Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-94

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
ब्राह्मणेभ्यः प्रयच्छन्ति दानानि विविधानि च ।
दातृप्रतिग्रहीत्रोर्वा को विशेषः पितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
brāhmaṇebhyaḥ prayacchanti dānāni vividhāni ca ,
dātṛpratigrahītrorvā ko viśeṣaḥ pitāmaha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca | brāhmaṇebhyaḥ prayacchanti dānāni
vividhāni ca | dātṛpratigrahītroḥ vā kaḥ viśeṣaḥ pitāmaha
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca brāhmaṇebhyaḥ vividhāni dānāni ca
prayacchanti pitāmaha dātṛpratigrahītroḥ vā kaḥ viśeṣaḥ
1. Yudhiṣṭhira said: 'People give various gifts to brahmins. But, O grandfather, what is the specific difference between the giver and the receiver (of these gifts)?'
भीष्म उवाच ।
साधोर्यः प्रतिगृह्णीयात्तथैवासाधुतो द्विजः ।
गुणवत्यल्पदोषः स्यान्निर्गुणे तु निमज्जति ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
sādhoryaḥ pratigṛhṇīyāttathaivāsādhuto dvijaḥ ,
guṇavatyalpadoṣaḥ syānnirguṇe tu nimajjati.
2. bhīṣmaḥ uvāca | sādhoḥ yaḥ pratigṛhṇīyāt tathā eva asādhutaḥ
dvijaḥ | guṇavati alpadoṣaḥ syāt nirguṇe tu nimajjati
2. bhīṣmaḥ uvāca yaḥ dvijaḥ sādhoḥ tathā eva asādhutaḥ
pratigṛhṇīyāt guṇavati alpadoṣaḥ syāt nirguṇe tu nimajjati
2. Bhīṣma said: 'A twice-born (dvija) who accepts (gifts), whether from a good person (sādhu) or a bad person (asādhu) – if it is from a virtuous person, there is only a minor fault. But if it is from one devoid of virtue, he certainly sinks (into degradation).'
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
वृषादर्भेश्च संवादं सप्तर्षीणां च भारत ॥३॥
3. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
vṛṣādarbheśca saṁvādaṁ saptarṣīṇāṁ ca bhārata.
3. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam |
vṛṣādarbheḥ ca saṃvādam saptarṣīṇām ca bhārata
3. atra api bhārata imam purātanam itihāsam
vṛṣādarbheḥ ca saptarṣīṇām ca saṃvādam udāharanti
3. Here, they also recount this ancient historical account (itihāsa), O Bhārata, specifically the dialogue between Vṛṣādarbhi and the seven sages (saptarṣi).
कश्यपोऽत्रिर्वसिष्ठश्च भरद्वाजोऽथ गौतमः ।
विश्वामित्रो जमदग्निः साध्वी चैवाप्यरुन्धती ॥४॥
4. kaśyapo'trirvasiṣṭhaśca bharadvājo'tha gautamaḥ ,
viśvāmitro jamadagniḥ sādhvī caivāpyarundhatī.
4. kaśyapaḥ atriḥ vasiṣṭhaḥ ca bharadvājaḥ atha gautamaḥ
viśvāmitraḥ jamadagniḥ sādhvī ca eva api arundhatī
4. kaśyapaḥ atriḥ vasiṣṭhaḥ ca bharadvājaḥ atha gautamaḥ
viśvāmitraḥ jamadagniḥ ca eva api sādhvī arundhatī
4. Kaśyapa, Atri, Vasiṣṭha, and Bharadvāja, then Gautama, Viśvāmitra, Jamadagni, and the virtuous Arundhatī as well.
सर्वेषामथ तेषां तु गण्डाभूत्कर्मकारिका ।
शूद्रः पशुसखश्चैव भर्ता चास्या बभूव ह ॥५॥
5. sarveṣāmatha teṣāṁ tu gaṇḍābhūtkarmakārikā ,
śūdraḥ paśusakhaścaiva bhartā cāsyā babhūva ha.
5. sarveṣām atha teṣām tu gaṇḍā abhūt karmakārikā
śūdraḥ paśusakhaḥ ca eva bhartā ca asyā babhūva ha
5. atha tu sarveṣām teṣām karmakārikā gaṇḍā abhūt.
ca eva asyā bhartā paśusakhaḥ śūdraḥ ha babhūva.
5. Then, for all of them, there was Gaṇḍā, a female servant. Her husband was a śūdra, a companion of animals.
ते वै सर्वे तपस्यन्तः पुरा चेरुर्महीमिमाम् ।
समाधिनोपशिक्षन्तो ब्रह्मलोकं सनातनम् ॥६॥
6. te vai sarve tapasyantaḥ purā cerurmahīmimām ,
samādhinopaśikṣanto brahmalokaṁ sanātanam.
6. te vai sarve tapasyantaḥ purā ceruḥ mahīm imām
samādhinā upaśikṣantaḥ brahmalokam sanātanam
6. te vai sarve tapasyantaḥ purā imām mahīm ceruḥ
samādhinā sanātanam brahmalokam upaśikṣantaḥ
6. All of them, indeed, performing austerities (tapas), previously wandered this earth, striving through deep meditation (samādhi) for the eternal realm of Brahman (brahmaloka).
