Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-53

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
सूत उवाच ।
इदमत्यद्भुतं चान्यदास्तीकस्यानुशुश्रुमः ।
तथा वरैश्छन्द्यमाने राज्ञा पारिक्षितेन ह ॥१॥
1. sūta uvāca ,
idamatyadbhutaṁ cānyadāstīkasyānuśuśrumaḥ ,
tathā varaiśchandyamāne rājñā pārikṣitena ha.
1. sūtaḥ uvāca idam atyadbhutam ca anyat āstīkasya
anuśuśrumaḥ tathā varaiḥ chandyamāne rājñā pārikṣitena ha
1. Sūta said: "We heard this other very wonderful thing about Āstīka, which occurred when King Janamejaya, son of Parīkṣita, was being implored with boons (for Āstīka to stop the sacrifice)."
इन्द्रहस्ताच्च्युतो नागः ख एव यदतिष्ठत ।
ततश्चिन्तापरो राजा बभूव जनमेजयः ॥२॥
2. indrahastāccyuto nāgaḥ kha eva yadatiṣṭhata ,
tataścintāparo rājā babhūva janamejayaḥ.
2. indra-hastāt cyutaḥ nāgaḥ khaḥ eva yat atiṣṭhata
tataḥ cintā-paraḥ rājā babhūva janamejayaḥ
2. That serpent, having fallen from Indra's hand, remained suspended right in the sky. Thereupon, King Janamejaya became overcome with worry.
हूयमाने भृशं दीप्ते विधिवत्पावके तदा ।
न स्म स प्रापतद्वह्नौ तक्षको भयपीडितः ॥३॥
3. hūyamāne bhṛśaṁ dīpte vidhivatpāvake tadā ,
na sma sa prāpatadvahnau takṣako bhayapīḍitaḥ.
3. hūyamāne bhṛśam dīpte vidhi-vat pāvake tadā na
sma saḥ prāpatat vahnau takṣakaḥ bhaya-pīḍitaḥ
3. Even then, while the fiercely blazing sacrificial fire was being duly offered oblations, Takṣaka, tormented by fear, did not fall into the fire.
शौनक उवाच ।
किं सूत तेषां विप्राणां मन्त्रग्रामो मनीषिणाम् ।
न प्रत्यभात्तदाग्नौ यन्न पपात स तक्षकः ॥४॥
4. śaunaka uvāca ,
kiṁ sūta teṣāṁ viprāṇāṁ mantragrāmo manīṣiṇām ,
na pratyabhāttadāgnau yanna papāta sa takṣakaḥ.
4. śaunakaḥ uvāca kim sūta teṣām viprāṇām mantra-grāmaḥ
manīṣiṇām na pratyabhāt tadā agnau yat na papāta saḥ takṣakaḥ
4. Śaunaka said: "O Sūta, what happened to the collection of mantras of those wise Brahmins that its power did not manifest then in the fire, and Takṣaka did not fall?"
सूत उवाच ।
तमिन्द्रहस्ताद्विस्रस्तं विसंज्ञं पन्नगोत्तमम् ।
आस्तीकस्तिष्ठ तिष्ठेति वाचस्तिस्रोऽभ्युदैरयत् ॥५॥
5. sūta uvāca ,
tamindrahastādvisrastaṁ visaṁjñaṁ pannagottamam ,
āstīkastiṣṭha tiṣṭheti vācastisro'bhyudairayat.
5. sūtaḥ uvāca tam indra-hastāt visrastam visamjñam pannaga-uttamam
āstīkaḥ tiṣṭha tiṣṭha iti vācaḥ tisraḥ abhyudairayat
5. Sūta said: "Āstīka then thrice uttered the words 'Stop! Stop! Stop!' to that greatest serpent, who had fallen from Indra's hand and become unconscious."
वितस्थे सोऽन्तरिक्षेऽथ हृदयेन विदूयता ।
यथा तिष्ठेत वै कश्चिद्गोचक्रस्यान्तरा नरः ॥६॥
6. vitasthe so'ntarikṣe'tha hṛdayena vidūyatā ,
yathā tiṣṭheta vai kaścidgocakrasyāntarā naraḥ.
