Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-309

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
कथं निर्वेदमापन्नः शुको वैयासकिः पुरा ।
एतदिच्छामि कौरव्य श्रोतुं कौतूहलं हि मे ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
kathaṁ nirvedamāpannaḥ śuko vaiyāsakiḥ purā ,
etadicchāmi kauravya śrotuṁ kautūhalaṁ hi me.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca katham nirvedam āpannaḥ śukaḥ vaiyāsakiḥ
purā etat icchāmi kauravya śrotum kautūhalam hi me
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca he kauravya
purā vaiyāsakiḥ śukaḥ katham
nirvedam āpannaḥ [iti] etat śrotum
icchāmi hi me kautūhalam [asti]
1. Yudhishthira said: "How did Shuka, the son of Vyasa, attain detachment (nirveda) in the past? I wish to hear this, O Kauravya, for indeed, I am curious."
भीष्म उवाच ।
प्राकृतेन सुवृत्तेन चरन्तमकुतोभयम् ।
अध्याप्य कृत्स्नं स्वाध्यायमन्वशाद्वै पिता सुतम् ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
prākṛtena suvṛttena carantamakutobhayam ,
adhyāpya kṛtsnaṁ svādhyāyamanvaśādvai pitā sutam.
2. bhīṣmaḥ uvāca prākṛtena su-vṛttena carantam akutaḥ-bhayam
adhyāpya kṛtsnam svādhyāyam anu-aśāt vai pitā sutam
2. bhīṣmaḥ uvāca pitā prākṛtena su-vṛttena akutaḥ-bhayam
carantam sutam kṛtsnam svādhyāyam adhyāpya vai anu-aśāt
2. Bhishma said: "The father, having taught his son the entire Vedic study (svādhyāya), then indeed instructed his son, who was living a natural, virtuous, and fearless life."
धर्मं पुत्र निषेवस्व सुतीक्ष्णौ हि हिमातपौ ।
क्षुत्पिपासे च वायुं च जय नित्यं जितेन्द्रियः ॥३॥
3. dharmaṁ putra niṣevasva sutīkṣṇau hi himātapau ,
kṣutpipāse ca vāyuṁ ca jaya nityaṁ jitendriyaḥ.
3. dharmam putra niṣevasva sutīkṣṇau hi himātapau
kṣutpipāse ca vāyum ca jaya nityam jitendriyaḥ
3. putra nityam jitendriyaḥ dharmam niṣevasva hi
sutīkṣṇau himātapau kṣutpipāse ca vāyum ca jaya
3. My son, always cultivate righteous conduct (dharma). Indeed, conquer the extremely intense cold and heat, hunger and thirst, and the wind, always with your senses fully controlled.
सत्यमार्जवमक्रोधमनसूयां दमं तपः ।
अहिंसां चानृशंस्यं च विधिवत्परिपालय ॥४॥
4. satyamārjavamakrodhamanasūyāṁ damaṁ tapaḥ ,
ahiṁsāṁ cānṛśaṁsyaṁ ca vidhivatparipālaya.
4. satyam ārjavam akrodham anasūyām damam tapaḥ
ahiṃsām ca anṛśaṃsyam ca vidhivat paripālaya
4. satyam ārjavam akrodham anasūyām damam tapaḥ
ahiṃsām ca anṛśaṃsyam ca vidhivat paripālaya
4. Properly observe truthfulness, integrity, freedom from anger, freedom from envy, self-restraint, spiritual discipline (tapas), non-violence, and compassion.
सत्ये तिष्ठ रतो धर्मे हित्वा सर्वमनार्जवम् ।
देवतातिथिशेषेण यात्रां प्राणस्य संश्रय ॥५॥
5. satye tiṣṭha rato dharme hitvā sarvamanārjavam ,
devatātithiśeṣeṇa yātrāṁ prāṇasya saṁśraya.
5. satye tiṣṭha rataḥ dharme hitvā sarvam anārjavam
devatātithiśeṣeṇa yātrām prāṇasya saṃśraya
5. sarvam anārjavam hitvā satye dharme rataḥ tiṣṭha
devatātithiśeṣeṇa prāṇasya yātrām saṃśraya
5. Stand firm in truth and be devoted to the natural law (dharma), having abandoned all dishonesty. Sustain your life with the remnants of offerings made to gods and guests.
फेनपात्रोपमे देहे जीवे शकुनिवत्स्थिते ।
अनित्ये प्रियसंवासे कथं स्वपिषि पुत्रक ॥६॥
6. phenapātropame dehe jīve śakunivatsthite ,
anitye priyasaṁvāse kathaṁ svapiṣi putraka.
6. phenapātropame dehe jīve śakunivat sthite
anitye priyasaṃvāse katham svapiṣi putraka
6. putraka anitye phenapātropame dehe śakunivat
sthite jīve priyasaṃvāse katham svapiṣi
6. O dear son, how can you sleep in this impermanent body, which is like a bowl of foam, where the individual soul (jīva) resides like a bird, and which is a cherished but temporary dwelling?
अप्रमत्तेषु जाग्रत्सु नित्ययुक्तेषु शत्रुषु ।
अन्तरं लिप्समानेषु बालस्त्वं नावबुध्यसे ॥७॥
7. apramatteṣu jāgratsu nityayukteṣu śatruṣu ,
antaraṁ lipsamāneṣu bālastvaṁ nāvabudhyase.
7. apramatteṣu jāgratsu nityayukteṣu śatruṣu
antaram lipsamāneṣu bālaḥ tvam na avabudhyase
7. tvam bālaḥ apramatteṣu jāgratsu nityayukteṣu
antaram lipsamāneṣu śatruṣu na avabudhyase
7. Among vigilant and ever-alert enemies who are seeking an opportunity, you, like a child, do not perceive the danger.
गण्यमानेषु वर्षेषु क्षीयमाणे तथायुषि ।
जीविते शिष्यमाणे च किमुत्थाय न धावसि ॥८॥
8. gaṇyamāneṣu varṣeṣu kṣīyamāṇe tathāyuṣi ,
jīvite śiṣyamāṇe ca kimutthāya na dhāvasi.
8. gaṇyamāneṣu varṣeṣu kṣīyamāṇe tathā āyuṣi
jīvite śiṣyamāṇe ca kim utthāya na dhāvasi
8. varṣeṣu gaṇyamāneṣu tathā āyuṣi kṣīyamāṇe
ca jīvite śiṣyamāṇe kim utthāya na dhāvasi
8. As the years are counted down, and life (āyuṣ) is thus diminishing, with only a little vitality remaining, why do you not arise and strive?
ऐहलौकिकमीहन्ते मांसशोणितवर्धनम् ।
पारलौकिककार्येषु प्रसुप्ता भृशनास्तिकाः ॥९॥
9. aihalaukikamīhante māṁsaśoṇitavardhanam ,
pāralaukikakāryeṣu prasuptā bhṛśanāstikāḥ.
9. aihalaudikam īhante māṃsaśoṇitavardhanam
pāralaukikakāryeṣu prasuptā bhṛśanāstikāḥ
9. bhṛśanāstikāḥ māṃsaśoṇitavardhanam aihalaudikam
īhante pāralaukikakāryeṣu prasuptāḥ
9. They eagerly pursue worldly endeavors that merely increase flesh and blood. However, concerning matters of the afterlife, these profoundly materialistic individuals are utterly oblivious.
धर्माय येऽभ्यसूयन्ति बुद्धिमोहान्विता नराः ।
अपथा गच्छतां तेषामनुयातापि पीड्यते ॥१०॥
10. dharmāya ye'bhyasūyanti buddhimohānvitā narāḥ ,
apathā gacchatāṁ teṣāmanuyātāpi pīḍyate.
10. dharmāya ye abhyasūyanti buddhimohānvitā narāḥ
apathā gacchatām teṣām anuyātā api pīḍyate
10. ye narāḥ buddhimohānvitāḥ dharmāya abhyasūyanti,
apathā gacchatām teṣām anuyātā api pīḍyate
10. Those individuals who, deluded in intellect, find fault with the natural law (dharma) - even a follower of such individuals who deviate from the right path suffers.
ये तु तुष्टाः सुनियताः सत्यागमपरायणाः ।
धर्म्यं पन्थानमारूढास्तानुपास्स्व च पृच्छ च ॥११॥
11. ye tu tuṣṭāḥ suniyatāḥ satyāgamaparāyaṇāḥ ,
dharmyaṁ panthānamārūḍhāstānupāssva ca pṛccha ca.
11. ye tu tuṣṭāḥ suniyatāḥ satyāgamaparāyaṇāḥ dharmyam
panthānam ārūḍhāḥ tān upāssva ca pṛccha ca
11. ye tu tuṣṭāḥ suniyatāḥ satyāgamaparāyaṇāḥ dharmyam
panthānam ārūḍhāḥ tān upāssva ca pṛccha ca
11. But those who are contented, well-disciplined, and devoted to truth and scriptural tradition, who have taken the path of natural law (dharma) - attend to them and question them.
उपधार्य मतं तेषां वृद्धानां धर्मदर्शिनाम् ।
नियच्छ परया बुद्ध्या चित्तमुत्पथगामि वै ॥१२॥
12. upadhārya mataṁ teṣāṁ vṛddhānāṁ dharmadarśinām ,
niyaccha parayā buddhyā cittamutpathagāmi vai.
12. upadhārya matam teṣām vṛddhānām dharmadarśinām
niyaccha parayā buddhyā cittam utpathagāmi vai
12. teṣām vṛddhānām dharmadarśinām matam upadhārya,
utpathagāmi cittam parayā buddhyā vai niyaccha
12. Having ascertained the views of those elders who perceive the natural law (dharma), indeed restrain your mind, which tends to go astray, with your supreme intellect.
