Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-116

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
दर्शनीयांस्ततः पुत्रान्पाण्डुः पञ्च महावने ।
तान्पश्यन्पर्वते रेमे स्वबाहुबलपालितान् ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
darśanīyāṁstataḥ putrānpāṇḍuḥ pañca mahāvane ,
tānpaśyanparvate reme svabāhubalapālitān.
1. vaiśaṃpāyana uvāca darśanīyān tataḥ putrān pāṇḍuḥ pañca
mahā-vane tān paśyan parvate reme sva-bāhu-bala-pālitān
1. Vaiśampāyana said: Then King Pāṇḍu rejoiced on the mountain in the great forest, seeing his five charming sons who were protected by the strength of his own arms.
सुपुष्पितवने काले कदाचिन्मधुमाधवे ।
भूतसंमोहने राजा सभार्यो व्यचरद्वनम् ॥२॥
2. supuṣpitavane kāle kadācinmadhumādhave ,
bhūtasaṁmohane rājā sabhāryo vyacaradvanam.
2. su-puṣpita-vane kāle kadācit madhu-mādhave
bhūta-saṃmohane rājā sa-bhāryaḥ vyacarat vanam
2. Once, in the spring (madhu-mādhava) season, when the beautifully blossomed forest enchanted all beings, the king wandered through the woods with his wife (sabhārya).
पलाशैस्तिलकैश्चूतैश्चम्पकैः पारिभद्रकैः ।
अन्यैश्च बहुभिर्वृक्षैः फलपुष्पसमृद्धिभिः ॥३॥
3. palāśaistilakaiścūtaiścampakaiḥ pāribhadrakaiḥ ,
anyaiśca bahubhirvṛkṣaiḥ phalapuṣpasamṛddhibhiḥ.
3. palāśaiḥ tilakaiḥ ca cūtaiḥ ca campakaiḥ pāribhadrakaiḥ
anyaiḥ ca bahubhiḥ vṛkṣaiḥ phala-puṣpa-samṛddhibhiḥ
3. The forest was graced by Palāśa trees, Tilaka trees, mango (cūta) trees, Campaka trees, Pāribhadraka trees, and numerous other trees, all rich with an abundance of fruits and flowers.
जलस्थानैश्च विविधैः पद्मिनीभिश्च शोभितम् ।
पाण्डोर्वनं तु संप्रेक्ष्य प्रजज्ञे हृदि मन्मथः ॥४॥
4. jalasthānaiśca vividhaiḥ padminībhiśca śobhitam ,
pāṇḍorvanaṁ tu saṁprekṣya prajajñe hṛdi manmathaḥ.
4. jala-sthānaiḥ ca vividhaiḥ padminībhiḥ ca śobhitam
pāṇḍoḥ vanam tu samprekṣya prajajñe hṛdi manmathaḥ
4. The forest was also adorned with various bodies of water and lotus ponds (padminī). Indeed, after gazing upon this forest, desire (manmatha) arose in Pāṇḍu's heart.
प्रहृष्टमनसं तत्र विहरन्तं यथामरम् ।
तं माद्र्यनुजगामैका वसनं बिभ्रती शुभम् ॥५॥
5. prahṛṣṭamanasaṁ tatra viharantaṁ yathāmaram ,
taṁ mādryanujagāmaikā vasanaṁ bibhratī śubham.
5. prahṛṣṭamanasam tatra viharantam yathā amaram
tam mādrī anujagāma ekā vasanam bibhratī śubham
5. As he sported there with a delighted mind, like a god, Madri alone followed him, wearing a beautiful garment.
समीक्षमाणः स तु तां वयःस्थां तनुवाससम् ।
तस्य कामः प्रववृधे गहनेऽग्निरिवोत्थितः ॥६॥
6. samīkṣamāṇaḥ sa tu tāṁ vayaḥsthāṁ tanuvāsasam ,
tasya kāmaḥ pravavṛdhe gahane'gnirivotthitaḥ.
6. samīkṣamāṇaḥ saḥ tu tām vayaḥsthām tanuvāsasam
tasya kāmaḥ pravavṛdhe gahane agniḥ iva utthitaḥ
6. As he looked at her, so young and clad in thin garments, his desire (kāma) intensified, like a fire flaring up in a dense forest.
रहस्यात्मसमां दृष्ट्वा राजा राजीवलोचनाम् ।
न शशाक नियन्तुं तं कामं कामबलात्कृतः ॥७॥
7. rahasyātmasamāṁ dṛṣṭvā rājā rājīvalocanām ,
na śaśāka niyantuṁ taṁ kāmaṁ kāmabalātkṛtaḥ.
7. rahasi ātmasamām dṛṣṭvā rājā rājīvalocanām
na śaśāka niyantum tam kāmam kāmabalātkṛtaḥ
7. After seeing the lotus-eyed Madri, who was as lovely as himself, in a secluded spot, the king, compelled by the overwhelming power of (kāma) desire, was unable to restrain that desire (kāma).
