāḥ ṛṣibhiḥ saha śāśvatam brahma gṛṇantaḥ
param tapaḥ samātastuḥ sarvātmanā bhavam gatāḥ
37. Those who understood the natural law (dharma), accompanied by the sages, practiced supreme austerity (tapas) while chanting the eternal reality (brahman), and they attained Bhava (Śiva) with their whole being (ātman).
तुष्टुवुर्वाग्भिरर्थ्याभिर्भयेष्वभयकृत्तमम् ।
सर्वात्मानं महात्मानं येनाप्तं सर्वमात्मना ॥३८॥
38. tuṣṭuvurvāgbhirarthyābhirbhayeṣvabhayakṛttamam ,
sarvātmānaṁ mahātmānaṁ yenāptaṁ sarvamātmanā.
38. tuṣṭuvuḥ vāgbhiḥ arthyābhiḥ bhayeṣu abhayakṛttamam
sarvātmānam mahātmānam yena āptam sarvam ātmanā
38. te (implied) arthyābhiḥ vāgbhiḥ bhayeṣu abhayakṛttamam
sarvātmānam mahātmānam tuṣṭuvuḥ; yena ātmanā sarvam āptam
38. They praised with meaningful words Him who is the supreme giver of fearlessness in times of fear, the self (ātman) of all, the great self (ātman), by whom everything was obtained through his own being (ātman).
तपोविशेषैर्बहुभिर्योगं यो वेद चात्मनः ।
यः सांख्यमात्मनो वेद यस्य चात्मा वशे सदा ॥३९॥
39. tapoviśeṣairbahubhiryogaṁ yo veda cātmanaḥ ,
yaḥ sāṁkhyamātmano veda yasya cātmā vaśe sadā.
39. tapoviśeṣaiḥ bahubhiḥ yogam yaḥ veda ca ātmanaḥ
yaḥ sāṅkhyam ātmanaḥ veda yasya ca ātmā vaśe sadā
39. yaḥ bahubhiḥ tapoviśeṣaiḥ ātmanaḥ yogam ca veda;
yaḥ ātmanaḥ sāṅkhyam veda; ca yasya ātmā sadā vaśe
39. He who knows the practice (yoga) of his own being (ātman) through many special austerities (tapas), and he who knows the Sāṅkhya philosophy of his own being (ātman), and whose self (ātman) is always under his control.
ते तं ददृशुरीशानं तेजोराशिमुमापतिम् ।
अनन्यसदृशं लोके व्रतवन्तमकल्मषम् ॥४०॥
40. te taṁ dadṛśurīśānaṁ tejorāśimumāpatim ,
ananyasadṛśaṁ loke vratavantamakalmaṣam.
40. te tam dadṛśuḥ īśānam tejorāśim umāpatim
ananyasadṛśam loke vratavantam akalmaṣam
40. te tam īśānam tejorāśim umāpatim loke
ananyasadṛśam vratavantam akalmaṣam dadṛśuḥ
40. They saw Him, the Lord (Īśāna), a mass of brilliance, the husband of Umā, who is unequalled in the world, steadfast in his vows, and free from blemish.
एकं च भगवन्तं ते नानारूपमकल्पयन् ।
आत्मनः प्रतिरूपाणि रूपाण्यथ महात्मनि ।
परस्परस्य चापश्यन्सर्वे परमविस्मिताः ॥४१॥
41. ekaṁ ca bhagavantaṁ te nānārūpamakalpayan ,
ātmanaḥ pratirūpāṇi rūpāṇyatha mahātmani ,
parasparasya cāpaśyansarve paramavismitāḥ.
41. ekam ca bhagavantam te nānārūpam
akalpayan ātmanaḥ pratirūpāṇi
rūpāṇi atha mahātmani parasparasya
ca apaśyan sarve paramavismitāḥ
41. te ca ekam bhagavantam nānārūpam
akalpayan atha mahātmani ātmanaḥ
pratirūpāṇi rūpāṇi sarve
paramavismitāḥ ca parasparasya apaśyan
41. And they imagined the one revered Lord to have many forms. Then, within that great Supreme Being (ātman), they saw forms that were reflections of their own selves (ātman). All of them looked upon each other, utterly astonished.
सर्वभूतमयं चेशं तमजं जगतः पतिम् ।
देवा ब्रह्मर्षयश्चैव शिरोभिर्धरणीं गताः ॥४२॥
42. sarvabhūtamayaṁ ceśaṁ tamajaṁ jagataḥ patim ,
devā brahmarṣayaścaiva śirobhirdharaṇīṁ gatāḥ.
42. sarvabhūtamayam ca īśam tam ajam jagataḥ patim
devāḥ brahmarṣayaḥ ca eva śirobhiḥ dharaṇīm gatāḥ
42. devāḥ ca eva brahmarṣayaḥ tam ajam jagataḥ patim
sarvabhūtamayam īśam śirobhiḥ dharaṇīm gatāḥ
42. And the gods and the Brahmarṣis (brahmarṣi) indeed bowed to the ground with their heads before that unborn Lord, the master of the world, who embodies all beings.
तान्स्वस्तिवाक्येनाभ्यर्च्य समुत्थाप्य च शंकरः ।
ब्रूत ब्रूतेति भगवान्स्मयमानोऽभ्यभाषत ॥४३॥
43. tānsvastivākyenābhyarcya samutthāpya ca śaṁkaraḥ ,
brūta brūteti bhagavānsmayamāno'bhyabhāṣata.
43. tān svastivākyena abhyarcya samutthāpya ca śaṅkaraḥ
brūta brūta iti bhagavān smayamānaḥ abhyabhāṣata
43. śaṅkaraḥ bhagavān tān svastivākyena abhyarcya ca
samutthāpya smayamānaḥ brūta brūta iti abhyabhāṣata
43. And having honored them with words of blessing and having raised them up, the revered Lord Śaṅkara (śaṅkara) spoke to them smiling, saying, "Speak, speak!"
त्र्यम्बकेणाभ्यनुज्ञातास्ततस्तेऽस्वस्थचेतसः ।
नमो नमस्तेऽस्तु विभो तत इत्यब्रुवन्भवम् ॥४४॥
44. tryambakeṇābhyanujñātāstataste'svasthacetasaḥ ,
namo namaste'stu vibho tata ityabruvanbhavam.
44. tryambakeṇa abhyanujñātāḥ tataḥ te asvasthacetasaḥ
namaḥ namaḥ te astu vibho tataḥ iti abruvan bhavam
44. tataḥ te tryambakeṇa abhyanujñātāḥ asvasthacetasaḥ
(santaḥ) namaḥ namaḥ te vibho astu iti bhavam abruvan
44. Then, having received permission from Tryambaka (tryambaka), they, with restless minds, said to Bhava (bhava), "Salutations, salutations to you, O all-pervading Lord, may it be so!"
नमो देवातिदेवाय धन्विने चातिमन्यवे ।
प्रजापतिमखघ्नाय प्रजापतिभिरीड्यसे ॥४५॥
45. namo devātidevāya dhanvine cātimanyave ,
prajāpatimakhaghnāya prajāpatibhirīḍyase.
45. namaḥ devātidevāya dhanvine ca atimanmave
prajāpatimakhaghnāya prajāpatibhiḥ īḍyase
45. namaḥ devātidevāya dhanvine ca atimanmave
prajāpatimakhaghnāya prajāpatibhiḥ īḍyase
45. Salutations to the God of gods, to the wielder of the bow, and to the exceedingly wrathful one. You are praised by the lords of creation, you who destroyed Prajāpati's sacrifice.
नमः स्तुताय स्तुत्याय स्तूयमानाय मृत्यवे ।
विलोहिताय रुद्राय नीलग्रीवाय शूलिने ॥४६॥
46. namaḥ stutāya stutyāya stūyamānāya mṛtyave ,
vilohitāya rudrāya nīlagrīvāya śūline.
46. namaḥ stutāya stutyāya stūyamānāya mṛtyave
vilohitāya rudrāya nīlagrīvāya śūline
46. namaḥ stutāya stutyāya stūyamānāya mṛtyave
vilohitāya rudrāya nīlagrīvāya śūline
46. Salutations to the one who is praised, to the one who is worthy of praise, and to the one who is being praised; salutations to Death (mṛtyu). Salutations to the intensely red one, to Rudra, to the blue-necked one, and to the wielder of the trident.
अमोघाय मृगाक्षाय प्रवरायुधयोधिने ।
दुर्वारणाय शुक्राय ब्रह्मणे ब्रह्मचारिणे ॥४७॥
47. amoghāya mṛgākṣāya pravarāyudhayodhine ,
durvāraṇāya śukrāya brahmaṇe brahmacāriṇe.
47. amoghāya mṛgākṣāya pravarāyudhayodhine
durvāraṇāya śukrāya brahmaṇe brahmacāriṇe
47. amoghāya mṛgākṣāya pravarāyudhayodhine
durvāraṇāya śukrāya brahmaṇe brahmacāriṇe
47. Salutations to the unfailing one, to the deer-eyed one, and to the warrior who fights with excellent weapons. Salutations to the one difficult to repel, to the brilliant one, to Brahmā, and to the one who observes a chaste (brahmacarya) life.
ईशानायाप्रमेयाय नियन्त्रे चर्मवाससे ।
तपोनित्याय पिङ्गाय व्रतिने कृत्तिवाससे ॥४८॥
48. īśānāyāprameyāya niyantre carmavāsase ,
taponityāya piṅgāya vratine kṛttivāsase.
48. īśānāya aprameyāya niyantre carmavāsase
taponityāya piṅgāya vratine kṛttivāsase
48. īśānāya aprameyāya niyantre carmavāsase
taponityāya piṅgāya vratine kṛttivāsase
48. Salutations to the Lord (Īśāna), to the immeasurable one, to the controller, and to the one clothed in animal skin. Salutations to the one whose constant practice is asceticism (tapas), to the tawny-colored one, to the observer of vows, and to the one clad in a hide.
कुमारपित्रे त्र्यक्षाय प्रवरायुधधारिणे ।
प्रपन्नार्तिविनाशाय ब्रह्मद्विट्संघघातिने ॥४९॥
49. kumārapitre tryakṣāya pravarāyudhadhāriṇe ,
prapannārtivināśāya brahmadviṭsaṁghaghātine.
49. kumārapitre tryakṣāya pravarāyudhadhāriṇe
prapannārtivināśāya brahmadvitsaṃghaghātine
49. Salutations to the father of Kumāra, to the three-eyed one, to the wielder of excellent weapons, to the destroyer of the distress of those who have sought refuge, and to the slayer of the hordes who hate Brahmins (brahmadvit).
वनस्पतीनां पतये नराणां पतये नमः ।
गवां च पतये नित्यं यज्ञानां पतये नमः ॥५०॥
50. vanaspatīnāṁ pataye narāṇāṁ pataye namaḥ ,
gavāṁ ca pataye nityaṁ yajñānāṁ pataye namaḥ.
50. vanaspatīnām pataye narāṇām pataye namaḥ
gavām ca pataye nityam yajñānām pataye namaḥ
50. Salutations to the lord of trees, to the lord of humans. And always, salutations to the lord of cows and the lord of Vedic rituals (yajña).
नमोऽस्तु ते ससैन्याय त्र्यम्बकायोग्रतेजसे ।
मनोवाक्कर्मभिर्देव त्वां प्रपन्नान्भजस्व नः ॥५१॥
51. namo'stu te sasainyāya tryambakāyogratejase ,
manovākkarmabhirdeva tvāṁ prapannānbhajasva naḥ.
51. namaḥ astu te sasainyāya tryambakāya ugratejase
manovākkarmabhiḥ deva tvām prapannān bhajasva naḥ
51. Salutations to you, O three-eyed one (Tryambaka), who are accompanied by your army and possess fierce splendor. O divine one, please cherish us who have sought refuge in you through our thoughts, words, and actions (karma).
ततः प्रसन्नो भगवान्स्वागतेनाभिनन्द्य तान् ।
प्रोवाच व्येतु वस्त्रासो ब्रूत किं करवाणि वः ॥५२॥
52. tataḥ prasanno bhagavānsvāgatenābhinandya tān ,
provāca vyetu vastrāso brūta kiṁ karavāṇi vaḥ.
52. tataḥ prasannaḥ bhagavān svāgatena abhinandya tān
provāca vyetu vastrāsaḥ brūta kim karavāṇi vaḥ
52. Then, the pleased Lord, after welcoming them, spoke: "Let your fear depart. Tell me, what may I do for you?"
पितृदेवर्षिसंघेभ्यो वरे दत्ते महात्मना ।
सत्कृत्य शंकरं प्राह ब्रह्मा लोकहितं वचः ॥५३॥
53. pitṛdevarṣisaṁghebhyo vare datte mahātmanā ,
satkṛtya śaṁkaraṁ prāha brahmā lokahitaṁ vacaḥ.
53. pitṛdevarṣisaṅghebhyo vare datte mahātmanā
satkṛtya śaṅkaram prāha brahmā lokahitam vacaḥ
53. mahātmanā pitṛdevarṣisaṅghebhyo vare datte
brahmā śaṅkaram satkṛtya lokahitam vacaḥ prāha
53. After the great soul (mahātman) had granted the boon to the assemblies of ancestors, gods, and sages, Brahmā respectfully addressed Śaṅkara with words beneficial to the world.
तवातिसर्गाद्देवेश प्राजापत्यमिदं पदम् ।
मयाधितिष्ठता दत्तो दानवेभ्यो महान्वरः ॥५४॥
54. tavātisargāddeveśa prājāpatyamidaṁ padam ,
mayādhitiṣṭhatā datto dānavebhyo mahānvaraḥ.