अद्यकालिकया बुद्ध्या दूरे श्व इति निर्भयाः ।
सर्वभक्षा न पश्यन्ति कर्मभूमिं विचेतसः ॥१३॥
13. adyakālikayā buddhyā dūre śva iti nirbhayāḥ ,
sarvabhakṣā na paśyanti karmabhūmiṁ vicetasaḥ.
13. adyakālikayā buddhyā dūre śvaḥ iti nirbhayāḥ
sarvabhakṣāḥ na paśyanti karmabhūmim vicetasaḥ
13. vicetasaḥ adyakālikayā buddhyā "śvaḥ dūre iti"
nirbhayāḥ sarvabhakṣāḥ karmabhūmim na paśyanti
13. Bewildered in mind, thinking only of the present and unconcerned that "tomorrow is far away," these all-devouring ones do not perceive this world as the realm where their actions (karma) will bear fruit.
धर्मनिःश्रेणिमास्थाय किंचित्किंचित्समारुह ।
कोशकारवदात्मानं वेष्टयन्नावबुध्यसे ॥१४॥
14. dharmaniḥśreṇimāsthāya kiṁcitkiṁcitsamāruha ,
kośakāravadātmānaṁ veṣṭayannāvabudhyase.
14. dharmaniḥśreṇim āsthāya kiñcit kiñcit samāruha
kośakāravat ātmānam veṣṭayan na avabudhyase
14. dharmaniḥśreṇim āsthāya kiñcit kiñcit samāruha.
kośakāravat ātmānam veṣṭayan na avabudhyase
14. Having ascended the ladder of natural law (dharma) little by little, you do not realize that you are enmeshing your very self (ātman) just like a silkworm.
नास्तिकं भिन्नमर्यादं कूलपातमिवास्थिरम् ।
वामतः कुरु विस्रब्धो नरं वेणुमिवोद्धतम् ॥१५॥
15. nāstikaṁ bhinnamaryādaṁ kūlapātamivāsthiram ,
vāmataḥ kuru visrabdho naraṁ veṇumivoddhatam.
15. nāstikam bhinnamaryādam kūlapātam iva asthiram
vāmataḥ kuru visrabdhaḥ naram veṇum iva uddhatam
15. visrabdhaḥ nāstikam bhinnamaryādam kūlapātam iva
asthiram veṇum iva uddhatam naram vāmataḥ kuru
15. Confidently set aside a person who is an atheist, who transgresses established norms, is unstable like a collapsing river bank, and is arrogant like an uprooted bamboo.
कामं क्रोधं च मृत्युं च पञ्चेन्द्रियजलां नदीम् ।
नावं धृतिमयीं कृत्वा जन्मदुर्गाणि संतर ॥१६॥
16. kāmaṁ krodhaṁ ca mṛtyuṁ ca pañcendriyajalāṁ nadīm ,
nāvaṁ dhṛtimayīṁ kṛtvā janmadurgāṇi saṁtara.
16. kāmam krodham ca mṛtyum ca pañcendriyajalām
nadīm nāvam dhṛtimayīm kṛtvā janmadurgāṇi saṃtara
16. dhṛtimayīm nāvam kṛtvā,
kāmam krodham ca mṛtyum ca pañcendriyajalām nadīm (ca) janmadurgāṇi saṃtara
16. Make fortitude (dhṛti) your boat and cross over the difficult passages (durga) of repeated existence (saṃsāra), which are like a river, full of desire, anger, and death, and whose waters are the five senses.
मृत्युनाभ्याहते लोके जरया परिपीडिते ।
अमोघासु पतन्तीषु धर्मयानेन संतर ॥१७॥
17. mṛtyunābhyāhate loke jarayā paripīḍite ,
amoghāsu patantīṣu dharmayānena saṁtara.
17. mṛtyunā abhyāhate loke jarayā paripīḍite
amoghāsu patantīṣu dharmayānena saṃtara
17. mṛtyunā jarayā ca abhyāhate paripīḍite loke,
amoghāsu patantīṣu (satsu),
dharmayānena saṃtara
17. In a world afflicted by death and tormented by old age, when inevitable consequences are manifesting, cross over by means of the vehicle of natural law (dharma).
तिष्ठन्तं च शयानं च मृत्युरन्वेषते यदा ।
निर्वृतिं लभसे कस्मादकस्मान्मृत्युनाशितः ॥१८॥
18. tiṣṭhantaṁ ca śayānaṁ ca mṛtyuranveṣate yadā ,
nirvṛtiṁ labhase kasmādakasmānmṛtyunāśitaḥ.
18. tiṣṭhantam ca śayānam ca mṛtyuḥ anveṣate yadā
nirvṛtim labhase kasmāt akasmāt mṛtyunāśitaḥ
18. yadā mṛtyuḥ tiṣṭhantam ca śayānam ca (naram) anveṣate,
(tarhi) kasmāt akasmāt mṛtyunāśitaḥ nirvṛtim labhase
18. When Death pursues (all beings), whether standing or sleeping, why do you seek tranquility (nirvṛti), you who are suddenly destroyed by Death?
संचिन्वानकमेवैनं कामानामवितृप्तकम् ।
वृकीवोरणमासाद्य मृत्युरादाय गच्छति ॥१९॥
19. saṁcinvānakamevainaṁ kāmānāmavitṛptakam ,
vṛkīvoraṇamāsādya mṛtyurādāya gacchati.
19. sañcinvānakam eva enam kāmānām avitṛptakam
vṛkī iva uraṇam āsādya mṛtyuḥ ādāya gacchati
19. mṛtyuḥ avitṛptakam kāmānām enam sañcinvānakam
eva uraṇam vṛkī iva āsādya ādāya gacchati
19. Death, like a she-wolf seizing a lamb, approaches and carries away this very person, who is constantly accumulating things and remains unsatiated by desires.
क्रमशः संचितशिखो धर्मबुद्धिमयो महान् ।
अन्धकारे प्रवेष्टव्ये दीपो यत्नेन धार्यताम् ॥२०॥
20. kramaśaḥ saṁcitaśikho dharmabuddhimayo mahān ,
andhakāre praveṣṭavye dīpo yatnena dhāryatām.
20. kramaśaḥ sañcitaśikhaḥ dharmabuddhimayaḥ mahān
andhakāre praveṣṭavye dīpaḥ yatnena dhāryatām
20. andhakāre praveṣṭavye,
kramaśaḥ sañcitaśikhaḥ dharmabuddhimayaḥ mahān dīpaḥ yatnena dhāryatām
20. Let the great lamp, whose light is gradually accumulated and which consists of the wisdom of natural law (dharma), be carefully held and maintained when one must enter into darkness.
संपतन्देहजालानि कदाचिदिह मानुषे ।
ब्राह्मण्यं लभते जन्तुस्तत्पुत्र परिपालय ॥२१॥
21. saṁpatandehajālāni kadācidiha mānuṣe ,
brāhmaṇyaṁ labhate jantustatputra paripālaya.
21. sampatan dehajālāni kadācit iha mānuṣe
brāhmaṇyam labhate jantuḥ tat putra paripālaya
21. putra,
sampatan dehajālāni,
jantuḥ kadācit iha mānuṣe brāhmaṇyam labhate.
tat paripālaya
21. A being (jantu), after repeatedly passing through various forms of existence, sometimes obtains the state of a Brahmin in this human world. Therefore, O son, protect (or preserve) that (state).
ब्राह्मणस्य हि देहोऽयं न कामार्थाय जायते ।
इह क्लेशाय तपसे प्रेत्य त्वनुपमं सुखम् ॥२२॥
22. brāhmaṇasya hi deho'yaṁ na kāmārthāya jāyate ,
iha kleśāya tapase pretya tvanupamaṁ sukham.
22. brāhmaṇasya hi dehaḥ ayam na kāmārthāya jāyate
iha kleśāya tapase pretya tu anupamam sukham
22. hi,
brāhmaṇasya ayam dehaḥ kāmārthāya na jāyate.
iha kleśāya tapase (ca).
tu pretya anupamam sukham (labhate)
22. Indeed, this body of a Brahmin is not born for the sake of pursuing desires. In this life, it is for hardship and spiritual discipline (tapas), but after death, it leads to incomparable happiness.
ब्राह्मण्यं बहुभिरवाप्यते तपोभिस्तल्लब्ध्वा न परिपणेन हेडितव्यम् ।
स्वाध्याये तपसि दमे च नित्ययुक्तः क्षेमार्थी कुशलपरः सदा यतस्व ॥२३॥
23. brāhmaṇyaṁ bahubhiravāpyate tapobhi;stallabdhvā na paripaṇena heḍitavyam ,
svādhyāye tapasi dame ca nityayuktaḥ; kṣemārthī kuśalaparaḥ sadā yatasva.
23. brāhmaṇyam bahubhiḥ avāpyate tapobhiḥ
tat labdhvā na paripaṇena heḍitavyam
svādhyāye tapasi dame ca nityayuktaḥ
kṣemārthī kuśalaparaḥ sadā yatasva
23. yatasva sadā nityayuktaḥ svādhyāye
tapasi dame ca kṣemārthī kuśalaparaḥ
brāhmaṇyam bahubhiḥ tapobhiḥ avāpyate
tat labdhvā na paripaṇena heḍitavyam
23. The state of a Brahmin is attained through many austerities (tapas). Having achieved that, it should not be regarded lightly. Always strive, being constantly engaged in self-study, austerity (tapas), and self-restraint, seeking welfare and intensely focused on well-being.
अव्यक्तप्रकृतिरयं कलाशरीरः सूक्ष्मात्मा क्षणत्रुटिशो निमेषरोमा ।
ऋत्वास्यः समबलशुक्लकृष्णनेत्रो मासाङ्गो द्रवति वयोहयो नराणाम् ॥२४॥
24. avyaktaprakṛtirayaṁ kalāśarīraḥ; sūkṣmātmā kṣaṇatruṭiśo nimeṣaromā ,
ṛtvāsyaḥ samabalaśuklakṛṣṇanetro; māsāṅgo dravati vayohayo narāṇām.
