Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-53

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
कुरुक्षेत्रं ततो दृष्ट्वा दत्त्वा दायांश्च सात्वतः ।
आश्रमं सुमहद्दिव्यमगमज्जनमेजय ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
kurukṣetraṁ tato dṛṣṭvā dattvā dāyāṁśca sātvataḥ ,
āśramaṁ sumahaddivyamagamajjanamejaya.
1. vaiśaṃpāyana uvāca kurukṣetraṃ tataḥ dṛṣṭvā dattvā dāyān
ca sātvataḥ āśramaṃ sumahat divyam agamat janamejaya
1. vaiśaṃpāyana uvāca janamejaya kurukṣetraṃ dṛṣṭvā tataḥ
dāyān ca dattvā sātvataḥ sumahat divyam āśramam agamat
1. Vaiśampayana said: O Janamejaya, after seeing Kurukshetra and distributing gifts, the descendant of Sātvata (Balarama) then went to a very great and divine hermitage (āśrama).
मधूकाम्रवनोपेतं प्लक्षन्यग्रोधसंकुलम् ।
चिरिबिल्वयुतं पुण्यं पनसार्जुनसंकुलम् ॥२॥
2. madhūkāmravanopetaṁ plakṣanyagrodhasaṁkulam ,
ciribilvayutaṁ puṇyaṁ panasārjunasaṁkulam.
2. madhūkāmravanopetaṃ plakṣanyagrodhasaṃkulam
ciribilvayutaṃ puṇyaṃ panasārjunasaṃkulam
2. madhūkāmravanopetaṃ plakṣanyagrodhasaṃkulam
ciribilvayutaṃ puṇyaṃ panasārjunasaṃkulam
2. It was endowed with groves of Madhuka and mango trees, densely filled with Plakṣa and Nyagrodha trees, abundant with Chiribilva trees, sacred, and crowded with Panasa and Arjuna trees.
तं दृष्ट्वा यादवश्रेष्ठः प्रवरं पुण्यलक्षणम् ।
पप्रच्छ तानृषीन्सर्वान्कस्याश्रमवरस्त्वयम् ॥३॥
3. taṁ dṛṣṭvā yādavaśreṣṭhaḥ pravaraṁ puṇyalakṣaṇam ,
papraccha tānṛṣīnsarvānkasyāśramavarastvayam.
3. taṃ dṛṣṭvā yādavaśreṣṭhaḥ pravaraṃ puṇyalakṣaṇam
papraccha tān ṛṣīn sarvān kasya āśramavaraḥ tu ayam
3. yādavaśreṣṭhaḥ taṃ pravaraṃ puṇyalakṣaṇam dṛṣṭvā tān
sarvān ṛṣīn papraccha – kasya āśramavaraḥ tu ayam
3. Having seen that most excellent hermitage (āśrama), which was marked by sacred features, the chief of the Yadus (Balarama) asked all those sages, 'Whose distinguished hermitage (āśrama) is this?'
ते तु सर्वे महात्मानमूचू राजन्हलायुधम् ।
शृणु विस्तरतो राम यस्यायं पूर्वमाश्रमः ॥४॥
4. te tu sarve mahātmānamūcū rājanhalāyudham ,
śṛṇu vistarato rāma yasyāyaṁ pūrvamāśramaḥ.
4. te tu sarve mahātmānam ūcū rājan halāyudham
śṛṇu vistarataḥ rāma yasya ayam pūrvam āśramaḥ
4. te sarve tu mahātmānam rājan halāyudham ūcū,
"rāma,
ayam yasya pūrvam āśramaḥ,
(tat) vistarataḥ śṛṇu.
"
4. But all those sages said to the great-souled Balarama, the King: 'O Rama, listen in detail about whose hermitage (āśrama) this formerly was.'
अत्र विष्णुः पुरा देवस्तप्तवांस्तप उत्तमम् ।
अत्रास्य विधिवद्यज्ञाः सर्वे वृत्ताः सनातनाः ॥५॥
5. atra viṣṇuḥ purā devastaptavāṁstapa uttamam ,
atrāsya vidhivadyajñāḥ sarve vṛttāḥ sanātanāḥ.
5. atra viṣṇuḥ purā devaḥ taptavān tapaḥ uttamam
atra asya vidhivat yajñāḥ sarve vṛttāḥ sanātanāḥ
5. atra purā devaḥ viṣṇuḥ uttamam tapaḥ taptavān
atra asya sarve sanātanāḥ yajñāḥ vidhivat vṛttāḥ
5. Here, the god Vishnu formerly performed excellent asceticism (tapas). In this very place, all his traditional Vedic rituals (yajña) were duly conducted.
