Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-9, chapter-12

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
पीडिते धर्मराजे तु मद्रराजेन मारिष ।
सात्यकिर्भीमसेनश्च माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
परिवार्य रथैः शल्यं पीडयामासुराहवे ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
pīḍite dharmarāje tu madrarājena māriṣa ,
sātyakirbhīmasenaśca mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
parivārya rathaiḥ śalyaṁ pīḍayāmāsurāhave.
1. saṃjayaḥ uvāca pīḍite dharmarāje tu
madrarājena māriṣa sātyakiḥ bhīmasenaḥ
ca mādrīputrau ca pāṇḍavau parivārya
rathaiḥ śalyam pīḍayāmāsuḥ āhave
1. saṃjayaḥ uvāca: māriṣa tu madrarājena dharmarāje pīḍite (sati),
sātyakiḥ bhīmasenaḥ ca mādrīputrau ca pāṇḍavau (te) rathaiḥ śalyam parivārya āhave pīḍayāmāsuḥ
1. Saṃjaya said: "But, O venerable one, when the king of justice (dharma), Yudhiṣṭhira, was tormented by the king of Madras (Śalya), Sātyaki, Bhīmasena, and the two Pāṇḍava sons of Mādrī (Nakula and Sahadeva), surrounded Śalya with their chariots and tormented him in battle."
तमेकं बहुभिर्दृष्ट्वा पीड्यमानं महारथैः ।
साधुवादो महाञ्जज्ञे सिद्धाश्चासन्प्रहर्षिताः ।
आश्चर्यमित्यभाषन्त मुनयश्चापि संगताः ॥२॥
2. tamekaṁ bahubhirdṛṣṭvā pīḍyamānaṁ mahārathaiḥ ,
sādhuvādo mahāñjajñe siddhāścāsanpraharṣitāḥ ,
āścaryamityabhāṣanta munayaścāpi saṁgatāḥ.
2. tam ekam bahubhiḥ dṛṣṭvā pīḍyamānam
mahārathaiḥ sādhuvādaḥ mahān jajñe
siddhāḥ ca āsan praharṣitāḥ āścaryam
iti abhāṣanta munayaḥ ca api saṃgatāḥ
2. tam ekam mahārathaiḥ bahubhiḥ pīḍyamānam
dṛṣṭvā mahān sādhuvādaḥ jajñe
siddhāḥ ca praharṣitāḥ āsan saṃgatāḥ
munayaḥ ca api āścaryam iti abhāṣanta
2. When they saw that one (warrior) being pressed hard by many great charioteers, a mighty cheer (sādhuvāda) arose, and the perfected beings (siddhas) became greatly delighted. And the assembled sages also exclaimed, "This is astonishing!"
भीमसेनो रणे शल्यं शल्यभूतं पराक्रमे ।
एकेन विद्ध्वा बाणेन पुनर्विव्याध सप्तभिः ॥३॥
3. bhīmaseno raṇe śalyaṁ śalyabhūtaṁ parākrame ,
ekena viddhvā bāṇena punarvivyādha saptabhiḥ.
3. bhīmasenaḥ raṇe śalyam śalyabhūtam parākrame
ekena viddhvā bāṇena punaḥ vivyādha saptabhiḥ
3. raṇe parākrame śalyabhūtam śalyam bhīmasenaḥ
ekena bāṇena viddhvā punaḥ saptabhiḥ vivyādha
3. Bhīmasena, in battle, first pierced Shalya - who was a veritable thorn (śalya) to their prowess - with one arrow, and then again pierced him with seven.
सात्यकिश्च शतेनैनं धर्मपुत्रपरीप्सया ।
मद्रेश्वरमवाकीर्य सिंहनादमथानदत् ॥४॥
4. sātyakiśca śatenainaṁ dharmaputraparīpsayā ,
madreśvaramavākīrya siṁhanādamathānadat.
4. sātyakiḥ ca śatena enam dharmaputraparīpsayā
madreśvaram avākīrya siṃhanādam atha anadat
4. sātyakiḥ ca dharmaputraparīpsayā enam madreśvaram
śatena avākīrya atha siṃhanādam anadat
4. And Sātyaki, desiring to protect the son of (dharma) (Dharmaputra Yudhiṣṭhira), showered that king of Madra with a hundred (arrows), and then let out a lion's roar.
नकुलः पञ्चभिश्चैनं सहदेवश्च सप्तभिः ।
विद्ध्वा तं तु ततस्तूर्णं पुनर्विव्याध सप्तभिः ॥५॥
5. nakulaḥ pañcabhiścainaṁ sahadevaśca saptabhiḥ ,
viddhvā taṁ tu tatastūrṇaṁ punarvivyādha saptabhiḥ.
5. nakulaḥ pañcabhiḥ ca enam sahadevaḥ ca saptabhiḥ
viddhvā tam tu tataḥ tūrṇam punaḥ vivyādha saptabhiḥ
5. nakulaḥ ca pañcabhiḥ enam sahadevaḥ ca saptabhiḥ
tam viddhvā tu tataḥ tūrṇam punaḥ saptabhiḥ vivyādha
5. Nakula pierced him with five (arrows), and Sahadeva pierced him with seven. Having struck him, they then swiftly pierced him again with seven (arrows).
