Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-73

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
आत्मदोषात्त्वया राजन्प्राप्तं व्यसनमीदृशम् ।
न हि दुर्योधनस्तानि पश्यते भरतर्षभ ।
यानि त्वं दृष्टवान्राजन्धर्मसंकरकारिते ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
ātmadoṣāttvayā rājanprāptaṁ vyasanamīdṛśam ,
na hi duryodhanastāni paśyate bharatarṣabha ,
yāni tvaṁ dṛṣṭavānrājandharmasaṁkarakārite.
1. sañjaya uvāca ātma-doṣāt tvayā rājan
prāptam vyasanam īdṛśam na hi duryodhanaḥ
tāni paśyate bharatarṣabha yāni tvam
dṛṣṭavān rājan dharma-saṅkara-kārite
1. sañjaya uvāca rājan bharatarṣabha tvayā
ātma-doṣāt īdṛśam vyasanam prāptam hi
duryodhanaḥ tāni na paśyate rājan tvam
dharma-saṅkara-kārite yāni dṛṣṭavān
1. Sañjaya said: "O King, you have incurred such a calamity (vyasana) due to your own shortcomings. Indeed, Duryodhana, O best of Bharatas, does not perceive those things which you, O King, have foreseen (as happening) in the state caused by the confusion of natural law (dharma)."
तव दोषात्पुरा वृत्तं द्यूतमेतद्विशां पते ।
तव दोषेण युद्धं च प्रवृत्तं सह पाण्डवैः ।
त्वमेवाद्य फलं भुङ्क्ष्व कृत्वा किल्बिषमात्मना ॥२॥
2. tava doṣātpurā vṛttaṁ dyūtametadviśāṁ pate ,
tava doṣeṇa yuddhaṁ ca pravṛttaṁ saha pāṇḍavaiḥ ,
tvamevādya phalaṁ bhuṅkṣva kṛtvā kilbiṣamātmanā.
2. tava doṣāt purā vṛttam dyūtam etat
viśām pate tava doṣeṇa yuddham ca
pravṛttam saha pāṇḍavaiḥ tvam eva adya
phalam bhuṅkṣva kṛtvā kilbiṣam ātmanā
2. viśām pate tava doṣāt purā etat dyūtam
vṛttam ca tava doṣeṇa pāṇḍavaiḥ
saha yuddham pravṛttam tvam eva adya
ātmanā kilbiṣam kṛtvā phalam bhuṅkṣva
2. O ruler of the people, this game of dice took place previously because of your fault. And the war with the Pāṇḍavas also arose from your fault. Now, you alone must experience the consequences today, having committed this transgression yourself.
आत्मना हि कृतं कर्म आत्मनैवोपभुज्यते ।
इह वा प्रेत्य वा राजंस्त्वया प्राप्तं यथातथम् ॥३॥
3. ātmanā hi kṛtaṁ karma ātmanaivopabhujyate ,
iha vā pretya vā rājaṁstvayā prāptaṁ yathātatham.
3. ātmanā hi kṛtam karma ātmanā eva upabhujyate
iha vā pretya vā rājan tvayā prāptam yathātatham
3. rājan ātmanā hi kṛtam karma ātmanā eva upabhujyate
iha vā pretya vā tvayā yathātatham prāptam
3. O king, an action (karma) performed by oneself is indeed experienced by oneself alone, either in this world or after death. What you have received is truly as it should be.
तस्माद्राजन्स्थिरो भूत्वा प्राप्येदं व्यसनं महत् ।
शृणु युद्धं यथावृत्तं शंसतो मम मारिष ॥४॥
4. tasmādrājansthiro bhūtvā prāpyedaṁ vyasanaṁ mahat ,
śṛṇu yuddhaṁ yathāvṛttaṁ śaṁsato mama māriṣa.
4. tasmāt rājan sthiraḥ bhūtvā prāpya idam vyasanam
mahat śṛṇu yuddham yathāvṛttam śaṃsataḥ mama māriṣa
4. rājan māriṣa tasmāt mahat idam vyasanam prāpya
sthiraḥ bhūtvā śaṃsataḥ mama yathāvṛttam yuddham śṛṇu
4. Therefore, O king, having become resolute and having faced this great calamity, listen to me, O revered one, as I narrate how the war unfolded.
भीमसेनस्तु निशितैर्बाणैर्भित्त्वा महाचमूम् ।
आससाद ततो वीरः सर्वान्दुर्योधनानुजान् ॥५॥
5. bhīmasenastu niśitairbāṇairbhittvā mahācamūm ,
āsasāda tato vīraḥ sarvānduryodhanānujān.
5. bhīmasenaḥ tu niśitaiḥ bāṇaiḥ bhittvā mahācamūm
āsasāda tataḥ vīraḥ sarvān duryodhanānujān
5. bhīmasenaḥ tu vīraḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ mahācamūm
bhittvā tataḥ sarvān duryodhanānujān āsasāda
5. Bhīmasena, the hero, however, having pierced the great army with sharp arrows, then advanced towards all of Duryodhana's younger brothers.
दुःशासनं दुर्विषहं दुःसहं दुर्मदं जयम् ।
जयत्सेनं विकर्णं च चित्रसेनं सुदर्शनम् ॥६॥
6. duḥśāsanaṁ durviṣahaṁ duḥsahaṁ durmadaṁ jayam ,
jayatsenaṁ vikarṇaṁ ca citrasenaṁ sudarśanam.
6. duḥśāsanam durviṣaham duḥsaham durmadam jayam
jayatsenam vikarṇam ca citrasenam sudarśanam
6. duḥśāsanam durviṣaham duḥsaham durmadam jayam
jayatsenam vikarṇam ca citrasenam sudarśanam
6. Duśśāsana, who is difficult to overcome and unbearable, the arrogant Jaya, along with Jayatsena, Vikarṇa, Citrasena, and Sudarśana.
चारुचित्रं सुवर्माणं दुष्कर्णं कर्णमेव च ।
एतानन्यांश्च सुबहून्समीपस्थान्महारथान् ॥७॥
7. cārucitraṁ suvarmāṇaṁ duṣkarṇaṁ karṇameva ca ,
etānanyāṁśca subahūnsamīpasthānmahārathān.
7. cārucitram suvarmāṇam duṣkarṇam karṇam eva ca
etān anyān ca subahūn samīpasthān mahārathān
7. cārucitram suvarmāṇam duṣkarṇam karṇam eva ca
etān anyān ca subahūn samīpasthān mahārathān
7. Cārucitra, Suvarmā, Duṣkarṇa, and indeed Karṇa himself, along with these and many other great warriors (mahāratha) who were standing nearby.
धार्तराष्ट्रान्सुसंक्रुद्धान्दृष्ट्वा भीमो महाबलः ।
भीष्मेण समरे गुप्तां प्रविवेश महाचमूम् ॥८॥
8. dhārtarāṣṭrānsusaṁkruddhāndṛṣṭvā bhīmo mahābalaḥ ,
bhīṣmeṇa samare guptāṁ praviveśa mahācamūm.
8. dhārtarāṣṭrān susaṃkruddhān dṛṣṭvā bhīmaḥ mahābalaḥ
bhīṣmeṇa samare guptām praviveśa mahācamūm
8. mahābalaḥ bhīmaḥ susaṃkruddhān dhārtarāṣṭrān
dṛṣṭvā bhīṣmeṇa samare guptām mahācamūm praviveśa
8. Upon seeing these exceedingly enraged sons of Dhṛtarāṣṭra (Dhārtarāṣṭras), the mighty Bhīma entered their great army, which was protected in battle by Bhīṣma.
अथाह्वयन्त तेऽन्योन्यमयं प्राप्तो वृकोदरः ।
जीवग्राहं निगृह्णीमो वयमेनं नराधिपाः ॥९॥
9. athāhvayanta te'nyonyamayaṁ prāpto vṛkodaraḥ ,
jīvagrāhaṁ nigṛhṇīmo vayamenaṁ narādhipāḥ.
9. atha āhvayanta te anyonyam ayam prāptaḥ vṛkodaraḥ
jīvagrāham nigṛhṇīmaḥ vayam enam narādhipāḥ
9. atha te anyonyam āhvayanta ayam vṛkodaraḥ prāptaḥ
narādhipāḥ vayam enam jīvagrāham nigṛhṇīmaḥ
9. Then, they (the Kuru warriors) called out to each other, 'Vṛkodara (Bhīma) has arrived! O kings, let us seize him alive!'