अत्रैव ब्राह्मणी सिद्धा कौमारब्रह्मचारिणी ।
योगयुक्ता दिवं याता तपःसिद्धा तपस्विनी ॥६॥
6. atraiva brāhmaṇī siddhā kaumārabrahmacāriṇī ,
yogayuktā divaṁ yātā tapaḥsiddhā tapasvinī.
6. atra eva brāhmaṇī siddhā kaumārabrahmacāriṇī
yogayuktā divam yātā tapaḥsiddhā tapasvinī
6. atra eva siddhā kaumārabrahmacāriṇī yogayuktā
tapaḥsiddhā tapasvinī brāhmaṇī divam yātā
6. In this very place, a brahmin woman, who was accomplished (siddhā) and a lifelong celibate (brahmacarya), having attained perfection through asceticism (tapas) and being absorbed in spiritual discipline (yoga), departed to heaven.
बभूव श्रीमती राजञ्शाण्डिल्यस्य महात्मनः ।
सुता धृतव्रता साध्वी नियता ब्रह्मचारिणी ॥७॥
7. babhūva śrīmatī rājañśāṇḍilyasya mahātmanaḥ ,
sutā dhṛtavratā sādhvī niyatā brahmacāriṇī.
7. babhūva śrīmatī rājan śāṇḍilyasya mahātmanaḥ
sutā dhṛtavratā sādhvī niyatā brahmacāriṇī
7. rājan śrīmatī dhṛtavratā sādhvī niyatā
brahmacāriṇī śāṇḍilyasya mahātmanaḥ sutā babhūva
7. O king (rājan), she was the revered daughter of the great-souled (mahātman) Śāṇḍilya, steadfast in her vows, virtuous, self-controlled, and a celibate (brahmacāriṇī).
सा तु प्राप्य परं योगं गता स्वर्गमनुत्तमम् ।
भुक्त्वाश्रमेऽश्वमेधस्य फलं फलवतां शुभा ।
गता स्वर्गं महाभागा पूजिता नियतात्मभिः ॥८॥
8. sā tu prāpya paraṁ yogaṁ gatā svargamanuttamam ,
bhuktvāśrame'śvamedhasya phalaṁ phalavatāṁ śubhā ,
gatā svargaṁ mahābhāgā pūjitā niyatātmabhiḥ.
8. sā tu prāpya param yogam gatā svargam
anuttamam bhuktvā āśrame aśvamedhasya
phalam phalavatām śubhā gatā
svargam mahābhāgā pūjitā niyatātmabhiḥ
8. sā tu param yogam prāpya anuttamam
svargam gatā āśrame aśvamedhasya
phalam phalavatām bhuktvā śubhā mahābhāgā
niyatātmabhiḥ pūjitā svargam gatā
8. Having attained the supreme spiritual discipline (yoga), she indeed went to the unsurpassed heaven. Having experienced the reward (phala) of an aśvamedha (horse sacrifice) in that hermitage (āśrama) – a reward enjoyed by the meritorious – that auspicious and greatly blessed woman departed to heaven, revered by those whose selves (ātman) were disciplined.
अभिगम्याश्रमं पुण्यं दृष्ट्वा च यदुपुंगवः ।
ऋषींस्तानभिवाद्याथ पार्श्वे हिमवतोऽच्युतः ।
स्कन्धावाराणि सर्वाणि निवर्त्यारुरुहेऽचलम् ॥९॥
9. abhigamyāśramaṁ puṇyaṁ dṛṣṭvā ca yadupuṁgavaḥ ,
ṛṣīṁstānabhivādyātha pārśve himavato'cyutaḥ ,
skandhāvārāṇi sarvāṇi nivartyāruruhe'calam.
9. abhigamya āśramam puṇyam dṛṣṭvā ca
yadupuṅgavaḥ ṛṣīn tān abhivādya atha
pārśve himavataḥ acyutaḥ skandhāvārāṇi
sarvāṇi nivartya āruruhe acalam
9. yadupuṅgavaḥ acyutaḥ puṇyam āśramam
abhigamya ca tān ṛṣīn dṛṣṭvā atha
abhivādya himavataḥ pārśve sarvāṇi
skandhāvārāṇi nivartya acalam āruruhe
9. The best of the Yadus (yadupuṅgavaḥ), the infallible Acyuta, approached the sacred hermitage (āśramam), saw those sages, and then greeted them. Having dismissed all his camps (skandhāvārāṇi) on the side of the Himalaya, he ascended the mountain.
