Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-13, chapter-99

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
आरामाणां तडागानां यत्फलं कुरुनन्दन ।
तदहं श्रोतुमिच्छामि त्वत्तोऽद्य भरतर्षभ ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
ārāmāṇāṁ taḍāgānāṁ yatphalaṁ kurunandana ,
tadahaṁ śrotumicchāmi tvatto'dya bharatarṣabha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca ārāmāṇām taḍāgānām yat phalam kurunandana
tat aham śrotum icchāmi tvattaḥ adya bharatarṣabha
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca kurunandana bharatarṣabha ārāmāṇām
taḍāgānām yat phalam tat aham adya tvattaḥ śrotum icchāmi
1. Yudhiṣṭhira said: 'O delight of the Kurus, what is the merit of [creating] gardens and reservoirs? I desire to hear that from you today, O bull among Bharatas.'
भीष्म उवाच ।
सुप्रदर्शा वनवती चित्रधातुविभूषिता ।
उपेता सर्वबीजैश्च श्रेष्ठा भूमिरिहोच्यते ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
supradarśā vanavatī citradhātuvibhūṣitā ,
upetā sarvabījaiśca śreṣṭhā bhūmirihocyate.
2. bhīṣmaḥ uvāca supradarśā vanavatī citradhātuvibhūṣitā
upetā sarvabījaiḥ ca śreṣṭhā bhūmiḥ iha ucyate
2. bhīṣmaḥ uvāca iha supradarśā vanavatī citradhātuvibhūṣitā
sarvabījaiḥ ca upetā śreṣṭhā bhūmiḥ ucyate
2. Bhīṣma said: 'Here, a land that is beautiful to behold, rich in forests, adorned with colorful minerals, and endowed with all kinds of seeds is declared to be excellent.'
तस्याः क्षेत्रविशेषं च तडागानां निवेशनम् ।
औदकानि च सर्वाणि प्रवक्ष्याम्यनुपूर्वशः ॥३॥
3. tasyāḥ kṣetraviśeṣaṁ ca taḍāgānāṁ niveśanam ,
audakāni ca sarvāṇi pravakṣyāmyanupūrvaśaḥ.
3. tasyāḥ kṣetraviśeṣam ca taḍāgānām niveśanam
audakāni ca sarvāṇi pravakṣyāmi anupūrvaśaḥ
3. tasyāḥ kṣetraviśeṣam ca taḍāgānām niveśanam
ca sarvāṇi audakāni anupūrvaśaḥ pravakṣyāmi
3. I will explain, in due order, the specific characteristics of lands, the construction of ponds, and all matters related to water.
तडागानां च वक्ष्यामि कृतानां चापि ये गुणाः ।
त्रिषु लोकेषु सर्वत्र पूजितो यस्तडागवान् ॥४॥
4. taḍāgānāṁ ca vakṣyāmi kṛtānāṁ cāpi ye guṇāḥ ,
triṣu lokeṣu sarvatra pūjito yastaḍāgavān.
4. taḍāgānām ca vakṣyāmi kṛtānām ca api ye guṇāḥ
triṣu lokeṣu sarvatra pūjitaḥ yaḥ taḍāgavān
4. ca vakṣyāmi kṛtānām taḍāgānām ye guṇāḥ ca api,
yaḥ taḍāgavān [saḥ] sarvatra triṣu lokeṣu pūjitaḥ
4. I will also speak of the merits of constructed ponds; whoever possesses a pond is honored everywhere in the three worlds.
अथ वा मित्रसदनं मैत्रं मित्रविवर्धनम् ।
कीर्तिसंजननं श्रेष्ठं तडागानां निवेशनम् ॥५॥
5. atha vā mitrasadanaṁ maitraṁ mitravivardhanam ,
kīrtisaṁjananaṁ śreṣṭhaṁ taḍāgānāṁ niveśanam.
5. atha vā mitrasadanam maitram mitravivardhanam
kīrtisaṃjananam śreṣṭham taḍāgānām niveśanam
5. atha vā taḍāgānām niveśanam mitrasadanam,
maitram,
mitravivardhanam,
kīrtisaṃjananam [ca asti],
[ataḥ] śreṣṭham [ca asti].
5. Alternatively, the construction of ponds is a place for friends, fosters friendship, increases one's circle of friends, generates fame, and is considered excellent.
