Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-27

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
बृहस्पतिसमं बुद्ध्या क्षमया ब्रह्मणः समम् ।
पराक्रमे शक्रसममादित्यसमतेजसम् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
bṛhaspatisamaṁ buddhyā kṣamayā brahmaṇaḥ samam ,
parākrame śakrasamamādityasamatejasam.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca | bṛhaspatisamam buddhyā kṣamayā
brahmaṇaḥ samam | parākrame śakrasamam ādityasamatejasam
1. Vaiśampāyana said: [He was] equal to Bṛhaspati in intelligence, equal to Brahmā in forbearance, equal to Indra in valor, and equally brilliant as the sun.
गाङ्गेयमर्जुनेनाजौ निहतं भूरिवर्चसम् ।
भ्रातृभिः सहितोऽन्यैश्च पर्युपास्ते युधिष्ठिरः ॥२॥
2. gāṅgeyamarjunenājau nihataṁ bhūrivarcasam ,
bhrātṛbhiḥ sahito'nyaiśca paryupāste yudhiṣṭhiraḥ.
2. gāṅgeyam arjunena ājau nihatam bhūrivarcasam |
bhrātṛbhiḥ sahitaḥ anyaiḥ ca paryupāste yudhiṣṭhiraḥ
2. Yudhiṣṭhira, accompanied by his brothers and others, attends upon Gāṅgeya (Bhīṣma), who was killed in battle by Arjuna and possessed immense glory.
शयानं वीरशयने कालाकाङ्क्षिणमच्युतम् ।
आजग्मुर्भरतश्रेष्ठं द्रष्टुकामा महर्षयः ॥३॥
3. śayānaṁ vīraśayane kālākāṅkṣiṇamacyutam ,
ājagmurbharataśreṣṭhaṁ draṣṭukāmā maharṣayaḥ.
3. śayānam vīraśayane kālākāṅkṣiṇam acyutam |
ājagmuḥ bharataśreṣṭham draṣṭukāmāḥ maharṣayaḥ
3. Great sages, desirous of seeing the best of the Bhāratas (Bhīṣma), came to him as he lay on the bed of heroes, waiting for his appointed time, unwavering (acyuta).
अत्रिर्वसिष्ठोऽथ भृगुः पुलस्त्यः पुलहः क्रतुः ।
अङ्गिरा गौतमोऽगस्त्यः सुमतिः स्वायुरात्मवान् ॥४॥
4. atrirvasiṣṭho'tha bhṛguḥ pulastyaḥ pulahaḥ kratuḥ ,
aṅgirā gautamo'gastyaḥ sumatiḥ svāyurātmavān.
4. atriḥ vasiṣṭhaḥ atha bhṛguḥ pulastyaḥ pulahaḥ kratuḥ
| aṅgirāḥ gotamaḥ agastyaḥ sumatiḥ svāyuḥ ātmavān
4. Atri, Vasiṣṭha, then Bhṛgu, Pulastya, Pulaha, Kratu, Aṅgirā, Gautama, Agastya, Sumati, Svāyu, and Ātmavān [were among them].
विश्वामित्रः स्थूलशिराः संवर्तः प्रमतिर्दमः ।
उशना बृहस्पतिर्व्यासश्च्यवनः काश्यपो ध्रुवः ॥५॥
5. viśvāmitraḥ sthūlaśirāḥ saṁvartaḥ pramatirdamaḥ ,
uśanā bṛhaspatirvyāsaścyavanaḥ kāśyapo dhruvaḥ.
5. viśvāmitraḥ sthūlaśirāḥ saṃvartaḥ pramatiḥ damaḥ
uśanā bṛhaspatiḥ vyāsaḥ cyavanaḥ kāśyapaḥ dhruvaḥ
5. Viśvāmitra, Sthūlaśiras, Saṃvarta, Pramati, Dama, Uśanā, Bṛhaspati, Vyāsa, Cyavana, Kāśyapa, and Dhruva (are among the sages).
दुर्वासा जमदग्निश्च मार्कण्डेयोऽथ गालवः ।
भरद्वाजश्च रैभ्यश्च यवक्रीतस्त्रितस्तथा ॥६॥
6. durvāsā jamadagniśca mārkaṇḍeyo'tha gālavaḥ ,
bharadvājaśca raibhyaśca yavakrītastritastathā.
6. durvāsā jamadagniḥ ca mārkaṇḍeyaḥ atha gālavaḥ
bharadvājaḥ ca raibhyaḥ ca yavakrītaḥ tritaḥ tathā
6. Durvāsā, Jamadagni, and Mārkaṇḍeya, then Gālava; Bharadvāja, Raibhya, and Yavakrīta, as well as Trita.
स्थूलाक्षः शकलाक्षश्च कण्वो मेधातिथिः कृशः ।
नारदः पर्वतश्चैव सुधन्वाथैकतो द्वितः ॥७॥
7. sthūlākṣaḥ śakalākṣaśca kaṇvo medhātithiḥ kṛśaḥ ,
nāradaḥ parvataścaiva sudhanvāthaikato dvitaḥ.
7. sthūlākṣaḥ śakalākṣaḥ ca kaṇvaḥ medhātithiḥ kṛśaḥ
nāradaḥ parvataḥ ca eva sudhanvā atha ekataḥ dvitaḥ
7. Sthūlākṣa, Śakalākṣa, Kaṇva, Medhātithi, and Kṛśa; Nārada and Parvata, as well as Sudhanvā, and then Ekata and Dvita.
नितंभूर्भुवनो धौम्यः शतानन्दोऽकृतव्रणः ।
जामदग्न्यस्तथा रामः काम्यश्चेत्येवमादयः ।
समागता महात्मानो भीष्मं द्रष्टुं महर्षयः ॥८॥
8. nitaṁbhūrbhuvano dhaumyaḥ śatānando'kṛtavraṇaḥ ,
jāmadagnyastathā rāmaḥ kāmyaścetyevamādayaḥ ,
samāgatā mahātmāno bhīṣmaṁ draṣṭuṁ maharṣayaḥ.
8. nitaṃbhuḥ bhuvanaḥ dhaumyaḥ śatānandaḥ
akṛtavraṇaḥ jāmadagnyaḥ tathā rāmaḥ
kāmyaḥ ca iti evam ādayaḥ samāgatāḥ
mahātmānaḥ bhīṣmam draṣṭum maharṣayaḥ
8. Nitaṃbhu, Bhuvana, Dhaumya, Śatānanda, Akṛtavraṇa, and Jāmadagnya Rāma, and Kāmya - such eminent sages (maharṣi) and great souls (ātman) had gathered to see Bhīṣma.
तेषां महात्मनां पूजामागतानां युधिष्ठिरः ।
भ्रातृभिः सहितश्चक्रे यथावदनुपूर्वशः ॥९॥
9. teṣāṁ mahātmanāṁ pūjāmāgatānāṁ yudhiṣṭhiraḥ ,
bhrātṛbhiḥ sahitaścakre yathāvadanupūrvaśaḥ.
9. teṣām mahātmanām pūjām āgatānām yudhiṣṭhiraḥ
bhrātṛbhiḥ sahitaḥ cakre yathāvat anupūrvaśaḥ
9. Yudhishthira, accompanied by his brothers, duly offered reverence to those great souls (mahātman) who had arrived, in the prescribed sequence.
ते पूजिताः सुखासीनाः कथाश्चक्रुर्महर्षयः ।
भीष्माश्रिताः सुमधुराः सर्वेन्द्रियमनोहराः ॥१०॥
10. te pūjitāḥ sukhāsīnāḥ kathāścakrurmaharṣayaḥ ,
bhīṣmāśritāḥ sumadhurāḥ sarvendriyamanoharāḥ.
10. te pūjitāḥ sukhāsīnāḥ kathāḥ cakruḥ maharṣayaḥ
bhīṣmāśritāḥ sumadhurāḥ sarvendriyamanoharāḥ
10. Having been honored and seated comfortably, those great sages recounted stories concerning Bhishma that were exceedingly sweet and captivating to all the senses and the mind.
भीष्मस्तेषां कथाः श्रुत्वा ऋषीणां भावितात्मनाम् ।
मेने दिविस्थमात्मानं तुष्ट्या परमया युतः ॥११॥
11. bhīṣmasteṣāṁ kathāḥ śrutvā ṛṣīṇāṁ bhāvitātmanām ,
mene divisthamātmānaṁ tuṣṭyā paramayā yutaḥ.
11. bhīṣmaḥ teṣām kathāḥ śrutvā ṛṣīṇām bhāvitātmanām
mene divistham ātmānam tuṣṭyā paramayā yutaḥ
11. Having heard those stories from the great sages (ṛṣi) whose inner selves (ātman) were refined, Bhishma, filled with utmost contentment, considered his own being (ātman) to be in heaven.
ततस्ते भीष्ममामन्त्र्य पाण्डवांश्च महर्षयः ।
अन्तर्धानं गताः सर्वे सर्वेषामेव पश्यताम् ॥१२॥
12. tataste bhīṣmamāmantrya pāṇḍavāṁśca maharṣayaḥ ,
antardhānaṁ gatāḥ sarve sarveṣāmeva paśyatām.
12. tataḥ te bhīṣmam āmantrya pāṇḍavān ca maharṣayaḥ
antardhānam gatāḥ sarve sarveṣām eva paśyatām
12. Then, having bid farewell to Bhishma and also to the Pandavas, all those great sages disappeared while everyone was watching.
तानृषीन्सुमहाभागानन्तर्धानगतानपि ।
पाण्डवास्तुष्टुवुः सर्वे प्रणेमुश्च मुहुर्मुहुः ॥१३॥
13. tānṛṣīnsumahābhāgānantardhānagatānapi ,
pāṇḍavāstuṣṭuvuḥ sarve praṇemuśca muhurmuhuḥ.
13. tān ṛṣīn su-mahābhāgān antardhāna-gatān api
pāṇḍavāḥ tuṣṭuvuḥ sarve praṇemuḥ ca muhuḥ muhuḥ
13. pāṇḍavāḥ sarve tān su-mahābhāgān antardhāna-gatān
api ṛṣīn tuṣṭuvuḥ ca muhuḥ muhuḥ praṇemuḥ
13. The Pāṇḍavas all praised those exceedingly fortunate sages, even after they had become invisible, and repeatedly bowed down to them.
प्रसन्नमनसः सर्वे गाङ्गेयं कुरुसत्तमाः ।
उपतस्थुर्यथोद्यन्तमादित्यं मन्त्रकोविदाः ॥१४॥
14. prasannamanasaḥ sarve gāṅgeyaṁ kurusattamāḥ ,
upatasthuryathodyantamādityaṁ mantrakovidāḥ.
14. prasanna-manasaḥ sarve gāṅgeyam kuru-sattamāḥ
upatasthuḥ yathā udyantam ādityam mantra-kovidāḥ
14. sarve kuru-sattamāḥ prasanna-manasaḥ gāṅgeyam
upatasthuḥ yathā mantra-kovidāḥ udyantam ādityam
14. All the foremost among the Kurus (Pāṇḍavas), with joyful hearts, approached Gaṅgeya (Bhīṣma), just as those skilled in sacred verses (mantra) approach the rising sun.
प्रभावात्तपसस्तेषामृषीणां वीक्ष्य पाण्डवाः ।
प्रकाशन्तो दिशः सर्वा विस्मयं परमं ययुः ॥१५॥
15. prabhāvāttapasasteṣāmṛṣīṇāṁ vīkṣya pāṇḍavāḥ ,
prakāśanto diśaḥ sarvā vismayaṁ paramaṁ yayuḥ.
15. prabhāvāt tapasaḥ teṣām ṛṣīṇām vīkṣya pāṇḍavāḥ
prakāśantaḥ diśaḥ sarvāḥ vismayam paramam yayuḥ
15. pāṇḍavāḥ teṣām ṛṣīṇām tapasaḥ prabhāvāt prakāśantaḥ
sarvāḥ diśaḥ vīkṣya paramam vismayam yayuḥ
15. Having witnessed the power of the (tapas) of those sages, the Pāṇḍavas, themselves shining brightly, saw all the directions and experienced supreme wonder.