स तु शूरो रणे यत्तः पीडितस्तैर्महारथैः ।
विकृष्य कार्मुकं घोरं वेगघ्नं भारसाधनम् ॥६॥
6. sa tu śūro raṇe yattaḥ pīḍitastairmahārathaiḥ ,
vikṛṣya kārmukaṁ ghoraṁ vegaghnaṁ bhārasādhanam.
6. saḥ tu śūraḥ raṇe yattaḥ pīḍitaḥ taiḥ mahārathaiḥ
vikṛṣya kārmukam ghoram vegaghnam bhārasādhanam
6. saḥ tu raṇe taiḥ mahārathaiḥ pīḍitaḥ śūraḥ
ghoram vegaghnam bhārasādhanam kārmukam vikṛṣya
6. But he, the valiant one, though engaged in battle and afflicted by those great charioteers (mahārathas), drew his terrible bow, which checks the speed (of attacks) and accomplishes mighty deeds.
सात्यकिं पञ्चविंशत्या शल्यो विव्याध मारिष ।
भीमसेनं त्रिसप्तत्या नकुलं सप्तभिस्तथा ॥७॥
7. sātyakiṁ pañcaviṁśatyā śalyo vivyādha māriṣa ,
bhīmasenaṁ trisaptatyā nakulaṁ saptabhistathā.
7. sātyakim pañcaviṃśatyā śalyaḥ vivyādha māriṣa
bhīmasenam trisaptatyā nakulam saptabhiḥ tathā
7. māriṣa śalyaḥ sātyakim pañcaviṃśatyā bhīmasenam
trisaptatyā tathā nakulam saptabhiḥ vivyādha
7. O respected one, Shalya pierced Satyaki with twenty-five (arrows), Bhimasena with seventy-three (arrows), and similarly, Nakula with seven (arrows).
ततः सविशिखं चापं सहदेवस्य धन्विनः ।
छित्त्वा भल्लेन समरे विव्याधैनं त्रिसप्तभिः ॥८॥
8. tataḥ saviśikhaṁ cāpaṁ sahadevasya dhanvinaḥ ,
chittvā bhallena samare vivyādhainaṁ trisaptabhiḥ.
8. tataḥ saviśikham cāpam sahadevasya dhanvinaḥ
chittvā bhallena samare vivyādha enam trisaptabhiḥ
8. tataḥ samare bhallena dhanvinaḥ sahadevasya
saviśikham cāpam chittvā enam trisaptabhiḥ vivyādha
8. Then, in battle, having cut the arrow-equipped bow of the archer Sahadeva with a spear, he (Shalya) pierced him (Sahadeva) with seventy-three (arrows).
सहदेवस्तु समरे मातुलं भूरिवर्चसम् ।
सज्यमन्यद्धनुः कृत्वा पञ्चभिः समताडयत् ।
शरैराशीविषाकारैर्ज्वलज्ज्वलनसंनिभैः ॥९॥
9. sahadevastu samare mātulaṁ bhūrivarcasam ,
sajyamanyaddhanuḥ kṛtvā pañcabhiḥ samatāḍayat ,
śarairāśīviṣākārairjvalajjvalanasaṁnibhaiḥ.
9. sahadevaḥ tu samare mātulam
bhūrivarcasam sajyam anyat dhanuḥ kṛtvā
pañcabhiḥ samatāḍayat śaraiḥ
āśīviṣākāraiḥ jvalatjvalanasaṃnibhaiḥ
9. sahadevaḥ tu samare sajyam anyat
dhanuḥ kṛtvā bhūrivarcasam mātulam
āśīviṣākāraiḥ jvalatjvalanasaṃnibhaiḥ
śaraiḥ pañcabhiḥ samatāḍayat
9. But Sahadeva, in battle, having taken up another strung bow, struck his highly effulgent maternal uncle (mātula) with five arrows that resembled venomous snakes and blazing fire.
सारथिं चास्य समरे शरेणानतपर्वणा ।
विव्याध भृशसंक्रुद्धस्तं च भूयस्त्रिभिः शरैः ॥१०॥
10. sārathiṁ cāsya samare śareṇānataparvaṇā ,
vivyādha bhṛśasaṁkruddhastaṁ ca bhūyastribhiḥ śaraiḥ.
10. sārathim ca asya samare śareṇa ānataparvaṇā vivyādha
bhṛśasaṃkruddhaḥ tam ca bhūyaḥ tribhiḥ śaraiḥ
10. ca bhṛśasaṃkruddhaḥ samare asya sārathim ānataparvaṇā
śareṇa vivyādha ca bhūyaḥ tam tribhiḥ śaraiḥ
10. And, greatly enraged, he pierced his charioteer in battle with an arrow having a bent shaft. He then struck him again with three arrows.
भीमसेनस्त्रिसप्तत्या सात्यकिर्नवभिः शरैः ।
धर्मराजस्तथा षष्ट्या गात्रे शल्यं समर्पयत् ॥११॥
11. bhīmasenastrisaptatyā sātyakirnavabhiḥ śaraiḥ ,
dharmarājastathā ṣaṣṭyā gātre śalyaṁ samarpayat.
