Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-110

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
अर्जुनस्तु रणे शल्यं यतमानं महारथम् ।
छादयामास समरे शरैः संनतपर्वभिः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
arjunastu raṇe śalyaṁ yatamānaṁ mahāratham ,
chādayāmāsa samare śaraiḥ saṁnataparvabhiḥ.
1. saṃjaya uvāca arjunaḥ tu raṇe śalyaṃ yatamānaṃ
mahārathaṃ chādayāmāsa samare śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ
1. saṃjaya uvāca: arjunaḥ tu raṇe samare śaraiḥ
saṃnataparvabhiḥ yatamānaṃ mahārathaṃ śalyaṃ chādayāmāsa
1. Saṃjaya said: But Arjuna, in the conflict, covered Śalya - the great warrior (mahāratha) who was striving - with arrows having bent shafts.
सुशर्माणं कृपं चैव त्रिभिस्त्रिभिरविध्यत ।
प्राग्ज्योतिषं च समरे सैन्धवं च जयद्रथम् ॥२॥
2. suśarmāṇaṁ kṛpaṁ caiva tribhistribhiravidhyata ,
prāgjyotiṣaṁ ca samare saindhavaṁ ca jayadratham.
2. suśarmāṇam kṛpam ca eva tribhiḥ tribhiḥ avidhyata
prāgjyotiṣam ca samare saindhavam ca jayadratham
2. suśarmāṇam kṛpam ca eva prāgjyotiṣam ca saindhavam
ca jayadratham samare tribhiḥ tribhiḥ avidhyata
2. He pierced Suśarman and Kṛpa, each with three arrows. And in the battle, he also pierced Prāgjyotiṣa, Saindhava (Jayadratha), and Jayadratha himself.
चित्रसेनं विकर्णं च कृतवर्माणमेव च ।
दुर्मर्षणं च राजेन्द्र आवन्त्यौ च महारथौ ॥३॥
3. citrasenaṁ vikarṇaṁ ca kṛtavarmāṇameva ca ,
durmarṣaṇaṁ ca rājendra āvantyau ca mahārathau.
3. citrasenam vikarṇam ca kṛtavarmāṇam eva ca
durmarṣaṇam ca rājendra āvantyau ca mahārathau
3. rājendra citrasenam vikarṇam ca kṛtavarmāṇam
eva ca durmarṣaṇam ca āvantyau ca mahārathau
3. O King (Dhṛtarāṣṭra), he also pierced Citrasena, Vikarṇa, Kṛtavarman, Durmarṣaṇa, and the two great charioteers from Avanti.
एकैकं त्रिभिरानर्छत्कङ्कबर्हिणवाजितैः ।
शरैरतिरथो युद्धे पीडयन्वाहिनीं तव ॥४॥
4. ekaikaṁ tribhirānarchatkaṅkabarhiṇavājitaiḥ ,
śarairatiratho yuddhe pīḍayanvāhinīṁ tava.
4. ekaikam tribhiḥ ānanṛcchat kaṅkabarhiṇavājitaiḥ
śaraiḥ atirathaḥ yuddhe pīḍayan vāhinīm tava
4. atirathaḥ yuddhe tava vāhinīm pīḍayan ekaikam
tribhiḥ kaṅkabarhiṇavājitaiḥ śaraiḥ ānanṛcchat
4. The great charioteer (Arjuna), harassing your army in battle, struck each one of them with three arrows, those arrows adorned with the feathers of herons and peacocks.
जयद्रथो रणे पार्थं भित्त्वा भारत सायकैः ।
भीमं विव्याध तरसा चित्रसेनरथे स्थितः ॥५॥
5. jayadratho raṇe pārthaṁ bhittvā bhārata sāyakaiḥ ,
bhīmaṁ vivyādha tarasā citrasenarathe sthitaḥ.
5. jayadrathaḥ raṇe pārtham bhittvā bhārata sāyakaiḥ
bhīmam vivyādha tarasā citrasenarate sthitaḥ
5. bhārata jayadrathaḥ citrasenarate sthitaḥ raṇe
sāyakaiḥ pārtham bhittvā tarasā bhīmam vivyādha
5. O descendant of Bhārata, Jayadratha, standing in Citrasena's chariot, first pierced Pārtha (Arjuna) with arrows in battle, and then forcefully pierced Bhīma.
शल्यश्च समरे जिष्णुं कृपश्च रथिनां वरः ।
विव्यधाते महाबाहुं बहुधा मर्मभेदिभिः ॥६॥
6. śalyaśca samare jiṣṇuṁ kṛpaśca rathināṁ varaḥ ,
vivyadhāte mahābāhuṁ bahudhā marmabhedibhiḥ.
6. śalyaḥ ca samare jiṣṇuṃ kṛpaḥ ca rathinām varaḥ
vivyadhāte mahābāhuṃ bahudhā marmabhedibhiḥ
6. śalyaḥ ca kṛpaḥ ca rathinām varaḥ samare
mahābāhuṃ jiṣṇuṃ marmabhedibhiḥ bahudhā vivyadhāte
6. And Shalya, along with Kripa, the foremost of charioteers, wounded the mighty-armed Jishnu (Arjuna) in battle in many places with arrows that pierced vital spots.