54. tava atisargāt deveśa prājāpatyam idam padam
mayā adhitiṣṭhatā dattaḥ dānavebhyo mahān varaḥ
54. deveśa tava atisargāt idam prājāpatyam padam
mayā adhitiṣṭhatā dānavebhyo mahān varaḥ dattaḥ
54. O Lord of gods (deveśa), due to your permission [or, creation], while I was occupying this position of Prajāpati, a great boon was granted by me to the Dānavas.
तानतिक्रान्तमर्यादान्नान्यः संहर्तुमर्हति ।
त्वामृते भूतभव्येश त्वं ह्येषां प्रत्यरिर्वधे ॥५५॥
55. tānatikrāntamaryādānnānyaḥ saṁhartumarhati ,
tvāmṛte bhūtabhavyeśa tvaṁ hyeṣāṁ pratyarirvadhe.
55. tān atikrāntamaryādān na anyaḥ saṃhartum arhati
tvām ṛte bhūtabhavyeśa tvam hi eṣām pratyariḥ vadhe
55. bhūtabhavyeśa atikrāntamaryādān tān tvām ṛte anyaḥ
na saṃhartum arhati hi tvam eṣām vadhe pratyariḥ
55. No one else is capable of destroying those Dānavas who have transgressed all boundaries, except for you, O Lord of past and future (bhūtabhavyeśa); for you are indeed their direct adversary in their destruction.
स त्वं देव प्रपन्नानां याचतां च दिवौकसाम् ।
कुरु प्रसादं देवेश दानवाञ्जहि शूलभृत् ॥५६॥
56. sa tvaṁ deva prapannānāṁ yācatāṁ ca divaukasām ,
kuru prasādaṁ deveśa dānavāñjahi śūlabhṛt.
56. sa tvam deva prapannānām yācatām ca divaukasām
kuru prasādam deveśa dānavān jahi śūlabhṛt
56. saḥ tvam deva deveśa śūlabhṛt prapannānām ca
yācatām divaukasām prasādam kuru dānavān jahi
56. Therefore, O God (deva), O Lord of gods (deveśa), O wielder of the spear (śūlabhṛt), bestow your grace upon the gods (divaukas) who have taken refuge in you and are supplicating; destroy the Dānavas!
श्रीभगवानुवाच ।
हन्तव्याः शत्रवः सर्वे युष्माकमिति मे मतिः ।
न त्वेकोऽहं वधे तेषां समर्थो वै सुरद्विषाम् ॥५७॥
57. śrībhagavānuvāca ,
hantavyāḥ śatravaḥ sarve yuṣmākamiti me matiḥ ,
na tveko'haṁ vadhe teṣāṁ samartho vai suradviṣām.
57. śrībhagavān uvāca hantavyāḥ śatravaḥ sarve yuṣmākam iti me
matiḥ na tu ekaḥ aham vadhe teṣām samarthaḥ vai suradviṣām
57. yuṣmākam sarve śatravaḥ hantavyāḥ iti me matiḥ tu aham ekaḥ
teṣām suradviṣām vadhe na samarthaḥ vai śrībhagavān uvāca
57. The Lord said: "It is my opinion that all your enemies should be killed. However, I alone am certainly not capable of slaying those enemies of the gods."
ते यूयं सहिताः सर्वे मदीयेनास्त्रतेजसा ।
जयध्वं युधि ताञ्शत्रून्संघातो हि महाबलः ॥५८॥
58. te yūyaṁ sahitāḥ sarve madīyenāstratejasā ,
jayadhvaṁ yudhi tāñśatrūnsaṁghāto hi mahābalaḥ.
58. te yūyam sahitāḥ sarve madīyena astratejasā
jayadhvam yudhi tān śatrūn saṃghātaḥ hi mahābalaḥ
58. te yūyam sarve madīyena astratejasā sahitāḥ
yudhi tān śatrūn jayadhvam hi saṃghātaḥ mahābalaḥ
58. You all, united with the power of my weapon, conquer those enemies in battle! For indeed, unity is immensely powerful.
देवा ऊचुः ।
अस्मत्तेजोबलं यावत्तावद्द्विगुणमेव च ।
तेषामिति ह मन्यामो दृष्टतेजोबला हि ते ॥५९॥
59. devā ūcuḥ ,
asmattejobalaṁ yāvattāvaddviguṇameva ca ,
teṣāmiti ha manyāmo dṛṣṭatejobalā hi te.
59. devāḥ ūcuḥ asmat tejovalam yāvat tāvat dviguṇam
eva ca teṣām iti ha manyāmahe dṛṣṭatejobalāḥ hi te
59. devāḥ ūcuḥ asmat tejovalam yāvat tāvat teṣām dviguṇam
eva ca iti ha manyāmahe hi te dṛṣṭatejobalāḥ
59. The gods said: "We believe that their power and might are twice as great as ours, for their strength and power have already been witnessed."
भगवानुवाच ।
वध्यास्ते सर्वतः पापा ये युष्मास्वपराधिनः ।
मम तेजोबलार्धेन सर्वांस्तान्घ्नत शात्रवान् ॥६०॥
60. bhagavānuvāca ,
vadhyāste sarvataḥ pāpā ye yuṣmāsvaparādhinaḥ ,
mama tejobalārdhena sarvāṁstānghnata śātravān.
60. bhagavān uvāca vadhyāḥ te sarvataḥ pāpāḥ ye yuṣmāsu
aparādhinaḥ mama tejovabalārdhena sarvān tān ghnata śātravān
60. ye yuṣmāsu aparādhinaḥ pāpāḥ te sarvataḥ vadhyāḥ mama
tejovabalārdhena sarvān tān śātravān ghnata bhagavān uvāca
60. The Lord said: "Those sinful ones who are offenders against you are to be utterly destroyed. Slay all those enemies using half of my power and might!"
देवा ऊचुः ।
बिभर्तुं तेजसोऽर्धं ते न शक्ष्यामो महेश्वर ।
सर्वेषां नो बलार्धेन त्वमेव जहि शात्रवान् ॥६१॥
61. devā ūcuḥ ,
bibhartuṁ tejaso'rdhaṁ te na śakṣyāmo maheśvara ,
sarveṣāṁ no balārdhena tvameva jahi śātravān.
61. devā ūcuḥ bibhartum tejasaḥ ardham te na śakṣyāmaḥ
maheśvara sarveṣām naḥ bala-ardhena tvam eva jahi śātravān
61. devā ūcuḥ maheśvara te tejasaḥ ardham na śakṣyāmaḥ
bibhartum tvam eva sarveṣām naḥ bala-ardhena śātravān jahi
61. The gods said: "O great lord, we cannot bear even half of your splendor. Therefore, you alone, empowered by half the strength of all of us, must destroy the enemies."
दुर्योधन उवाच ।
ततस्तथेति देवेशस्तैरुक्तो राजसत्तम ।
अर्धमादाय सर्वेभ्यस्तेजसाभ्यधिकोऽभवत् ॥६२॥
62. duryodhana uvāca ,
tatastatheti deveśastairukto rājasattama ,
ardhamādāya sarvebhyastejasābhyadhiko'bhavat.
62. duryodhana uvāca tataḥ tathā iti deveśaḥ taiḥ uktaḥ
rājasattama ardham ādāya sarvebhyaḥ tejasā abhyadhikaḥ abhavat
62. duryodhana uvāca rājasattama tataḥ deveśaḥ taiḥ tathā iti
uktaḥ sarvebhyaḥ ardham ādāya tejasā abhyadhikaḥ abhavat
62. Duryodhana said: "O best of kings, when the lord of the gods was told 'So be it' by them, he took half of the energy from all of them, and thereby became exceedingly superior in splendor."
स तु देवो बलेनासीत्सर्वेभ्यो बलवत्तरः ।
महादेव इति ख्यातस्तदाप्रभृति शंकरः ॥६३॥
63. sa tu devo balenāsītsarvebhyo balavattaraḥ ,
mahādeva iti khyātastadāprabhṛti śaṁkaraḥ.
63. saḥ tu devaḥ balena āsīt sarvebhyaḥ balavattaraḥ
mahādeva iti khyātaḥ tadā prabhṛti śaṅkaraḥ
63. saḥ tu devaḥ śaṅkaraḥ sarvebhyaḥ balavattaraḥ
balena āsīt tadā prabhṛti mahādeva iti khyātaḥ
63. That god, Śaṅkara, truly became stronger than all (the other gods) in might. From that time onwards, he was renowned as the great god.
ततोऽब्रवीन्महादेवो धनुर्बाणधरस्त्वहम् ।
हनिष्यामि रथेनाजौ तान्रिपून्वै दिवौकसः ॥६४॥
64. tato'bravīnmahādevo dhanurbāṇadharastvaham ,
haniṣyāmi rathenājau tānripūnvai divaukasaḥ.
64. tataḥ abravīt mahādevaḥ dhanuḥ bāṇa-dharaḥ tu aham
haniṣyāmi rathena ājau tān ripūn vai divaukasaḥ
64. tataḥ mahādevaḥ dhanuḥ bāṇa-dharaḥ tu aham
rathena ājau tān ripūn divaukasaḥ vai haniṣyāmi
64. Then the great god, holding his bow and arrow, declared: "Indeed, I will destroy those enemies - the celestial dwellers - in battle with my chariot."
ते यूयं मे रथं चैव धनुर्बाणं तथैव च ।
पश्यध्वं यावदद्यैतान्पातयामि महीतले ॥६५॥
65. te yūyaṁ me rathaṁ caiva dhanurbāṇaṁ tathaiva ca ,
paśyadhvaṁ yāvadadyaitānpātayāmi mahītale.
65. te yūyam me ratham ca eva dhanuḥ bāṇam tathā eva
ca paśyadhvam yāvat adya etān pātayāmi mahītale
65. yūyam te me ratham ca eva dhanuḥ bāṇam tathā eva ca yāvat adya etān mahītale pātayāmi,
paśyadhvam
65. You all should now behold my chariot, bow, and arrows, as I cast these (enemies) down to the earth today.
देवा ऊचुः ।
मूर्तिसर्वस्वमादाय त्रैलोक्यस्य ततस्ततः ।
रथं ते कल्पयिष्याम देवेश्वर महौजसम् ॥६६॥
66. devā ūcuḥ ,
mūrtisarvasvamādāya trailokyasya tatastataḥ ,
rathaṁ te kalpayiṣyāma deveśvara mahaujasam.
66. devāḥ ūcuḥ mūrtisarvasvam ādāya trailokyasyā tataḥ
tataḥ ratham te kalpayiṣyāma deveśvara mahojasam
66. devāḥ ūcuḥ he deveśvara,
(vayam) trailokyasyā mūrtisarvasvam tataḥ tataḥ ādāya te mahojasam ratham kalpayiṣyāma
66. The gods said: "O Lord of gods, we will fashion for you a magnificent chariot of great splendor, having gathered the essence of all forms from various places throughout the three worlds."
तथैव बुद्ध्या विहितं विश्वकर्मकृतं शुभम् ।
ततो विबुधशार्दूलास्तं रथं समकल्पयन् ॥६७॥
67. tathaiva buddhyā vihitaṁ viśvakarmakṛtaṁ śubham ,
tato vibudhaśārdūlāstaṁ rathaṁ samakalpayan.
67. tathā eva buddhyā vihitam viśvakarmakṛtam śubham
tataḥ vibudhaśārdūlāḥ tam ratham samakalpayan
67. tathā eva buddhyā vihitam viśvakarmakṛtam śubham
tam ratham tataḥ vibudhaśārdūlāḥ samakalpayan
67. Similarly, that auspicious chariot, conceived with divine intelligence and crafted by Viśvakarman, was then assembled by the foremost among the gods.
वन्धुरं पृथिवीं देवीं विशालपुरमालिनीम् ।
सपर्वतवनद्वीपां चक्रुर्भूतधरां तदा ॥६८॥
68. vandhuraṁ pṛthivīṁ devīṁ viśālapuramālinīm ,
saparvatavanadvīpāṁ cakrurbhūtadharāṁ tadā.
68. vandhuram pṛthivīm devīm viśālapuramālinīm
saparvatavanadvīpām cakruḥ bhūtadharām tadā
68. tadā (te) pṛthivīm devīm bhūtadharām
viśālapuramālinīm saparvatavanadvīpām vandhuram cakruḥ
68. Then they transformed the goddess Earth, with her vast cities, mountains, forests, and islands, and her capacity to bear all beings, into the very body of the chariot.
मन्दरं पर्वतं चाक्षं जङ्घास्तस्य महानदीः ।
दिशश्च प्रदिशश्चैव परिवारं रथस्य हि ॥६९॥
69. mandaraṁ parvataṁ cākṣaṁ jaṅghāstasya mahānadīḥ ,
diśaśca pradiśaścaiva parivāraṁ rathasya hi.
69. mandaram parvatam ca akṣam jaṅghāḥ tasya mahānadīḥ
diśaḥ ca pradiśaḥ ca eva parivāram rathasya hi
69. mandaram parvatam ca akṣam,
tasya mahānadīḥ jaṅghāḥ,
diśaḥ ca pradiśaḥ ca eva rathasya parivāram hi
69. Mandara mountain and other mountains were indeed made its axle. The great rivers became its shanks, and the directions and intermediate directions were truly the chariot's retinue.
अनुकर्षान्ग्रहान्दीप्तान्वरूथं चापि तारकाः ।
धर्मार्थकामसंयुक्तं त्रिवेणुं चापि बन्धुरम् ।
ओषधीर्विविधास्तत्र नानापुष्पफलोद्गमाः ॥७०॥
70. anukarṣāngrahāndīptānvarūthaṁ cāpi tārakāḥ ,
dharmārthakāmasaṁyuktaṁ triveṇuṁ cāpi bandhuram ,
oṣadhīrvividhāstatra nānāpuṣpaphalodgamāḥ.