धर्मस्यार्थस्य कामस्य फलमाहुर्मनीषिणः ।
तडागं सुकृतं देशे क्षेत्रमेव महाश्रयम् ॥६॥
6. dharmasyārthasya kāmasya phalamāhurmanīṣiṇaḥ ,
taḍāgaṁ sukṛtaṁ deśe kṣetrameva mahāśrayam.
6. dharmasya arthasya kāmasya phalam āhuḥ manīṣiṇaḥ
taḍāgam sukṛtam deśe kṣetram eva mahāśrayam
6. manīṣiṇaḥ āhuḥ [yat] deśe sukṛtam taḍāgam dharmasya arthasya kāmasya [ca] phalam eva mahāśrayam kṣetram [ca asti].
6. The wise declare that a well-constructed pond in a locality is the fruit of natural law (dharma), prosperity (artha), and fulfillment of desires (kāma), and indeed a great sanctuary.
चतुर्विधानां भूतानां तडागमुपलक्षयेत् ।
तडागानि च सर्वाणि दिशन्ति श्रियमुत्तमाम् ॥७॥
7. caturvidhānāṁ bhūtānāṁ taḍāgamupalakṣayet ,
taḍāgāni ca sarvāṇi diśanti śriyamuttamām.
7. caturvidhānām bhūtānām taḍāgam upalakṣayet
taḍāgāni ca sarvāṇi diśanti śriyam uttamām
7. caturvidhānām bhūtānām taḍāgam upalakṣayet
taḍāgāni ca sarvāṇi diśanti śriyam uttamām
7. One should consider a pond as a source of sustenance for all four kinds of beings. Furthermore, all ponds bestow supreme prosperity.
देवा मनुष्या गन्धर्वाः पितरोरगराक्षसाः ।
स्थावराणि च भूतानि संश्रयन्ति जलाशयम् ॥८॥
8. devā manuṣyā gandharvāḥ pitaroragarākṣasāḥ ,
sthāvarāṇi ca bhūtāni saṁśrayanti jalāśayam.
8. devāḥ manuṣyāḥ gandharvāḥ pitaraḥ uraga rākṣasāḥ
sthāvarāṇi ca bhūtāni saṃśrayanti jalāśayam
8. devāḥ manuṣyāḥ gandharvāḥ pitaraḥ uraga rākṣasāḥ
sthāvarāṇi ca bhūtāni saṃśrayanti jalāśayam
8. Gods, humans, gandharvas, ancestors (pitṛs), nāgas (serpents), and rākṣasas, as well as immovable beings, all seek refuge in a body of water.
तस्मात्तांस्ते प्रवक्ष्यामि तडागे ये गुणाः स्मृताः ।
या च तत्र फलावाप्तिरृषिभिः समुदाहृता ॥९॥
9. tasmāttāṁste pravakṣyāmi taḍāge ye guṇāḥ smṛtāḥ ,
yā ca tatra phalāvāptirṛṣibhiḥ samudāhṛtā.
9. tasmāt tān te pravakṣyāmi taḍāge ye guṇāḥ smṛtāḥ
yā ca tatra phalāvāptiḥ ṛṣibhiḥ samudāhṛtā
9. tasmāt tān te pravakṣyāmi taḍāge ye guṇāḥ smṛtāḥ
yā ca tatra phalāvāptiḥ ṛṣibhiḥ samudāhṛtā
9. Therefore, I will explain to you those merits that are traditionally ascribed to a pond, as well as the rewards (phalāvāpti) that have been declared by the sages (ṛṣis) in connection with it.
वर्षमात्रे तडागे तु सलिलं यस्य तिष्ठति ।
अग्निहोत्रफलं तस्य फलमाहुर्मनीषिणः ॥१०॥
10. varṣamātre taḍāge tu salilaṁ yasya tiṣṭhati ,
agnihotraphalaṁ tasya phalamāhurmanīṣiṇaḥ.
10. varṣamātre taḍāge tu salilam yasya tiṣṭhati
agnihotraphalam tasya phalam āhuḥ manīṣiṇaḥ
10. varṣamātre taḍāge tu salilam yasya tiṣṭhati
agnihotraphalam tasya phalam āhuḥ manīṣiṇaḥ
10. If water remains present in a pond for a full year, the wise (manīṣiṇas) declare that the merit gained from it is equivalent to the reward of a Vedic fire ritual (agnihotra).
शरत्काले तु सलिलं तडागे यस्य तिष्ठति ।
गोसहस्रस्य स प्रेत्य लभते फलमुत्तमम् ॥११॥
11. śaratkāle tu salilaṁ taḍāge yasya tiṣṭhati ,
gosahasrasya sa pretya labhate phalamuttamam.