नातिदूरं ततो गत्वा नगं तालध्वजो बली ।
पुण्यं तीर्थवरं दृष्ट्वा विस्मयं परमं गतः ॥१०॥
10. nātidūraṁ tato gatvā nagaṁ tāladhvajo balī ,
puṇyaṁ tīrthavaraṁ dṛṣṭvā vismayaṁ paramaṁ gataḥ.
10. na atidūram tataḥ gatvā nagam tāladhvajaḥ balī
puṇyam tīrthavaram dṛṣṭvā vismayam paramam gataḥ
10. tataḥ na atidūram gatvā tāladhvajaḥ balī nagam
puṇyam tīrthavaram dṛṣṭvā paramam vismayam gataḥ
10. Having journeyed not very far from there, the mighty Balarama (tāladhvajaḥ), who bears a palm-tree banner, beheld a sacred and excellent holy place (tīrthavaram) on a mountain, and was thereupon filled with supreme wonder.
प्रभवं च सरस्वत्याः प्लक्षप्रस्रवणं बलः ।
संप्राप्तः कारपचनं तीर्थप्रवरमुत्तमम् ॥११॥
11. prabhavaṁ ca sarasvatyāḥ plakṣaprasravaṇaṁ balaḥ ,
saṁprāptaḥ kārapacanaṁ tīrthapravaramuttamam.
11. prabhavam ca sarasvatyāḥ plakṣaprasravaṇam balaḥ
samprāptaḥ kārapacanam tīrthapravaram uttamam
11. balaḥ ca sarasvatyāḥ prabhavam plakṣaprasravaṇam
kārapacanam uttamam tīrthapravaram samprāptaḥ
11. And Balarama (balaḥ) reached Plakṣaprasravaṇa, the source of the Sarasvatī River, which is identified as the supreme and excellent holy place, Kārapacana.
हलायुधस्तत्र चापि दत्त्वा दानं महाबलः ।
आप्लुतः सलिले शीते तस्माच्चापि जगाम ह ।
आश्रमं परमप्रीतो मित्रस्य वरुणस्य च ॥१२॥
12. halāyudhastatra cāpi dattvā dānaṁ mahābalaḥ ,
āplutaḥ salile śīte tasmāccāpi jagāma ha ,
āśramaṁ paramaprīto mitrasya varuṇasya ca.
12. halāyudhaḥ tatra ca api dattvā
dānam mahābalaḥ āplutaḥ salile śīte
tasmāt ca api jagāma ha āśramam
paramaprītaḥ mitrasya varuṇasya ca
12. mahābalaḥ halāyudhaḥ tatra ca api
dānam dattvā śīte salile āplutaḥ
ca api tasmāt paramaprītaḥ mitrasya
varuṇasya ca āśramam jagāma ha
12. And there, the immensely powerful Halāyudha (Balarama), having offered gifts (dāna), bathed in the cold water. From that place, greatly pleased, he then went to the hermitage (āśramam) of Mitra and Varuṇa.
इन्द्रोऽग्निरर्यमा चैव यत्र प्राक्प्रीतिमाप्नुवन् ।
तं देशं कारपचनाद्यमुनायां जगाम ह ॥१३॥
13. indro'gniraryamā caiva yatra prākprītimāpnuvan ,
taṁ deśaṁ kārapacanādyamunāyāṁ jagāma ha.
13. indraḥ agniḥ aryamā ca eva yatra prāk prītim
āpnuvan tam deśam kārapacanāt yamunāyām jagāma ha
13. ha saḥ tam deśam kārapacanāt yamunāyām jagāma yatra
indraḥ agniḥ aryamā ca eva prāk prītim āpnuvan
13. He then went to that very spot on the Yamunā river where Indra, Agni, and Aryaman had previously found great pleasure, having come from Kārapacana.
स्नात्वा तत्रापि धर्मात्मा परां तुष्टिमवाप्य च ।
ऋषिभिश्चैव सिद्धैश्च सहितो वै महाबलः ।
उपविष्टः कथाः शुभ्राः शुश्राव यदुपुंगवः ॥१४॥
14. snātvā tatrāpi dharmātmā parāṁ tuṣṭimavāpya ca ,
ṛṣibhiścaiva siddhaiśca sahito vai mahābalaḥ ,
upaviṣṭaḥ kathāḥ śubhrāḥ śuśrāva yadupuṁgavaḥ.
