Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-118

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
नारद उवाच ।
स तु राजा पुनस्तस्याः कर्तुकामः स्वयंवरम् ।
उपगम्याश्रमपदं गङ्गायमुनसंगमे ॥१॥
1. nārada uvāca ,
sa tu rājā punastasyāḥ kartukāmaḥ svayaṁvaram ,
upagamyāśramapadaṁ gaṅgāyamunasaṁgame.
1. nārada uvāca saḥ tu rājā punaḥ tasyāḥ kartukāmaḥ
svayaṃvaram upagamya āśramapadam gaṅgāyamunasaṅgame
1. Narada said: That king, desiring to hold her self-choice ceremony (svayaṃvara) again, went to the hermitage (āśramapada) situated at the confluence of the Ganga and Yamuna.
गृहीतमाल्यदामां तां रथमारोप्य माधवीम् ।
पूरुर्यदुश्च भगिनीमाश्रमे पर्यधावताम् ॥२॥
2. gṛhītamālyadāmāṁ tāṁ rathamāropya mādhavīm ,
pūruryaduśca bhaginīmāśrame paryadhāvatām.
2. gṛhītamālyadāmāṃ tāṃ ratham āropya mādhavīm
pūruḥ yaduḥ ca bhaginīm āśrame paryadhāvatām
2. Puru and Yadu, having placed that Madhavi, who was adorned with garlands, on the chariot, then escorted their sister in the hermitage (āśrama).
नागयक्षमनुष्याणां पतत्रिमृगपक्षिणाम् ।
शैलद्रुमवनौकानामासीत्तत्र समागमः ॥३॥
3. nāgayakṣamanuṣyāṇāṁ patatrimṛgapakṣiṇām ,
śailadrumavanaukānāmāsīttatra samāgamaḥ.
3. nāgayakṣamanuṣyāṇām patatrimṛgapakṣiṇām
śailadrumavanaukānām āsīt tatra samāgamaḥ
3. There, a gathering took place, comprising nāgas, yakṣas, humans, winged creatures, wild animals, birds, and those dwelling in mountains, trees, and forests.
नानापुरुषदेशानामीश्वरैश्च समाकुलम् ।
ऋषिभिर्ब्रह्मकल्पैश्च समन्तादावृतं वनम् ॥४॥
4. nānāpuruṣadeśānāmīśvaraiśca samākulam ,
ṛṣibhirbrahmakalpaiśca samantādāvṛtaṁ vanam.
4. nānāpuruṣadeśānām īśvaraiḥ ca samākulam
ṛṣibhiḥ brahmakalpaiḥ ca samantāt āvṛtam vanam
4. The forest was crowded with rulers from various countries and peoples, and it was completely surrounded by sages (ṛṣi) who were like Brahmā.
निर्दिश्यमानेषु तु सा वरेषु वरवर्णिनी ।
वरानुत्क्रम्य सर्वांस्तान्वनं वृतवती वरम् ॥५॥
5. nirdiśyamāneṣu tu sā vareṣu varavarṇinī ,
varānutkramya sarvāṁstānvanaṁ vṛtavatī varam.
5. nirdiśyamāneṣu tu sā vareṣu varavarṇinī varān
utkramya sarvān tān vanam vṛtavatī varam
5. But when the suitors (vara) were being indicated, that beautiful lady (varavarṇinī), having bypassed all those suitors, chose the forest (vana) as the best.
अवतीर्य रथात्कन्या नमस्कृत्वा च बन्धुषु ।
उपगम्य वनं पुण्यं तपस्तेपे ययातिजा ॥६॥
6. avatīrya rathātkanyā namaskṛtvā ca bandhuṣu ,
upagamya vanaṁ puṇyaṁ tapastepe yayātijā.
6. avatīrya rathāt kanyā namaskṛtvā ca bandhuṣu
upagamya vanam puṇyam tapas tepe yayātijā
6. Having descended from her chariot and paid respects to her relatives, the maiden, Yayāti's daughter, then approached the sacred forest and performed penance (tapas).
उपवासैश्च विविधैर्दीक्षाभिर्नियमैस्तथा ।
आत्मनो लघुतां कृत्वा बभूव मृगचारिणी ॥७॥
7. upavāsaiśca vividhairdīkṣābhirniyamaistathā ,
ātmano laghutāṁ kṛtvā babhūva mṛgacāriṇī.
7. upavāsaiḥ ca vividhaiḥ dīkṣābhiḥ niyamaiḥ
tathā ātmanaḥ laghutām kṛtvā babhūva mṛgacāriṇī
7. With various fasts, vows, and observances, and having made herself light (or humble) in her inner self (ātman), she became a deer-grazer.
वैडूर्याङ्कुरकल्पानि मृदूनि हरितानि च ।
चरन्ती शष्पमुख्यानि तिक्तानि मधुराणि च ॥८॥
8. vaiḍūryāṅkurakalpāni mṛdūni haritāni ca ,
carantī śaṣpamukhyāni tiktāni madhurāṇi ca.