स तैः परिवृतः पार्थो भ्रातृभिः कृतनिश्चयैः ।
प्रजासंहरणे सूर्यः क्रूरैरिव महाग्रहैः ॥१०॥
10. sa taiḥ parivṛtaḥ pārtho bhrātṛbhiḥ kṛtaniścayaiḥ ,
prajāsaṁharaṇe sūryaḥ krūrairiva mahāgrahaiḥ.
10. saḥ taiḥ parivṛtaḥ pārthaḥ bhrātṛbhiḥ kṛtaniścayaiḥ
prajāsaṃharaṇe sūryaḥ krūraiḥ iva mahāgrahaiḥ
10. pārthaḥ saḥ taiḥ prajāsaṃharaṇe kṛtaniścayaiḥ
bhrātṛbhiḥ parivṛtaḥ krūraiḥ mahāgrahaiḥ sūryaḥ iva
10. Arjuna (Pārtha), surrounded by those brothers who were resolute in the destruction of the people, appeared like the sun encircled by fierce great planets (at the time of cosmic dissolution).
संप्राप्य मध्यं व्यूहस्य न भीः पाण्डवमाविशत् ।
यथा देवासुरे युद्धे महेन्द्रः प्राप्य दानवान् ॥११॥
11. saṁprāpya madhyaṁ vyūhasya na bhīḥ pāṇḍavamāviśat ,
yathā devāsure yuddhe mahendraḥ prāpya dānavān.
11. saṃprāpya madhyam vyūhasya na bhīḥ pāṇḍavam āviśat
yathā devāsure yuddhe mahendraḥ prāpya dānavān
11. vyūhasya madhyam saṃprāpya bhīḥ pāṇḍavam na āviśat,
yathā devāsure yuddhe mahendraḥ dānavān prāpya
11. Having reached the center of the battle formation, fear did not enter the Pāṇḍava (Arjuna), just as Mahendra (Indra) feels no fear when encountering the Dānavas in the war between the gods and demons.
ततः शतसहस्राणि रथिनां सर्वशः प्रभो ।
छादयानं शरैर्घोरैस्तमेकमनुवव्रिरे ॥१२॥
12. tataḥ śatasahasrāṇi rathināṁ sarvaśaḥ prabho ,
chādayānaṁ śarairghoraistamekamanuvavrire.
12. tataḥ śatasahasrāṇi rathinām sarvaśaḥ prabho
chādayānam śaraiḥ ghoraiḥ tam ekam anuvavrire
12. prabho! tataḥ śatasahasrāṇi rathinām sarvaśaḥ
ghoraiḥ śaraiḥ chādayānam tam ekam anuvavrire
12. Then, O Lord, hundreds of thousands of charioteers from all directions surrounded him (Arjuna), who was alone and covering (the battlefield) with dreadful arrows.
स तेषां प्रवरान्योधान्हस्त्यश्वरथसादिनः ।
जघान समरे शूरो धार्तराष्ट्रानचिन्तयन् ॥१३॥
13. sa teṣāṁ pravarānyodhānhastyaśvarathasādinaḥ ,
jaghāna samare śūro dhārtarāṣṭrānacintayan.
13. saḥ teṣām pravarān yodhān hastyaśvarathasādinaḥ
jaghāna samare śūraḥ dhārtarāṣṭrān acintayan
13. saḥ śūraḥ teṣām pravarān hastyaśvarathasādinaḥ
yodhān dhārtarāṣṭrān acintayan samare jaghāna
13. He, the hero (Arjuna), killed their foremost warriors – comprising elephant riders, cavalry, and charioteers – in battle, showing no regard for the Dhārtarāṣṭras (sons of Dhṛtarāṣṭra).
तेषां व्यवसितं ज्ञात्वा भीमसेनो जिघृक्षताम् ।
समस्तानां वधे राजन्मतिं चक्रे महामनाः ॥१४॥
14. teṣāṁ vyavasitaṁ jñātvā bhīmaseno jighṛkṣatām ,
samastānāṁ vadhe rājanmatiṁ cakre mahāmanāḥ.
14. teṣām vyavasitam jñātvā bhīmasenaḥ jighṛkṣatām
samastānām vadhe rājan matim cakre mahāmanāḥ
14. rājan,
teṣām jighṛkṣatām samastānām vyavasitam jñātvā,
mahāmanāḥ bhīmasenaḥ vadhe matim cakre.
14. O King, having understood the resolve of those who wished to capture him, the great-minded Bhimasena decided to kill all of them.
ततो रथं समुत्सृज्य गदामादाय पाण्डवः ।
जघान धार्तराष्ट्राणां तं बलौघमहार्णवम् ॥१५॥
15. tato rathaṁ samutsṛjya gadāmādāya pāṇḍavaḥ ,
jaghāna dhārtarāṣṭrāṇāṁ taṁ balaughamahārṇavam.
15. tataḥ ratham samutsṛjya gadām ādāya pāṇḍavaḥ
jaghāna dhārtarāṣṭrāṇām tam balaughamahārṇavam
15. tataḥ,
pāṇḍavaḥ ratham samutsṛjya,
gadām ādāya,
dhārtarāṣṭrāṇām tam balaughamahārṇavam jaghāna.
15. Then, abandoning his chariot and taking up his mace, the Pāṇḍava (Bhimasena) struck down that great ocean of the Dhārtarāṣṭras' forces.
भीमसेने प्रविष्टे तु धृष्टद्युम्नोऽपि पार्षतः ।
द्रोणमुत्सृज्य तरसा प्रययौ यत्र सौबलः ॥१६॥
16. bhīmasene praviṣṭe tu dhṛṣṭadyumno'pi pārṣataḥ ,
droṇamutsṛjya tarasā prayayau yatra saubalaḥ.
16. bhīmasene praviṣṭe tu dhṛṣṭadyumnaḥ api pārṣataḥ
droṇam utsṛjya tarasā prayayau yatra saubalaḥ
16. tu bhīmasene praviṣṭe,
pārṣataḥ dhṛṣṭadyumnaḥ api droṇam utsṛjya tarasā yatra saubalaḥ (āsta) prayayau.
16. But when Bhimasena had entered (the enemy ranks), Dhṛṣṭadyumna, the son of Pṛṣata, also quickly abandoned Droṇa and proceeded to where Saubala (Śakuni) was.
विदार्य महतीं सेनां तावकानां नरर्षभः ।
आससाद रथं शून्यं भीमसेनस्य संयुगे ॥१७॥
17. vidārya mahatīṁ senāṁ tāvakānāṁ nararṣabhaḥ ,
āsasāda rathaṁ śūnyaṁ bhīmasenasya saṁyuge.
17. vidārya mahatīm senām tāvakānām nararṣabhaḥ
āsasāda ratham śūnyam bhīmasenasya saṃyuge
17. nararṣabhaḥ tāvakānām mahatīm senām vidārya,
saṃyuge bhīmasenasya śūnyam ratham āsasāda.
17. Having torn apart your vast army, that bull among men (Dhṛṣṭadyumna) reached Bhimasena's empty chariot in the battle.
दृष्ट्वा विशोकं समरे भीमसेनस्य सारथिम् ।
धृष्टद्युम्नो महाराज दुर्मना गतचेतनः ॥१८॥
18. dṛṣṭvā viśokaṁ samare bhīmasenasya sārathim ,
dhṛṣṭadyumno mahārāja durmanā gatacetanaḥ.
18. dṛṣṭvā viśokam samare bhīmasenasya sārathim
dhṛṣṭadyumnaḥ mahārāja durmanāḥ gatacetanaḥ
18. mahārāja dhṛṣṭadyumnaḥ samare bhīmasenasya
sārathim viśokam dṛṣṭvā durmanāḥ gatacetanaḥ
18. Having seen Viśoka, Bhīmasena's charioteer, in battle, O great king, Dhṛṣṭadyumna became distressed in mind and bewildered.
अपृच्छद्बाष्पसंरुद्धो निस्वनां वाचमीरयन् ।
मम प्राणैः प्रियतमः क्व भीम इति दुःखितः ॥१९॥
19. apṛcchadbāṣpasaṁruddho nisvanāṁ vācamīrayan ,
mama prāṇaiḥ priyatamaḥ kva bhīma iti duḥkhitaḥ.