महाभाग्यं परं तेषामृषीणामनुचिन्त्य ते ।
पाण्डवाः सह भीष्मेण कथाश्चक्रुस्तदाश्रयाः ॥१६॥
16. mahābhāgyaṁ paraṁ teṣāmṛṣīṇāmanucintya te ,
pāṇḍavāḥ saha bhīṣmeṇa kathāścakrustadāśrayāḥ.
16. mahābhāgyam param teṣām ṛṣīṇām anucintya te
pāṇḍavāḥ saha bhīṣmeṇa kathāḥ cakruḥ tad-āśrayāḥ
16. te pāṇḍavāḥ saha bhīṣmeṇa teṣām ṛṣīṇām param
mahābhāgyam anucintya tad-āśrayāḥ kathāḥ cakruḥ
16. Reflecting upon the supreme greatness of those sages, the Pāṇḍavas, accompanied by Bhīṣma, then engaged in conversations concerning them.
कथान्ते शिरसा पादौ स्पृष्ट्वा भीष्मस्य पाण्डवः ।
धर्म्यं धर्मसुतः प्रश्नं पर्यपृच्छद्युधिष्ठिरः ॥१७॥
17. kathānte śirasā pādau spṛṣṭvā bhīṣmasya pāṇḍavaḥ ,
dharmyaṁ dharmasutaḥ praśnaṁ paryapṛcchadyudhiṣṭhiraḥ.
17. kathānte śirasā pādau spṛṣṭvā bhīṣmasya pāṇḍavaḥ
dharmyaṃ dharmasutaḥ praśnaṃ paryapṛcchat yudhiṣṭhiraḥ
17. kathānte dharmasutaḥ pāṇḍavaḥ yudhiṣṭhiraḥ bhīṣmasya
pādau śirasā spṛṣṭvā dharmyaṃ praśnaṃ paryapṛcchat
17. At the end of the discourse, Yudhishthira, the son of dharma (dharma) and a Pandava, touched Bhishma's feet with his head and then asked a righteous question.
के देशाः के जनपदा आश्रमाः के च पर्वताः ।
प्रकृष्टाः पुण्यतः काश्च ज्ञेया नद्यः पितामह ॥१८॥
18. ke deśāḥ ke janapadā āśramāḥ ke ca parvatāḥ ,
prakṛṣṭāḥ puṇyataḥ kāśca jñeyā nadyaḥ pitāmaha.
18. ke deśāḥ ke janapadāḥ āśramāḥ ke ca parvatāḥ
prakṛṣṭāḥ puṇyataḥ kāḥ ca jñeyāḥ nadyaḥ pitāmaha
18. pitāmaha ke deśāḥ ke janapadāḥ ke ca āśramāḥ ke ca parvatāḥ puṇyataḥ prakṛṣṭāḥ,
ca kāḥ nadyaḥ jñeyāḥ
18. O Grandfather, which countries, which populated regions, which hermitages (āśrama), and which mountains are considered preeminent in terms of sacred merit, and which rivers are to be known for their sanctity?
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
शिलोञ्छवृत्तेः संवादं सिद्धस्य च युधिष्ठिर ॥१९॥
19. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
śiloñchavṛtteḥ saṁvādaṁ siddhasya ca yudhiṣṭhira.
19. bhīṣmaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
śiloñchavṛtteḥ saṃvādaṃ siddhasya ca yudhiṣṭhira
19. yudhiṣṭhira bhīṣmaḥ uvāca atra api imam purātanam
itihāsam śiloñchavṛtteḥ siddhasya ca saṃvādaṃ udāharanti
19. Bhishma said: O Yudhishthira, in this regard, they also narrate this ancient historical account (itihāsa): the dialogue between a perfected sage (siddha) and one who lives by gleaning grains.
इमां कश्चित्परिक्रम्य पृथिवीं शैलभूषिताम् ।
असकृद्द्विपदां श्रेष्ठः श्रेष्ठस्य गृहमेधिनः ॥२०॥
20. imāṁ kaścitparikramya pṛthivīṁ śailabhūṣitām ,
asakṛddvipadāṁ śreṣṭhaḥ śreṣṭhasya gṛhamedhinaḥ.
20. imām kaścit parikramya pṛthivīm śailabhūṣitām
asakṛt dvipadām śreṣṭhaḥ śreṣṭhasya gṛhamedhinaḥ
20. dvipadām śreṣṭhaḥ kaścit imām śailabhūṣitām
pṛthivīm asakṛt parikramya śreṣṭhasya gṛhamedhinaḥ
20. A certain individual, the best among bipeds, having repeatedly traversed this earth adorned with mountains, (approached) the best of householders.
शिलवृत्तेर्गृहं प्राप्तः स तेन विधिनार्चितः ।
कृतकृत्य उपातिष्ठत्सिद्धं तमतिथिं तदा ॥२१॥
21. śilavṛttergṛhaṁ prāptaḥ sa tena vidhinārcitaḥ ,
kṛtakṛtya upātiṣṭhatsiddhaṁ tamatithiṁ tadā.
21. śilavṛtteḥ gṛham prāptaḥ saḥ tena vidhinā arcitaḥ
kṛtakṛtyaḥ upātiṣṭhat siddhaṃ tam atithiṃ tadā
21. saḥ siddham śilavṛtteḥ gṛham prāptaḥ tena vidhinā
arcitaḥ tadā kṛtakṛtyaḥ tam atithiṃ upātiṣṭhat
21. When the perfected one arrived at Śilavṛtti's house, he was honored by him with the prescribed ritual. Then, feeling that his duty was accomplished, Śilavṛtti attended upon that perfected guest.
तौ समेत्य महात्मानौ सुखासीनौ कथाः शुभाः ।
चक्रतुर्वेदसंबद्धास्तच्छेषकृतलक्षणाः ॥२२॥
22. tau sametya mahātmānau sukhāsīnau kathāḥ śubhāḥ ,
cakraturvedasaṁbaddhāstaccheṣakṛtalakṣaṇāḥ.
22. tau sametya mahātmānau sukhāsīnau kathāḥ śubhāḥ
cakratuḥ vedasaṃbaddhāḥ tatśeṣakṛtalakṣaṇāḥ
22. tau mahātmānau sametya sukhāsīnau vedasaṃbaddhāḥ
tatśeṣakṛtalakṣaṇāḥ śubhāḥ kathāḥ cakratuḥ
22. Having met and seated themselves comfortably, those two great souls engaged in auspicious conversations related to the Vedas and their auxiliary branches.
शिलवृत्तिः कथान्ते तु सिद्धमामन्त्र्य यत्नतः ।
प्रश्नं पप्रच्छ मेधावी यन्मां त्वं परिपृच्छसि ॥२३॥
23. śilavṛttiḥ kathānte tu siddhamāmantrya yatnataḥ ,
praśnaṁ papraccha medhāvī yanmāṁ tvaṁ paripṛcchasi.
23. śilavṛttiḥ kathā ante tu siddhaṃ āmantrya yatnataḥ
praśnaṃ papraccha medhāvī yat māṃ tvaṃ paripṛcchasi
23. kathā ante tu medhāvī śilavṛttiḥ yatnataḥ siddhaṃ
āmantrya praśnaṃ papraccha yat tvaṃ māṃ paripṛcchasi
23. At the end of the conversation, the intelligent Śilavṛtti diligently addressed the perfected one (siddha) and asked a question, (a question such as) you (siddha) might inquire of me.
शिलवृत्तिरुवाच ।
के देशाः के जनपदाः केऽऽश्रमाः के च पर्वताः ।
प्रकृष्टाः पुण्यतः काश्च ज्ञेया नद्यस्तदुच्यताम् ॥२४॥
24. śilavṛttiruvāca ,
ke deśāḥ ke janapadāḥ ke''śramāḥ ke ca parvatāḥ ,
prakṛṣṭāḥ puṇyataḥ kāśca jñeyā nadyastaducyatām.
24. śilavṛttiḥ uvāca ke deśāḥ ke janapadāḥ ke āśramāḥ ke ca
parvatāḥ prakṛṣṭāḥ puṇyataḥ kāḥ ca jñeyāḥ nadyaḥ tat ucyatām
24. śilavṛttiḥ uvāca puṇyataḥ prakṛṣṭāḥ ke deśāḥ ke janapadāḥ
ke āśramāḥ ke ca parvatāḥ ca kāḥ nadyaḥ jñeyāḥ tat ucyatām
24. Śilavṛtti said: 'Which regions, which countries, which hermitages (āśramas), and which mountains are considered pre-eminent due to their sacredness? And which rivers should be known? Please tell me that.'
सिद्ध उवाच ।
ते देशास्ते जनपदास्तेऽऽश्रमास्ते च पर्वताः ।
येषां भागीरथी गङ्गा मध्येनैति सरिद्वरा ॥२५॥
25. siddha uvāca ,
te deśāste janapadāste''śramāste ca parvatāḥ ,
yeṣāṁ bhāgīrathī gaṅgā madhyenaiti saridvarā.
25. siddhaḥ uvāca te deśāḥ te janapadāḥ te āśramāḥ te ca
parvatāḥ yeṣām bhāgīrathī gaṅgā madhyena eti saritvarā
25. siddhaḥ uvāca yeṣām bhāgīrathī gaṅgā saritvarā madhyena
eti te deśāḥ te janapadāḥ te āśramāḥ te ca parvatāḥ
25. The Siddha said: "Those are indeed the lands, those are the provinces, those are the hermitages, and those are the mountains, through which the Bhagirathi Ganga, the foremost of rivers, flows."
तपसा ब्रह्मचर्येण यज्ञैस्त्यागेन वा पुनः ।
गतिं तां न लभेज्जन्तुर्गङ्गां संसेव्य यां लभेत् ॥२६॥
26. tapasā brahmacaryeṇa yajñaistyāgena vā punaḥ ,
gatiṁ tāṁ na labhejjanturgaṅgāṁ saṁsevya yāṁ labhet.
26. tapasā brahmacaryeṇa yajñaiḥ tyāgena vā punaḥ gatim
tām na labhet jantuḥ gaṅgām saṃsevya yām labhet
26. jantuḥ yām gatim gaṅgām saṃsevya labhet tām gatim
tapasā brahmacaryeṇa yajñaiḥ tyāgena vā punaḥ na labhet
26. A living being will not attain that destination which one achieves by devoutly serving the Ganga, even through austerity (tapas), celibacy (brahmacarya), Vedic rituals (yajña), or renunciation.
स्पृष्टानि येषां गाङ्गेयैस्तोयैर्गात्राणि देहिनाम् ।
न्यस्तानि न पुनस्तेषां त्यागः स्वर्गाद्विधीयते ॥२७॥
27. spṛṣṭāni yeṣāṁ gāṅgeyaistoyairgātrāṇi dehinām ,
nyastāni na punasteṣāṁ tyāgaḥ svargādvidhīyate.
27. spṛṣṭāni yeṣām gāṅgeyaiḥ toyaiḥ gātrāṇi dehinām
nyastāni na punaḥ teṣām tyāgaḥ svargāt vidhīyate
27. yeṣām dehinām gātrāṇi gāṅgeyaiḥ toyaiḥ spṛṣṭāni nyastāni,
teṣām svargāt punaḥ tyāgaḥ na vidhīyate
27. For embodied beings whose bodies have been touched by the waters of the Ganga, and whose remains are deposited (in it), their expulsion or separation from heaven (svarga) is not ordained again.
सर्वाणि येषां गाङ्गेयैस्तोयैः कृत्यानि देहिनाम् ।
गां त्यक्त्वा मानवा विप्र दिवि तिष्ठन्ति तेऽचलाः ॥२८॥
28. sarvāṇi yeṣāṁ gāṅgeyaistoyaiḥ kṛtyāni dehinām ,
gāṁ tyaktvā mānavā vipra divi tiṣṭhanti te'calāḥ.