6. vitasthe saḥ antarikṣe atha hṛdayena vidūyatā
yathā tiṣṭheta vai kaścit gocakrasya antarā naraḥ
6. Then he stood in the sky, his heart aching, just as a man might stand amidst a herd of cows.
ततो राजाब्रवीद्वाक्यं सदस्यैश्चोदितो भृशम् ।
काममेतद्भवत्वेवं यथास्तीकस्य भाषितम् ॥७॥
7. tato rājābravīdvākyaṁ sadasyaiścodito bhṛśam ,
kāmametadbhavatvevaṁ yathāstīkasya bhāṣitam.
7. tataḥ rājā abravīt vākyam sadasyaiḥ coditaḥ bhṛśam
kāmam etat bhavatu evam yathā āstīkasya bhāṣitam
7. Then the king, greatly urged by the assembly members, spoke: 'Let this indeed be so, just as Astika has spoken.'
समाप्यतामिदं कर्म पन्नगाः सन्त्वनामयाः ।
प्रीयतामयमास्तीकः सत्यं सूतवचोऽस्तु तत् ॥८॥
8. samāpyatāmidaṁ karma pannagāḥ santvanāmayāḥ ,
prīyatāmayamāstīkaḥ satyaṁ sūtavaco'stu tat.
8. samāpyatām idam karma pannagāḥ santu anāmayāḥ
prīyatām ayam āstīkaḥ satyam sūtavacaḥ astu tat
8. Let this ritual be concluded, and let the snakes be safe. Let this Astika be pleased. May that word of the Sūta (bard) prove true.
ततो हलहलाशब्दः प्रीतिजः समवर्तत ।
आस्तीकस्य वरे दत्ते तथैवोपरराम च ॥९॥
9. tato halahalāśabdaḥ prītijaḥ samavartata ,
āstīkasya vare datte tathaivopararāma ca.
9. tataḥ halahalāśabdaḥ prītijaḥ samavartata
āstīkasya vare datte tathā eva upararāma ca
9. Then a joyful clamor arose. And when the boon was granted to Astika, it (the clamor) also ceased.
स यज्ञः पाण्डवेयस्य राज्ञः पारिक्षितस्य ह ।
प्रीतिमांश्चाभवद्राजा भारतो जनमेजयः ॥१०॥
10. sa yajñaḥ pāṇḍaveyasya rājñaḥ pārikṣitasya ha ,
prītimāṁścābhavadrājā bhārato janamejayaḥ.
10. saḥ yajñaḥ pāṇḍaveyasya rājñaḥ pārikṣitasya ha
prītimān ca abhavat rājā bhārataḥ janamejayaḥ
10. That sacrifice belonging to King Janamejaya, son of Parikṣit and descendant of the Pāṇḍavas, indeed (came to an end). And King Janamejaya, the descendant of Bharata, became pleased.
ऋत्विग्भ्यः ससदस्येभ्यो ये तत्रासन्समागताः ।
तेभ्यश्च प्रददौ वित्तं शतशोऽथ सहस्रशः ॥११॥
11. ṛtvigbhyaḥ sasadasyebhyo ye tatrāsansamāgatāḥ ,
tebhyaśca pradadau vittaṁ śataśo'tha sahasraśaḥ.
11. ṛtvigbhyaḥ sasadasyebhyaḥ ye tatra āsan samāgatāḥ
tebhyaḥ ca pradadau vittaṃ śataśaḥ atha sahasraśaḥ
11. To the priests and the members of the assembly who were present there, he distributed wealth in hundreds and thousands.
लोहिताक्षाय सूताय तथा स्थपतये विभुः ।
येनोक्तं तत्र सत्राग्रे यज्ञस्य विनिवर्तनम् ॥१२॥
12. lohitākṣāya sūtāya tathā sthapataye vibhuḥ ,
yenoktaṁ tatra satrāgre yajñasya vinivartanam.
12. lohitākṣāya sūtāya tathā sthapataye vibhuḥ yena
uktaṃ tatra satra agre yajñasya vinivartanam
12. The mighty king also gave gifts to Lohitaksha, the charioteer, and to the chief architect, by whom the cessation of the sacrifice had been announced at the very beginning of the ritual.
निमित्तं ब्राह्मण इति तस्मै वित्तं ददौ बहु ।
ततश्चकारावभृथं विधिदृष्टेन कर्मणा ॥१३॥
13. nimittaṁ brāhmaṇa iti tasmai vittaṁ dadau bahu ,
tataścakārāvabhṛthaṁ vidhidṛṣṭena karmaṇā.