11. bhīmasenaḥ trisaptatyā sātyakiḥ navabhiḥ śaraiḥ
dharmarājaḥ tathā ṣaṣṭyā gātre śalyam samarpayat
11. bhīmasenaḥ trisaptatyā sātyakiḥ navabhiḥ śaraiḥ
tathā dharmarājaḥ ṣaṣṭyā gātre śalyam samarpayat
11. Bhīmasena, with seventy-three arrows, Sātyaki with nine arrows, and Dharmarāja (dharma king) similarly with sixty arrows, struck arrows into his body.
ततः शल्यो महाराज निर्विद्धस्तैर्महारथैः ।
सुस्राव रुधिरं गात्रैर्गैरिकं पर्वतो यथा ॥१२॥
12. tataḥ śalyo mahārāja nirviddhastairmahārathaiḥ ,
susrāva rudhiraṁ gātrairgairikaṁ parvato yathā.
12. tataḥ śalyaḥ mahārāja nirvidhaḥ taiḥ mahārathaiḥ
susrāva rudhiram gātraiḥ gairikam parvataḥ yathā
12. mahārāja tataḥ taiḥ mahārathaiḥ nirvidhaḥ śalyaḥ
gātraiḥ rudhiram susrāva yathā parvataḥ gairikam
12. Then, O great king, Shalya, having been pierced by those great warriors (mahārathas), poured forth blood from his limbs, just as a mountain pours forth red ochre.
तांश्च सर्वान्महेष्वासान्पञ्चभिः पञ्चभिः शरैः ।
विव्याध तरसा राजंस्तदद्भुतमिवाभवत् ॥१३॥
13. tāṁśca sarvānmaheṣvāsānpañcabhiḥ pañcabhiḥ śaraiḥ ,
vivyādha tarasā rājaṁstadadbhutamivābhavat.
13. tān ca sarvān maheṣvāsān pañcabhiḥ pañcabhiḥ śaraiḥ
vivyādha tarasā rājan tat adbhutam iva abhavat
13. ca rājan tarasā tān sarvān maheṣvāsān pañcabhiḥ
pañcabhiḥ śaraiḥ vivyādha tat adbhutam iva abhavat
13. And, O King, he powerfully struck all those great archers (maheṣvāsas) with five arrows each. That seemed marvelous.
ततोऽपरेण भल्लेन धर्मपुत्रस्य मारिष ।
धनुश्चिच्छेद समरे सज्यं स सुमहारथः ॥१४॥
14. tato'pareṇa bhallena dharmaputrasya māriṣa ,
dhanuściccheda samare sajyaṁ sa sumahārathaḥ.
14. tataḥ apareṇa bhallena dharmaputrasya māriṣa
dhanuḥ ciccheda samare sajyam sa sumahārathaḥ
14. sa sumahārathaḥ tataḥ māriṣa samare dharmaputrasya
sajyam dhanuḥ apareṇa bhallena ciccheda
14. Then, O venerable one, that mighty charioteer (sumahārathaḥ) shattered the strung bow (dhanuḥ) of the son of Dharma (Dharmaputra) with another arrow in battle.
अथान्यद्धनुरादाय धर्मपुत्रो महारथः ।
साश्वसूतध्वजरथं शल्यं प्राच्छादयच्छरैः ॥१५॥
15. athānyaddhanurādāya dharmaputro mahārathaḥ ,
sāśvasūtadhvajarathaṁ śalyaṁ prācchādayaccharaiḥ.
15. atha anyat dhanuḥ ādāya dharmaputraḥ mahārathaḥ
sāśvasūtadhvajaratham śalyam prācchādayat śaraiḥ
15. atha dharmaputraḥ mahārathaḥ anyat dhanuḥ ādāya
sāśvasūtadhvajaratham śalyam śaraiḥ prācchādayat
15. Then the great charioteer, the son of Dharma (Dharmaputra), taking another bow, covered Śalya - who was with his horses, charioteer, and banner-adorned chariot - with arrows.
स च्छाद्यमानः समरे धर्मपुत्रस्य सायकैः ।
युधिष्ठिरमथाविध्यद्दशभिर्निशितैः शरैः ॥१६॥
16. sa cchādyamānaḥ samare dharmaputrasya sāyakaiḥ ,
yudhiṣṭhiramathāvidhyaddaśabhirniśitaiḥ śaraiḥ.
16. sa chādyamānaḥ samare dharmaputrasya sāyakaiḥ
yudhiṣṭhiram atha avidhyat daśabhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ
16. sa samare dharmaputrasya sāyakaiḥ chādyamānaḥ atha
yudhiṣṭhiram daśabhiḥ niśitaiḥ śaraiḥ avidhyat
16. While being covered in battle by the arrows of the son of Dharma (Dharmaputra), Śalya then struck Yudhiṣṭhira with ten sharp arrows.