28. sarvāṇi yeṣām gāṅgeyaiḥ toyaiḥ kṛtyāni dehinām
gām tyaktvā mānavāḥ vipra divi tiṣṭhanti te acalāḥ
28. vipra yeṣām dehinām sarvāṇi kṛtyāni gāṅgeyaiḥ
toyaiḥ te mānavāḥ gām tyaktvā divi acalāḥ tiṣṭhanti
28. O Brahmin, those embodied beings for whom all sacred rites (kṛtya) are performed with the waters of the Ganga, having abandoned the earth, remain steadfast in heaven.
पूर्वे वयसि कर्माणि कृत्वा पापानि ये नराः ।
पश्चाद्गङ्गां निषेवन्ते तेऽपि यान्त्युत्तमां गतिम् ॥२९॥
29. pūrve vayasi karmāṇi kṛtvā pāpāni ye narāḥ ,
paścādgaṅgāṁ niṣevante te'pi yāntyuttamāṁ gatim.
29. pūrve vayasi karmāṇi kṛtvā pāpāni ye narāḥ paścāt
gaṅgām niṣevante te api yānti uttamām gatim
29. ye narāḥ pūrve vayasi pāpāni karmāṇi kṛtvā paścāt
gaṅgām niṣevante te api uttamām gatim yānti
29. Those people who, having committed sinful actions (karma) in their earlier life, later resort to the Gaṅgā, even they attain the highest state.
स्नातानां शुचिभिस्तोयैर्गाङ्गेयैः प्रयतात्मनाम् ।
व्युष्टिर्भवति या पुंसां न सा क्रतुशतैरपि ॥३०॥
30. snātānāṁ śucibhistoyairgāṅgeyaiḥ prayatātmanām ,
vyuṣṭirbhavati yā puṁsāṁ na sā kratuśatairapi.
30. snātānām śucibhiḥ toyaiḥ gāṅgeyaiḥ prayatātmanām
vyuṣṭiḥ bhavati yā puṃsām na sā kratuśataiḥ api
30. yā vyuṣṭiḥ snātānām śucibhiḥ gāṅgeyaiḥ toyaiḥ
prayatātmanām puṃsām bhavati sā kratuśataiḥ api na bhavati
30. The benefit that accrues to men who have bathed in the pure Gaṅgā waters with disciplined minds (ātman), that cannot be achieved even by hundreds of Vedic rituals (kratu).
यावदस्थि मनुष्यस्य गङ्गातोयेषु तिष्ठति ।
तावद्वर्षसहस्राणि स्वर्गं प्राप्य महीयते ॥३१॥
31. yāvadasthi manuṣyasya gaṅgātoyeṣu tiṣṭhati ,
tāvadvarṣasahasrāṇi svargaṁ prāpya mahīyate.
31. yāvat asthi manuṣyasya gaṅgātoyeṣu tiṣṭhati
tāvat varṣasahasrāṇi svargam prāpya mahīyate
31. yāvat manuṣyasya asthi gaṅgātoyeṣu tiṣṭhati
tāvat sa svargam prāpya varṣasahasrāṇi mahīyate
31. As long as a person's bone remains in the Gaṅgā waters, for so many thousands of years, having attained heaven, he is honored.
अपहत्य तमस्तीव्रं यथा भात्युदये रविः ।
तथापहत्य पाप्मानं भाति गङ्गाजलोक्षितः ॥३२॥
32. apahatya tamastīvraṁ yathā bhātyudaye raviḥ ,
tathāpahatya pāpmānaṁ bhāti gaṅgājalokṣitaḥ.
32. apahatya tamaḥ tīvram yathā bhāti udaye raviḥ
tathā apahatya pāpmānam bhāti gaṅgājalokṣitaḥ
32. yathā raviḥ udaye tīvram tamaḥ apahatya bhāti
tathā gaṅgājalokṣitaḥ pāpmānam apahatya bhāti
32. Just as the sun shines at dawn, having dispelled intense darkness, so too, one sprinkled with Gaṅgā water shines, having dispelled sin.
विसोमा इव शर्वर्यो विपुष्पास्तरवो यथा ।
तद्वद्देशा दिशश्चैव हीना गङ्गाजलैः शुभैः ॥३३॥
33. visomā iva śarvaryo vipuṣpāstaravo yathā ,
tadvaddeśā diśaścaiva hīnā gaṅgājalaiḥ śubhaiḥ.
33. vīsomāḥ iva śarvaryaḥ vipuṣpāḥ taravaḥ yathā tadvat
deśāḥ diśaḥ ca eva hīnāḥ gaṅgājalaiḥ śubhaiḥ
33. yathā śarvaryaḥ vīsomāḥ iva,
yathā taravaḥ vipuṣpāḥ,
tadvat deśāḥ ca diśaḥ eva śubhaiḥ gaṅgājalaiḥ hīnāḥ.
33. Just as nights are without the Soma plant and trees are without flowers, similarly, countries and directions are devoid of pure and auspicious Gaṅgā waters.
वर्णाश्रमा यथा सर्वे स्वधर्मज्ञानवर्जिताः ।
क्रतवश्च यथासोमास्तथा गङ्गां विना जगत् ॥३४॥
34. varṇāśramā yathā sarve svadharmajñānavarjitāḥ ,
kratavaśca yathāsomāstathā gaṅgāṁ vinā jagat.
34. varṇāśramāḥ yathā sarve svadharmajñānavarjitāḥ
kratavaḥ ca yathā asomāḥ tathā gaṅgām vinā jagat
34. yathā sarve varṇāśramāḥ svadharmajñānavarjitāḥ,
yathā ca kratavaḥ asomāḥ,
tathā gaṅgām vinā jagat.
34. Just as all social orders (varṇa) and stages of life (āśrama) are devoid of knowledge of their intrinsic nature (dharma), and just as Vedic rituals are without Soma, so too is the world without the Gaṅgā.
यथा हीनं नभोऽर्केण भूः शैलैः खं च वायुना ।
तथा देशा दिशश्चैव गङ्गाहीना न संशयः ॥३५॥
35. yathā hīnaṁ nabho'rkeṇa bhūḥ śailaiḥ khaṁ ca vāyunā ,
tathā deśā diśaścaiva gaṅgāhīnā na saṁśayaḥ.
35. yathā hīnam nabhaḥ arkeṇa bhūḥ śailaiḥ kham ca vāyunā
tathā deśāḥ diśaḥ ca eva gaṅgāhīnāḥ na saṃśayaḥ
35. yathā nabhaḥ arkeṇa hīnam,
bhūḥ śailaiḥ hīnā (implied),
ca kham vāyunā hīnam,
tathā deśāḥ ca diśaḥ eva gaṅgāhīnāḥ (asti),
na saṃśayaḥ.
35. Just as the sky is devoid of the sun, the earth is devoid of mountains, and space (kha) is devoid of wind, similarly, countries and directions are certainly (na saṃśayaḥ) without the Gaṅgā.
त्रिषु लोकेषु ये केचित्प्राणिनः सर्व एव ते ।
तर्प्यमाणाः परां तृप्तिं यान्ति गङ्गाजलैः शुभैः ॥३६॥
36. triṣu lokeṣu ye kecitprāṇinaḥ sarva eva te ,
tarpyamāṇāḥ parāṁ tṛptiṁ yānti gaṅgājalaiḥ śubhaiḥ.
36. triṣu lokeṣu ye kecit prāṇinaḥ sarve eva te
tarpyamāṇāḥ parām tṛptim yānti gaṅgājalaiḥ śubhaiḥ
36. ye kecit triṣu lokeṣu prāṇinaḥ santi,
te sarve eva śubhaiḥ gaṅgājalaiḥ tarpyamāṇāḥ parām tṛptim yānti.
36. All those living beings (prāṇin) who exist in the three worlds, when nourished by the pure and auspicious Gaṅgā waters, attain the highest satisfaction.
यस्तु सूर्येण निष्टप्तं गाङ्गेयं पिबते जलम् ।
गवां निर्हारनिर्मुक्ताद्यावकात्तद्विशिष्यते ॥३७॥
37. yastu sūryeṇa niṣṭaptaṁ gāṅgeyaṁ pibate jalam ,
gavāṁ nirhāranirmuktādyāvakāttadviśiṣyate.
37. yaḥ tu sūryeṇa niṣṭaptaṃ gāṅgeyaṃ pibate jalam
gavāṃ nirhāranirmuktāt yāvakāt tat viśiṣyate
37. yaḥ tu sūryeṇa niṣṭaptaṃ gāṅgeyaṃ jalam pibate,
tat gavāṃ nirhāranirmuktāt yāvakāt viśiṣyate
37. But whoever drinks the water of the Gaṅgā, even when heated by the sun, that act is considered superior to purified barley meal meant for cows.
इन्दुव्रतसहस्रं तु चरेद्यः कायशोधनम् ।
पिबेद्यश्चापि गङ्गाम्भः समौ स्यातां न वा समौ ॥३८॥
38. induvratasahasraṁ tu caredyaḥ kāyaśodhanam ,
pibedyaścāpi gaṅgāmbhaḥ samau syātāṁ na vā samau.
38. induvratasahasram tu caret yaḥ kāyaśodhanam pibet
yaḥ ca api gaṅgāmbhaḥ samau syātām na vā samau
38. yaḥ tu kāyaśodhanam induvratasahasram caret,
yaḥ ca api gaṅgāmbhaḥ pibet,
samau syātām na vā samau
38. Even if one performs a thousand lunar vows for bodily purification, and another drinks the water of the Gaṅgā, would these two be equal, or rather, not equal?
तिष्ठेद्युगसहस्रं तु पादेनैकेन यः पुमान् ।
मासमेकं तु गङ्गायां समौ स्यातां न वा समौ ॥३९॥
39. tiṣṭhedyugasahasraṁ tu pādenaikena yaḥ pumān ,
māsamekaṁ tu gaṅgāyāṁ samau syātāṁ na vā samau.
39. tiṣṭhet yugasahasram tu pādena ekena yaḥ pumān
māsam ekam tu gaṅgāyām samau syātām na vā samau
39. yaḥ pumān ekena pādena yugasahasram tiṣṭhet,
tu ekam māsam gaṅgāyām,
samau syātām na vā samau
39. If a man were to stand on one foot for a thousand ages (yugas), and another were to reside in the Gaṅgā for a single month, would these two be equal, or rather, not equal?
लम्बेतावाक्शिरा यस्तु युगानामयुतं पुमान् ।
तिष्ठेद्यथेष्टं यश्चापि गङ्गायां स विशिष्यते ॥४०॥
40. lambetāvākśirā yastu yugānāmayutaṁ pumān ,
tiṣṭhedyatheṣṭaṁ yaścāpi gaṅgāyāṁ sa viśiṣyate.
40. lambeta avākśirāḥ yaḥ tu yugānām ayutam pumān
tiṣṭhet yathā iṣṭam yaḥ ca api gaṅgāyām saḥ viśiṣyate
40. yaḥ pumān tu avākśirāḥ yugānām ayutam lambeta,
yaḥ ca api yathā iṣṭam gaṅgāyām tiṣṭhet,
saḥ viśiṣyate
40. Even if a man were to hang head downwards for ten thousand ages (yugas), yet the one who remains in the Gaṅgā for as long as he desires - he is superior.
अग्नौ प्राप्तं प्रधूयेत यथा तूलं द्विजोत्तम ।
तथा गङ्गावगाढस्य सर्वं पापं प्रधूयते ॥४१॥
41. agnau prāptaṁ pradhūyeta yathā tūlaṁ dvijottama ,
tathā gaṅgāvagāḍhasya sarvaṁ pāpaṁ pradhūyate.
41. agnau prāptam pradhūyeta yathā tūlam dvijottama
tathā gaṅgāvagaḍhasya sarvam pāpam pradhūyate
41. O best of brahmins, just as cotton, when it reaches fire, is completely consumed, similarly, all the sin of one who has immersed themselves in the Gaṅgā is burnt away.
भूतानामिह सर्वेषां दुःखोपहतचेतसाम् ।
गतिमन्वेषमाणानां न गङ्गासदृशी गतिः ॥४२॥
42. bhūtānāmiha sarveṣāṁ duḥkhopahatacetasām ,
gatimanveṣamāṇānāṁ na gaṅgāsadṛśī gatiḥ.