13. nimittaṃ brāhmaṇaḥ iti tasmai vittaṃ dadau bahu
tataḥ cakāra avabhṛthaṃ vidhidṛṣṭena karmaṇā
13. Considering him (Āstīka) as the Brahmin who was the cause (for the sacrifice's cessation), he gave him much wealth. Thereafter, he performed the Avabhṛtha (final purificatory bath) with rites prescribed by the scriptures.
आस्तीकं प्रेषयामास गृहानेव सुसत्कृतम् ।
राजा प्रीतमनाः प्रीतं कृतकृत्यं मनीषिणम् ॥१४॥
14. āstīkaṁ preṣayāmāsa gṛhāneva susatkṛtam ,
rājā prītamanāḥ prītaṁ kṛtakṛtyaṁ manīṣiṇam.
14. āstīkaṃ preṣayāmāsa gṛhān eva susatkṛtam
rājā prītamanāḥ prītam kṛtakṛtyaṃ manīṣiṇam
14. The king, with a pleased mind, sent Āstīka, who was well-honored, gratified, wise, and had successfully accomplished his task, back to his own home.
पुनरागमनं कार्यमिति चैनं वचोऽब्रवीत् ।
भविष्यसि सदस्यो मे वाजिमेधे महाक्रतौ ॥१५॥
15. punarāgamanaṁ kāryamiti cainaṁ vaco'bravīt ,
bhaviṣyasi sadasyo me vājimedhe mahākratau.
15. punaḥ āgamanaṃ kāryaṃ iti ca enaṃ vacaḥ abravīt
bhaviṣyasi sadasyaḥ me vājimedhe mahākratou
15. And he spoke these words to him: "You must return again! You shall be a member of my assembly during the great Vājimegha (horse) sacrifice."
तथेत्युक्त्वा प्रदुद्राव स चास्तीको मुदा युतः ।
कृत्वा स्वकार्यमतुलं तोषयित्वा च पार्थिवम् ॥१६॥
16. tathetyuktvā pradudrāva sa cāstīko mudā yutaḥ ,
kṛtvā svakāryamatulaṁ toṣayitvā ca pārthivam.
16. tathā iti uktvā pradudrāva saḥ ca āstīkaḥ mudā
yutaḥ kṛtvā svakāryam atulam toṣayitvā ca pārthivam
16. Having said "So be it," and having accomplished his unparalleled task and pleased the king, Astika, filled with joy, sped away.
स गत्वा परमप्रीतो मातरं मातुलं च तम् ।
अभिगम्योपसंगृह्य यथावृत्तं न्यवेदयत् ॥१७॥
17. sa gatvā paramaprīto mātaraṁ mātulaṁ ca tam ,
abhigamyopasaṁgṛhya yathāvṛttaṁ nyavedayat.
17. saḥ gatvā paramaprītaḥ mātaram mātulam ca tam
abhigamya upasaṅgṛhya yathāvṛttam nyavedayat
17. Greatly pleased, he went, approached his mother and his maternal uncle, respectfully greeted them, and reported all that had transpired.
एतच्छ्रुत्वा प्रीयमाणाः समेता ये तत्रासन्पन्नगा वीतमोहाः ।
तेऽऽस्तीके वै प्रीतिमन्तो बभूवुरूचुश्चैनं वरमिष्टं वृणीष्व ॥१८॥
18. etacchrutvā prīyamāṇāḥ sametā; ye tatrāsanpannagā vītamohāḥ ,
te''stīke vai prītimanto babhūvu;rūcuścainaṁ varamiṣṭaṁ vṛṇīṣva.
18. etat śrutvā prīyamāṇāḥ sametāḥ ye
tatra āsan pannagāḥ vītamohāḥ
te āstīke vai prītimantaḥ babhūvuḥ
ūcuḥ ca enam varam iṣṭam vṛṇīṣva
18. Upon hearing this, the serpents who were assembled there, now freed from delusion, became very pleased with Astika. They indeed said to him, "Choose a desired boon!"
भूयो भूयः सर्वशस्तेऽब्रुवंस्तं किं ते प्रियं करवामोऽद्य विद्वन् ।
प्रीता वयं मोक्षिताश्चैव सर्वे कामं किं ते करवामोऽद्य वत्स ॥१९॥
19. bhūyo bhūyaḥ sarvaśaste'bruvaṁstaṁ; kiṁ te priyaṁ karavāmo'dya vidvan ,
prītā vayaṁ mokṣitāścaiva sarve; kāmaṁ kiṁ te karavāmo'dya vatsa.