24. avyaktaprakṛtiḥ ayam kalāśarīraḥ
sūkṣmātmā kṣaṇatruṭiśaḥ nimeṣaromā
ṛtvāsyaḥ samabalaśuklakṛṣṇanetraḥ
māsāṅgaḥ dravati vayohayaḥ narāṇām
24. ayam narāṇām vayohayaḥ dravati
avyaktaprakṛtiḥ kalāśarīraḥ sūkṣmātmā
kṣaṇatruṭiśaḥ nimeṣaromā ṛtvāsyaḥ
samabalaśuklakṛṣṇanetraḥ māsāṅgaḥ
24. This horse of age, or time, belonging to men, moves swiftly; its intrinsic nature (prakṛti) is unmanifest, its body is composed of subtle parts, its self (ātman) is minute, its divisions are moments and truṭis, its subtle parts are like winks, its face is the seasons, its eyes are of equal strength, both white and black (day and night), and its limbs are the months.
तं दृष्ट्वा प्रसृतमजस्रमुग्रवेगं गच्छन्तं सततमिहाव्यपेक्षमाणम् ।
चक्षुस्ते यदि न परप्रणेतृनेयं धर्मे ते भवतु मनः परं निशम्य ॥२५॥
25. taṁ dṛṣṭvā prasṛtamajasramugravegaṁ; gacchantaṁ satatamihāvyapekṣamāṇam ,
cakṣuste yadi na parapraṇetṛneyaṁ; dharme te bhavatu manaḥ paraṁ niśamya.
25. tam dṛṣṭvā prasṛtam ajasram ugravegam
gacchantam satatam iha avyapekṣamāṇam
cakṣuḥ te yadi na parapraṇetṛneyam
dharme te bhavatu manaḥ param niśamya
25. iha ajasram ugravegam satatam avyapekṣamāṇam
prasṛtam gacchantam tam dṛṣṭvā
yadi te cakṣuḥ na parapraṇetṛneyam
param niśamya te manaḥ dharme bhavatu
25. Having observed that (time) which constantly moves forth with terrible speed, ever present here and indifferent (not looking back): if your vision is not to be led by another guide, then, having understood the supreme (truth), let your mind be established in natural law (dharma).
येऽमी तु प्रचलितधर्मकामवृत्ताः क्रोशन्तः सततमनिष्टसंप्रयोगाः ।
क्लिश्यन्ते परिगतवेदनाशरीरा बह्वीभिः सुभृशमधर्मवासनाभिः ॥२६॥
26. ye'mī tu pracalitadharmakāmavṛttāḥ; krośantaḥ satatamaniṣṭasaṁprayogāḥ ,
kliśyante parigatavedanāśarīrā; bahvībhiḥ subhṛśamadharmavāsanābhiḥ.
26. ye amī tu pracalitadharmakāmavṛttāḥ
krośantaḥ satatam aniṣṭasaṃprayogāḥ
kliśyante parigatavedanāśarīrāḥ
bahvībhiḥ subhṛśam adharmavāsanābhiḥ
26. tu ye amī pracalitadharmakāmavṛttāḥ
satatam krośantaḥ aniṣṭasaṃprayogāḥ
parigatavedanāśarīrāḥ bahvībhiḥ
subhṛśam adharmavāsanābhiḥ kliśyante
26. But those whose conduct regarding natural law (dharma) and desire is unsteady, who constantly wail and experience undesirable connections, they suffer - their bodies overcome by pain - because of many very intense impressions of unrighteousness (adharma).
राजा धर्मपरः सदा शुभगोप्ता समीक्ष्य सुकृतिनां दधाति लोकान् ।
बहुविधमपि चरतः प्रदिशति सुखमनुपगतं निरवद्यम् ॥२७॥
27. rājā dharmaparaḥ sadā śubhagoptā; samīkṣya sukṛtināṁ dadhāti lokān ,
bahuvidhamapi carataḥ pradiśati; sukhamanupagataṁ niravadyam.
27. rājā dharmaparaḥ sadā śubhagopptā
samīkṣya sukṛtinām dadhāti lokān
bahuvidham api carataḥ pradiśati
sukham anupagatam niravadyam
27. rājā dharmaparaḥ śubhagopptā sadā
sukṛtinām samīkṣya lokān dadhāti
api carataḥ bahuvidham anupagatam
niravadyam sukham pradiśati
27. A king, always dedicated to natural law (dharma) and a protector of the righteous, discerning the actions of the virtuous, establishes prosperity for them. He grants various forms of pure and unblemished happiness even to those who diligently perform their duties.
श्वानो भीषणायोमुखानि वयांसि वडगृध्रकुलपक्षिणां च संघाः ।
नरां कदने रुधिरपा गुरुवचननुदमुपरतं विशसन्ति ॥२८॥
28. śvāno bhīṣaṇāyomukhāni vayāṁsi; vaḍagṛdhrakulapakṣiṇāṁ ca saṁghāḥ ,
narāṁ kadane rudhirapā guruvacana;nudamuparataṁ viśasanti.
28. śvāno bhīṣaṇāyomukhāni vayāṃsi
vaḍagṛdhrakulapakṣiṇām ca
saṃghāḥ narām kadane rudhirapā
guruvacananudam uparatam viśasanti
28. bhīṣaṇāyomukhāni śvāno vayāṃsi
ca vaḍagṛdhrakulapakṣiṇām
saṃghāḥ rudhirapāḥ guruvacananudam
uparatam narām kadane viśasanti
28. Fierce dogs with iron-like mouths, and hordes of wild vultures and other birds, all blood-drinkers, tear apart the deceased person who disregarded the teachings of his preceptor (guru).
मर्यादा नियताः स्वयंभुवा य इहेमाः प्रभिनत्ति दशगुणा मनोनुगत्वात् ।
निवसति भृशमसुखं पितृविषयविपिनमवगाह्य स पापः ॥२९॥
29. maryādā niyatāḥ svayaṁbhuvā ya ihemāḥ; prabhinatti daśaguṇā manonugatvāt ,
nivasati bhṛśamasukhaṁ pitṛviṣaya;vipinamavagāhya sa pāpaḥ.
29. maryādāḥ niyatāḥ svayaṃbhuvā yaḥ
iha imāḥ prabhinatti daśaguṇāḥ
manonugatvāt nivasati bhṛśam asukham
pitṛviṣayavipinam avagāhya saḥ pāpaḥ
29. yaḥ iha svayaṃbhuvā niyatāḥ imāḥ daśaguṇāḥ maryādāḥ manonugatvāt prabhinatti,
saḥ pāpaḥ pitṛviṣayavipinam avagāhya bhṛśam asukham nivasati
29. Whoever in this world, driven by mental inclinations, violates these inherent moral laws (dharma) which are ten-fold and established by the Self-existent One, that sinful person (pāpa), having plunged into the realm of ancestors' suffering, dwells in great misery.
यो लुब्धः सुभृशं प्रियानृतश्च मनुष्यः सततनिकृतिवञ्चनारतिः स्यात् ।
उपनिधिभिरसुखकृत्स परमनिरयगो भृशमसुखमनुभवति दुष्कृतकर्मा ॥३०॥
30. yo lubdhaḥ subhṛśaṁ priyānṛtaśca manuṣyaḥ; satatanikṛtivañcanāratiḥ syāt ,
upanidhibhirasukhakṛtsa paramanirayago; bhṛśamasukhamanubhavati duṣkṛtakarmā.
30. yaḥ lubdhaḥ subhṛśam priyānṛtaḥ ca
manuṣyaḥ satatanikṛtivañcanāratiḥ syāt
upanidhibhiḥ asukhakṛt saḥ paramanirayagaḥ
bhṛśam asukham anubhavati duṣkṛtakarmā
30. yaḥ manuṣyaḥ subhṛśam lubdhaḥ ca priyānṛtaḥ satatanikṛtivañcanāratiḥ syāt,
(yaḥ) upanidhibhiḥ asukhakṛt (asti),
saḥ duṣkṛtakarmā paramanirayagaḥ bhṛśam asukham anubhavati
30. The person who is excessively greedy and fond of lies, who constantly delights in treachery and deceit, and who causes misery through misusing entrusted property (upanidhi) – that evil-doer (duṣkṛtakarmā) goes to the supreme hell and experiences profound unhappiness.
उष्णां वैतरणीं महानदीमवगाढोऽसिपत्रवनभिन्नगात्रः ।
परशुवनशयो निपतितो वसति च महानिरये भृशार्तः ॥३१॥
31. uṣṇāṁ vaitaraṇīṁ mahānadī;mavagāḍho'sipatravanabhinnagātraḥ ,
paraśuvanaśayo nipatito; vasati ca mahāniraye bhṛśārtaḥ.
31. uṣṇām vaitaraṇīm mahānadīm
avagāḍhaḥ asi-patra-vana-bhinna-gātraḥ
paraśu-vana-śayaḥ nipatitaḥ
vasati ca mahāniraye bhṛśārtaḥ
31. uṣṇām vaitaraṇīm mahānadīm
avagāḍhaḥ asi-patra-vana-bhinna-gātraḥ
paraśu-vana-śayaḥ nipatitaḥ
ca bhṛśārtaḥ mahāniraye vasati
31. Plunged into the scorching great river Vaitaraṇī, with his body torn by the sword-leaf forest, and fallen to lie in an axe-forest, he dwells in the great hell, severely afflicted.
महापदानि कत्थसे न चाप्यवेक्षसे परम् ।
चिरस्य मृत्युकारिकामनागतां न बुध्यसे ॥३२॥
32. mahāpadāni katthase na cāpyavekṣase param ,
cirasya mṛtyukārikāmanāgatāṁ na budhyase.
32. mahāpadāni katthase na ca api avekṣase param
cirasya mṛtyu-kārikām anāgatām na budhyase
32. mahāpadāni katthase ca api param na avekṣase
cirasya anāgatām mṛtyu-kārikām na budhyase
32. You boast about great dangers, and you do not even consider the ultimate consequence. For a long time, you fail to comprehend the approaching cause of death.