अथाभवदनावृष्टिर्महती कुरुनन्दन ।
कृच्छ्रप्राणोऽभवद्यत्र लोकोऽयं वै क्षुधान्वितः ॥७॥
7. athābhavadanāvṛṣṭirmahatī kurunandana ,
kṛcchraprāṇo'bhavadyatra loko'yaṁ vai kṣudhānvitaḥ.
7. atha abhavat anāvṛṣṭiḥ mahatī kurunandana
kṛcchraprāṇaḥ abhavat yatra lokaḥ ayam vai kṣudhānvitaḥ
7. atha kurunandana mahatī anāvṛṣṭiḥ abhavat yatra
ayam lokaḥ vai kṣudhānvitaḥ kṛcchraprāṇaḥ abhavat
7. Then, O delight of the Kurus (kurunandana), there was a great drought, where this world suffered from extreme hunger and struggled for life.
कस्मिंश्चिच्च पुरा यज्ञे याज्येन शिबिसूनुना ।
दक्षिणार्थेऽथ ऋत्विग्भ्यो दत्तः पुत्रो निजः किल ॥८॥
8. kasmiṁścicca purā yajñe yājyena śibisūnunā ,
dakṣiṇārthe'tha ṛtvigbhyo dattaḥ putro nijaḥ kila.
8. kasmiṃścit ca purā yajñe yājyena śibisūnunā
dakṣiṇārthe atha ṛtvigbhyaḥ dattaḥ putraḥ nijaḥ kila
8. purā kasmiṃścit yajñe yājyena śibisūnunā ṛtvigbhyaḥ
dakṣiṇārthe atha nijaḥ putraḥ dattaḥ kila
8. It is said that in the past, during a certain ritual (yajña), the son of Śibi, who was the patron, then gave his own son to the officiating priests as a ritual fee.
तस्मिन्कालेऽथ सोऽल्पायुर्दिष्टान्तमगमत्प्रभो ।
ते तं क्षुधाभिसंतप्ताः परिवार्योपतस्थिरे ॥९॥
9. tasminkāle'tha so'lpāyurdiṣṭāntamagamatprabho ,
te taṁ kṣudhābhisaṁtaptāḥ parivāryopatasthire.
9. tasmin kāle atha saḥ alpāyuḥ diṣṭāntam agamat prabho
te tam kṣudhā abhisaṃtaptāḥ parivārya upatasthire
9. prabho tasmin kāle atha saḥ alpāyuḥ diṣṭāntam agamat
te tam kṣudhā abhisaṃtaptāḥ parivārya upatasthire
9. O Lord, at that very time, being short-lived, he then passed away. Those priests, afflicted by severe hunger, surrounded him and stood waiting.
याज्यात्मजमथो दृष्ट्वा गतासुमृषिसत्तमाः ।
अपचन्त तदा स्थाल्यां क्षुधार्ताः किल भारत ॥१०॥
10. yājyātmajamatho dṛṣṭvā gatāsumṛṣisattamāḥ ,
apacanta tadā sthālyāṁ kṣudhārtāḥ kila bhārata.
10. yājya ātmajam atha u dṛṣṭvā gatāsum ṛṣisattamāḥ
apacanta tadā sthālyām kṣudhārtāḥ kila bhārata
10. bhārata atha u kṣudhārtāḥ ṛṣisattamāḥ gatāsum
yājya ātmajam dṛṣṭvā tadā sthālyām apacanta kila
10. O Bhārata, then, having seen the patron's son (ātmaja) to be lifeless, those foremost among the sages, afflicted by hunger, indeed cooked him in a pot at that time.
निराद्ये मर्त्यलोकेऽस्मिन्नात्मानं ते परीप्सवः ।
कृच्छ्रामापेदिरे वृत्तिमन्नहेतोस्तपस्विनः ॥११॥
11. nirādye martyaloke'sminnātmānaṁ te parīpsavaḥ ,
kṛcchrāmāpedire vṛttimannahetostapasvinaḥ.
11. nirādye martyaloke asmin ātmānam te parīpsavaḥ
kṛcchrām āpedire vṛttim annahetoḥ tapasvinaḥ
11. asmin nirādye martyaloke annahetoḥ ātmānam
parīpsavaḥ te tapasvinaḥ kṛcchrām vṛttim āpedire
11. In this mortal world, devoid of food, those ascetics (tapasvin), desiring to preserve their own selves (ātman), resorted to a desperate measure for the sake of sustenance.
अटमानोऽथ तान्मार्गे पचमानान्महीपतिः ।
राजा शैब्यो वृषादर्भिः क्लिश्यमानान्ददर्श ह ॥१२॥
12. aṭamāno'tha tānmārge pacamānānmahīpatiḥ ,
rājā śaibyo vṛṣādarbhiḥ kliśyamānāndadarśa ha.