11. śaratkāle tu salilam taḍāge yasya tiṣṭhati
saḥ pretya gosahasrasya labhate phalam uttamam
11. yasya taḍāge śaratkāle tu salilam tiṣṭhati
saḥ pretya gosahasrasya uttamam phalam labhate
11. The person in whose pond water remains during the autumn season obtains, after death, the excellent reward of (donating) a thousand cows.
हेमन्तकाले सलिलं तडागे यस्य तिष्ठति ।
स वै बहुसुवर्णस्य यज्ञस्य लभते फलम् ॥१२॥
12. hemantakāle salilaṁ taḍāge yasya tiṣṭhati ,
sa vai bahusuvarṇasya yajñasya labhate phalam.
12. hemantakāle salilam taḍāge yasya tiṣṭhati saḥ
vai bahusuvarṇasya yajñasya labhate phalam
12. yasya taḍāge hemantakāle salilam tiṣṭhati saḥ
vai bahusuvarṇasya yajñasya phalam labhate
12. The person in whose pond water remains during the winter season verily obtains the reward of a (Vedic ritual (yajña)) involving much gold.
यस्य वै शैशिरे काले तडागे सलिलं भवेत् ।
अग्निष्टोमस्य यज्ञस्य फलमाहुर्मनीषिणः ॥१३॥
13. yasya vai śaiśire kāle taḍāge salilaṁ bhavet ,
agniṣṭomasya yajñasya phalamāhurmanīṣiṇaḥ.
13. yasya vai śaiśire kāle taḍāge salilam bhavet
agniṣṭomasya yajñasya phalam āhuḥ manīṣiṇaḥ
13. vai manīṣiṇaḥ āhuḥ yasya taḍāge śaiśire kāle
salilam bhavet agniṣṭomasya yajñasya phalam
13. Indeed, the wise (manīṣiṇaḥ) declare that the person in whose pond water is present during the cold season attains the reward of the Agniṣṭoma (Vedic ritual (yajña)).
तडागं सुकृतं यस्य वसन्ते तु महाश्रयम् ।
अतिरात्रस्य यज्ञस्य फलं स समुपाश्नुते ॥१४॥
14. taḍāgaṁ sukṛtaṁ yasya vasante tu mahāśrayam ,
atirātrasya yajñasya phalaṁ sa samupāśnute.
14. taḍāgam sukṛtam yasya vasante tu mahāśrayam
atirātrasya yajñasya phalam saḥ samupāśnute
14. tu yasya taḍāgam sukṛtam vasante mahāśrayam
saḥ atirātrasya yajñasya phalam samupāśnute
14. Indeed, the person whose well-constructed pond is extensive in the spring season fully obtains the reward of the Atirātra (Vedic ritual (yajña)).
निदाघकाले पानीयं तडागे यस्य तिष्ठति ।
वाजपेयसमं तस्य फलं वै मुनयो विदुः ॥१५॥
15. nidāghakāle pānīyaṁ taḍāge yasya tiṣṭhati ,
vājapeyasamaṁ tasya phalaṁ vai munayo viduḥ.
15. nidāghakāle pānīyam taḍāge yasya tiṣṭhati
vājapeyasamam tasya phalam vai munayaḥ viduḥ
15. munayaḥ vai viduḥ yasya taḍāge nidāghakāle
pānīyam tiṣṭhati tasya phalam vājapeyasamam
15. The sages (muni) indeed know that the reward for one in whose pond water remains during the summer season is equivalent to that of a Vājapeya (Vedic ritual).
स कुलं तारयेत्सर्वं यस्य खाते जलाशये ।
गावः पिबन्ति पानीयं साधवश्च नराः सदा ॥१६॥
16. sa kulaṁ tārayetsarvaṁ yasya khāte jalāśaye ,
gāvaḥ pibanti pānīyaṁ sādhavaśca narāḥ sadā.
16. sa kulam tārayet sarvam yasya khāte jalāśaye
gāvaḥ pibanti pānīyam sādhavaḥ ca narāḥ sadā
16. saḥ tārayet sarvam kulam yasya khāte jalāśaye
gāvaḥ ca sādhavaḥ ca narāḥ sadā pānīyam pibanti
16. He saves his entire family (kula), in whose excavated reservoir cows, righteous people (sādhavaḥ), and humans always drink water.