19. bhūyaḥ bhūyaḥ sarvaśaḥ te abruvan
tam kim te priyam karavāmaḥ adya vidvan
prītāḥ vayam mokṣitāḥ ca eva
sarve kāmam kim te karavāmaḥ adya vatsa
19. Again and again, they all said to him, "O learned one, what good can we do for you today? We are all pleased and indeed freed. What desire can we fulfill for you today, O dear child?"
आस्तीक उवाच ।
सायं प्रातः सुप्रसन्नात्मरूपा लोके विप्रा मानवाश्चेतरेऽपि ।
धर्माख्यानं ये वदेयुर्ममेदं तेषां युष्मद्भ्यो नैव किंचिद्भयं स्यात् ॥२०॥
20. āstīka uvāca ,
sāyaṁ prātaḥ suprasannātmarūpā; loke viprā mānavāścetare'pi ,
dharmākhyānaṁ ye vadeyurmamedaṁ; teṣāṁ yuṣmadbhyo naiva kiṁcidbhayaṁ syāt.
20. āstīkaḥ uvāca sāyam prātaḥ suprasannātmarūpāḥ
loke viprāḥ mānavāḥ ca itare api
dharmaākhyānam ye vadeyuḥ mama idam
teṣām yuṣmadbhyaḥ na eva kiñcit bhayam syāt
20. Astika said, "Those Brahmins and other people in the world who, with serene minds, recite this religious narrative of mine both morning and evening, shall indeed have no fear whatsoever from you (serpents)."
सूत उवाच ।
तैश्चाप्युक्तो भागिनेयः प्रसन्नैरेतत्सत्यं काममेवं चरन्तः ।
प्रीत्या युक्ता ईप्सितं सर्वशस्ते कर्तारः स्म प्रवणा भागिनेय ॥२१॥
21. sūta uvāca ,
taiścāpyukto bhāgineyaḥ prasannai;retatsatyaṁ kāmamevaṁ carantaḥ ,
prītyā yuktā īpsitaṁ sarvaśaste; kartāraḥ sma pravaṇā bhāgineya.
21. sūta uvāca taiḥ ca api uktaḥ bhāgineyaḥ
prasannaiḥ etat satyam kāmam evam
carantaḥ prītyā yuktāḥ īpsitam sarvaśaḥ
te kartāraḥ sma pravaṇāḥ bhāgineya
21. Sūta said: "And you, O nephew, were addressed by those who were pleased. They declared: 'This is true. We, who act in this way, filled with affection, are indeed devoted, O nephew, and we shall certainly accomplish all your desired objectives.'"
जरत्कारोर्जरत्कार्वां समुत्पन्नो महायशाः ।
आस्तीकः सत्यसंधो मां पन्नगेभ्योऽभिरक्षतु ॥२२॥
22. jaratkārorjaratkārvāṁ samutpanno mahāyaśāḥ ,
āstīkaḥ satyasaṁdho māṁ pannagebhyo'bhirakṣatu.
22. jaratkāroḥ jaratkārvyām samutpannaḥ mahāyaśāḥ
āstīkaḥ satyasaṃdhaḥ mām pannagebhyaḥ abhirakṣatu
22. May the glorious Astika, who is true to his word and was born from Jaratkāru (the sage) and Jaratkāru (his wife), protect me from serpents.
असितं चार्तिमन्तं च सुनीथं चापि यः स्मरेत् ।
दिवा वा यदि वा रात्रौ नास्य सर्पभयं भवेत् ॥२३॥
23. asitaṁ cārtimantaṁ ca sunīthaṁ cāpi yaḥ smaret ,
divā vā yadi vā rātrau nāsya sarpabhayaṁ bhavet.
23. asitam ca ārtimantam ca sunītham ca api yaḥ smaret
divā vā yadi vā rātrau na asya sarpabhayam bhavet
23. Whoever remembers Asita, Artimanta, and Sunītha, whether by day or by night, will have no fear of serpents.
सूत उवाच ।
मोक्षयित्वा स भुजगान्सर्पसत्राद्द्विजोत्तमः ।
जगाम काले धर्मात्मा दिष्टान्तं पुत्रपौत्रवान् ॥२४॥
24. sūta uvāca ,
mokṣayitvā sa bhujagānsarpasatrāddvijottamaḥ ,
jagāma kāle dharmātmā diṣṭāntaṁ putrapautravān.