चित्रसेनादयश्चैव पुत्रास्तव विशां पते ।
पञ्चभिः पञ्चभिस्तूर्णं संयुगे निशितैः शरैः ।
आजघ्नुरर्जुनं संख्ये भीमसेनं च मारिष ॥७॥
7. citrasenādayaścaiva putrāstava viśāṁ pate ,
pañcabhiḥ pañcabhistūrṇaṁ saṁyuge niśitaiḥ śaraiḥ ,
ājaghnurarjunaṁ saṁkhye bhīmasenaṁ ca māriṣa.
7. citrasenādayaḥ ca eva putrāḥ tava
viśām pate pañcabhiḥ pañcabhiḥ tūrṇaṃ
saṃyuge niśitaiḥ śaraiḥ ājaghnuḥ
arjunaṃ saṃkhye bhīmasenaṃ ca māriṣa
7. viśām pate māriṣa tava putrāḥ
citrasenādayaḥ ca eva saṃyuge saṃkhye
pañcabhiḥ pañcabhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ
tūrṇaṃ arjunaṃ bhīmasenaṃ ca ājaghnuḥ
7. And also, O lord of the people (viśāṃ pate), O respected one (māriṣa), your sons, led by Citrasena, swiftly struck Arjuna and Bhimasena in battle, each with five sharp arrows.
तौ तत्र रथिनां श्रेष्ठौ कौन्तेयौ भरतर्षभौ ।
अपीडयेतां समरे त्रिगर्तानां महद्बलम् ॥८॥
8. tau tatra rathināṁ śreṣṭhau kaunteyau bharatarṣabhau ,
apīḍayetāṁ samare trigartānāṁ mahadbalam.
8. tau tatra rathinām śreṣṭhau kaunteyau bharatarṣabhau
apīḍayetām samare trigartānām mahat balam
8. tatra tau rathinām śreṣṭhau kaunteyau bharatarṣabhau
samare trigartānām mahat balam apīḍayetām
8. There, those two best of charioteers, the two sons of Kunti (Kaunteyas), who are like bulls among the Bharatas, severely harassed the large army of the Trigartas in battle.
सुशर्मापि रणे पार्थं विद्ध्वा बहुभिरायसैः ।
ननाद बलवन्नादं नादयन्वै नभस्तलम् ॥९॥
9. suśarmāpi raṇe pārthaṁ viddhvā bahubhirāyasaiḥ ,
nanāda balavannādaṁ nādayanvai nabhastalam.
9. suśarmā api raṇe pārthaṃ viddhvā bahubhiḥ āyasaiḥ
nanāda balavat nādaṃ nādayan vai nabhas talam
9. suśarmā api raṇe pārthaṃ bahubhiḥ āyasaiḥ viddhvā
balavat nādaṃ nanāda vai nabhas talam nādayan
9. Susharma also, having wounded Partha (Arjuna) in battle with many iron arrows, let out a mighty roar, indeed making the entire sky resound.
अन्ये च रथिनः शूरा भीमसेनधनंजयौ ।
विव्यधुर्निशितैर्बाणै रुक्मपुङ्खैरजिह्मगैः ॥१०॥
10. anye ca rathinaḥ śūrā bhīmasenadhanaṁjayau ,
vivyadhurniśitairbāṇai rukmapuṅkhairajihmagaiḥ.
10. anye ca rathinaḥ śūrāḥ bhīmasenadhanaṃjayau
vivyadhuḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ rukmapuṅkhaiḥ ajihmagaiḥ
10. ca anye śūrāḥ rathinaḥ bhīmasenadhanaṃjayau
niśitaiḥ rukmapuṅkhaiḥ ajihmagaiḥ bāṇaiḥ vivyadhuḥ
10. And other brave charioteers pierced Bhimasena and Dhananjaya with sharp, golden-feathered, straight-flying arrows.
तेषां तु रथिनां मध्ये कौन्तेयौ रथिनां वरौ ।
क्रीडमानौ रथोदारौ चित्ररूपौ व्यरोचताम् ।
आमिषेप्सू गवां मध्ये सिंहाविव बलोत्कटौ ॥११॥
11. teṣāṁ tu rathināṁ madhye kaunteyau rathināṁ varau ,
krīḍamānau rathodārau citrarūpau vyarocatām ,
āmiṣepsū gavāṁ madhye siṁhāviva balotkaṭau.
11. teṣām tu rathinām madhye kaunteyau
rathinām varau krīḍamānau rathodārau
citrarūpau vyarocatām āmiṣepsū
gavām madhye siṃhau iva balotkaṭau
11. tu teṣām rathinām madhye kaunteyau rathinām varau rathodārau citrarūpau krīḍamānau vyarocatām.
balotkaṭau āmiṣepsū siṃhau iva gavām madhye.
11. But among those charioteers, the two sons of Kunti, the foremost of charioteers, shone splendidly, appearing magnificent in their chariots and wondrous in their forms, like two exceedingly powerful lions desiring prey amidst a herd of cows.