42. bhūtānām iha sarveṣām duḥkhopahatacetasām
gatim anveṣamāṇānām na gaṅgāsadṛśī gatiḥ
42. For all beings in this world whose minds are afflicted by suffering and who are seeking a path or refuge, there is no refuge equal to the Gaṅgā.
भवन्ति निर्विषाः सर्पा यथा तार्क्ष्यस्य दर्शनात् ।
गङ्गाया दर्शनात्तद्वत्सर्वपापैः प्रमुच्यते ॥४३॥
43. bhavanti nirviṣāḥ sarpā yathā tārkṣyasya darśanāt ,
gaṅgāyā darśanāttadvatsarvapāpaiḥ pramucyate.
43. bhavanti nirviṣāḥ sarpāḥ yathā tārkṣyasya darśanāt
gaṅgāyāḥ darśanāt tadvat sarvapāpaiḥ pramucyate
43. Just as serpents become poisonless by merely seeing Tārkṣya (Garuda), similarly, by seeing the Gaṅgā, one is completely liberated from all sins.
अप्रतिष्ठाश्च ये केचिदधर्मशरणाश्च ये ।
तेषां प्रतिष्ठा गङ्गेह शरणं शर्म वर्म च ॥४४॥
44. apratiṣṭhāśca ye kecidadharmaśaraṇāśca ye ,
teṣāṁ pratiṣṭhā gaṅgeha śaraṇaṁ śarma varma ca.
44. apratiṣṭhāḥ ca ye kecit adharmaśaraṇāḥ ca ye
teṣām pratiṣṭhā gaṅgā iha śaraṇam śarma varma ca
44. And whoever is without proper foundation, and whoever takes refuge in unrighteousness (adharma), for them, the Gaṅgā in this world is the support, refuge, welfare, and armor.
प्रकृष्टैरशुभैर्ग्रस्ताननेकैः पुरुषाधमान् ।
पततो नरके गङ्गा संश्रितान्प्रेत्य तारयेत् ॥४५॥
45. prakṛṣṭairaśubhairgrastānanekaiḥ puruṣādhamān ,
patato narake gaṅgā saṁśritānpretya tārayet.
45. prakṛṣṭaiḥ aśubhaiḥ grastān anekaiḥ puruṣādhamān
patataḥ narake gaṅgā saṃśritān pretya tārayet
45. Even those lowest of men (puruṣa) who are afflicted by many grave evils and are falling into hell, if they have taken refuge in the Gaṅgā, she would certainly rescue them after death.
ते संविभक्ता मुनिभिर्नूनं देवैः सवासवैः ।
येऽभिगच्छन्ति सततं गङ्गामभिगतां सुरैः ॥४६॥
46. te saṁvibhaktā munibhirnūnaṁ devaiḥ savāsavaiḥ ,
ye'bhigacchanti satataṁ gaṅgāmabhigatāṁ suraiḥ.
46. te saṃvibhaktāḥ munibhiḥ nūnam devaiḥ savāsavaiḥ
ye abhigacchanti satatam gaṅgām abhigatām suraiḥ
46. Those who constantly approach the Gaṅgā, who is herself always resorted to by the gods, surely share [divine favor] with the sages (muni) and the gods, including Indra.
विनयाचारहीनाश्च अशिवाश्च नराधमाः ।
ते भवन्ति शिवा विप्र ये वै गङ्गां समाश्रिताः ॥४७॥
47. vinayācārahīnāśca aśivāśca narādhamāḥ ,
te bhavanti śivā vipra ye vai gaṅgāṁ samāśritāḥ.
47. vinayācārahīnāḥ ca aśivāḥ ca narādhamāḥ te
bhavanti śivāḥ vipra ye vai gaṅgām samāśritāḥ
47. O Brahmin, even those lowly persons who are devoid of modesty and good conduct, and are considered inauspicious, certainly become auspicious if they take refuge in the Gaṅgā.
यथा सुराणाममृतं पितॄणां च यथा स्वधा ।
सुधा यथा च नागानां तथा गङ्गाजलं नृणाम् ॥४८॥
48. yathā surāṇāmamṛtaṁ pitṝṇāṁ ca yathā svadhā ,
sudhā yathā ca nāgānāṁ tathā gaṅgājalaṁ nṛṇām.
48. yathā surāṇām amṛtam pitṛṇām ca yathā svadhā
sudhā yathā ca nāgānām tathā gaṅgājalam nṛṇām
48. Just as the divine nectar (amṛta) is for the gods, and just as the ancestral offering (svadhā) is for the ancestors, and just as nectar is for the Nāgas, so too is the water of the Gaṅgā for humanity.
उपासते यथा बाला मातरं क्षुधयार्दिताः ।
श्रेयस्कामास्तथा गङ्गामुपासन्तीह देहिनः ॥४९॥
49. upāsate yathā bālā mātaraṁ kṣudhayārditāḥ ,
śreyaskāmāstathā gaṅgāmupāsantīha dehinaḥ.
49. upāsate yathā bālāḥ mātaram kṣudhayā ārditāḥ
śreyaskāmāḥ tathā gaṅgām upāsanti iha dehinaḥ
49. yathā kṣudhayā ārditāḥ bālāḥ mātaram upāsate
tathā iha śreyaskāmāḥ dehinaḥ gaṅgām upāsanti
49. Just as children, distressed by hunger, serve their mother, similarly, in this world, embodied beings (dehin) desiring ultimate good (śreyas) approach and serve the Gaṅgā.
स्वायंभुवं यथा स्थानं सर्वेषां श्रेष्ठमुच्यते ।
स्नातानां सरितां श्रेष्ठा गङ्गा तद्वदिहोच्यते ॥५०॥
50. svāyaṁbhuvaṁ yathā sthānaṁ sarveṣāṁ śreṣṭhamucyate ,
snātānāṁ saritāṁ śreṣṭhā gaṅgā tadvadihocyate.
50. svāyaṃbhuvam yathā sthānam sarveṣām śreṣṭham ucyate
snātānām saritām śreṣṭhā gaṅgā tadvat iha ucyate
50. yathā svāyaṃbhuvam sthānam sarveṣām śreṣṭham ucyate
tadvat iha snātānām saritām gaṅgā śreṣṭhā ucyate
50. Just as the self-existent abode (svāyaṃbhuva sthāna) is declared the supreme among all places, similarly, in this world, the Gaṅgā is called the best among rivers for those who have bathed.
यथोपजीविनां धेनुर्देवादीनां धरा स्मृता ।
तथोपजीविनां गङ्गा सर्वप्राणभृतामिह ॥५१॥
51. yathopajīvināṁ dhenurdevādīnāṁ dharā smṛtā ,
tathopajīvināṁ gaṅgā sarvaprāṇabhṛtāmiha.
51. yathā upajīvinām dhenuḥ devādīnām dharā smṛtā
tathā upajīvinām gaṅgā sarvaprāṇabhṛtām iha
51. yathā upajīvinām dhenuḥ smṛtā devādīnām dharā
smṛtā tathā iha sarvaprāṇabhṛtām gaṅgā upajīvinām
51. Just as the cow is traditionally regarded as the sustenance for dependents, and the Earth (dharā) is remembered as such for the gods and other divine beings, similarly, in this world, the Gaṅgā serves as sustenance for all living beings (prāṇabhṛt).
देवाः सोमार्कसंस्थानि यथा सत्रादिभिर्मखैः ।
अमृतान्युपजीवन्ति तथा गङ्गाजलं नराः ॥५२॥
52. devāḥ somārkasaṁsthāni yathā satrādibhirmakhaiḥ ,
amṛtānyupajīvanti tathā gaṅgājalaṁ narāḥ.
52. devāḥ somārkasaṃsthāni yathā satrādibhiḥ makhaiḥ
amṛtāni upajīvanti tathā gaṅgājalam narāḥ
52. yathā devāḥ satrādibhiḥ makhaiḥ somārkasaṃsthāni
amṛtāni upajīvanti tathā narāḥ gaṅgājalam upajīvanti
52. Just as the gods subsist on nectars (amṛta) that embody the moon and sun (somārkasaṃsthā), obtained through great Vedic rituals (makha) like the satra and others, similarly, human beings (nara) subsist on the Gaṅgā water.
जाह्नवीपुलिनोत्थाभिः सिकताभिः समुक्षितः ।
मन्यते पुरुषोऽऽत्मानं दिविष्ठमिव शोभितम् ॥५३॥
53. jāhnavīpulinotthābhiḥ sikatābhiḥ samukṣitaḥ ,
manyate puruṣo''tmānaṁ diviṣṭhamiva śobhitam.
53. jāhnavīpulinotthābhiḥ sikatābhiḥ samukṣitaḥ
manyate puruṣaḥ ātmānam diviṣṭham iva śobhitam
53. puruṣaḥ jāhnavīpulinotthābhiḥ sikatābhiḥ
samukṣitaḥ diviṣṭham iva śobhitam ātmānam manyate
53. When a person is sprinkled with the sands arisen from the sandbanks of the Ganga, he considers himself adorned as if he were situated in heaven.
जाह्नवीतीरसंभूतां मृदं मूर्ध्ना बिभर्ति यः ।
बिभर्ति रूपं सोऽर्कस्य तमोनाशात्सुनिर्मलम् ॥५४॥
54. jāhnavītīrasaṁbhūtāṁ mṛdaṁ mūrdhnā bibharti yaḥ ,
bibharti rūpaṁ so'rkasya tamonāśātsunirmalam.
54. jāhnavītīrasaṃbhūtām mṛdam mūrdhnā bibharti yaḥ
bibharti rūpam saḥ arkasya tamonāśāt sunirmalam
54. yaḥ jāhnavītīrasaṃbhūtām mṛdam mūrdhnā bibharti
saḥ tamonāśāt arkasya sunirmalam rūpam bibharti
54. A person who bears on his head the mud originating from the bank of the Ganga acquires the very pure form of the sun, due to the destruction of darkness.
गङ्गोर्मिभिरथो दिग्धः पुरुषं पवनो यदा ।
स्पृशते सोऽपि पाप्मानं सद्य एवापमार्जति ॥५५॥
55. gaṅgormibhiratho digdhaḥ puruṣaṁ pavano yadā ,
spṛśate so'pi pāpmānaṁ sadya evāpamārjati.
55. gaṅgormibhiḥ atho digdhaḥ puruṣam pavanaḥ yadā
spṛśate saḥ api pāpmānam sadyaḥ eva apamārjati
55. yadā gaṅgormibhiḥ digdhaḥ pavanaḥ puruṣam atho
spṛśate saḥ api sadyaḥ eva pāpmānam apamārjati
55. When the wind, touched by the waves of the Ganga, then touches a person, that person immediately cleanses himself of sin.
व्यसनैरभितप्तस्य नरस्य विनशिष्यतः ।
गङ्गादर्शनजा प्रीतिर्व्यसनान्यपकर्षति ॥५६॥
56. vyasanairabhitaptasya narasya vinaśiṣyataḥ ,
gaṅgādarśanajā prītirvyasanānyapakarṣati.
56. vyasanaiḥ abhitaptasya narasya vinaśiṣyataḥ
gaṅgādarśanajā prītiḥ vyasanāni apakarṣati
56. gaṅgādarśanajā prītiḥ vyasanaiḥ abhitaptasya
vinaśiṣyataḥ narasya vyasanāni apakarṣati
56. The joy (prīti) that arises from seeing the Ganga alleviates the misfortunes of a person who is tormented by calamities and on the verge of ruin.
हंसारावैः कोकरवै रवैरन्यैश्च पक्षिणाम् ।
पस्पर्ध गङ्गा गन्धर्वान्पुलिनैश्च शिलोच्चयान् ॥५७॥
57. haṁsārāvaiḥ kokaravai ravairanyaiśca pakṣiṇām ,
paspardha gaṅgā gandharvānpulinaiśca śiloccayān.
