Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-100

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
किं तस्यां मम सेनायां नासन्केचिन्महारथाः ।
ये तथा सात्यकिं यान्तं नैवाघ्नन्नाप्यवारयन् ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
kiṁ tasyāṁ mama senāyāṁ nāsankecinmahārathāḥ ,
ye tathā sātyakiṁ yāntaṁ naivāghnannāpyavārayan.
1. dhṛtarāṣṭra uvāca | kim tasyām
mama senāyām na āsan kecit
mahārathāḥ | ye tathā sātyakim yāntam
na eva aghnan na api avārayan
1. dhṛtarāṣṭra uvāca: kim tasyām mama senāyām kecit mahārathāḥ na āsan,
ye tathā yāntam sātyakim na eva aghnan na api avārayan?
1. Dhṛtarāṣṭra said: 'How is it that there were no great charioteers in my army who would neither attack Sātyaki as he was going nor stop him?'
एको हि समरे कर्म कृतवान्सत्यविक्रमः ।
शक्रतुल्यबलो युद्धे महेन्द्रो दानवेष्विव ॥२॥
2. eko hi samare karma kṛtavānsatyavikramaḥ ,
śakratulyabalo yuddhe mahendro dānaveṣviva.
2. ekaḥ hi samare karma kṛtavān satyavikramaḥ
śakratulyabalaḥ yuddhe mahendraḥ dānaveṣu iva
2. hi samare ekaḥ satyavikramaḥ karma kṛtavān,
yuddhe dānaveṣu mahendraḥ śakratulyabalaḥ iva
2. Indeed, one person of true valor performed a deed (karma) in battle, like Mahendra (Indra) of strength equal to Śakra, fighting against the Dānavas in battle.
अथ वा शून्यमासीत्तद्येन यातः स सात्यकिः ।
एको वै बहुलाः सेनाः प्रमृद्नन्पुरुषर्षभः ॥३॥
3. atha vā śūnyamāsīttadyena yātaḥ sa sātyakiḥ ,
eko vai bahulāḥ senāḥ pramṛdnanpuruṣarṣabhaḥ.
3. atha vā śūnyam āsīt tat yena yātaḥ saḥ sātyakiḥ
ekaḥ vai bahulāḥ senāḥ pramṛdnan puruṣarṣabhaḥ
3. atha vā tat śūnyam āsīt yena saḥ sātyakiḥ yātaḥ?
vai ekaḥ puruṣarṣabhaḥ bahulāḥ senāḥ pramṛdnan
3. Or was that region deserted through which Sātyaki went? For that best of men (puruṣa) alone was indeed crushing numerous armies.
कथं च युध्यमानानामपक्रान्तो महात्मनाम् ।
एको बहूनां शैनेयस्तन्ममाचक्ष्व संजय ॥४॥
4. kathaṁ ca yudhyamānānāmapakrānto mahātmanām ,
eko bahūnāṁ śaineyastanmamācakṣva saṁjaya.
4. katham ca yudhyamānānām apakrāntaḥ mahātmanām
ekaḥ bahūnām śaineyaḥ tat mama ācakṣva sañjaya
4. sañjaya,
ca katham mahātmanām yudhyamānānām bahūnām ekaḥ śaineyaḥ tat apakrāntaḥ,
mama ācakṣva
4. And how did that Śaineya, alone, escape from the many great-souled warriors (ātman) who were fighting? Tell me this, O Sañjaya.
संजय उवाच ।
राजन्सेनासमुद्योगो रथनागाश्वपत्तिमान् ।
तुमुलस्तव सैन्यानां युगान्तसदृशोऽभवत् ॥५॥
5. saṁjaya uvāca ,
rājansenāsamudyogo rathanāgāśvapattimān ,
tumulastava sainyānāṁ yugāntasadṛśo'bhavat.
5. sañjaya uvāca rājan senāsamudyogaḥ rathanāgāśvapattimān
tumulaḥ tava sainyānām yugāntasadṛśaḥ abhavat
5. sañjaya uvāca: rājan,
tava rathanāgāśvapattimān sainyānām tumulaḥ senāsamudyogaḥ yugāntasadṛśaḥ abhavat
5. Sañjaya said: "O King, the tumultuous mobilization of your armies, comprising chariots, elephants, horses, and infantry, was like the dissolution of the world."