प्रयास्यतां किमास्यते समुत्थितं महद्भयम् ।
अतिप्रमाथि दारुणं सुखस्य संविधीयताम् ॥३३॥
33. prayāsyatāṁ kimāsyate samutthitaṁ mahadbhayam ,
atipramāthi dāruṇaṁ sukhasya saṁvidhīyatām.
33. prayāsyatām kim āsyate samutthitam mahat bhayam
ati-pramāthi dāruṇam sukhasya saṃvidhīyatām
33. prayāsyatām kim āsyate mahat ati-pramāthi
dāruṇam bhayam samutthitam sukhasya saṃvidhīyatām
33. Why do those who must depart sit idly? A great, terrible, and utterly destructive danger has arisen. Therefore, let arrangements be made for well-being.
पुरा मृतः प्रणीयसे यमस्य मृत्युशासनात् ।
तदन्तिकाय दारुणैः प्रयत्नमार्जवे कुरु ॥३४॥
34. purā mṛtaḥ praṇīyase yamasya mṛtyuśāsanāt ,
tadantikāya dāruṇaiḥ prayatnamārjave kuru.
34. purā mṛtaḥ praṇīyase yamasya mṛtyu-śāsanāt
tat antikāya dāruṇaiḥ prayatnam ārjave kuru
34. purā mṛtaḥ yamasya mṛtyu-śāsanāt praṇīyase
tat antikāya dāruṇaiḥ ārjave prayatnam kuru
34. Soon you will be led away, as if dead, by Yama's command of death. Therefore, to face that destiny, make a sincere effort, even if it requires harsh disciplines.
पुरा समूलबान्धवं प्रभुर्हरत्यदुःखवित् ।
तवेह जीवितं यमो न चास्ति तस्य वारकः ॥३५॥
35. purā samūlabāndhavaṁ prabhurharatyaduḥkhavit ,
taveha jīvitaṁ yamo na cāsti tasya vārakaḥ.
35. purā samūlabāndhavam prabhuḥ harati aduḥkhavit |
tava iha jīvitam yamaḥ na ca asti tasya vārakaḥ
35. purā yamaḥ aduḥkhavit prabhuḥ tava iha samūlabāndhavam
jīvitam harati ca tasya vārakaḥ na asti
35. Soon, Yama, the lord (prabhu) who is unfeeling (aduḥkhavit), will take away your life here, along with all your family and descendants. And there is no one who can prevent him.
पुरा विवाति मारुतो यमस्य यः पुरःसरः ।
पुरैक एव नीयसे कुरुष्व सांपरायिकम् ॥३६॥
36. purā vivāti māruto yamasya yaḥ puraḥsaraḥ ,
puraika eva nīyase kuruṣva sāṁparāyikam.
36. purā vivāti mārutaḥ yamasya yaḥ puraḥsaraḥ
| purā ekaḥ eva nīyase kuruṣva sāṃparāyikam
36. purā mārutaḥ yaḥ yamasya puraḥsaraḥ vivāti
purā ekaḥ eva nīyase kuruṣva sāṃparāyikam
36. Soon, the wind (māruta), which acts as Yama's forerunner, will blow fiercely. Soon, you yourself will be led away alone. Therefore, prepare for the journey to the next world (sāṃparāyikam).
पुरा सहिक्क एव ते प्रवाति मारुतोऽन्तकः ।
पुरा च विभ्रमन्ति ते दिशो महाभयागमे ॥३७॥
37. purā sahikka eva te pravāti māruto'ntakaḥ ,
purā ca vibhramanti te diśo mahābhayāgame.
37. purā sahikkaḥ eva te pravāti mārutaḥ antakaḥ
| purā ca vibhramanti te diśaḥ mahābhayāgame
37. purā sahikkaḥ eva te antakaḥ mārutaḥ pravāti
ca purā mahābhayāgame te diśaḥ vibhramanti
37. Soon, your breath (māruta), which signals the end (antaka), will blow forth accompanied by hiccups. And soon, at the onset of great terror, the directions will become confused for you.
स्मृतिश्च संनिरुध्यते पुरा तवेह पुत्रक ।
समाकुलस्य गच्छतः समाधिमुत्तमं कुरु ॥३८॥
38. smṛtiśca saṁnirudhyate purā taveha putraka ,
samākulasya gacchataḥ samādhimuttamaṁ kuru.
38. smṛtiḥ ca saṃnirudhyate purā tava iha putraka
| samākulasya gacchataḥ samādhim uttamam kuru
38. ca putraka purā tava iha smṛtiḥ saṃnirudhyate
samākulasya gacchataḥ uttamam samādhim kuru
38. And soon, dear son (putraka), your memory (smṛti) will be completely obstructed here. Therefore, for yourself, who will be greatly agitated and departing (from life), cultivate the highest concentration (samādhi).
कृताकृते शुभाशुभे प्रमादकर्मविप्लुते ।
स्मरन्पुरा न तप्यसे निधत्स्व केवलं निधिम् ॥३९॥
39. kṛtākṛte śubhāśubhe pramādakarmaviplute ,
smaranpurā na tapyase nidhatsva kevalaṁ nidhim.
39. kṛtākṛte śubhāśubhe pramādakarmaviplute smaran
purā na tapyase nidhatsva kevalam nidhim
39. purā smaran kṛtākṛte śubhāśubhe pramādakarmaviplute
na tapyase kevalam nidhim nidhatsva
39. Lest you be tormented by actions (karma), both performed and unperformed, whether auspicious or inauspicious, which are corrupted by heedless conduct (pramāda), remember (the ultimate truth). You will not suffer torment (tapyase). Therefore, firmly establish the sole treasure (of the Self).
पुरा जरा कलेवरं विजर्जरीकरोति ते ।
बलाङ्गरूपहारिणी निधत्स्व केवलं निधिम् ॥४०॥
40. purā jarā kalevaraṁ vijarjarīkaroti te ,
balāṅgarūpahāriṇī nidhatsva kevalaṁ nidhim.
40. purā jarā kalevaram vijarjarīkaroti te
balāṅgarūpahāriṇī nidhatsva kevalam nidhim
40. purā balāṅgarūpahāriṇī jarā te kalevaram
vijarjarīkaroti kevalam nidhim nidhatsva
40. Before old age (jarā) makes your body utterly decrepit, (old age) which steals your strength, limbs, and beauty, establish the sole treasure (of the Self).
पुरा शरीरमन्तको भिनत्ति रोगसायकैः ।
प्रसह्य जीवितक्षये तपो महत्समाचर ॥४१॥
41. purā śarīramantako bhinatti rogasāyakaiḥ ,
prasahya jīvitakṣaye tapo mahatsamācara.
41. purā śarīram antakaḥ bhinatti rogasāyakaiḥ
prasahya jīvitakṣaye tapaḥ mahat samācara
41. purā antakaḥ rogasāyakaiḥ śarīram prasahya
jīvitakṣaye bhinatti mahat tapaḥ samācara
41. Before death (antaka) pierces your body with the arrows of disease, violently at the destruction of life, perform great spiritual discipline (tapas).
पुरा वृका भयंकरा मनुष्यदेहगोचराः ।
अभिद्रवन्ति सर्वतो यतस्व पुण्यशीलने ॥४२॥
42. purā vṛkā bhayaṁkarā manuṣyadehagocarāḥ ,
abhidravanti sarvato yatasva puṇyaśīlane.
42. purā vṛkā bhayaṅkarā manuṣyadehagocarāḥ
abhidravanti sarvataḥ yatasva puṇyaśīlane
42. purā bhayaṅkarāḥ manuṣyadehagocarāḥ vṛkāḥ
sarvataḥ abhidravanti puṇyaśīlane yatasva
42. Before the terrifying 'wolves' (vṛkāḥ), which prey on the human body (manuṣyadehagocarāḥ), attack from all sides, strive in the practice of virtue.
पुरान्धकारमेककोऽनुपश्यसि त्वरस्व वै ।
पुरा हिरण्मयान्नगान्निरीक्षसेऽद्रिमूर्धनि ॥४३॥
43. purāndhakāramekako'nupaśyasi tvarasva vai ,
purā hiraṇmayānnagānnirīkṣase'drimūrdhani.
43. purā andhakāram ekakaḥ anupaśyasi tvarasva vai
purā hiraṇmayān nagān nirīkṣase adrimūrdhani
43. purā ekakaḥ andhakāram anupaśyasi,
(ataḥ) tvarasva vai.
(tataḥ) purā adrimūrdhani hiraṇmayān nagān nirīkṣase.
43. Before you perceive only darkness by yourself, hurry! Soon you will behold golden mountains upon the mountain peak.
पुरा कुसंगतानि ते सुहृन्मुखाश्च शत्रवः ।
विचालयन्ति दर्शनाद्घटस्व पुत्र यत्परम् ॥४४॥
44. purā kusaṁgatāni te suhṛnmukhāśca śatravaḥ ,
vicālayanti darśanādghaṭasva putra yatparam.
44. purā kusangatāni te suhṛt-mukhāḥ ca śatravaḥ
vicālayanti darśanāt ghaṭasva putra yat param
44. putra! purā te kusangatāni ca suhṛn-mukhāḥ śatravaḥ darśanāt vicālayanti.
(ataḥ) yat param (tat) ghaṭasva.
44. Previously, your evil associations and enemies appearing as friends distracted you from right perception. Therefore, O son, strive for that which is supreme!
धनस्य यस्य राजतो भयं न चास्ति चौरतः ।
मृतं च यन्न मुञ्चति समर्जयस्व तद्धनम् ॥४५॥
45. dhanasya yasya rājato bhayaṁ na cāsti caurataḥ ,
mṛtaṁ ca yanna muñcati samarjayasva taddhanam.