छित्त्वा धनूंषि वीराणां शरांश्च बहुधा रणे ।
पातयामासतुर्वीरौ शिरांसि शतशो नृणाम् ॥१२॥
12. chittvā dhanūṁṣi vīrāṇāṁ śarāṁśca bahudhā raṇe ,
pātayāmāsaturvīrau śirāṁsi śataśo nṛṇām.
12. chittvā dhanūṃṣi vīrāṇām śarān ca bahudhā raṇe
pātayāmāsatuḥ vīrau śirāṃsi śataśaḥ nṛṇām
12. vīrau raṇe vīrāṇām dhanūṃṣi ca śarān bahudhā chittvā śataśaḥ nṛṇām śirāṃsi pātayāmāsatuḥ.
12. Having repeatedly cut the bows and arrows of the warriors in battle, the two heroes caused hundreds of men's heads to fall.
रथाश्च बहवो भग्ना हयाश्च शतशो हताः ।
गजाश्च सगजारोहाः पेतुरुर्व्यां महामृधे ॥१३॥
13. rathāśca bahavo bhagnā hayāśca śataśo hatāḥ ,
gajāśca sagajārohāḥ petururvyāṁ mahāmṛdhe.
13. rathāḥ ca bahavaḥ bhagnāḥ hayāḥ ca śataśaḥ hatāḥ
gajāḥ ca sagajārohāḥ petuḥ urvyām mahāmṛdhe
13. ca bahavaḥ rathāḥ bhagnāḥ.
ca śataśaḥ hayāḥ hatāḥ.
ca sagajārohāḥ gajāḥ mahāmṛdhe urvyām petuḥ.
13. And many chariots were broken, and hundreds of horses were slain. And elephants, along with their riders, fell upon the earth in the great battle.
रथिनः सादिनश्चैव तत्र तत्र निसूदिताः ।
दृश्यन्ते बहुधा राजन्वेष्टमानाः समन्ततः ॥१४॥
14. rathinaḥ sādinaścaiva tatra tatra nisūditāḥ ,
dṛśyante bahudhā rājanveṣṭamānāḥ samantataḥ.
14. rathinaḥ sādinaḥ ca eva tatra tatra nisūditāḥ
| dṛśyante bahudhā rājan veṣṭamānāḥ samantataḥ
14. rājan tatra tatra nisūditāḥ rathinaḥ ca eva sādinaḥ bahudhā samantataḥ veṣṭamānāḥ dṛśyante.
14. O King, charioteers and horsemen, struck down here and there, are seen everywhere in various conditions, writhing about.
हतैर्गजपदात्योघैर्वाजिभिश्च निसूदितैः ।
रथैश्च बहुधा भग्नैः समास्तीर्यत मेदिनी ॥१५॥
15. hatairgajapadātyoghairvājibhiśca nisūditaiḥ ,
rathaiśca bahudhā bhagnaiḥ samāstīryata medinī.
15. hataiḥ gajapadātyoghaiḥ vājibhiḥ ca nisūditaiḥ |
rathaiḥ ca bahudhā bhagnaiḥ samāstīryata medinī
15. hataiḥ gajapadātyoghaiḥ ca nisūditaiḥ vājibhiḥ ca bahudhā bhagnaiḥ rathaiḥ medinī samāstīryata.
15. The ground was completely covered with masses of slain elephants and foot soldiers, with killed horses, and with chariots shattered in many ways.
छत्रैश्च बहुधा छिन्नैर्ध्वजैश्च विनिपातितैः ।
अङ्कुशैरपविद्धैश्च परिस्तोमैश्च भारत ॥१६॥
16. chatraiśca bahudhā chinnairdhvajaiśca vinipātitaiḥ ,
aṅkuśairapaviddhaiśca paristomaiśca bhārata.
16. chatraiḥ ca bahudhā chinnaiḥ dhvajaiḥ ca vinipātitaiḥ
| aṅkuśaiḥ ca apaviddhaiḥ ca paristomaiḥ ca bhārata
16. bhārata (medinī samāstīryata) ca bahudhā chinnaiḥ chatraiḥ ca vinipātitaiḥ dhvajaiḥ ca apaviddhaiḥ aṅkuśaiḥ ca paristomaiḥ.
16. O Bhārata, (the ground was also covered) with umbrellas shattered in many places, with banners thrown down, with discarded elephant goads, and with horse-coverings.
केयूरैरङ्गदैर्हारै राङ्कवैर्मृदितैस्तथा ।
उष्णीषैरपविद्धैश्च चामरव्यजनैरपि ॥१७॥
17. keyūrairaṅgadairhārai rāṅkavairmṛditaistathā ,
uṣṇīṣairapaviddhaiśca cāmaravyajanairapi.
17. keyūraiḥ aṅgadaiḥ hāraiḥ rāṅkavaiḥ mṛditaiḥ tathā
| uṣṇīṣaiḥ apaviddhaiḥ ca cāmaravyajanaiḥ api
17. (medinī samāstīryata) tathā mṛditaiḥ keyūraiḥ aṅgadaiḥ hāraiḥ rāṅkavaiḥ ca apaviddhaiḥ uṣṇīṣaiḥ api cāmaravyajanaiḥ.