आह्णिकेषु समूहेषु तव सैन्यस्य मानद ।
नास्ति लोके समः कश्चित्समूह इति मे मतिः ॥६॥
6. āhṇikeṣu samūheṣu tava sainyasya mānada ,
nāsti loke samaḥ kaścitsamūha iti me matiḥ.
6. āhṇikeṣu samūheṣu tava sainyasya mānada na
asti loke samaḥ kaścit samūhaḥ iti me matiḥ
6. mānada tava sainyasya āhṇikeṣu samūheṣu loke
kaścit samaḥ samūhaḥ na asti iti me matiḥ
6. O giver of honor, it is my opinion that among the daily formations of your army, there is no other formation in the world that can equal it.
तत्र देवाः स्म भाषन्ते चारणाश्च समागताः ।
एतदन्ताः समूहा वै भविष्यन्ति महीतले ॥७॥
7. tatra devāḥ sma bhāṣante cāraṇāśca samāgatāḥ ,
etadantāḥ samūhā vai bhaviṣyanti mahītale.
7. tatra devāḥ sma bhāṣante cāraṇāḥ ca samāgatāḥ
etat antāḥ samūhāḥ vai bhaviṣyanti mahītale
7. tatra devāḥ ca samāgatāḥ cāraṇāḥ sma bhāṣante:
vai etat antāḥ samūhāḥ mahītale bhaviṣyanti
7. At that time, the gods and the assembled celestial bards spoke, saying, 'Indeed, formations like these will be unsurpassed on the surface of the earth.'
न चैव तादृशः कश्चिद्व्यूह आसीद्विशां पते ।
यादृग्जयद्रथवधे द्रोणेन विहितोऽभवत् ॥८॥
8. na caiva tādṛśaḥ kaścidvyūha āsīdviśāṁ pate ,
yādṛgjayadrathavadhe droṇena vihito'bhavat.
8. na ca eva tādṛśaḥ kaścit vyūhaḥ āsīt viśām pate
yādṛk jayadrathavadhe droṇena vihitaḥ abhavat
8. ca eva viśām pate,
jayadrathavadhe droṇena yādṛk vihitaḥ abhavat,
tādṛśaḥ kaścit vyūhaḥ na āsīt
8. And indeed, O lord of the people, there has never been any formation like the one created by Drona during the slaying of Jayadratha.
चण्डवाताभिपन्नानां समुद्राणामिव स्वनः ।
रणेऽभवद्बलौघानामन्योन्यमभिधावताम् ॥९॥
9. caṇḍavātābhipannānāṁ samudrāṇāmiva svanaḥ ,
raṇe'bhavadbalaughānāmanyonyamabhidhāvatām.
9. caṇḍavāta abhipannānām samudrāṇām iva svanaḥ
raṇe abhavat balaughānām anyonyam abhidhāvatām
9. raṇe caṇḍavāta abhipannānām samudrāṇām iva
anyonyam abhidhāvatām balaughānām svanaḥ abhavat
9. In battle, there was a roar like that of oceans assailed by tempestuous winds, as the multitudes of armies rushed against each other.
पार्थिवानां समेतानां बहून्यासन्नरोत्तम ।
त्वद्बले पाण्डवानां च सहस्राणि शतानि च ॥१०॥
10. pārthivānāṁ sametānāṁ bahūnyāsannarottama ,
tvadbale pāṇḍavānāṁ ca sahasrāṇi śatāni ca.
10. pārthivānām sametānām bahūni āsan narottama
tvat-bale pāṇḍavānām ca sahasrāṇi śatāni ca
10. narottama bahūni sahasrāṇi ca śatāni ca sametānām
pārthivānām tvat-bale ca pāṇḍavānām āsan
10. O best among men, many thousands and hundreds of assembled kings were present, both in your army and among the forces of the Pandavas.
संरब्धानां प्रवीराणां समरे दृढकर्मणाम् ।
तत्रासीत्सुमहाञ्शब्दस्तुमुलो लोमहर्षणः ॥११॥
11. saṁrabdhānāṁ pravīrāṇāṁ samare dṛḍhakarmaṇām ,
tatrāsītsumahāñśabdastumulo lomaharṣaṇaḥ.