12. aṭamānaḥ atha tān mārge pacamānān mahīpatiḥ
rājā śaibyaḥ vṛṣādarbhiḥ kliśyamānān dadarśa ha
12. atha rājā śaibyaḥ vṛṣādarbhiḥ mārge aṭamānaḥ
pacamānān kliśyamānān tān ha dadarśa
12. As King Shaibya Vṛṣādarbhi was wandering on the path, he then saw them cooking and suffering.
वृषादर्भिरुवाच ।
प्रतिग्रहस्तारयति पुष्टिर्वै प्रतिगृह्णताम् ।
मयि यद्विद्यते वित्तं तच्छृणुध्वं तपोधनाः ॥१३॥
13. vṛṣādarbhiruvāca ,
pratigrahastārayati puṣṭirvai pratigṛhṇatām ,
mayi yadvidyate vittaṁ tacchṛṇudhvaṁ tapodhanāḥ.
13. vṛṣādarbhiḥ uvāca pratigrahaḥ tārayati puṣṭiḥ vai
pratigṛhṇatām mayi yat vidyate vittam tat śṛṇudhvam tapodhanāḥ
13. vṛṣādarbhiḥ uvāca pratigṛhṇatām vai pratigrahaḥ puṣṭiḥ
tārayati tapodhanāḥ mayi yat vittam vidyate tat śṛṇudhvam
13. Vṛṣādarbhi said: 'The acceptance of gifts leads to prosperity, indeed, for those who receive them. O ascetics (tapodhanāḥ), listen to what wealth I possess!'
प्रियो हि मे ब्राह्मणो याचमानो दद्यामहं वोऽश्वतरीसहस्रम् ।
एकैकशः सवृषाः संप्रसूताः सर्वेषां वै शीघ्रगाः श्वेतलोमाः ॥१४॥
14. priyo hi me brāhmaṇo yācamāno; dadyāmahaṁ vo'śvatarīsahasram ,
ekaikaśaḥ savṛṣāḥ saṁprasūtāḥ; sarveṣāṁ vai śīghragāḥ śvetalomāḥ.
14. priyaḥ hi me brāhmaṇaḥ yācamānaḥ
dadyām aham vaḥ aśvatarīsahasram
ekaikaśaḥ savṛṣāḥ samprasūtāḥ
sarveṣām vai śīghragāḥ śvetalomāḥ
14. hi me yācamānaḥ brāhmaṇaḥ priyaḥ
aham vaḥ ekaikaśaḥ savṛṣāḥ
samprasūtāḥ sarveṣām vai śīghragāḥ
śvetalomāḥ aśvatarīsahasram dadyām
14. Indeed, a Brahmin (brāhmaṇa) who makes a request is dear to me. I would give you a thousand cows, each with a bull, having given birth, all of them swift-moving and white-haired.
कुलंभराननडुहः शतंशतान्धुर्याञ्शुभान्सर्वशोऽहं ददानि ।
पृथ्वीवाहान्पीवरांश्चैव तावदग्र्या गृष्ट्यो धेनवः सुव्रताश्च ॥१५॥
15. kulaṁbharānanaḍuhaḥ śataṁśatā;ndhuryāñśubhānsarvaśo'haṁ dadāni ,
pṛthvīvāhānpīvarāṁścaiva tāva;dagryā gṛṣṭyo dhenavaḥ suvratāśca.
15. kulaṃbharān anaḍuhaḥ śatam śatam
dhuryān śubhān sarvaśaḥ aham dadāni
pṛthvīvāhān pīvarān ca eva tāvat
agryāḥ gṛṣṭyaḥ dhenavaḥ suvratāḥ ca
15. aham sarvaśaḥ kulaṃbharān dhuryān
śubhān pṛthvīvāhān pīvarān ca śatam
śatam anaḍuhaḥ dadāni ca eva tāvat
agryāḥ gṛṣṭyaḥ dhenavaḥ suvratāḥ ca
15. I wholly give you hundreds of oxen that support families, are fit for the yoke, auspicious, capable of drawing heavy loads, and stout. And I also give so many excellent heifers and virtuous milch cows.
वरान्ग्रामान्व्रीहियवं रसांश्च रत्नं चान्यद्दुर्लभं किं ददानि ।
मा स्माभक्ष्ये भावमेवं कुरुध्वं पुष्ट्यर्थं वै किं प्रयच्छाम्यहं वः ॥१६॥
16. varāngrāmānvrīhiyavaṁ rasāṁśca; ratnaṁ cānyaddurlabhaṁ kiṁ dadāni ,
mā smābhakṣye bhāvamevaṁ kurudhvaṁ; puṣṭyarthaṁ vai kiṁ prayacchāmyahaṁ vaḥ.