57. haṃsārāvaiḥ kokaravaiḥ ravaiḥ anyaiḥ ca pakṣiṇām
paspardha gaṅgā gandharvān pulinaiḥ ca śiloccayān
57. gaṅgā haṃsārāvaiḥ kokaravaiḥ ca anyaiḥ pakṣiṇām
ravaiḥ gandharvān paspardha ca pulinaiḥ śiloccayān
57. The Gaṅgā, with the calls of swans, cakravāka birds, and other avian sounds, rivaled the celestial musicians (gandharvas), and with her sandbanks, she contended with mountains.
हंसादिभिः सुबहुभिर्विविधैः पक्षिभिर्वृताम् ।
गङ्गां गोकुलसंबाधां दृष्ट्वा स्वर्गोऽपि विस्मृतः ॥५८॥
58. haṁsādibhiḥ subahubhirvividhaiḥ pakṣibhirvṛtām ,
gaṅgāṁ gokulasaṁbādhāṁ dṛṣṭvā svargo'pi vismṛtaḥ.
58. haṃsādibhiḥ subahubhiḥ vividhaiḥ pakṣibhiḥ vṛtām
gaṅgām gokulasaṃbādhām dṛṣṭvā svargaḥ api vismṛtaḥ
58. haṃsādibhiḥ subahubhiḥ vividhaiḥ pakṣibhiḥ vṛtām
gokulasaṃbādhām gaṅgām dṛṣṭvā svargaḥ api vismṛtaḥ
58. Upon seeing the Gaṅgā, which was encircled by countless diverse birds, including swans, and crowded with cowherds, even heaven was forgotten.
न सा प्रीतिर्दिविष्ठस्य सर्वकामानुपाश्नतः ।
अभवद्या परा प्रीतिर्गङ्गायाः पुलिने नृणाम् ॥५९॥
59. na sā prītirdiviṣṭhasya sarvakāmānupāśnataḥ ,
abhavadyā parā prītirgaṅgāyāḥ puline nṛṇām.
59. na sā prītiḥ diviṣṭhasya sarvakāmānupāśnataḥ
abhavat yā parā prītiḥ gaṅgāyāḥ puline nṛṇām
59. nṛṇām gaṅgāyāḥ puline yā parā prītiḥ abhavat,
sā prītiḥ sarvakāmānupāśnataḥ diviṣṭhasya na abhavat
59. The supreme delight experienced by humans on the sandbanks of the Gaṅgā was not like the delight of one dwelling in heaven, even if that person were fulfilling all desires.
वाङ्मनःकर्मजैर्ग्रस्तः पापैरपि पुमानिह ।
वीक्ष्य गङ्गां भवेत्पूतस्तत्र मे नास्ति संशयः ॥६०॥
60. vāṅmanaḥkarmajairgrastaḥ pāpairapi pumāniha ,
vīkṣya gaṅgāṁ bhavetpūtastatra me nāsti saṁśayaḥ.
60. vākmanaskarmajaiḥ grastaḥ pāpaiḥ api pumān iha
vīkṣya gaṅgām bhavet pūtaḥ tatra me na asti saṃśayaḥ
60. iha vākmanaskarmajaiḥ pāpaiḥ api grastaḥ pumān gaṅgām vīkṣya pūtaḥ bhavet.
tatra me saṃśayaḥ na asti.
60. Even a man in this world, afflicted by sins born of speech, mind, and action, becomes purified simply by seeing the Gaṅgā. Regarding this, I have no doubt.
सप्तावरान्सप्त परान्पितॄंस्तेभ्यश्च ये परे ।
पुमांस्तारयते गङ्गां वीक्ष्य स्पृष्ट्वावगाह्य च ॥६१॥
61. saptāvarānsapta parānpitṝṁstebhyaśca ye pare ,
pumāṁstārayate gaṅgāṁ vīkṣya spṛṣṭvāvagāhya ca.
61. sapta avarān sapta parān pitṝn tebhyaḥ ca ye pare
pumān tārayate gaṅgām vīkṣya spṛṣṭvā avagāhya ca
61. By seeing, touching, and bathing in the Ganga, a person liberates his seven preceding ancestors, his seven succeeding descendants, and even those beyond them.
श्रुताभिलषिता दृष्टा स्पृष्टा पीतावगाहिता ।
गङ्गा तारयते नॄणामुभौ वंशौ विशेषतः ॥६२॥
62. śrutābhilaṣitā dṛṣṭā spṛṣṭā pītāvagāhitā ,
gaṅgā tārayate nṝṇāmubhau vaṁśau viśeṣataḥ.
62. śrutābhilaṣitā dṛṣṭā spṛṣṭā pītāvagāhitā
gaṅgā tārayate nṝṇām ubhau vaṃśau viśeṣataḥ
62. The Ganga, whether heard of, longed for, seen, touched, drunk, or bathed in, particularly liberates both the ancestral and descendant lineages of humans.
दर्शनात्स्पर्शनात्पानात्तथा गङ्गेति कीर्तनात् ।
पुनात्यपुण्यान्पुरुषाञ्शतशोऽथ सहस्रशः ॥६३॥
63. darśanātsparśanātpānāttathā gaṅgeti kīrtanāt ,
punātyapuṇyānpuruṣāñśataśo'tha sahasraśaḥ.
63. darśanāt sparśanāt pānāt tathā gaṅgā iti kīrtanāt
punāti apuṇyān puruṣān śataśaḥ atha sahasraśaḥ
63. By seeing, touching, drinking, and likewise by uttering "Ganga," it purifies unvirtuous persons by hundreds and by thousands.
य इच्छेत्सफलं जन्म जीवितं श्रुतमेव च ।
स पितॄंस्तर्पयेद्गङ्गामभिगम्य सुरांस्तथा ॥६४॥
64. ya icchetsaphalaṁ janma jīvitaṁ śrutameva ca ,
sa pitṝṁstarpayedgaṅgāmabhigamya surāṁstathā.
64. yaḥ icchet saphalam janma jīvitam śrutam eva ca
saḥ pitṝn tarpayet gaṅgām abhigamya surān tathā
64. Whoever desires a successful birth, a prosperous life, and sacred knowledge, should approach the Ganga to offer libations to his ancestors and similarly to the gods.
न सुतैर्न च वित्तेन कर्मणा न च तत्फलम् ।
प्राप्नुयात्पुरुषोऽत्यन्तं गङ्गां प्राप्य यदाप्नुयात् ॥६५॥
65. na sutairna ca vittena karmaṇā na ca tatphalam ,
prāpnuyātpuruṣo'tyantaṁ gaṅgāṁ prāpya yadāpnuyāt.
65. na sutaiḥ na ca vittena karmaṇā na ca tatphalam
prāpnuyāt puruṣaḥ atyantam gaṅgām prāpya yat āpnuyāt
65. puruṣaḥ gaṅgām prāpya yat atyantam āpnuyāt,
tat sutaiḥ na ca vittena na ca karmaṇā na ca tatphalam prāpnuyāt
65. That ultimate spiritual merit which a person obtains by reaching the Gaṅgā cannot be obtained through sons, nor through wealth, nor through ritual actions (karma). Even the mere result (tatphalam) of such actions does not yield it.
जात्यन्धैरिह तुल्यास्ते मृतैः पङ्गुभिरेव च ।
समर्था ये न पश्यन्ति गङ्गां पुण्यजलां शिवाम् ॥६६॥
66. jātyandhairiha tulyāste mṛtaiḥ paṅgubhireva ca ,
samarthā ye na paśyanti gaṅgāṁ puṇyajalāṁ śivām.
66. jātyandhaiḥ iha tulyāḥ te mṛtaiḥ paṅgubhiḥ eva ca
samarthāḥ ye na paśyanti gaṅgām puṇyajalām śivām
66. ye samarthāḥ puṇyajalām śivām gaṅgām na paśyanti,
te iha jātyandhaiḥ mṛtaiḥ ca paṅgubhiḥ eva tulyāḥ
66. Here, those capable people who do not behold the Gaṅgā, with its sacred and auspicious waters, are equal to those born blind, the dead, and the lame.
भूतभव्यभविष्यज्ञैर्महर्षिभिरुपस्थिताम् ।
देवैः सेन्द्रैश्च को गङ्गां नोपसेवेत मानवः ॥६७॥
67. bhūtabhavyabhaviṣyajñairmaharṣibhirupasthitām ,
devaiḥ sendraiśca ko gaṅgāṁ nopaseveta mānavaḥ.
67. bhūtabhavyabhāviṣyajñaiḥ maharṣibhiḥ upasthitām
devaiḥ sa-indraiḥ ca kaḥ gaṅgām na upaseveta mānavaḥ
67. kaḥ mānavaḥ bhūtabhavyabhāviṣyajñaiḥ maharṣibhiḥ ca
sa-indraiḥ devaiḥ upasthitām gaṅgām na upaseveta
67. What human being would not resort to the Gaṅgā, which is frequented by great sages who know the past, present, and future, and by the gods, including Indra?
वानप्रस्थैर्गृहस्थैश्च यतिभिर्ब्रह्मचारिभिः ।
विद्यावद्भिः श्रितां गङ्गां पुमान्को नाम नाश्रयेत् ॥६८॥
68. vānaprasthairgṛhasthaiśca yatibhirbrahmacāribhiḥ ,
vidyāvadbhiḥ śritāṁ gaṅgāṁ pumānko nāma nāśrayet.
68. vānaprasthaiḥ gṛhasthaiḥ ca yatibhiḥ brahmacāribhiḥ
vidyāvaddhiḥ śritām gaṅgām pumān kaḥ nāma na āśrayet
68. kaḥ nāma pumān vānaprasthaiḥ ca gṛhasthaiḥ yatibhiḥ
brahmacāribhiḥ vidyāvaddhiḥ śritām gaṅgām na āśrayet
68. What person indeed would not take refuge in the Gaṅgā, which is resorted to by forest dwellers, householders, ascetics, celibate students, and the learned?
उत्क्रामद्भिश्च यः प्राणैः प्रयतः शिष्टसंमतः ।
चिन्तयेन्मनसा गङ्गां स गतिं परमां लभेत् ॥६९॥
69. utkrāmadbhiśca yaḥ prāṇaiḥ prayataḥ śiṣṭasaṁmataḥ ,
cintayenmanasā gaṅgāṁ sa gatiṁ paramāṁ labhet.
69. utkrāmadbhiḥ ca yaḥ prāṇaiḥ prayataḥ śiṣṭasaṃmataḥ
cintayet manasā gaṅgām sa gatim paramām labhet
69. yaḥ śiṣṭasaṃmataḥ prayataḥ utkrāmadbhiḥ prāṇaiḥ ca manasā gaṅgām cintayet,
sa paramām gatim labhet.
69. And he who, self-controlled and approved by the wise, meditates on Gaṅgā in his mind while his life forces (prāṇa) are departing, attains the supreme destination.
न भयेभ्यो भयं तस्य न पापेभ्यो न राजतः ।
आ देहपतनाद्गङ्गामुपास्ते यः पुमानिह ॥७०॥
70. na bhayebhyo bhayaṁ tasya na pāpebhyo na rājataḥ ,
ā dehapatanādgaṅgāmupāste yaḥ pumāniha.
70. na bhayebhyaḥ bhayam tasya na pāpebhyah na
rājataḥ ā dehepatanāt gaṅgām upāste yaḥ pumān iha
70. iha yaḥ pumān ā dehepatanāt gaṅgām upāste,
tasya bhayebhyaḥ bhayam na,
pāpebhyah na,
rājataḥ na.
70. Here, the man who reveres Gaṅgā until his body falls (death) has no fear from dangers, no fear from sins, nor any from the king.
गगनाद्यां महापुण्यां पतन्तीं वै महेश्वरः ।
दधार शिरसा देवीं तामेव दिवि सेवते ॥७१॥
71. gaganādyāṁ mahāpuṇyāṁ patantīṁ vai maheśvaraḥ ,
dadhāra śirasā devīṁ tāmeva divi sevate.
71. gaganādyām mahāpuṇyām patantīm vai maheśvaraḥ
dadhāra śirasā devīm tām eva divi sevate
71. vai maheśvaraḥ gaganādyām mahāpuṇyām patantīm devīm śirasā dadhāra.
tām eva divi sevate.