11. saṃrabdhānām pravīrāṇām samare dṛḍha-karmaṇām
tatra āsīt su-mahān śabdaḥ tumulaḥ loma-harṣaṇaḥ
11. saṃrabdhānām pravīrāṇām samare dṛḍha-karmaṇām
tatra su-mahān tumulaḥ loma-harṣaṇaḥ śabdaḥ āsīt
11. Among these enraged, mighty heroes, resolute in their actions in battle, there arose a very great, tumultuous, hair-raising sound.
अथाक्रन्दद्भीमसेनो धृष्टद्युम्नश्च मारिष ।
नकुलः सहदेवश्च धर्मराजश्च पाण्डवः ॥१२॥
12. athākrandadbhīmaseno dhṛṣṭadyumnaśca māriṣa ,
nakulaḥ sahadevaśca dharmarājaśca pāṇḍavaḥ.
12. atha ākrandat bhīmasenaḥ dhṛṣṭadyumnaḥ ca māriṣa
nakulaḥ sahadevaḥ ca dharma-rājaḥ ca pāṇḍavaḥ
12. atha māriṣa bhīmasenaḥ ca dhṛṣṭadyumnaḥ ca nakulaḥ
ca sahadevaḥ ca dharma-rājaḥ ca pāṇḍavaḥ ākrandat
12. Then, O respected one, Bhīmasena cried out, and Dhṛṣṭadyumna, as did Nakula, Sahadeva, and Yudhiṣṭhira, the righteous king (dharma-rāja) and son of Pāṇḍu.
आगच्छत प्रहरत बलवत्परिधावत ।
प्रविष्टावरिसेनां हि वीरौ माधवपाण्डवौ ॥१३॥
13. āgacchata praharata balavatparidhāvata ,
praviṣṭāvarisenāṁ hi vīrau mādhavapāṇḍavau.
13. āgacchata praharata balavat paridhāvata
praviṣṭau ari-senām hi vīrau mādhava-pāṇḍavau
13. (te avocan) āgacchata praharata balavat paridhāvata
hi vīrau mādhava-pāṇḍavau ari-senām praviṣṭau
13. “Come! Strike! Charge vigorously!” - For indeed, the two heroes, Mādhava (Kṛṣṇa) and the Pāṇḍava (Arjuna), had entered the enemy army.
यथा सुखेन गच्छेतां जयद्रथवधं प्रति ।
तथा प्रकुरुत क्षिप्रमिति सैन्यान्यचोदयत् ।
तयोरभावे कुरवः कृतार्थाः स्युर्वयं जिताः ॥१४॥
14. yathā sukhena gacchetāṁ jayadrathavadhaṁ prati ,
tathā prakuruta kṣipramiti sainyānyacodayat ,
tayorabhāve kuravaḥ kṛtārthāḥ syurvayaṁ jitāḥ.
14. yathā sukhena gacchetām jayadrathavadham
prati tathā prakuruta kṣipram
iti sainyānī acodayat tayoḥ abhāve
kuravaḥ kṛtārthāḥ syuḥ vayam jitāḥ
14. sainyānī acodayat iti kṣipram prakuruta
tathā yathā sukhena jayadrathavadham
prati gacchetām tayoḥ abhāve
kuravaḥ kṛtārthāḥ syuḥ vayam jitāḥ
14. He commanded the armies, saying, "Act swiftly so that they (Arjuna and Krishna) do not easily proceed towards the slaying of Jayadratha! For if those two were absent, the Kurus would achieve their objective, and we would be victorious."
ते यूयं सहिता भूत्वा तूर्णमेव बलार्णवम् ।
क्षोभयध्वं महावेगाः पवनाः सागरं यथा ॥१५॥
15. te yūyaṁ sahitā bhūtvā tūrṇameva balārṇavam ,
kṣobhayadhvaṁ mahāvegāḥ pavanāḥ sāgaraṁ yathā.
15. te yūyam sahitāḥ bhūtvā tūrṇam eva balārṇavam
kṣobhayadhvam mahāvegāḥ pavanāḥ sāgaram yathā
15. te yūyam sahitāḥ bhūtvā tūrṇam eva balārṇavam
kṣobhayadhvam yathā mahāvegāḥ pavanāḥ sāgaram
15. You all, uniting together, must swiftly churn that ocean-like army of strength, just as mighty winds churn the ocean.