19. apṛcchat bāṣpasaṃruddhaḥ nisvanām vācam īrayan
mama prāṇaiḥ priyatamaḥ kva bhīma iti duḥkhitaḥ
19. duḥkhitaḥ bāṣpasaṃruddhaḥ nisvanām vācam īrayan
(saḥ) apṛcchat mama prāṇaiḥ priyatamaḥ bhīmaḥ kva iti
19. Distressed and choked with tears, he asked, uttering a low sound, 'Where is Bhīma, who is dearer to me than my own life?'
विशोकस्तमुवाचेदं धृष्टद्युम्नं कृताञ्जलिः ।
संस्थाप्य मामिह बली पाण्डवेयः प्रतापवान् ॥२०॥
20. viśokastamuvācedaṁ dhṛṣṭadyumnaṁ kṛtāñjaliḥ ,
saṁsthāpya māmiha balī pāṇḍaveyaḥ pratāpavān.
20. viśokaḥ tam uvāca idam dhṛṣṭadyumnam kṛtāñjaliḥ
saṃsthāpya mām iha balī pāṇḍaveyaḥ pratāpavān
20. kṛtāñjaliḥ viśokaḥ tam dhṛṣṭadyumnam idam uvāca
balī pratāpavān pāṇḍaveyaḥ mām iha saṃsthāpya
20. Viśoka, with folded hands, said this to Dhṛṣṭadyumna: 'The powerful and mighty son of Pāṇḍu (Bhīma), having stationed me here...' (continues in next verse)
प्रविष्टो धार्तराष्ट्राणामेतद्बलमहार्णवम् ।
मामुक्त्वा पुरुषव्याघ्र प्रीतियुक्तमिदं वचः ॥२१॥
21. praviṣṭo dhārtarāṣṭrāṇāmetadbalamahārṇavam ,
māmuktvā puruṣavyāghra prītiyuktamidaṁ vacaḥ.
21. praviṣṭaḥ dhārtarāṣṭrāṇām etat balamahārṇavam
mām uktvā puruṣavyāghra prītiyuktam idam vacaḥ
21. (saḥ) mām iha saṃsthāpya
puruṣavyāghra iti prītiyuktam idam
vacaḥ mām uktvā dhārtarāṣṭrāṇām
etat balamahārṇavam praviṣṭaḥ
21. ...entered this ocean-like great army of the Dhārtarāṣṭras (Kauravas), after having spoken these affectionate words to me: 'O tiger among men!'
प्रतिपालय मां सूत नियम्याश्वान्मुहूर्तकम् ।
यावदेतान्निहन्म्याशु य इमे मद्वधोद्यताः ॥२२॥
22. pratipālaya māṁ sūta niyamyāśvānmuhūrtakam ,
yāvadetānnihanmyāśu ya ime madvadhodyatāḥ.
22. pratipālaya mām sūta niyamya aśvān muhūrtakam
yāvat etān nihanmi āśu ye ime mat-vadha-udyatāḥ
22. sūta,
aśvān niyamya muhūrtakam mām pratipālaya,
yāvat ye ime mat-vadha-udyatāḥ etān āśu nihanmi.
22. Charioteer, restrain the horses and wait for me for a moment, until I quickly strike down these who are intent on killing me.
ततो दृष्ट्वा गदाहस्तं प्रधावन्तं महाबलम् ।
सर्वेषामेव सैन्यानां संघर्षः समजायत ॥२३॥
23. tato dṛṣṭvā gadāhastaṁ pradhāvantaṁ mahābalam ,
sarveṣāmeva sainyānāṁ saṁgharṣaḥ samajāyata.
23. tataḥ dṛṣṭvā gadā-hastam pradhāvantam mahā-balam
sarveṣām eva sainyānām saṃgharṣaḥ samajāyata
23. tataḥ,
gadā-hastam pradhāvantam mahā-balam dṛṣṭvā,
sarveṣām eva sainyānām saṃgharṣaḥ samajāyata.
23. Then, upon seeing the exceedingly powerful warrior rushing forward with a mace in hand, a great commotion arose among all the armies.
तस्मिंस्तु तुमुले युद्धे वर्तमाने भयानके ।
भित्त्वा राजन्महाव्यूहं प्रविवेश सखा तव ॥२४॥
24. tasmiṁstu tumule yuddhe vartamāne bhayānake ,
bhittvā rājanmahāvyūhaṁ praviveśa sakhā tava.
24. tasmin tu tumule yuddhe vartamāne bhayānake
bhittvā rājan mahā-vyūham praviveśa sakhā tava
24. rājan,
tumule bhayānake tasmin yuddhe vartamāne,
tava sakhā mahā-vyūham bhittvā praviveśa.
24. O king, as that tumultuous and terrifying battle raged, your friend broke through the great formation and entered.
विशोकस्य वचः श्रुत्वा धृष्टद्युम्नोऽपि पार्षतः ।
प्रत्युवाच ततः सूतं रणमध्ये महाबलः ॥२५॥
25. viśokasya vacaḥ śrutvā dhṛṣṭadyumno'pi pārṣataḥ ,
pratyuvāca tataḥ sūtaṁ raṇamadhye mahābalaḥ.
25. viśokasya vacaḥ śrutvā dhṛṣṭadyumnaḥ api pārṣataḥ
prati-uvāca tataḥ sūtam raṇa-madhye mahā-balaḥ
25. viśokasya vacaḥ śrutvā,
mahā-balaḥ dhṛṣṭadyumnaḥ api pārṣataḥ tataḥ raṇa-madhye sūtam prati-uvāca.
25. Having heard the words of Viśoka, Dhṛṣṭadyumna, the powerful son of Pṛṣata, then replied to the charioteer amidst the battle.
न हि मे विद्यते सूत जीवितेऽद्य प्रयोजनम् ।
भीमसेनं रणे हित्वा स्नेहमुत्सृज्य पाण्डवैः ॥२६॥
26. na hi me vidyate sūta jīvite'dya prayojanam ,
bhīmasenaṁ raṇe hitvā snehamutsṛjya pāṇḍavaiḥ.
26. na hi me vidyate sūta jīvite adya prayojanam
bhīmasenam raṇe hitvā sneham utsṛjya pāṇḍavaiḥ
26. sūta,
hi me adya jīvite prayojanam na vidyate; raṇe bhīmasenam hitvā pāṇḍavaiḥ sneham utsṛjya
26. Indeed, O charioteer, there is no purpose for me in living today, having abandoned Bhīmasena in battle and renounced affection for the Pāṇḍavas.
यदि यामि विना भीमं किं मां क्षत्रं वदिष्यति ।
एकायनगते भीमे मयि चावस्थिते युधि ॥२७॥
27. yadi yāmi vinā bhīmaṁ kiṁ māṁ kṣatraṁ vadiṣyati ,
ekāyanagate bhīme mayi cāvasthite yudhi.
27. yadi yāmi vinā bhīmam kim mām kṣatram vadiṣyati
ekāyanagate bhīme mayi ca avasthite yudhi
27. yadi bhīmam vinā yāmi,
kṣatram mām kim vadiṣyati? bhīme ekāyanagate ca mayi yudhi avasthite
27. If I depart without Bhīma, what will the warrior class (kṣatra) say about me? With Bhīma having gone to his final refuge and me remaining in battle, what good is it?
अस्वस्ति तस्य कुर्वन्ति देवाः साग्निपुरोगमाः ।
यः सहायान्परित्यज्य स्वस्तिमानाव्रजेद्गृहान् ॥२८॥
28. asvasti tasya kurvanti devāḥ sāgnipurogamāḥ ,
yaḥ sahāyānparityajya svastimānāvrajedgṛhān.
28. asvasti tasya kurvanti devāḥ sa-agni-purogamāḥ
yaḥ sahāyān parityajya svastimān āvrajet gṛhān
28. sa-agni-purogamāḥ devāḥ tasya asvasti kurvanti,
yaḥ sahāyān parityajya svastimān gṛhān āvrajet
28. The gods, with Agni as their leader, inflict misfortune upon that person who, abandoning his allies, returns safely to his home.
मम भीमः सखा चैव संबन्धी च महाबलः ।
भक्तोऽस्मान्भक्तिमांश्चाहं तमप्यरिनिषूदनम् ॥२९॥
29. mama bhīmaḥ sakhā caiva saṁbandhī ca mahābalaḥ ,
bhakto'smānbhaktimāṁścāhaṁ tamapyariniṣūdanam.
