Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-38

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
उषित्वा तत्र रामस्तु संपूज्याश्रमवासिनः ।
तथा मङ्कणके प्रीतिं शुभां चक्रे हलायुधः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
uṣitvā tatra rāmastu saṁpūjyāśramavāsinaḥ ,
tathā maṅkaṇake prītiṁ śubhāṁ cakre halāyudhaḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca uṣitvā tatra rāmaḥ tu sampūjya
āśramavāsinaḥ tathā maṅkaṇake prītim śubhām cakre halāyudhaḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca rāmaḥ tu tatra uṣitvā āśramavāsinaḥ sampūjya,
tathā halāyudhaḥ maṅkaṇake śubhām prītim cakre
1. Vaiśaṃpāyana said: Having resided there and duly honored the dwellers of the hermitage, Rāma (Hālāyudha) thus developed an auspicious affection for Maṅkaṇaka.
दत्त्वा दानं द्विजातिभ्यो रजनीं तामुपोष्य च ।
पूजितो मुनिसंघैश्च प्रातरुत्थाय लाङ्गली ॥२॥
2. dattvā dānaṁ dvijātibhyo rajanīṁ tāmupoṣya ca ,
pūjito munisaṁghaiśca prātarutthāya lāṅgalī.
2. datvā dānam dvijātibhyaḥ rajanīm tām upoṣya ca
pūjitaḥ munisaṃghaiḥ ca prātaḥ utthāya lāṅgalī
2. Lāṅgalī tām rajanīm upoṣya ca dvijātibhyaḥ dānam
datvā ca munisaṃghaiḥ pūjitaḥ prātaḥ utthāya
2. Having given gifts (dāna) to the twice-born (dvijāti), and having fasted that night, Rama (Lāṅgalī), honored by groups of sages (muni-saṃgha), rose in the morning.
अनुज्ञाप्य मुनीन्सर्वान्स्पृष्ट्वा तोयं च भारत ।
प्रययौ त्वरितो रामस्तीर्थहेतोर्महाबलः ॥३॥
3. anujñāpya munīnsarvānspṛṣṭvā toyaṁ ca bhārata ,
prayayau tvarito rāmastīrthahetormahābalaḥ.
3. anujñāpya munīn sarvān spṛṣṭvā toyam ca bhārata
prayayau tvaritaḥ rāmaḥ tīrthahetoḥ mahābalaḥ
3. bhārata munīn sarvān anujñāpya ca toyam spṛṣṭvā
mahābalaḥ rāmaḥ tvaritaḥ tīrthahetoḥ prayayau
3. O Bhārata, having taken leave of all the sages and having touched water, the mighty Rama (mahābalaḥ), quickly set forth for the sake of pilgrimage (tīrtha).
तत औशनसं तीर्थमाजगाम हलायुधः ।
कपालमोचनं नाम यत्र मुक्तो महामुनिः ॥४॥
4. tata auśanasaṁ tīrthamājagāma halāyudhaḥ ,
kapālamocanaṁ nāma yatra mukto mahāmuniḥ.
4. tata auśanasam tīrtham ājagāma halāyudhaḥ
kapālamocanam nāma yatra muktaḥ mahāmuniḥ
4. tata halāyudhaḥ auśanasam kapālamocanam
nāma tīrtham ājagāma yatra mahāmuniḥ muktaḥ
4. Then Balarama (Halāyudhaḥ) came to the holy place (tīrtha) named Auśanasa, also called Kapālamocana, where a great sage (mahāmuniḥ) was liberated (mokṣa).
महता शिरसा राजन्ग्रस्तजङ्घो महोदरः ।
राक्षसस्य महाराज रामक्षिप्तस्य वै पुरा ॥५॥
5. mahatā śirasā rājangrastajaṅgho mahodaraḥ ,
rākṣasasya mahārāja rāmakṣiptasya vai purā.
5. mahatā śirasā rājan grastajaṅghaḥ mahodaraḥ
rākṣasasya mahārāja rāmākṣiptasya vai purā
5. rājan mahārāja mahatā śirasā grastajaṅghaḥ
mahodaraḥ rākṣasasya rāmākṣiptasya vai purā
5. O king, O great king, concerning the Rākṣasa Mahodara - who was great-bellied, had devoured thighs, and possessed a great head - he was indeed thrown by Rama (Parashurama) long ago.