17. ...and also with crushed armlets, bracelets, necklaces, and (other) ornaments made of rāṅku deer material, and likewise with discarded turbans, and with yak-tail whisks and fans.
तत्र तत्रापविद्धैश्च बाहुभिश्चन्दनोक्षितैः ।
ऊरुभिश्च नरेन्द्राणां समास्तीर्यत मेदिनी ॥१८॥
18. tatra tatrāpaviddhaiśca bāhubhiścandanokṣitaiḥ ,
ūrubhiśca narendrāṇāṁ samāstīryata medinī.
18. tatra tatra apaviddhaiḥ ca bāhubhiḥ ca candanokṣitaiḥ
ūrubhiḥ ca narendrāṇām samāstīryata medinī
18. medinī narendrāṇām candanokṣitaiḥ apaviddhaiḥ
bāhubhiḥ ca ūrubhiḥ ca tatra tatra samāstīryata
18. The earth was completely covered here and there by the severed arms and thighs of kings, which were still anointed with sandalwood.
तत्राद्भुतमपश्याम रणे पार्थस्य विक्रमम् ।
शरैः संवार्य तान्वीरान्निजघान बलं तव ॥१९॥
19. tatrādbhutamapaśyāma raṇe pārthasya vikramam ,
śaraiḥ saṁvārya tānvīrānnijaghāna balaṁ tava.
19. tatra adbhutam apaśyāma raṇe pārthasya vikramam
śaraiḥ saṃvārya tān vīrān nijaghāna balam tava
19. tatra raṇe pārthasya adbhutam vikramam apaśyāma
śaraiḥ tān vīrān saṃvārya tava balam nijaghāna
19. There, in battle, we witnessed the astonishing prowess of Pārtha (Arjuna). Having repelled those warriors with his arrows, he then annihilated your forces.
पुत्रस्तु तव तं दृष्ट्वा भीमार्जुनसमागमम् ।
गाङ्गेयस्य रथाभ्याशमुपजग्मे महाभये ॥२०॥
20. putrastu tava taṁ dṛṣṭvā bhīmārjunasamāgamam ,
gāṅgeyasya rathābhyāśamupajagme mahābhaye.
20. putraḥ tu tava tam dṛṣṭvā bhīmārjunasamāgamam
gāṅgeyasya rathābhyāśam upajagme mahābhaye
20. tava putraḥ tu tam bhīmārjunasamāgamam dṛṣṭvā
mahābhaye gāṅgeyasya rathābhyāśam upajagme
20. Your son (Duryodhana), however, witnessing that combined assault of Bhīma and Arjuna, approached the proximity of Gaṅgeya's (Bhīṣma's) chariot in great fear.
कृपश्च कृतवर्मा च सैन्धवश्च जयद्रथः ।
विन्दानुविन्दावावन्त्यावाजग्मुः संयुगं तदा ॥२१॥
21. kṛpaśca kṛtavarmā ca saindhavaśca jayadrathaḥ ,
vindānuvindāvāvantyāvājagmuḥ saṁyugaṁ tadā.
21. kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca saindhavaḥ ca jayadrathaḥ
vindānuvindau āvantyau ājagmuḥ saṃyugam tadā
21. tadā kṛpaḥ ca kṛtavarmā ca saindhavaḥ ca
jayadrathaḥ āvantyau vindānuvindau saṃyugam ājagmuḥ
21. Kṛpa, Kṛtavarmā, and Jayadratha (the Saindhava), along with Vinda and Anuvinda of Avanti, then came to the battle.
ततो भीमो महेष्वासः फल्गुनश्च महारथः ।
कौरवाणां चमूं घोरां भृशं दुद्रुवतू रणे ॥२२॥
22. tato bhīmo maheṣvāsaḥ phalgunaśca mahārathaḥ ,
kauravāṇāṁ camūṁ ghorāṁ bhṛśaṁ dudruvatū raṇe.
22. tataḥ bhīmaḥ maheṣvāsaḥ phalgunaḥ ca mahārathaḥ
kauravāṇām camūm ghorām bhṛśam dudruvatū raṇe
22. tataḥ bhīmaḥ maheṣvāsaḥ ca phalgunaḥ mahārathaḥ
raṇe kauravāṇām ghorām camūm bhṛśam dudruvatū
22. Then, Bhima, the great archer, and Arjuna (Phalguna), the great chariot-warrior, greatly rushed upon the terrible army of the Kauravas in battle.
ततो बर्हिणवाजानामयुतान्यर्बुदानि च ।
धनंजयरथे तूर्णं पातयन्ति स्म संयुगे ॥२३॥
23. tato barhiṇavājānāmayutānyarbudāni ca ,
dhanaṁjayarathe tūrṇaṁ pātayanti sma saṁyuge.
23. tataḥ barhiṇavājānām ayutāni arbudāni ca
dhanañjayarathe tūrṇam pātayanti sma saṃyuge
23. tataḥ saṃyuge barhiṇavājānām ayutāni ca
arbudāni dhanañjayarathe tūrṇam pātayanti sma
23. Then, in that encounter, tens of thousands and millions of peacock-feathered arrows quickly fell upon Arjuna's (Dhananjaya's) chariot.