तडागे यस्य गावस्तु पिबन्ति तृषिता जलम् ।
मृगपक्षिमनुष्याश्च सोऽश्वमेधफलं लभेत् ॥१७॥
17. taḍāge yasya gāvastu pibanti tṛṣitā jalam ,
mṛgapakṣimanuṣyāśca so'śvamedhaphalaṁ labhet.
17. taḍāge yasya gāvaḥ tu pibanti tṛṣitā jalam
mṛgapakṣimanuṣyāḥ ca saḥ aśvamedhaphalam labhet
17. saḥ labhet aśvamedhaphalam yasya taḍāge tṛṣitā
gāvaḥ tu mṛgapakṣimanuṣyāḥ ca jalam pibanti
17. He, in whose pond thirsty cows, wild animals, birds, and humans drink water, obtains the reward of an Aśvamedha (Vedic ritual).
यत्पिबन्ति जलं तत्र स्नायन्ते विश्रमन्ति च ।
तडागदस्य तत्सर्वं प्रेत्यानन्त्याय कल्पते ॥१८॥
18. yatpibanti jalaṁ tatra snāyante viśramanti ca ,
taḍāgadasya tatsarvaṁ pretyānantyāya kalpate.
18. yat pibanti jalam tatra snāyante viśramanti ca
taḍāgadasya tat sarvam pretya anantyāya kalpate
18. tat sarvam pretya anantyāya kalpate yat jalam
tatra pibanti snāyante ca viśramanti taḍāgadasya
18. Whatever water they drink there, and where they bathe and rest, all of that contributes to an eternal reward for the one who provides the pond, after his death.
दुर्लभं सलिलं तात विशेषेण परत्र वै ।
पानीयस्य प्रदानेन प्रीतिर्भवति शाश्वती ॥१९॥
19. durlabhaṁ salilaṁ tāta viśeṣeṇa paratra vai ,
pānīyasya pradānena prītirbhavati śāśvatī.
19. durlabham salilam tāta viśeṣeṇa paratra vai
pānīyasya pradānena prītiḥ bhavati śāśvatī
19. tāta paratra viśeṣeṇa salilam durlabham vai
pānīyasya pradānena śāśvatī prītiḥ bhavati
19. O dear one, water is rare, especially in the afterlife. By offering water, eternal satisfaction is attained.
तिलान्ददत पानीयं दीपान्ददत जाग्रत ।
ज्ञातिभिः सह मोदध्वमेतत्प्रेतेषु दुर्लभम् ॥२०॥
20. tilāndadata pānīyaṁ dīpāndadata jāgrata ,
jñātibhiḥ saha modadhvametatpreteṣu durlabham.
20. tilān datta pānīyam dīpān datta jāgrata
jñātibhiḥ saha modadhvam etat preteṣu durlabham
20. tilān pānīyam datta dīpān datta jāgrata
jñātibhiḥ saha modadhvam etat preteṣu durlabham
20. Offer sesame seeds and water, offer lamps, and be vigilant. Rejoice with your kinsmen. These things are rare for those who have departed.
सर्वदानैर्गुरुतरं सर्वदानैर्विशिष्यते ।
पानीयं नरशार्दूल तस्माद्दातव्यमेव हि ॥२१॥
21. sarvadānairgurutaraṁ sarvadānairviśiṣyate ,
pānīyaṁ naraśārdūla tasmāddātavyameva hi.
21. sarvadānaiḥ gurutaram sarvadānaiḥ viśiṣyate
pānīyam naraśārdūla tasmāt dātavyam eva hi
21. naraśārdūla pānīyam sarvadānaiḥ gurutaram
sarvadānaiḥ viśiṣyate tasmāt eva hi dātavyam
21. O tiger among men, water is more significant than all other gifts and excels all offerings. Therefore, it must certainly be given.
एवमेतत्तडागेषु कीर्तितं फलमुत्तमम् ।
अत ऊर्ध्वं प्रवक्ष्यामि वृक्षाणामपि रोपणे ॥२२॥
22. evametattaḍāgeṣu kīrtitaṁ phalamuttamam ,
ata ūrdhvaṁ pravakṣyāmi vṛkṣāṇāmapi ropaṇe.
22. evam etat taḍāgeṣu kīrtitam phalam uttamam
ataḥ ūrdhvam pravakṣyāmi vṛkṣāṇām api ropaṇe
22. evam etat uttamam phalam taḍāgeṣu kīrtitam
ataḥ ūrdhvam vṛkṣāṇām ropaṇe api pravakṣyāmi
22. Thus, this excellent result regarding ponds has been declared. Hereafter, I will speak even about the planting of trees.