70. anukarṣān grahān dīptān varūtham ca
api tārakāḥ dharma-artha-kāma-saṃyuktam
triveṇum ca api bandhuram oṣadhīḥ
vividhāḥ tatra nānā-puṣpa-phala-udgamāḥ
70. dīptān grahān anukarṣān,
tārakāḥ ca api varūtham,
dharma-artha-kāma-saṃyuktam bandhuram triveṇum ca api,
vividhāḥ nānā-puṣpa-phala-udgamāḥ oṣadhīḥ tatra
70. The shining planets were the draft-poles, and the stars also formed its body or fence. Furthermore, the beautiful three-shafted pole was endowed with (natural law) dharma, wealth, and desire. There were various herbs there, from which diverse flowers and fruits emerged.
सूर्याचन्द्रमसौ कृत्वा चक्रे रथवरोत्तमे ।
पक्षौ पूर्वापरौ तत्र कृते रात्र्यहनी शुभे ॥७१॥
71. sūryācandramasau kṛtvā cakre rathavarottame ,
pakṣau pūrvāparau tatra kṛte rātryahanī śubhe.
71. sūrya-acandramasau kṛtvā cakre ratha-vara-uttame
pakṣau pūrva-aparau tatra kṛte rātry-ahanī śubhe
71. sūrya-acandramasau ratha-vara-uttame cakre kṛtvā,
tatra śubhe rātry-ahanī pūrva-aparau pakṣau kṛte
71. Having made the Sun and Moon into the two most excellent chariot-wheels, there, the auspicious night and day were made the two eastern and western sides.
दश नागपतीनीषां धृतराष्ट्रमुखान्दृढाम् ।
द्यां युगं युगचर्माणि संवर्तकबलाहकान् ॥७२॥
72. daśa nāgapatīnīṣāṁ dhṛtarāṣṭramukhāndṛḍhām ,
dyāṁ yugaṁ yugacarmāṇi saṁvartakabalāhakān.
72. daśa nāga-patīn īṣām dhṛtarāṣṭra-mukhān dṛḍhām
dyām yugam yuga-carmāṇi saṃvartaka-balāhakān
72. dhṛtarāṣṭra-mukhān daśa nāga-patīn dṛḍhām īṣām,
dyām yugam,
saṃvartaka-balāhakān yuga-carmāṇi
72. The ten lords of serpents, led by Dhṛtarāṣṭra, formed the strong chariot-pole. The sky became the yoke, and the Saṃvartaka and Balāhaka clouds became the yoke-straps.
शम्यां धृतिं च मेधां च स्थितिं संनतिमेव च ।
ग्रहनक्षत्रताराभिश्चर्म चित्रं नभस्तलम् ॥७३॥
73. śamyāṁ dhṛtiṁ ca medhāṁ ca sthitiṁ saṁnatimeva ca ,
grahanakṣatratārābhiścarma citraṁ nabhastalam.
73. śamyām dhṛtim ca medhām ca sthitim saṃnatim eva
ca grahanakṣatratārābhiḥ carma citram nabhastalam
73. śamyām dhṛtim medhām sthitim saṃnatim ca eva ca grahanakṣatratārābhiḥ citram nabhastalam carma (āsīt,
an implied verb)
73. The linchpin, firmness (dhṛti), intelligence (medhā), stability, and humility were fashioned. The variegated surface of the sky (nabhastalam), adorned by planets (graha), constellations (nakṣatra), and stars, became its shield (carma).
सुराम्बुप्रेतवित्तानां पतीँल्लोकेश्वरान्हयान् ।
सिनीवालीमनुमतिं कुहूं राकां च सुव्रताम् ।
योक्त्राणि चक्रुर्वाहानां रोहकांश्चापि कण्ठकम् ॥७४॥
74. surāmbupretavittānāṁ patīँllokeśvarānhayān ,
sinīvālīmanumatiṁ kuhūṁ rākāṁ ca suvratām ,
yoktrāṇi cakrurvāhānāṁ rohakāṁścāpi kaṇṭhakam.
74. surāmbupretavittānām patīn lokeśvarān
hayān sinīvālim anumatiṃ kuhūm
rākām ca suvratām yoktrāṇi cakruḥ
vāhānām rohakān ca api kaṇṭhakam
74. surāmbupretavittānām patīn lokeśvarān
hayān sinīvālim anumatiṃ kuhūm
rākām ca suvratām yoktrāṇi
rohakān ca api kaṇṭhakam vāhānām cakruḥ
74. They fashioned the lords of the gods, waters, spirits (preta), and wealth - who are the rulers of the worlds - and the horses. They also fashioned the virtuous (suvratā) goddesses Sinīvālī, Anumati, Kuhū, and Rākā. For the draught-animals (vāha), they made the harnesses, along with the reins (rohaka) and a neck-rope (kaṇṭhaka).
कर्म सत्यं तपोऽर्थश्च विहितास्तत्र रश्मयः ।
अधिष्ठानं मनस्त्वासीत्परिरथ्यं सरस्वती ॥७५॥
75. karma satyaṁ tapo'rthaśca vihitāstatra raśmayaḥ ,
adhiṣṭhānaṁ manastvāsītparirathyaṁ sarasvatī.
75. karma satyam tapaḥ arthaḥ ca vihitāḥ tatra raśmayaḥ
adhiṣṭhānam manaḥ tu āsīt parirathyam sarasvatī
75. tatra karma satyam tapaḥ arthaḥ ca raśmayaḥ vihitāḥ manaḥ tu adhiṣṭhānam āsīt sarasvatī parirathyam (āsīt,
an implied verb)
75. There, action (karma), truth (satya), austerity (tapas), and purpose (artha) were fashioned as the reins. The mind (manas), indeed, was the seat, and Sarasvatī the surrounding parts of the chariot.
नानावर्णाश्च चित्राश्च पताकाः पवनेरिताः ।
विद्युदिन्द्रधनुर्नद्धं रथं दीप्तं व्यदीपयत् ॥७६॥
76. nānāvarṇāśca citrāśca patākāḥ pavaneritāḥ ,
vidyudindradhanurnaddhaṁ rathaṁ dīptaṁ vyadīpayat.
76. nānāvarṇāḥ ca citrāḥ ca patākāḥ pavaneritāḥ
vidyut indradhanunaddham ratham dīptam vyadīpayat
76. nānāvarṇāḥ ca citrāḥ ca pavaneritāḥ patākāḥ (asan,
implied verb).
vidyut indradhanunaddham dīptam ratham vyadīpayat
76. Multicolored and variegated banners, swayed by the wind, were present. Lightning (vidyut) illuminated the brilliant chariot, which was equipped with a rainbow (indradhanu).
एवं तस्मिन्महाराज कल्पिते रथसत्तमे ।
देवैर्मनुजशार्दूल द्विषतामभिमर्दने ॥७७॥
77. evaṁ tasminmahārāja kalpite rathasattame ,
devairmanujaśārdūla dviṣatāmabhimardane.
77. evam tasmin mahārāja kalpite rathasattame
devaiḥ manuajaśārdūla dviṣatām abhimardane
77. evam mahārāja manuajaśārdūla tasmin devaiḥ
dviṣatām abhimardane kalpite rathasattame
77. Thus, O great king, O tiger among men, when that best of chariots, fashioned by the gods for crushing the enemies, was prepared,
स्वान्यायुधानि मुख्यानि न्यदधाच्छंकरो रथे ।
रथयष्टिं वियत्कृष्टां स्थापयामास गोवृषम् ॥७८॥
78. svānyāyudhāni mukhyāni nyadadhācchaṁkaro rathe ,
rathayaṣṭiṁ viyatkṛṣṭāṁ sthāpayāmāsa govṛṣam.
78. svāni āyudhāni mukhyāni nyadadhāt śaṅkaraḥ rathe
rathayaṣṭim viyatkṛṣṭām sthāpayāmāsa govṛṣam
78. śaṅkaraḥ svāni mukhyāni āyudhāni rathe nyadadhāt.
viyatkṛṣṭām rathayaṣṭim govṛṣam sthāpayāmāsa.
78. Shankara placed his own principal weapons in the chariot. He set up the sky-reaching chariot-pole, which was a bull (or bore a bull emblem).
ब्रह्मदण्डः कालदण्डो रुद्रदण्डस्तथा ज्वरः ।
परिस्कन्दा रथस्यास्य सर्वतोदिशमुद्यताः ॥७९॥
79. brahmadaṇḍaḥ kāladaṇḍo rudradaṇḍastathā jvaraḥ ,
pariskandā rathasyāsya sarvatodiśamudyatāḥ.
79. brahmadaṇḍaḥ kāladaṇḍaḥ rudradaṇḍaḥ tathā jvaraḥ
pariskandāḥ rathasya asya sarvatodiśam udyatāḥ
79. brahmadaṇḍaḥ kāladaṇḍaḥ rudradaṇḍaḥ tathā jvaraḥ
asya rathasya pariskandāḥ sarvatodiśam udyatāḥ
79. Brahma's rod, Kala's rod, Rudra's rod, and also Fever (Jvara) were the attendants of this chariot, standing ready in all directions.
अथर्वाङ्गिरसावास्तां चक्ररक्षौ महात्मनः ।
ऋग्वेदः सामवेदश्च पुराणं च पुरःसराः ॥८०॥
80. atharvāṅgirasāvāstāṁ cakrarakṣau mahātmanaḥ ,
ṛgvedaḥ sāmavedaśca purāṇaṁ ca puraḥsarāḥ.
80. atharvāṅgirasau āstām cakrarakṣau mahātmanaḥ
ṛgvedaḥ sāmavedaḥ ca purāṇam ca puraḥsarāḥ
80. atharvāṅgirasau mahātmanaḥ cakrarakṣau āstām.
ṛgvedaḥ ca sāmavedaḥ ca purāṇam ca puraḥsarāḥ.
80. Atharvan and Angiras were the two protectors of the wheels of the great one (Shiva). The Rigveda, the Samaveda, and the Purana were the vanguard.
इतिहासयजुर्वेदौ पृष्ठरक्षौ बभूवतुः ।
दिव्या वाचश्च विद्याश्च परिपार्श्वचराः कृताः ॥८१॥
81. itihāsayajurvedau pṛṣṭharakṣau babhūvatuḥ ,
divyā vācaśca vidyāśca paripārśvacarāḥ kṛtāḥ.
81. itihāsayajurvedau pṛṣṭharakṣau babhūvatuḥ
divyāḥ vācaḥ ca vidyāḥ ca paripārśvacarāḥ kṛtāḥ
81. itihāsayajurvedau pṛṣṭharakṣau babhūvatuḥ
divyāḥ vācaḥ ca vidyāḥ ca paripārśvacarāḥ kṛtāḥ
81. History (itihāsa) and the Yajurveda became the protectors of his rear. Divine speeches and various branches of knowledge (vidyās) were made his attendants.
तोत्त्रादयश्च राजेन्द्र वषट्कारस्तथैव च ।
ओंकारश्च मुखे राजन्नतिशोभाकरोऽभवत् ॥८२॥
82. tottrādayaśca rājendra vaṣaṭkārastathaiva ca ,
oṁkāraśca mukhe rājannatiśobhākaro'bhavat.
82. tottrādayaḥ ca rājendra vaṣaṭkāraḥ tathā eva ca
oṃkāraḥ ca mukhe rājan atiśobhākaraḥ abhavat
82. rājendra rājan tottrādayaḥ ca tathā eva ca
vaṣaṭkāraḥ ca oṃkāraḥ mukhe atiśobhākaraḥ abhavat
82. O king (rājendra), goads and similar instruments, as well as the ritual exclamation (vaṣaṭkāra), and the sacred syllable Oṃ (oṃkāra) in his mouth, became exceedingly splendid.
विचित्रमृतुभिः षड्भिः कृत्वा संवत्सरं धनुः ।
तस्मान्नॄणां कालरात्रिर्ज्या कृता धनुषोऽजरा ॥८३॥
83. vicitramṛtubhiḥ ṣaḍbhiḥ kṛtvā saṁvatsaraṁ dhanuḥ ,
tasmānnṝṇāṁ kālarātrirjyā kṛtā dhanuṣo'jarā.
83. vicitram ṛtubhiḥ ṣaḍbhiḥ kṛtvā saṃvatsaram dhanuḥ
tasmāt nṝṇām kālarātriḥ jyā kṛtā dhanuṣaḥ ajarā
83. ṣaḍbhiḥ vicitram ṛtubhiḥ saṃvatsaram dhanuḥ kṛtvā,
tasmāt nṝṇām ajarā kālarātriḥ dhanuṣaḥ jyā kṛtā
83. Having made the year (saṃvatsara) into a bow with its six varied seasons, the undecaying Night of Time (kālarātri) was therefore made the bowstring of that bow for human beings.
इषुश्चाप्यभवद्विष्णुर्ज्वलनः सोम एव च ।
अग्नीषोमौ जगत्कृत्स्नं वैष्णवं चोच्यते जगत् ॥८४॥
84. iṣuścāpyabhavadviṣṇurjvalanaḥ soma eva ca ,
agnīṣomau jagatkṛtsnaṁ vaiṣṇavaṁ cocyate jagat.