16. varān grāmān vrīhiyavam rasān ca ratnam
ca anyat durlabham kim dadāni mā
sma abhakṣye bhāvam evam kurudhvam
puṣṭyartham vai kim prayacchāmi aham vaḥ
16. aham vaḥ varān grāmān vrīhiyavam rasān
ca ratnam ca anyat durlabham kim dadāni
mā sma abhakṣye evam bhāvam kurudhvam
vai puṣṭyartham aham vaḥ kim prayacchāmi
16. What excellent villages, rice and barley, precious liquids, jewels, and other rare things should I give? Do not foster such an inclination concerning what is not proper to accept. Indeed, what shall I offer you for your nourishment?
ऋषय ऊचुः ।
राजन्प्रतिग्रहो राज्ञो मध्वास्वादो विषोपमः ।
तज्जानमानः कस्मात्त्वं कुरुषे नः प्रलोभनम् ॥१७॥
17. ṛṣaya ūcuḥ ,
rājanpratigraho rājño madhvāsvādo viṣopamaḥ ,
tajjānamānaḥ kasmāttvaṁ kuruṣe naḥ pralobhanam.
17. ṛṣayaḥ ūcuḥ rājan pratigrahaḥ rājñaḥ madhu āsvādaḥ viṣa
upamaḥ tat jānamānaḥ kasmāt tvam kuruṣe naḥ pralobhanam
17. ṛṣayaḥ ūcuḥ rājan rājñaḥ pratigrahaḥ madhu āsvādaḥ viṣa
upamaḥ tat jānamānaḥ tvam naḥ kasmāt pralobhanam kuruṣe
17. The sages said: 'O King, accepting gifts from a king is sweet like honey in its initial taste, but it is comparable to poison. Knowing this, why do you offer us temptation?'
क्षत्रं हि दैवतमिव ब्राह्मणं समुपाश्रितम् ।
अमलो ह्येष तपसा प्रीतः प्रीणाति देवताः ॥१८॥
18. kṣatraṁ hi daivatamiva brāhmaṇaṁ samupāśritam ,
amalo hyeṣa tapasā prītaḥ prīṇāti devatāḥ.
18. kṣatram hi daivatam iva brāhmaṇam sam upāśritam
amalaḥ hi eṣaḥ tapasā prītaḥ prīṇāti devatāḥ
18. hi kṣatram brāhmaṇam samupāśritam daivatam iva
eṣaḥ amalaḥ hi tapasā prītaḥ devatāḥ prīṇāti
18. Indeed, royal power (kṣatra) is like a deity that has taken refuge in a brāhmaṇa. For this pure one, pleased by his asceticism (tapas), propitiates the deities (devatāḥ).
अह्नापीह तपो जातु ब्राह्मणस्योपजायते ।
तद्दाव इव निर्दह्यात्प्राप्तो राजप्रतिग्रहः ॥१९॥
19. ahnāpīha tapo jātu brāhmaṇasyopajāyate ,
taddāva iva nirdahyātprāpto rājapratigrahaḥ.
19. ahnā api iha tapaḥ jātu brāhmaṇasya upajāyate
tat dāva iva nirdahyāt prāptaḥ rājapratigrahaḥ
19. iha ahnā api jātu brāhmaṇasya tapaḥ upajāyate
tat dāva iva nirdahyāt prāptaḥ rājapratigrahaḥ
19. Even in this world, for a brāhmaṇa, tapas (asceticism) indeed arises quickly. But an accepted royal gift would certainly burn up that (tapas) like a forest fire.
कुशलं सह दानेन राजन्नस्तु सदा तव ।
अर्थिभ्यो दीयतां सर्वमित्युक्त्वा ते ततो ययुः ॥२०॥
20. kuśalaṁ saha dānena rājannastu sadā tava ,
arthibhyo dīyatāṁ sarvamityuktvā te tato yayuḥ.
20. kuśalam saha dānena rājan astu sadā tava
arthibhyaḥ dīyatām sarvam iti uktvā te tataḥ yayuḥ
20. O King, may you always have well-being together with generosity (dāna). Let everything be given to the supplicants. Having said this, they then departed.
अपक्वमेव तन्मांसमभूत्तेषां च धीमताम् ।
अथ हित्वा ययुः सर्वे वनमाहारकाङ्क्षिणः ॥२१॥
21. apakvameva tanmāṁsamabhūtteṣāṁ ca dhīmatām ,
atha hitvā yayuḥ sarve vanamāhārakāṅkṣiṇaḥ.
21. apakvam eva tat māṃsam abhūt teṣām ca dhīmatām
atha hitvā yayuḥ sarve vanam āhārakāṅkṣiṇaḥ
21. Indeed, that meat of those intelligent ones remained uncooked. Then, all of them, desiring food, abandoned it and went to the forest.
ततः प्रचोदिता राज्ञा वनं गत्वास्य मन्त्रिणः ।
प्रचीयोदुम्बराणि स्म दानं दातुं प्रचक्रमुः ॥२२॥
22. tataḥ pracoditā rājñā vanaṁ gatvāsya mantriṇaḥ ,
pracīyodumbarāṇi sma dānaṁ dātuṁ pracakramuḥ.
22. tataḥ pracoditāḥ rājñā vanam gatvā asya mantriṇaḥ
pracīya udambarāṇi sma dānam dātum pracakramuḥ
22. Then his ministers, urged by the king, went to the forest. Having gathered (udumbara) figs, they began to give (dāna) them as gifts.