14. snātvā tatra api dharmātmā parām tuṣṭim
avāpya ca ṛṣibhiḥ ca eva siddhaiḥ
ca sahitaḥ vai mahābalaḥ upaviṣṭaḥ
kathāḥ śubhrāḥ śuśrāva yadupuṅgavaḥ
14. snātvā tatra api parām tuṣṭim avāpya
ca dharmātmā mahābalaḥ yadupuṅgavaḥ
ṛṣibhiḥ ca eva siddhaiḥ ca sahitaḥ
vai upaviṣṭaḥ śubhrāḥ kathāḥ śuśrāva
14. Having bathed there, that righteous soul (dharma-ātman) attained supreme satisfaction. Then, accompanied by sages and perfected beings, the mighty chief of the Yadus sat down and listened to pure and auspicious stories.
तथा तु तिष्ठतां तेषां नारदो भगवानृषिः ।
आजगामाथ तं देशं यत्र रामो व्यवस्थितः ॥१५॥
15. tathā tu tiṣṭhatāṁ teṣāṁ nārado bhagavānṛṣiḥ ,
ājagāmātha taṁ deśaṁ yatra rāmo vyavasthitaḥ.
15. tathā tu tiṣṭhatām teṣām nāradaḥ bhagavān ṛṣiḥ
ājagāma atha tam deśam yatra rāmaḥ vyavasthitaḥ
15. tathā tu teṣām tiṣṭhatām nāradaḥ bhagavān ṛṣiḥ
atha tam deśam ājagāma yatra rāmaḥ vyavasthitaḥ
15. While they were thus resting, the revered sage Nārada arrived at the place where Rāma was present.
जटामण्डलसंवीतः स्वर्णचीरी महातपाः ।
हेमदण्डधरो राजन्कमण्डलुधरस्तथा ॥१६॥
16. jaṭāmaṇḍalasaṁvītaḥ svarṇacīrī mahātapāḥ ,
hemadaṇḍadharo rājankamaṇḍaludharastathā.
16. jaṭāmaṇḍalasaṃvītaḥ svarṇacīrī mahātapāḥ
hemadaṇḍadharaḥ rājan kamaṇḍaludharaḥ tathā
16. rājan saḥ jaṭāmaṇḍalasaṃvītaḥ svarṇacīrī
mahātapāḥ hemadaṇḍadharaḥ tathā kamaṇḍaludharaḥ
16. O King, he was adorned with a mass of matted hair, wore golden bark garments, possessed great ascetic fervor (tapas), carried a golden staff, and also held a water pot (kamaṇḍalu).
कच्छपीं सुखशब्दां तां गृह्य वीणां मनोरमाम् ।
नृत्ये गीते च कुशलो देवब्राह्मणपूजितः ॥१७॥
17. kacchapīṁ sukhaśabdāṁ tāṁ gṛhya vīṇāṁ manoramām ,
nṛtye gīte ca kuśalo devabrāhmaṇapūjitaḥ.
17. kacchapīm sukhaśabdām tām gṛhya vīṇām manoramām
nṛtye gīte ca kuśalaḥ deva-brāhmaṇa-pūjitaḥ
17. tām kacchapīm sukhaśabdām manoramām vīṇām gṛhya,
(saḥ) nṛtye gīte ca kuśalaḥ deva-brāhmaṇa-pūjitaḥ
17. Having taken that delightful vīṇā of the kacchapī type, which produced pleasant sounds, he was skilled in dance and song, and honored by gods and Brahmins.
प्रकर्ता कलहानां च नित्यं च कलहप्रियः ।
तं देशमगमद्यत्र श्रीमान्रामो व्यवस्थितः ॥१८॥
18. prakartā kalahānāṁ ca nityaṁ ca kalahapriyaḥ ,
taṁ deśamagamadyatra śrīmānrāmo vyavasthitaḥ.
18. prakartā kalahānām ca nityam ca kalahapriyaḥ
tam deśam agamat yatra śrīmān rāmaḥ vyavasthitaḥ
18. (saḥ) kalahānām prakartā ca nityam ca kalahapriyaḥ (āsīt saḥ) yatra śrīmān rāmaḥ vyavasthitaḥ,
tam deśam agamat
18. He was an instigator of quarrels and constantly fond of them. He then went to that place where the glorious Rāma was residing.
प्रत्युत्थाय तु ते सर्वे पूजयित्वा यतव्रतम् ।
देवर्षिं पर्यपृच्छन्त यथावृत्तं कुरून्प्रति ॥१९॥
19. pratyutthāya tu te sarve pūjayitvā yatavratam ,
devarṣiṁ paryapṛcchanta yathāvṛttaṁ kurūnprati.