स्थावराणां च भूतानां जातयः षट्प्रकीर्तिताः ।
वृक्षगुल्मलतावल्ल्यस्त्वक्सारास्तृणजातयः ॥२३॥
23. sthāvarāṇāṁ ca bhūtānāṁ jātayaḥ ṣaṭprakīrtitāḥ ,
vṛkṣagulmalatāvallyastvaksārāstṛṇajātayaḥ.
23. sthāvarāṇām ca bhūtānām jātayaḥ ṣaṭ prakīrtitāḥ
vṛkṣagulmalatāvallyaḥ tvaksārāḥ tṛṇajātayaḥ
23. ṣaṭ jātayaḥ sthāvarāṇām bhūtānām ca prakīrtitāḥ
vṛkṣagulmalatāvallyaḥ tvaksārāḥ tṛṇajātayaḥ (ca iti)
23. Six types of immobile beings (plants) are declared: trees, shrubs, creeping plants, climbing plants, those with hard stems, and grass species.
एता जात्यस्तु वृक्षाणां तेषां रोपे गुणास्त्विमे ।
कीर्तिश्च मानुषे लोके प्रेत्य चैव फलं शुभम् ॥२४॥
24. etā jātyastu vṛkṣāṇāṁ teṣāṁ rope guṇāstvime ,
kīrtiśca mānuṣe loke pretya caiva phalaṁ śubham.
24. etāḥ jātayaḥ tu vṛkṣāṇām teṣām rope guṇāḥ tu ime
kīrtiḥ ca mānuṣe loke pretya ca eva phalam śubham
24. etāḥ jātayaḥ tu vṛkṣāṇām teṣām rope ime guṇāḥ tu (vidyante)
mānuṣe loke kīrtiḥ ca eva pretya śubham phalam ca (labhate)
24. These are the types of trees, and these are the benefits (guṇāḥ) of planting them: fame in the human world, and indeed, an auspicious reward after death.
लभते नाम लोके च पितृभिश्च महीयते ।
देवलोकगतस्यापि नाम तस्य न नश्यति ॥२५॥
25. labhate nāma loke ca pitṛbhiśca mahīyate ,
devalokagatasyāpi nāma tasya na naśyati.
25. labhate nāma loke ca pitṛbhiḥ ca mahīyate
devalokagatasya api nāma tasya na naśyati
25. (saḥ) loke nāma ca labhate,
pitṛbhiḥ ca mahīyate devalokagatasya api tasya nāma na naśyati
25. One obtains fame in this world and is honored by the ancestors (pitṛs). Even for one who has ascended to the divine realm, their name does not perish.
अतीतानागते चोभे पितृवंशं च भारत ।
तारयेद्वृक्षरोपी च तस्माद्वृक्षान्प्ररोपयेत् ॥२६॥
26. atītānāgate cobhe pitṛvaṁśaṁ ca bhārata ,
tārayedvṛkṣaropī ca tasmādvṛkṣānpraropayet.
26. atītānāgate ca ubhe pitṛvaṃśam ca bhārata
tārayet vṛkṣaropī ca tasmāt vṛkṣān praropayet
26. bhārata,
vṛkṣaropī ca atītānāgate ubhe ca pitṛvaṃśam ca tārayet tasmāt vṛkṣān praropayet
26. O Bhārata, a tree-planter saves both the past and future generations, as well as the lineage of ancestors (pitṛvaṃśa). Therefore, one should plant trees.
तस्य पुत्रा भवन्त्येते पादपा नात्र संशयः ।
परलोकगतः स्वर्गं लोकांश्चाप्नोति सोऽव्ययान् ॥२७॥
27. tasya putrā bhavantyete pādapā nātra saṁśayaḥ ,
paralokagataḥ svargaṁ lokāṁścāpnoti so'vyayān.
27. tasya putrāḥ bhavanti ete pādapāḥ na atra saṃśayaḥ
paralokagataḥ svargam lokān ca āpnoti saḥ avyayān
27. These trees become his sons; there is no doubt about this. One who has departed to the other world (paraloka) attains heaven (svarga) and imperishable realms.
पुष्पैः सुरगणान्वृक्षाः फलैश्चापि तथा पितॄन् ।
छायया चातिथींस्तात पूजयन्ति महीरुहाः ॥२८॥
28. puṣpaiḥ suragaṇānvṛkṣāḥ phalaiścāpi tathā pitṝn ,
chāyayā cātithīṁstāta pūjayanti mahīruhāḥ.