उदुम्बराण्यथान्यानि हेमगर्भाण्युपाहरन् ।
भृत्यास्तेषां ततस्तानि प्रग्राहितुमुपाद्रवन् ॥२३॥
23. udumbarāṇyathānyāni hemagarbhāṇyupāharan ,
bhṛtyāsteṣāṁ tatastāni pragrāhitumupādravan.
23. udambarāṇi atha anyāni hemagarbhāṇi upāharan
bhṛtyāḥ teṣām tataḥ tāni pragrāhitum upādravan
23. Then they brought other (udumbara) figs that contained gold. At that point, their servants ran up to receive those.
गुरूणीति विदित्वाथ न ग्राह्याण्यत्रिरब्रवीत् ।
न स्म हे मूढविज्ञाना न स्म हे मन्दबुद्धयः ।
हैमानीमानि जानीमः प्रतिबुद्धाः स्म जागृमः ॥२४॥
24. gurūṇīti viditvātha na grāhyāṇyatrirabravīt ,
na sma he mūḍhavijñānā na sma he mandabuddhayaḥ ,
haimānīmāni jānīmaḥ pratibuddhāḥ sma jāgṛmaḥ.
24. guruṇi iti viditvā atha na grāhyāṇi
atriḥ abravīt na sma he mūḍhavijñānāḥ
na sma he mandabuddhayaḥ haimāni
imāni jānīmaḥ pratibuddhāḥ sma jāgṛmaḥ
24. atriḥ abravīt: "guruṇi iti viditvā atha na grāhyāṇi.
He mūḍhavijñānāḥ,
he mandabuddhayaḥ,
na sma! Imāni haimāni jānīmaḥ; pratibuddhāḥ sma,
jāgṛmaḥ.
"
24. Atri declared, "Having understood these matters to be serious, they should not be accepted. Oh you of deluded understanding, oh you of dull intellect, do not remain ignorant! We ourselves understand these golden (valuable) things; we are awakened, we are vigilant."
इह ह्येतदुपादत्तं प्रेत्य स्यात्कटुकोदयम् ।
अप्रतिग्राह्यमेवैतत्प्रेत्य चेह सुखेप्सुना ॥२५॥
25. iha hyetadupādattaṁ pretya syātkaṭukodayam ,
apratigrāhyamevaitatpretya ceha sukhepsunā.
25. iha hi etat upādattam pretya syāt kaṭukodayam
apratigrāhyam eva etat pretya ca iha sukhepsunā
25. hi iha etat upādattam pretya kaṭukodayam syāt.
Sukhepsunā pretya ca iha etat eva apratigrāhyam.
25. For indeed, if this is accepted in this world, it would result in a bitter outcome after death. Therefore, for one who desires happiness both in this world and the next, this should definitely not be accepted.
वसिष्ठ उवाच ।
शतेन निष्कं गणितं सहस्रेण च संमितम् ।
यथा बहु प्रतीच्छन्हि पापिष्ठां लभते गतिम् ॥२६॥
26. vasiṣṭha uvāca ,
śatena niṣkaṁ gaṇitaṁ sahasreṇa ca saṁmitam ,
yathā bahu pratīcchanhi pāpiṣṭhāṁ labhate gatim.
26. vasiṣṭhaḥ uvāca śatena niṣkam gaṇitam sahasreṇa ca
saṃmitam yathā bahu pratīcchan hi pāpiṣṭhām labhate gatim
26. vasiṣṭhaḥ uvāca: "śatena niṣkam gaṇitam,
sahasreṇa ca saṃmitam (asti).
Hi,
yathā bahu pratīcchan pāpiṣṭhām gatim labhate.
"
26. Vasiṣṭha said, "A single niṣka is valued as a hundred (units), and measured as a thousand. For indeed, just as one who accepts too much obtains the most wretched destiny."
कश्यप उवाच ।
यत्पृथिव्यां व्रीहियवं हिरण्यं पशवः स्त्रियः ।
सर्वं तन्नालमेकस्य तस्माद्विद्वाञ्शमं व्रजेत् ॥२७॥
27. kaśyapa uvāca ,
yatpṛthivyāṁ vrīhiyavaṁ hiraṇyaṁ paśavaḥ striyaḥ ,
sarvaṁ tannālamekasya tasmādvidvāñśamaṁ vrajet.
27. kaśyapaḥ uvāca yat pṛthivyām vrīhiyavam hiraṇyam paśavaḥ
striyaḥ sarvam tat na alam ekasya tasmāt vidvān śamam vrajet
27. kaśyapaḥ uvāca: "yat pṛthivyām vrīhiyavam hiraṇyam paśavaḥ striyaḥ tat sarvam ekasya na alam (asti).
Tasmāt vidvān śamam vrajet.
"
27. Kaśyapa said, "Whatever exists on earth - grains (like rice and barley), gold, cattle, women - all of it is not enough for a single individual. Therefore, a wise person should cultivate inner peace."