24. sūta uvāca mokṣayitvā saḥ bhujagān sarpasatrāt
dvijottamaḥ jagāma kāle dharmātmā diṣṭāntam putrapautravān
24. Sūta said: That excellent and righteous brahmin, Astika, having liberated the serpents from the serpent sacrifice, in time went to his destined end, blessed with sons and grandsons.
इत्याख्यानं मयास्तीकं यथावत्कीर्तितं तव ।
यत्कीर्तयित्वा सर्पेभ्यो न भयं विद्यते क्वचित् ॥२५॥
25. ityākhyānaṁ mayāstīkaṁ yathāvatkīrtitaṁ tava ,
yatkīrtayitvā sarpebhyo na bhayaṁ vidyate kvacit.
25. iti ākhyānam mayā āstīkam yathāvat kīrtitam tava
yat kīrtayitvā sarpebhyaḥ na bhayam vidyate kvacit
25. Thus, I have properly narrated to you the tale of Astika, by reciting which, one will never have any fear of serpents.
श्रुत्वा धर्मिष्ठमाख्यानमास्तीकं पुण्यवर्धनम् ।
आस्तीकस्य कवेर्विप्र श्रीमच्चरितमादितः ॥२६॥
26. śrutvā dharmiṣṭhamākhyānamāstīkaṁ puṇyavardhanam ,
āstīkasya kavervipra śrīmaccaritamāditaḥ.
26. śrutvā dharmiṣṭham ākhyānam āstīkam puṇyavardhanam
āstīkasya kaveḥ vipra śrīmat caritam āditaḥ
26. O Brāhmaṇa (Sūta), having [already] heard the most righteous and merit-increasing narration concerning Astīka, I desire to hear the glorious life story of the sage Astīka from the very beginning.
शौनक उवाच ।
भृगुवंशात्प्रभृत्येव त्वया मे कथितं महत् ।
आख्यानमखिलं तात सौते प्रीतोऽस्मि तेन ते ॥२७॥
27. śaunaka uvāca ,
bhṛguvaṁśātprabhṛtyeva tvayā me kathitaṁ mahat ,
ākhyānamakhilaṁ tāta saute prīto'smi tena te.
27. śaunaka uvāca bhṛguvaṁśāt prabhṛti eva tvayā me kathitam
mahat ākhyānam akhilam tāta saute prītaḥ asmi tena te
27. Śaunaka said: "O dear Sūta, you have narrated to me the entire great story, starting from the lineage of Bhṛgu. I am pleased with you for that."
प्रक्ष्यामि चैव भूयस्त्वां यथावत्सूतनन्दन ।
यां कथां व्याससंपन्नां तां च भूयः प्रचक्ष्व मे ॥२८॥
28. prakṣyāmi caiva bhūyastvāṁ yathāvatsūtanandana ,
yāṁ kathāṁ vyāsasaṁpannāṁ tāṁ ca bhūyaḥ pracakṣva me.
28. prakṣyāmi ca eva bhūyaḥ tvām yathāvat sūtanandana
yām kathām vyāsasampannām tām ca bhūyaḥ pracakṣva me
28. And, O son of Sūta, I shall indeed question you further. Therefore, relate to me again that story, just as it was composed by Vyāsa, properly.
तस्मिन्परमदुष्प्रापे सर्पसत्रे महात्मनाम् ।
कर्मान्तरेषु विधिवत्सदस्यानां महाकवे ॥२९॥
29. tasminparamaduṣprāpe sarpasatre mahātmanām ,
karmāntareṣu vidhivatsadasyānāṁ mahākave.
29. tasmin paramaduṣprāpe sarpasatre mahātmanām
karmāntareṣu vidhivat sadasyānām mahākave
29. O great sage, I want to hear about the stories that occurred, in due course, during the intervals of the rites, among the attendees at that serpent sacrifice of the great souls, which was extremely difficult to perform.
या बभूवुः कथाश्चित्रा येष्वर्थेषु यथातथम् ।
त्वत्त इच्छामहे श्रोतुं सौते त्वं वै विचक्षणः ॥३०॥
30. yā babhūvuḥ kathāścitrā yeṣvartheṣu yathātatham ,
tvatta icchāmahe śrotuṁ saute tvaṁ vai vicakṣaṇaḥ.
30. yāḥ babhūvuḥ kathāḥ citrāḥ yeṣu artheṣu yathātatham
tvattaḥ icchāmahe śrotum saute tvam vai vicakṣaṇaḥ
30. We desire to hear from you, O Sūta, those fascinating stories that truly occurred in connection with those matters, for you are indeed discerning.