ततस्ताञ्शरजालेन संनिवार्य महारथान् ।
पार्थः समन्तात्समरे प्रेषयामास मृत्यवे ॥२४॥
24. tatastāñśarajālena saṁnivārya mahārathān ,
pārthaḥ samantātsamare preṣayāmāsa mṛtyave.
24. tataḥ tān śarajālena saṃnivārya mahārathān
pārthaḥ samantāt samare preṣayāmāsa mṛtyave
24. tataḥ pārthaḥ śarajālena tān mahārathān
saṃnivārya samare samantāt mṛtyave preṣayāmāsa
24. Then, Arjuna (Pārtha), having restrained those great chariot-warriors with a net of arrows, dispatched them to death from all sides in battle.
शल्यस्तु समरे जिष्णुं क्रीडन्निव महारथः ।
आजघानोरसि क्रुद्धो भल्लैः संनतपर्वभिः ॥२५॥
25. śalyastu samare jiṣṇuṁ krīḍanniva mahārathaḥ ,
ājaghānorasi kruddho bhallaiḥ saṁnataparvabhiḥ.
25. śalyaḥ tu samare jiṣṇum krīḍan iva mahārathaḥ
ājaghāna urasi kruddhaḥ bhallaiḥ saṃnataparvabhiḥ
25. tu kruddhaḥ mahārathaḥ śalyaḥ krīḍan iva samare
jiṣṇum urasi saṃnataparvabhiḥ bhallaiḥ ājaghāna
25. But Shalya, the great chariot-warrior, enraged, struck Arjuna (Jishnu) on the chest with sharp, well-made spears (or arrows) in battle, as if playing.
तस्य पार्थो धनुश्छित्त्वा हस्तावापं च पञ्चभिः ।
अथैनं सायकैस्तीक्ष्णैर्भृशं विव्याध मर्मणि ॥२६॥
26. tasya pārtho dhanuśchittvā hastāvāpaṁ ca pañcabhiḥ ,
athainaṁ sāyakaistīkṣṇairbhṛśaṁ vivyādha marmaṇi.
26. tasya pārthaḥ dhanuḥ chittvā hastāvāpam ca pañcabhiḥ
atha enam sāyakaiḥ tīkṣṇaiḥ bhṛśam vivyādha marmaṇi
26. pārthaḥ tasya dhanuḥ ca hastāvāpam pañcabhiḥ chittvā
atha enam tīkṣṇaiḥ sāyakaiḥ bhṛśam marmaṇi vivyādha
26. Arjuna, having cut his bow and gauntlet with five (arrows), then severely pierced him in his vital spots with sharp arrows.
अथान्यद्धनुरादाय समरे भारसाधनम् ।
मद्रेश्वरो रणे जिष्णुं ताडयामास रोषितः ॥२७॥
27. athānyaddhanurādāya samare bhārasādhanam ,
madreśvaro raṇe jiṣṇuṁ tāḍayāmāsa roṣitaḥ.
27. atha anyat dhanuḥ ādāya samare bhārasādhanam
madresvaraḥ raṇe jiṣṇum tāḍayāmāsa roṣitaḥ
27. atha roṣitaḥ madresvaraḥ samare bhārasādhanam
anyat dhanuḥ ādāya raṇe jiṣṇum tāḍayāmāsa
27. Then, enraged, the lord of Madras (Śalya), taking another bow capable of bearing the burden of battle, struck the conqueror (Arjuna) in the fight.
त्रिभिः शरैर्महाराज वासुदेवं च पञ्चभिः ।
भीमसेनं च नवभिर्बाह्वोरुरसि चार्पयत् ॥२८॥
28. tribhiḥ śarairmahārāja vāsudevaṁ ca pañcabhiḥ ,
bhīmasenaṁ ca navabhirbāhvorurasi cārpayat.
28. tribhiḥ śaraiḥ mahārāja vāsudevam ca pañcabhiḥ
bhīmasenam ca navabhiḥ bāhvoḥ urasi ca arpayat
28. mahārāja tribhiḥ śaraiḥ vāsudevam ca pañcabhiḥ
bhīmasenam ca navabhiḥ bāhvoḥ urasi ca arpayat
28. O great king, he struck Vāsudeva (Krishna) with three arrows, and Bhīmasena (Bhīma) with five, and he pierced Bhīmasena with nine arrows on his arms and chest.
ततो द्रोणो महाराज मागधश्च महारथः ।
दुर्योधनसमादिष्टौ तं देशमुपजग्मतुः ॥२९॥
29. tato droṇo mahārāja māgadhaśca mahārathaḥ ,
duryodhanasamādiṣṭau taṁ deśamupajagmatuḥ.
29. tataḥ droṇaḥ mahārāja māgadhaḥ ca mahārathaḥ
duryodhanasamādiṣṭau tam deśam upajagmatuḥ
29. mahārāja tataḥ droṇaḥ ca mahārathaḥ māgadhaḥ
duryodhanasamādiṣṭau tam deśam upajagmatuḥ
29. Then, O great king, Droṇa and the great charioteer from Magadha (Jayadratha), having been commanded by Duryodhana, approached that region.