8. vaiḍūrya-aṅkura-kalpāni mṛdūni haritāni ca
carantī śaṣpa-mukhyāni tiktāni madhurāṇi ca
8. Grazing on the foremost shoots of grass - tender, green, bitter, and sweet - which resembled emerald sprouts.
स्रवन्तीनां च पुण्यानां सुरसानि शुचीनि च ।
पिबन्ती वारिमुख्यानि शीतानि विमलानि च ॥९॥
9. sravantīnāṁ ca puṇyānāṁ surasāni śucīni ca ,
pibantī vārimukhyāni śītāni vimalāni ca.
9. sravantīnām ca puṇyānām surasāni śucīni ca
pibantī vāri-mukhyāni śītāni vimalāni ca
9. Drinking the principal waters from flowing rivers - sacred, delicious, pure, cool, and clear.
वनेषु मृगराजेषु सिंहविप्रोषितेषु च ।
दावाग्निविप्रमुक्तेषु शून्येषु गहनेषु च ॥१०॥
10. vaneṣu mṛgarājeṣu siṁhaviproṣiteṣu ca ,
dāvāgnivipramukteṣu śūnyeṣu gahaneṣu ca.
10. vaneṣu mṛga-rājeṣu siṃha-vipropoṣiteṣu ca
dāvāgni-vipramukteṣu śūnyeṣu gahaneṣu ca
10. In forests deserted by the lion-kings, freed from forest fires, empty, and dense.
चरन्ती हरिणैः सार्धं मृगीव वनचारिणी ।
चचार विपुलं धर्मं ब्रह्मचर्येण संवृता ॥११॥
11. carantī hariṇaiḥ sārdhaṁ mṛgīva vanacāriṇī ,
cacāra vipulaṁ dharmaṁ brahmacaryeṇa saṁvṛtā.
11. carantī hariṇaiḥ sārdham mṛgī iva vanacāriṇī
cacāra vipulam dharmam brahmacaryeṇa saṃvṛtā
11. Wandering with deer, like a doe living in the forest, she observed the vast natural law (dharma) enveloped in celibacy (brahmacarya).
ययातिरपि पूर्वेषां राज्ञां वृत्तमनुष्ठितः ।
बहुवर्षसहस्रायुरयुजत्कालधर्मणा ॥१२॥
12. yayātirapi pūrveṣāṁ rājñāṁ vṛttamanuṣṭhitaḥ ,
bahuvarṣasahasrāyurayujatkāladharmaṇā.
12. yayātiḥ api pūrveṣām rājñām vṛttam anuṣṭhitaḥ
bahuvarṣasahasrāyuḥ ayujat kāladharmaṇā
12. King Yayāti also, having followed the conduct of earlier kings, lived for many thousands of years, and then passed away in accordance with the natural law (dharma) of time.
पूरुर्यदुश्च द्वौ वंशौ वर्धमानौ नरोत्तमौ ।
ताभ्यां प्रतिष्ठितो लोके परलोके च नाहुषः ॥१३॥
13. pūruryaduśca dvau vaṁśau vardhamānau narottamau ,
tābhyāṁ pratiṣṭhito loke paraloke ca nāhuṣaḥ.
13. pūruḥ yaduḥ ca dvau vaṃśau vardhamānau narottamau
tābhyām pratiṣṭhitaḥ loke paraloke ca nāhuṣaḥ
13. Pūru and Yadu, the two thriving and foremost lineages, through them, Yayāti (Nāhuṣa's descendant) became established both in this world and in the other.
महीयते नरपतिर्ययातिः स्वर्गमास्थितः ।
महर्षिकल्पो नृपतिः स्वर्गाग्र्यफलभुग्विभुः ॥१४॥
14. mahīyate narapatiryayātiḥ svargamāsthitaḥ ,
maharṣikalpo nṛpatiḥ svargāgryaphalabhugvibhuḥ.
14. mahīyate narapatiḥ yayātiḥ svargam āsthitaḥ
maharṣikalpaḥ nṛpatiḥ svargāgryaphalabhuk vibhuḥ
14. King Yayāti, having ascended to heaven (svarga), is glorified. That king, who is like a great sage (maharṣi), is the supreme lord (vibhu) enjoying the choicest rewards of heaven.
बहुवर्षसहस्राख्ये काले बहुगुणे गते ।
राजर्षिषु निषण्णेषु महीयःसु महर्षिषु ॥१५॥
15. bahuvarṣasahasrākhye kāle bahuguṇe gate ,
rājarṣiṣu niṣaṇṇeṣu mahīyaḥsu maharṣiṣu.