तत्र पूर्वं तपस्तप्तं काव्येन सुमहात्मना ।
यत्रास्य नीतिरखिला प्रादुर्भूता महात्मनः ।
तत्रस्थश्चिन्तयामास दैत्यदानवविग्रहम् ॥६॥
6. tatra pūrvaṁ tapastaptaṁ kāvyena sumahātmanā ,
yatrāsya nītirakhilā prādurbhūtā mahātmanaḥ ,
tatrasthaścintayāmāsa daityadānavavigraham.
6. tatra pūrvam tapaḥ taptam kāvyena
sumahātmanā yatra asya nītiḥ akhilā
prādurbhūtā mahātmanaḥ tatrasthaḥ
cintayāmāsa daityadānavavigraham
6. pūrvam tatra sumahātmanā kāvyena
tapaḥ taptam yatra asya mahātmanaḥ
akhilā nītiḥ prādurbhūtā tatrasthaḥ
daityadānavavigraham cintayāmāsa
6. There, in ancient times, the greatly revered Kāvya performed severe asceticism (tapas). It was there that his entire system of moral and political wisdom emerged. While residing in that place, he pondered the ongoing conflict between the Daityas and Dānavas.
तत्प्राप्य च बलो राजंस्तीर्थप्रवरमुत्तमम् ।
विधिवद्धि ददौ वित्तं ब्राह्मणानां महात्मनाम् ॥७॥
7. tatprāpya ca balo rājaṁstīrthapravaramuttamam ,
vidhivaddhi dadau vittaṁ brāhmaṇānāṁ mahātmanām.
7. tat prāpya ca balaḥ rājan tīrthapravaram uttamam
vidhivat hi dadau vittam brāhmaṇānām mahātmanām
7. rājan,
tat uttamam tīrthapravaram prāpya ca,
balaḥ vidhivat hi brāhmaṇānām mahātmanām vittam dadau
7. And having obtained that excellent and supreme sacred place (tīrtha), O King, Bala properly gave wealth to the great-souled Brahmins.
जनमेजय उवाच ।
कपालमोचनं ब्रह्मन्कथं यत्र महामुनिः ।
मुक्तः कथं चास्य शिरो लग्नं केन च हेतुना ॥८॥
8. janamejaya uvāca ,
kapālamocanaṁ brahmankathaṁ yatra mahāmuniḥ ,
muktaḥ kathaṁ cāsya śiro lagnaṁ kena ca hetunā.
8. janamejaya uvāca kapālamocanam brahman katham yatra
mahāmuniḥ muktaḥ katham ca asya śiraḥ lagnam kena ca hetunā
8. janamejaya uvāca: brahman,
yatra mahāmuniḥ muktaḥ,
tat kapālamocanam katham? ca asya śiraḥ kena hetunā katham lagnam?
8. Janamejaya said: O Brahmin, how did the liberation from the skull (kapālamocana) occur there, by which the great sage was freed? And how did the head become attached to him, and for what reason?
वैशंपायन उवाच ।
पुरा वै दण्डकारण्ये राघवेण महात्मना ।
वसता राजशार्दूल राक्षसास्तत्र हिंसिताः ॥९॥
9. vaiśaṁpāyana uvāca ,
purā vai daṇḍakāraṇye rāghaveṇa mahātmanā ,
vasatā rājaśārdūla rākṣasāstatra hiṁsitāḥ.
9. vaiśampāyana uvāca purā vai daṇḍakāraṇye rāghaveṇa
mahātmanā vasatā rājaśārdūla rākṣasāḥ tatra hiṃsitāḥ
9. vaiśampāyana uvāca: rājaśārdūla,
purā vai daṇḍakāraṇye mahātmanā rāghaveṇa vasatā tatra rākṣasāḥ hiṃsitāḥ
9. Vaiśampāyana said: O tiger among kings (rājaśārdūla), formerly, while the great-souled Rāghava (Rāma) was residing in the Daṇḍaka forest, the Rākṣasas were killed there.
जनस्थाने शिरश्छिन्नं राक्षसस्य दुरात्मनः ।
क्षुरेण शितधारेण तत्पपात महावने ॥१०॥
10. janasthāne śiraśchinnaṁ rākṣasasya durātmanaḥ ,
kṣureṇa śitadhāreṇa tatpapāta mahāvane.