29. mama bhīmaḥ sakhā ca eva sambandhī ca mahābalaḥ
bhaktaḥ asmān bhaktimān ca aham tam api ariniṣūdanam
29. bhīmaḥ mama sakhā ca eva sambandhī
ca mahābalaḥ (asti); saḥ
asmān bhaktaḥ (asti) ca aham api
tam ariniṣūdanam bhaktimān (asmi)
29. Bhīma, who is my friend, my relative, and immensely powerful, is devoted to us; and I am also devoted (bhakti) to him, the destroyer of foes.
सोऽहं तत्र गमिष्यामि यत्र यातो वृकोदरः ।
निघ्नन्तं मामरीन्पश्य दानवानिव वासवम् ॥३०॥
30. so'haṁ tatra gamiṣyāmi yatra yāto vṛkodaraḥ ,
nighnantaṁ māmarīnpaśya dānavāniva vāsavam.
30. saḥ aham tatra gamiṣyāmi yatra yātaḥ vṛkodaraḥ
nighnantaṃ mām arīn paśya dānavān iva vāsavam
30. aham saḥ tatra gamiṣyāmi yatra vṛkodaraḥ yātaḥ
arīn nighnantaṃ mām dānavān iva vāsavam paśya
30. I shall go there, where Vrikodara (Bhima) has gone. Behold me striking down the enemies, just as Vasava (Indra) strikes the Dānavas (demons).
एवमुक्त्वा ततो वीरो ययौ मध्येन भारतीम् ।
भीमसेनस्य मार्गेषु गदाप्रमथितैर्गजैः ॥३१॥
31. evamuktvā tato vīro yayau madhyena bhāratīm ,
bhīmasenasya mārgeṣu gadāpramathitairgajaiḥ.
31. evam uktvā tataḥ vīraḥ yayau madhyena bhāratīm
bhīmasenasya mārgeṣu gadāpramathitaiḥ gajaiḥ
31. evam uktvā tataḥ vīraḥ bhīmasenasya mārgeṣu
gadāpramathitaiḥ gajaiḥ madhyena bhāratīm yayau
31. Having spoken thus, the hero then proceeded through the midst of the army, along the paths that Vrikodara (Bhima) had made, marked by elephants crushed by his mace.
स ददर्श ततो भीमं दहन्तं रिपुवाहिनीम् ।
वातं वृक्षानिव बलात्प्रभञ्जन्तं रणे नृपान् ॥३२॥
32. sa dadarśa tato bhīmaṁ dahantaṁ ripuvāhinīm ,
vātaṁ vṛkṣāniva balātprabhañjantaṁ raṇe nṛpān.
32. saḥ dadarśa tataḥ bhīmam dahantam ripuvāhinīm
vātam vṛkṣān iva balāt prabhañjantam raṇe nṛpān
32. saḥ tataḥ dahantam ripuvāhinīm,
raṇe nṛpān balāt vātam vṛkṣān iva prabhañjantam bhīmam dadarśa
32. He then saw Bhima, burning the enemy army, like the wind forcefully shatters trees, shattering kings in battle.
ते हन्यमानाः समरे रथिनः सादिनस्तथा ।
पादाता दन्तिनश्चैव चक्रुरार्तस्वरं महत् ॥३३॥
33. te hanyamānāḥ samare rathinaḥ sādinastathā ,
pādātā dantinaścaiva cakrurārtasvaraṁ mahat.
33. te hanyamānāḥ samare rathinaḥ sādinaḥ tathā
pādātāḥ dantinaḥ ca eva cakruḥ ārtasvaram mahat
33. samare hanyamānāḥ te rathinaḥ sādinaḥ tathā
pādātāḥ ca eva dantinaḥ mahat ārtasvaram cakruḥ
33. As they were being slain in battle, the charioteers, cavalrymen, foot soldiers, and elephant riders alike, all emitted a great cry of distress.
हाहाकारश्च संजज्ञे तव सैन्यस्य मारिष ।
वध्यतो भीमसेनेन कृतिना चित्रयोधिना ॥३४॥
34. hāhākāraśca saṁjajñe tava sainyasya māriṣa ,
vadhyato bhīmasenena kṛtinā citrayodhinā.
34. hāhākāraḥ ca saṃjajñe tava sainyasya māriṣa
vadhyataḥ bhīmasenena kṛtinā citrayodhinā
34. māriṣa tava sainyasya bhīmasenena kṛtinā
citrayodhinā vadhyataḥ ca hāhākāraḥ saṃjajñe
34. O respected one, a great cry of distress arose from your army as it was being slain by Bhīmasena, who was skillful and fought wondrously.
ततः कृतास्त्रास्ते सर्वे परिवार्य वृकोदरम् ।
अभीताः समवर्तन्त शस्त्रवृष्ट्या समन्ततः ॥३५॥
35. tataḥ kṛtāstrāste sarve parivārya vṛkodaram ,
abhītāḥ samavartanta śastravṛṣṭyā samantataḥ.
35. tataḥ kṛtāstrāḥ te sarve parivārya vṛkodaram
abhītāḥ samavartanta śastravṛṣṭyā samantataḥ
35. tataḥ te sarve kṛtāstrāḥ abhītāḥ vṛkodaram
parivārya samantataḥ śastravṛṣṭyā samavartanta
35. Then, all of them, having mastered weaponry, surrounded Vṛkodara (Bhīmasena) and, undaunted, attacked him from all sides with a rain of weapons.
अभिद्रुतं शस्त्रभृतां वरिष्ठं समन्ततः पाण्डवं लोकवीरैः ।
सैन्येन घोरेण सुसंगतेन दृष्ट्वा बली पार्षतो भीमसेनम् ॥३६॥
36. abhidrutaṁ śastrabhṛtāṁ variṣṭhaṁ; samantataḥ pāṇḍavaṁ lokavīraiḥ ,
sainyena ghoreṇa susaṁgatena; dṛṣṭvā balī pārṣato bhīmasenam.
36. abhidrutam śastrabṛtām variṣṭham
samantataḥ pāṇḍavam lokavīraiḥ
sainyena ghoreṇa susaṃgatena
dṛṣṭvā balī pārṣataḥ bhīmasenam
36. pārṣataḥ balī lokavīraiḥ ghoreṇa
susaṃgatena sainyena samantataḥ
abhidrutam śastrabṛtām variṣṭham
pāṇḍavam bhīmasenam dṛṣṭvā
36. Seeing the mighty Bhīmasena, the son of Pṛṣata (Dhṛṣṭadyumna), who was the foremost among weapon-bearers and a Pāṇḍava, assailed from all sides by the world's heroes and by a dreadful, well-organized army...
अथोपगच्छच्छरविक्षताङ्गं पदातिनं क्रोधविषं वमन्तम् ।
आश्वासयन्पार्षतो भीमसेनं गदाहस्तं कालमिवान्तकाले ॥३७॥
37. athopagacchaccharavikṣatāṅgaṁ; padātinaṁ krodhaviṣaṁ vamantam ,
āśvāsayanpārṣato bhīmasenaṁ; gadāhastaṁ kālamivāntakāle.
37. atha upagacchan śaravikṣatāṅgam
padātinam krodhaviṣam vamantam
āśvāsayān pārṣataḥ bhīmasenam
gadāhastam kālam iva antakāle
37. atha pārṣataḥ śaravikṣatāṅgam
padātinam krodhaviṣam vamantam
gadāhastam antakāle kālam iva
bhīmasenam upagacchan āśvāsayān
37. Then Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna), approaching Bhīmasena – the foot-soldier whose limbs were wounded by arrows, who was spewing the poison of wrath, and who, mace in hand, resembled Death (kāla) itself at the time of universal dissolution – began to console him.
निःशल्यमेनं च चकार तूर्णमारोपयच्चात्मरथं महात्मा ।
भृशं परिष्वज्य च भीमसेनमाश्वासयामास च शत्रुमध्ये ॥३८॥
38. niḥśalyamenaṁ ca cakāra tūrṇa;māropayaccātmarathaṁ mahātmā ,
bhṛśaṁ pariṣvajya ca bhīmasena;māśvāsayāmāsa ca śatrumadhye.
38. niḥśalyam enam ca cakāra tūrṇam
āropayat ca ātmaratham mahātmā
bhṛśam pariṣvajya ca bhīmasenam
āśvāsayāmāsa ca śatrumadhye
38. mahātmā enam niḥśalyam ca tūrṇam cakāra,
ātmaratham ca āropayat,
bhṛśam bhīmasenam pariṣvajya ca śatrumadhye ca āśvāsayāmāsa
38. The great-souled one (mahātman) quickly freed him from arrows and placed him on his own chariot. Embracing Bhimasena firmly, he also comforted him amidst the enemies.