84. iṣuḥ ca api abhavat viṣṇuḥ jvalanaḥ somaḥ eva ca
agnīṣomau jagat kṛtsnam vaiṣṇavam ca ucyate jagat
84. iṣuḥ ca api viṣṇuḥ jvalanaḥ somaḥ eva ca abhavat
agnīṣomau kṛtsnam jagat jagat ca vaiṣṇavam ucyate
84. And the arrow (iṣu) also became Viṣṇu, fire (jvalana), and indeed Soma. Agni and Soma together constitute the entire universe (jagat), and the universe (jagat) is also declared to be Vaishnava (vaiṣṇavam), belonging to Viṣṇu.
विष्णुश्चात्मा भगवतो भवस्यामिततेजसः ।
तस्माद्धनुर्ज्यासंस्पर्शं न विषेहुर्हरस्य ते ॥८५॥
85. viṣṇuścātmā bhagavato bhavasyāmitatejasaḥ ,
tasmāddhanurjyāsaṁsparśaṁ na viṣehurharasya te.
85. viṣṇuḥ ca ātmā bhagavataḥ bhavasya amitatejasaḥ
tasmāt dhanurjyāsaṃsparśam na viṣehuḥ harasya te
85. te harasya dhanurjyāsaṃsparśam na viṣehuḥ tasmāt
viṣṇuḥ ca bhagavataḥ amitatejasaḥ bhavasya ātmā
85. And Vishnu is the very essence (ātman) of the glorious Bhava (Shiva), who possesses immeasurable splendor. For this reason, those opposing him could not withstand the touch of Hara's (Shiva's) bowstring.
तस्मिञ्शरे तिग्ममन्युर्मुमोचाविषहं प्रभुः ।
भृग्वङ्गिरोमन्युभवं क्रोधाग्निमतिदुःसहम् ॥८६॥
86. tasmiñśare tigmamanyurmumocāviṣahaṁ prabhuḥ ,
bhṛgvaṅgiromanyubhavaṁ krodhāgnimatiduḥsaham.
86. tasmin śare tigmamanyuḥ mumoca aviṣaham prabhuḥ
bhṛgvaṅgiromanyubhavaṃ krodhāgnim atidussaham
86. prabhuḥ tigmamanyuḥ tasmin śare aviṣaham
bhṛgvaṅgiromanyubhavaṃ atidussaham krodhāgnim mumoca
86. The Lord (Shiva), filled with fierce wrath, discharged into that arrow an irresistible, exceedingly formidable fire of wrath, which was born from the indignation of Bhrigu and Angiras.
स नीललोहितो धूम्रः कृत्तिवासा भयंकरः ।
आदित्यायुतसंकाशस्तेजोज्वालावृतो ज्वलन् ॥८७॥
87. sa nīlalohito dhūmraḥ kṛttivāsā bhayaṁkaraḥ ,
ādityāyutasaṁkāśastejojvālāvṛto jvalan.
87. sa nīlalohitaḥ dhūmraḥ kṛttivāsā bhayaṃkaraḥ
ādityāyutasaṃkāśaḥ tejojvālāvṛtaḥ jvalan
87. sa nīlalohitaḥ dhūmraḥ kṛttivāsā bhayaṃkaraḥ
ādityāyutasaṃkāśaḥ tejojvālāvṛtaḥ jvalan
87. He (Shiva), blue-red, dusky, clad in animal hides, terrifying, resembling ten thousand suns, enveloped in blazing flames of splendor, shone intensely.
दुश्च्यावश्च्यावनो जेता हन्ता ब्रह्मद्विषां हरः ।
नित्यं त्राता च हन्ता च धर्माधर्माश्रिताञ्जनान् ॥८८॥
88. duścyāvaścyāvano jetā hantā brahmadviṣāṁ haraḥ ,
nityaṁ trātā ca hantā ca dharmādharmāśritāñjanān.
88. duścyāvaḥ cyāvanaḥ jetā hantā brahmadvishām haraḥ
nityam trātā ca hantā ca dharmādharmāśritān janān
88. haraḥ duścyāvaḥ cyāvanaḥ jetā hantā brahmadvishām ca
nityam ca trātā ca hantā dharmādharmāśritān janān
88. Hara (Shiva) is the unshakeable yet the shaker, the conqueror, and the slayer of those hostile to Brahman. He is perpetually both the protector and the destroyer of beings who are entangled with both natural law (dharma) and its opposite (adharma).
प्रमाथिभिर्घोररूपैर्भीमोदग्रैर्गणैर्वृतः ।
विभाति भगवान्स्थाणुस्तैरेवात्मगुणैर्वृतः ॥८९॥
89. pramāthibhirghorarūpairbhīmodagrairgaṇairvṛtaḥ ,
vibhāti bhagavānsthāṇustairevātmaguṇairvṛtaḥ.
89. pramāthibhiḥ ghorarūpaiḥ bhīmodagraiḥ gaṇaiḥ vṛtaḥ
vibhāti bhagavān sthāṇuḥ taiḥ eva ātmaguṇaiḥ vṛtaḥ
89. bhagavān sthāṇuḥ pramāthibhiḥ ghorarūpaiḥ bhīmodagraiḥ
gaṇaiḥ vṛtaḥ taiḥ eva ātmaguṇaiḥ vṛtaḥ vibhāti
89. The divine Lord Sthāṇu (Shiva) shines, surrounded by hosts (gaṇaiḥ) that are tormenting, of dreadful appearance, and fierce and formidable; and truly, he is endowed with these very same intrinsic qualities (ātmaguṇaiḥ).
तस्याङ्गानि समाश्रित्य स्थितं विश्वमिदं जगत् ।
जङ्गमाजङ्गमं राजञ्शुशुभेऽद्भुतदर्शनम् ॥९०॥
90. tasyāṅgāni samāśritya sthitaṁ viśvamidaṁ jagat ,
jaṅgamājaṅgamaṁ rājañśuśubhe'dbhutadarśanam.
90. tasya aṅgāni samāśritya sthitam viśvam idam jagat
jaṅgamājaṅgamam rājan śuśubhe adbhutadarśanam
90. rājan tasya aṅgāni samāśritya sthitam idam viśvam
jagat jaṅgamājaṅgamam adbhutadarśanam śuśubhe
90. O King, this entire universe (viśvam jagat), both moving and non-moving, having taken shelter in his (Shiva's) limbs, shone forth with a wondrous appearance.
दृष्ट्वा तु तं रथं दिव्यं कवची स शरासनी ।
बाणमादत्त तं दिव्यं सोमविष्ण्वग्निसंभवम् ॥९१॥
91. dṛṣṭvā tu taṁ rathaṁ divyaṁ kavacī sa śarāsanī ,
bāṇamādatta taṁ divyaṁ somaviṣṇvagnisaṁbhavam.
91. dṛṣṭvā tu tam ratham divyam kavacī saḥ śarāsanī
bāṇam ādatta tam divyam somaviṣṇvagnisaṃbhavam
91. tu saḥ kavacī śarāsanī tam divyam ratham dṛṣṭvā
tam divyam somaviṣṇvagnisaṃbhavam bāṇam ādatta
91. But having seen that divine chariot, he, who was armored and bore a bow, took up that divine arrow, which had originated from Soma, Viṣṇu, and Agni.
तस्य वाजांस्ततो देवाः कल्पयां चक्रिरे विभोः ।
पुण्यगन्धवहं राजञ्श्वसनं राजसत्तम ॥९२॥
92. tasya vājāṁstato devāḥ kalpayāṁ cakrire vibhoḥ ,
puṇyagandhavahaṁ rājañśvasanaṁ rājasattama.
92. tasya vājān tataḥ devāḥ kalpayām cakrire vibhoḥ
puṇyagandhavaham rājan śvasanam rājasattama
92. rājan rājasattama tataḥ devāḥ tasya vibhoḥ
vājān kalpayām cakrire puṇyagandhavaham śvasanam
92. Then, O King, O best of kings, the gods created mighty powers (vājān) for that Lord (vibhoḥ), and they made the wind (śvasanam) a carrier of sacred fragrance.
तमास्थाय महादेवस्त्रासयन्दैवतान्यपि ।
आरुरोह तदा यत्तः कम्पयन्निव रोदसी ॥९३॥
93. tamāsthāya mahādevastrāsayandaivatānyapi ,
āruroha tadā yattaḥ kampayanniva rodasī.
93. tam āsthāya mahādevaḥ trāsayān devatāni
api ārūroha tadā yattaḥ kampayan iva rodasī
93. mahādevaḥ tam āsthāya devatāni api trāsayān,
yattaḥ tadā ārūroha,
rodasī iva kampayan
93. Lord Shiva, having taken up that (chariot), then mounted it, prepared, frightening even the deities and seemingly making both heaven and earth tremble.
स शोभमानो वरदः खड्गी बाणी शरासनी ।
हसन्निवाब्रवीद्देवो सारथिः को भविष्यति ॥९४॥
94. sa śobhamāno varadaḥ khaḍgī bāṇī śarāsanī ,
hasannivābravīddevo sārathiḥ ko bhaviṣyati.
94. saḥ śobhamānaḥ varadaḥ khaḍgī bāṇī śarāsanī
hasan iva abravīt devaḥ sārathiḥ kaḥ bhaviṣyati
94. saḥ śobhamānaḥ varadaḥ khaḍgī bāṇī śarāsanī devaḥ,
hasan iva abravīt: kaḥ sārathiḥ bhaviṣyati?
94. That god, shining, bestowing boons, and equipped with a sword, arrows, and a bow, spoke as if smiling, "Who will be my charioteer?"
तमब्रुवन्देवगणा यं भवान्संनियोक्ष्यते ।
स भविष्यति देवेश सारथिस्ते न संशयः ॥९५॥
95. tamabruvandevagaṇā yaṁ bhavānsaṁniyokṣyate ,
sa bhaviṣyati deveśa sārathiste na saṁśayaḥ.
95. tam abruvan devagaṇāḥ yam bhavān saṃniyokṣyate
saḥ bhaviṣyati deveśa sārathiḥ te na saṃśayaḥ
95. devagaṇāḥ tam abruvan: deveśa,
bhavān yam saṃniyokṣyate,
saḥ te sārathiḥ bhaviṣyati,
na saṃśayaḥ
95. The hosts of gods said to him, "Whomever you (bhavān) appoint, O Lord of gods, he will certainly be your charioteer; there is no doubt about it."
तानब्रवीत्पुनर्देवो मत्तः श्रेष्ठतरो हि यः ।
तं सारथिं कुरुध्वं मे स्वयं संचिन्त्य माचिरम् ॥९६॥
96. tānabravītpunardevo mattaḥ śreṣṭhataro hi yaḥ ,
taṁ sārathiṁ kurudhvaṁ me svayaṁ saṁcintya māciram.
96. tān abravīt punar devaḥ mattaḥ śreṣṭhataraḥ hi yaḥ
tam sārathim kurudhvam me svayam saṃcintya mā ciram
96. devaḥ punar tān abravīt: hi yaḥ mattaḥ śreṣṭhataraḥ,
tam me sārathim svayam saṃcintya,
mā ciram kurudhvam
96. The god then said to them again, "Indeed, whoever is superior to me, choose him as my charioteer yourselves, and do not delay."
एतच्छ्रुत्वा ततो देवा वाक्यमुक्तं महात्मना ।
गत्वा पितामहं देवं प्रसाद्यैवं वचोऽब्रुवन् ॥९७॥
97. etacchrutvā tato devā vākyamuktaṁ mahātmanā ,
gatvā pitāmahaṁ devaṁ prasādyaivaṁ vaco'bruvan.
97. etat śrutvā tataḥ devāḥ vākyam uktam mahātmanā
gatvā pitāmaham devam prasādya evam vacaḥ abruvan
97. devāḥ mahātmanā uktam etat vākyam śrutvā tataḥ
pitāmaham devam gatvā prasādya evam vacaḥ abruvan
97. Having heard these words spoken by the great soul, the gods then went to the divine grandfather (Brahma), and after appeasing him, they spoke these words.
देव त्वयेदं कथितं त्रिदशारिनिबर्हणम् ।
तथा च कृतमस्माभिः प्रसन्नो वृषभध्वजः ॥९८॥
98. deva tvayedaṁ kathitaṁ tridaśārinibarhaṇam ,
tathā ca kṛtamasmābhiḥ prasanno vṛṣabhadhvajaḥ.
98. deva tvayā idam kathitam tridaśārinibarhaṇam
tathā ca kṛtam asmābhiḥ prasannaḥ vṛṣabhadhvajaḥ
98. deva tvayā idam tridaśārinibarhaṇam kathitam ca tathā
asmābhiḥ kṛtam [asti] vṛṣabhadhvajaḥ prasannaḥ [asti]
98. O God, you had spoken of this destruction of the enemies of the gods. And indeed, it has been accomplished by us, and Lord Shiva (Vṛṣabhadhvaja) is pleased.
रथश्च विहितोऽस्माभिर्विचित्रायुधसंवृतः ।
सारथिं तु न जानीमः कः स्यात्तस्मिन्रथोत्तमे ॥९९॥
99. rathaśca vihito'smābhirvicitrāyudhasaṁvṛtaḥ ,
sārathiṁ tu na jānīmaḥ kaḥ syāttasminrathottame.
99. rathaḥ ca vihitaḥ asmābhiḥ vicitrāyudhasaṃvṛtaḥ
sārathim tu na jānīmaḥ kaḥ syāt tasmin ratha uttamē
99. ca rathaḥ asmābhiḥ vicitrāyudhasaṃvṛtaḥ vihitaḥ tu
sārathim na jānīmaḥ kaḥ tasmin ratha uttamē syāt
99. And a chariot, equipped with various weapons, has been prepared by us. But we do not know who might be the charioteer for that supreme chariot.