10. janasthāne śiraḥ chinnam rakṣasasya durātmanaḥ
kṣureṇa śitadhāreṇa tat papāta mahāvane
10. janasthāne durātmanaḥ rakṣasasya chinnam
śiraḥ śitadhāreṇa kṣureṇa tat mahāvane papāta
10. In Janasthana, the severed head of the wicked-minded demon fell into a great forest, cut off by a sharp-edged razor.
महोदरस्य तल्लग्नं जङ्घायां वै यदृच्छया ।
वने विचरतो राजन्नस्थि भित्त्वास्फुरत्तदा ॥११॥
11. mahodarasya tallagnaṁ jaṅghāyāṁ vai yadṛcchayā ,
vane vicarato rājannasthi bhittvāsphurattadā.
11. mahodarasya tat lagnam jaṅghāyām vai yadṛcchayā
vane vicarataḥ rājan asthi bhittvā asphurat tadā
11. rājan tadā tat yadṛcchayā mahodarasya jaṅghāyām
lagnam vai vane vicarataḥ asthi bhittvā asphurat
11. O King, that [severed head] then accidentally became attached to Mahodara's leg. It split the bone of him who was wandering in the forest and began to throb.
स तेन लग्नेन तदा द्विजातिर्न शशाक ह ।
अभिगन्तुं महाप्राज्ञस्तीर्थान्यायतनानि च ॥१२॥
12. sa tena lagnena tadā dvijātirna śaśāka ha ,
abhigantuṁ mahāprājñastīrthānyāyatanāni ca.
12. saḥ tena lagnena tadā dvijātiḥ na śaśāka ha
abhigantum mahāprājñaḥ tīrthāni āyatanāni ca
12. tadā saḥ mahāprājñaḥ dvijātiḥ tena lagnena ha
tīrthāni ca āyatanāni abhigantum na śaśāka
12. Then, with that [severed head] attached, the very wise Brahmin (dvijāti) was indeed unable to approach the sacred places (tīrtha) and temples.
स पूतिना विस्रवता वेदनार्तो महामुनिः ।
जगाम सर्वतीर्थानि पृथिव्यामिति नः श्रुतम् ॥१३॥
13. sa pūtinā visravatā vedanārto mahāmuniḥ ,
jagāma sarvatīrthāni pṛthivyāmiti naḥ śrutam.
13. saḥ pūtinā visravatā vedanārtaḥ mahāmuniḥ
jagāma sarvatīrthāni pṛthivyām iti naḥ śrutam
13. naḥ iti śrutam saḥ pūtinā visravatā vedanārtaḥ
mahāmuniḥ pṛthivyām sarvatīrthāni jagāma
13. Suffering from pain caused by its putrid and oozing nature, that great sage (mahāmuni) visited all the sacred places (tīrtha) on earth, as we have heard.
स गत्वा सरितः सर्वाः समुद्रांश्च महातपाः ।
कथयामास तत्सर्वमृषीणां भावितात्मनाम् ॥१४॥
14. sa gatvā saritaḥ sarvāḥ samudrāṁśca mahātapāḥ ,
kathayāmāsa tatsarvamṛṣīṇāṁ bhāvitātmanām.
14. sa gatvā saritaḥ sarvāḥ samudrān ca mahātapāḥ
kathayāmāsa tat sarvam ṛṣīṇām bhāvitātmanām
14. mahātapāḥ sa sarvāḥ saritaḥ samudrān ca gatvā
tat sarvam bhāvitātmanām ṛṣīṇām kathayāmāsa
14. The great ascetic (mahātapāḥ), having visited all rivers and oceans, narrated all that to the sages (ṛṣis) whose intrinsic nature (ātman) had been purified.
आप्लुतः सर्वतीर्थेषु न च मोक्षमवाप्तवान् ।
स तु शुश्राव विप्रेन्द्रो मुनीनां वचनं महत् ॥१५॥
15. āplutaḥ sarvatīrtheṣu na ca mokṣamavāptavān ,
sa tu śuśrāva viprendro munīnāṁ vacanaṁ mahat.
15. āplutaḥ sarvatīrtheṣu na ca mokṣam avāptavān sa
tu śuśrāva vipra-indraḥ munīnām vacanam mahat
15. sarvatīrtheṣu āplutaḥ na ca mokṣam avāptavān sa
tu vipra-indraḥ munīnām mahat vacanam śuśrāva
15. Even after bathing in all sacred places (tīrthas), he did not achieve final liberation (mokṣa). However, that chief among brahmins (viprendra) then heard a significant teaching from the sages (munis).