45. dhanasya yasya rājataḥ bhayam na ca asti caurataḥ
mṛtam ca yat na muñcati samarjayasva tat dhanam
45. yasya dhanasya rājataḥ caurataḥ ca bhayam na asti,
yat ca mṛtam na muñcati,
tat dhanam samarjayasva.
45. Acquire that wealth (dhana) of which there is no fear from the king, nor from a thief, and which one does not relinquish even upon death.
न तत्र संविभज्यते स्वकर्मभिः परस्परम् ।
यदेव यस्य यौतकं तदेव तत्र सोऽश्नुते ॥४६॥
46. na tatra saṁvibhajyate svakarmabhiḥ parasparam ,
yadeva yasya yautakaṁ tadeva tatra so'śnute.
46. na tatra saṃvibhajyate sva-karmabhiḥ parasparam
yat eva yasya yautakam tat eva tatra saḥ aśnute
46. tatra sva-karmabhiḥ parasparam na saṃvibhajyate.
yat eva yasya yautakam,
tat eva saḥ tatra aśnute.
46. There, one's own actions (karma) are not mutually divided or shared. Whatever is indeed one's individual share, that alone one experiences there.
परत्र येन जीव्यते तदेव पुत्र दीयताम् ।
धनं यदक्षयं ध्रुवं समर्जयस्व तत्स्वयम् ॥४७॥
47. paratra yena jīvyate tadeva putra dīyatām ,
dhanaṁ yadakṣayaṁ dhruvaṁ samarjayasva tatsvayam.
47. paratra yena jīvyate tat eva putra dīyatām
dhanam yat akṣayam dhruvam samarjasva tat svayam
47. putra yena paratra jīvyate tat eva dīyatām yat
akṣayam dhruvam dhanam tat svayam samarjasva
47. O son, give that which allows one to truly live in the afterlife. You yourself should acquire that wealth which is imperishable and eternal.
न यावदेव पच्यते महाजनस्य यावकम् ।
अपक्व एव यावके पुरा प्रणीयसे त्वर ॥४८॥
48. na yāvadeva pacyate mahājanasya yāvakam ,
apakva eva yāvake purā praṇīyase tvara.
48. na yāvat eva pacyate mahājanasya yāvakam
apakve eva yāvake purā praṇīyase tvara
48. na yāvat eva mahājanasya yāvakam pacyate,
apakve eva yāvake purā tvara praṇīyase
48. Even before the great man's barley meal is fully cooked – indeed, while the barley is still raw – you are quickly led away (by fate/death).
न मातृपितृबान्धवा न संस्तुतः प्रियो जनः ।
अनुव्रजन्ति संकटे व्रजन्तमेकपातिनम् ॥४९॥
49. na mātṛpitṛbāndhavā na saṁstutaḥ priyo janaḥ ,
anuvrajanti saṁkaṭe vrajantamekapātinam.
49. na mātṛpitṛbāndhavāḥ na saṃstutaḥ priyaḥ
janaḥ anuvrajanti saṃkaṭe vrajantam ekapātinam
49. saṃkaṭe ekapātinam vrajantam na mātṛpitṛbāndhavāḥ
na saṃstutaḥ priyaḥ janaḥ anuvrajanti
49. Neither mother, father, nor relatives, nor even esteemed and beloved individuals, accompany the one who departs alone during a crisis.
यदेव कर्म केवलं स्वयं कृतं शुभाशुभम् ।
तदेव तस्य यौतकं भवत्यमुत्र गच्छतः ॥५०॥
50. yadeva karma kevalaṁ svayaṁ kṛtaṁ śubhāśubham ,
tadeva tasya yautakaṁ bhavatyamutra gacchataḥ.
50. yat eva karma kevalam svayam kṛtam śubha-aśubham
tat eva tasya yautakam bhavati amutra gacchataḥ
50. amutra gacchataḥ tasya yat kevalam svayam kṛtam
śubha-aśubham karma tat eva yautakam bhavati
50. Whatever action (karma), whether good or bad, is performed solely by oneself, that alone becomes one's true possession (yautakam) when one departs for the afterlife (amutra).
हिरण्यरत्नसंचयाः शुभाशुभेन संचिताः ।
न तस्य देहसंक्षये भवन्ति कार्यसाधकाः ॥५१॥
51. hiraṇyaratnasaṁcayāḥ śubhāśubhena saṁcitāḥ ,
na tasya dehasaṁkṣaye bhavanti kāryasādhakāḥ.
51. hiraṇyaratnasaṃcayāḥ śubhāśubhena saṃcitāḥ
na tasya dehasaṃkṣaye bhavanti kāryasādhakāḥ
51. tasya dehasaṃkṣaye śubhāśubhena saṃcitāḥ
hiraṇyaratnasaṃcayāḥ kāryasādhakāḥ na bhavanti
51. The hoards of gold and jewels, accumulated through both good and bad actions (karma), are not effective in achieving any purpose for a person when their body perishes.
परत्रगामिकस्य ते कृताकृतस्य कर्मणः ।
न साक्षिरात्मना समो नृणामिहास्ति कश्चन ॥५२॥
52. paratragāmikasya te kṛtākṛtasya karmaṇaḥ ,
na sākṣirātmanā samo nṛṇāmihāsti kaścana.
52. paratragāmikasya te kṛtākṛtasya karmaṇaḥ na
sākṣī ātmanā samaḥ nṛṇām iha asti kaścana
52. iha nṛṇām paratragāmikasya te kṛtākṛtasya
karmaṇaḥ ātmanā samaḥ kaścana sākṣī na asti
52. For a person departing to the other world, regarding their actions (karma) - both those performed and those left undone - there is no witness here among humans equal to their own inner self (ātman).
मनुष्यदेहशून्यकं भवत्यमुत्र गच्छतः ।
प्रपश्य बुद्धिचक्षुषा प्रदृश्यते हि सर्वतः ॥५३॥
53. manuṣyadehaśūnyakaṁ bhavatyamutra gacchataḥ ,
prapaśya buddhicakṣuṣā pradṛśyate hi sarvataḥ.
53. manuṣyadehaśūnyakam bhavati amutra gacchataḥ
prapaśya buddhicakṣuṣā pradṛśyate hi sarvataḥ
53. amutra gacchataḥ manuṣyadehaśūnyakam bhavati.
buddhicakṣuṣā prapaśya.
hi sarvataḥ pradṛśyate.
53. A person going to the other world becomes devoid of their human body. Behold this with the eye of your intellect, for it is indeed seen everywhere.
इहाग्निसूर्यवायवः शरीरमाश्रितास्त्रयः ।
त एव तस्य साक्षिणो भवन्ति धर्मदर्शिनः ॥५४॥
54. ihāgnisūryavāyavaḥ śarīramāśritāstrayaḥ ,
ta eva tasya sākṣiṇo bhavanti dharmadarśinaḥ.
54. iha agni sūrya vāyavaḥ śarīram āśritāḥ trayaḥ
ta eva tasya sākṣiṇaḥ bhavanti dharmadarśinaḥ
54. iha agni-sūrya-vāyavaḥ trayaḥ śarīram āśritāḥ.
ta eva tasya dharmadarśinaḥ sākṣiṇaḥ bhavanti.
54. Here, in this world, the three (elements of) fire, sun, and wind reside in the body. They indeed become witnesses to a person's actions, being observers of the natural law (dharma).
यथानिशेषु सर्वतःस्पृशत्सु सर्वदारिषु ।
प्रकाशगूढवृत्तिषु स्वधर्ममेव पालय ॥५५॥
55. yathāniśeṣu sarvataḥspṛśatsu sarvadāriṣu ,
prakāśagūḍhavṛttiṣu svadharmameva pālaya.
55. yathā niśeṣu sarvataḥspṛśatsu sarvadāriṣu
prakāśagūḍhavṛttiṣu svadharmam eva pālay
55. yathā niśeṣu sarvataḥspṛśatsu sarvadāriṣu
prakāśagūḍhavṛttiṣu svadharmam eva pālay
55. Even in situations that are like pervasive nights, reaching into every corner and having all entrances, where actions are both evident and concealed, uphold only your own intrinsic nature (dharma).
अनेकपारिपन्थिके विरूपरौद्ररक्षिते ।
स्वमेव कर्म रक्ष्यतां स्वकर्म तत्र गच्छति ॥५६॥
56. anekapāripanthike virūparaudrarakṣite ,
svameva karma rakṣyatāṁ svakarma tatra gacchati.
56. anekapāripanthike virūparaudrarakṣite svam
eva karma rakṣyatām svakarma tatra gacchati
56. anekapāripanthike virūparaudrarakṣite svam
eva karma rakṣyatām svakarma tatra gacchati
56. In circumstances involving numerous adversaries, guarded by fierce and deformed protectors, let one's own action (karma) alone be preserved; for one's own action (karma) proceeds there effectively.
न तत्र संविभज्यते स्वकर्मणा परस्परम् ।
यथाकृतं स्वकर्मजं तदेव भुज्यते फलम् ॥५७॥
57. na tatra saṁvibhajyate svakarmaṇā parasparam ,
yathākṛtaṁ svakarmajaṁ tadeva bhujyate phalam.
57. na tatra saṃvibhajyate svakarmaṇā parasparam
yathākṛtam svakarmajam tat eva bhujyate phalam
57. na tatra saṃvibhajyate svakarmaṇā parasparam
yathākṛtam svakarmajam tat eva bhujyate phalam
57. In that situation, there is no mutual sharing by one's own actions (karma). The result (phala), produced precisely by one's own actions (karma) as they were performed, that alone is experienced.
यथाप्सरोगणाः फलं सुखं महर्षिभिः सह ।
तथाप्नुवन्ति कर्मतो विमानकामगामिनः ॥५८॥
58. yathāpsarogaṇāḥ phalaṁ sukhaṁ maharṣibhiḥ saha ,
tathāpnuvanti karmato vimānakāmagāminaḥ.