तस्माद्विधीयतां कश्चित्सारथिर्देवसत्तम ।
सफलां तां गिरं देव कर्तुमर्हसि नो विभो ॥१००॥
100. tasmādvidhīyatāṁ kaścitsārathirdevasattama ,
saphalāṁ tāṁ giraṁ deva kartumarhasi no vibho.
100. tasmāt vidhīyatām kaścit sārathiḥ devasattama
saphalām tām giram deva kartum arhasi naḥ vibho
100. tasmāt devasattama kaścit sārathiḥ vidhīyatām
deva vibho naḥ tām giram saphalām kartum arhasi
100. Therefore, O best among gods, please appoint someone as a charioteer. O divine Lord, you ought to make our word successful.
एवमस्मासु हि पुरा भगवन्नुक्तवानसि ।
हितं कर्तास्मि भवतामिति तत्कर्तुमर्हसि ॥१०१॥
101. evamasmāsu hi purā bhagavannuktavānasi ,
hitaṁ kartāsmi bhavatāmiti tatkartumarhasi.
101. evam asmāsu hi purā bhagavan uktavān asi hitam
kartā asmi bhavatām iti tat kartum arhasi
101. Bhagavan,
evam asmāsu purā hi (tvam) uktavān asi iti (yat) "aham bhavatām hitam kartā asmi" Tat kartum arhasi .
101. O revered one (bhagavan), you indeed told us previously, 'I will act for your welfare.' Therefore, you should now do that.
स देव युक्तो रथसत्तमो नो दुरावरो द्रावणः शात्रवाणाम् ।
पिनाकपाणिर्विहितोऽत्र योद्धा विभीषयन्दानवानुद्यतोऽसौ ॥१०२॥
102. sa deva yukto rathasattamo no; durāvaro drāvaṇaḥ śātravāṇām ,
pinākapāṇirvihito'tra yoddhā; vibhīṣayandānavānudyato'sau.
102. sa deva yuktaḥ rathasattamaḥ naḥ
durāvaraḥ drāvaṇaḥ śātravāṇām
pinākapāṇiḥ vihitaḥ atra yoddhā
vibhīṣayan dānavān udyataḥ asau
102. Deva,
saḥ naḥ rathasattamaḥ durāvaraḥ śātravāṇām drāvaṇaḥ (rathaḥ) atra pinākapāṇiḥ yoddhā vihitaḥ (asti) Asau dānavān vibhīṣayan udyataḥ (asti) .
102. O divine one, that best of chariots of ours, hard to restrain and capable of routing enemies, has been appointed here, with Pinaka in hand, as a warrior. He stands ready, terrifying the Dānavas.
तथैव वेदाश्चतुरो हयाग्र्या धरा सशैला च रथो महात्मन् ।
नक्षत्रवंशोऽनुगतो वरूथे यस्मिन्योद्धा सारथिनाभिरक्ष्यः ॥१०३॥
103. tathaiva vedāścaturo hayāgryā; dharā saśailā ca ratho mahātman ,
nakṣatravaṁśo'nugato varūthe; yasminyoddhā sārathinābhirakṣyaḥ.
103. tathā eva vedāḥ caturaḥ hayāgrhyāḥ
dharā saśailā ca rathaḥ mahātman
nakṣatravaṃśaḥ anugataḥ varūthe
yasmin yoddhā sārathinā abhirakṣyaḥ
103. Mahātman,
tathā eva ca caturaḥ hayāgrhyāḥ vedāḥ (santi),
saśailā dharā ca rathaḥ (asti) Yasmin varūthe nakṣatravaṃśaḥ anugataḥ (asti),
(tatra) yoddhā sārathinā abhirakṣyaḥ (asti) .
103. O great soul (mahātman), similarly, the four excellent Vedas are the horses, and the earth with its mountains is the chariot. The host of constellations follows within the chariot's protective body (varūtha), in which the warrior is to be guarded by the charioteer.
तत्र सारथिरेष्टव्यः सर्वैरेतैर्विशेषवान् ।
तत्प्रतिष्ठो रथो देव हया योद्धा तथैव च ।
कवचानि च शस्त्राणि कार्मुकं च पितामह ॥१०४॥
104. tatra sārathireṣṭavyaḥ sarvairetairviśeṣavān ,
tatpratiṣṭho ratho deva hayā yoddhā tathaiva ca ,
kavacāni ca śastrāṇi kārmukaṁ ca pitāmaha.
104. tatra sārathiḥ eṣṭavyaḥ sarvaiḥ etaiḥ
viśeṣavān tatpratiṣṭhaḥ rathaḥ
deva hayāḥ yoddhā tathā eva ca kavacāni
ca śastrāṇi kārmukam ca pitāmaha
104. Deva,
Pitāmaha,
tatra (etaiḥ) sarvaiḥ viśeṣavān sārathiḥ eṣṭavyaḥ (asti) Tatpratiṣṭhaḥ (saḥ sārathiḥ) eva rathaḥ,
hayāḥ,
yoddhā,
tathā eva ca kavacāni,
śastrāṇi,
kārmukam ca (bhavanti) .
104. O divine one, O Grandfather (pitāmaha), in that matter, an excellent charioteer, endowed with special qualities, should be chosen by all these. The chariot, the horses, the warrior, and likewise the armors, weapons, and the bow, all depend on that (charioteer).
त्वामृते सारथिं तत्र नान्यं पश्यामहे वयम् ।
त्वं हि सर्वैर्गुणैर्युक्तो देवताभ्योऽधिकः प्रभो ।
सारथ्ये तूर्णमारोह संयच्छ परमान्हयान् ॥१०५॥
105. tvāmṛte sārathiṁ tatra nānyaṁ paśyāmahe vayam ,
tvaṁ hi sarvairguṇairyukto devatābhyo'dhikaḥ prabho ,
sārathye tūrṇamāroha saṁyaccha paramānhayān.
105. tvām ṛte sārathim tatra na anyam
paśyāmahe vayam tvam hi sarvaiḥ guṇaiḥ
yuktaḥ devatābhyaḥ adhikaḥ prabho sārathye
tūrṇam āroha samyaccha paramān hayān
105. prabho vayam tatra tvām ṛte anyam
sārathim na paśyāmahe tvam hi sarvaiḥ
guṇaiḥ yuktaḥ devatābhyaḥ adhikaḥ tūrṇam
sārathye āroha paramān hayān samyaccha
105. O Lord, we see no other charioteer there apart from you. Indeed, you are endowed with all excellent qualities and are superior even to the gods. Quickly ascend to the charioteer's seat and control the supreme horses.
इति ते शिरसा नत्वा त्रिलोकेशं पितामहम् ।
देवाः प्रसादयामासुः सारथ्यायेति नः श्रुतम् ॥१०६॥
106. iti te śirasā natvā trilokeśaṁ pitāmaham ,
devāḥ prasādayāmāsuḥ sārathyāyeti naḥ śrutam.
106. iti te śirasā natvā trilokeśam pitāmaham devāḥ
prasādayām āsuḥ sārathyāya iti naḥ śrutam
106. iti te devāḥ śirasā trilokeśam pitāmaham natvā
sārathyāya prasādayām āsuḥ iti naḥ śrutam
106. Thus, bowing their heads to that Grandfather (Brahmā), the Lord of the three worlds, the gods propitiated him for the role of charioteer; so we have heard.
ब्रह्मोवाच ।
नात्र किंचिन्मृषा वाक्यं यदुक्तं वो दिवौकसः ।
संयच्छामि हयानेष युध्यतो वै कपर्दिनः ॥१०७॥
107. brahmovāca ,
nātra kiṁcinmṛṣā vākyaṁ yaduktaṁ vo divaukasaḥ ,
saṁyacchāmi hayāneṣa yudhyato vai kapardinaḥ.
107. brahmā uvāca na atra kiñcit mṛṣā vākyam yat uktam vaḥ
divaukasaḥ samyacchāmi hayān eṣa yudhyataḥ vai kapardinaḥ
107. brahmā uvāca he divaukasaḥ atra vaḥ yat vākyam uktam kiñcit
mṛṣā na eṣa yudhyataḥ kapardinaḥ hayān vai samyacchāmi
107. Brahmā said: 'O dwellers of heaven, there is nothing false in what you have said. Indeed, I shall control the horses for this Kapardin (Śiva) as he fights.'
ततः स भगवान्देवो लोकस्रष्टा पितामहः ।
सारथ्ये कल्पितो देवैरीशानस्य महात्मनः ॥१०८॥
108. tataḥ sa bhagavāndevo lokasraṣṭā pitāmahaḥ ,
sārathye kalpito devairīśānasya mahātmanaḥ.
108. tataḥ saḥ bhagavān devaḥ lokasraṣṭā pitāmahaḥ
sārathye kalpitaḥ devaiḥ īśānasya mahātmanaḥ
108. tataḥ saḥ bhagavān devaḥ lokasraṣṭā pitāmahaḥ
devaiḥ mahātmanaḥ īśānasya sārathye kalpitaḥ
108. Then, that divine and revered Grandfather (Brahmā), the creator of the worlds, was appointed by the gods for the charioteer's role of the great-souled Īśāna (Śiva).
तस्मिन्नारोहति क्षिप्रं स्यन्दनं लोकपूजिते ।
शिरोभिरगमंस्तूर्णं ते हया वातरंहसः ॥१०९॥
109. tasminnārohati kṣipraṁ syandanaṁ lokapūjite ,
śirobhiragamaṁstūrṇaṁ te hayā vātaraṁhasaḥ.
109. tasmin ārohati kṣipraṃ syandanaṃ lokapūjite
śirobhiḥ agaman tūrṇaṃ te hayāḥ vātarāṃhasaḥ
109. lokapūjite tasmin kṣipraṃ syandanaṃ ārohati
te vātarāṃhasaḥ hayāḥ śirobhiḥ tūrṇaṃ agaman
109. When that deity, revered by all worlds, quickly mounted the chariot, those horses, swift as the wind, swiftly moved forward, leading with their heads.
महेश्वरे त्वारुहति
जानुभ्यामगमन्महीम् ॥११०॥
110. maheśvare tvāruhati
jānubhyāmagamanmahīm.
110. maheśvare tu āruhati
jānubhyām agaman mahīm
110. tu maheśvare āruhati (te)
jānubhyām mahīm agaman
110. But when Maheśvara mounted, they (the horses) touched the earth with their knees (i.e., knelt down).
अभीशून्हि त्रिलोकेशः संगृह्य प्रपितामहः ।
तानश्वांश्चोदयामास मनोमारुतरंहसः ॥१११॥
111. abhīśūnhi trilokeśaḥ saṁgṛhya prapitāmahaḥ ,
tānaśvāṁścodayāmāsa manomārutaraṁhasaḥ.
111. abhīśūn hi trilokeśaḥ saṃgṛhya prapitāmahaḥ
tān aśvān ca codayāmāsa manomārutaraṃhasaḥ
111. hi trilokeśaḥ prapitāmahaḥ abhīśūn saṃgṛhya
tān manomārutaraṃhasaḥ aśvān ca codayāmāsa
111. Indeed, the Lord of the three worlds, the great grandfather (Prapitāmaha), having grasped the reins, drove those horses, whose speed was like that of the mind and the wind.
ततोऽधिरूढे वरदे प्रयाते चासुरान्प्रति ।
साधु साध्विति विश्वेशः स्मयमानोऽभ्यभाषत ॥११२॥
112. tato'dhirūḍhe varade prayāte cāsurānprati ,
sādhu sādhviti viśveśaḥ smayamāno'bhyabhāṣata.
112. tataḥ adhirūḍhe varade prayāte ca asurān prati
sādhu sādhu iti viśveśaḥ smayamānaḥ abhyabhāṣata
112. tataḥ varade adhirūḍhe ca asurān prati prayāte
viśveśaḥ smayamānaḥ "sādhu sādhu" iti abhyabhāṣata
112. Then, when the boon-giver (Maheśvara) had mounted and set off towards the Asuras, the Lord of the universe, smiling, said, "Excellent! Excellent!"
याहि देव यतो दैत्याश्चोदयाश्वानतन्द्रितः ।
पश्य बाह्वोर्बलं मेऽद्य निघ्नतः शात्रवान्रणे ॥११३॥
113. yāhi deva yato daityāścodayāśvānatandritaḥ ,
paśya bāhvorbalaṁ me'dya nighnataḥ śātravānraṇe.
113. yāhi deva yataḥ daityāḥ codaya aśvān atandritaḥ
paśya bāhvoḥ balam me adya nighnataḥ śātravān raṇe
113. deva,
yataḥ daityāḥ (santi),
(tatra) yāhi.
atandritaḥ aśvān codaya.
adya raṇe śātravān nighnataḥ me bāhvoḥ balam paśya.
113. Go, O god, to where the demons are; tirelessly urge the horses on. Today, witness the strength of my arms as I strike down the enemies in battle.
ततस्तांश्चोदयामास वायुवेगसमाञ्जवे ।
येन तत्त्रिपुरं राजन्दैत्यदानवरक्षितम् ॥११४॥
114. tatastāṁścodayāmāsa vāyuvegasamāñjave ,
yena tattripuraṁ rājandaityadānavarakṣitam.
114. tataḥ tān codayāmāsa vāyuvegasamān jave yena
tat tripuram rājan daityadānavarakṣitam
114. rājan,
tataḥ saḥ vāyuvegasamān tān jave codayāmāsa,
yena tat daityadānavarakṣitam tripuram (prāptam abhavat).
114. Then he urged those horses, swift as the wind, O King, towards that triple city (Tripura) which was guarded by the Daityas and Dānavas.