सरस्वत्यास्तीर्थवरं ख्यातमौशनसं तदा ।
सर्वपापप्रशमनं सिद्धक्षेत्रमनुत्तमम् ॥१६॥
16. sarasvatyāstīrthavaraṁ khyātamauśanasaṁ tadā ,
sarvapāpapraśamanaṁ siddhakṣetramanuttamam.
16. sarasvatyāḥ tīrthavaram khyātam auśanasam tadā
sarvapāpapraśamanam siddhakṣetram anuttamam
16. tadā sarasvatyāḥ khyātam auśanasam tīrthavaram
sarvapāpapraśamanam anuttamam siddhakṣetram
16. At that time, he heard about the best and most renowned sacred place (tīrtha) of Sarasvati, known as Auśanasa, which alleviates all sins and is an unsurpassed region for achieving spiritual perfection.
स तु गत्वा ततस्तत्र तीर्थमौशनसं द्विजः ।
तत औशनसे तीर्थे तस्योपस्पृशतस्तदा ।
तच्छिरश्चरणं मुक्त्वा पपातान्तर्जले तदा ॥१७॥
17. sa tu gatvā tatastatra tīrthamauśanasaṁ dvijaḥ ,
tata auśanase tīrthe tasyopaspṛśatastadā ,
tacchiraścaraṇaṁ muktvā papātāntarjale tadā.
17. sa tu gatvā tataḥ tatra tīrtham
auśanasam dvijaḥ tataḥ auśanase tīrthe
tasya upaspṛśataḥ tadā tat śiraḥ
caraṇam muktvā papāta antarjale tadā
17. sa dvijaḥ tu tataḥ tatra auśanasam
tīrtham gatvā tataḥ tadā tasya auśanase
tīrthe upaspṛśataḥ tat śiraḥ
caraṇam muktvā tadā antarjale papāta
17. So that twice-born (dvija), having gone there to the Auśanasa sacred place (tīrtha), then, as he was bathing in that Auśanasa tīrtha, leaving his head and feet, he subsequently fell into the water.
ततः स विरुजो राजन्पूतात्मा वीतकल्मषः ।
आजगामाश्रमं प्रीतः कृतकृत्यो महोदरः ॥१८॥
18. tataḥ sa virujo rājanpūtātmā vītakalmaṣaḥ ,
ājagāmāśramaṁ prītaḥ kṛtakṛtyo mahodaraḥ.
18. tataḥ saḥ virujaḥ rājan pūtātmā vītakalmaṣaḥ
ājagāma āśramam prītaḥ kṛtakṛtyaḥ mahodaraḥ
18. tataḥ rājan saḥ mahodaraḥ virujaḥ pūtātmā
vītakalmaṣaḥ prītaḥ kṛtakṛtyaḥ āśramam ājagāma
18. Then, O king, Mahodara, free from illness, with a purified soul (ātman) and cleansed of sin, content and having fulfilled his purpose, returned to the hermitage.
सोऽथ गत्वाश्रमं पुण्यं विप्रमुक्तो महातपाः ।
कथयामास तत्सर्वमृषीणां भावितात्मनाम् ॥१९॥
19. so'tha gatvāśramaṁ puṇyaṁ vipramukto mahātapāḥ ,
kathayāmāsa tatsarvamṛṣīṇāṁ bhāvitātmanām.
19. saḥ atha gatvā āśramam puṇyam vipramuktaḥ mahātapāḥ
kathayāmāsa tat sarvam ṛṣīṇām bhāvitātmanām
19. atha saḥ mahātapāḥ vipramuktaḥ puṇyam āśramam
gatvā tat sarvam bhāvitātmanām ṛṣīṇām kathayāmāsa
19. Then, having gone to that sacred hermitage, he, the great ascetic who was completely liberated (mokṣa), narrated everything to the sages whose souls (ātman) were purified.
ते श्रुत्वा वचनं तस्य ततस्तीर्थस्य मानद ।
कपालमोचनमिति नाम चक्रुः समागताः ॥२०॥
20. te śrutvā vacanaṁ tasya tatastīrthasya mānada ,
kapālamocanamiti nāma cakruḥ samāgatāḥ.