सात्यकिस्तु ततः क्रुद्धो धर्मपुत्रे शरार्दिते ।
मद्राणामधिपं शूरं शरौघैः समवारयत् ॥१७॥
17. sātyakistu tataḥ kruddho dharmaputre śarārdite ,
madrāṇāmadhipaṁ śūraṁ śaraughaiḥ samavārayat.
17. sātyakiḥ tu tataḥ kruddhaḥ dharmaputre śara ārdite
madrāṇām adhipam śūram śaraughaiḥ samavārayat
17. tu tataḥ dharmaputre śara ārdite sātyakiḥ kruddhaḥ
madrāṇām śūram adhipam śaraughaiḥ samavārayat
17. But then, Sātyaki, enraged when the son of Dharma (Dharmaputra) was struck by arrows, checked the valiant lord of the Madras (Śalya) with volleys of arrows.
स सात्यकेः प्रचिच्छेद क्षुरप्रेण महद्धनुः ।
भीमसेनमुखांस्तांश्च त्रिभिस्त्रिभिरताडयत् ॥१८॥
18. sa sātyakeḥ praciccheda kṣurapreṇa mahaddhanuḥ ,
bhīmasenamukhāṁstāṁśca tribhistribhiratāḍayat.
18. sa sātyakeḥ praciccheda kṣurapreṇa mahat dhanuḥ
bhīmasenamukhān tān ca tribhiḥ tribhiḥ atāḍayat
18. saḥ kṣurapreṇa sātyakeḥ mahat dhanuḥ praciccheda
ca bhīmasenamukhān tān tribhiḥ tribhiḥ atāḍayat
18. He completely cut off Satyaki's great bow with a razor-sharp arrow, and he struck those led by Bhimasena, hitting each of them with three arrows.
तस्य क्रुद्धो महाराज सात्यकिः सत्यविक्रमः ।
तोमरं प्रेषयामास स्वर्णदण्डं महाधनम् ॥१९॥
19. tasya kruddho mahārāja sātyakiḥ satyavikramaḥ ,
tomaraṁ preṣayāmāsa svarṇadaṇḍaṁ mahādhanam.
19. tasya kruddhaḥ mahārāja sātyakiḥ satyavikramaḥ
tomaram preṣayāmāsa svarṇadaṇḍam mahādhanam
19. mahārāja kruddhaḥ satyavikramaḥ sātyakiḥ tasya
svarṇadaṇḍam mahādhanam tomaram preṣayāmāsa
19. O great king, Satyaki, whose prowess was true and who was enraged at him, hurled a very valuable javelin (tomara) with a golden shaft.
भीमसेनोऽथ नाराचं ज्वलन्तमिव पन्नगम् ।
नकुलः समरे शक्तिं सहदेवो गदां शुभाम् ।
धर्मराजः शतघ्नीं तु जिघांसुः शल्यमाहवे ॥२०॥
20. bhīmaseno'tha nārācaṁ jvalantamiva pannagam ,
nakulaḥ samare śaktiṁ sahadevo gadāṁ śubhām ,
dharmarājaḥ śataghnīṁ tu jighāṁsuḥ śalyamāhave.
20. bhīmasenaḥ atha nārācam jvalantam
iva pannagam nakulaḥ samare śaktim
sahadevaḥ gadām śubhām dharmarājaḥ
śataghnīm tu jighāṁsuḥ śalyam āhave
20. atha bhīmasenaḥ jvalantam pannagam iva
nārācam; nakulaḥ samare śaktim; sahadevaḥ
śubhām gadām; tu jighāṁsuḥ dharmarājaḥ
āhave śalyam śataghnīm [preṣayāmāsa]
20. Then Bhimasena hurled an iron arrow (nārāca) that was like a burning snake. Nakula, in battle, hurled a spear (śakti). Sahadeva hurled an auspicious mace (gadā). And Dharmaraja (king of (dharma)) Yudhishthira, desiring to slay Salya in battle, hurled a shataghni weapon.
तानापतत एवाशु पञ्चानां वै भुजच्युतान् ।
सात्यकिप्रहितं शल्यो भल्लैश्चिच्छेद तोमरम् ॥२१॥
21. tānāpatata evāśu pañcānāṁ vai bhujacyutān ,
sātyakiprahitaṁ śalyo bhallaiściccheda tomaram.
21. tān āpatataḥ eva āśu pañcānām vai bhujacyutān
sātyakiprahitam śalyaḥ bhallaiḥ ciccheda tomaram
21. śalyaḥ eva āśu vai pañcānām
bhujacyutān āpatataḥ tān [śastrāṇi]
bhallaiḥ ciccheda [ca]
sātyakiprahitam tomaram [ciccheda]
21. Indeed, Salya swiftly cut down with his arrows those weapons, which were released from the arms of the five (Pandavas) and were coming at him. He also cut down the javelin (tomara) hurled by Satyaki.
भीमेन प्रहितं चापि शरं कनकभूषणम् ।
द्विधा चिच्छेद समरे कृतहस्तः प्रतापवान् ॥२२॥
22. bhīmena prahitaṁ cāpi śaraṁ kanakabhūṣaṇam ,
dvidhā ciccheda samare kṛtahastaḥ pratāpavān.