अथाधिज्यं धनुः कृत्वा शर्वः संधाय तं शरम् ।
युक्त्वा पाशुपतास्त्रेण त्रिपुरं समचिन्तयत् ॥११५॥
115. athādhijyaṁ dhanuḥ kṛtvā śarvaḥ saṁdhāya taṁ śaram ,
yuktvā pāśupatāstreṇa tripuraṁ samacintayat.
115. atha adhijyam dhanuḥ kṛtvā śarvaḥ saṃdhāya tam
śaram yuktvā pāśupatāstreṇa tripuram samacintayat
115. atha śarvaḥ dhanuḥ adhijyam kṛtvā,
tam śaram saṃdhāya,
pāśupatāstreṇa yuktvā,
tripuram samacintayat.
115. Then Shiva, having strung his bow, placed that arrow and empowered it with the Pāśupata missile, and thus contemplated the triple city.
तस्मिन्स्थिते तदा राजन्क्रुद्धे विधृतकार्मुके ।
पुराणि तानि कालेन जग्मुरेकत्वतां तदा ॥११६॥
116. tasminsthite tadā rājankruddhe vidhṛtakārmuke ,
purāṇi tāni kālena jagmurekatvatāṁ tadā.
116. tasmin sthite tadā rājan kruddhe vidhṛtakārmuke
purāṇi tāni kālena jagmuḥ ekatvatām tadā
116. rājan,
tadā tasmin kruddhe vidhṛtakārmuke sthite sati,
tāni purāṇi tadā kālena ekatvatām jagmuḥ.
116. At that very moment, O King, as he stood there enraged with his bow drawn, those cities, by the opportune moment, merged into a single entity.
एकीभावं गते चैव त्रिपुरे समुपागते ।
बभूव तुमुलो हर्षो दैवतानां महात्मनाम् ॥११७॥
117. ekībhāvaṁ gate caiva tripure samupāgate ,
babhūva tumulo harṣo daivatānāṁ mahātmanām.
117. ekībhāvam gate ca eva tripure samupāgate
babhūva tumulaḥ harṣaḥ devatānām mahātmanām
117. ca eva tripure ekībhāvam gate samupāgate
devatānām mahātmanām tumulaḥ harṣaḥ babhūva
117. And indeed, when the three cities (Tripura) converged into a single state, there was tremendous joy among the great-souled deities.
ततो देवगणाः सर्वे सिद्धाश्च परमर्षयः ।
जयेति वाचो मुमुचुः संस्तुवन्तो मुदान्विताः ॥११८॥
118. tato devagaṇāḥ sarve siddhāśca paramarṣayaḥ ,
jayeti vāco mumucuḥ saṁstuvanto mudānvitāḥ.
118. tataḥ devagaṇāḥ sarve siddhāḥ ca paramarṣayaḥ
jaya iti vācaḥ mumucuḥ saṃstuvantaḥ mudānvitāḥ
118. tataḥ sarve devagaṇāḥ siddhāḥ ca paramarṣayaḥ
mudānvitāḥ saṃstuvantaḥ jaya iti vācaḥ mumucuḥ
118. Then all the hosts of gods, the perfected beings (Siddhas), and the great sages (paramarṣayas), filled with joy, uttered words like 'Victory!' as they offered praises.
ततोऽग्रतः प्रादुरभूत्त्रिपुरं जघ्नुषोऽसुरान् ।
अनिर्देश्योग्रवपुषो देवस्यासह्यतेजसः ॥११९॥
119. tato'grataḥ prādurabhūttripuraṁ jaghnuṣo'surān ,
anirdeśyogravapuṣo devasyāsahyatejasaḥ.
119. tataḥ agrataḥ prādurabhūt tripuram jaghnuṣaḥ
asurān anirdeśyogravapuṣaḥ devasya asahyatejasaḥ
119. tataḥ agrataḥ tripuram asurān jaghnuṣaḥ
anirdeśyogravapuṣaḥ asahyatejasaḥ devasya prādurabhūt
119. Then, in front, manifested the god who was the slayer of the Asuras of Tripura, a deity possessing an indescribably fierce form and unbearable brilliance (tejas).
स तद्विकृष्य भगवान्दिव्यं लोकेश्वरो धनुः ।
त्रैलोक्यसारं तमिषुं मुमोच त्रिपुरं प्रति ।
तत्सासुरगणं दग्ध्वा प्राक्षिपत्पश्चिमार्णवे ॥१२०॥
120. sa tadvikṛṣya bhagavāndivyaṁ lokeśvaro dhanuḥ ,
trailokyasāraṁ tamiṣuṁ mumoca tripuraṁ prati ,
tatsāsuragaṇaṁ dagdhvā prākṣipatpaścimārṇave.
120. saḥ tat vikṛṣya bhagavān divyam
lokeśvaraḥ dhanuḥ trailokyasāram tam iṣum
mumoca tripuram prati tat sa-asuragaṇam
dagdhvā prākṣipat paścimārṇave
120. saḥ bhagavān lokeśvaraḥ divyam tat dhanuḥ vikṛṣya trailokyasāram tam iṣum tripuram prati mumoca.
tat sa-asuragaṇam dagdhvā paścimārṇave prākṣipat
120. That divine lord (bhagavān), the lord of the worlds (lokeśvara), having drawn his divine bow, released that arrow - the very essence of the three worlds - towards Tripura. Having incinerated that (city) along with its hosts of Asuras, he cast it into the western ocean.
एवं तत्त्रिपुरं दग्धं दानवाश्चाप्यशेषतः ।
महेश्वरेण क्रुद्धेन त्रैलोक्यस्य हितैषिणा ॥१२१॥
121. evaṁ tattripuraṁ dagdhaṁ dānavāścāpyaśeṣataḥ ,
maheśvareṇa kruddhena trailokyasya hitaiṣiṇā.
121. evam tat tripuram dagdham dānavāḥ ca api aśeṣataḥ
maheśvareṇa kruddhena trailokyasya hitaiṣiṇā
121. evam tat tripuram dānavāḥ ca api aśeṣataḥ dagdham
trailokyasya hitaiṣiṇā kruddhena maheśvareṇa
121. In this way, that Tripura (the three cities) was completely burnt, along with all the demons, by the enraged Maheśvara, who was a well-wisher of the three worlds.
स चात्मक्रोधजो वह्निर्हाहेत्युक्त्वा निवारितः ।
मा कार्षीर्भस्मसाल्लोकानिति त्र्यक्षोऽब्रवीच्च तम् ॥१२२॥
122. sa cātmakrodhajo vahnirhāhetyuktvā nivāritaḥ ,
mā kārṣīrbhasmasāllokāniti tryakṣo'bravīcca tam.
122. saḥ ca ātmakrodhajaḥ vahniḥ hāhā iti uktvā nivāritaḥ
mā kārṣīḥ bhasmasāt lokān iti tryakṣaḥ abravīt ca tam
122. ca saḥ ātmakrodhajaḥ vahniḥ hāhā iti uktvā nivāritaḥ
tryakṣaḥ ca tam iti mā lokān bhasmasāt kārṣīḥ
122. And that fire, which was born from his own anger (krodha), was restrained after it cried out, "Alas! Alas!" The three-eyed Shiva then said to it, "Do not turn the worlds into ashes!"
ततः प्रकृतिमापन्ना देवा लोकास्तथर्षयः ।
तुष्टुवुर्वाग्भिरर्थ्याभिः स्थाणुमप्रतिमौजसम् ॥१२३॥
123. tataḥ prakṛtimāpannā devā lokāstatharṣayaḥ ,
tuṣṭuvurvāgbhirarthyābhiḥ sthāṇumapratimaujasam.
123. tataḥ prakṛtim āpannāḥ devāḥ lokāḥ tathā ṛṣayaḥ
tuṣṭuvuḥ vāgbhiḥ arthyābhiḥ sthāṇum apratimaujasam
123. tataḥ prakṛtim āpannāḥ devāḥ lokāḥ tathā ṛṣayaḥ
apratimaujasam sthāṇum arthyābhiḥ vāgbhiḥ tuṣṭuvuḥ
123. Then, the gods, the worlds, and also the sages, having returned to their normal state (prakṛti), praised Sthāṇu (Shiva), who possessed incomparable might, with appropriate words.
तेऽनुज्ञाता भगवता जग्मुः सर्वे यथागतम् ।
कृतकामाः प्रसन्नेन प्रजापतिमुखाः सुराः ॥१२४॥
124. te'nujñātā bhagavatā jagmuḥ sarve yathāgatam ,
kṛtakāmāḥ prasannena prajāpatimukhāḥ surāḥ.
124. te anujñātāḥ bhagavatā jagmuḥ sarve yathāgatam
kṛtakāmāḥ prasannena prajāpatimukhāḥ surāḥ
124. bhagavatā prasannena anujñātāḥ kṛtakāmāḥ
prajāpatimukhāḥ sarve te surāḥ yathāgatam jagmuḥ
124. All of them, the gods headed by Prajāpati (Brahma), having been granted permission by the revered Lord and with their desires fulfilled by the gracious one, returned to where they had come from.
यथैव भगवान्ब्रह्मा लोकधाता पितामहः ।
संयच्छ त्वं हयानस्य राधेयस्य महात्मनः ॥१२५॥
125. yathaiva bhagavānbrahmā lokadhātā pitāmahaḥ ,
saṁyaccha tvaṁ hayānasya rādheyasya mahātmanaḥ.
125. yathā eva bhagavān brahmā lokadhātā pitāmahaḥ |
saṃyaccha tvaṃ hayān asya rādheyasya mahātmanaḥ
125. bhagavān brahmā lokadhātā pitāmahaḥ yathā eva (asti)
tvaṃ asya mahātmanaḥ rādheyasya hayān saṃyaccha
125. Just as the venerable Lord Brahmā himself is the creator of worlds and the great grandfather, so should you (Shalya) control the horses of this great-souled son of Rādhā (Rādheya).
त्वं हि कृष्णाच्च कर्णाच्च फल्गुनाच्च विशेषतः ।
विशिष्टो राजशार्दूल नास्ति तत्र विचारणा ॥१२६॥
126. tvaṁ hi kṛṣṇācca karṇācca phalgunācca viśeṣataḥ ,
viśiṣṭo rājaśārdūla nāsti tatra vicāraṇā.
126. tvaṃ hi kṛṣṇāt ca karṇāt ca phālgunāt ca viśeṣataḥ
| viśiṣṭaḥ rājaśārdūla na asti tatra vicāraṇā
126. rājaśārdūla tvaṃ hi kṛṣṇāt ca karṇāt ca phālgunāt
ca viśeṣataḥ viśiṣṭaḥ (asi) tatra vicāraṇā na asti
126. Indeed, you, O tiger among kings (rājaśārdūla), are superior to Kṛṣṇa, Karna, and especially to Arjuna (Phālguna). There is no doubt in that matter.
युद्धे ह्ययं रुद्रकल्पस्त्वं च ब्रह्मसमोऽनघ ।
तस्माच्छक्तौ युवां जेतुं मच्छत्रूंस्ताविवासुरान् ॥१२७॥
127. yuddhe hyayaṁ rudrakalpastvaṁ ca brahmasamo'nagha ,
tasmācchaktau yuvāṁ jetuṁ macchatrūṁstāvivāsurān.
127. yuddhe hi ayaṃ rudrakalpaḥ tvaṃ ca brahmasamaḥ anagha
| tasmāt śaktau yuvāṃ jetuṃ mat śatrūn tān iva asurān
127. anagha yuddhe hi ayaṃ rudrakalpaḥ tvaṃ ca brahmasamaḥ (asi)
tasmāt yuvāṃ tān asurān iva mat śatrūn jetuṃ śaktau (sthaḥ)
127. Indeed, in battle, this one (Karna) is like Rudra, and you, O faultless one, are equal to Brahmā. Therefore, you two are capable of conquering my enemies, who are like the Asuras.
यथा शल्याद्य कर्णोऽयं श्वेताश्वं कृष्णसारथिम् ।
प्रमथ्य हन्यात्कौन्तेयं तथा शीघ्रं विधीयताम् ।
त्वयि कर्णश्च राज्यं च वयं चैव प्रतिष्ठिताः ॥१२८॥
128. yathā śalyādya karṇo'yaṁ śvetāśvaṁ kṛṣṇasārathim ,
pramathya hanyātkaunteyaṁ tathā śīghraṁ vidhīyatām ,
tvayi karṇaśca rājyaṁ ca vayaṁ caiva pratiṣṭhitāḥ.
128. yathā śalya adya karṇaḥ ayaṃ śvetāśvaṃ
kṛṣṇasārathim | pramathya hanyāt kaunteyaṃ
tathā śīghraṃ vidhīyatām | tvayi karṇaḥ
ca rājyaṃ ca vayaṃ ca eva pratiṣṭhitāḥ
128. śalya adya yathā ayaṃ karṇaḥ śvetāśvaṃ
kṛṣṇasārathim kaunteyaṃ pramathya hanyāt
tathā śīghraṃ vidhīyatām karṇaḥ ca
rājyaṃ ca vayaṃ ca eva tvayi pratiṣṭhitāḥ
128. O Shalya, arrange it quickly so that this Karna may crush and kill Arjuna (Kaunteya), who has white horses and Kṛṣṇa as his charioteer. Karna, the kingdom, and indeed we ourselves are dependent on you.
इमं चाप्यपरं भूय इतिहासं निबोध मे ।
पितुर्मम सकाशे यं ब्राह्मणः प्राह धर्मवित् ॥१२९॥
129. imaṁ cāpyaparaṁ bhūya itihāsaṁ nibodha me ,
piturmama sakāśe yaṁ brāhmaṇaḥ prāha dharmavit.