20. te śrutvā vacanam tasya tataḥ tīrthasya mānada
kapālamocanam iti nāma cakruḥ samāgatāḥ
20. tataḥ mānada te samāgatāḥ tasya vacanam śrutvā
tīrthasya kapālamocanam iti nāma cakruḥ
20. Then, O giver of honor, having heard his account, those assembled (sages) named that sacred place 'Kapalamocana' (the liberation of the skull).
तत्र दत्त्वा बहून्दायान्विप्रान्संपूज्य माधवः ।
जगाम वृष्णिप्रवरो रुषङ्गोराश्रमं तदा ॥२१॥
21. tatra dattvā bahūndāyānviprānsaṁpūjya mādhavaḥ ,
jagāma vṛṣṇipravaro ruṣaṅgorāśramaṁ tadā.
21. tatra dattvā bahūn dāyān viprān saṃpūjya mādhavaḥ
jagāma vṛṣṇipravaraḥ ruṣaṅgaḥ āśramam tadā
21. tadā mādhavaḥ vṛṣṇipravaraḥ tatra bahūn dāyān
dattvā viprān saṃpūjya ruṣaṅgaḥ āśramam jagāma
21. Then, Madhava, the foremost among the Vṛṣṇis, having given many donations there and having honored the Brahmins, went to the hermitage of Ruṣaṅga.
यत्र तप्तं तपो घोरमार्ष्टिषेणेन भारत ।
ब्राह्मण्यं लब्धवांस्तत्र विश्वामित्रो महामुनिः ॥२२॥
22. yatra taptaṁ tapo ghoramārṣṭiṣeṇena bhārata ,
brāhmaṇyaṁ labdhavāṁstatra viśvāmitro mahāmuniḥ.
22. yatra taptam tapaḥ ghoram ārṣṭiṣeṇena bhārata
brāhmaṇyam labdhavān tatra viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
22. bhārata yatra ārṣṭiṣeṇena ghoram tapaḥ taptam
tatra mahāmuniḥ viśvāmitraḥ brāhmaṇyam labdhavān
22. O descendant of Bharata, it was there that the great sage Viśvāmitra attained brahminhood, where Arṣṭiṣeṇa had performed terrible asceticism (tapas).
ततो हलधरः श्रीमान्ब्राह्मणैः परिवारितः ।
जगाम यत्र राजेन्द्र रुषङ्गुस्तनुमत्यजत् ॥२३॥
23. tato haladharaḥ śrīmānbrāhmaṇaiḥ parivāritaḥ ,
jagāma yatra rājendra ruṣaṅgustanumatyajat.
23. tataḥ haladharaḥ śrīmān brāhmaṇaiḥ parivāritaḥ
jagāma yatra rājendra ruṣaṅguḥ tanum atyajat
23. rājendra tataḥ śrīmān haladharaḥ brāhmaṇaiḥ
parivāritaḥ yatra ruṣaṅguḥ tanum atyajat jagāma
23. Then, the glorious plough-bearer (Balarāma), accompanied by Brahmins, went to the place where, O best of kings, Ruṣaṅgu had abandoned his body.
रुषङ्गुर्ब्राह्मणो वृद्धस्तपोनित्यश्च भारत ।
देहन्यासे कृतमना विचिन्त्य बहुधा बहु ॥२४॥
24. ruṣaṅgurbrāhmaṇo vṛddhastaponityaśca bhārata ,
dehanyāse kṛtamanā vicintya bahudhā bahu.
24. ruṣaṅguḥ brāhmaṇaḥ vṛddhaḥ taponityaḥ ca bhārata
dehanyāse kṛtamanāḥ vicintya bahudhā bahu
24. bhārata ruṣaṅguḥ vṛddhaḥ brāhmaṇaḥ ca taponityaḥ
bahudhā bahu vicintya dehanyāse kṛtamanāḥ
24. O descendant of Bharata, Ruṣaṅgu, an aged Brahmin constantly devoted to asceticism (tapas), had resolved to abandon his body after having greatly pondered it in many ways.
ततः सर्वानुपादाय तनयान्वै महातपाः ।
रुषङ्गुरब्रवीत्तत्र नयध्वं मा पृथूदकम् ॥२५॥
25. tataḥ sarvānupādāya tanayānvai mahātapāḥ ,
ruṣaṅgurabravīttatra nayadhvaṁ mā pṛthūdakam.