यत्र पार्थो महाराज भीमसेनश्च पाण्डवः ।
कौरव्यस्य महासेनां जघ्नतुस्तौ महारथौ ॥३०॥
30. yatra pārtho mahārāja bhīmasenaśca pāṇḍavaḥ ,
kauravyasya mahāsenāṁ jaghnatustau mahārathau.
30. yatra pārthaḥ mahārāja bhīmasenaḥ ca pāṇḍavaḥ
kauravyasya mahāsenām jaghñatuḥ tau mahārathau
30. mahārāja yatra pārthaḥ pāṇḍavaḥ bhīmasenaḥ ca [āstām],
tau mahārathau kauravyasya mahāsenām jaghñatuḥ
30. O great king (mahārāja), where Partha and the Pandava Bhimasena were, those two great charioteers annihilated the vast army of the Kuru prince.
जयत्सेनस्तु समरे भीमं भीमायुधं युवा ।
विव्याध निशितैर्बाणैरष्टभिर्भरतर्षभ ॥३१॥
31. jayatsenastu samare bhīmaṁ bhīmāyudhaṁ yuvā ,
vivyādha niśitairbāṇairaṣṭabhirbharatarṣabha.
31. jayatsenaḥ tu samare bhīmam bhīmāyudham yuvā
vivyādha niśitaiḥ bāṇaiḥ aṣṭabhiḥ bharatarṣabha
31. bharatarṣabha tu yuva jayatsenaḥ bhīmāyudham
bhīmam samare aṣṭabhiḥ niśitaiḥ bāṇaiḥ vivyādha
31. But the young Jayatsena, wielding a formidable weapon, pierced Bhima in battle with eight sharpened arrows, O best among the Bharatas (bharatarṣabha).
तं भीमो दशभिर्विद्ध्वा पुनर्विव्याध सप्तभिः ।
सारथिं चास्य भल्लेन रथनीडादपाहरत् ॥३२॥
32. taṁ bhīmo daśabhirviddhvā punarvivyādha saptabhiḥ ,
sārathiṁ cāsya bhallena rathanīḍādapāharat.
32. tam bhīmaḥ daśabhiḥ viddhvā punaḥ vivyādha saptabhiḥ
sārathim ca asya bhallena rathanīḍāt apāharat
32. bhīmaḥ daśabhiḥ viddhvā,
punaḥ saptabhiḥ tam vivyādha; ca bhallena asya sārathim rathanīḍāt apāharat
32. Bhima, having first pierced him (Jayatsena) with ten [arrows], then struck him again with seven [arrows]. And with a broad-headed arrow, he removed his charioteer from the chariot's seat.
उद्भ्रान्तैस्तुरगैः सोऽथ द्रवमाणैः समन्ततः ।
मागधोऽपहृतो राजा सर्वसैन्यस्य पश्यतः ॥३३॥
33. udbhrāntaisturagaiḥ so'tha dravamāṇaiḥ samantataḥ ,
māgadho'pahṛto rājā sarvasainyasya paśyataḥ.
33. udbhrāntaiḥ turagaiḥ saḥ atha dravamāṇaiḥ samantataḥ
māgadhaḥ apahṛtaḥ rājā sarvasainyasya paśyataḥ
33. atha udbhrāntaiḥ samantataḥ dravamāṇaiḥ turagaiḥ saḥ
māgadhaḥ rājā apahṛtaḥ [āsīt] sarvasainyasya paśyataḥ
33. Then, as his horses, bewildered and fleeing in all directions, carried him away, that King of Magadha (Jayatsena) was borne off while the entire army watched.
द्रोणस्तु विवरं लब्ध्वा भीमसेनं शिलीमुखैः ।
विव्याध बाणैः सुशितैः पञ्चषष्ट्या तमायसैः ॥३४॥
34. droṇastu vivaraṁ labdhvā bhīmasenaṁ śilīmukhaiḥ ,
vivyādha bāṇaiḥ suśitaiḥ pañcaṣaṣṭyā tamāyasaiḥ.
34. droṇaḥ tu vivaram labdhvā bhīmasenam śilīmukhāiḥ
vivyādha bāṇaiḥ suśitaiḥ pañcaṣaṣṭyā tam āyasaiḥ
34. droṇaḥ tu vivaram labdhvā tam bhīmasenam pañcaṣaṣṭyā
suśitaiḥ āyasaiḥ śilīmukhāiḥ bāṇaiḥ vivyādha
34. But Drona, finding an opportunity, pierced Bhimasena with sixty-five very sharp iron arrows.
तं भीमः समरश्लाघी गुरुं पितृसमं रणे ।
विव्याध नवभिर्भल्लैस्तथा षष्ट्या च भारत ॥३५॥
35. taṁ bhīmaḥ samaraślāghī guruṁ pitṛsamaṁ raṇe ,
vivyādha navabhirbhallaistathā ṣaṣṭyā ca bhārata.
