Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-26

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततस्तस्मिन्मुनिश्रेष्ठा राजानं द्रष्टुमभ्ययुः ।
नारदः पर्वतश्चैव देवलश्च महातपाः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tatastasminmuniśreṣṭhā rājānaṁ draṣṭumabhyayuḥ ,
nāradaḥ parvataścaiva devalaśca mahātapāḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ tasmin muniśreṣṭhāḥ rājānam draṣṭum
abhyayuḥ nāradaḥ parvataḥ ca eva devalaḥ ca mahātapāḥ
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ tasmin muniśreṣṭhāḥ nāradaḥ parvataḥ
ca eva devalaḥ ca mahātapāḥ rājānam draṣṭum abhyayuḥ
1. Vaiśaṃpāyana said: Then, at that time, the best of sages came to see the king, specifically Nārada, Parvata, and Devala, the great ascetic.
द्वैपायनः सशिष्यश्च सिद्धाश्चान्ये मनीषिणः ।
शतयूपश्च राजर्षिर्वृद्धः परमधार्मिकः ॥२॥
2. dvaipāyanaḥ saśiṣyaśca siddhāścānye manīṣiṇaḥ ,
śatayūpaśca rājarṣirvṛddhaḥ paramadhārmikaḥ.
2. dvaipāyanaḥ saśiṣyaḥ ca siddhāḥ ca anye manīṣiṇaḥ
śatayūpaḥ ca rājarṣiḥ vṛddhaḥ paramadhārmikaḥ
2. dvaipāyanaḥ saśiṣyaḥ ca anye siddhāḥ manīṣiṇaḥ
ca śatayūpaḥ rājarṣiḥ vṛddhaḥ paramadhārmikaḥ
2. And Dvaipāyana with his disciples, and other perfected beings (siddhas) and wise persons, as well as the aged royal sage (rājarṣi) Śatayūpa, who was supremely devoted to natural law (dharma).
तेषां कुन्ती महाराज पूजां चक्रे यथाविधि ।
ते चापि तुतुषुस्तस्यास्तापसाः परिचर्यया ॥३॥
3. teṣāṁ kuntī mahārāja pūjāṁ cakre yathāvidhi ,
te cāpi tutuṣustasyāstāpasāḥ paricaryayā.
3. teṣām kuntī mahārāja pūjām cakre yathāvidhi
te ca api tutuṣuḥ tasyāḥ tāpasāḥ paricaryayā
3. mahārāja kuntī teṣām pūjām yathāvidhi cakre
te tāpasāḥ ca api tasyāḥ paricaryayā tutuṣuḥ
3. O great king, Kunti performed worship for those ascetics according to the prescribed rites. And those ascetics were pleased by her service.
तत्र धर्म्याः कथास्तात चक्रुस्ते परमर्षयः ।
रमयन्तो महात्मानं धृतराष्ट्रं जनाधिपम् ॥४॥
4. tatra dharmyāḥ kathāstāta cakruste paramarṣayaḥ ,
ramayanto mahātmānaṁ dhṛtarāṣṭraṁ janādhipam.
4. tatra dharmyāḥ kathāḥ tāta cakruḥ te paramarṣayaḥ
ramayantaḥ mahātmānam dhṛtarāṣṭram janādhipam
4. tāta tatra te paramarṣayaḥ dharmyāḥ kathāḥ
mahātmānam dhṛtarāṣṭram janādhipam ramayantaḥ cakruḥ
4. There, O son, those great sages narrated stories about righteousness (dharma), delighting the great-souled King Dhritarashtra, the lord of men.
कथान्तरे तु कस्मिंश्चिद्देवर्षिर्नारदस्तदा ।
कथामिमामकथयत्सर्वप्रत्यक्षदर्शिवान् ॥५॥
5. kathāntare tu kasmiṁściddevarṣirnāradastadā ,
kathāmimāmakathayatsarvapratyakṣadarśivān.
5. kathāntare tu kasmiñcit devarṣiḥ nāradaḥ tadā
kathām imām akathayat sarvapratyakṣadarśivān
5. tu kasmiñcit kathāntare tadā devarṣiḥ nāradaḥ
sarvapratyakṣadarśivān imām kathām akathayat
5. Indeed, during the course of a certain story, the divine sage Narada, who directly perceives everything, then narrated this story.
पुरा प्रजापतिसमो राजासीदकुतोभयः ।
सहस्रचित्य इत्युक्तः शतयूपपितामहः ॥६॥
6. purā prajāpatisamo rājāsīdakutobhayaḥ ,
sahasracitya ityuktaḥ śatayūpapitāmahaḥ.