19. pratyutthāya tu te sarve pūjayitvā yatavratam
devarṣim paryapṛcchanta yathāvṛttam kurūn prati
19. te sarve tu pratyutthāya yatavratam devarṣim pūjayitvā,
yathāvṛttam kurūn prati paryapṛcchanta
19. All of them, having risen to meet him and having honored the divine sage (devarṣi) who was firm in his vows, then inquired about what had transpired regarding the Kurus.
ततोऽस्याकथयद्राजन्नारदः सर्वधर्मवित् ।
सर्वमेव यथावृत्तमतीतं कुरुसंक्षयम् ॥२०॥
20. tato'syākathayadrājannāradaḥ sarvadharmavit ,
sarvameva yathāvṛttamatītaṁ kurusaṁkṣayam.
20. tataḥ asya akathayat rājan nāradaḥ sarva-dharma-vit
sarvam eva yathāvṛttam atītam kuru-saṃkṣayam
20. rājan,
tataḥ sarva-dharma-vit nāradaḥ asya sarvam eva yathāvṛttam atītam kuru-saṃkṣayam akathayat
20. Then, O king, Nārada, who was conversant with all principles of natural law (dharma), recounted to him everything that had transpired – the past destruction of the Kurus.
ततोऽब्रवीद्रौहिणेयो नारदं दीनया गिरा ।
किमवस्थं तु तत्क्षत्रं ये च तत्राभवन्नृपाः ॥२१॥
21. tato'bravīdrauhiṇeyo nāradaṁ dīnayā girā ,
kimavasthaṁ tu tatkṣatraṁ ye ca tatrābhavannṛpāḥ.
21. tataḥ abravīt rauhiṇeyaḥ nāradam dīnayā girā
kimavastham tu tat kṣatram ye ca tatra abhavan nṛpāḥ
21. tataḥ rauhiṇeyaḥ dīnayā girā nāradam abravīt tat
kṣatram tu kimavastham [āsīt] ye ca nṛpāḥ tatra abhavan
21. Then Balarāma, with a humble voice, asked Nārada, 'What was the condition of that warrior (kṣatra) class, and what became of the kings who were present there?'
श्रुतमेतन्मया पूर्वं सर्वमेव तपोधन ।
विस्तरश्रवणे जातं कौतूहलमतीव मे ॥२२॥
22. śrutametanmayā pūrvaṁ sarvameva tapodhana ,
vistaraśravaṇe jātaṁ kautūhalamatīva me.
22. śrutam etat mayā pūrvam sarvam eva tapodhana
vistaraśravaṇe jātam kautūhalam atīva me
22. he tapodhana mayā etat sarvam eva pūrvam śrutam
vistaraśravaṇe atīva kautūhalam me jātam
22. O treasure of asceticism (tapodhana)! I have indeed heard all of this previously, but a great curiosity has arisen in me to hear the details.
नारद उवाच ।
पूर्वमेव हतो भीष्मो द्रोणः सिन्धुपतिस्तथा ।
हतो वैकर्तनः कर्णः पुत्राश्चास्य महारथाः ॥२३॥
23. nārada uvāca ,
pūrvameva hato bhīṣmo droṇaḥ sindhupatistathā ,
hato vaikartanaḥ karṇaḥ putrāścāsya mahārathāḥ.
23. nāradaḥ uvāca pūrvam eva hataḥ bhīṣmaḥ droṇaḥ sindhupatiḥ
tathā hataḥ vaikartanaḥ karṇaḥ putrāḥ ca asya mahārathāḥ
23. nāradaḥ uvāca pūrvam eva bhīṣmaḥ droṇaḥ tathā sindhupatiḥ
hataḥ vaikartanaḥ karṇaḥ ca asya mahārathāḥ putrāḥ [api] hataḥ
23. Nārada said: 'Indeed, Bhīṣma, Droṇa, and the lord of Sindhu were killed previously. Karṇa, the son of Vikartana, and his sons, who were great warriors, were also slain.'
भूरिश्रवा रौहिणेय मद्रराजश्च वीर्यवान् ।
एते चान्ये च बहवस्तत्र तत्र महाबलाः ॥२४॥
24. bhūriśravā rauhiṇeya madrarājaśca vīryavān ,
ete cānye ca bahavastatra tatra mahābalāḥ.
