Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-25

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
ततो भागीरथीतीरे मेध्ये पुण्यजनोचिते ।
निवासमकरोद्राजा विदुरस्य मते स्थितः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tato bhāgīrathītīre medhye puṇyajanocite ,
nivāsamakarodrājā vidurasya mate sthitaḥ.
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ rājā vidurasya mate sthitaḥ
medhye puṇyajanocite bhāgīrathītīre nivāsam akarot
1. vaiśaṃpāyana uvāca tataḥ rājā vidurasya mate sthitaḥ
medhye puṇyajanocite bhāgīrathītīre nivāsam akarot
1. Vaiśampāyana said: Then, the king, abiding by the counsel of Vidura, made his residence on the pure bank of the Bhagirathi (Ganges), a place suitable for ascetics and holy persons.
तत्रैनं पर्युपातिष्ठन्ब्राह्मणा राष्ट्रवासिनः ।
क्षत्रविट्शूद्रसंघाश्च बहवो भरतर्षभ ॥२॥
2. tatrainaṁ paryupātiṣṭhanbrāhmaṇā rāṣṭravāsinaḥ ,
kṣatraviṭśūdrasaṁghāśca bahavo bharatarṣabha.
2. bharatarṣabha tatra rāṣṭravāsinaḥ brāhmaṇāḥ bahavaḥ
kṣatraviṭśūdrasaṃghāḥ ca enam paryupātiṣṭhan
2. bharatarṣabha tatra rāṣṭravāsinaḥ brāhmaṇāḥ bahavaḥ
kṣatraviṭśūdrasaṃghāḥ ca enam paryupātiṣṭhan
2. O best of Bharatas, there many Brahmins who were residents of the kingdom, as well as numerous assemblies of Kṣatriyas, Vaiśyas, and Śūdras, attended upon him.
स तैः परिवृतो राजा कथाभिरभिनन्द्य तान् ।
अनुजज्ञे सशिष्यान्वै विधिवत्प्रतिपूज्य च ॥३॥
3. sa taiḥ parivṛto rājā kathābhirabhinandya tān ,
anujajñe saśiṣyānvai vidhivatpratipūjya ca.
3. saḥ rājā taiḥ parivṛtaḥ kathābhiḥ tān abhinandya
vidhivat saśiṣyān pratipūjya ca vai anujajñe
3. saḥ rājā taiḥ parivṛtaḥ kathābhiḥ tān abhinandya
vidhivat saśiṣyān pratipūjya ca vai anujajñe
3. The king, surrounded by them (the people), pleased them with conversations, and after properly honoring them along with their disciples, he indeed dismissed them.
सायाह्ने स महीपालस्ततो गङ्गामुपेत्य ह ।
चकार विधिवच्छौचं गान्धारी च यशस्विनी ॥४॥
4. sāyāhne sa mahīpālastato gaṅgāmupetya ha ,
cakāra vidhivacchaucaṁ gāndhārī ca yaśasvinī.
4. tataḥ sāyāhne saḥ mahīpālaḥ gaṅgām upetya ha
vidhivat śaucam cakāra ca yaśasvinī gāndhārī
4. tataḥ sāyāhne saḥ mahīpālaḥ gaṅgām upetya ha
vidhivat śaucam cakāra ca yaśasvinī gāndhārī
4. Then, in the evening, that king, having approached the Ganges, duly performed the ritual purification, and the glorious Gāndhārī also did the same.
तथैवान्ये पृथक्सर्वे तीर्थेष्वाप्लुत्य भारत ।
चक्रुः सर्वाः क्रियास्तत्र पुरुषा विदुरादयः ॥५॥
5. tathaivānye pṛthaksarve tīrtheṣvāplutya bhārata ,
cakruḥ sarvāḥ kriyāstatra puruṣā vidurādayaḥ.