25. tataḥ sarvān upādāya tanayān vai mahātapaḥ
ruṣaṅguḥ abravīt tatra nayadhvam mām pṛthūdakam
25. tataḥ mahātapaḥ ruṣaṅguḥ vai sarvān tanayān
upādāya tatra abravīt mām pṛthūdakam nayadhvam
25. Then, the great ascetic (tapasvin) Ruṣaṅgu, having gathered all his sons, indeed said there, 'Take me to Pṛthūdaka.'
विज्ञायातीतवयसं रुषङ्गुं ते तपोधनाः ।
तं वै तीर्थमुपानिन्युः सरस्वत्यास्तपोधनम् ॥२६॥
26. vijñāyātītavayasaṁ ruṣaṅguṁ te tapodhanāḥ ,
taṁ vai tīrthamupāninyuḥ sarasvatyāstapodhanam.
26. vijñāya atītavayasaṃ ruṣaṅguṃ te tapodhanāḥ taṃ
vai tīrtham upāninyuḥ sarasvatyāḥ tapodhanam
26. te tapodhanāḥ ruṣaṅguṃ tapodhanam atītavayasaṃ
vijñāya taṃ vai sarasvatyāḥ tīrtham upāninyuḥ
26. Those ascetics (tapas), realizing that Rushangu was advanced in age, indeed led that ascetic to a sacred bathing place (tīrtha) on the Sarasvatī river.
स तैः पुत्रैस्तदा धीमानानीतो वै सरस्वतीम् ।
पुण्यां तीर्थशतोपेतां विप्रसंघैर्निषेविताम् ॥२७॥
27. sa taiḥ putraistadā dhīmānānīto vai sarasvatīm ,
puṇyāṁ tīrthaśatopetāṁ viprasaṁghairniṣevitām.
27. saḥ taiḥ putraiḥ tadā dhīmān ānītaḥ vai sarasvatīm
puṇyāṃ tīrthaśatopetām viprasaṅghaiḥ niṣevitām
27. saḥ dhīmān taiḥ putraiḥ tadā vai puṇyāṃ tīrthaśatopetām
viprasaṅghaiḥ niṣevitām sarasvatīm ānītaḥ
27. That wise Rushangu (dhīmān) was then indeed brought by those sons to the sacred Sarasvatī, which was endowed with hundreds of sacred bathing places (tīrtha) and frequented by assemblies of brahmins.
स तत्र विधिना राजन्नाप्लुतः सुमहातपाः ।
ज्ञात्वा तीर्थगुणांश्चैव प्राहेदमृषिसत्तमः ।
सुप्रीतः पुरुषव्याघ्र सर्वान्पुत्रानुपासतः ॥२८॥
28. sa tatra vidhinā rājannāplutaḥ sumahātapāḥ ,
jñātvā tīrthaguṇāṁścaiva prāhedamṛṣisattamaḥ ,
suprītaḥ puruṣavyāghra sarvānputrānupāsataḥ.
28. saḥ tatra vidhinā rājan āplutaḥ
sumahātapāḥ jñātvā tīrthaguṇān ca eva
prāha idam ṛṣisattamaḥ suprītaḥ
puruṣavyāghra sarvān putrān upāsataḥ
28. rājan puruṣavyāghra tatra vidhinā
āplutaḥ tīrthaguṇān ca eva jñātvā
suprītaḥ saḥ sumahātapāḥ ṛṣisattamaḥ
sarvān putrān upāsataḥ idam prāha
28. O King (rājan), O tiger among men (puruṣavyāghra)! The best of sages (ṛṣisattama), who possessed great austerity (tapas), having bathed there according to the ritual, and having understood the merits of that sacred bathing place (tīrtha), then spoke this, greatly pleased, while all his sons were attending upon him.
सरस्वत्युत्तरे तीरे यस्त्यजेदात्मनस्तनुम् ।
पृथूदके जप्यपरो नैनं श्वोमरणं तपेत् ॥२९॥
29. sarasvatyuttare tīre yastyajedātmanastanum ,
pṛthūdake japyaparo nainaṁ śvomaraṇaṁ tapet.
29. sarasvatyāḥ uttare tīre yaḥ tyajet ātmanaḥ tanum
pṛthūdake japyaparaḥ na enam śvaḥ maraṇam tapet
29. yaḥ japyaparaḥ sarasvatyāḥ uttare tīre pṛthūdake
ātmanaḥ tanum tyajet śvaḥ maraṇam enam na tapet
29. Whoever, intent on sacred recitation (japa), abandons their own body (ātman) on the northern bank of the Sarasvatī at Pṛthūdaka, that person will not be tormented by the death of tomorrow (śvomaraṇaṃ).