24. bhūriśravāḥ rauhiṇeya madrarājaḥ ca vīryavān
ete ca anye ca bahavaḥ tatra tatra mahābalāḥ
24. he rauhiṇeya bhūriśravāḥ ca vīryavān madrarājaḥ ca
anye ca ete bahavaḥ mahābalāḥ tatra tatra [hataḥ]
24. O son of Rohiṇī (rauhiṇeya), Bhūriśravas, and the valorous King of Madra (Śalya), and many other greatly powerful (mahābala) warriors were killed there, in various places.
प्रियान्प्राणान्परित्यज्य प्रियार्थं कौरवस्य वै ।
राजानो राजपुत्राश्च समरेष्वनिवर्तिनः ॥२५॥
25. priyānprāṇānparityajya priyārthaṁ kauravasya vai ,
rājāno rājaputrāśca samareṣvanivartinaḥ.
25. priyān prāṇān parityajya priyārtham kauravasyā
vai rājānaḥ rājaputrāḥ ca samareṣu anivartinaḥ
25. rājānaḥ rājaputrāḥ ca vai priyān prāṇān parityajya
kauravasyā priyārtham samareṣu anivartinaḥ
25. Indeed, the kings and princes, unwavering in battles, sacrificed their dear lives for the sake of the beloved Kaurava (Duryodhana).
अहतांस्तु महाबाहो शृणु मे तत्र माधव ।
धार्तराष्ट्रबले शेषाः कृपो भोजश्च वीर्यवान् ।
अश्वत्थामा च विक्रान्तो भग्नसैन्या दिशो गताः ॥२६॥
26. ahatāṁstu mahābāho śṛṇu me tatra mādhava ,
dhārtarāṣṭrabale śeṣāḥ kṛpo bhojaśca vīryavān ,
aśvatthāmā ca vikrānto bhagnasainyā diśo gatāḥ.
26. ahatān tu mahābāho śṛṇu me tatra
mādhava dhārtarāṣṭrabale śeṣāḥ kṛpaḥ
bhojaḥ ca vīryavān aśvatthāmā ca
vikrāntaḥ bhagnasainyāḥ diśaḥ gatāḥ
26. mahābāho mādhava tatra me ahatān tu
śeṣāḥ dhārtarāṣṭrabale kṛpaḥ
vīryavān bhojaḥ ca vikrāntaḥ aśvatthāmā
ca bhagnasainyāḥ diśaḥ gatāḥ śṛṇu
26. O mighty-armed Mādhava (Krishna), hear from me concerning those who survived in Duryodhana's army: Kripa, the valiant Bhoja, and the mighty Ashwatthama. Their forces shattered, they fled in various directions.
दुर्योधनो हते सैन्ये प्रद्रुतेषु कृपादिषु ।
ह्रदं द्वैपायनं नाम विवेश भृशदुःखितः ॥२७॥
27. duryodhano hate sainye pradruteṣu kṛpādiṣu ,
hradaṁ dvaipāyanaṁ nāma viveśa bhṛśaduḥkhitaḥ.
27. duryodhanaḥ hate sainye pradruteṣu kṛpādiṣu
hradam dvaipāyanam nāma viveśa bhṛśaduḥkhitaḥ
27. sainye hate kṛpādiṣu pradruteṣu bhṛśaduḥkhitaḥ
duryodhanaḥ dvaipāyanam nāma hradam viveśa
27. With his army annihilated and Kripa and others having fled, Duryodhana, deeply distressed, entered the lake named Dvaipayana.
शयानं धार्तराष्ट्रं तु स्तम्भिते सलिले तदा ।
पाण्डवाः सह कृष्णेन वाग्भिरुग्राभिरार्दयन् ॥२८॥
28. śayānaṁ dhārtarāṣṭraṁ tu stambhite salile tadā ,
pāṇḍavāḥ saha kṛṣṇena vāgbhirugrābhirārdayan.
28. śayānam dhārtarāṣṭram tu stambhite salile tadā
pāṇḍavāḥ saha kṛṣṇena vāgbhiḥ ugrābhiḥ ārdayan
28. tadā tu salile stambhite śayānam dhārtarāṣṭram
kṛṣṇena saha pāṇḍavāḥ ugrābhiḥ vāgbhiḥ ārdayan
28. Then, as Duryodhana (the son of Dhṛtarāṣṭra) lay in the water that had been made motionless (by his mystic power), the Pandavas, along with Krishna, tormented him with harsh words.
स तुद्यमानो बलवान्वाग्भी राम समन्ततः ।
उत्थितः प्राग्घ्रदाद्वीरः प्रगृह्य महतीं गदाम् ॥२९॥
29. sa tudyamāno balavānvāgbhī rāma samantataḥ ,
utthitaḥ prāgghradādvīraḥ pragṛhya mahatīṁ gadām.