6. purā prajāpatisamaḥ rājā āsīt akutobhayaḥ
sahasracityaḥ iti uktaḥ śatayūpapitāmahaḥ
6. purā prajāpatisamaḥ akutobhayaḥ rājā āsīt
sahasracityaḥ iti uktaḥ śatayūpapitāmahaḥ
6. In ancient times, there was a king, fearless from all quarters, who was equal to Prajapati. He was called Sahasracitya, and his grandfather had performed a hundred Vedic rituals (yajña).
स पुत्रे राज्यमासज्य ज्येष्ठे परमधार्मिके ।
सहस्रचित्यो धर्मात्मा प्रविवेश वनं नृपः ॥७॥
7. sa putre rājyamāsajya jyeṣṭhe paramadhārmike ,
sahasracityo dharmātmā praviveśa vanaṁ nṛpaḥ.
7. sa putre rājyam āsajya jyeṣṭhe paramadhārmike
sahasracityaḥ dharmātmā praviveśa vanam nṛpaḥ
7. sa nṛpaḥ dharmātmā sahasracityaḥ jyeṣṭhe
paramadhārmike putre rājyam āsajya vanam praviveśa
7. That king, whose intrinsic nature (dharma) was righteousness, and who had performed a thousand Vedic fire rituals, entrusted the kingdom to his eldest, supremely virtuous son and entered the forest.
स गत्वा तपसः पारं दीप्तस्य स नराधिपः ।
पुरंदरस्य संस्थानं प्रतिपेदे महामनाः ॥८॥
8. sa gatvā tapasaḥ pāraṁ dīptasya sa narādhipaḥ ,
puraṁdarasya saṁsthānaṁ pratipede mahāmanāḥ.
8. sa gatvā tapasaḥ pāram dīptasya sa narādhipaḥ
purandarasya saṃsthānam pratipede mahāmanāḥ
8. sa mahāmanāḥ narādhipaḥ dīptasya tapasaḥ
pāram gatvā purandarasya saṃsthānam pratipede
8. Having reached the culmination of his intense asceticism (tapas), that high-minded king attained the abode of Purandara (Indra).
दृष्टपूर्वः स बहुशो राजन्संपतता मया ।
महेन्द्रसदने राजा तपसा दग्धकिल्बिषः ॥९॥
9. dṛṣṭapūrvaḥ sa bahuśo rājansaṁpatatā mayā ,
mahendrasadane rājā tapasā dagdhakilbiṣaḥ.
9. dṛṣṭapūrvaḥ sa bahuśaḥ rājan saṃpatatā mayā
mahendrasadane rājā tapasā dagdhakilbiṣaḥ
9. rājan sa rājā tapasā dagdhakilbiṣaḥ mayā
saṃpatatā mahendrasadane bahuśaḥ dṛṣṭapūrvaḥ
9. O King, that king, whose impurities were consumed by his asceticism (tapas), was seen by me many times in the abode of Mahendra (Indra) as I traversed.
तथा शैलालयो राजा भगदत्तपितामहः ।
तपोबलेनैव नृपो महेन्द्रसदनं गतः ॥१०॥
10. tathā śailālayo rājā bhagadattapitāmahaḥ ,
tapobalenaiva nṛpo mahendrasadanaṁ gataḥ.
10. tathā śailālayaḥ rājā bhagadattapitāmahaḥ
tapobalena eva nṛpaḥ mahendrasadanam gataḥ
10. tathā śailālayaḥ rājā bhagadattapitāmahaḥ
nṛpaḥ tapobalena eva mahendrasadanam gataḥ
10. Similarly, the mountain-dwelling king, the grandfather of Bhagadatta, also went to Mahendra's (Indra's) abode by the very power of his asceticism (tapas).
तथा पृषध्रो नामासीद्राजा वज्रधरोपमः ।
स चापि तपसा लेभे नाकपृष्ठमितो नृपः ॥११॥
11. tathā pṛṣadhro nāmāsīdrājā vajradharopamaḥ ,
sa cāpi tapasā lebhe nākapṛṣṭhamito nṛpaḥ.
11. tathā pṛṣadhraḥ nāma āsīt rājā vajradharopamaḥ
saḥ ca api tapasā lebhe nākapṛṣṭham itaḥ nṛpaḥ
11. tathā pṛṣadhraḥ nāma rājā vajradharopamaḥ āsīt
saḥ nṛpaḥ ca api itaḥ tapasā nākapṛṣṭham lebhe
11. Similarly, there was a king named Pṛṣadhra, comparable to the wielder of the thunderbolt. That king also, through his ascetic practice (tapas), attained heaven from this world.