129. imam ca api aparam bhūyaḥ itihāsam nibodha me
pituḥ mama sakāśe yam brāhmaṇaḥ prāha dharmavit
129. me imam aparam bhūyaḥ ca itihāsam nibodha yam
dharmavit brāhmaṇaḥ mama pituḥ sakāśe prāha
129. And also learn from me this other narrative, which a Brahmin, a knower of righteousness (dharma), recounted in my father's presence.
श्रुत्वा चैतद्वचश्चित्रं हेतुकार्यार्थसंहितम् ।
कुरु शल्य विनिश्चित्य मा भूदत्र विचारणा ॥१३०॥
130. śrutvā caitadvacaścitraṁ hetukāryārthasaṁhitam ,
kuru śalya viniścitya mā bhūdatra vicāraṇā.
130. śrutvā ca etat vacaḥ citram hetukāryārthasaṃhitam
kuru śalya viniścitya mā bhūt atra vicāraṇā
130. śalya hetukāryārthasaṃhitam citram etat vacaḥ
śrutvā ca viniścitya kuru atra vicāraṇā mā bhūt
130. O Śalya, having heard this remarkable statement, which clearly explains cause and effect, decide firmly and act immediately; let there be no further deliberation on this matter.
भार्गवाणां कुले जातो जमदग्निर्महातपाः ।
तस्य रामेति विख्यातः पुत्रस्तेजोगुणान्वितः ॥१३१॥
131. bhārgavāṇāṁ kule jāto jamadagnirmahātapāḥ ,
tasya rāmeti vikhyātaḥ putrastejoguṇānvitaḥ.
131. bhārgavāṇām kule jātaḥ jamadagniḥ mahātapaḥ
tasya rāma iti vikhyātaḥ putraḥ tejoguṇānvitaḥ
131. bhārgavāṇām kule jātaḥ jamadagniḥ mahātapaḥ
tasya putraḥ rāma iti vikhyātaḥ tejoguṇānvitaḥ
131. Jamadagni, a great ascetic (tapas), was born into the family of the Bhārgavas. His son, renowned as Rāma, was endowed with splendid qualities.
स तीव्रं तप आस्थाय प्रसादयितवान्भवम् ।
अस्त्रहेतोः प्रसन्नात्मा नियतः संयतेन्द्रियः ॥१३२॥
132. sa tīvraṁ tapa āsthāya prasādayitavānbhavam ,
astrahetoḥ prasannātmā niyataḥ saṁyatendriyaḥ.
132. sa tīvram tapaḥ āsthāya prasādayitavān bhavam
astrahetoḥ prasannātmā niyataḥ saṃyatendriyaḥ
132. saḥ tīvram tapaḥ āsthāya astrahetoḥ prasannātmā
niyataḥ saṃyatendriyaḥ bhavam prasādayitavān
132. Having undertaken severe asceticism (tapas), he pleased Bhava (Lord Śiva) for the sake of obtaining divine weapons. He was resolute in his purpose, with a serene mind (ātman) and controlled senses.
तस्य तुष्टो महादेवो भक्त्या च प्रशमेन च ।
हृद्गतं चास्य विज्ञाय दर्शयामास शंकरः ॥१३३॥
133. tasya tuṣṭo mahādevo bhaktyā ca praśamena ca ,
hṛdgataṁ cāsya vijñāya darśayāmāsa śaṁkaraḥ.
133. tasya tuṣṭaḥ mahādevaḥ bhaktyā ca praśamena ca
hṛdgatam ca asya vijñāya darśayāmāsa śaṃkaraḥ
133. mahādevaḥ śaṃkaraḥ bhaktyā ca praśamena ca tasya
asya hṛdgatam ca vijñāya tuṣṭaḥ darśayāmāsa
133. Mahadeva Shankara, pleased with his devotion (bhakti) and self-control, and knowing his heart's desire, manifested himself to him.
ईश्वर उवाच ।
राम तुष्टोऽस्मि भद्रं ते विदितं मे तवेप्सितम् ।
कुरुष्व पूतमात्मानं सर्वमेतदवाप्स्यसि ॥१३४॥
134. īśvara uvāca ,
rāma tuṣṭo'smi bhadraṁ te viditaṁ me tavepsitam ,
kuruṣva pūtamātmānaṁ sarvametadavāpsyasi.
134. īśvaraḥ uvāca rāma tuṣṭaḥ asmi bhadram te viditam me
tava īpsitam kuruṣva pūtam ātmānam sarvam etat avāpsyasi
134. īśvaraḥ uvāca rāma tuṣṭaḥ asmi te bhadram me tava īpsitam
viditam pūtam ātmānam kuruṣva sarvam etat avāpsyasi
134. The Lord said: "O Rama, I am pleased. May good fortune be with you. Your desire is known to me. Purify your self (ātman), and you shall obtain all this."
दास्यामि ते तदास्त्राणि यदा पूतो भविष्यसि ।
अपात्रमसमर्थं च दहन्त्यस्त्राणि भार्गव ॥१३५॥
135. dāsyāmi te tadāstrāṇi yadā pūto bhaviṣyasi ,
apātramasamarthaṁ ca dahantyastrāṇi bhārgava.
135. dāsyāmi te tadā astrāṇi yadā pūtaḥ bhaviṣyasi
apātram asamartham ca dahanti astrāṇi bhārgava
135. dāsyāmi te tadā astrāṇi yadā pūtaḥ bhaviṣyasi
bhārgava astrāṇi apātram asamartham ca dahanti
135. I will give you the divine weapons then, when you become purified. For these weapons burn those who are unworthy and incapable, O Bhargava.
इत्युक्तो जामदग्न्यस्तु देवदेवेन शूलिना ।
प्रत्युवाच महात्मानं शिरसावनतः प्रभुम् ॥१३६॥
136. ityukto jāmadagnyastu devadevena śūlinā ,
pratyuvāca mahātmānaṁ śirasāvanataḥ prabhum.
136. iti uktaḥ jāmadagnyaḥ tu devadevena śūlinā
pratyuvāca mahātmānam śirasā avanataḥ prabhum
136. iti devadevena śūlinā uktaḥ jāmadagnyaḥ tu
śirasā avanataḥ mahātmānam prabhum pratyuvāca
136. Thus addressed by the God of gods, the trident-wielder, Parashurama, humbly bowing his head, replied to the great-souled Lord.
यदा जानासि देवेश पात्रं मामस्त्रधारणे ।
तदा शुश्रूषतेऽस्त्राणि भवान्मे दातुमर्हति ॥१३७॥
137. yadā jānāsi deveśa pātraṁ māmastradhāraṇe ,
tadā śuśrūṣate'strāṇi bhavānme dātumarhati.
137. yada jānāsi deveśa pātraṃ mām astradhāraṇe |
tada śuśrūṣate astrāṇi bhavān me dātum arhati
137. deveśa yada bhavān mām astradhāraṇe pātraṃ
jānāsi tada me astrāṇi dātum śuśrūṣate arhati
137. When you, O lord of gods, recognize me as worthy of bearing arms, then you should kindly grant me those weapons, attending to my request.
दुर्योधन उवाच ।
ततः स तपसा चैव दमेन नियमेन च ।
पूजोपहारबलिभिर्होममन्त्रपुरस्कृतैः ॥१३८॥
138. duryodhana uvāca ,
tataḥ sa tapasā caiva damena niyamena ca ,
pūjopahārabalibhirhomamantrapuraskṛtaiḥ.
138. Duryodhana uvāca | tataḥ sa tapasā ca eva damena
niyamena ca | pūjopahārabalibhiḥ homamantrapuraskṛtaiḥ
138. Duryodhana uvāca tataḥ sa tapasā ca eva damena
niyamena ca homamantrapuraskṛtaiḥ pūjopahārabalibhiḥ
138. Duryodhana said: Thereafter, he (Parashurama), through asceticism (tapas) and indeed by self-restraint (dama) and discipline (niyama), and with offerings, gifts, and sacrifices accompanied by fire rituals (homa) and mantras...
आराधयितवाञ्शर्वं बहून्वर्षगणांस्तदा ।
प्रसन्नश्च महादेवो भार्गवस्य महात्मनः ॥१३९॥
139. ārādhayitavāñśarvaṁ bahūnvarṣagaṇāṁstadā ,
prasannaśca mahādevo bhārgavasya mahātmanaḥ.
139. ārādhayitavān śarvaṃ bahūn varṣagaṇān tadā |
prasannaḥ ca mahādevaḥ bhārgavasya mahātmanaḥ
139. tadā sa śarvaṃ bahūn varṣagaṇān ārādhayitavān ca
mahādevaḥ mahātmanaḥ bhārgavasya prasannaḥ abhavat
139. He (Parashurama) worshipped Śarva for many groups of years at that time. And the great god (Mahādeva) became pleased with the great-souled Bhārgava (Parashurama).
अब्रवीत्तस्य बहुशो गुणान्देव्याः समीपतः ।
भक्तिमानेष सततं मयि रामो दृढव्रतः ॥१४०॥
140. abravīttasya bahuśo guṇāndevyāḥ samīpataḥ ,
bhaktimāneṣa satataṁ mayi rāmo dṛḍhavrataḥ.
140. abravīt tasya bahuśaḥ guṇān devyāḥ samīpataḥ
| bhaktimān eṣa satataṃ mayi rāmaḥ dṛḍhavrataḥ
140. (sa Mahādevaḥ) devyāḥ samīpataḥ tasya guṇān bahuśaḥ abravīt
(iti ca) eṣa rāmaḥ mayi satataṃ bhaktimān dṛḍhavrataḥ
140. He (Mahadeva) repeatedly spoke to him (Bhārgava, Parashurama) about the qualities of the goddess, in her presence: 'This Rāma is always devout (bhakti-mān) towards me and firm in his vows.'
एवं तस्य गुणान्प्रीतो बहुशोऽकथयत्प्रभुः ।
देवतानां पितॄणां च समक्षमरिसूदनः ॥१४१॥
141. evaṁ tasya guṇānprīto bahuśo'kathayatprabhuḥ ,
devatānāṁ pitṝṇāṁ ca samakṣamarisūdanaḥ.
141. evam tasya guṇān prītaḥ bahuśaḥ akathayat
prabhuḥ devatānām pitṝṇām ca samakṣam arisūdanaḥ
141. prītaḥ arisūdanaḥ prabhuḥ evam tasya guṇān
devatānāṃ pitṝṇām ca samakṣam bahuśaḥ akathayat
141. The lord, delighted and the slayer of enemies, thus repeatedly described his virtues in the presence of both the gods and the ancestors.
एतस्मिन्नेव काले तु दैत्या आसन्महाबलाः ।
तैस्तदा दर्पमोहान्धैरबाध्यन्त दिवौकसः ॥१४२॥
142. etasminneva kāle tu daityā āsanmahābalāḥ ,
taistadā darpamohāndhairabādhyanta divaukasaḥ.
142. etasmin eva kāle tu daityāḥ āsan mahābalāḥ taiḥ
tadā darpamohāndhaiḥ abādhyanta divaukasaḥ
142. tu etasmin eva kāle mahābalāḥ daityāḥ āsan tadā
darpamohāndhaiḥ taiḥ divaukasaḥ abādhyanta
142. At that very time, there were extremely powerful demons. Blinded by arrogance and delusion, they then tormented the inhabitants of heaven (divaukasaḥ).
ततः संभूय विबुधास्तान्हन्तुं कृतनिश्चयाः ।
चक्रुः शत्रुवधे यत्नं न शेकुर्जेतुमेव ते ॥१४३॥
143. tataḥ saṁbhūya vibudhāstānhantuṁ kṛtaniścayāḥ ,
cakruḥ śatruvadhe yatnaṁ na śekurjetumeva te.
143. tataḥ saṃbhūya vibudhāḥ tān hantum kṛtaniścayāḥ
cakruḥ śatruvadhye yatnam na śekuḥ jetum eva te
143. tataḥ saṃbhūya tān hantum kṛtaniścayāḥ vibudhāḥ
śatruvadhye yatnam cakruḥ te eva jetum na śekuḥ
143. Thereupon, the gods, having assembled and firmly resolved to kill those demons, made an effort to slay their enemies. Yet, they were truly unable to conquer them.
अभिगम्य ततो देवा महेश्वरमथाब्रुवन् ।
प्रसादयन्तस्तं भक्त्या जहि शत्रुगणानिति ॥१४४॥
144. abhigamya tato devā maheśvaramathābruvan ,
prasādayantastaṁ bhaktyā jahi śatrugaṇāniti.
144. abhigamya tataḥ devāḥ maheśvaram atha abruvan
prasādayantaḥ tam bhaktyā jahi śatrugaṇān iti
144. tataḥ devāḥ maheśvaram abhigamya atha tam
bhaktyā prasādayantaḥ abruvan śatrugaṇān jahi iti
144. Having approached Maheśvara, the gods then spoke, propitiating him with devotion (bhakti), saying, "Destroy these multitudes of enemies!"
प्रतिज्ञाय ततो देवो देवतानां रिपुक्षयम् ।
रामं भार्गवमाहूय सोऽभ्यभाषत शंकरः ॥१४५॥
145. pratijñāya tato devo devatānāṁ ripukṣayam ,
rāmaṁ bhārgavamāhūya so'bhyabhāṣata śaṁkaraḥ.
145. pratijñāya tataḥ devaḥ devatānām ripukṣayam
rāmam bhārgavam āhūya saḥ abhyabhāṣata śaṅkaraḥ
145. tataḥ devaḥ śaṅkaraḥ devatānām ripukṣayam
pratijñāya rāmam bhārgavam āhūya saḥ abhyabhāṣata
145. Then, having pledged the destruction of the enemies of the gods, the deity Śaṅkara, after summoning Rāma Bhārgava, addressed him.