28. puṣpaiḥ suragaṇān vṛkṣāḥ phalaiḥ ca api tathā
pitṝn chāyayā ca atithīn tāta pūjayanti mahīruhāḥ
28. My dear (tāta), trees honor the multitudes of gods with their flowers, similarly the ancestors with their fruits, and guests with their shade.
किंनरोरगरक्षांसि देवगन्धर्वमानवाः ।
तथा ऋषिगणाश्चैव संश्रयन्ति महीरुहान् ॥२९॥
29. kiṁnaroragarakṣāṁsi devagandharvamānavāḥ ,
tathā ṛṣigaṇāścaiva saṁśrayanti mahīruhān.
29. kiṃnara-uraga-rakṣāṃsi deva-gandharva-mānavāḥ
tathā ṛṣi-gaṇāḥ ca eva saṃśrayanti mahīruhān
29. Kinnaras, serpents (uraga), rākṣasas, gods, gandharvas, and humans, as well as groups of sages, all take refuge in trees.
पुष्पिताः फलवन्तश्च तर्पयन्तीह मानवान् ।
वृक्षदं पुत्रवद्वृक्षास्तारयन्ति परत्र च ॥३०॥
30. puṣpitāḥ phalavantaśca tarpayantīha mānavān ,
vṛkṣadaṁ putravadvṛkṣāstārayanti paratra ca.
30. puṣpitāḥ phalavantaḥ ca tarpayanti iha mānavān
vṛkṣadam putravat vṛkṣāḥ tārayanti paratra ca
30. Flowering and fruit-bearing trees satisfy people in this world. Furthermore, trees deliver the tree-planter in the hereafter (paratran) as if they were his own sons.
तस्मात्तडागे वृक्षा वै रोप्याः श्रेयोर्थिना सदा ।
पुत्रवत्परिपाल्याश्च पुत्रास्ते धर्मतः स्मृताः ॥३१॥
31. tasmāttaḍāge vṛkṣā vai ropyāḥ śreyorthinā sadā ,
putravatparipālyāśca putrāste dharmataḥ smṛtāḥ.
31. tasmāt taḍāge vṛkṣāḥ vai ropyāḥ śreyas-arthinā sadā
putravat paripālyāḥ ca putrāḥ te dharmataḥ smṛtāḥ
31. śreyas-arthinā tasmāt sadā taḍāge vṛkṣāḥ vai ropyāḥ
ca putravat paripālyāḥ te dharmataḥ putrāḥ smṛtāḥ
31. Therefore, trees should always be planted near a pond by one who desires well-being, and they should be cared for like sons, for they are considered to be sons according to natural law (dharma).
तडागकृद्वृक्षरोपी इष्टयज्ञश्च यो द्विजः ।
एते स्वर्गे महीयन्ते ये चान्ये सत्यवादिनः ॥३२॥
32. taḍāgakṛdvṛkṣaropī iṣṭayajñaśca yo dvijaḥ ,
ete svarge mahīyante ye cānye satyavādinaḥ.
32. taḍāga-kṛt vṛkṣa-ropī iṣṭa-yajñaḥ ca yaḥ dvijaḥ
ete svarge mahīyante ye ca anye satya-vādinaḥ
32. yaḥ dvijaḥ taḍāga-kṛt vṛkṣa-ropī iṣṭa-yajñaḥ ca,
ete ca anye ye satya-vādinaḥ,
[te sarve] svarge mahīyante.
32. The one who constructs a pond, the one who plants trees, and the twice-born (dvija) who has performed (Vedic rituals) (yajña) – these are all honored in heaven, as are others who are truth-tellers.
तस्मात्तडागं कुर्वीत आरामांश्चैव रोपयेत् ।
यजेच्च विविधैर्यज्ञैः सत्यं च सततं वदेत् ॥३३॥
33. tasmāttaḍāgaṁ kurvīta ārāmāṁścaiva ropayet ,
yajecca vividhairyajñaiḥ satyaṁ ca satataṁ vadet.
33. tasmāt taḍāgaṃ kurvīta ārāmān ca eva ropayet
yajet ca vividhaiḥ yajñaiḥ satyaṃ ca satataṃ vadet
33. tasmāt taḍāgaṃ कुर्वीत च एव आरामान् रोपयेत् च विविधैः यज्ञैः यजेत् च सततं सत्यं वदेत्।
33. Therefore, one should construct a pond and also plant gardens. One should perform various (Vedic rituals) (yajña) and constantly speak the truth.