तत एनां बलाद्राजा निजग्राह रहोगताम् ।
वार्यमाणस्तया देव्या विस्फुरन्त्या यथाबलम् ॥८॥
8. tata enāṁ balādrājā nijagrāha rahogatām ,
vāryamāṇastayā devyā visphurantyā yathābalam.
8. tataḥ enām balāt rājā nijagrāha rahogatām
vāryamāṇaḥ tayā devyā visphurantyā yathābalam
8. Then, the king forcibly seized her, who was in a secluded spot, even as she, the queen, struggling with all her might, tried to resist him.
स तु कामपरीतात्मा तं शापं नान्वबुध्यत ।
माद्रीं मैथुनधर्मेण गच्छमानो बलादिव ॥९॥
9. sa tu kāmaparītātmā taṁ śāpaṁ nānvabudhyata ,
mādrīṁ maithunadharmeṇa gacchamāno balādiva.
9. saḥ tu kāmaparītātmā tam śāpam na anu abudhyata
mādrīm maithunadharmeṇa gaccha-mānaḥ balāt iva
9. But he, whose very being (ātman) was completely overwhelmed by (kāma) desire, did not understand that curse, even while he was uniting with Madri in the act of sexual intimacy (maithunadharma), as if driven by an irresistible force.
जीवितान्ताय कौरव्यो मन्मथस्य वशं गतः ।
शापजं भयमुत्सृज्य जगामैव बलात्प्रियाम् ॥१०॥
10. jīvitāntāya kauravyo manmathasya vaśaṁ gataḥ ,
śāpajaṁ bhayamutsṛjya jagāmaiva balātpriyām.
10. jīvitāntāya kauravyaḥ manmathasya vaśam gataḥ
śāpajam bhayam utsṛjya jagāma eva balāt priyām
10. The Kuru prince (Pandu), having fallen under the sway of the god of love (Manmatha) to the very end of his life, abandoned the fear born of the curse and indeed approached his beloved (Madri) by force.
तस्य कामात्मनो बुद्धिः साक्षात्कालेन मोहिता ।
संप्रमथ्येन्द्रियग्रामं प्रनष्टा सह चेतसा ॥११॥
11. tasya kāmātmano buddhiḥ sākṣātkālena mohitā ,
saṁpramathyendriyagrāmaṁ pranaṣṭā saha cetasā.
11. tasya kāmātmanaḥ buddhiḥ sākṣāt kālena mohitā
sampramathya indriyagrāmam pranaṣṭā saha cetasā
11. His intellect (buddhi), whose intrinsic nature (ātman) was desire, was directly deluded by Time (Kāla). Having thoroughly agitated his senses, it (the intellect) was lost along with his consciousness.
स तया सह संगम्य भार्यया कुरुनन्दन ।
पाण्डुः परमधर्मात्मा युयुजे कालधर्मणा ॥१२॥
12. sa tayā saha saṁgamya bhāryayā kurunandana ,
pāṇḍuḥ paramadharmātmā yuyuje kāladharmaṇā.
12. saḥ tayā saha saṅgamya bhāryayā kurunandana
pāṇḍuḥ paramadharmātmā yuyuje kāladharmaṇā
12. O delight of the Kurus, Pandu, whose supreme intrinsic nature (ātman) was righteousness (dharma), having united with his wife, met with the law of time (kāladharmaṇā).
ततो माद्री समालिङ्ग्य राजानं गतचेतसम् ।
मुमोच दुःखजं शब्दं पुनः पुनरतीव ह ॥१३॥
13. tato mādrī samāliṅgya rājānaṁ gatacetasam ,
mumoca duḥkhajaṁ śabdaṁ punaḥ punaratīva ha.
13. tataḥ mādrī samāliṅgya rājānam gatacetasam
mumoca duḥkhajam śabdam punaḥ punaḥ atīva ha
13. Then Madri, having embraced the unconscious king, repeatedly let out a very loud cry born of sorrow.
सह पुत्रैस्ततः कुन्ती माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ।
आजग्मुः सहितास्तत्र यत्र राजा तथागतः ॥१४॥
14. saha putraistataḥ kuntī mādrīputrau ca pāṇḍavau ,
ājagmuḥ sahitāstatra yatra rājā tathāgataḥ.
14. saha putraiḥ tataḥ kuntī mādrīputrau ca pāṇḍavau
ājagmuḥ sahitāḥ tatra yatra rājā tathāgataḥ
14. Then Kunti, along with her sons and the two sons of Madri, the Pandavas, arrived together at the place where the king lay dead.
ततो माद्र्यब्रवीद्राजन्नार्ता कुन्तीमिदं वचः ।
एकैव त्वमिहागच्छ तिष्ठन्त्वत्रैव दारकाः ॥१५॥
15. tato mādryabravīdrājannārtā kuntīmidaṁ vacaḥ ,
ekaiva tvamihāgaccha tiṣṭhantvatraiva dārakāḥ.