भरद्वाज उवाच ।
उत्पन्नस्य रुरोः शृङ्गं वर्धमानस्य वर्धते ।
प्रार्थना पुरुषस्येव तस्य मात्रा न विद्यते ॥२८॥
28. bharadvāja uvāca ,
utpannasya ruroḥ śṛṅgaṁ vardhamānasya vardhate ,
prārthanā puruṣasyeva tasya mātrā na vidyate.
28. bharadvāja uvāca utpannasya ruroḥ śṛṅgaṃ vardhamānasya
vardhate prārthanā puruṣasya iva tasya mātrā na vidyate
28. bharadvāja uvāca utpannasya vardhamānasya ruroḥ śṛṅgaṃ
vardhate puruṣasya prārthanā iva tasya mātrā na vidyate
28. Bharadvaja said: Just as the horn of a newly born deer grows as the deer itself grows, similarly, there is no limit to the desire (prārthanā) of a human being (puruṣa).
गौतम उवाच ।
न तल्लोके द्रव्यमस्ति यल्लोकं प्रतिपूरयेत् ।
समुद्रकल्पः पुरुषो न कदाचन पूर्यते ॥२९॥
29. gautama uvāca ,
na talloke dravyamasti yallokaṁ pratipūrayet ,
samudrakalpaḥ puruṣo na kadācana pūryate.
29. gautama uvāca na tat loke dravyam asti yat lokaṃ
pratipūrayet samudrakalpaḥ puruṣaḥ na kadācana pūryate
29. gautama uvāca loke tat dravyam na asti yat lokaṃ
pratipūrayet puruṣaḥ samudrakalpaḥ na kadācana pūryate
29. Gautama said: There is no object in the world that can completely satisfy a person. A human being (puruṣa) is like the ocean; he is never truly filled.
विश्वामित्र उवाच ।
कामं कामयमानस्य यदा कामः समृध्यते ।
अथैनमपरः कामस्तृष्णा विध्यति बाणवत् ॥३०॥
30. viśvāmitra uvāca ,
kāmaṁ kāmayamānasya yadā kāmaḥ samṛdhyate ,
athainamaparaḥ kāmastṛṣṇā vidhyati bāṇavat.
30. viśvāmitra uvāca kāmaṃ kāmayamānasya yadā kāmaḥ
samṛdhyate atha enam aparaḥ kāmaḥ tṛṣṇā vidhyati bāṇavat
30. viśvāmitra uvāca yadā kāmayamānasya kāmaṃ kāmaḥ
samṛdhyate atha aparaḥ kāmaḥ tṛṣṇā enam bāṇavat vidhyati
30. Vishvamitra said: When the desire (kāma) of one who is desiring is fulfilled, then another desire (kāma), a craving (tṛṣṇā), immediately pierces him like an arrow.
जमदग्निरुवाच ।
प्रतिग्रहे संयमो वै तपो धारयते ध्रुवम् ।
तद्धनं ब्राह्मणस्येह लुभ्यमानस्य विस्रवेत् ॥३१॥
31. jamadagniruvāca ,
pratigrahe saṁyamo vai tapo dhārayate dhruvam ,
taddhanaṁ brāhmaṇasyeha lubhyamānasya visravet.
31. jamadagniḥ uvāca pratigrahe saṃyamaḥ vai tapaḥ dhārayate
dhruvam tat dhanaṃ brāhmaṇasya iha lubhyamānasya visravet
31. jamadagniḥ uvāca pratigrahe saṃyamaḥ vai tapaḥ dhruvam
dhārayate iha lubhyamānasya brāhmaṇasya tat dhanaṃ visravet
31. Jamadagni said: Self-restraint (saṃyama) in accepting gifts indeed maintains one's austerity (tapas) steadfastly. But for a Brahmin (brāhmaṇa) who becomes greedy in this world, that wealth will surely leak away.
अरुन्धत्युवाच ।
धर्मार्थं संचयो यो वै द्रव्याणां पक्षसंमतः ।
तपःसंचय एवेह विशिष्टो द्रव्यसंचयात् ॥३२॥
32. arundhatyuvāca ,
dharmārthaṁ saṁcayo yo vai dravyāṇāṁ pakṣasaṁmataḥ ,
tapaḥsaṁcaya eveha viśiṣṭo dravyasaṁcayāt.
32. arundhatī uvāca dharma-arthaṃ sañcayaḥ yaḥ vai dravyāṇām
pakṣa-saṃmataḥ tapaḥ-sañcayaḥ eva iha viśiṣṭaḥ dravya-sañcayāt
32. Arundhatī said: The accumulation of wealth for the sake of natural law (dharma) that is approved by factions is not as important. Here, the accumulation of austerity (tapas) is indeed superior to the accumulation of wealth.
गण्डोवाच ।
उग्रादितो भयाद्यस्माद्बिभ्यतीमे ममेश्वराः ।
बलीयांसो दुर्बलवद्बिभेम्यहमतः परम् ॥३३॥
33. gaṇḍovāca ,
ugrādito bhayādyasmādbibhyatīme mameśvarāḥ ,
balīyāṁso durbalavadbibhemyahamataḥ param.