सूत उवाच ।
कर्मान्तरेष्वकथयन्द्विजा वेदाश्रयाः कथाः ।
व्यासस्त्वकथयन्नित्यमाख्यानं भारतं महत् ॥३१॥
31. sūta uvāca ,
karmāntareṣvakathayandvijā vedāśrayāḥ kathāḥ ,
vyāsastvakathayannityamākhyānaṁ bhārataṁ mahat.
31. sūtaḥ uvāca karmāntareṣu akathayan dvijāḥ vedāśrayāḥ
kathāḥ vyāsaḥ tu akathayat nityam ākhyānam bhāratam mahat
31. Sūta said: During the intervals of the sacrificial rituals, the Brahmins would narrate stories based on the Vedas. However, Vyāsa, for his part, always recited the great epic Mahābhārata.
शौनक उवाच ।
महाभारतमाख्यानं पाण्डवानां यशस्करम् ।
जनमेजयेन यत्पृष्टः कृष्णद्वैपायनस्तदा ॥३२॥
32. śaunaka uvāca ,
mahābhāratamākhyānaṁ pāṇḍavānāṁ yaśaskaram ,
janamejayena yatpṛṣṭaḥ kṛṣṇadvaipāyanastadā.
32. śaunakaḥ uvāca mahābhāratam ākhyānam pāṇḍavānām
yaśaskaram janamejayena yat pṛṣṭaḥ kṛṣṇadvaipāyanaḥ tadā
32. Śaunaka said: The Mahābhārata narrative, which brings fame to the Pāṇḍavas - that same (narrative) which Kṛṣṇa Dvaipāyana was asked about by Janamejaya at that time...
श्रावयामास विधिवत्तदा कर्मान्तरेषु सः ।
तामहं विधिवत्पुण्यां श्रोतुमिच्छामि वै कथाम् ॥३३॥
33. śrāvayāmāsa vidhivattadā karmāntareṣu saḥ ,
tāmahaṁ vidhivatpuṇyāṁ śrotumicchāmi vai kathām.
33. śrāvayām āsa vidhivat tadā karmāntareṣu saḥ tām
aham vidhivat puṇyām śrotum icchāmi vai kathām
33. At that time, during the intervals of the rituals, he duly narrated it. That sacred story, I indeed wish to hear properly.
मनःसागरसंभूतां महर्षेः पुण्यकर्मणः ।
कथयस्व सतां श्रेष्ठ न हि तृप्यामि सूतज ॥३४॥
34. manaḥsāgarasaṁbhūtāṁ maharṣeḥ puṇyakarmaṇaḥ ,
kathayasva satāṁ śreṣṭha na hi tṛpyāmi sūtaja.
34. manaḥsāgarasaṁbhūtām maharṣeḥ puṇyakarmaṇaḥ
kathayasva satām śreṣṭha na hi tṛpyāmi sūtajā
34. O best among the virtuous, O son of Sūta, please narrate that story born from the ocean of the mind of the great sage, the one of meritorious deeds, for I am never satisfied!
सूत उवाच ।
हन्त ते कथयिष्यामि महदाख्यानमुत्तमम् ।
कृष्णद्वैपायनमतं महाभारतमादितः ॥३५॥
35. sūta uvāca ,
hanta te kathayiṣyāmi mahadākhyānamuttamam ,
kṛṣṇadvaipāyanamataṁ mahābhāratamāditaḥ.
35. sūtaḥ uvāca hanta te kathayiṣyāmi mahat ākhyānam
uttamam kṛṣṇadvaipāyanamatam mahābhāratam āditaḥ
35. Sūta said: Indeed, I shall narrate to you that great and excellent epic, the Mahābhārata, as approved by Kṛṣṇa Dvaipāyana, starting from the very beginning.
तज्जुषस्वोत्तममते कथ्यमानं मया द्विज ।
शंसितुं तन्मनोहर्षो ममापीह प्रवर्तते ॥३६॥
36. tajjuṣasvottamamate kathyamānaṁ mayā dvija ,
śaṁsituṁ tanmanoharṣo mamāpīha pravartate.
36. tat juṣasva uttamamate kathyāmanam mayā dvija
śaṃsituṃ tat manoharṣaḥ mama api iha pravartate
36. O best-minded brahmin, please listen to what I am narrating. Indeed, a great joy arises in my mind here to tell this story.