35. tam bhīmaḥ samaraślāghī gurum pitṛsamam raṇe
vivyādha navabhiḥ bhallāiḥ tathā ṣaṣṭyā ca bhārata
35. bhārata bhīmaḥ samaraślāghī raṇe tam gurum
pitṛsamam navabhiḥ bhallāiḥ tathā ca ṣaṣṭyā vivyādha
35. In response, Bhima, who was proud in battle, pierced that preceptor (guru), who was like a father, in the battle, with nine lances and also with sixty (arrows), O descendant of Bharata.
अर्जुनस्तु सुशर्माणं विद्ध्वा बहुभिरायसैः ।
व्यधमत्तस्य तत्सैन्यं महाभ्राणि यथानिलः ॥३६॥
36. arjunastu suśarmāṇaṁ viddhvā bahubhirāyasaiḥ ,
vyadhamattasya tatsainyaṁ mahābhrāṇi yathānilaḥ.
36. arjunaḥ tu suśarmāṇam viddhvā bahubhiḥ āyasaiḥ
vyadhamat tasya tat sainyam mahābhrāṇi yathā anilaḥ
36. arjunaḥ tu bahubhiḥ āyasaiḥ suśarmāṇam viddhvā
anilaḥ yathā mahābhrāṇi tasya tat sainyam vyadhamat
36. But Arjuna, having pierced Susarman with many iron arrows, dispersed his army just as the wind scatters great clouds.
ततो भीष्मश्च राजा च सौबलश्च बृहद्बलः ।
अभ्यद्रवन्त संक्रुद्धा भीमसेनधनंजयौ ॥३७॥
37. tato bhīṣmaśca rājā ca saubalaśca bṛhadbalaḥ ,
abhyadravanta saṁkruddhā bhīmasenadhanaṁjayau.
37. tataḥ bhīṣmaḥ ca rājā ca saubalaḥ ca bṛhadbalaḥ
abhyadravanta saṃkruddhāḥ bhīmasenadhananjayāu
37. tataḥ bhīṣmaḥ ca rājā ca saubalaḥ ca bṛhadbalaḥ
saṃkruddhāḥ bhīmasenadhananjayāu abhyadravanta
37. Then Bhishma, and the King (Duryodhana), and Saubala (Shakuni), and Brihadbala, all enraged, rushed towards Bhimasena and Dhananjaya (Arjuna).
तथैव पाण्डवाः शूरा धृष्टद्युम्नश्च पार्षतः ।
अभ्यद्रवन्रणे भीष्मं व्यादितास्यमिवान्तकम् ॥३८॥
38. tathaiva pāṇḍavāḥ śūrā dhṛṣṭadyumnaśca pārṣataḥ ,
abhyadravanraṇe bhīṣmaṁ vyāditāsyamivāntakam.
38. tathā eva pāṇḍavāḥ śūrāḥ dhṛṣṭadyumnaḥ ca pārṣataḥ
abhyadravan raṇe bhīṣmam vyāditāsyam iva antakam
38. tathā eva śūrāḥ pāṇḍavāḥ ca pārṣataḥ dhṛṣṭadyumnaḥ
raṇe vyāditāsyam antakam iva bhīṣmam abhyadravan
38. In the same way, the valiant Pāṇḍavas, along with Dhṛṣṭadyumna, the son of Pṛṣata, attacked Bhīṣma in battle, like Death (Antaka) with its mouth wide open.
शिखण्डी तु समासाद्य भारतानां पितामहम् ।
अभ्यद्रवत संहृष्टो भयं त्यक्त्वा यतव्रतम् ॥३९॥
39. śikhaṇḍī tu samāsādya bhāratānāṁ pitāmaham ,
abhyadravata saṁhṛṣṭo bhayaṁ tyaktvā yatavratam.
39. śikhaṇḍī tu samāsādya bhāratānām pitāmaham
abhyadravata saṃhṛṣṭaḥ bhayam tyaktvā yatavratam
39. tu śikhaṇḍī bhāratānām pitāmaham samāsādya
saṃhṛṣṭaḥ bhayam tyaktvā yatavratam abhyadravata
39. However, having approached the grandfather of the Bhāratas (Bhīṣma), Śikhaṇḍī, filled with joy and having abandoned fear, rushed towards the one who was firm in his vows (Bhīṣma).
युधिष्ठिरमुखाः पार्थाः पुरस्कृत्य शिखण्डिनम् ।
अयोधयन्रणे भीष्मं संहताः सह सृञ्जयैः ॥४०॥
40. yudhiṣṭhiramukhāḥ pārthāḥ puraskṛtya śikhaṇḍinam ,
ayodhayanraṇe bhīṣmaṁ saṁhatāḥ saha sṛñjayaiḥ.
40. yudhiṣṭhiramukhāḥ pārthāḥ puraskṛtya śikhaṇḍinam
ayodhayant raṇe bhīṣmam saṃhatāḥ saha sṛñjayaiḥ
40. yudhiṣṭhiramukhāḥ pārthāḥ śikhaṇḍinam puraskṛtya
saṃhatāḥ sṛñjayaiḥ saha raṇe bhīṣmam ayodhayant
40. The Pārthas, led by Yudhiṣṭhira, having put Śikhaṇḍī at the forefront, united with the Sañjayas, fought Bhīṣma in battle.