22. bhīmena prahitam ca api śaram kanakabhūṣaṇam
dvidhā ciccheda samare kṛtahastaḥ pratāpavān
22. kṛtahastaḥ pratāpavān samare bhīmena prahitam
kanakabhūṣaṇam śaram api ca dvidhā ciccheda
22. The mighty and skilled warrior cut into two pieces even the gold-adorned arrow sent by Bhīma in battle.
नकुलप्रेषितां शक्तिं हेमदण्डां भयावहाम् ।
गदां च सहदेवेन शरौघैः समवारयत् ॥२३॥
23. nakulapreṣitāṁ śaktiṁ hemadaṇḍāṁ bhayāvahām ,
gadāṁ ca sahadevena śaraughaiḥ samavārayat.
23. nakulapreṣitām śaktim hemadaṇḍām bhayāvahām
gadām ca sahadevena śaraughaiḥ samavārayat
23. śaraughaiḥ nakulapreṣitām hemadaṇḍām bhayāvahām
śaktim ca sahadevena gadām samavārayat
23. He warded off with volleys of arrows both the terrifying, golden-staffed spear sent by Nakula and the mace (sent) by Sahadeva.
शराभ्यां च शतघ्नीं तां राज्ञश्चिच्छेद भारत ।
पश्यतां पाण्डुपुत्राणां सिंहनादं ननाद च ।
नामृष्यत्तं तु शैनेयः शत्रोर्विजयमाहवे ॥२४॥
24. śarābhyāṁ ca śataghnīṁ tāṁ rājñaściccheda bhārata ,
paśyatāṁ pāṇḍuputrāṇāṁ siṁhanādaṁ nanāda ca ,
nāmṛṣyattaṁ tu śaineyaḥ śatrorvijayamāhave.
24. śarābhyām ca śataghnīm tām rājñaḥ
ciccheda bhārata paśyatām pāṇḍuputrāṇām
siṃhanādam nanāda ca na amṛṣyat
tam tu śaineyaḥ śatroḥ vijayam āhave
24. bhārata ca śarābhyām rājñaḥ tām
śataghnīm ciccheda ca pāṇḍuputrāṇām
paśyatām siṃhanādam nanāda tu śaineyaḥ
āhave śatroḥ tam vijayam na amṛṣyat
24. O Bhārata, he cut that śataghnī of the king with two arrows and roared a lion's roar as the Pāṇḍava brothers watched. However, Śaineya (Sātyaki) could not tolerate the enemy's victory in that battle.
अथान्यद्धनुरादाय सात्यकिः क्रोधमूर्छितः ।
द्वाभ्यां मद्रेश्वरं विद्ध्वा सारथिं च त्रिभिः शरैः ॥२५॥
25. athānyaddhanurādāya sātyakiḥ krodhamūrchitaḥ ,
dvābhyāṁ madreśvaraṁ viddhvā sārathiṁ ca tribhiḥ śaraiḥ.
25. atha anyat dhanuḥ ādāya sātyakiḥ krodhamūrcitaḥ
dvābhyām madreśvaram viddhvā sārathim ca tribhiḥ śaraiḥ
25. atha sātyakiḥ krodhamūrcitaḥ anyat dhanuḥ ādāya
dvābhyām madreśvaram viddhvā ca tribhiḥ śaraiḥ sārathim
25. Then Sātyaki, enraged, took up another bow, piercing the lord of Madras with two arrows and his charioteer with three arrows.
ततः शल्यो महाराज सर्वांस्तान्दशभिः शरैः ।
विव्याध सुभृशं क्रुद्धस्तोत्त्रैरिव महाद्विपान् ॥२६॥
26. tataḥ śalyo mahārāja sarvāṁstāndaśabhiḥ śaraiḥ ,
vivyādha subhṛśaṁ kruddhastottrairiva mahādvipān.
26. tataḥ śalyaḥ mahārāja sarvān tān daśabhiḥ śaraiḥ
vivyādha subhṛśam kruddhaḥ tottraiḥ iva mahādvipān
26. mahārāja tataḥ kruddhaḥ śalyaḥ tān sarvān
daśabhiḥ śaraiḥ vivyādha tottraiḥ iva mahādvipān
26. Then, O great king, Śalya, greatly enraged, pierced all those warriors exceedingly with ten arrows, just as one would pierce mighty elephants with goads.
ते वार्यमाणाः समरे मद्रराज्ञा महारथाः ।
न शेकुः प्रमुखे स्थातुं तस्य शत्रुनिषूदनाः ॥२७॥
27. te vāryamāṇāḥ samare madrarājñā mahārathāḥ ,
na śekuḥ pramukhe sthātuṁ tasya śatruniṣūdanāḥ.
27. te vāryamāṇāḥ samare madrarājñā mahārathāḥ na
śekuḥ pramukhe sthātum tasya śatruniṣūdanāḥ
27. madrarājñā samare vāryamāṇāḥ te mahārathāḥ
śatruniṣūdanāḥ tasya pramukhe sthātum na śekuḥ
27. Though those great chariot-warriors, who were destroyers of enemies, were being repelled in battle by the king of Madra (Śalya), they were unable to stand before him.