रिपून्भार्गव देवानां जहि सर्वान्समागतान् ।
लोकानां हितकामार्थं मत्प्रीत्यर्थं तथैव च ॥१४६॥
146. ripūnbhārgava devānāṁ jahi sarvānsamāgatān ,
lokānāṁ hitakāmārthaṁ matprītyarthaṁ tathaiva ca.
146. ripūn bhārgava devānām jahi sarvān samāgatān
lokānām hitakāmārtham matprītyartham tathā eva ca
146. bhārgava devānām samāgatān sarvān ripūn jahi
lokānām hitakāmārtham tathā eva ca matprītyartham
146. O Bhārgava, destroy all the assembled enemies of the gods for the sake of the welfare of the worlds, and likewise for my satisfaction.
राम उवाच ।
अकृतास्त्रस्य देवेश का शक्तिर्मे महेश्वर ।
निहन्तुं दानवान्सर्वान्कृतास्त्रान्युद्धदुर्मदान् ॥१४७॥
147. rāma uvāca ,
akṛtāstrasya deveśa kā śaktirme maheśvara ,
nihantuṁ dānavānsarvānkṛtāstrānyuddhadurmadān.
147. rāma uvāca akṛtāstrasya deveśa kā śaktiḥ me maheśvara
nihantum dānavān sarvān kṛtāstrān yuddhadurmadān
147. rāma uvāca deveśa maheśvara akṛtāstrasya me kā śaktiḥ
sarvān kṛtāstrān yuddhadurmadān dānavān nihantum
147. Rāma said: "O Lord of the gods, O Great Lord, what (śakti) power do I possess, being unskilled in weapons, to kill all the dānavas who are skilled in weapons and maddened by battle?"
ईश्वर उवाच ।
गच्छ त्वं मदनुध्यानान्निहनिष्यसि दानवान् ।
विजित्य च रिपून्सर्वान्गुणान्प्राप्स्यसि पुष्कलान् ॥१४८॥
148. īśvara uvāca ,
gaccha tvaṁ madanudhyānānnihaniṣyasi dānavān ,
vijitya ca ripūnsarvānguṇānprāpsyasi puṣkalān.
148. īśvara uvāca gaccha tvam madanudhyānāt nihaniṣyasi
dānavān vijitya ca ripūn sarvān guṇān prāpsyasi puṣkalān
148. īśvara uvāca tvam gaccha madanudhyānāt dānavān nihaniṣyasi
ca sarvān ripūn vijitya puṣkalān guṇān prāpsyasi
148. Īśvara said: "Go forth! Through my contemplation (dhyāna), you will surely slay the dānavas. And having conquered all enemies, you will acquire abundant excellent qualities."
दुर्योधन उवाच ।
एतच्छ्रुत्वा च वचनं प्रतिगृह्य च सर्वशः ।
रामः कृतस्वस्त्ययनः प्रययौ दानवान्प्रति ॥१४९॥
149. duryodhana uvāca ,
etacchrutvā ca vacanaṁ pratigṛhya ca sarvaśaḥ ,
rāmaḥ kṛtasvastyayanaḥ prayayau dānavānprati.
149. duryodhana uvāca | etat śrutvā ca vacanam pratigṛhya ca
sarvaśaḥ | rāmaḥ kṛtasvastyayanaḥ prayayau dānavān prati
149. duryodhana uvāca rāmaḥ etat vacanam śrutvā ca sarvaśaḥ
pratigṛhya ca kṛtasvastyayanaḥ dānavān prati prayayau
149. Duryodhana said: Having heard this statement and accepted it completely, Rama, after having auspicious rites performed, set out towards the Dānavas.
अवधीद्देवशत्रूंस्तान्मददर्पबलान्वितान् ।
वज्राशनिसमस्पर्शैः प्रहारैरेव भार्गवः ॥१५०॥
150. avadhīddevaśatrūṁstānmadadarpabalānvitān ,
vajrāśanisamasparśaiḥ prahāraireva bhārgavaḥ.
150. avadhīt devaśatrūn tān madadarpabalānvitān |
vajrāśanisamasparśaiḥ prahāraiḥ eva bhārgavaḥ
150. bhārgavaḥ tān madadarpabalānvitān devaśatrūn
vajrāśanisamasparśaiḥ prahāraiḥ eva avadhīt
150. Bhārgava (Paraśurāma) killed those enemies of the gods, who were filled with pride, arrogance, and power, with blows whose impact was like that of Indra's thunderbolt.
स दानवैः क्षततनुर्जामदग्न्यो द्विजोत्तमः ।
संस्पृष्टः स्थाणुना सद्यो निर्व्रणः समजायत ॥१५१॥
151. sa dānavaiḥ kṣatatanurjāmadagnyo dvijottamaḥ ,
saṁspṛṣṭaḥ sthāṇunā sadyo nirvraṇaḥ samajāyata.
151. saḥ dānavaiḥ kṣatatanuḥ jāmadagnyaḥ dvijottamaḥ
| saṃspṛṣṭaḥ sthāṇunā sadyaḥ nirvraṇaḥ samajāyata
151. saḥ jāmadagnyaḥ dvijottamaḥ dānavaiḥ kṣatatanuḥ
sthāṇunā saṃspṛṣṭaḥ sadyaḥ nirvraṇaḥ samajāyata
151. That Jāmadagnya (Paraśurāma), the foremost among the twice-born (dvija), whose body had been wounded by the Dānavas, immediately became free of wounds after being touched by Sthāṇu (Śiva).
प्रीतश्च भगवान्देवः कर्मणा तेन तस्य वै ।
वरान्प्रादाद्ब्रह्मविदे भार्गवाय महात्मने ॥१५२॥
152. prītaśca bhagavāndevaḥ karmaṇā tena tasya vai ,
varānprādādbrahmavide bhārgavāya mahātmane.
152. prītaḥ ca bhagavān devaḥ karmaṇā tena tasya vai
| varān prādāt brahmavide bhārgavāya mahātmane
152. ca bhagavān devaḥ tasya tena karmaṇā prītaḥ vai
brahmavide bhārgavāya mahātmane varān prādāt
152. And the divine lord (deva), pleased by that deed (karma) of his (Paraśurāma), indeed gave boons to Bhārgava, the great-souled knower of Brahman (brahman).
उक्तश्च देवदेवेन प्रीतियुक्तेन शूलिना ।
निपातात्तव शस्त्राणां शरीरे याभवद्रुजा ॥१५३॥
153. uktaśca devadevena prītiyuktena śūlinā ,
nipātāttava śastrāṇāṁ śarīre yābhavadrujā.
153. uktaḥ ca devadevena prītiyuktena śūlinā
nipātāt tava śastrāṇām śarīre yā abhavat rujā
153. devadevena prītiyuktena śūlinā ca uktaḥ: "tava
śastrāṇām nipātāt śarīre yā rujā abhavat"
153. And it was said by the God of gods, Shiva (śūlinā), who was filled with affection: 'The pain which occurred in your body from the impact of your weapons...'
तया ते मानुषं कर्म व्यपोढं भृगुनन्दन ।
गृहाणास्त्राणि दिव्यानि मत्सकाशाद्यथेप्सितम् ॥१५४॥
154. tayā te mānuṣaṁ karma vyapoḍhaṁ bhṛgunandana ,
gṛhāṇāstrāṇi divyāni matsakāśādyathepsitam.
154. tayā te mānuṣam karma vyapoḍham bhṛgunandana
gṛhāṇa astrāṇi divyāni mat-sakāśāt yathā-īpsitam
154. bhṛgunandana! tayā te mānuṣam karma vyapoḍham.
mat-sakāśāt divyāni astrāṇi yathā-īpsitam gṛhāṇa.
154. ...by that pain, O son of Bhrigu (bhṛgunandana), your human actions (karma) have been dispelled. Now, take these divine weapons from me as you wish.'
ततोऽस्त्राणि समस्तानि वरांश्च मनसेप्सितान् ।
लब्ध्वा बहुविधान्रामः प्रणम्य शिरसा शिवम् ॥१५५॥
155. tato'strāṇi samastāni varāṁśca manasepsitān ,
labdhvā bahuvidhānrāmaḥ praṇamya śirasā śivam.
155. tataḥ astrāṇi samastāni varān ca manasā-īpsitān
labdhvā bahuvidhān rāmaḥ praṇamya śirasā śivam
155. tataḥ rāmaḥ manasā-īpsitān samastāni bahuvidhān astrāṇi ca varān labdhvā,
śirasā śivam praṇamya.
155. Thereupon, having obtained all the weapons and many kinds of boons that he desired in his mind, Rama (rāmaḥ) bowed his head to Shiva (śivam).
अनुज्ञां प्राप्य देवेशाज्जगाम स महातपाः ।
एवमेतत्पुरावृत्तं तदा कथितवानृषिः ॥१५६॥
156. anujñāṁ prāpya deveśājjagāma sa mahātapāḥ ,
evametatpurāvṛttaṁ tadā kathitavānṛṣiḥ.
156. anujñām prāpya deveśāt jagāma saḥ mahātapāḥ
evam etat purāvṛttam tadā kathitavān ṛṣiḥ
156. saḥ mahātapāḥ deveśāt anujñām prāpya jagāma.
evam ṛṣiḥ tadā etat purāvṛttam kathitavān.
156. Having obtained permission from the Lord of gods (deveśāt), that great ascetic (mahātapāḥ) departed. Thus, the sage (ṛṣiḥ) narrated this ancient event (purāvṛttam) at that time.
भार्गवोऽप्यददात्सर्वं धनुर्वेदं महात्मने ।
कर्णाय पुरुषव्याघ्र सुप्रीतेनान्तरात्मना ॥१५७॥
157. bhārgavo'pyadadātsarvaṁ dhanurvedaṁ mahātmane ,
karṇāya puruṣavyāghra suprītenāntarātmanā.
157. bhārgavaḥ api adadāt sarvam dhanurvedam mahātmane
karṇāya puruṣavyāghra suprītena antarātmanā
157. puruṣavyāghra suprītena antarātmanā bhārgavaḥ
api mahātmane karṇāya sarvam dhanurvedam adadāt
157. O tiger among men (puruṣavyāghra), Bhargava (Paraśurāma), with his inner self (antarātman) greatly pleased, bestowed the entire science of archery upon the great-souled (mahātman) Karna.
वृजिनं हि भवेत्किंचिद्यदि कर्णस्य पार्थिव ।
नास्मै ह्यस्त्राणि दिव्यानि प्रादास्यद्भृगुनन्दनः ॥१५८॥
158. vṛjinaṁ hi bhavetkiṁcidyadi karṇasya pārthiva ,
nāsmai hyastrāṇi divyāni prādāsyadbhṛgunandanaḥ.
158. vṛjinam hi bhavet kiṃcit yadi karṇasya pārthiva na
asmai hi astrāṇi divyāni prādāsyat bhṛgunandanaḥ
158. pārthiva yadi karṇasya kiṃcit vṛjinam hi bhavet
bhṛgunandanaḥ hi asmai divyāni astrāṇi na prādāsyat
158. O King, if there had indeed been any fault in Karna, surely the son of Bhṛgu (Paraśurāma) would not have bestowed divine weapons upon him.
नापि सूतकुले जातं कर्णं मन्ये कथंचन ।
देवपुत्रमहं मन्ये क्षत्रियाणां कुलोद्भवम् ॥१५९॥
159. nāpi sūtakule jātaṁ karṇaṁ manye kathaṁcana ,
devaputramahaṁ manye kṣatriyāṇāṁ kulodbhavam.
159. na api sūtakule jātam karṇam manye kathaṃcana
devaputram aham manye kṣatriyāṇām kulodbhavam
159. aham karṇam sūtakule jātam kathaṃcana na api manye
aham (tam) devaputram kṣatriyāṇām kulodbhavam manye
159. I do not consider Karna to have been born into the Sūta (charioteer) family by any means. I consider him a son of a god (devaputra), born of a Kṣatriya family.
सकुण्डलं सकवचं दीर्घबाहुं महारथम् ।
कथमादित्यसदृशं मृगी व्याघ्रं जनिष्यति ॥१६०॥
160. sakuṇḍalaṁ sakavacaṁ dīrghabāhuṁ mahāratham ,
kathamādityasadṛśaṁ mṛgī vyāghraṁ janiṣyati.
160. sakuṇḍalam sakavacam dīrghabāhum mahāratham
katham ādityasadṛśam mṛgī vyāghram janiṣyati
160. (sā mṛgī) sakuṇḍalam sakavacam dīrghabāhum
mahāratham ādityasadṛśam vyāghram katham janiṣyati
160. How could a doe give birth to a tiger - one who possesses earrings, armor, long arms, is a great charioteer, and resembles the sun?
पश्य ह्यस्य भुजौ पीनौ नागराजकरोपमौ ।
वक्षः पश्य विशालं च सर्वशत्रुनिबर्हणम् ॥१६१॥
161. paśya hyasya bhujau pīnau nāgarājakaropamau ,
vakṣaḥ paśya viśālaṁ ca sarvaśatrunibarhaṇam.
161. paśya hi asya bhujau pīnau nāgarājakaropamau
vakṣaḥ paśya viśālam ca sarvaśatrunibarhaṇam
161. hi asya pīnau nāgarājakaropamau bhujau paśya
ca viśālam sarvaśatrunibarhaṇam vakṣaḥ paśya
161. Just look at his two massive arms, resembling the trunks of great elephants! And behold his broad chest, which annihilates all enemies.