71. Indeed, Maheśvara (Lord Shiva) held on his head the greatly sacred goddess, Gaṅgā, who was falling from the sky. One worships that very goddess in heaven.
अलंकृतास्त्रयो लोकाः पथिभिर्विमलैस्त्रिभिः ।
यस्तु तस्या जलं सेवेत्कृतकृत्यः पुमान्भवेत् ॥७२॥
72. alaṁkṛtāstrayo lokāḥ pathibhirvimalaistribhiḥ ,
yastu tasyā jalaṁ sevetkṛtakṛtyaḥ pumānbhavet.
72. alaṃkṛtāḥ trayaḥ lokāḥ pathibhiḥ vimalaiḥ tribhiḥ
yaḥ tu tasyāḥ jalam sevet kṛtakṛtyaḥ pumān bhavet
72. trayaḥ lokāḥ vimalaiḥ tribhiḥ pathibhiḥ alaṃkṛtāḥ.
tu yaḥ tasyāḥ jalam sevet,
kṛtakṛtyaḥ pumān bhavet.
72. The three worlds are adorned by her three pure, effulgent paths. But he who would partake of her water becomes a man who has accomplished his duty.
दिवि ज्योतिर्यथादित्यः पितॄणां चैव चन्द्रमाः ।
देवेशश्च यथा नॄणां गङ्गेह सरितां तथा ॥७३॥
73. divi jyotiryathādityaḥ pitṝṇāṁ caiva candramāḥ ,
deveśaśca yathā nṝṇāṁ gaṅgeha saritāṁ tathā.
73. divi jyotiḥ yathā ādityaḥ pitṝṇām ca eva candramāḥ
deveśaḥ ca yathā nṝṇām gaṅgā iha saritām tathā
73. divi jyotiḥ yathā ādityaḥ pitṝṇām ca eva candramāḥ
yathā deveśaḥ ca nṝṇām iha saritām gaṅgā tathā
73. Just as the sun is the light in the heavens, and the moon is for the ancestors, and the lord of gods (Indra) is for men, so too is the Gaṅgā here for rivers.
मात्रा पित्रा सुतैर्दारैर्वियुक्तस्य धनेन वा ।
न भवेद्धि तथा दुःखं यथा गङ्गावियोगजम् ॥७४॥
74. mātrā pitrā sutairdārairviyuktasya dhanena vā ,
na bhaveddhi tathā duḥkhaṁ yathā gaṅgāviyogajam.
74. mātrā pitrā sutaiḥ dāraiḥ viyuktasya dhanena vā
na bhavet hi tathā duḥkham yathā gaṅgāviyogajam
74. mātrā pitrā sutaiḥ dāraiḥ vā dhanena viyuktasya
tathā duḥkham na hi bhavet yathā gaṅgāviyogajam
74. Indeed, the sorrow experienced by one separated from their mother, father, children, or spouse, or even from wealth, is not as profound as the sorrow arising from separation from the Gaṅgā.
नारण्यैर्नेष्टविषयैर्न सुतैर्न धनागमैः ।
तथा प्रसादो भवति गङ्गां वीक्ष्य यथा नृणाम् ॥७५॥
75. nāraṇyairneṣṭaviṣayairna sutairna dhanāgamaiḥ ,
tathā prasādo bhavati gaṅgāṁ vīkṣya yathā nṛṇām.
75. na araṇyaiḥ na iṣṭaviṣayaiḥ na sutaiḥ na dhanāgamaiḥ
tathā prasādaḥ bhavati gaṅgām vīkṣya yathā nṝṇām
75. araṇyaiḥ na iṣṭaviṣayaiḥ na sutaiḥ na dhanāgamaiḥ
nṝṇām tathā prasādaḥ na bhavati yathā gaṅgām vīkṣya
75. People do not attain such contentment from forests, or from desired sensory objects, or from children, or from the acquisition of wealth, as they do by simply seeing the Gaṅgā.
पूर्णमिन्दुं यथा दृष्ट्वा नृणां दृष्टिः प्रसीदति ।
गङ्गां त्रिपथगां दृष्ट्वा तथा दृष्टिः प्रसीदति ॥७६॥
76. pūrṇaminduṁ yathā dṛṣṭvā nṛṇāṁ dṛṣṭiḥ prasīdati ,
gaṅgāṁ tripathagāṁ dṛṣṭvā tathā dṛṣṭiḥ prasīdati.
76. pūrṇam indum yathā dṛṣṭvā nṝṇām dṛṣṭiḥ prasīdati
gaṅgām tripathagām dṛṣṭvā tathā dṛṣṭiḥ prasīdati
76. yathā pūrṇam indum dṛṣṭvā nṝṇām dṛṣṭiḥ prasīdati
tathā tripathagām gaṅgām dṛṣṭvā dṛṣṭiḥ prasīdati
76. Just as people's vision becomes serene upon seeing the full moon, similarly, their vision becomes serene upon seeing the Gaṅgā, the river that flows in three paths.
तद्भावस्तद्गतमनास्तन्निष्ठस्तत्परायणः ।
गङ्गां योऽनुगतो भक्त्या स तस्याः प्रियतां व्रजेत् ॥७७॥
77. tadbhāvastadgatamanāstanniṣṭhastatparāyaṇaḥ ,
gaṅgāṁ yo'nugato bhaktyā sa tasyāḥ priyatāṁ vrajet.
77. tatbhāvaḥ tatgatamanāḥ tatniṣṭhaḥ tatparāyaṇaḥ gaṅgām
yaḥ anugataḥ bhaktyā saḥ tasyāḥ priyatām vrajet
77. That person whose essence is absorbed in her (Gaṅgā), whose mind is directed towards her, who is steadfast in her, and who considers her his supreme goal - if such a one follows the Gaṅgā with devotion (bhakti), he attains her favor.
भूःस्थैः खस्थैर्दिविष्ठैश्च भूतैरुच्चावचैरपि ।
गङ्गा विगाह्या सततमेतत्कार्यतमं सताम् ॥७८॥
78. bhūḥsthaiḥ khasthairdiviṣṭhaiśca bhūtairuccāvacairapi ,
gaṅgā vigāhyā satatametatkāryatamaṁ satām.
78. bhūḥsthaiḥ khastaiḥ diviṣṭhaiḥ ca bhūtaiḥ uccāvacaiḥ
api gaṅgā vigāhyā satatam etat kāryatamam satām
78. The Gaṅgā should always be entered by all beings, whether they reside on earth, in the sky, or in heaven, both high and low. This is the most important duty for the virtuous.
त्रिषु लोकेषु पुण्यत्वाद्गङ्गायाः प्रथितं यशः ।
यत्पुत्रान्सगरस्यैषा भस्माख्याननयद्दिवम् ॥७९॥
79. triṣu lokeṣu puṇyatvādgaṅgāyāḥ prathitaṁ yaśaḥ ,
yatputrānsagarasyaiṣā bhasmākhyānanayaddivam.
79. triṣu lokeṣu puṇyatvāt gaṅgāyāḥ prathitam yaśaḥ
yat putrān sagarasya eṣā bhasmākhyān anayat divam
79. The fame of the Gaṅgā is renowned in the three worlds because of its sanctity (puṇyatva), for it was she who carried the sons of Sagara, known by the story of their ashes, to heaven.
वाय्वीरिताभिः सुमहास्वनाभिर्द्रुताभिरत्यर्थसमुच्छ्रिताभिः ।
गङ्गोर्मिभिर्भानुमतीभिरिद्धः सहस्ररश्मिप्रतिमो विभाति ॥८०॥
80. vāyvīritābhiḥ sumahāsvanābhi;rdrutābhiratyarthasamucchritābhiḥ ,
gaṅgormibhirbhānumatībhiriddhaḥ; sahasraraśmipratimo vibhāti.
80. vāyvīritābhiḥ sumahāsvanābhiḥ
drutābhiḥ atyarthasamucchritābhiḥ
gaṅgormibhiḥ bhānumatībhiḥ
iddhaḥ sahasraraśmipratimaḥ vibhāti
80. He shines, blazing brightly, resembling the sun (sahasraraśmi), with the radiant waves of the Gaṅgā, which are driven by the wind, producing mighty sounds, rushing swiftly, and rising exceedingly high.
पयस्विनीं घृतिनीमत्युदारां समृद्धिनीं वेगिनीं दुर्विगाह्याम् ।
गङ्गां गत्वा यैः शरीरं विसृष्टं गता धीरास्ते विबुधैः समत्वम् ॥८१॥
81. payasvinīṁ ghṛtinīmatyudārāṁ; samṛddhinīṁ veginīṁ durvigāhyām ,
gaṅgāṁ gatvā yaiḥ śarīraṁ visṛṣṭaṁ; gatā dhīrāste vibudhaiḥ samatvam.
81. payasvinīm ghṛtinīm atyudārām
samṛddhinīm veginīm durvigāhyām
gaṅgām gatvā yaiḥ śarīram visṛṣṭam
gatāḥ dhīrāḥ te vibudhaiḥ samatvam
81. yaiḥ payasvinīm ghṛtinīm atyudārām samṛddhinīm veginīm durvigāhyām gaṅgām gatvā śarīram visṛṣṭam,
te dhīrāḥ vibudhaiḥ samatvam gatāḥ
81. Those steadfast individuals who, having gone to the Gaṅgā – which is flowing with water, enduring, exceedingly generous, brimming with abundance, swift, and difficult to fathom – abandoned their bodies, attained equality with the gods.
अन्धाञ्जडान्द्रव्यहीनांश्च गङ्गा यशस्विनी बृहती विश्वरूपा ।
देवैः सेन्द्रैर्मुनिभिर्मानवैश्च निषेविता सर्वकामैर्युनक्ति ॥८२॥
82. andhāñjaḍāndravyahīnāṁśca gaṅgā; yaśasvinī bṛhatī viśvarūpā ,
devaiḥ sendrairmunibhirmānavaiśca; niṣevitā sarvakāmairyunakti.
82. andhān jaḍān dravyahīnān ca gaṅgā
yaśasvinī bṛhatī viśvarūpā
devaiḥ sendraiḥ munibhiḥ mānavaiḥ
ca niṣevitā sarvakāmaiḥ yunakti
82. yaśasvinī bṛhatī viśvarūpā devaiḥ
sendraiḥ munibhiḥ mānavaiḥ ca
niṣevitā gaṅgā andhān jaḍān
dravyahīnān ca sarvakāmaiḥ yunakti
82. The Gaṅgā, glorious, vast, and possessing a universal form, when worshipped by gods together with Indra, by sages (muni), and by humans, bestows all wishes upon the blind, the inert, and the destitute.
ऊर्जावतीं मधुमतीं महापुण्यां त्रिवर्त्मगाम् ।
त्रिलोकगोप्त्रीं ये गङ्गां संश्रितास्ते दिवं गताः ॥८३॥
83. ūrjāvatīṁ madhumatīṁ mahāpuṇyāṁ trivartmagām ,
trilokagoptrīṁ ye gaṅgāṁ saṁśritāste divaṁ gatāḥ.
83. ūrjāvatīm madhumatīm mahāpuṇyām trivartmagām
trilokagoptrīm ye gaṅgām saṃśritāḥ te divam gatāḥ
83. ye ūrjāvatīm madhumatīm mahāpuṇyām trivartmagām trilokagoptrīm gaṅgām saṃśritāḥ,
te divam gatāḥ
83. Those who have sought refuge in the Gaṅgā – which is full of vigor, sweet, immensely sacred, flows in three paths, and is the protectress of the three worlds – they have attained heaven.
यो वत्स्यति द्रक्ष्यति वापि मर्त्यस्तस्मै प्रयच्छन्ति सुखानि देवाः ।
तद्भाविताः स्पर्शने दर्शने यस्तस्मै देवा गतिमिष्टां दिशन्ति ॥८४॥
84. yo vatsyati drakṣyati vāpi martya;stasmai prayacchanti sukhāni devāḥ ,
tadbhāvitāḥ sparśane darśane ya;stasmai devā gatimiṣṭāṁ diśanti.