भ्रातॄनथोपेत्य तवापि पुत्रस्तस्मिन्विमर्दे महति प्रवृत्ते ।
अयं दुरात्मा द्रुपदस्य पुत्रः समागतो भीमसेनेन सार्धम् ।
तं यात सर्वे सहिता निहन्तुं मा वो रिपुः प्रार्थयतामनीकम् ॥३९॥
39. bhrātṝnathopetya tavāpi putra;stasminvimarde mahati pravṛtte ,
ayaṁ durātmā drupadasya putraḥ; samāgato bhīmasenena sārdham ,
taṁ yāta sarve sahitā nihantuṁ; mā vo ripuḥ prārthayatāmanīkam.
39. bhrātṝn atha upetya tava api putraḥ tasmin vimarde
mahati pravṛtte ayam durātmā drupadasya putraḥ
samāgataḥ bhīmasenena sārdham tam yāta sarve
sahitā nihantum mā vaḥ ripuḥ prārthayatām anīkam
39. atha tava putraḥ bhrātṝn upetya,
tasmin mahati vimarde pravṛtte [abravīt]: ayam durātmā drupadasya putraḥ bhīmasenena sārdham samāgataḥ.
sarve sahitāḥ tam nihantum yāta.
ripuḥ vaḥ anīkam mā prārthayatām.
39. Your son (Duryodhana), having then approached his brothers when that great battle had begun, said: "This wicked son of Drupada has come together with Bhimasena. All of you go united to kill him! Do not let the enemy challenge your army!"
श्रुत्वा तु वाक्यं तममृष्यमाणा ज्येष्ठाज्ञया चोदिता धार्तराष्ट्राः ।
वधाय निष्पेतुरुदायुधास्ते युगक्षये केतवो यद्वदुग्राः ॥४०॥
40. śrutvā tu vākyaṁ tamamṛṣyamāṇā; jyeṣṭhājñayā coditā dhārtarāṣṭrāḥ ,
vadhāya niṣpeturudāyudhāste; yugakṣaye ketavo yadvadugrāḥ.
40. śrutvā tu vākyam tam amṛṣyamāṇāḥ
jyeṣṭhājñayā coditāḥ dhārtarāṣṭrāḥ
vadhāya niṣpetuḥ udāyudhāḥ te
yugakṣaye ketavaḥ yadvat ugrāḥ
40. tu tam vākyam śrutvā,
amṛṣyamāṇāḥ jyeṣṭhājñayā coditāḥ te dhārtarāṣṭrāḥ,
vadhāya,
yugakṣaye ugrāḥ ketavaḥ yadvat,
udāyudhāḥ niṣpetuḥ.
40. Indeed, having heard that speech, those sons of Dhritarashtra, unable to tolerate it and impelled by the command of their eldest (Duryodhana), rushed forth for the killing with uplifted weapons, just as fierce comets appear at the end of a cosmic age (yuga).
प्रगृह्य चित्राणि धनूंषि वीरा ज्यानेमिघोषैः प्रविकम्पयन्तः ।
शरैरवर्षन्द्रुपदस्य पुत्रं यथाम्बुदा भूधरं वारिजालैः ।
निहत्य तांश्चापि शरैः सुतीक्ष्णैर्न विव्यथे समरे चित्रयोधी ॥४१॥
41. pragṛhya citrāṇi dhanūṁṣi vīrā; jyānemighoṣaiḥ pravikampayantaḥ ,
śarairavarṣandrupadasya putraṁ; yathāmbudā bhūdharaṁ vārijālaiḥ ,
nihatya tāṁścāpi śaraiḥ sutīkṣṇai;rna vivyathe samare citrayodhī.
41. pragṛhya citrāṇi dhanūṃṣi vīrāḥ jyānemighoṣaiḥ
pravikampayantaḥ śaraiḥ avarṣan drupadasya putram
yathā ambudāḥ bhūdharam vārijālaiḥ nihatya tān ca
api śaraiḥ sutīkṣṇaiḥ na vivyathe samare citrayodhī
41. vīrāḥ citrāṇi dhanūṃṣi pragṛhya,
jyānemighoṣaiḥ [śatrūn] pravikampayantaḥ,
yathā ambudāḥ vārijālaiḥ bhūdharam avarṣan,
[tathā] drupadasya putram śaraiḥ avarṣan.
[saḥ] citrayodhī ca api tān sutīkṣṇaiḥ śaraiḥ nihatya samare na vivyathe.
41. Taking up their wondrous bows, the heroes, causing everything to tremble greatly with the sounds of their bowstrings and chariot wheels, showered Drupada's son with arrows, just as clouds drench a mountain with torrents of water. Yet, that skillful warrior, having struck them down with very sharp arrows, was not agitated in battle.
समभ्युदीर्णांश्च तवात्मजांस्तथा निशाम्य वीरानभितः स्थितान्रणे ।
जिघांसुरुग्रं द्रुपदात्मजो युवा प्रमोहनास्त्रं युयुजे महारथः ।
क्रुद्धो भृशं तव पुत्रेषु राजन्दैत्येषु यद्वत्समरे महेन्द्रः ॥४२॥
42. samabhyudīrṇāṁśca tavātmajāṁstathā; niśāmya vīrānabhitaḥ sthitānraṇe ,
jighāṁsurugraṁ drupadātmajo yuvā; pramohanāstraṁ yuyuje mahārathaḥ ,
kruddho bhṛśaṁ tava putreṣu rāja;ndaityeṣu yadvatsamare mahendraḥ.
42. samabhyudīrṇān ca tava ātmajān tathā niśāmya vīrān
abhitaḥ sthitān raṇe | jighāṃsuḥ ugram drupadātmajaḥ
yuvā pramohanāstram yuyuje mahārathaḥ | kruddhaḥ bhṛśam
tava putreṣu rājan daityeṣu yadvat samare mahendraḥ
42. rājan tava ātmajān ca vīrān rane abhitaḥ sthitān tathā samabhyudīrṇān niśāmya,
yuvā drupadātmajaḥ mahārathaḥ ugram jighāṃsuḥ kruddhaḥ bhṛśam tava putreṣu,
samare daityeṣu mahendraḥ yadvat,
pramohanāstram yuyuje
42. And seeing your sons, the heroes, having risen up and standing all around on the battlefield, the young son of Drupada (Dhṛṣṭadyumna), a great charioteer, intensely desiring to kill them, deployed the bewildering weapon (pramohanāstra). He was exceedingly angry at your sons, O King, just as Mahendra (Indra) would be with the demons in battle.
ततो व्यमुह्यन्त रणे नृवीराः प्रमोहनास्त्राहतबुद्धिसत्त्वाः ।
प्रदुद्रुवुः कुरवश्चैव सर्वे सवाजिनागाः सरथाः समन्तात् ।
परीतकालानिव नष्टसंज्ञान्मोहोपेतांस्तव पुत्रान्निशम्य ॥४३॥
43. tato vyamuhyanta raṇe nṛvīrāḥ; pramohanāstrāhatabuddhisattvāḥ ,
pradudruvuḥ kuravaścaiva sarve; savājināgāḥ sarathāḥ samantāt ,
parītakālāniva naṣṭasaṁjñā;nmohopetāṁstava putrānniśamya.
43. tataḥ vyamuhyanta raṇe nṛvīrāḥ pramohanāstrāhatabuddhisattvāḥ
| pradudruvuḥ kuravaḥ ca eva
sarve savājināgāḥ sarathāḥ samantāt | parītakālān
iva naṣṭasaṃjñān mohopetān tava putrān niśamya
43. tataḥ raṇe nṛvīrāḥ pramohanāstrāhatabuddhisattvāḥ
vyamuhyanta ca eva sarve kuravaḥ savājināgāḥ sarathāḥ
samantāt pradudruvuḥ tava putrān naṣṭasaṃjñān
mohopetān parītakālān iva niśamya (te pradudruvuḥ)
43. Then, the human heroes (kṣatriyas) in battle became utterly bewildered, their intellects and vital energy (sattva) struck down by the bewildering weapon (pramohanāstra). And all the Kurus, along with their horses, elephants, and chariots, fled in all directions. Observing your sons thus overcome by delusion (moha), their consciousness (saṃjñā) lost, as if seized by the grip of death (kāla), they scattered.