भीमसेनेन ते राजन्पाञ्चाल्येन च चोदिताः ।
आजघ्नुः कौरवान्संख्ये त्यक्त्वासूनात्मनः प्रियान् ॥१६॥
16. bhīmasenena te rājanpāñcālyena ca coditāḥ ,
ājaghnuḥ kauravānsaṁkhye tyaktvāsūnātmanaḥ priyān.
16. bhīmasenena te rājan pāñcālyena ca coditāḥ ājaghnuḥ
kauravān saṃkhye tyaktvā asūn ātmanaḥ priyān
16. rājan te bhīmasenena ca pāñcālyena coditāḥ saṃkhye
ātmanaḥ priyān asūn tyaktvā kauravān ājaghnuḥ
16. O King, those (warriors), urged by Bhīmasena and the Pāñcāla prince (Dhṛṣṭadyumna), attacked the Kauravas in battle, abandoning their own (ātman) dear lives.
इच्छन्तो निधनं युद्धे शस्त्रैरुत्तमतेजसः ।
स्वर्गार्थं मित्रकार्यार्थं नाभ्यरक्षन्त जीवितम् ॥१७॥
17. icchanto nidhanaṁ yuddhe śastrairuttamatejasaḥ ,
svargārthaṁ mitrakāryārthaṁ nābhyarakṣanta jīvitam.
17. icchantaḥ nidhanam yuddhe śastraiḥ uttamatejasaḥ
svargārtham mitrakāryārtham na abhyarakṣanta jīvitam
17. uttamatejasaḥ yuddhe śastraiḥ nidhanam icchantaḥ
svargārtham mitrakāryārtham jīvitam na abhyarakṣanta
17. Those of excellent valor, desiring death by weapons in battle, did not protect their lives for the sake of heaven or for their friends' cause.
तथैव तावका राजन्प्रार्थयन्तो महद्यशः ।
आर्यां युद्धे मतिं कृत्वा युद्धायैवोपतस्थिरे ॥१८॥
18. tathaiva tāvakā rājanprārthayanto mahadyaśaḥ ,
āryāṁ yuddhe matiṁ kṛtvā yuddhāyaivopatasthire.
18. tathā eva tāvakāḥ rājan prārthayantaḥ mahat yaśaḥ
āryām yuddhe matim kṛtvā yuddhāya eva upatasthire
18. rājan tāvakāḥ mahat yaśaḥ prārthayantaḥ tathaiva
yuddhe āryām matim kṛtvā yuddhāya eva upatasthire
18. O King, likewise, your men, desiring great glory, formed a noble resolve for battle and stood ready for the fight itself.
तस्मिंस्तु तुमुले युद्धे वर्तमाने महाभये ।
हत्वा सर्वाणि सैन्यानि प्रायात्सात्यकिरर्जुनम् ॥१९॥
19. tasmiṁstu tumule yuddhe vartamāne mahābhaye ,
hatvā sarvāṇi sainyāni prāyātsātyakirarjunam.
19. tasmin tu tumule yuddhe vartamāne mahābhaye
hatvā sarvāṇi sainyāni prāyāt sātyakiḥ arjunam
19. tasmin tu tumule mahābhaye yuddhe vartamāne
sātyakiḥ sarvāṇi sainyāni hatvā arjunam prāyāt
19. But in that ongoing, tumultuous, and greatly fearsome battle, Satyaki, having destroyed all the armies, proceeded towards Arjuna.
कवचानां प्रभास्तत्र सूर्यरश्मिविचित्रिताः ।
दृष्टीः संख्ये सैनिकानां प्रतिजघ्नुः समन्ततः ॥२०॥
20. kavacānāṁ prabhāstatra sūryaraśmivicitritāḥ ,
dṛṣṭīḥ saṁkhye sainikānāṁ pratijaghnuḥ samantataḥ.
20. kavacānām prabhāḥ tatra sūryaraśmivicitritāḥ
dṛṣṭīḥ saṅkhye sainikānām pratijaghnuḥ samantataḥ
20. tatra sūryaraśmivicitritāḥ kavacānām prabhāḥ
samantataḥ saṅkhye sainikānām dṛṣṭīḥ pratijaghnuḥ
20. There, the radiance of the armors, splendidly adorned by the sun's rays, obstructed the vision of the soldiers in battle from all sides.