84. yaḥ vatsyati drakṣyati vā api martyaḥ
tasmai prayacchanti sukhāni
devāḥ tat-bhāvitāḥ sparśane darśane
yaḥ tasmai devāḥ gatim iṣṭām diśanti
84. yaḥ martyaḥ vatsyati vā api drakṣyati,
tasmai devāḥ sukhāni prayacchanti.
yaḥ sparśane darśane tat-bhāvitāḥ,
tasmai devāḥ iṣṭām gatim diśanti.
84. To any mortal who will reside by (the Gaṅgā) or merely behold it, the gods grant happiness. And whoever is absorbed in that (Gaṅgā) through touching or seeing, to him the gods bestow the desired destiny.
दक्षां पृथ्वीं बृहतीं विप्रकृष्टां शिवामृतां सुरसां सुप्रसन्नाम् ।
विभावरीं सर्वभूतप्रतिष्ठां गङ्गां गता ये त्रिदिवं गतास्ते ॥८५॥
85. dakṣāṁ pṛthvīṁ bṛhatīṁ viprakṛṣṭāṁ; śivāmṛtāṁ surasāṁ suprasannām ,
vibhāvarīṁ sarvabhūtapratiṣṭhāṁ; gaṅgāṁ gatā ye tridivaṁ gatāste.
85. dakṣām pṛthvīm bṛhatīm viprakṛṣṭām
śivāmṛtām surasām suprasannām
vibhāvarīm sarvabhūtapratisṭhām
gaṅgām gatāḥ ye tridivam gatāḥ te
85. ye dakṣām pṛthvīm bṛhatīm viprakṛṣṭām
śivāmṛtām surasām suprasannām
vibhāvarīm sarvabhūtapratisṭhām
gaṅgām gatāḥ te tridivam gatāḥ
85. Those who approach the Gaṅgā, who is capable and vast, far-reaching, auspicious and immortal, delightful, very serene, radiant, and the foundation of all beings - they attain heaven.
ख्यातिर्यस्याः खं दिवं गां च नित्यं पुरा दिशो विदिशश्चावतस्थे ।
तस्या जलं सेव्य सरिद्वराया मर्त्याः सर्वे कृतकृत्या भवन्ति ॥८६॥
86. khyātiryasyāḥ khaṁ divaṁ gāṁ ca nityaṁ; purā diśo vidiśaścāvatasthe ,
tasyā jalaṁ sevya saridvarāyā; martyāḥ sarve kṛtakṛtyā bhavanti.
86. khyātiḥ yasyāḥ kham divam gām ca
nityam purā diśaḥ vidiśaḥ ca avatasthe
tasyāḥ jalam sevya saridvarāyāḥ
martyāḥ sarve kṛtakṛtyāḥ bhavanti
86. yasyāḥ khyātiḥ nityam kham divam gām ca purā diśaḥ vidiśaḥ ca avatasthe,
tasyāḥ saridvarāyāḥ jalam sevya,
sarve martyāḥ kṛtakṛtyāḥ bhavanti
86. Whose renown constantly pervaded the sky, heaven, and earth, and earlier, all main and intermediate directions. By resorting to the water of that excellent river, all mortals become fulfilled (kṛtakṛtyā).
इयं गङ्गेति नियतं प्रतिष्ठा गुहस्य रुक्मस्य च गर्भयोषा ।
प्रातस्त्रिमार्गा घृतवहा विपाप्मा गङ्गावतीर्णा वियतो विश्वतोया ॥८७॥
87. iyaṁ gaṅgeti niyataṁ pratiṣṭhā; guhasya rukmasya ca garbhayoṣā ,
prātastrimārgā ghṛtavahā vipāpmā; gaṅgāvatīrṇā viyato viśvatoyā.
87. iyam gaṅgā iti niyatam pratisṭhā
guhasya rukmasya ca garbhayoṣā
prātaḥ trimārgā ghṛtavahā vipāpmā
gaṅgā avatīrṇā viyataḥ viśvatoyā
87. iyam gaṅgā iti niyatam pratisṭhā,
guhasya rukmasya ca garbhayoṣā.
prātaḥ trimārgā ghṛtavahā vipāpmā.
gaṅgā viyataḥ avatīrṇā,
viśvatoyā
87. This Gaṅgā is truly the established source, the mother of Guha and Rukma. In the mornings, she is the three-pathed (trimārgā) river, flowing with pure, nourishing waters (ghṛtavahā) and is free from sin (vipāpmā). Gaṅgā descended from the sky (viyat), her waters pervading everywhere.
सुतावनीध्रस्य हरस्य भार्या दिवो भुवश्चापि कक्ष्यानुरूपा ।
भव्या पृथिव्या भाविनी भाति राजन्गङ्गा लोकानां पुण्यदा वै त्रयाणाम् ॥८८॥
88. sutāvanīdhrasya harasya bhāryā; divo bhuvaścāpi kakṣyānurūpā ,
bhavyā pṛthivyā bhāvinī bhāti rāja;ngaṅgā lokānāṁ puṇyadā vai trayāṇām.
88. sutā vanīdhrasya harasya bhāryā
divaḥ bhuvaḥ ca api kakṣyā anūrūpā
bhavyā pṛthivyāḥ bhāvinī bhāti rājan
gaṅgā lokānām puṇyadā vai trayāṇām
88. rājan,
gaṅgā vanīdhrasya sutā harasya bhāryā.
ca api divaḥ bhuvaḥ kakṣyā anūrūpā.
bhavyā pṛthivyāḥ bhāvinī bhāti.
vai,
gaṅgā trayāṇām lokānām puṇyadā
88. She is the daughter of Himavat, the consort of Hara (Śiva), and indeed suited to the regions of both heaven (div) and earth. O King, this auspicious Gaṅgā shines as the future prosperity of the earth. Verily, Gaṅgā bestows merit (puṇyadā) upon all three worlds.
मधुप्रवाहा घृतरागोद्धृताभिर्महोर्मिभिः शोभिता ब्राह्मणैश्च ।
दिवश्च्युता शिरसात्ता भवेन गङ्गावनीध्रास्त्रिदिवस्य माला ॥८९॥
89. madhupravāhā ghṛtarāgoddhṛtābhi;rmahormibhiḥ śobhitā brāhmaṇaiśca ,
divaścyutā śirasāttā bhavena; gaṅgāvanīdhrāstridivasya mālā.
89. madhupravāhā ghṛtarāgoddhṛtābhiḥ
mahormibhiḥ śobhitā brāhmaṇaiḥ
ca divas cyutā śirasā āttā bhavena
gaṅgā avanidhrāḥ tridivasya mālā
89. gaṅgā madhupravāhā ghṛtarāgoddhṛtābhiḥ
mahormibhiḥ ca brāhmaṇaiḥ
śobhitā divas cyutā bhavena śirasā
āttā avanidhrāḥ tridivasya mālā
89. The Ganga, flowing like honey, adorned by great waves radiant with a ghee-like luster, and honored by brahmins, descended from heaven. Received by Śiva's head, she is the garland of the mountains and of the celestial realm.
योनिर्वरिष्ठा विरजा वितन्वी शुष्मा इरा वारिवहा यशोदा ।
विश्वावती चाकृतिरिष्टिरिद्धा गङ्गोक्षितानां भुवनस्य पन्थाः ॥९०॥
90. yonirvariṣṭhā virajā vitanvī; śuṣmā irā vārivahā yaśodā ,
viśvāvatī cākṛtiriṣṭiriddhā; gaṅgokṣitānāṁ bhuvanasya panthāḥ.
90. yoniḥ variṣṭhā virajā vitanvī
śuṣmā irā vārivahā yaśodā
viśvāvatī ca ākṛtiḥ iṣṭiḥ iddhā
gaṅgā ukṣitānām bhuvanasya panthāḥ
90. variṣṭhā yoniḥ virajā vitanvī
śuṣmā irā vārivahā yaśodā
viśvāvatī ca ākṛtiḥ iddhā iṣṭiḥ
gaṅgā ukṣitānām bhuvanasya panthāḥ
90. She is the most excellent source, stainless, far-reaching, strong, a carrier of waters, bestowing fame, and all-encompassing. She is a radiant manifestation, a blazing Vedic ritual (iṣṭi), and for those purified by the Ganga, she is the path to the realms (bhuvana).
क्षान्त्या मह्या गोपने धारणे च दीप्त्या कृशानोस्तपनस्य चैव ।
तुल्या गङ्गा संमता ब्राह्मणानां गुहस्य ब्रह्मण्यतया च नित्यम् ॥९१॥
91. kṣāntyā mahyā gopane dhāraṇe ca; dīptyā kṛśānostapanasya caiva ,
tulyā gaṅgā saṁmatā brāhmaṇānāṁ; guhasya brahmaṇyatayā ca nityam.
91. kṣāntyā mahyā gopane dhāraṇe ca
dīptyā kṛśānoḥ tapanasya ca eva
tulyā gaṅgā saṃmatā brāhmaṇānām
guhasya brahmaṇyatayā ca nityam
91. gaṅgā mahyā kṣāntyā gopane ca
dhāraṇe tulyā kṛśānoḥ ca tapanasya
dīptyā eva tulyā nityam brāhmaṇānām
ca guhasya brahmaṇyatayā saṃmatā
91. The Ganga is equal to the earth (mahī) in patience (kṣānti), protection, and sustenance. She is also comparable to fire and the sun in her brilliance. She is always esteemed by brahmins, and also by Guha due to his piety (brahmaṇyatā).
ऋषिष्टुतां विष्णुपदीं पुराणीं सुपुण्यतोयां मनसापि लोके ।
सर्वात्मना जाह्नवीं ये प्रपन्नास्ते ब्रह्मणः सदनं संप्रयाताः ॥९२॥
92. ṛṣiṣṭutāṁ viṣṇupadīṁ purāṇīṁ; supuṇyatoyāṁ manasāpi loke ,
sarvātmanā jāhnavīṁ ye prapannā;ste brahmaṇaḥ sadanaṁ saṁprayātāḥ.
92. ṛṣi stutām viṣṇupadīm purāṇīm
supuṇyatoyām manasā api loke
sarvātmanā jāhnavīm ye prapannāḥ te
brahmaṇaḥ sadanam saṃprayātāḥ
92. loke ye manasā api sarvātmanā
ṛṣi stutām viṣṇupadīm purāṇīm
supuṇyatoyām jāhnavīm prapannāḥ te
brahmaṇaḥ sadanam saṃprayātāḥ
92. Those in this world (loka) who, even just with their mind (manasā), wholeheartedly take refuge in the Jahnavī (Ganga) – who is praised by sages, who sprang from Viṣṇu's foot, who is ancient, and whose waters are supremely sacred – they indeed attain the abode of ultimate reality (brahman).
लोकानिमान्नयति या जननीव पुत्रान्सर्वात्मना सर्वगुणोपपन्ना ।
स्वस्थानमिष्टमिह ब्राह्ममभीप्समानैर्गङ्गा सदैवात्मवशैरुपास्या ॥९३॥
93. lokānimānnayati yā jananīva putrā;nsarvātmanā sarvaguṇopapannā ,
svasthānamiṣṭamiha brāhmamabhīpsamānai;rgaṅgā sadaivātmavaśairupāsyā.
93. lokān imān nayati yā jananī iva putrān
sarva ātmanā sarva guṇa upapannā sva
sthānam iṣṭam iha brāhmam abhīpsamānaiḥ
gaṅgā sadā eva ātmavaśaiḥ upāsyā
93. Gaṅgā, who, endowed with all virtues, completely leads these worlds just as a mother leads her sons, should always be revered by those who are self-controlled and desire their cherished divine abode (brahman).
उस्रां जुष्टां मिषतीं विश्वतोयामिरां वज्रीं रेवतीं भूधराणाम् ।
शिष्टाश्रयाममृतां ब्रह्मकान्तां गङ्गां श्रयेदात्मवान्सिद्धिकामः ॥९४॥
94. usrāṁ juṣṭāṁ miṣatīṁ viśvatoyā;mirāṁ vajrīṁ revatīṁ bhūdharāṇām ,
śiṣṭāśrayāmamṛtāṁ brahmakāntāṁ; gaṅgāṁ śrayedātmavānsiddhikāmaḥ.