तत्राप्लुत्य स धर्मात्मा उपस्पृश्य हलायुधः ।
दत्त्वा चैव बहून्दायान्विप्राणां विप्रवत्सलः ॥३०॥
30. tatrāplutya sa dharmātmā upaspṛśya halāyudhaḥ ,
dattvā caiva bahūndāyānviprāṇāṁ vipravatsalaḥ.
30. tatra āplutya saḥ dharmātmā upaspṛśya halāyudhaḥ
dattvā ca eva bahūn dāyān viprāṇām vipravatsalaḥ
30. saḥ dharmātmā halāyudhaḥ vipravatsalaḥ tatra
āplutya upaspṛśya ca eva bahūn dāyān viprāṇām dattvā
30. Having bathed and performed ablutions there, he, Halāyudha, whose intrinsic nature (dharma) was righteousness and who was very fond of brahmins, gave many gifts to them.
ससर्ज यत्र भगवाँल्लोकाँल्लोकपितामहः ।
यत्रार्ष्टिषेणः कौरव्य ब्राह्मण्यं संशितव्रतः ।
तपसा महता राजन्प्राप्तवानृषिसत्तमः ॥३१॥
31. sasarja yatra bhagavāँllokāँllokapitāmahaḥ ,
yatrārṣṭiṣeṇaḥ kauravya brāhmaṇyaṁ saṁśitavrataḥ ,
tapasā mahatā rājanprāptavānṛṣisattamaḥ.
31. sasarja yatra bhagavān lokān
lokapitāmahaḥ yatra ārṣṭiṣeṇaḥ kauravya
brāhmaṇyam saṃśitavrataḥ tapasā
mahatā rājan prāptavān ṛṣisattamaḥ
31. rājan yatra bhagavān lokapitāmahaḥ
lokān sasarja; yatra kauravya
ārṣṭiṣeṇaḥ saṃśitavrataḥ ṛṣisattamaḥ
mahatā tapasā brāhmaṇyam prāptavān
31. O King (rājan), it was there that the venerable (bhagavān) grandfather of the worlds (lokapitāmaha), Brahmā, created the worlds. And it was there that Arṣṭiṣeṇa, the scion of Kuru, the best of sages (ṛṣisattama) and firm in his vows, achieved brahminhood through great ascetic practice (tapas).
सिन्धुद्वीपश्च राजर्षिर्देवापिश्च महातपाः ।
ब्राह्मण्यं लब्धवान्यत्र विश्वामित्रो महामुनिः ।
महातपस्वी भगवानुग्रतेजा महातपाः ॥३२॥
32. sindhudvīpaśca rājarṣirdevāpiśca mahātapāḥ ,
brāhmaṇyaṁ labdhavānyatra viśvāmitro mahāmuniḥ ,
mahātapasvī bhagavānugratejā mahātapāḥ.
32. sindhudvīpaḥ ca rājarṣiḥ devāpiḥ
ca mahātapāḥ brāhmaṇyam labdhavān
yatra viśvāmitraḥ mahāmuniḥ
mahātapasvī bhagavān ugratejā mahātapāḥ
32. yatra rājarṣiḥ sindhudvīpaḥ ca mahātapāḥ
devāpiḥ ca brāhmaṇyam labdhavān; yatra bhagavān
mahāmuniḥ mahātapasvī ugratejā mahātapāḥ
viśvāmitraḥ (api) brāhmaṇyam labdhavān
32. Where the royal sage (rājarṣi) Sindhudvīpa, and Devāpi, who performed great asceticism (mahātapāḥ), obtained brahminhood. Where the venerable (bhagavān) great sage (mahāmuni) Viśvāmitra, a great ascetic (mahātapasvī) of formidable energy (ugratejā) and immense ascetic practice (tapas), also attained brahminhood.
तत्राजगाम बलवान्बलभद्रः
प्रतापवान् ॥३३॥
33. tatrājagāma
balavānbalabhadraḥ pratāpavān.
33. tatra ājagāma balavān
balabhadraḥ pratāpavān
33. balavān pratāpavān
balabhadraḥ tatra ājagāma
33. There, the powerful (balavān) and glorious (pratāpavān) Balarāma arrived.