तथा प्रयतमानेषु पाण्डवेयेषु निर्भयः ।
दुर्योधनो महाराज व्यगाहत महद्बलम् ॥२१॥
21. tathā prayatamāneṣu pāṇḍaveyeṣu nirbhayaḥ ,
duryodhano mahārāja vyagāhata mahadbalam.
21. tathā prayatamāneṣu pāṇḍaveyeṣu nirbhayaḥ
duryodhanaḥ mahārāja vyagāhata mahat balam
21. mahārāja tathā pāṇḍaveyeṣu prayatamāneṣu
nirbhayaḥ duryodhanaḥ mahat balam vyagāhata
21. O great King, while the Pāṇḍavas were thus exerting themselves, Duryodhana, fearless, plunged into the immense army.
स संनिपातस्तुमुलस्तेषां तस्य च भारत ।
अभवत्सर्वसैन्यानामभावकरणो महान् ॥२२॥
22. sa saṁnipātastumulasteṣāṁ tasya ca bhārata ,
abhavatsarvasainyānāmabhāvakaraṇo mahān.
22. saḥ saṃnipātaḥ tumulaḥ teṣām tasya ca bhārata
abhavat sarvasainyānām abhāvakaranaḥ mahān
22. bhārata teṣām ca tasya tumulaḥ saḥ saṃnipātaḥ
sarvasainyānām mahān abhāvakaranaḥ abhavat
22. O Bhārata, that tumultuous clash between them and him became a great cause of destruction for all the armies.
धृतराष्ट्र उवाच ।
तथा गतेषु सैन्येषु तथा कृच्छ्रगतः स्वयम् ।
कच्चिद्दुर्योधनः सूत नाकार्षीत्पृष्ठतो रणम् ॥२३॥
23. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
tathā gateṣu sainyeṣu tathā kṛcchragataḥ svayam ,
kaccidduryodhanaḥ sūta nākārṣītpṛṣṭhato raṇam.
23. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca tathā gateṣu sainyeṣu tathā kṛcchragataḥ
svayam kaccit duryodhanaḥ sūta na akārṣīt pṛṣṭhataḥ raṇam
23. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca sūta tathā sainyeṣu gateṣu tathā svayam
kṛcchragataḥ kaccit duryodhanaḥ raṇam pṛṣṭhataḥ na akārṣīt
23. Dhṛtarāṣṭra said: O charioteer (Sūta), when the armies had thus retreated and he himself was in such distress, Duryodhana did not, I hope, flee the battle?
एकस्य च बहूनां च संनिपातो महाहवे ।
विशेषतो नृपतिना विषमः प्रतिभाति मे ॥२४॥
24. ekasya ca bahūnāṁ ca saṁnipāto mahāhave ,
viśeṣato nṛpatinā viṣamaḥ pratibhāti me.
24. ekasya ca bahūnām ca saṃnipātaḥ mahāhave
viśeṣataḥ nṛpatinā viṣamaḥ pratibhāti me
24. me mahāhave ekasya ca bahūnām ca saṃnipātaḥ
viśeṣataḥ nṛpatinā viṣamaḥ pratibhāti
24. An encounter in a great battle between one person and many, especially when it involves a king, seems perilous to me.
सोऽत्यन्तसुखसंवृद्धो लक्ष्म्या लोकस्य चेश्वरः ।
एको बहून्समासाद्य कच्चिन्नासीत्पराङ्मुखः ॥२५॥
25. so'tyantasukhasaṁvṛddho lakṣmyā lokasya ceśvaraḥ ,
eko bahūnsamāsādya kaccinnāsītparāṅmukhaḥ.
25. saḥ atyantasukhasaṃvṛddhaḥ lakṣmyā lokasya ca īśvaraḥ
ekaḥ bahūn samāsādya kaccit na āsīt parāṅmukhaḥ
25. saḥ atyantasukhasaṃvṛddhaḥ lakṣmyā ca lokasya īśvaraḥ
ekaḥ bahūn samāsādya kaccit na āsīt parāṅmukhaḥ
25. He, who was brought up in extreme comfort and was the master of prosperity and the people, surely he did not turn away (flee) after encountering many foes alone?