58. yathā apsaraḥ gaṇāḥ phalam sukham maharṣibhiḥ
saha tathā āpnuvanti karmataḥ vimānakāmagāminaḥ
58. yathā apsaraḥ gaṇāḥ phalam sukham maharṣibhiḥ
saha tathā āpnuvanti karmataḥ vimānakāmagāminaḥ
58. Just as groups of celestial nymphs (apsaras) attain joy and benefit along with great sages, similarly, those who travel in wish-fulfilling celestial chariots (vimāna) achieve these things through their actions (karma).
यथेह यत्कृतं शुभं विपाप्मभिः कृतात्मभिः ।
तदाप्नुवन्ति मानवास्तथा विशुद्धयोनयः ॥५९॥
59. yatheha yatkṛtaṁ śubhaṁ vipāpmabhiḥ kṛtātmabhiḥ ,
tadāpnuvanti mānavāstathā viśuddhayonayaḥ.
59. yathā iha yat kṛtam śubham vipāpmabhiḥ kṛtātmabhiḥ
tat āpnuvanti mānavāḥ tathā viśuddhayonayaḥ
59. yathā iha vipāpmabhiḥ kṛtātmabhiḥ yat śubham kṛtam,
mānavāḥ tat āpnuvanti,
tathā viśuddhayonayaḥ
59. Just as here in this world, whatever virtuous deed is performed by those who are free from sin and have perfected their inner self (ātman), that (result) is attained by human beings; similarly, those born of pure origins also attain it.
प्रजापतेः सलोकतां बृहस्पतेः शतक्रतोः ।
व्रजन्ति ते परां गतिं गृहस्थधर्मसेतुभिः ॥६०॥
60. prajāpateḥ salokatāṁ bṛhaspateḥ śatakratoḥ ,
vrajanti te parāṁ gatiṁ gṛhasthadharmasetubhiḥ.
60. prajāpateḥ salokatām bṛhaspateḥ śatakratoḥ
vrajanti te parām gatim gṛhasthadharmasetubhiḥ
60. te gṛhasthadharmasetubhiḥ prajāpateḥ bṛhaspateḥ
śatakratoḥ salokatām parām gatim vrajanti
60. Through the means of the paths of householder's natural law (dharma), they attain the supreme goal (gati), which is the state of being in the same world as Prajāpati, Bṛhaspati, and Śatakratu (Indra, who performs a hundred Vedic rituals (yajñas)).
सहस्रशोऽप्यनेकशः प्रवक्तुमुत्सहामहे ।
अबुद्धिमोहनं पुनः प्रभुर्विना न यावकम् ॥६१॥
61. sahasraśo'pyanekaśaḥ pravaktumutsahāmahe ,
abuddhimohanaṁ punaḥ prabhurvinā na yāvakam.
61. sahasraśaḥ api anekaśaḥ pravaktum utsahāmahe
abuddhimohanam punaḥ prabhuḥ vinā na yāvakam
61. (vayam) api sahasraśaḥ anekaśaḥ pravaktum utsahāmahe,
punaḥ abuddhimohanam prabhuḥ vinā yāvakam na (bhavati)
61. Even though we endeavor to speak thousands and many times (to explain), yet the delusion of ignorance cannot be (removed) without the master (prabhu), just as there is no barley (yāvaka) without the Lord.
गता द्विरष्टवर्षता ध्रुवोऽसि पञ्चविंशकः ।
कुरुष्व धर्मसंचयं वयो हि तेऽतिवर्तते ॥६२॥
62. gatā dviraṣṭavarṣatā dhruvo'si pañcaviṁśakaḥ ,
kuruṣva dharmasaṁcayaṁ vayo hi te'tivartate.
62. gatā dviraṣṭavarṣatā dhruvaḥ asi pañcaviṃśakaḥ
kuruṣva dharmasaṃcayam vayaḥ hi te ativartate
62. (he) dhruva,
te dviraṣṭavarṣatā gatā (asti).
pañcaviṃśakaḥ asi.
dharmasaṃcayam kuruṣva.
hi te vayaḥ ativartate.
62. Sixteen years have passed for you. Dhruva, you are now twenty-five years old. Accumulate (good) natural law (dharma), for your age is indeed swiftly passing.
पुरा करोति सोऽन्तकः प्रमादगोमुखं दमम् ।
यथागृहीतमुत्थितं त्वरस्व धर्मपालने ॥६३॥
63. purā karoti so'ntakaḥ pramādagomukhaṁ damam ,
yathāgṛhītamutthitaṁ tvarasva dharmapālane.
63. purā karoti saḥ antakaḥ pramādagomukham damam
yathāgṛhītam utthitam tvarasva dharmapālane
63. tvarasva utthitam yathāgṛhītam dharmapālane
purā saḥ antakaḥ karoti damam pramādagomukham
63. Before the ender (Yama) renders self-control a hollow pretense due to negligence, quickly rise, having taken up (your responsibility), for the protection of natural law (dharma).
यदा त्वमेव पृष्ठतस्त्वमग्रतो गमिष्यसि ।
तथा गतिं गमिष्यतः किमात्मना परेण वा ॥६४॥
64. yadā tvameva pṛṣṭhatastvamagrato gamiṣyasi ,
tathā gatiṁ gamiṣyataḥ kimātmanā pareṇa vā.
64. yadā tvam eva pṛṣṭhataḥ tvam agrataḥ gamiṣyasi
tathā gatim gamiṣyataḥ kim ātmanā pareṇa vā
64. yadā tvam eva pṛṣṭhataḥ tvam agrataḥ gamiṣyasi
tathā kim gatim gamiṣyataḥ ātmanā vā pareṇa
64. When you yourself proceed both from behind and from in front, then what goal will there be for a traveler, whether by (their own) self (ātman) or by another?
यदेकपातिनां सतां भवत्यमुत्र गच्छताम् ।
भयेषु सांपरायिकं निधत्स्व तं महानिधिम् ॥६५॥
65. yadekapātināṁ satāṁ bhavatyamutra gacchatām ,
bhayeṣu sāṁparāyikaṁ nidhatsva taṁ mahānidhim.
65. yat ekapātinām satām bhavati amutra gacchatām
bhayeṣu sāmparāyikam nidhatsva tam mahānidhim
65. bhayeṣu nidhatsva tam mahānidhim yat bhavati
ekapātinām satām amutra gacchatām sāmparāyikam
65. Deposit that great treasure which is for the virtuous who journey alone to the other world, and which is an asset for the hereafter, within yourself in times of fear.
सकूलमूलबान्धवं प्रभुर्हरत्यसङ्गवान् ।
न सन्ति यस्य वारकाः कुरुष्व धर्मसंनिधिम् ॥६६॥
66. sakūlamūlabāndhavaṁ prabhurharatyasaṅgavān ,
na santi yasya vārakāḥ kuruṣva dharmasaṁnidhim.
66. sakūlamūlabāndhavam prabhuḥ harati asaṅgavān
na santi yasya vārakāḥ kuruṣva dharmasannidhim
66. asaṅgavān prabhuḥ sakūlamūlabāndhavam harati
yasya vārakāḥ na santi kuruṣva dharmasannidhim
66. The powerful, unattached one (Death) carries away (everything) along with family, ancestry, and relatives; there are no obstructors for him. Cultivate refuge in natural law (dharma).
इदं निदर्शनं मया तवेह पुत्र संमतम् ।
स्वदर्शनानुमानतः प्रवर्णितं कुरुष्व तत् ॥६७॥
67. idaṁ nidarśanaṁ mayā taveha putra saṁmatam ,
svadarśanānumānataḥ pravarṇitaṁ kuruṣva tat.
67. idam nidarśanam mayā tava iha putra saṃmatam
svadarśanānumānataḥ pravarṇitam kuruṣva tat
67. putra idam nidarśanam mayā iha tava saṃmatam
tat svadarśanānumānataḥ pravarṇitam kuruṣva
67. O son, this illustration presented here by me is acceptable to you. Therefore, elaborate upon that (principle) based on your own direct perception and inference.
दधाति यः स्वकर्मणा धनानि यस्य कस्यचित् ।
अबुद्धिमोहजैर्गुणैः शतैक एव युज्यते ॥६८॥
68. dadhāti yaḥ svakarmaṇā dhanāni yasya kasyacit ,
abuddhimohajairguṇaiḥ śataika eva yujyate.
68. dadhāti yaḥ svakarmaṇā dhanāni yasya kasyacit
abuddhimohajaiḥ guṇaiḥ śataika eva yujyate
68. yaḥ svakarmaṇā yasya kasyacit dhanāni dadhāti,
(saḥ) abuddhimohajaiḥ guṇaiḥ śataika eva yujyate
68. Whoever acquires wealth through their own actions (karma), for whomever that may be, they alone become endowed a hundredfold with qualities born of ignorance and delusion.
श्रुतं समर्थमस्तु ते प्रकुर्वतः शुभाः क्रियाः ।
तदेव तत्र दर्शनं कृतज्ञमर्थसंहितम् ॥६९॥
69. śrutaṁ samarthamastu te prakurvataḥ śubhāḥ kriyāḥ ,
tadeva tatra darśanaṁ kṛtajñamarthasaṁhitam.
69. śrutam samartham astu te prakuvataḥ śubhāḥ kriyāḥ
tat eva tatra darśanam kṛtajñam arthasaṃhitam
69. te śubhāḥ kriyāḥ prakuvataḥ śrutam samartham astu.
tatra tat eva kṛtajñam arthasaṃhitam darśanam.
69. Let the sacred knowledge (śrutam) be effective for you as you perform auspicious actions (karma). Indeed, in that context, such a teaching (darśanam) is both appreciative (of the effort) and meaningful.
निबन्धनी रज्जुरेषा या ग्रामे वसतो रतिः ।
छित्त्वैनां सुकृतो यान्ति नैनां छिन्दन्ति दुष्कृतः ॥७०॥
70. nibandhanī rajjureṣā yā grāme vasato ratiḥ ,
chittvaināṁ sukṛto yānti naināṁ chindanti duṣkṛtaḥ.