5. tathā eva anye pṛthak sarve tīrtheṣu āplutya bhārata
cakruḥ sarvāḥ kriyāḥ tatra puruṣāḥ vidura-ādayaḥ
5. bhārata tathā eva anye sarve pṛthak vidura-ādayaḥ
puruṣāḥ tīrtheṣu āplutya tatra sarvāḥ kriyāḥ cakruḥ
5. O Bhārata, similarly, all other men (puruṣa), led by Vidura, having bathed separately in the holy places, performed all the rites there.
कृतशौचं ततो वृद्धं श्वशुरं कुन्तिभोजजा ।
गान्धारीं च पृथा राजन्गङ्गातीरमुपानयत् ॥६॥
6. kṛtaśaucaṁ tato vṛddhaṁ śvaśuraṁ kuntibhojajā ,
gāndhārīṁ ca pṛthā rājangaṅgātīramupānayat.
6. kṛta-śaucam tataḥ vṛddham śvaśuram kunti-bhoja-jā
gāndhārīm ca pṛthā rājan gaṅgā-tīram upa-ānayat
6. rājan tataḥ kunti-bhoja-jā pṛthā kṛta-śaucam
vṛddham śvaśuram ca gāndhārīm gaṅgā-tīram upa-ānayat
6. O King, then Pṛthā, the daughter of Kuntibhoja, led her aged father-in-law, who had completed his purificatory rites, and Gāndhārī to the bank of the Gaṅgā.
राज्ञस्तु याजकैस्तत्र कृतो वेदीपरिस्तरः ।
जुहाव तत्र वह्निं स नृपतिः सत्यसंगरः ॥७॥
7. rājñastu yājakaistatra kṛto vedīparistaraḥ ,
juhāva tatra vahniṁ sa nṛpatiḥ satyasaṁgaraḥ.
7. rājñaḥ tu yājakaiḥ tatra kṛtaḥ vedi-paristaraḥ
juhāva tatra vahnim saḥ nṛpatiḥ satya-saṅgaraḥ
7. tu tatra rājñaḥ yājakaiḥ vedi-paristaraḥ kṛtaḥ
saḥ satya-saṅgaraḥ nṛpatiḥ tatra vahnim juhāva
7. And there, the priests arranged the altar covering for the king. That king, whose resolve was true, then offered into the fire (homa) there.
ततो भागीरथीतीरात्कुरुक्षेत्रं जगाम सः ।
सानुगो नृपतिर्विद्वान्नियतः संयतेन्द्रियः ॥८॥
8. tato bhāgīrathītīrātkurukṣetraṁ jagāma saḥ ,
sānugo nṛpatirvidvānniyataḥ saṁyatendriyaḥ.
8. tataḥ bhāgīrathī-tīrāt kuru-kṣetram jagāma saḥ
sa-anugaḥ nṛpatiḥ vidvān niyataḥ saṃyata-indriyaḥ
8. tataḥ saḥ sa-anugaḥ vidvān niyataḥ saṃyata-indriyaḥ
nṛpatiḥ bhāgīrathī-tīrāt kuru-kṣetram jagāma
8. Then, that king, accompanied by his followers, wise, disciplined, and with controlled senses, went from the bank of the Bhāgīrathī to Kurukṣetra.
तत्राश्रमपदं धीमानभिगम्य स पार्थिवः ।
आससादाथ राजर्षिः शतयूपं मनीषिणम् ॥९॥
9. tatrāśramapadaṁ dhīmānabhigamya sa pārthivaḥ ,
āsasādātha rājarṣiḥ śatayūpaṁ manīṣiṇam.
9. tatra āśramapadam dhīmān abhigamya saḥ pārthivaḥ
āsasāda atha rājarṣiḥ śatayūpam manīṣiṇam
9. atha saḥ dhīmān pārthivaḥ āśramapadam
abhigamya manīṣiṇam rājarṣiḥ śatayūpam āsasāda
9. Then, that intelligent king, having approached the hermitage (āśrama), met the discerning royal sage Śatayūpa.
स हि राजा महानासीत्केकयेषु परंतपः ।
स पुत्रं मनुजैश्वर्ये निवेश्य वनमाविशत् ॥१०॥
10. sa hi rājā mahānāsītkekayeṣu paraṁtapaḥ ,
sa putraṁ manujaiśvarye niveśya vanamāviśat.