संजय उवाच ।
राजन्संग्राममाश्चर्यं तव पुत्रस्य भारत ।
एकस्य च बहूनां च शृणुष्व गदतोऽद्भुतम् ॥२६॥
26. saṁjaya uvāca ,
rājansaṁgrāmamāścaryaṁ tava putrasya bhārata ,
ekasya ca bahūnāṁ ca śṛṇuṣva gadato'dbhutam.
26. sañjaya uvāca rājan saṅgrāmam āścaryam tava putrasya
bhārata ekasya ca bahūnām ca śṛṇuṣva gadataḥ adbhutam
26. sañjaya uvāca rājan bhārata tava putrasya ekasya ca
bahūnām ca āścaryam saṅgrāmam gadataḥ adbhutam śṛṇuṣva
26. Sañjaya said: O King, O descendant of Bhārata, hear from me a wonderful account as I speak of the astonishing battle of your son, [a battle] involving one against many.
दुर्योधनेन सहसा पाण्डवी पृतना रणे ।
नलिनी द्विरदेनेव समन्ताद्विप्रलोडिता ॥२७॥
27. duryodhanena sahasā pāṇḍavī pṛtanā raṇe ,
nalinī dviradeneva samantādvipraloḍitā.
27. duryodhanena sahasā pāṇḍavī pṛtanā raṇe
nalinī dviradena iva samantāt vipraloḍitā
27. raṇe pāṇḍavī pṛtanā duryodhanena sahasā
nalinī dviradena iva samantāt vipraloḍitā
27. The Pāṇḍava army in battle was suddenly and completely thrown into confusion by Duryodhana, just as a lotus pond is churned by an elephant.
तथा सेनां कृतां दृष्ट्वा तव पुत्रेण कौरव ।
भीमसेनपुरोगास्तं पाञ्चालाः समुपाद्रवन् ॥२८॥
28. tathā senāṁ kṛtāṁ dṛṣṭvā tava putreṇa kaurava ,
bhīmasenapurogāstaṁ pāñcālāḥ samupādravan.
28. tathā senām kṛtām dṛṣṭvā tava putreṇa kaurava
bhīmasenapurogāḥ tam pāñcālāḥ samupādravan
28. kaurava tava putreṇa tathā kṛtām senām dṛṣṭvā
bhīmasenapurogāḥ pāñcālāḥ tam samupādravan
28. O Kaurava, seeing the army thus devastated by your son, the Pāñcālas, led by Bhīmasena, rushed upon him.
स भीमसेनं दशभिर्माद्रीपुत्रौ त्रिभिस्त्रिभिः ।
विराटद्रुपदौ षड्भिः शतेन च शिखण्डिनम् ॥२९॥
29. sa bhīmasenaṁ daśabhirmādrīputrau tribhistribhiḥ ,
virāṭadrupadau ṣaḍbhiḥ śatena ca śikhaṇḍinam.
29. saḥ bhīmasenam daśabhiḥ mādrīputrau tribhiḥ tribhiḥ
virāṭadrupadau ṣaḍbhiḥ śatena ca śikhaṇḍinam
29. saḥ bhīmasenam daśabhiḥ mādrīputrau tribhiḥ tribhiḥ
virāṭadrupadau ṣaḍbhiḥ ca śikhaṇḍinam śatena (vidhyati)
29. He (Duryodhana) struck Bhīmasena with ten (arrows), the two sons of Mādrī with three each, Virāṭa and Drupada with six each, and Śikhaṇḍin with a hundred.
धृष्टद्युम्नं च विंशत्या धर्मपुत्रं च सप्तभिः ।
केकयान्दशभिर्विद्ध्वा द्रौपदेयांस्त्रिभिस्त्रिभिः ॥३०॥
30. dhṛṣṭadyumnaṁ ca viṁśatyā dharmaputraṁ ca saptabhiḥ ,
kekayāndaśabhirviddhvā draupadeyāṁstribhistribhiḥ.
30. dhṛṣṭadyumnaṃ ca viṃśatyā dharmaputraṃ ca saptabhiḥ
kekayān daśabhiḥ viddhvā draupadeyān tribhiḥ tribhiḥ
30. dhṛṣṭadyumnaṃ ca viṃśatyā dharmaputraṃ ca saptabhiḥ
kekayān daśabhiḥ viddhvā draupadeyān tribhiḥ tribhiḥ
30. Having struck Dhṛṣṭadyumna with twenty (arrows), and the son of dharma (Yudhiṣṭhira) with seven, the Kekayas with ten, and the sons of Draupadī with three each.