15. bahuvarṣasahasrākhye kāle bahuguṇe gate
rājarṣiṣu niṣaṇṇeṣu mahīyaḥsu maharṣiṣu
15. After a very long time, spanning many thousands of years, had passed, while the greatly revered royal sages and great sages were seated,
अवमेने नरान्सर्वान्देवानृषिगणांस्तथा ।
ययातिर्मूढविज्ञानो विस्मयाविष्टचेतनः ॥१६॥
16. avamene narānsarvāndevānṛṣigaṇāṁstathā ,
yayātirmūḍhavijñāno vismayāviṣṭacetanaḥ.
16. avamene narān sarvān devān ṛṣigaṇān tathā
yayātiḥ mūḍhavijñānaḥ vismayāviṣṭacetanaḥ
16. Yayāti, whose understanding was deluded and whose mind was filled with arrogance, disrespected all men, as well as the gods and groups of sages.
ततस्तं बुबुधे देवः शक्रो बलनिषूदनः ।
ते च राजर्षयः सर्वे धिग्धिगित्येवमब्रुवन् ॥१७॥
17. tatastaṁ bubudhe devaḥ śakro balaniṣūdanaḥ ,
te ca rājarṣayaḥ sarve dhigdhigityevamabruvan.
17. tataḥ tam bubudhe devaḥ śakraḥ balaniṣūdanaḥ te
ca rājarṣayaḥ sarve dhik dhik iti evam abruvan
17. Then the god Śakra (Indra), the destroyer of Bala, understood him. And all those royal sages exclaimed, 'Shame! Shame!'
विचारश्च समुत्पन्नो निरीक्ष्य नहुषात्मजम् ।
को न्वयं कस्य वा राज्ञः कथं वा स्वर्गमागतः ॥१८॥
18. vicāraśca samutpanno nirīkṣya nahuṣātmajam ,
ko nvayaṁ kasya vā rājñaḥ kathaṁ vā svargamāgataḥ.
18. vicāraḥ ca samutpannaḥ nirīkṣya nahuṣātmajam kaḥ
nu ayam kasya vā rājñaḥ katham vā svargam āgataḥ
18. And a discussion arose as they observed the son of Nahuṣa (Yayāti): "Who indeed is this? Or whose king (son) is he? And how has he arrived in heaven?"
कर्मणा केन सिद्धोऽयं क्व वानेन तपश्चितम् ।
कथं वा ज्ञायते स्वर्गे केन वा ज्ञायतेऽप्युत ॥१९॥
19. karmaṇā kena siddho'yaṁ kva vānena tapaścitam ,
kathaṁ vā jñāyate svarge kena vā jñāyate'pyuta.
19. karmaṇā kena siddhaḥ ayam kva vā anena tapaḥ citam
katham vā jñāyate svarge kena vā jñāyate api uta
19. By what action (karma) has this person achieved this state? Or where did he accumulate austerity (tapas)? How is he recognized in heaven, or by whom is he known even here?
एवं विचारयन्तस्ते राजानः स्वर्गवासिनः ।
दृष्ट्वा पप्रच्छुरन्योन्यं ययातिं नृपतिं प्रति ॥२०॥
20. evaṁ vicārayantaste rājānaḥ svargavāsinaḥ ,
dṛṣṭvā papracchuranyonyaṁ yayātiṁ nṛpatiṁ prati.
20. evam vicārayantaḥ te rājānaḥ svargavāsinaḥ
dṛṣṭvā papracchuḥ anyonyam yayātim nṛpatim prati
20. Thus deliberating, those kings, residents of heaven, upon seeing him, asked each other about King Yayāti.
विमानपालाः शतशः स्वर्गद्वाराभिरक्षिणः ।
पृष्टा आसनपालाश्च न जानीमेत्यथाब्रुवन् ॥२१॥
21. vimānapālāḥ śataśaḥ svargadvārābhirakṣiṇaḥ ,
pṛṣṭā āsanapālāśca na jānīmetyathābruvan.
21. vimānapālāḥ śataśaḥ svargadvārābhirakṣiṇaḥ
pṛṣṭāḥ āsanapālāḥ ca na jānīmaḥ iti atha abruvan
21. Hundreds of celestial chariot guards and the guardians of heaven's gates, as well as the attendants (seat-guards), when questioned, all replied, 'We do not know.'
सर्वे ते ह्यावृतज्ञाना नाभ्यजानन्त तं नृपम् ।
स मुहूर्तादथ नृपो हतौजा अभवत्तदा ॥२२॥
22. sarve te hyāvṛtajñānā nābhyajānanta taṁ nṛpam ,
sa muhūrtādatha nṛpo hataujā abhavattadā.
22. sarve te hi āvṛtajñānāḥ na abhyajānanta tam nṛpam
sa muhūrtāt atha nṛpaḥ hataojas abhavat tadā
22. Indeed, all of them had their knowledge obscured and therefore did not recognize that king. Then, after a moment, the king became deprived of his splendor and power.