अस्मिन्नरण्ये नृपते मान्धातुरपि चात्मजः ।
पुरुकुत्सो नृपः सिद्धिं महतीं समवाप्तवान् ॥१२॥
12. asminnaraṇye nṛpate māndhāturapi cātmajaḥ ,
purukutso nṛpaḥ siddhiṁ mahatīṁ samavāptavān.
12. asmin araṇye nṛpate māndhātuḥ api ca ātmajaḥ
purukutsaḥ nṛpaḥ siddhim mahatīm samavāptavān
12. nṛpate asmin araṇye nṛpaḥ purukutsaḥ māndhātuḥ
ātmajaḥ ca api mahatīm siddhim samavāptavān
12. O king, in this very forest, King Purukutsa, who was also the son of Mandhātu, achieved great spiritual accomplishment (siddhi).
भार्या समभवद्यस्य नर्मदा सरितां वरा ।
सोऽस्मिन्नरण्ये नृपतिस्तपस्तप्त्वा दिवं गतः ॥१३॥
13. bhāryā samabhavadyasya narmadā saritāṁ varā ,
so'sminnaraṇye nṛpatistapastaptvā divaṁ gataḥ.
13. bhāryā samabhavat yasya narmadā saritām varā saḥ
asmin araṇye nṛpatiḥ tapaḥ taptvā divam gataḥ
13. yasya bhāryā saritām varā narmadā samabhavat saḥ
nṛpatiḥ asmin araṇye tapaḥ taptvā divam gataḥ
13. Whose wife was Narmadā, the foremost among rivers - that very king, having performed ascetic practice (tapas) in this forest, departed to heaven.
शशलोमा च नामासीद्राजा परमधार्मिकः ।
स चाप्यस्मिन्वने तप्त्वा तपो दिवमवाप्तवान् ॥१४॥
14. śaśalomā ca nāmāsīdrājā paramadhārmikaḥ ,
sa cāpyasminvane taptvā tapo divamavāptavān.
14. śaśolomā ca nāma āsīt rājā paramadhārmikaḥ saḥ
ca api asmin vane taptvā tapaḥ divam avāptavān
14. ca rājā śaśolomā nāma paramadhārmikaḥ āsīt saḥ
ca api asmin vane tapaḥ taptvā divam avāptavān
14. And there was a king named Śaśolomā, who was supremely devoted to (dharma). He too, having performed ascetic practice (tapas) in this forest, attained heaven.
द्वैपायनप्रसादाच्च त्वमपीदं तपोवनम् ।
राजन्नवाप्य दुष्प्रापां सिद्धिमग्र्यां गमिष्यसि ॥१५॥
15. dvaipāyanaprasādācca tvamapīdaṁ tapovanam ,
rājannavāpya duṣprāpāṁ siddhimagryāṁ gamiṣyasi.
15. dvaipāyanaprasādāt ca tvam api idam tapovanam
rājan avāpya duṣprāpām agryām siddhim gamiṣyasi
15. rājan dvaipāyanaprasādāt ca tvam api idam
tapovanam avāpya duṣprāpām agryām siddhim gamiṣyasi
15. O king, by the grace of Dvaipāyana (Vyāsa), you will also attain supreme perfection (siddhi), which is difficult to achieve, after arriving at this hermitage.
त्वं चापि राजशार्दूल तपसोऽन्ते श्रिया वृतः ।
गान्धारीसहितो गन्ता गतिं तेषां महात्मनाम् ॥१६॥
16. tvaṁ cāpi rājaśārdūla tapaso'nte śriyā vṛtaḥ ,
gāndhārīsahito gantā gatiṁ teṣāṁ mahātmanām.
16. tvam ca api rājaśārdūla tapasaḥ ante śriyā vṛtaḥ
gāndhārīsahitaḥ gantā gatim teṣām mahātmanām
16. rājaśārdūla tvam ca api tapasaḥ ante śriyā vṛtaḥ
gāndhārīsahitaḥ teṣām mahātmanām gatim gantā
16. And you, O best of kings, will also go to the state of those great souls (mahātman), accompanied by Gāndhārī, and endowed with spiritual radiance at the culmination of your austerities (tapas).
पाण्डुः स्मरति नित्यं च बलहन्तुः समीपतः ।
त्वां सदैव महीपाल स त्वां श्रेयसि योक्ष्यति ॥१७॥
17. pāṇḍuḥ smarati nityaṁ ca balahantuḥ samīpataḥ ,
tvāṁ sadaiva mahīpāla sa tvāṁ śreyasi yokṣyati.