33. gaṇḍaḥ uvāca ugrāt itaḥ bhayāt yasmāt bibhyati ime mama
īśvarāḥ balīyāṃsaḥ durbala-vat bibhemi aham ataḥ param
33. Gaṇḍa said: Since my powerful lords fear this terrible danger, I am even more afraid than them, like a weak person.
पशुसख उवाच ।
यद्वै धर्मे परं नास्ति ब्राह्मणास्तद्धनं विदुः ।
विनयार्थं सुविद्वांसमुपासेयं यथातथम् ॥३४॥
34. paśusakha uvāca ,
yadvai dharme paraṁ nāsti brāhmaṇāstaddhanaṁ viduḥ ,
vinayārthaṁ suvidvāṁsamupāseyaṁ yathātatham.
34. paśu-sakhaḥ uvāca yat vai dharme
param na asti brāhmaṇāḥ tat
dhanam viduḥ vinaya-arthaṃ
su-vidvāṃsam upāseyam yathā-tatham
34. Paśusakha said: What is supreme in natural law (dharma) is not wealth, but that which Brahmins truly know. For the sake of humility, I should serve a very learned person appropriately.
ऋषय ऊचुः ।
कुशलं सह दानाय तस्मै यस्य प्रजा इमाः ।
फलान्युपधियुक्तानि य एवं नः प्रयच्छसि ॥३५॥
35. ṛṣaya ūcuḥ ,
kuśalaṁ saha dānāya tasmai yasya prajā imāḥ ,
phalānyupadhiyuktāni ya evaṁ naḥ prayacchasi.
35. ṛṣayaḥ ūcuḥ kuśalam saha dānāya tasmai yasya prajāḥ
imāḥ phalāni upadhi-yuktāni yaḥ evam naḥ prayacchasi
35. The sages said: Well-being along with generosity belongs to him whose creatures these are. (However), you who thus offer us fruits obtained through deceit...
भीष्म उवाच ।
इत्युक्त्वा हेमगर्भाणि हित्वा तानि फलानि ते ।
ऋषयो जग्मुरन्यत्र सर्व एव धृतव्रताः ॥३६॥
36. bhīṣma uvāca ,
ityuktvā hemagarbhāṇi hitvā tāni phalāni te ,
ṛṣayo jagmuranyatra sarva eva dhṛtavratāḥ.
36. bhīṣmaḥ uvāca iti uktvā hemagarbhāṇi hitvā tāni
phalāni te ṛṣayaḥ jagmuḥ anyatra sarve eva dhṛtavratāḥ
36. bhīṣmaḥ uvāca iti uktvā te dhṛtavratāḥ sarve eva
ṛṣayaḥ tāni hemagarbhāṇi phalāni hitvā anyatra jagmuḥ
36. Bhishma said: Having thus spoken, those sages, all steadfast in their vows, left those gold-containing fruits and went elsewhere.
मन्त्रिणः ऊचुः ।
उपधिं शङ्कमानास्ते हित्वेमानि फलानि वै ।
ततोऽन्येनैव गच्छन्ति विदितं तेऽस्तु पार्थिव ॥३७॥
37. mantriṇaḥ ūcuḥ ,
upadhiṁ śaṅkamānāste hitvemāni phalāni vai ,
tato'nyenaiva gacchanti viditaṁ te'stu pārthiva.
37. mantriṇaḥ ūcuḥ upadhim śaṅkamānāḥ te hitvā imāni phalāni
vai tataḥ anyena eva gacchanti viditam te astu pārthiva
37. mantriṇaḥ ūcuḥ pārthiva te śaṅkamānāḥ upadhim imāni phalāni
vai hitvā tataḥ anyena eva gacchanti te viditam astu
37. The ministers said: "O king, those (sages), suspecting a trick, have indeed left these fruits. Therefore, they are certainly going by another way. Let this be known to you."
इत्युक्तः स तु भृत्यैस्तैर्वृषादर्भिश्चुकोप ह ।
तेषां संप्रतिकर्तुं च सर्वेषामगमद्गृहम् ॥३८॥
38. ityuktaḥ sa tu bhṛtyaistairvṛṣādarbhiścukopa ha ,
teṣāṁ saṁpratikartuṁ ca sarveṣāmagamadgṛham.
38. iti uktaḥ saḥ tu bhṛtyaiḥ taiḥ vṛṣādarbhiḥ cukopa
ha teṣām sampratikartum ca sarveṣām agamat gṛham
38. iti taiḥ bhṛtyaiḥ uktaḥ saḥ tu vṛṣādarbhiḥ ha cukopa
ca sarveṣām teṣām sampratikartum gṛham agamat
38. Thus addressed by those ministers, King Vṛṣādarbhi indeed became angry. And to retaliate against all of them, he went to their abode.