ततो दुर्योधनो राजा दृष्ट्वा शल्यस्य विक्रमम् ।
निहतान्पाण्डवान्मेने पाञ्चालानथ सृञ्जयान् ॥२८॥
28. tato duryodhano rājā dṛṣṭvā śalyasya vikramam ,
nihatānpāṇḍavānmene pāñcālānatha sṛñjayān.
28. tataḥ duryodhanaḥ rājā dṛṣṭvā śalyasya vikramam
nihatān pāṇḍavān mene pāñcālān atha sṛñjayān
28. tataḥ rājā duryodhanaḥ śalyasya vikramam dṛṣṭvā
nihatān pāṇḍavān pāñcālān atha sṛñjayān mene
28. Then King Duryodhana, upon witnessing Śalya's valor, believed the Pāṇḍavas, along with the Pāñcālas and Sṛñjayas, to be as good as dead.
ततो राजन्महाबाहुर्भीमसेनः प्रतापवान् ।
संत्यज्य मनसा प्राणान्मद्राधिपमयोधयत् ॥२९॥
29. tato rājanmahābāhurbhīmasenaḥ pratāpavān ,
saṁtyajya manasā prāṇānmadrādhipamayodhayat.
29. tataḥ rājan mahābāhuḥ bhīmasenaḥ pratāpavān
saṃtyajya manasā prāṇān madrādhipam ayodhayat
29. rājan tataḥ mahābāhuḥ pratāpavān bhīmasenaḥ
manasā prāṇān saṃtyajya madrādhipam ayodhayat
29. Then, O King, the mighty-armed and glorious Bhīmasena, mentally renouncing his life, fought the lord of Madra.
नकुलः सहदेवश्च सात्यकिश्च महारथः ।
परिवार्य तदा शल्यं समन्ताद्व्यकिरञ्शरैः ॥३०॥
30. nakulaḥ sahadevaśca sātyakiśca mahārathaḥ ,
parivārya tadā śalyaṁ samantādvyakirañśaraiḥ.
30. nakulaḥ sahadevaḥ ca sātyakiḥ ca mahārathaḥ
parivārya tadā śalyaṃ samantāt vyakiran śaraiḥ
30. nakulaḥ sahadevaḥ ca sātyakiḥ ca mahārathaḥ
tadā śalyaṃ samantāt parivārya śaraiḥ vyakiran
30. Nakula, Sahadeva, and Satyaki, the great chariot-fighters, then surrounded Shalya and showered him with arrows from all directions.
स चतुर्भिर्महेष्वासैः पाण्डवानां महारथैः ।
वृतस्तान्योधयामास मद्रराजः प्रतापवान् ॥३१॥
31. sa caturbhirmaheṣvāsaiḥ pāṇḍavānāṁ mahārathaiḥ ,
vṛtastānyodhayāmāsa madrarājaḥ pratāpavān.
31. saḥ caturbhiḥ maheṣvāsaiḥ pāṇḍavānāṃ mahārathaiḥ
vṛtaḥ tān yodhayāmāsa madrarājaḥ pratāpavān
31. saḥ pratāpavān madrarājaḥ caturbhiḥ pāṇḍavānāṃ
maheṣvāsaiḥ mahārathaiḥ vṛtaḥ tān yodhayāmāsa
31. Surrounded by the four great archers and mighty chariot-fighters of the Pandavas, that powerful king of Madras (Shalya) fought against them.
तस्य धर्मसुतो राजन्क्षुरप्रेण महाहवे ।
चक्ररक्षं जघानाशु मद्रराजस्य पार्थिव ॥३२॥
32. tasya dharmasuto rājankṣurapreṇa mahāhave ,
cakrarakṣaṁ jaghānāśu madrarājasya pārthiva.
32. tasya dharmasutaḥ rājan kṣurapreṇa mahāhave
cakrarakṣaṃ jaghāna āśu madrarājasya pārthiva
32. rājan pārthiva tasya madrarājasya cakrarakṣaṃ
dharmasutaḥ mahāhave kṣurapreṇa āśu jaghāna
32. O King, in that great battle, the son of Dharma (Yudhishthira) swiftly struck down the chariot-wheel protector of the king of Madras (Shalya) with a razor-sharp arrow.
तस्मिंस्तु निहते शूरे चक्ररक्षे महारथे ।
मद्रराजोऽतिबलवान्सैनिकानास्तृणोच्छरैः ॥३३॥
33. tasmiṁstu nihate śūre cakrarakṣe mahārathe ,
madrarājo'tibalavānsainikānāstṛṇoccharaiḥ.
33. tasmin tu nihate śūre cakrarakṣe mahārathe
madrarājaḥ atibalavān sainikān āstṛṇot śaraiḥ
33. tu tasmin nihate śūre cakrarakṣe mahārathe
madrarājaḥ atibalavān sainikān śaraiḥ āstṛṇot
33. But when that brave, great chariot-warrior who was the chariot-wheel protector was killed, the exceedingly powerful king of Madras (Shalya) overwhelmed the enemy soldiers with arrows.