10. saḥ hi rājā mahān āsīt kekayeṣu paraṃtapaḥ |
saḥ putram manujaiśvarye niveśya vanam āviśat
10. saḥ hi mahān rājā paraṃtapaḥ kekayeṣu āsīt
saḥ putram manujaiśvarye niveśya vanam āviśat
10. Indeed, he was a great king among the Kekayas, a vanquisher of enemies. He installed his son in the human kingdom and then entered the forest.
तेनासौ सहितो राजा ययौ व्यासाश्रमं तदा ।
तत्रैनं विधिवद्राजन्प्रत्यगृह्णात्कुरूद्वहम् ॥११॥
11. tenāsau sahito rājā yayau vyāsāśramaṁ tadā ,
tatrainaṁ vidhivadrājanpratyagṛhṇātkurūdvaham.
11. tena asau sahitaḥ rājā yayau vyāsāśramam tadā |
tatra enam vidhivat rājan pratyagṛhṇāt kurūdvaham
11. tadā asau rājā tena sahitaḥ vyāsāśramam yayau
tatra rājan enam kurūdvaham vidhivat pratyagṛhṇāt
11. Then that king, accompanied by him (Śatayūpa), went to the hermitage (āśrama) of Vyāsa. There, O King (rājan), (Vyāsa) duly received him, that foremost of the Kurus.
स दीक्षां तत्र संप्राप्य राजा कौरवनन्दनः ।
शतयूपाश्रमे तस्मिन्निवासमकरोत्तदा ॥१२॥
12. sa dīkṣāṁ tatra saṁprāpya rājā kauravanandanaḥ ,
śatayūpāśrame tasminnivāsamakarottadā.
12. saḥ dīkṣām tatra saṃprāpya rājā kauravanandanaḥ
| śatayūpāśrame tasmin nivāsam akarot tadā
12. tadā saḥ rājā kauravanandanaḥ tatra dīkṣām
saṃprāpya tasmin śatayūpāśrame nivāsam akarot
12. Then that king, the delight of the Kurus, having received initiation there, resided in that hermitage (āśrama) of Śatayūpa.
तस्मै सर्वं विधिं राजन्राजाचख्यौ महामतिः ।
आरण्यकं महाराज व्यासस्यानुमते तदा ॥१३॥
13. tasmai sarvaṁ vidhiṁ rājanrājācakhyau mahāmatiḥ ,
āraṇyakaṁ mahārāja vyāsasyānumate tadā.
13. tasmai sarvam vidhim rājan rājā ācakhyau
mahāmatiḥ āraṇyakam mahārāja vyāsasya anumate tadā
13. rājan mahārāja tadā mahāmatiḥ rājā vyāsasya
anumate tasmai sarvam āraṇyakam vidhim ācakhyau
13. O king, O great king, the sagacious king then, with Vyāsa's permission, explained to him all the rituals of the Āraṇyaka.
एवं स तपसा राजा धृतराष्ट्रो महामनाः ।
योजयामास चात्मानं तांश्चाप्यनुचरांस्तदा ॥१४॥
14. evaṁ sa tapasā rājā dhṛtarāṣṭro mahāmanāḥ ,
yojayāmāsa cātmānaṁ tāṁścāpyanucarāṁstadā.
14. evam sa tapasā rājā dhṛtarāṣṭraḥ mahāmanāḥ
yojayāmāsa ca ātmānam tān ca api anucarān tadā
14. evam sa mahāmanāḥ rājā dhṛtarāṣṭraḥ tapasā
tadā ātmānam ca tān api anucarān ca yojayāmāsa
14. Thus, that great-souled (mahāmanas) king Dhṛtarāṣṭra, by means of severe asceticism (tapas), then engaged both himself (ātman) and his followers.