स गत्वाहवनीयेऽग्नौ तीव्रं नियममास्थितः ।
जुहाव संस्कृतां मन्त्रैरेकैकामाहुतिं नृपः ॥३९॥
39. sa gatvāhavanīye'gnau tīvraṁ niyamamāsthitaḥ ,
juhāva saṁskṛtāṁ mantrairekaikāmāhutiṁ nṛpaḥ.
39. nṛpaḥ saḥ gatvā tīvram niyamam āsthitaḥ āhavanīye
agnau mantraiḥ ekaikām saṃskṛtām āhutim juhāva
39. nṛpaḥ saḥ gatvā tīvram niyamam āsthitaḥ āhavanīye
agnau mantraiḥ ekaikām saṃskṛtām āhutim juhāva
39. Having gone, the king, firmly observing a severe discipline, offered consecrated oblations, one by one, into the sacred (āhavanīya) fire with (Vedic) mantras.
तस्मादग्नेः समुत्तस्थौ कृत्या लोकभयंकरी ।
तस्या नाम वृषादर्भिर्यातुधानीत्यथाकरोत् ॥४०॥
40. tasmādagneḥ samuttasthau kṛtyā lokabhayaṁkarī ,
tasyā nāma vṛṣādarbhiryātudhānītyathākarot.
40. tasmāt agneḥ samuttasthau kṛtyā lokabhayaṅkarī
tasyā nāma vṛṣādarbhiḥ yātudhānī iti atha akarot
40. tasmāt agneḥ lokabhayaṅkarī kṛtyā samuttasthau
tasyā nāma vṛṣādarbhiḥ yātudhānī iti atha akarot
40. From that fire arose a kṛtyā (magical creation), terrifying to the world. He then named her Vṛṣādarbhi, meaning 'sorceress'.
सा कृत्या कालरात्रीव कृताञ्जलिरुपस्थिता ।
वृषादर्भिं नरपतिं किं करोमीति चाब्रवीत् ॥४१॥
41. sā kṛtyā kālarātrīva kṛtāñjalirupasthitā ,
vṛṣādarbhiṁ narapatiṁ kiṁ karomīti cābravīt.
41. sā kṛtyā kālarātrī iva kṛtāñjaliḥ upasthitā
vṛṣādarbhim narapatim kim karomi iti ca abravīt
41. sā kṛtyā kālarātrī iva kṛtāñjaliḥ upasthitā
narapatim vṛṣādarbhim kim karomi iti ca abravīt
41. That kṛtyā (magical creation), resembling Kālarātrī, stood present before the king Vṛṣādarbhi with folded hands and asked, 'What shall I do?'
वृषादर्भिरुवाच ।
ऋषीणां गच्छ सप्तानामरुन्धत्यास्तथैव च ।
दासीभर्तुश्च दास्याश्च मनसा नाम धारय ॥४२॥
42. vṛṣādarbhiruvāca ,
ṛṣīṇāṁ gaccha saptānāmarundhatyāstathaiva ca ,
dāsībhartuśca dāsyāśca manasā nāma dhāraya.
42. vṛṣādarbhiḥ uvāca ṛṣīṇām gaccha saptānām arundhatyāḥ
tathā eva ca dāsībhartuḥ ca dāsyāḥ ca manasā nāma dhāraya
42. vṛṣādarbhiḥ uvāca saptānām ṛṣīṇām arundhatyāḥ tathā eva
ca gaccha dāsībhartuḥ ca dāsyāḥ ca nāma manasā dhāraya
42. Vṛṣādarbhi said: 'Go to the seven sages (ṛṣi), and likewise to Arundhatī. Mentally hold the names of the master of the maidservant and the maidservant herself.'
ज्ञात्वा नामानि चैतेषां सर्वानेतान्विनाशय ।
विनष्टेषु यथा स्वैरं गच्छ यत्रेप्सितं तव ॥४३॥
43. jñātvā nāmāni caiteṣāṁ sarvānetānvināśaya ,
vinaṣṭeṣu yathā svairaṁ gaccha yatrepsitaṁ tava.
43. jñātvā nāmāni ca eteṣām sarvān etān vināśaya
vinaṣṭeṣu yathā svairam gaccha yatra īpsitam tava
43. eteṣām sarvān nāmāni jñātvā etān vināśaya
vinaṣṭeṣu yathā tava īpsitam yatra svairam gaccha
43. Having learned the names of all these individuals, destroy them. Once they are annihilated, go freely wherever you desire.
सा तथेति प्रतिश्रुत्य यातुधानी स्वरूपिणी ।
जगाम तद्वनं यत्र विचेरुस्ते महर्षयः ॥४४॥
44. sā tatheti pratiśrutya yātudhānī svarūpiṇī ,
jagāma tadvanaṁ yatra viceruste maharṣayaḥ.
44. sā tathā iti pratiśrutya yātudhānī svarūpiṇī
jagāma tat vanam yatra viceruḥ te maharṣayaḥ
44. sā yātudhānī svarūpiṇī tathā iti pratiśrutya
tat vanam jagāma yatra te maharṣayaḥ viceruḥ
44. Having assented with 'So be it,' the demoness, in her own form, went to that forest where those great sages (maharṣayaḥ) wandered.