एतस्मिन्नेव काले तु द्रोणः शस्त्रभृतां वरः ।
द्रुपदं त्रिभिरासाद्य शरैर्विव्याध दारुणैः ॥४४॥
44. etasminneva kāle tu droṇaḥ śastrabhṛtāṁ varaḥ ,
drupadaṁ tribhirāsādya śarairvivyādha dāruṇaiḥ.
44. etasmin eva kāle tu droṇaḥ śastrabṛtām varaḥ |
drupadaṃ tribhiḥ āsādya śaraiḥ vivyādha dāruṇaiḥ
44. tu etasmin eva kāle,
śastrabṛtām varaḥ droṇaḥ,
tribhiḥ dāruṇaiḥ śaraiḥ drupadaṃ āsādya,
vivyādha
44. At this very moment, however, Droṇa, the foremost among weapon-bearers, having come upon Drupada, pierced him with three dreadful arrows.
सोऽतिविद्धस्तदा राजन्रणे द्रोणेन पार्थिवः ।
अपायाद्द्रुपदो राजन्पूर्ववैरमनुस्मरन् ॥४५॥
45. so'tividdhastadā rājanraṇe droṇena pārthivaḥ ,
apāyāddrupado rājanpūrvavairamanusmaran.
45. saḥ atividdhaḥ tadā rājan raṇe droṇena pārthivaḥ
| apāyāt drupadaḥ rājan pūrvavairam anusmaran
45. rājan tadā raṇe droṇena atividdhaḥ saḥ pārthivaḥ drupadaḥ,
rājan pūrvavairam anusmaran,
apāyāt
45. That king (pārthiva) Drupada, O King, severely wounded then in battle by Droṇa, retreated, remembering their old enmity.
जित्वा तु द्रुपदं द्रोणः शङ्खं दध्मौ प्रतापवान् ।
तस्य शङ्खस्वनं श्रुत्वा वित्रेसुः सर्वसोमकाः ॥४६॥
46. jitvā tu drupadaṁ droṇaḥ śaṅkhaṁ dadhmau pratāpavān ,
tasya śaṅkhasvanaṁ śrutvā vitresuḥ sarvasomakāḥ.
46. jitvā tu drupadaṃ droṇaḥ śaṅkhaṃ dadhmau pratāpavān
tasya śaṅkhasvanam śrutvā vitresuḥ sarvasomakāḥ
46. pratāpavān droṇaḥ drupadaṃ jitvā tu śaṅkhaṃ dadhmau
tasya śaṅkhasvanam śrutvā sarvasomakāḥ vitresuḥ
46. After conquering Drupada, the mighty Drona blew his conch shell. Hearing the sound of his conch, all the Somakas were terrified.
अथ शुश्राव तेजस्वी द्रोणः शस्त्रभृतां वरः ।
प्रमोहनास्त्रेण रणे मोहितानात्मजांस्तव ॥४७॥
47. atha śuśrāva tejasvī droṇaḥ śastrabhṛtāṁ varaḥ ,
pramohanāstreṇa raṇe mohitānātmajāṁstava.
47. atha śuśrāva tejasvī droṇaḥ śastrabhṛtām varaḥ
pramohanāstreṇa raṇe mohitān ātmajān tava
47. atha tejasvī śastrabhṛtām varaḥ droṇaḥ raṇe
pramohanāstreṇa mohitān tava ātmajān śuśrāva
47. Then, the brilliant Drona, the best among weapon-wielders, heard that your sons had been deluded in battle by the deluding weapon.
ततो द्रोणो राजगृद्धी त्वरितोऽभिययौ रणात् ।
तत्रापश्यन्महेष्वासो भारद्वाजः प्रतापवान् ।
धृष्टद्युम्नं च भीमं च विचरन्तौ महारणे ॥४८॥
48. tato droṇo rājagṛddhī tvarito'bhiyayau raṇāt ,
tatrāpaśyanmaheṣvāso bhāradvājaḥ pratāpavān ,
dhṛṣṭadyumnaṁ ca bhīmaṁ ca vicarantau mahāraṇe.
48. tataḥ droṇaḥ rājagṛddhī tvaritaḥ
abhiyayau raṇāt tatra apaśyat maheṣvāsaḥ
bhāradvājaḥ pratāpavān dhṛṣṭadyumnaṃ
ca bhīmaṃ ca vicarantau mahāraṇe
48. tataḥ rājagṛddhī droṇaḥ tvaritaḥ
raṇāt abhiyayau tatra pratāpavān
maheṣvāsaḥ bhāradvājaḥ dhṛṣṭadyumnaṃ ca
bhīmaṃ ca mahāraṇe vicarantau apaśyat
48. Then, Drona, desirous of royal power, quickly departed from the battle. There, the mighty Bharadvaja (Drona), a great archer, saw Dhrishtadyumna and Bhima moving about in the great battle.
मोहाविष्टांश्च ते पुत्रानपश्यत्स महारथः ।
ततः प्रज्ञास्त्रमादाय मोहनास्त्रं व्यशातयत् ॥४९॥
49. mohāviṣṭāṁśca te putrānapaśyatsa mahārathaḥ ,
tataḥ prajñāstramādāya mohanāstraṁ vyaśātayat.
49. mohāviṣṭān ca te putrān apaśyat saḥ mahārathaḥ
tataḥ prajñāstram ādāya mohanāstraṃ vyaśātayat
49. saḥ mahārathaḥ mohāviṣṭān ca te putrān apaśyat
tataḥ prajñāstram ādāya mohanāstraṃ vyaśātayat
49. He, that great charioteer, also saw your sons overcome by delusion. Then, taking up the weapon of wisdom, he destroyed the deluding weapon.
अथ प्रत्यागतप्राणास्तव पुत्रा महारथाः ।
पुनर्युद्धाय समरे प्रययुर्भीमपार्षतौ ॥५०॥
50. atha pratyāgataprāṇāstava putrā mahārathāḥ ,
punaryuddhāya samare prayayurbhīmapārṣatau.
50. atha pratyāgataprāṇāḥ tava putrāḥ mahārathāḥ
punaḥ yuddhāya samare prayayuḥ bhīmapārṣatau
50. atha tava putrāḥ mahārathāḥ pratyāgataprāṇāḥ
punaḥ samare yuddhāya bhīmapārṣatau prayayuḥ
50. Then your sons, the great charioteers, having regained their courage, went forth again into battle against Bhīma and Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna).
ततो युधिष्ठिरः प्राह समाहूय स्वसैनिकान् ।
गच्छन्तु पदवीं शक्त्या भीमपार्षतयोर्युधि ॥५१॥
51. tato yudhiṣṭhiraḥ prāha samāhūya svasainikān ,
gacchantu padavīṁ śaktyā bhīmapārṣatayoryudhi.
51. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ prāha samāhūya svasainikān
gacchantu padavīm śaktyā bhīmapārṣatayoḥ yudhi
51. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ svasainikān samāhūya prāha
bhīmapārṣatayoḥ padavīm yudhi śaktyā gacchantu
51. Then Yudhishthira, having assembled his own soldiers, declared: "Let them follow the path of Bhīma and Pārṣata (Dhṛṣṭadyumna) in battle with all their might."
सौभद्रप्रमुखा वीरा रथा द्वादश दंशिताः ।
प्रवृत्तिमधिगच्छन्तु न हि शुध्यति मे मनः ॥५२॥
52. saubhadrapramukhā vīrā rathā dvādaśa daṁśitāḥ ,
pravṛttimadhigacchantu na hi śudhyati me manaḥ.
52. saubhadrapramukhāḥ vīrāḥ rathāḥ dvādaśa daṃśitāḥ
pravṛttim adhigacchantu na hi śudhyati me manaḥ
52. saubhadrapramukhāḥ dvādaśa daṃśitāḥ vīrāḥ rathāḥ
pravṛttim adhigacchantu hi me manaḥ na śudhyati
52. Let twelve armored charioteers, brave warriors led by Saubhadra (Abhimanyu), ascertain the situation, for my mind is indeed not at peace.
त एवं समनुज्ञाताः शूरा विक्रान्तयोधिनः ।
बाढमित्येवमुक्त्वा तु सर्वे पुरुषमानिनः ।
मध्यंदिनगते सूर्ये प्रययुः सर्व एव हि ॥५३॥
53. ta evaṁ samanujñātāḥ śūrā vikrāntayodhinaḥ ,
bāḍhamityevamuktvā tu sarve puruṣamāninaḥ ,
madhyaṁdinagate sūrye prayayuḥ sarva eva hi.