17. pāṇḍuḥ smarati nityam ca balahantuḥ samīpataḥ
tvām sadā eva mahīpāla saḥ tvām śreyasi yokṣyati
17. mahīpāla pāṇḍuḥ ca balahantuḥ samīpataḥ tvām
nityam smarati saḥ tvām sadā eva śreyasi yokṣyati
17. And Pāṇḍu, from near Balahantṛ (Indra), always remembers you, O king. He will always connect you with supreme welfare.
तव शुश्रूषया चैव गान्धार्याश्च यशस्विनी ।
भर्तुः सलोकतां कुन्ती गमिष्यति वधूस्तव ॥१८॥
18. tava śuśrūṣayā caiva gāndhāryāśca yaśasvinī ,
bhartuḥ salokatāṁ kuntī gamiṣyati vadhūstava.
18. tava śuśrūṣayā ca eva gāndhāryāḥ ca yaśasvinī
kuntī bhartuḥ salokatām gamiṣyati vadhūḥ tava
18. tava ca gāndhāryāḥ ca eva śuśrūṣayā tava vadhūḥ
yaśasvinī kuntī bhartuḥ salokatām gamiṣyati
18. And indeed, by your service and that of Gāndhārī, your glorious daughter-in-law Kuntī will attain the same abode as her husband.
युधिष्ठिरस्य जननी स हि धर्मः सनातनः ।
वयमेतत्प्रपश्यामो नृपते दिव्यचक्षुषा ॥१९॥
19. yudhiṣṭhirasya jananī sa hi dharmaḥ sanātanaḥ ,
vayametatprapaśyāmo nṛpate divyacakṣuṣā.
19. yudhiṣṭhirasya jananī saḥ hi dharmaḥ sanātanaḥ
vayam etat prapaśyāmaḥ nṛpate divyacakṣuṣā
19. She is the mother of Yudhishthira; indeed, he is the eternal natural law (dharma). O king, we perceive this with a divine eye.
प्रवेक्ष्यति महात्मानं विदुरश्च युधिष्ठिरम् ।
संजयस्त्वदनुध्यानात्पूतः स्वर्गमवाप्स्यति ॥२०॥
20. pravekṣyati mahātmānaṁ viduraśca yudhiṣṭhiram ,
saṁjayastvadanudhyānātpūtaḥ svargamavāpsyati.
20. pravekṣyati mahātmānam viduraḥ ca yudhiṣṭhiram
saṃjayaḥ tvat anudhyānāt pūtaḥ svargam avāpsyati
20. Vidura will enter the great soul (mahātman) Yudhishthira. Sanjaya, purified by your contemplation, will attain heaven.
एतच्छ्रुत्वा कौरवेन्द्रो महात्मा सहैव पत्न्या प्रीतिमान्प्रत्यगृह्णात् ।
विद्वान्वाक्यं नारदस्य प्रशस्य चक्रे पूजां चातुलां नारदाय ॥२१॥
21. etacchrutvā kauravendro mahātmā; sahaiva patnyā prītimānpratyagṛhṇāt ,
vidvānvākyaṁ nāradasya praśasya; cakre pūjāṁ cātulāṁ nāradāya.
21. etat śrutvā kauravendraḥ mahātmā
saha eva patnyā prītimān pratyagṛhṇāt
vidvān vākyam nāradasya praśasya
cakre pūjām ca atulām nāradāya
21. Having heard this, the great-souled chief of the Kurus (mahātman), Dhritarashtra, full of joy, accepted it along with his wife. Wise, he praised Narada's words and offered incomparable reverence to Narada.
तथा सर्वे नारदं विप्रसंघाः संपूजयामासुरतीव राजन् ।
राज्ञः प्रीत्या धृतराष्ट्रस्य ते वै पुनः पुनः समहृष्टास्तदानीम् ॥२२॥
22. tathā sarve nāradaṁ viprasaṁghāḥ; saṁpūjayāmāsuratīva rājan ,
rājñaḥ prītyā dhṛtarāṣṭrasya te vai; punaḥ punaḥ samahṛṣṭāstadānīm.
22. tathā sarve nāradam viprasaṃghāḥ
saṃpūjayāmāsuḥ atīva rājan
rājñaḥ prītyā dhṛtarāṣṭrasya te
vai punaḥ punaḥ samahṛṣṭāḥ tadānīm
22. Thus, O king, all the assemblies of brahmins worshipped Narada exceedingly. Then, greatly delighted again and again by King Dhritarashtra's affection, they did so.