29. saḥ tudyamānaḥ balavān vāgbhiḥ rāma samantataḥ
utthitaḥ prāk hradāt vīraḥ pragṛhya mahatīm gadām
29. rāma saḥ balavān vīraḥ vāgbhiḥ samantataḥ tudyamānaḥ
mahatīm gadām pragṛhya hradāt prāk utthitaḥ
29. O Rāma, that powerful hero, being provoked by words from all sides, rose up from the lake, having seized his mighty mace.
स चाप्युपगतो युद्धं भीमेन सह सांप्रतम् ।
भविष्यति च तत्सद्यस्तयो राम सुदारुणम् ॥३०॥
30. sa cāpyupagato yuddhaṁ bhīmena saha sāṁpratam ,
bhaviṣyati ca tatsadyastayo rāma sudāruṇam.
30. saḥ ca api upagataḥ yuddham bhīmena saha sāmpratam
bhaviṣyati ca tat sadyaḥ tayoḥ rāma sudāruṇam
30. rāma saḥ ca api sāmpratam yuddham upagataḥ bhīmena
saha ca tat tayoḥ sadyaḥ sudāruṇam bhaviṣyati
30. O Rāma, he has now also engaged in battle with Bhīma, and that combat between the two of them will immediately become very terrible.
यदि कौतूहलं तेऽस्ति व्रज माधव मा चिरम् ।
पश्य युद्धं महाघोरं शिष्ययोर्यदि मन्यसे ॥३१॥
31. yadi kautūhalaṁ te'sti vraja mādhava mā ciram ,
paśya yuddhaṁ mahāghoraṁ śiṣyayoryadi manyase.
31. yadi kautūhalam te asti vraja mādhava mā ciram
paśya yuddham mahāghoram śiṣyayoḥ yadi manyase
31. mādhava yadi te kautūhalam asti mā ciram vraja
yadi manyase paśya mahāghoram yuddham śiṣyayoḥ
31. O Mādhava, if you have curiosity, go without delay! See the very dreadful battle of the two disciples, if you approve.
वैशंपायन उवाच ।
नारदस्य वचः श्रुत्वा तानभ्यर्च्य द्विजर्षभान् ।
सर्वान्विसर्जयामास ये तेनाभ्यागताः सह ।
गम्यतां द्वारकां चेति सोऽन्वशादनुयायिनः ॥३२॥
32. vaiśaṁpāyana uvāca ,
nāradasya vacaḥ śrutvā tānabhyarcya dvijarṣabhān ,
sarvānvisarjayāmāsa ye tenābhyāgatāḥ saha ,
gamyatāṁ dvārakāṁ ceti so'nvaśādanuyāyinaḥ.
32. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca nāradasya vacaḥ śrutvā
tān abhyarcya dvijarṣabhān sarvān
visarjayāmāsa ye tena abhyāgatāḥ saha gamyatām
dvārakām ca iti saḥ anvaśāt anuyāyinaḥ
32. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca nāradasya vacaḥ śrutvā
tān sarvān dvijarṣabhān abhyarcya ye
tena saha abhyāgatāḥ visarjayāmāsa saḥ
anuyāyinaḥ iti anvaśāt dvārakām ca gamyatām
32. Vaiśaṃpāyana said: Having heard the words of Nārada, he honored all those foremost among the twice-born (dvija) who had arrived with him, and then dismissed them all. He then instructed his followers, saying, 'Proceed to Dwārakā!'
सोऽवतीर्याचलश्रेष्ठात्प्लक्षप्रस्रवणाच्छुभात् ।
ततः प्रीतमना रामः श्रुत्वा तीर्थफलं महत् ।
विप्राणां संनिधौ श्लोकमगायदिदमच्युतः ॥३३॥
33. so'vatīryācalaśreṣṭhātplakṣaprasravaṇācchubhāt ,
tataḥ prītamanā rāmaḥ śrutvā tīrthaphalaṁ mahat ,
viprāṇāṁ saṁnidhau ślokamagāyadidamacyutaḥ.
33. saḥ avatīrya acalaśreṣṭhāt plakṣaprasravaṇāt
śubhāt tataḥ prītamanāḥ rāmaḥ
śrutvā tīrthaphalam mahat viprāṇām
saṃnidhau ślokam agāyat idam acyutaḥ
33. saḥ acyutaḥ prītamanāḥ rāmaḥ śubhāt
acalaśreṣṭhāt plakṣaprasravaṇāt avatīrya
tataḥ mahat tīrthaphalam śrutvā
viprāṇām saṃnidhau idam ślokam agāyat
33. Having descended from the auspicious best of mountains, from the source of the Plakṣa tree, Lord Rama (acyuta), whose mind was filled with joy, then, having heard of the great benefit of visiting this sacred place (tīrtha), sang this verse in the presence of the brahmins.
