Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-28

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
वनं गते कौरवेन्द्रे दुःखशोकसमाहताः ।
बभूवुः पाण्डवा राजन्मातृशोकेन चार्दिताः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
vanaṁ gate kauravendre duḥkhaśokasamāhatāḥ ,
babhūvuḥ pāṇḍavā rājanmātṛśokena cārditāḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca vanaṃ gate kauravendre duḥkhaśokasamāhatāḥ
babhūvuḥ pāṇḍavāḥ rājan mātṛśokena ca arditāḥ
1. Vaiśampāyana said: O King, when the chief of the Kurus (Dhṛtarāṣṭra) went to the forest, the Pāṇḍavas were overcome by sorrow and grief, and also tormented by grief for their mother (Kuntī).
तथा पौरजनः सर्वः शोचन्नास्ते जनाधिपम् ।
कुर्वाणाश्च कथास्तत्र ब्राह्मणा नृपतिं प्रति ॥२॥
2. tathā paurajanaḥ sarvaḥ śocannāste janādhipam ,
kurvāṇāśca kathāstatra brāhmaṇā nṛpatiṁ prati.
2. tathā paurajanaḥ sarvaḥ śocan āste janādhipam
kurvāṇāḥ ca kathāḥ tatra brāhmaṇāḥ nṛpatiṃ prati
2. Similarly, all the city dwellers sat lamenting the lord of men, and the Brahmins there told stories about the king.
कथं नु राजा वृद्धः स वने वसति निर्जने ।
गान्धारी च महाभागा सा च कुन्ती पृथा कथम् ॥३॥
3. kathaṁ nu rājā vṛddhaḥ sa vane vasati nirjane ,
gāndhārī ca mahābhāgā sā ca kuntī pṛthā katham.
3. kathaṃ nu rājā vṛddhaḥ sa vane vasati nirjane
gāndhārī ca mahābhāgā sā ca kuntī pṛthā katham
3. How indeed does that aged king dwell in the desolate forest? And how do the greatly virtuous Gāndhārī, and Kuntī (Pṛthā), manage in such a situation?
सुखार्हः स हि राजर्षिर्न सुखं तन्महावनम् ।
किमवस्थः समासाद्य प्रज्ञाचक्षुर्हतात्मजः ॥४॥
4. sukhārhaḥ sa hi rājarṣirna sukhaṁ tanmahāvanam ,
kimavasthaḥ samāsādya prajñācakṣurhatātmajaḥ.
4. sukhārhaḥ sa hi rājarṣiḥ na sukhaṃ tat mahāvanam
kimavasthaḥ samāsādya prajñācakṣuḥ hata ātmajaḥ
4. That royal sage (rājarṣi) certainly deserves comfort, but that great forest offers no such comfort. In what condition is he, having arrived there, he whose only 'eye' is wisdom (due to his blindness), and whose sons have been killed?
सुदुष्करं कृतवती कुन्ती पुत्रानपश्यती ।
राज्यश्रियं परित्यज्य वनवासमरोचयत् ॥५॥
5. suduṣkaraṁ kṛtavatī kuntī putrānapaśyatī ,
rājyaśriyaṁ parityajya vanavāsamarocayat.
5. suduṣkaram kṛtavatī kuntī putrān apaśyatī
rājyaśriyam parityajya vanavāsam arocayat
5. Kunti performed an extremely difficult feat: without seeing her sons, she renounced the splendor of the kingdom and chose to dwell in the forest.
विदुरः किमवस्थश्च भ्रातुः शुश्रूषुरात्मवान् ।
स च गावल्गणिर्धीमान्भर्तृपिण्डानुपालकः ॥६॥
6. viduraḥ kimavasthaśca bhrātuḥ śuśrūṣurātmavān ,
sa ca gāvalgaṇirdhīmānbhartṛpiṇḍānupālakaḥ.