70. nibandhanī rajjuḥ eṣā yā grāme vasataḥ ratiḥ chittvā
enām sukṛtaḥ yānti na enām chindanti duṣkṛtaḥ
70. eṣā ratiḥ yā grāme vasataḥ,
(sā) nibandhanī rajjuḥ.
sukṛtaḥ enām chittvā yānti.
duṣkṛtaḥ enām na chindanti.
70. This attachment (ratiḥ) to dwelling in worldly life is a binding rope. Those who perform good actions (karma) sever it and proceed (towards liberation), while those who perform bad actions (karma) do not sever it.
किं ते धनेन किं बन्धुभिस्ते किं ते पुत्रैः पुत्रक यो मरिष्यसि ।
आत्मानमन्विच्छ गुहां प्रविष्टं पितामहास्ते क्व गताश्च सर्वे ॥७१॥
71. kiṁ te dhanena kiṁ bandhubhiste; kiṁ te putraiḥ putraka yo mariṣyasi ,
ātmānamanviccha guhāṁ praviṣṭaṁ; pitāmahāste kva gatāśca sarve.
71. kim te dhanena kim bandhubhiḥ te
kim te putraiḥ putraka yaḥ mariṣyasi
| ātmānam anviccha guhām praviṣṭam
pitāmahāḥ te kva gatāḥ ca sarve
71. putraka yaḥ mariṣyasi,
te dhanena kim? te bandhubhiḥ kim? te putraiḥ kim? guhām praviṣṭam ātmānam anviccha.
te pitāmahāḥ sarve ca kva gatāḥ?
71. O son, why do you care for wealth? Why for your relatives? Why for your sons? For you are destined to die. Seek the Self (ātman) that has entered the cave (of the heart). Where have all your ancestors gone?
श्वःकार्यमद्य कुर्वीत पूर्वाह्णे चापराह्णिकम् ।
को हि तद्वेद कस्याद्य मृत्युसेना निवेक्ष्यते ॥७२॥
72. śvaḥkāryamadya kurvīta pūrvāhṇe cāparāhṇikam ,
ko hi tadveda kasyādya mṛtyusenā nivekṣyate.
72. śvaḥkāryam adya kurvīta pūrvāhṇe ca aparāhṇikam
| kaḥ hi tat veda kasya adya mṛtyusenā nivekṣyate
72. adya śvaḥkāryam kurvīta.
ca pūrvāhṇe aparāhṇikam (kurvīta).
hi kaḥ tat veda? adya kasya mṛtyusenā nivekṣyate?
72. One should do today the work designated for tomorrow, and in the forenoon, that which is meant for the afternoon. For who indeed knows whose army of death will encamp today?
अनुगम्य श्मशानान्तं निवर्तन्तीह बान्धवाः ।
अग्नौ प्रक्षिप्य पुरुषं ज्ञातयः सुहृदस्तथा ॥७३॥
73. anugamya śmaśānāntaṁ nivartantīha bāndhavāḥ ,
agnau prakṣipya puruṣaṁ jñātayaḥ suhṛdastathā.
73. anugamya śmaśānāntam nivartante iha bāndhavāḥ |
agnau prakṣipya puruṣam jñātayaḥ suhṛdaḥ tathā
73. bāndhavāḥ iha śmaśānāntam anugamya nivartante.
jñātayaḥ tathā suhṛdaḥ puruṣam agnau prakṣipya (nivartante).
73. Relatives, kinsmen, and friends accompany a person only to the edge of the cremation ground, and having cast the body into the fire, they return here (to their homes).
नास्तिकान्निरनुक्रोशान्नरान्पापमतौ स्थितान् ।
वामतः कुरु विश्रब्धं परं प्रेप्सुरतन्द्रितः ॥७४॥
74. nāstikānniranukrośānnarānpāpamatau sthitān ,
vāmataḥ kuru viśrabdhaṁ paraṁ prepsuratandritaḥ.
74. nāstikān niranukrośān narān pāpamatāu sthitān |
vāmataḥ kuru viśrabdham param prepsuḥ atandritaḥ
74. (tvam) atandritaḥ param prepsuḥ (san),
nāstikān niranukrośān pāpamatāu sthitān narān (sarvān) viśrabdham vāmataḥ kuru.
74. If you are diligent and desire to attain the supreme goal, then confidently cast aside those atheistic, merciless people who are set on evil thoughts.
एवमभ्याहते लोके कालेनोपनिपीडिते ।
सुमहद्धैर्यमालम्ब्य धर्मं सर्वात्मना कुरु ॥७५॥
75. evamabhyāhate loke kālenopanipīḍite ,
sumahaddhairyamālambya dharmaṁ sarvātmanā kuru.
75. evam abhyāhate loke kālena upanipīḍite sumahat
dhairyam ālambya dharmam sarvātmanā kuru
75. loke kālenopanipīḍite evam abhyāhate sumahat
dhairyam ālambya sarvātmanā dharmam kuru
75. Thus, when the world is afflicted and oppressed by time, take hold of immense courage and uphold the natural law (dharma) with your whole being.
अथेमं दर्शनोपायं सम्यग्यो वेत्ति मानवः ।
सम्यक्स धर्मं कृत्वेह परत्र सुखमेधते ॥७६॥
76. athemaṁ darśanopāyaṁ samyagyo vetti mānavaḥ ,
samyaksa dharmaṁ kṛtveha paratra sukhamedhate.
76. atha imam darśanopāyam samyak yaḥ vetti mānavaḥ
samyak saḥ dharmam kṛtvā iha paratra sukham edhate
76. atha yaḥ mānavaḥ imam darśanopāyam samyak vetti
saḥ iha dharmam samyak kṛtvā paratra sukham edhate
76. Now, any person who truly understands this path to insight, having meticulously upheld the natural law (dharma) in this life, finds happiness and thrives in the afterlife.
न देहभेदे मरणं विजानतां न च प्रणाशः स्वनुपालिते पथि ।
धर्मं हि यो वर्धयते स पण्डितो य एव धर्माच्च्यवते स मुह्यति ॥७७॥
77. na dehabhede maraṇaṁ vijānatāṁ; na ca praṇāśaḥ svanupālite pathi ,
dharmaṁ hi yo vardhayate sa paṇḍito; ya eva dharmāccyavate sa muhyati.
77. na dehabhede maraṇam vijānatām na
ca praṇāśaḥ suanupālite pathi dharmam
hi yaḥ vardhayate saḥ paṇḍitaḥ
yaḥ eva dharmāt cyavate saḥ muhyati
77. vijānatām dehabhede maraṇam na ca
svanupālite pathi praṇāśaḥ na hi
yaḥ dharmam vardhayate saḥ paṇḍitaḥ
yaḥ eva dharmāt cyavate saḥ muhyati
77. For the discerning, there is no death (maraṇa) when the body dissolves, nor is there destruction (praṇāśa) on the diligently followed path. Indeed, whoever promotes the natural law (dharma) is truly wise; but he who deviates from the natural law (dharma) becomes confused.
प्रयुक्तयोः कर्मपथि स्वकर्मणोः फलं प्रयोक्ता लभते यथाविधि ।
निहीनकर्मा निरयं प्रपद्यते त्रिविष्टपं गच्छति धर्मपारगः ॥७८॥
78. prayuktayoḥ karmapathi svakarmaṇoḥ; phalaṁ prayoktā labhate yathāvidhi ,
nihīnakarmā nirayaṁ prapadyate; triviṣṭapaṁ gacchati dharmapāragaḥ.
78. prayuktayoḥ karmapathi svakarmaṇoḥ
phalam prayoktā labhate yathāvidhi
nihīnakarmā nirayam prapadyate
triviṣṭapam gacchati dharmapāragaḥ
78. karmapathi prayuktayoḥ svakarmaṇoḥ
phalam prayoktā yathāvidhi labhate
nihīnakarmā nirayam prapadyate
dharmapāragaḥ triviṣṭapam gacchati
78. The one who performs actions (prayoktā) obtains the fruit (phalam) of their two performed actions (svakarma) on the path of action (karma), as prescribed. A person whose actions (karma) are ignoble descends to hell, whereas one who has mastered the natural law (dharma) attains heaven.
सोपानभूतं स्वर्गस्य मानुष्यं प्राप्य दुर्लभम् ।
तथात्मानं समादध्याद्भ्रश्येत न पुनर्यथा ॥७९॥
79. sopānabhūtaṁ svargasya mānuṣyaṁ prāpya durlabham ,
tathātmānaṁ samādadhyādbhraśyeta na punaryathā.
79. sopānabhūtam svargasya mānuṣyam prāpya durlabham
tathā ātmānam samādadhāt bhraśyeta na punaḥ yathā
79. durlabham mānuṣyam svargasya sopānabhūtam prāpya
tathā ātmānam yathā punaḥ na bhraśyeta samādadhāt
79. Having obtained this rare human birth, which serves as a ladder to the heavenly realm, one should compose oneself in such a way that one does not fall again.
यस्य नोत्क्रामति मतिः स्वर्गमार्गानुसारिणी ।
तमाहुः पुण्यकर्माणमशोच्यं मित्रबान्धवैः ॥८०॥
80. yasya notkrāmati matiḥ svargamārgānusāriṇī ,
tamāhuḥ puṇyakarmāṇamaśocyaṁ mitrabāndhavaiḥ.
80. yasya na utkrāmati matiḥ svargamārgānusāriṇī
tam āhuḥ puṇyakarmāṇam aśocyam mitrabāndhavaiḥ
80. yasya matiḥ svargamārgānusāriṇī na utkrāmati
tam puṇyakarmāṇam mitrabāndhavaiḥ aśocyam āhuḥ
80. They declare that person to be one of meritorious actions, and not to be grieved for by friends and relatives, whose mind does not stray from the path leading to the heavenly realm.