समाच्छन्नांस्ततस्तांस्तु राजन्वीक्ष्य स सैनिकान् ।
चिन्तयामास समरे धर्मराजो युधिष्ठिरः ॥३४॥
34. samācchannāṁstatastāṁstu rājanvīkṣya sa sainikān ,
cintayāmāsa samare dharmarājo yudhiṣṭhiraḥ.
34. samācchannān tataḥ tān tu rājan vīkṣya saḥ sainikān
cintayāmāsa samare dharmarājaḥ yudhiṣṭhiraḥ
34. rājan tataḥ saḥ yudhiṣṭhiraḥ dharmarājaḥ samare
tān samācchannān sainikān vīkṣya tu cintayāmāsa
34. Then, O king, seeing those soldiers completely covered, Yudhiṣṭhira, the king of righteousness (dharma), reflected in battle.
कथं नु न भवेत्सत्यं तन्माधववचो महत् ।
न हि क्रुद्धो रणे राजा क्षपयेत बलं मम ॥३५॥
35. kathaṁ nu na bhavetsatyaṁ tanmādhavavaco mahat ,
na hi kruddho raṇe rājā kṣapayeta balaṁ mama.
35. kathaṃ nu na bhavet satyaṃ tat mādhavavacaḥ mahat
na hi kruddhaḥ raṇe rājā kṣapayet balaṃ mama
35. tat mahat mādhavavacaḥ satyaṃ kathaṃ nu na bhavet
na hi kruddhaḥ rājā raṇe mama balaṃ kṣapayet
35. How could that great statement of Kṛṣṇa (Mādhava) not be true? Surely, an enraged king would not destroy my army in battle.
ततः सरथनागाश्वाः पाण्डवाः पाण्डुपूर्वज ।
मद्रेश्वरं समासेदुः पीडयन्तः समन्ततः ॥३६॥
36. tataḥ sarathanāgāśvāḥ pāṇḍavāḥ pāṇḍupūrvaja ,
madreśvaraṁ samāseduḥ pīḍayantaḥ samantataḥ.
36. tataḥ sarathanāgāśvāḥ pāṇḍavāḥ pāṇḍupūrvaja
madreśvaraṃ samāseduḥ pīḍayantaḥ samantataḥ
36. pāṇḍupūrvaja tataḥ sarathanāgāśvāḥ pāṇḍavāḥ
madreśvaraṃ samantataḥ pīḍayantaḥ samāseduḥ
36. Then, O elder of Pāṇḍu, the Pāṇḍavas, with their chariots, elephants, and horses, approached the king of Madra (Madreśvara), pressing him from all sides.
नानाशस्त्रौघबहुलां शस्त्रवृष्टिं समुत्थिताम् ।
व्यधमत्समरे राजन्महाभ्राणीव मारुतः ॥३७॥
37. nānāśastraughabahulāṁ śastravṛṣṭiṁ samutthitām ,
vyadhamatsamare rājanmahābhrāṇīva mārutaḥ.
37. nānāśastraughabahulāṃ śastravṛṣṭiṃ samutthitām
vyadhamat samare rājan mahābhrāṇi iva mārutaḥ
37. rājan samare mārutaḥ mahābhrāṇi iva nānāśastraughabahulām
samutthitām śastravṛṣṭim (saḥ) vyadhamat
37. O king, in battle, he (the king of Madra) scattered the rising shower of weapons, which was abundant with various types of missiles, just as the wind scatters great clouds.
ततः कनकपुङ्खां तां शल्यक्षिप्तां वियद्गताम् ।
शरवृष्टिमपश्याम शलभानामिवाततिम् ॥३८॥
38. tataḥ kanakapuṅkhāṁ tāṁ śalyakṣiptāṁ viyadgatām ,
śaravṛṣṭimapaśyāma śalabhānāmivātatim.
38. tataḥ kanakapuṅkhām tām śalyakṣiptām viyat
gatām śaravṛṣṭim apaśyāma śalabhānām iva ātatim
38. tataḥ śalyakṣiptām kanakapuṅkhām viyatgatām
tām śaravṛṣṭim śalabhānām iva ātatim apaśyāma
38. Then we saw that rain of gold-feathered arrows, launched by Śalya and rising into the sky, resembling a multitude of locusts.
ते शरा मद्रराजेन प्रेषिता रणमूर्धनि ।
संपतन्तः स्म दृश्यन्ते शलभानां व्रजा इव ॥३९॥
39. te śarā madrarājena preṣitā raṇamūrdhani ,
saṁpatantaḥ sma dṛśyante śalabhānāṁ vrajā iva.
39. te śarāḥ madrarājena preṣitāḥ raṇamūrdhani
saṃpatantaḥ sma dṛśyante śalabhānām vrajāḥ iva
39. te śarāḥ madrarājena raṇamūrdhani preṣitāḥ
saṃpatantaḥ śalabhānām vrajāḥ iva sma dṛśyante
39. Those arrows, dispatched by the King of Madra (madrarāja) on the battlefield, were seen falling like swarms of locusts.
मद्रराजधनुर्मुक्तैः शरैः कनकभूषणैः ।
निरन्तरमिवाकाशं संबभूव जनाधिप ॥४०॥
40. madrarājadhanurmuktaiḥ śaraiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ ,
nirantaramivākāśaṁ saṁbabhūva janādhipa.