6. viduraḥ kimavasthaḥ ca bhrātuḥ śuśrūṣuḥ ātmavān
saḥ ca gāvalgaṇiḥ dhīmān bhartṛpiṇḍānupālakaḥ
6. What was the state of Vidura, the self-controlled one, desirous of serving his brother? And what about the intelligent Gavalgani (Sanjaya), who maintained his master's sustenance?
आकुमारं च पौरास्ते चिन्ताशोकसमाहताः ।
तत्र तत्र कथाश्चक्रुः समासाद्य परस्परम् ॥७॥
7. ākumāraṁ ca paurāste cintāśokasamāhatāḥ ,
tatra tatra kathāścakruḥ samāsādya parasparam.
7. ākumāram ca paurāḥ te cintāśokasamāhatāḥ
tatra tatra kathāḥ cakruḥ samāsādya parasparam
7. And those citizens, including even the children, overwhelmed by anxiety and sorrow, engaged in conversations here and there after meeting one another.
पाण्डवाश्चैव ते सर्वे भृशं शोकपरायणाः ।
शोचन्तो मातरं वृद्धामूषुर्नातिचिरं पुरे ॥८॥
8. pāṇḍavāścaiva te sarve bhṛśaṁ śokaparāyaṇāḥ ,
śocanto mātaraṁ vṛddhāmūṣurnāticiraṁ pure.
8. pāṇḍavāḥ ca eva te sarve bhṛśam śokaparāyaṇāḥ
śocantaḥ mātaram vṛddhām ūṣuḥ na aticiram pure
8. And indeed, all those Pandavas, deeply absorbed in sorrow and lamenting for their aged mother, did not remain long in the city.
तथैव पितरं वृद्धं हतपुत्रं जनेश्वरम् ।
गान्धारीं च महाभागां विदुरं च महामतिम् ॥९॥
9. tathaiva pitaraṁ vṛddhaṁ hataputraṁ janeśvaram ,
gāndhārīṁ ca mahābhāgāṁ viduraṁ ca mahāmatim.
9. tathā eva pitaram vṛddham hataputram janeśvaram
gāndhārīm ca mahābhāgām viduram ca mahāmatim
9. tathā eva vṛddham pitaram hataputram janeśvaram
ca mahābhāgām gāndhārīm ca mahāmatim viduram
9. Likewise, (they remembered) the aged father, King Dhritarashtra, whose sons were slain; and the noble Gandhari; and the highly intelligent Vidura.
नैषां बभूव संप्रीतिस्तान्विचिन्तयतां तदा ।
न राज्ये न च नारीषु न वेदाध्ययने तथा ॥१०॥
10. naiṣāṁ babhūva saṁprītistānvicintayatāṁ tadā ,
na rājye na ca nārīṣu na vedādhyayane tathā.
10. na eṣām babhūva samprītiḥ tān vicintayatām tadā
na rājye na ca nārīṣu na veda adhyayane tathā
10. tadā tān vicintayatām eṣām samprītiḥ na babhūva,
na rājye,
ca na nārīṣu,
tathā ca na veda adhyayane
10. No joy or happiness arose for them then, as they contemplated those things; neither in ruling a kingdom, nor in women, nor likewise in Vedic studies.
परं निर्वेदमगमंश्चिन्तयन्तो नराधिपम् ।
तच्च ज्ञातिवधं घोरं संस्मरन्तः पुनः पुनः ॥११॥
11. paraṁ nirvedamagamaṁścintayanto narādhipam ,
tacca jñātivadhaṁ ghoraṁ saṁsmarantaḥ punaḥ punaḥ.
11. param nirvedam agaman cintayantaḥ narādhipam tat
ca jñātivadham ghoram saṃsmarantaḥ punaḥ punaḥ
11. narādhipam cintayantaḥ,
ca tat ghoram jñātivadham punaḥ punaḥ saṃsmarantaḥ,
param nirvedam agaman
11. They attained extreme despondency, thinking of the king, and repeatedly remembering that terrible slaughter of kinsmen.