तथैव देवी गान्धारी वल्कलाजिनवासिनी ।
कुन्त्या सह महाराज समानव्रतचारिणी ॥१५॥
15. tathaiva devī gāndhārī valkalājinavāsinī ,
kuntyā saha mahārāja samānavratacāriṇī.
15. tathaiva devī gāndhārī valkalājinavāsinī
kuntyā saha mahārāja samānavratacāriṇī
15. mahārāja tathaiva devī gāndhārī
valkalājinavāsinī kuntyā saha samānavratacāriṇī
15. Similarly, Queen Gāndhārī, dressed in bark garments and deerskins, along with Kuntī, O great king, was performing the same ascetic vows (vrata).
कर्मणा मनसा वाचा चक्षुषा चापि ते नृप ।
संनियम्येन्द्रियग्राममास्थिताः परमं तपः ॥१६॥
16. karmaṇā manasā vācā cakṣuṣā cāpi te nṛpa ,
saṁniyamyendriyagrāmamāsthitāḥ paramaṁ tapaḥ.
16. karmaṇā manasā vācā cakṣuṣā ca api te nṛpa
saṃniamya indriyagrāmam āsthitāḥ paramam tapaḥ
16. nṛpa te karmaṇā manasā vācā cakṣuṣā ca api
indriyagrāmam saṃniamya paramam tapaḥ āsthitāḥ
16. O king, they, having controlled their group of senses by deed (karma), thought, word, and sight, were dedicated to supreme asceticism (tapas).
त्वगस्थिभूतः परिशुष्कमांसो जटाजिनी वल्कलसंवृताङ्गः ।
स पार्थिवस्तत्र तपश्चचार महर्षिवत्तीव्रमपेतदोषः ॥१७॥
17. tvagasthibhūtaḥ pariśuṣkamāṁso; jaṭājinī valkalasaṁvṛtāṅgaḥ ,
sa pārthivastatra tapaścacāra; maharṣivattīvramapetadoṣaḥ.
17. tvagasthibhūtaḥ pariśuṣkamāṃsaḥ
jaṭājinī valkalasaṃvṛtāṅgaḥ
saḥ pārthivaḥ tatra tapaḥ cacāra
maharṣivat tīvram apetadoṣaḥ
17. saḥ pārthivaḥ tvagasthibhūtaḥ
pariśuṣkamāṃsaḥ jaṭājinī
valkalasaṃvṛtāṅgaḥ apetadoṣaḥ tatra
maharṣivat tīvram tapaḥ cacāra
17. That king, having become merely skin and bones, with extremely dried flesh, matted hair, and wearing a deerskin, his limbs covered by bark garments, performed intense asceticism (tapas) there like a great sage, free from all imperfections.
क्षत्ता च धर्मार्थविदग्र्यबुद्धिः ससंजयस्तं नृपतिं सदारम् ।
उपाचरद्घोरतपो जितात्मा तदा कृशो वल्कलचीरवासाः ॥१८॥
18. kṣattā ca dharmārthavidagryabuddhiḥ; sasaṁjayastaṁ nṛpatiṁ sadāram ,
upācaradghoratapo jitātmā; tadā kṛśo valkalacīravāsāḥ.
18. kṣattā ca dharmārthavidagryabuddhiḥ
sasanjayaḥ tam nṛpatim
sadāram upācarat ghoratapaḥ
jitātmā tadā kṛśaḥ valkalacīravāsāḥ
18. kṣattā ca dharmārthavidagryabuddhiḥ
sasanjayaḥ tadā ghoratapaḥ
jitātmā kṛśaḥ valkalacīravāsāḥ
sadāram tam nṛpatim upācarat
18. And the charioteer (kṣattā), whose intellect was foremost in understanding natural law (dharma) and practical aims, along with Sañjaya, attended upon that emaciated king, who was then practicing severe asceticism (tapas), had controlled his self (ātman), and was clad in bark garments and rags, accompanied by his wife.