40. madrarājadhanurmuktaiḥ śaraiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ
nirantaram iva ākāśam saṃbabhūva janādhipa
40. janādhipa madrarājadhanurmuktaiḥ kanakabhūṣaṇaiḥ
śaraiḥ ākāśam nirantaram iva saṃbabhūva
40. O lord of men (janādhipa), the sky became completely filled, as if without any gaps, by the gold-ornamented arrows released from the King of Madra's (madrarāja) bow.
न पाण्डवानां नास्माकं तत्र कश्चिद्व्यदृश्यत ।
बाणान्धकारे महति कृते तत्र महाभये ॥४१॥
41. na pāṇḍavānāṁ nāsmākaṁ tatra kaścidvyadṛśyata ,
bāṇāndhakāre mahati kṛte tatra mahābhaye.
41. na pāṇḍavānām na asmākam tatra kaścit vyadṛśyata
bāṇāndhakāre mahati kṛte tatra mahābhaye
41. tatra mahati bāṇāndhakāre mahābhaye kṛte,
na pāṇḍavānām na asmākam kaścit vyadṛśyata
41. In that great and terrifying darkness created by the arrows, neither any of the Pāṇḍavas nor any of us could be seen.
मद्रराजेन बलिना लाघवाच्छरवृष्टिभिः ।
लोड्यमानं तथा दृष्ट्वा पाण्डवानां बलार्णवम् ।
विस्मयं परमं जग्मुर्देवगन्धर्वदानवाः ॥४२॥
42. madrarājena balinā lāghavāccharavṛṣṭibhiḥ ,
loḍyamānaṁ tathā dṛṣṭvā pāṇḍavānāṁ balārṇavam ,
vismayaṁ paramaṁ jagmurdevagandharvadānavāḥ.
42. madrarājena balinā lāghavāt
śaravṛṣṭibhiḥ loḍyamānam tathā dṛṣṭvā
pāṇḍavānām balārṇavam vismayam
paramam jagmuḥ devagandharvadānavāḥ
42. devagandharvadānavāḥ balinā
madrarājena lāghavāt śaravṛṣṭibhiḥ
pāṇḍavānām balārṇavam tathā loḍyamānam
dṛṣṭvā paramam vismayam jagmuḥ
42. Seeing the Pāṇḍavas' vast army (balārṇavam) being tormented by the powerful king of Madras (madrarājena) with agile showers of arrows, the gods, Gandharvas, and Dānavas were struck with great astonishment.
स तु तान्सर्वतो यत्ताञ्शरैः संपीड्य मारिष ।
धर्मराजमवच्छाद्य सिंहवद्व्यनदन्मुहुः ॥४३॥
43. sa tu tānsarvato yattāñśaraiḥ saṁpīḍya māriṣa ,
dharmarājamavacchādya siṁhavadvyanadanmuhuḥ.
43. sa tu tān sarvataḥ yattān śaraiḥ saṃpīḍya māriṣa
dharmarājam avacchādya siṃhavat vyanadat muhuḥ
43. māriṣa sa tu śaraiḥ sarvataḥ yattān tān saṃpīḍya
dharmarājam avacchādya siṃhavat muhuḥ vyanadat
43. O honorable one (māriṣa), he (Shalya) indeed, having tormented those striving warriors from all sides with arrows, and having enveloped King Yudhiṣṭhira (dharmarājam), repeatedly roared like a lion.
ते छन्नाः समरे तेन पाण्डवानां महारथाः ।
न शेकुस्तं तदा युद्धे प्रत्युद्यातुं महारथम् ॥४४॥
44. te channāḥ samare tena pāṇḍavānāṁ mahārathāḥ ,
na śekustaṁ tadā yuddhe pratyudyātuṁ mahāratham.
44. te channāḥ samare tena pāṇḍavānām mahārathāḥ na
śekuḥ tam tadā yuddhe pratyudyātum mahāratham
44. samare tena channāḥ te pāṇḍavānām mahārathāḥ
tadā yuddhe tam mahāratham pratyudyātum na śekuḥ
44. Covered by him (Shalya) in battle, those great chariot warriors (mahārathāḥ) of the Pāṇḍavas were then unable to advance against that great chariot warrior (mahāratham) in the fight.
धर्मराजपुरोगास्तु भीमसेनमुखा रथाः ।
न जहुः समरे शूरं शल्यमाहवशोभिनम् ॥४५॥
45. dharmarājapurogāstu bhīmasenamukhā rathāḥ ,
na jahuḥ samare śūraṁ śalyamāhavaśobhinam.
45. dharmarājapurogāḥ tu bhīmasenamukhāḥ rathāḥ
na jahuḥ samare śūram śalyam āhavśobhinam
45. tu dharmarājapurogāḥ bhīmasenamukhāḥ rathāḥ
samare śūram āhavśobhinam śalyam na jahuḥ
45. But indeed, the chariot warriors (rathāḥ) led by King Yudhiṣṭhira (dharmarājapurogāḥ) and with Bhīmasena prominent among them, did not abandon the brave Shalya, who shone brightly in battle.