शतशश्चापरान्योधान्सद्विपांश्च रथान्रणे ।
शरैरवचकर्तोग्रैः क्रुद्धोऽन्तक इव प्रजाः ॥३१॥
31. śataśaścāparānyodhānsadvipāṁśca rathānraṇe ,
śarairavacakartograiḥ kruddho'ntaka iva prajāḥ.
31. śataśaḥ ca aparān yodhān sa-dvipān ca rathān raṇe
śaraiḥ avacakarta ugraiḥ kruddhaḥ antakaḥ iva prajāḥ
31. raṇe kruddhaḥ antakaḥ iva prajāḥ ugraiḥ śaraiḥ śataśaḥ
ca aparān yodhān sa-dvipān ca rathān avacakarta
31. And in battle, with fierce arrows, he cut down hundreds of other warriors, along with their elephants and chariots, just as enraged Death (Antaka) destroys living beings.
न संदधन्विमुञ्चन्वा मण्डलीकृतकार्मुकः ।
अदृश्यत रिपून्निघ्नञ्शिक्षयास्त्रबलेन च ॥३२॥
32. na saṁdadhanvimuñcanvā maṇḍalīkṛtakārmukaḥ ,
adṛśyata ripūnnighnañśikṣayāstrabalena ca.
32. na saṃdadhan vimuñcan vā maṇḍalīkṛta-kārmukaḥ
adṛśyata ripūn nighnan śikṣayā astra-balena ca
32. maṇḍalīkṛta-kārmukaḥ na saṃdadhan vimuñcan vā
adṛśyata ripūn nighnan śikṣayā ca astra-balena ca
32. With his bow drawn in a circle, he was not seen stringing or releasing (arrows); he was perceived only as striking down enemies, due to his skill and the power of his weapons.
तस्य तान्निघ्नतः शत्रून्हेमपृष्ठं महद्धनुः ।
भल्लाभ्यां पाण्डवो ज्येष्ठस्त्रिधा चिच्छेद मारिष ॥३३॥
33. tasya tānnighnataḥ śatrūnhemapṛṣṭhaṁ mahaddhanuḥ ,
bhallābhyāṁ pāṇḍavo jyeṣṭhastridhā ciccheda māriṣa.
33. tasya tān nighnataḥ śatrūn hema-pṛṣṭham mahat dhanuḥ
bhallābhyām pāṇḍavaḥ jyeṣṭhaḥ tridhā ciccheda māriṣa
33. māriṣa tasya tān śatrūn nighnataḥ jyeṣṭhaḥ pāṇḍavaḥ
bhallābhyām hema-pṛṣṭham mahat dhanuḥ tridhā ciccheda
33. O venerable one, as that (warrior) was striking down those enemies, the eldest Pāṇḍava (Yudhiṣṭhira) cut his great, gold-backed bow into three pieces with two broad-headed arrows.
विव्याध चैनं बहुभिः सम्यगस्तैः शितैः शरैः ।
वर्माण्याशु समासाद्य ते भग्नाः क्षितिमाविशन् ॥३४॥
34. vivyādha cainaṁ bahubhiḥ samyagastaiḥ śitaiḥ śaraiḥ ,
varmāṇyāśu samāsādya te bhagnāḥ kṣitimāviśan.
34. vivyādha ca enam bahubhiḥ samyak astaiḥ śitaiḥ śaraiḥ
varmāṇi āśu samāsādya te bhagnāḥ kṣitim āviśan
34. enam bahubhiḥ samyak astaiḥ śitaiḥ śaraiḥ vivyādha
ca te āśu varmāṇi samāsādya bhagnāḥ kṣitim āviśan
34. He pierced him with many well-aimed, sharp arrows. Quickly penetrating the armors, those arrows shattered and fell into the earth.
ततः प्रमुदिताः पार्थाः परिवव्रुर्युधिष्ठिरम् ।
यथा वृत्रवधे देवा मुदा शक्रं महर्षिभिः ॥३५॥
35. tataḥ pramuditāḥ pārthāḥ parivavruryudhiṣṭhiram ,
yathā vṛtravadhe devā mudā śakraṁ maharṣibhiḥ.