53. te evam samanujñātāḥ śūrāḥ
vikrāntayodhinaḥ bāḍham iti evam uktvā
tu sarve puruṣamāninaḥ madhyaṃdinagate
sūrye prayayuḥ sarve eva hi
53. evam samanujñātāḥ te śūrāḥ
vikrāntayodhinaḥ puruṣamāninaḥ sarve tu
bāḍham iti evam uktvā hi
madhyaṃdinagate sūrye sarve eva prayayuḥ
53. Thus, all those brave, valiant, and proud warriors, having been given leave, said 'Very well indeed' and then set forth, as the midday sun stood overhead.
केकया द्रौपदेयाश्च धृष्टकेतुश्च वीर्यवान् ।
अभिमन्युं पुरस्कृत्य महत्या सेनया वृताः ॥५४॥
54. kekayā draupadeyāśca dhṛṣṭaketuśca vīryavān ,
abhimanyuṁ puraskṛtya mahatyā senayā vṛtāḥ.
54. kekayāḥ draupadeyāḥ ca dhṛṣṭaketuḥ ca vīryavān
abhimanyum puraskṛtya mahatyā senayā vṛtāḥ
54. kekayāḥ draupadeyāḥ ca vīryavān dhṛṣṭaketuḥ
ca abhimanyum puraskṛtya mahatyā senayā vṛtāḥ
54. The Kekayas, the sons of Draupadi, and the valorous Dhrishtaketu, with Abhimanyu at their vanguard, were accompanied by a vast army.
ते कृत्वा समरे व्यूहं सूचीमुखमरिंदमाः ।
बिभिदुर्धार्तराष्ट्राणां तद्रथानीकमाहवे ॥५५॥
55. te kṛtvā samare vyūhaṁ sūcīmukhamariṁdamāḥ ,
bibhidurdhārtarāṣṭrāṇāṁ tadrathānīkamāhave.
55. te kṛtvā samare vyūham sūcīmukham ariṃdamāḥ
bibhiduḥ dhārtarāṣṭrāṇām tat rathānīkam āhave
55. te ariṃdamāḥ samare sūcīmukham vyūham kṛtvā
dhārtarāṣṭrāṇām tat rathānīkam āhave bibhiduḥ
55. Those enemy-vanquishers (ariṃdamāḥ), having formed the 'needle-mouthed' battle array (sūcīmukha vyūha) in battle, pierced that chariot division of the Dhritarashtras in the combat.
तान्प्रयातान्महेष्वासानभिमन्युपुरोगमान् ।
भीमसेनभयाविष्टा धृष्टद्युम्नविमोहिता ॥५६॥
56. tānprayātānmaheṣvāsānabhimanyupurogamān ,
bhīmasenabhayāviṣṭā dhṛṣṭadyumnavimohitā.
56. tān prayātān maheṣvāsān abhimanyu-purōgamān
bhīmasenabhayāviṣṭā dhṛṣṭadyumnavimohitā
56. tān prayātān maheṣvāsān abhimanyu-purōgamān
bhīmasenabhayāviṣṭā dhṛṣṭadyumnavimohitā
56. As those great archers (maheṣvāsān), with Abhimanyu at their forefront, advanced; (your army, then,) was filled with fear of Bhimasena and deluded by Dhrishtadyumna.
न संधारयितुं शक्ता तव सेना जनाधिप ।
मदमूर्छान्वितात्मानं प्रमदेवाध्वनि स्थिता ॥५७॥
57. na saṁdhārayituṁ śaktā tava senā janādhipa ,
madamūrchānvitātmānaṁ pramadevādhvani sthitā.
57. na saṃdhārayitum śaktā tava senā janādhipa
madamūrcchānvitātmānam pramadā iva adhvani sthitā
57. janādhipa tava senā saṃdhārayitum na śaktā iva
madamūrcchānvitātmānam adhvani sthitā pramadā
57. O lord of people (janādhipa), your army (senā), (being) filled with fear of Bhimasena and deluded by Dhrishtadyumna (from the previous verse), was unable to restrain itself, just like an intoxicated woman (pramadā) standing on a road, whose self (ātman) is overcome by intoxication and stupor.
तेऽभियाता महेष्वासाः सुवर्णविकृतध्वजाः ।
परीप्सन्तोऽभ्यधावन्त धृष्टद्युम्नवृकोदरौ ॥५८॥
58. te'bhiyātā maheṣvāsāḥ suvarṇavikṛtadhvajāḥ ,
parīpsanto'bhyadhāvanta dhṛṣṭadyumnavṛkodarau.
58. te abhiyātāḥ maheṣvāsāḥ suvarṇavikṛtadhvajāḥ
parīpsantaḥ abhyadhāvanta dhṛṣṭadyumnavṛkodarau
58. te maheṣvāsāḥ suvarṇavikṛtadhvajāḥ parīpsantaḥ
dhṛṣṭadyumnavṛkodarau abhiyātāḥ abhyadhāvanta
58. Those great archers, whose banners were adorned with gold, rushed forward, desiring to seize Dhrishtadyumna and Bhima (Vrikodara).
तौ च दृष्ट्वा महेष्वासानभिमन्युपुरोगमान् ।
बभूवतुर्मुदा युक्तौ निघ्नन्तौ तव वाहिनीम् ॥५९॥
59. tau ca dṛṣṭvā maheṣvāsānabhimanyupurogamān ,
babhūvaturmudā yuktau nighnantau tava vāhinīm.
59. tau ca dṛṣṭvā maheṣvāsān abhimanyupurogamān
babhūvatuḥ mudā yuktau nighnantau tava vāhinīm
59. tau ca abhimanyupurogamān maheṣvāsān dṛṣṭvā
mudā yuktau babhūvatuḥ tava vāhinīm nighnantau
59. And those two (Dhrishtadyumna and Bhima), having seen the great archers led by Abhimanyu, became filled with joy, striking down your army.
दृष्ट्वा च सहसायान्तं पाञ्चाल्यो गुरुमात्मनः ।
नाशंसत वधं वीरः पुत्राणां तव पार्षतः ॥६०॥
60. dṛṣṭvā ca sahasāyāntaṁ pāñcālyo gurumātmanaḥ ,
nāśaṁsata vadhaṁ vīraḥ putrāṇāṁ tava pārṣataḥ.
60. dṛṣṭvā ca sahasā āyāntam pāñcālyaḥ gurum ātmanaḥ
na āśaṃsata vadham vīraḥ putrāṇām tava pārṣataḥ
60. ca pārṣataḥ vīraḥ pāñcālyaḥ ātmanaḥ gurum sahasā
āyāntam dṛṣṭvā tava putrāṇām vadham na āśaṃsata
60. And the hero Dhrishtadyumna (Pārṣata), having suddenly seen his own teacher, did not wish for the killing of your sons.
ततो रथं समारोप्य केकयस्य वृकोदरम् ।
अभ्यधावत्सुसंक्रुद्धो द्रोणमिष्वस्त्रपारगम् ॥६१॥
61. tato rathaṁ samāropya kekayasya vṛkodaram ,
abhyadhāvatsusaṁkruddho droṇamiṣvastrapāragam.
61. tataḥ ratham samāropya kekayasya vṛkodaram
abhyadhāvat susaṃkruddhaḥ droṇam iṣvastrapāragam
61. tataḥ susaṃkruddhaḥ kekayasya ratham vṛkodaram
samāropya iṣvastrapāragam droṇam abhyadhāvat
61. Then, greatly enraged, Dhrishtadyumna, having made Bhima (Vrikodara) mount the chariot of the Kekaya warrior, rushed towards Drona, who was an expert in archery.
तस्याभिपततस्तूर्णं भारद्वाजः प्रतापवान् ।
क्रुद्धश्चिच्छेद भल्लेन धनुः शत्रुनिषूदनः ॥६२॥
62. tasyābhipatatastūrṇaṁ bhāradvājaḥ pratāpavān ,
kruddhaściccheda bhallena dhanuḥ śatruniṣūdanaḥ.