अभिमन्योश्च बालस्य विनाशं रणमूर्धनि ।
कर्णस्य च महाबाहोः संग्रामेष्वपलायिनः ॥१२॥
12. abhimanyośca bālasya vināśaṁ raṇamūrdhani ,
karṇasya ca mahābāhoḥ saṁgrāmeṣvapalāyinaḥ.
12. abhimanyoḥ ca bālasya vināśam raṇa mūrdhani
karṇasya ca mahābāhoḥ saṃgrāmeṣu apalāyinaḥ
12. ca bālasya abhimanyoḥ raṇa mūrdhani vināśam,
ca saṃgrāmeṣu apalāyinaḥ mahābāhoḥ karṇasya
12. And the destruction of young Abhimanyu at the forefront of battle; and of the mighty-armed Karna, who never fled from battles.
तथैव द्रौपदेयानामन्येषां सुहृदामपि ।
वधं संस्मृत्य ते वीरा नातिप्रमनसोऽभवन् ॥१३॥
13. tathaiva draupadeyānāmanyeṣāṁ suhṛdāmapi ,
vadhaṁ saṁsmṛtya te vīrā nātipramanaso'bhavan.
13. tathā eva draupadeyānām anyeṣām suhṛdām api vadham
saṃsmṛtya te vīrāḥ na ati-pramanasaḥ abhavan
13. te vīrāḥ tathā eva draupadeyānām anyeṣām suhṛdām
api vadham saṃsmṛtya na ati-pramanasaḥ abhavan
13. Similarly, remembering the slaying of Draupadi's sons and other friends, those heroes were not very cheerful.
हतप्रवीरां पृथिवीं हतरत्नां च भारत ।
सदैव चिन्तयन्तस्ते न निद्रामुपलेभिरे ॥१४॥
14. hatapravīrāṁ pṛthivīṁ hataratnāṁ ca bhārata ,
sadaiva cintayantaste na nidrāmupalebhire.
14. hata-pravīrām pṛthivīm hata-ratnām ca bhārata
sadā eva cintayantaḥ te na nidrām upalebhire
14. bhārata te sadā eva hata-pravīrām hata-ratnām
ca pṛthivīm cintayantaḥ nidrām na upalebhire
14. O Bhārata (descendant of Bharata), constantly contemplating the earth (pṛthivī) bereft of its best heroes and devoid of its jewels, they could not obtain sleep.
द्रौपदी हतपुत्रा च सुभद्रा चैव भामिनी ।
नातिप्रीतियुते देव्यौ तदास्तामप्रहृष्टवत् ॥१५॥
15. draupadī hataputrā ca subhadrā caiva bhāminī ,
nātiprītiyute devyau tadāstāmaprahṛṣṭavat.
15. draupadī hata-putrā ca subhadrā ca eva bhāminī
na ati-prīti-yute devyau tadā āstām aprahṛṣṭavat
15. hata-putrā draupadī ca bhāminī subhadrā ca eva te
devyau tadā na ati-prīti-yute aprahṛṣṭavat āstām
15. Draupadi, whose sons were killed, and Subhadra, the beautiful woman, those two goddesses (queens), then remained without much affection (or joy), as if unhappy.
वैराट्यास्तु सुतं दृष्ट्वा पितरं ते परिक्षितम् ।
धारयन्ति स्म ते प्राणांस्तव पूर्वपितामहाः ॥१६॥
16. vairāṭyāstu sutaṁ dṛṣṭvā pitaraṁ te parikṣitam ,
dhārayanti sma te prāṇāṁstava pūrvapitāmahāḥ.
16. vairāṭyāḥ tu sutam dṛṣṭvā pitaram te parikṣitam
dhārayanti sma te prāṇān tava pūrva-pitāmahāḥ
16. tu tava pūrva-pitāmahāḥ te vairāṭyāḥ sutam te
pitaram parikṣitam dṛṣṭvā prāṇān dhārayanti sma
16. But your great-grandfathers (pūrva-pitāmahāḥ), those (Pandavas), upon seeing Parikṣit, the son of Virāṭī, that protector (of the lineage), indeed sustained their vital breaths (prāṇas).