35. tataḥ pramuditāḥ pārthāḥ parivavruḥ yudhiṣṭhiram
yathā vṛtravadhe devāḥ mudā śakram maharṣibhiḥ
35. tataḥ pramuditāḥ pārthāḥ yudhiṣṭhiram parivavruḥ
yathā vṛtravadhe devāḥ maharṣibhiḥ mudā śakram
35. Then, the overjoyed Pārthas surrounded Yudhiṣṭhira, much like the gods, filled with joy, and the great sages surrounded Indra after the slaying of Vṛtra.
अथ दुर्योधनो राजा दृढमादाय कार्मुकम् ।
तिष्ठ तिष्ठेति राजानं ब्रुवन्पाण्डवमभ्ययात् ॥३६॥
36. atha duryodhano rājā dṛḍhamādāya kārmukam ,
tiṣṭha tiṣṭheti rājānaṁ bruvanpāṇḍavamabhyayāt.
36. atha duryodhanaḥ rājā dṛḍham ādāya kārmukam tiṣṭha
tiṣṭha iti rājānam bruvan pāṇḍavam abhyayāt
36. atha rājā duryodhanaḥ dṛḍham kārmukam ādāya tiṣṭha
tiṣṭha iti rājānam pāṇḍavam bruvan abhyayāt
36. Then King Duryodhana, firmly seizing his bow, approached the Pāṇḍava king, shouting, "Stop! Stop!"
तं तथा वादिनं राजंस्तव पुत्रं महारथम् ।
प्रत्युद्ययुः प्रमुदिताः पाञ्चाला जयगृद्धिनः ॥३७॥
37. taṁ tathā vādinaṁ rājaṁstava putraṁ mahāratham ,
pratyudyayuḥ pramuditāḥ pāñcālā jayagṛddhinaḥ.
37. tam tathā vādinam rājan tava putram mahāratham
pratyudyayuḥ pramuditāḥ pāñcālāḥ jayagṛddhinaḥ
37. rājan pramuditāḥ jayagṛddhinaḥ pāñcālāḥ tathā
vādinam tava putram mahāratham tam pratyudyayuḥ
37. O King (rājan), the delighted Pāñcālas, eager for victory, went forth to confront your son, the great warrior (mahāratha), who was speaking in that manner.
तान्द्रोणः प्रतिजग्राह परीप्सन्युधि पाण्डवम् ।
चण्डवातोद्धुतान्मेघान्सजलानचलो यथा ॥३८॥
38. tāndroṇaḥ pratijagrāha parīpsanyudhi pāṇḍavam ,
caṇḍavātoddhutānmeghānsajalānacalo yathā.
38. tān droṇaḥ pratijagrāha parīpsan yudhi pāṇḍavam
caṇḍavāta uddhutān meghān sajalān acalaḥ yathā
38. droṇaḥ yudhi pāṇḍavam parīpsan tān pratijagrāha,
yathā acalaḥ caṇḍavāta-uddhutān sajalān meghān [pratijagrāha]
38. Drona received those [attacks], desiring to subdue the Pandava in battle, just as a mountain receives water-laden clouds stirred by fierce winds.
तत्र राजन्महानासीत्संग्रामो भूरिवर्धनः ।
रुद्रस्याक्रीडसंकाशः संहारः सर्वदेहिनाम् ॥३९॥
39. tatra rājanmahānāsītsaṁgrāmo bhūrivardhanaḥ ,
rudrasyākrīḍasaṁkāśaḥ saṁhāraḥ sarvadehinām.
39. tatra rājan mahān āsīt saṅgrāmaḥ bhūrivardhanaḥ
rudrasya ākrīḍasaṅkāśaḥ saṃhāraḥ sarvadehinām
39. rājan,
tatra mahān bhūrivardhanaḥ saṅgrāmaḥ āsīt,
[yaḥ] rudrasya ākrīḍasaṅkāśaḥ sarvadehinām saṃhāraḥ [iva āsīt]
39. O King, a great and immensely destructive battle took place there, resembling Rudra's (Rudra) sport of annihilation for all embodied beings.