सरस्वतीवाससमा कुतो रतिः सरस्वतीवाससमाः कुतो गुणाः ।
सरस्वतीं प्राप्य दिवं गता जनाः सदा स्मरिष्यन्ति नदीं सरस्वतीम् ॥३४॥
34. sarasvatīvāsasamā kuto ratiḥ; sarasvatīvāsasamāḥ kuto guṇāḥ ,
sarasvatīṁ prāpya divaṁ gatā janāḥ; sadā smariṣyanti nadīṁ sarasvatīm.
34. sarasvatīvāsasamā kutaḥ ratiḥ
sarasvatīvāsasamāḥ kutaḥ guṇāḥ
sarasvatīm prāpya divam gatāḥ janāḥ
sadā smariṣyanti nadīm sarasvatīm
34. kutaḥ sarasvatīvāsasamā ratiḥ?
kutaḥ sarasvatīvāsasamāḥ guṇāḥ?
sarasvatīm prāpya divam gatāḥ janāḥ
sadā nadīm sarasvatīm smariṣyanti
34. How can there be any pleasure or merit (guṇa) comparable to dwelling by the Sarasvatī? People who have attained the Sarasvatī (river) and thereby gone to heaven will always remember the river Sarasvatī.
सरस्वती सर्वनदीषु पुण्या सरस्वती लोकसुखावहा सदा ।
सरस्वतीं प्राप्य जनाः सुदुष्कृताः सदा न शोचन्ति परत्र चेह च ॥३५॥
35. sarasvatī sarvanadīṣu puṇyā; sarasvatī lokasukhāvahā sadā ,
sarasvatīṁ prāpya janāḥ suduṣkṛtāḥ; sadā na śocanti paratra ceha ca.
35. sarasvatī sarvanadīṣu puṇyā
sarasvatī lokasukhāvahā sadā sarasvatīm
prāpya janāḥ suduṣkṛtāḥ
sadā na śocanti paratra ca iha ca
35. sarasvatī sarvanadīṣu puṇyā
sarasvatī sadā lokasukhāvahā suduṣkṛtāḥ
janāḥ sarasvatīm prāpya
sadā paratra ca iha ca na śocanti
35. The Sarasvatī (river) is the most sacred among all rivers, and it always brings well-being to the world. People, even those who have committed great misdeeds, having reached the Sarasvatī, never grieve, neither in the other world nor in this one.
ततो मुहुर्मुहुः प्रीत्या प्रेक्षमाणः सरस्वतीम् ।
हयैर्युक्तं रथं शुभ्रमातिष्ठत परंतपः ॥३६॥
36. tato muhurmuhuḥ prītyā prekṣamāṇaḥ sarasvatīm ,
hayairyuktaṁ rathaṁ śubhramātiṣṭhata paraṁtapaḥ.
36. tataḥ muhurmuhuḥ prītyā prekṣamāṇaḥ sarasvatīm
hayaiḥ yuktam ratham śubhram ātiṣṭhata paraṃtapaḥ
36. tataḥ paraṃtapaḥ muhurmuhuḥ prītyā sarasvatīm
prekṣamāṇaḥ hayaiḥ yuktam śubhram ratham ātiṣṭhata
36. Then, the vanquisher of foes (paraṃtapa), lovingly gazing at the Sarasvatī (river) again and again, ascended his splendid chariot yoked with horses.
स शीघ्रगामिना तेन रथेन यदुपुंगवः ।
दिदृक्षुरभिसंप्राप्तः शिष्ययुद्धमुपस्थितम् ॥३७॥
37. sa śīghragāminā tena rathena yadupuṁgavaḥ ,
didṛkṣurabhisaṁprāptaḥ śiṣyayuddhamupasthitam.
37. saḥ śīghragāminā tena rathena yadupuṅgavaḥ
didṛkṣuḥ abhisamprāptaḥ śiṣyayuddham upasthitam
37. saḥ yadupuṅgavaḥ tena śīghragāminā rathena
upasthitam śiṣyayuddham didṛkṣuḥ abhisamprāptaḥ
37. The best among the Yadus (Krishna) arrived in that swiftly moving chariot, eager to witness the battle between his disciples which had commenced.