यस्य नोपहता बुद्धिर्निश्चयेष्ववलम्बते ।
स्वर्गे कृतावकाशस्य तस्य नास्ति महद्भयम् ॥८१॥
81. yasya nopahatā buddhirniścayeṣvavalambate ,
svarge kṛtāvakāśasya tasya nāsti mahadbhayam.
81. yasya na upahatā buddhiḥ niścayeṣu avalambate
svarge kṛtāvakāśasya tasya na asti mahat bhayam
81. yasya buddhiḥ na upahatā niścayeṣu avalambate
svarge kṛtāvakāśasya tasya mahat bhayam na asti
81. For one whose intellect is unimpaired and firmly established in unwavering resolutions, and who has secured a place in the heavenly realm, there is no great fear.
तपोवनेषु ये जातास्तत्रैव निधनं गताः ।
तेषामल्पतरो धर्मः कामभोगमजानताम् ॥८२॥
82. tapovaneṣu ye jātāstatraiva nidhanaṁ gatāḥ ,
teṣāmalpataro dharmaḥ kāmabhogamajānatām.
82. tapovaneṣu ye jātāḥ tatra eva nidhanam gatāḥ
teṣām alpataraḥ dharmaḥ kāmabhogam ajānatām
82. ye tapovaneṣu jātāḥ tatra eva nidhanam gatāḥ
kāmabhogam ajānatām teṣām dharmaḥ alpataraḥ
82. Those who were born in ascetic groves and passed away there, never having experienced sensual pleasures, for them, their adherence to natural law (dharma) is of lesser significance.
यस्तु भोगान्परित्यज्य शरीरेण तपश्चरेत् ।
न तेन किंचिन्न प्राप्तं तन्मे बहुमतं फलम् ॥८३॥
83. yastu bhogānparityajya śarīreṇa tapaścaret ,
na tena kiṁcinna prāptaṁ tanme bahumataṁ phalam.
83. yaḥ tu bhogān parityajya śarīreṇa tapaḥ caret na
tena kiñcit na prāptam tat me bahumatam phalam
83. yaḥ tu bhogān parityajya śarīreṇa tapaḥ caret,
tena kiñcit na prāptam na.
tat me bahumatam phalam.
83. Whoever renounces worldly enjoyments and performs asceticism (tapas) with their body, there is nothing that such a person will not attain. That is the outcome I highly value.
मातापितृसहस्राणि पुत्रदारशतानि च ।
अनागतान्यतीतानि कस्य ते कस्य वा वयम् ॥८४॥
84. mātāpitṛsahasrāṇi putradāraśatāni ca ,
anāgatānyatītāni kasya te kasya vā vayam.
84. mātāpitṛsahasrāṇi putradāraśatāni ca
anāgatāni atītāni kasya te kasya vā vayam
84. mātāpitṛsahasrāṇi putradāraśatāni ca
anāgatāni atītāni te kasya? vā vayam kasya?
84. Thousands of mothers and fathers, and hundreds of sons and wives, both those yet to come and those who have passed away – to whom do they truly belong? And to whom do we ourselves belong?
न तेषां भवता कार्यं न कार्यं तव तैरपि ।
स्वकृतैस्तानि यातानि भवांश्चैव गमिष्यति ॥८५॥
85. na teṣāṁ bhavatā kāryaṁ na kāryaṁ tava tairapi ,
svakṛtaistāni yātāni bhavāṁścaiva gamiṣyati.
85. na teṣām bhavatā kāryam na kāryam tava taiḥ api
svakṛtaiḥ tāni yātāni bhavān ca eva gamiṣyati
85. bhavatā teṣām kāryam na.
taiḥ api tava kāryam na.
tāni svakṛtaiḥ yātāni.
bhavān ca eva gamiṣyati.
85. You have no obligation towards them, nor do they have any obligation towards you. They have departed based on their own deeds (karma), and you too will certainly depart.
इह लोके हि धनिनः परोऽपि स्वजनायते ।
स्वजनस्तु दरिद्राणां जीवतामेव नश्यति ॥८६॥
86. iha loke hi dhaninaḥ paro'pi svajanāyate ,
svajanastu daridrāṇāṁ jīvatāmeva naśyati.
86. iha loke hi dhaninaḥ paraḥ api svajanāyate
svajanaḥ tu daridrāṇām jīvatām eva naśyati
86. iha loke hi dhaninaḥ paraḥ api svajanāyate.
tu daridrāṇām svajanaḥ jīvatām eva naśyati.
86. Indeed, in this world, even a stranger becomes like family to the wealthy. Conversely, a family member (svajana) of the poor vanishes even while they are still living.
संचिनोत्यशुभं कर्म कलत्रापेक्षया नरः ।
ततः क्लेशमवाप्नोति परत्रेह तथैव च ॥८७॥
87. saṁcinotyaśubhaṁ karma kalatrāpekṣayā naraḥ ,
tataḥ kleśamavāpnoti paratreha tathaiva ca.
87. saṃcinoti aśubham karma kalatra apekṣayā naraḥ
tataḥ kleśam avāpnoti paratra iha tathā eva ca
87. naraḥ kalatra apekṣayā aśubham karma saṃcinoti
tataḥ paratra iha tathā eva ca kleśam avāpnoti
87. A man accumulates demeritorious actions (karma) for the sake of his wife. Consequently, he experiences suffering both in this world and in the next.
पश्य त्वं छिद्रभूतं हि जीवलोकं स्वकर्मणा ।
तत्कुरुष्व तथा पुत्र कृत्स्नं यत्समुदाहृतम् ॥८८॥
88. paśya tvaṁ chidrabhūtaṁ hi jīvalokaṁ svakarmaṇā ,
tatkuruṣva tathā putra kṛtsnaṁ yatsamudāhṛtam.
88. paśya tvam chidrabhūtam hi jīvalokam svakarmaṇā
tat kuruṣva tathā putra kṛtsnam yat samudāhṛtam
88. putra tvam svakarmaṇā jīvalokam chidrabhūtam hi
paśya tat yat kṛtsnam samudāhṛtam tathā kuruṣva
88. O son, indeed, observe this world of living beings as vulnerable due to their own actions (karma). Therefore, completely perform that which has been declared.
तदेतत्संप्रदृश्यैव कर्मभूमिं प्रविश्य ताम् ।
शुभान्याचरितव्यानि परलोकमभीप्सता ॥८९॥
89. tadetatsaṁpradṛśyaiva karmabhūmiṁ praviśya tām ,
śubhānyācaritavyāni paralokamabhīpsatā.
89. tat etat saṃpradṛśya eva karmabhūmim praviśya
tām śubhāni ācaritavyāni paralokam abhīpsatā
89. paralokam abhīpsatā tat etat karmabhūmim
saṃpradṛśya eva tām praviśya śubhāni ācaritavyāni
89. Therefore, one who desires the other world, having indeed thoroughly perceived this realm of actions (karma) and entered it, should perform auspicious deeds.
मासर्तुसंज्ञापरिवर्तकेन सूर्याग्निना रात्रिदिवेन्धनेन ।
स्वकर्मनिष्ठाफलसाक्षिकेण भूतानि कालः पचति प्रसह्य ॥९०॥
90. māsartusaṁjñāparivartakena; sūryāgninā rātridivendhanena ,
svakarmaniṣṭhāphalasākṣikeṇa; bhūtāni kālaḥ pacati prasahya.
90. māsartusaṃjñāparivartakena sūryāgninā rātridivedhanena
svakarmaniṣṭhāphalasākṣikeṇa bhūtāni kālaḥ pacati prasahya
90. kālaḥ māsartusaṃjñāparivartakena sūryāgninā rātridivedhanena
svakarmaniṣṭhāphalasākṣikeṇa bhūtāni pacati prasahya
90. Time (Kāla) relentlessly consumes all living beings, (acting) by means of the sun and fire that orchestrate the changes of months and seasons, using night and day as its fuel, and having the fruit of dedicated performance of one's own actions (karma) as its witness.
धनेन किं यन्न ददाति नाश्नुते बलेन किं येन रिपून्न बाधते ।
श्रुतेन किं येन न धर्ममाचरेत्किमात्मना यो न जितेन्द्रियो वशी ॥९१॥
91. dhanena kiṁ yanna dadāti nāśnute; balena kiṁ yena ripūnna bādhate ,
śrutena kiṁ yena na dharmamācare;tkimātmanā yo na jitendriyo vaśī.
91. dhanena kim yat na dadāti na aśnute
balena kim yena ripūn na bādhate
śrutena kim yena na dharmam ācaret
kim ātmanā yaḥ na jitendriyaḥ vaśī
91. yat na dadāti na aśnute (tat) dhanena kim?
yena ripūn na bādhate (tat) balena kim?
yena dharmam na ācaret (tat) śrutena kim?
yaḥ na jitendriyaḥ vaśī (saḥ) ātmanā kim?
91. What is the use of wealth by which one neither gives nor enjoys? What is the use of strength by which one does not overcome enemies? What is the use of learning by which one does not practice natural law (dharma)? What is the use of the self (ātman) if one has not conquered the senses and is not self-controlled?
इदं द्वैपायनवचो हितमुक्तं निशम्य तु ।
शुको गतः परित्यज्य पितरं मोक्षदेशिकम् ॥९२॥
92. idaṁ dvaipāyanavaco hitamuktaṁ niśamya tu ,
śuko gataḥ parityajya pitaraṁ mokṣadeśikam.
92. idam dvaipāyanavacaḥ hitam uktam niśamya tu
śukaḥ gataḥ parityajya pitaram mokṣadeśikam
92. śukaḥ tu idam dvaipāyanavacaḥ hitam uktam
niśamya mokṣadeśikam pitaram parityajya gataḥ
92. Having heard this beneficial speech spoken by Dvaipāyana (Vyāsa), Śuka departed, abandoning his father, the teacher of liberation (mokṣa).