62. tasya abhipatataḥ tūrṇam bhāradvājaḥ pratāpavān
kruddhaḥ ciccheda bhallena dhanuḥ śatruniṣūdanaḥ
62. pratāpavān śatruniṣūdanaḥ kruddhaḥ bhāradvājaḥ
tūrṇam abhipatataḥ tasya dhanuḥ bhallena ciccheda
62. The powerful Bharadvaja (Drona), the destroyer of enemies, became enraged and quickly cut his (Dhrishtadyumna's) bow with a bhalla arrow as he (Dhrishtadyumna) rushed forward.
अन्यांश्च शतशो बाणान्प्रेषयामास पार्षते ।
दुर्योधनहितार्थाय भर्तृपिण्डमनुस्मरन् ॥६३॥
63. anyāṁśca śataśo bāṇānpreṣayāmāsa pārṣate ,
duryodhanahitārthāya bhartṛpiṇḍamanusmaran.
63. anyān ca śataśaḥ bāṇān preṣayām āsa pārṣate
duryodhanahitārthāya bhartṛpiṇḍam anusmaran
63. bhartṛpiṇḍam anusmaran (saḥ) duryodhanahitārthāya
pārṣate anyān ca śataśaḥ bāṇān preṣayām āsa
63. And remembering his master's sustenance (bhartṛpiṇḍa), he (Drona) sent hundreds of other arrows at Pṛṣata's son (Dhrishtadyumna) for the benefit of Duryodhana.
अथान्यद्धनुरादाय पार्षतः परवीरहा ।
द्रोणं विव्याध सप्तत्या रुक्मपुङ्खैः शिलाशितैः ॥६४॥
64. athānyaddhanurādāya pārṣataḥ paravīrahā ,
droṇaṁ vivyādha saptatyā rukmapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ.
64. atha anyat dhanuḥ ādāya pārṣataḥ paravīrahā
droṇam vivyādha saptatyā rukmapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ
64. atha paravīrahā pārṣataḥ anyat dhanuḥ ādāya saptatyā
rukmapuṅkhaiḥ śilāśitaiḥ (bāṇaiḥ) droṇam vivyādha
64. Then, Pṛṣata's son (Dhrishtadyumna), the slayer of hostile heroes, having taken another bow, pierced Drona with seventy gold-feathered, stone-sharpened (arrows).
तस्य द्रोणः पुनश्चापं चिच्छेदामित्रकर्शनः ।
हयांश्च चतुरस्तूर्णं चतुर्भिः सायकोत्तमैः ॥६५॥
65. tasya droṇaḥ punaścāpaṁ cicchedāmitrakarśanaḥ ,
hayāṁśca caturastūrṇaṁ caturbhiḥ sāyakottamaiḥ.
65. tasya droṇaḥ punaḥ cāpam ciccheda amitrakarśanaḥ
hayān ca caturaḥ tūrṇam caturbhiḥ sāyakottamaiḥ
65. amitrakarśanaḥ droṇaḥ punaḥ tasya cāpam (ca) caturaḥ
hayān ca tūrṇam caturbhiḥ sāyakottamaiḥ ciccheda
65. Drona, the tormentor of enemies, again quickly cut his (Dhrishtadyumna's) bow, and his four horses with four excellent arrows.
वैवस्वतक्षयं घोरं प्रेषयामास वीर्यवान् ।
सारथिं चास्य भल्लेन प्रेषयामास मृत्यवे ॥६६॥
66. vaivasvatakṣayaṁ ghoraṁ preṣayāmāsa vīryavān ,
sārathiṁ cāsya bhallena preṣayāmāsa mṛtyave.
66. vaivasvatakṣayam ghoram preṣayāmāsa vīryavān
sārathim ca asya bhallena preṣayāmāsa mṛtyave
66. vīryavān asya sārathim ghoram vaivasvatakṣayam
bhallena preṣayāmāsa ca mṛtyave preṣayāmāsa
66. The mighty one dispatched his charioteer to the terrible abode of Yama (vaivasvatakṣaya), sending him to death with an arrow (bhalla).
हताश्वात्स रथात्तूर्णमवप्लुत्य महारथः ।
आरुरोह महाबाहुरभिमन्योर्महारथम् ॥६७॥
67. hatāśvātsa rathāttūrṇamavaplutya mahārathaḥ ,
āruroha mahābāhurabhimanyormahāratham.
67. hatāśvāt saḥ rathāt tūrṇam avaplutya mahārathaḥ
ārūroha mahābāhuḥ abhimanyoḥ mahāratham
67. saḥ mahābāhuḥ mahārathaḥ hatāśvāt rathāt
tūrṇam avaplutya abhimanyoḥ mahāratham ārūroha
67. The great warrior (mahāratha), the mighty-armed one (mahābāhu), quickly jumped down from that chariot whose horses had been killed, and climbed onto Abhimanyu's great chariot.
ततः सरथनागाश्वा समकम्पत वाहिनी ।
पश्यतो भीमसेनस्य पार्षतस्य च पश्यतः ॥६८॥
68. tataḥ sarathanāgāśvā samakampata vāhinī ,
paśyato bhīmasenasya pārṣatasya ca paśyataḥ.
68. tataḥ sarathanāgāśvā samakampata vāhinī
paśyataḥ bhīmasenasya pārṣatasya ca paśyataḥ
68. tataḥ sarathanāgāśvā vāhinī samakampata
bhīmasenasya ca pārṣatasya paśyataḥ paśyataḥ
68. Then the army (vāhinī), with its chariots, elephants, and horses, trembled, as Bhimasena and Dhrishṭadyumna (Pārṣata) watched.
तत्प्रभग्नं बलं दृष्ट्वा द्रोणेनामिततेजसा ।
नाशक्नुवन्वारयितुं समस्तास्ते महारथाः ॥६९॥
69. tatprabhagnaṁ balaṁ dṛṣṭvā droṇenāmitatejasā ,
nāśaknuvanvārayituṁ samastāste mahārathāḥ.
69. tat prabhagnam balam dṛṣṭvā droṇena amitatejasā
na aśaknuvan vārayitum samastāḥ te mahārathāḥ
69. amitatejasā droṇena tat prabhagnam balam dṛṣṭvā
te samastāḥ mahārathāḥ vārayitum na aśaknuvan
69. Seeing that army routed by Drona, who possessed immeasurable prowess, all those great warriors (mahāratha) were unable to restrain it.
वध्यमानं तु तत्सैन्यं द्रोणेन निशितैः शरैः ।
व्यभ्रमत्तत्र तत्रैव क्षोभ्यमाण इवार्णवः ॥७०॥
70. vadhyamānaṁ tu tatsainyaṁ droṇena niśitaiḥ śaraiḥ ,
vyabhramattatra tatraiva kṣobhyamāṇa ivārṇavaḥ.
70. vadhyamānam tu tat sainyam droṇena niśitaiḥ śaraiḥ
vyabhramat tatra tatra eva kṣobhyamāṇaḥ iva arṇavaḥ
70. droṇena niśitaiḥ śaraiḥ vadhyamānam tat sainyam
tatra tatra eva vyabhramat arṇavaḥ iva kṣobhyamāṇaḥ
70. That army, being slaughtered by Droṇa with sharp arrows, scattered in all directions, just like the ocean is agitated.
तथा दृष्ट्वा च तत्सैन्यं जहृषे च बलं तव ।
दृष्ट्वाचार्यं च संक्रुद्धं दहन्तं रिपुवाहिनीम् ।
चुक्रुशुः सर्वतो योधाः साधु साध्विति भारत ॥७१॥
71. tathā dṛṣṭvā ca tatsainyaṁ jahṛṣe ca balaṁ tava ,
dṛṣṭvācāryaṁ ca saṁkruddhaṁ dahantaṁ ripuvāhinīm ,
cukruśuḥ sarvato yodhāḥ sādhu sādhviti bhārata.
71. tathā dṛṣṭvā ca tat sainyam jahṛṣe ca
balam tava dṛṣṭvā ācāryam ca saṃkruddham
dahantam ripuvāhinīm cukruśuḥ
sarvataḥ yodhāḥ sādhu sādhu iti bhārata
71. bhārata,
tathā tat sainyam dṛṣṭvā ca tava balam ca jahṛṣe.
saṃkruddham ripuvāhinīm dahantam ācāryam ca dṛṣṭvā sarvataḥ yodhāḥ sādhu sādhu iti cukruśuḥ.
71. And seeing that army in such a state, your (Dhṛtarāṣṭra's) forces rejoiced. And seeing the preceptor (Ācārya Droṇa) greatly enraged, burning the enemy host, warriors from all sides shouted, "Excellent! Excellent!" O Bhārata.