तथैव तावकाः सर्वे पुरस्कृत्य यतव्रतम् ।
शिखण्डिप्रमुखान्पार्थान्योधयन्ति स्म संयुगे ॥४१॥
41. tathaiva tāvakāḥ sarve puraskṛtya yatavratam ,
śikhaṇḍipramukhānpārthānyodhayanti sma saṁyuge.
41. tathā eva tāvakāḥ sarve puraskṛtya yatavratam
śikhaṇḍipramukhān pārthān yodhayanti sma saṃyuge
41. tathā eva sarve tāvakāḥ yatavratam puraskṛtya
saṃyuge śikhaṇḍipramukhān pārthān yodhayanti sma
41. In the same way, all your warriors (Kauravas), having put the firm-in-vows (Bhīṣma) at the forefront, fought against the Pārthas led by Śikhaṇḍī in battle.
ततः प्रववृते युद्धं कौरवाणां भयावहम् ।
तत्र पाण्डुसुतैः सार्धं भीष्मस्य विजयं प्रति ॥४२॥
42. tataḥ pravavṛte yuddhaṁ kauravāṇāṁ bhayāvaham ,
tatra pāṇḍusutaiḥ sārdhaṁ bhīṣmasya vijayaṁ prati.
42. tataḥ pravavṛte yuddham kauravāṇām bhayāvaham |
tatra pāṇḍusutaiḥ sārdham bhīṣmasya vijayam prati
42. tataḥ kauravāṇām bhayāvaham yuddham pravavṛte
tatra pāṇḍusutaiḥ sārdham bhīṣmasya vijayam prati
42. Then, the terrifying battle of the Kauravas began. There, it was regarding Bhīṣma's victory against the sons of Pāṇḍu.
तावकानां रणे भीष्मो ग्लह आसीद्विशां पते ।
तत्र हि द्यूतमायातं विजयायेतराय वा ॥४३॥
43. tāvakānāṁ raṇe bhīṣmo glaha āsīdviśāṁ pate ,
tatra hi dyūtamāyātaṁ vijayāyetarāya vā.
43. tāvakānām raṇe bhīṣmaḥ glahaḥ āsīt viśām pate
tatra hi dyūtam āyātam vijayāya itarāya vā
43. viśām pate tāvakānām raṇe bhīṣmaḥ glahaḥ āsīt
tatra hi dyūtam vijayāya vā itarāya āyātam
43. O lord of the people, Bhishma was the primary stake for your side in the battle. Indeed, a game of dice has commenced there, either for victory or for the other outcome (defeat).
धृष्टद्युम्नो महाराज सर्वसैन्यान्यचोदयत् ।
अभिद्रवत गाङ्गेयं मा भैष्ट नरसत्तमाः ॥४४॥
44. dhṛṣṭadyumno mahārāja sarvasainyānyacodayat ,
abhidravata gāṅgeyaṁ mā bhaiṣṭa narasattamāḥ.
44. dhṛṣṭadyumnaḥ mahārāja sarvasainyāni acodayat
abhidravata gāṅgeyam mā bhaiṣṭa narasattamāḥ
44. mahārāja dhṛṣṭadyumnaḥ sarvasainyāni acodayat
narasattamāḥ gāṅgeyam abhidravata mā bhaiṣṭa
44. O great king (Dhritarashtra), Dhṛṣṭadyumna urged all the armies (saying), "O best among men, attack Bhishma (gāṅgeya)! Do not fear!"
सेनापतिवचः श्रुत्वा पाण्डवानां वरूथिनी ।
भीष्ममेवाभ्ययात्तूर्णं प्राणांस्त्यक्त्वा महाहवे ॥४५॥
45. senāpativacaḥ śrutvā pāṇḍavānāṁ varūthinī ,
bhīṣmamevābhyayāttūrṇaṁ prāṇāṁstyaktvā mahāhave.
45. senāpativacaḥ śrutvā pāṇḍavānām varūthinī bhīṣmam
eva abhyayāt tūrṇam prāṇān tyaktvā mahāhave
45. senāpativacaḥ śrutvā pāṇḍavānām varūthinī mahāhave
prāṇān tyaktvā bhīṣmam eva tūrṇam abhyayāt
45. Having heard the commander's words, the army of the Pandavas swiftly advanced towards Bhishma himself, abandoning their lives in the great battle.
भीष्मोऽपि रथिनां श्रेष्ठः प्रतिजग्राह तां चमूम् ।
आपतन्तीं महाराज वेलामिव महोदधिः ॥४६॥
46. bhīṣmo'pi rathināṁ śreṣṭhaḥ pratijagrāha tāṁ camūm ,
āpatantīṁ mahārāja velāmiva mahodadhiḥ.
46. bhīṣmaḥ api rathinām śreṣṭhaḥ pratijagrāha tām
camūm | āpatantīm mahārāja velām iva mahodadhiḥ
46. mahārāja bhīṣmaḥ api rathinām śreṣṭhaḥ tām
āpatantīm camūm mahodadhiḥ velām iva pratijagrāha
46. O great king (mahārāja), Bhīṣma, the foremost among charioteers, also confronted that approaching army, just as the great ocean receives its shore.