94. usrām juṣṭām miṣatīm viśvatoyām
irām vajrīm revatīm bhūdharāṇām
śiṣṭāśrayām amṛtām brahmakāntām
gaṅgām śrayet ātmavān siddhikāmaḥ
94. The self-possessed (ātman) individual who desires spiritual perfection (siddhi) should take refuge in Gaṅgā, who is radiant, cherished, ever-flowing with water from all sides, nourishing, formidable, prosperous for the mountains, the refuge of the virtuous, immortal, and beloved by (brahman).
प्रसाद्य देवान्सविभून्समस्तान्भगीरथस्तपसोग्रेण गङ्गाम् ।
गामानयत्तामभिगम्य शश्वन्पुमान्भयं नेह नामुत्र विद्यात् ॥९५॥
95. prasādya devānsavibhūnsamastā;nbhagīrathastapasogreṇa gaṅgām ,
gāmānayattāmabhigamya śaśva;npumānbhayaṁ neha nāmutra vidyāt.
95. prasādya devān savibhūn samastān
bhāgīrathaḥ tapasā ugreṇa gaṅgām
gām ānayat tām abhigamya śaśvat
pumān bhayam na iha na amutra vidyāt
95. Having propitiated all the gods, along with their respective lords, through severe asceticism (tapas), Bhagīratha brought Gaṅgā to the earth. A person who constantly approaches her should experience no fear, neither in this world nor in the next.
उदाहृतः सर्वथा ते गुणानां मयैकदेशः प्रसमीक्ष्य बुद्ध्या ।
शक्तिर्न मे काचिदिहास्ति वक्तुं गुणान्सर्वान्परिमातुं तथैव ॥९६॥
96. udāhṛtaḥ sarvathā te guṇānāṁ; mayaikadeśaḥ prasamīkṣya buddhyā ,
śaktirna me kācidihāsti vaktuṁ; guṇānsarvānparimātuṁ tathaiva.
96. udāhṛtaḥ sarvathā te guṇānām mayā
ekadeśaḥ prasamīkṣya buddhyā
śaktiḥ na me kācit iha asti vaktum
guṇān sarvān parimātum tathā eva
96. Having thoroughly reflected with my intellect, I have described to you only a portion of your qualities. I possess no power here to speak of all your virtues or to fully comprehend them.
मेरोः समुद्रस्य च सर्वरत्नैः संख्योपलानामुदकस्य वापि ।
वक्तुं शक्यं नेह गङ्गाजलानां गुणाख्यानं परिमातुं तथैव ॥९७॥
97. meroḥ samudrasya ca sarvaratnaiḥ; saṁkhyopalānāmudakasya vāpi ,
vaktuṁ śakyaṁ neha gaṅgājalānāṁ; guṇākhyānaṁ parimātuṁ tathaiva.
97. meroḥ samudrasya ca sarvaratnaiḥ
saṃkhyā upalānām udakasya vā api
vaktum śakyam na iha gaṅgājalānām
guṇākhyānam parimātum tathā eva
97. iha meroḥ samudrasya ca sarvaratnaiḥ upalānām udakasya vā api saṃkhyā,
tathā eva gaṅgājalānām guṇākhyānam parimātum vaktum na śakyam
97. It is not possible to fully describe the qualities of the waters of the Ganga, just as it is impossible to enumerate all the jewels of Mount Meru and the ocean, or to count the pebbles and water.
तस्मादिमान्परया श्रद्धयोक्तान्गुणान्सर्वाञ्जाह्नवीजांस्तथैव ।
भजेद्वाचा मनसा कर्मणा च भक्त्या युक्तः परया श्रद्दधानः ॥९८॥
98. tasmādimānparayā śraddhayoktā;nguṇānsarvāñjāhnavījāṁstathaiva ,
bhajedvācā manasā karmaṇā ca; bhaktyā yuktaḥ parayā śraddadhānaḥ.
98. tasmāt imān parayā śraddhayā uktān
guṇān sarvān jāhnavījān tathā
eva bhajet vācā manasā karmaṇā ca
bhaktyā yuktaḥ parayā śraddadhānaḥ
98. tasmāt parayā śraddadhānaḥ parayā
bhaktyā yuktaḥ ca (janaḥ) imān sarvān
parayā śraddhayā uktān jāhnavījān guṇān
tathā eva vācā manasā karmaṇā ca bhajet
98. Therefore, one who is endowed with supreme devotion (bhakti) and great faith (śraddhā) should likewise revere all these qualities originating from the Ganga, which are spoken of with immense faith, through speech, mind, and action (karma).
लोकानिमांस्त्रीन्यशसा वितत्य सिद्धिं प्राप्य महतीं तां दुरापाम् ।
गङ्गाकृतानचिरेणैव लोकान्यथेष्टमिष्टान्विचरिष्यसि त्वम् ॥९९॥
99. lokānimāṁstrīnyaśasā vitatya; siddhiṁ prāpya mahatīṁ tāṁ durāpām ,
gaṅgākṛtānacireṇaiva lokā;nyatheṣṭamiṣṭānvicariṣyasi tvam.
99. lokān imān trīn yaśasā vitatya
siddhim prāpya mahatīm tām durāpām
gaṅgākṛtān acireṇa eva lokān
yatheṣṭam iṣṭān vicariṣyasi tvam
99. tvam imān trīn lokān yaśasā vitatya,
tām mahatīm durāpām siddhim prāpya ca,
acireṇa eva gaṅgākṛtān iṣṭān lokān yatheṣṭam vicariṣyasi
99. Having spread your fame across these three worlds and attained that great, difficult-to-achieve perfection, you will, without delay, roam freely as you desire in the worlds created by the Ganga.
तव मम च गुणैर्महानुभावा जुषतु मतिं सततं स्वधर्मयुक्तैः ।
अभिगतजनवत्सला हि गङ्गा भजति युनक्ति सुखैश्च भक्तिमन्तम् ॥१००॥
100. tava mama ca guṇairmahānubhāvā; juṣatu matiṁ satataṁ svadharmayuktaiḥ ,
abhigatajanavatsalā hi gaṅgā; bhajati yunakti sukhaiśca bhaktimantam.
100. tava mama ca guṇaiḥ mahānubhāvā
juṣatu matim satatam svadharmayuktaiḥ
abhigatajanavatsalā hi gaṅgā
bhajati yunakti sukhaiḥ ca bhaktimantam
100. mahānubhāvā gaṅgā tava ca mama svadharmayuktaiḥ guṇaiḥ matim satatam juṣatu.
hi abhigatajanavatsalā gaṅgā bhaktimantam bhajati ca sukhaiḥ yunakti
100. May the greatly glorious Ganga always apply her mind to our virtues, which are aligned with our intrinsic nature (dharma). For indeed, the Ganga is affectionate towards those who approach; she favors the devotee and unites them with joys.
भीष्म उवाच ।
इति परममतिर्गुणाननेकाञ्शिलरतये त्रिपथानुयोगरूपान् ।
बहुविधमनुशास्य तथ्यरूपान्गगनतलं द्युतिमान्विवेश सिद्धः ॥१०१॥
101. bhīṣma uvāca ,
iti paramamatirguṇānanekā;ñśilarataye tripathānuyogarūpān ,
bahuvidhamanuśāsya tathyarūpā;ngaganatalaṁ dyutimānviveśa siddhaḥ.
101. bhīṣmaḥ uvāca iti parama-matiḥ guṇān
anekān śila-rataye tri-patha-anuyoga-rūpān
bahu-vidham anuśāsya tathya-rūpān
gagana-talam dyutimān viveśa siddhaḥ
101. bhīṣmaḥ uvāca iti parama-matiḥ dyutimān
siddhaḥ śila-rataye tri-patha-anuyoga-rūpān
anekān guṇān tathya-rūpān
bahu-vidham anuśāsya gagana-talam viveśa
101. Bhishma said: Thus, the perfected being (siddha), possessing supreme intelligence, having extensively taught the one devoted to gleaning (śila) about various qualities that align with the three paths (of spiritual discipline) and about true realities, then, radiant, entered the celestial realm.
शिलवृत्तिस्तु सिद्धस्य वाक्यैः संबोधितस्तदा ।
गङ्गामुपास्य विधिवत्सिद्धिं प्राप्तः सुदुर्लभाम् ॥१०२॥
102. śilavṛttistu siddhasya vākyaiḥ saṁbodhitastadā ,
gaṅgāmupāsya vidhivatsiddhiṁ prāptaḥ sudurlabhām.
102. śila-vṛttiḥ tu siddhasya vākyaiḥ saṃbodhitaḥ tadā
gaṅgām upāsya vidhivat siddhim prāptaḥ su-durlabhām
102. śila-vṛttiḥ tu tadā siddhasya vākyaiḥ saṃbodhitaḥ
vidhivat gaṅgām upāsya su-durlabhām siddhim prāptaḥ
102. The gleaner (śila-vṛtti), thus instructed by the words of the perfected being (siddha), then worshipped the Gaṅgā River according to the prescribed rites and attained a very rare spiritual accomplishment (siddhi).
तस्मात्त्वमपि कौन्तेय भक्त्या परमया युतः ।
गङ्गामभ्येहि सततं प्राप्स्यसे सिद्धिमुत्तमाम् ॥१०३॥
103. tasmāttvamapi kaunteya bhaktyā paramayā yutaḥ ,
gaṅgāmabhyehi satataṁ prāpsyase siddhimuttamām.
103. tasmāt tvam api kaunteya bhaktyā paramayā yutaḥ
gaṅgām abhy-ehi satatam prāpsyase siddhim uttamām
103. tasmāt kaunteya tvam api paramayā bhaktyā yutaḥ
satatam gaṅgām abhy-ehi uttamām siddhim prāpsyase
103. Therefore, you too, O son of Kuntī (Kaunteya), endowed with supreme devotion (bhakti), should always approach the Gaṅgā, and you will attain the highest spiritual accomplishment (siddhi).
वैशंपायन उवाच ।
श्रुत्वेतिहासं भीष्मोक्तं गङ्गायाः स्तवसंयुतम् ।
युधिष्ठिरः परां प्रीतिमगच्छद्भ्रातृभिः सह ॥१०४॥
104. vaiśaṁpāyana uvāca ,
śrutvetihāsaṁ bhīṣmoktaṁ gaṅgāyāḥ stavasaṁyutam ,
yudhiṣṭhiraḥ parāṁ prītimagacchadbhrātṛbhiḥ saha.
104. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca śrutvā
itihāsam bhīṣma-uktam gaṅgāyāḥ
stava-saṃyutam yudhiṣṭhiraḥ parām
prītim agacchat bhrātṛbhiḥ saha
104. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca yudhiṣṭhiraḥ
bhīṣma-uktam gaṅgāyāḥ
stava-saṃyutam itihāsam śrutvā
bhrātṛbhiḥ saha parām prītim agacchat
104. Vaiśampāyana said: Having heard this historical narrative (itihāsa), recounted by Bhishma and accompanied by praise for the Gaṅgā, Yudhishthira attained supreme delight together with his brothers.
इतिहासमिमं पुण्यं शृणुयाद्यः पठेत वा ।
गङ्गायाः स्तवसंयुक्तं स मुच्येत्सर्वकिल्बिषैः ॥१०५॥
105. itihāsamimaṁ puṇyaṁ śṛṇuyādyaḥ paṭheta vā ,
gaṅgāyāḥ stavasaṁyuktaṁ sa mucyetsarvakilbiṣaiḥ.
105. itihāsam imam puṇyam śṛṇuyāt yaḥ paṭhet vā
gaṅgāyāḥ stavasamyuktam sa mucyet sarvakilbiṣaiḥ
105. yaḥ itihāsam imam puṇyam gaṅgāyāḥ stavasamyuktam
śṛṇuyāt vā paṭhet sa sarvakilbiṣaiḥ mucyet
105. Whoever hears or reads this sacred narrative, which contains the praise of the Ganga, will be liberated from all transgressions.