15. tataḥ mādrī abravīt rājan ārtā kuntīm idam vacaḥ
ekā eva tvam iha āgaccha tiṣṭhantu atra eva dārakāḥ
15. O King, then, distressed, Madri spoke these words to Kunti: 'You alone come here; let the children remain right here.'
तच्छ्रुत्वा वचनं तस्यास्तत्रैवावार्य दारकान् ।
हताहमिति विक्रुश्य सहसोपजगाम ह ॥१६॥
16. tacchrutvā vacanaṁ tasyāstatraivāvārya dārakān ,
hatāhamiti vikruśya sahasopajagāma ha.
16. tat śrutvā vacanam tasyāḥ tatra eva avārya
dārakān hatā aham iti vikruśya sahasā upajagāma ha
16. Having heard her words, and restraining the children right there, Kunti cried out, 'I am slain!' and suddenly approached them.
दृष्ट्वा पाण्डुं च माद्रीं च शयानौ धरणीतले ।
कुन्ती शोकपरीताङ्गी विललाप सुदुःखिता ॥१७॥
17. dṛṣṭvā pāṇḍuṁ ca mādrīṁ ca śayānau dharaṇītale ,
kuntī śokaparītāṅgī vilalāpa suduḥkhitā.
17. dṛṣṭvā pāṇḍum ca mādrīm ca śayānau dharaṇītale
kuntī śokaparītāṅgī vilalāpa suduḥkhitā
17. Seeing both Pandu and Madri lying on the ground, Kunti, her body overcome with grief, lamented, deeply distressed.
रक्ष्यमाणो मया नित्यं वीरः सततमात्मवान् ।
कथं त्वमभ्यतिक्रान्तः शापं जानन्वनौकसः ॥१८॥
18. rakṣyamāṇo mayā nityaṁ vīraḥ satatamātmavān ,
kathaṁ tvamabhyatikrāntaḥ śāpaṁ jānanvanaukasaḥ.
18. rakṣyamāṇaḥ mayā nityam vīraḥ satatam ātmanvān
katham tvam abhyatikrāntaḥ śāpam jānan vanaukasaḥ
18. O hero, you who were always protected by me and always self-controlled (ātman), how did you transgress the curse, even though you knew it was from the forest-dweller?
ननु नाम त्वया माद्रि रक्षितव्यो जनाधिपः ।
सा कथं लोभितवती विजने त्वं नराधिपम् ॥१९॥
19. nanu nāma tvayā mādri rakṣitavyo janādhipaḥ ,
sā kathaṁ lobhitavatī vijane tvaṁ narādhipam.
19. nanu nāma tvayā mādri rakṣitavyaḥ janādhipaḥ
sā katham lobhitavatī vijane tvam narādhipam
19. Surely, O Madri, the lord of people ought to have been protected by you. How then did she entice the king in a solitary place?
कथं दीनस्य सततं त्वामासाद्य रहोगताम् ।
तं विचिन्तयतः शापं प्रहर्षः समजायत ॥२०॥
20. kathaṁ dīnasya satataṁ tvāmāsādya rahogatām ,
taṁ vicintayataḥ śāpaṁ praharṣaḥ samajāyata.
20. katham dīnasya satatam tvām āsādya rahogatām
tam vicintayataḥ śāpam praharṣaḥ samajāyata
20. How could great joy arise in him who, constantly wretched and contemplating that curse, upon finding you secluded?
धन्या त्वमसि बाह्लीकि मत्तो भाग्यतरा तथा ।
दृष्टवत्यसि यद्वक्त्रं प्रहृष्टस्य महीपतेः ॥२१॥
21. dhanyā tvamasi bāhlīki matto bhāgyatarā tathā ,
dṛṣṭavatyasi yadvaktraṁ prahṛṣṭasya mahīpateḥ.
21. dhanyā tvam asi bāhlīki mattaḥ bhāgyatarā tathā
dṛṣṭavatī asi yat vaktram prahr̥ṣṭasya mahīpateḥ
21. You are fortunate, O Bahliki, and also more fortunate than me, because you have seen the face of the delighted king.
माद्र्युवाच ।
विलोभ्यमानेन मया वार्यमाणेन चासकृत् ।
आत्मा न वारितोऽनेन सत्यं दिष्टं चिकीर्षुणा ॥२२॥
22. mādryuvāca ,
vilobhyamānena mayā vāryamāṇena cāsakṛt ,
ātmā na vārito'nena satyaṁ diṣṭaṁ cikīrṣuṇā.
22. mādrī uvāca vilobhyamānena mayā vāryamāṇena ca
asakṛt ātmā na vāritaḥ anena satyam diṣṭam cikīrṣuṇā
22. Madri said: Even though he was being tempted by me and repeatedly restrained, his self (ātman) was not held back by him, for he truly wished to fulfill destiny.
कुन्त्युवाच ।
अहं ज्येष्ठा धर्मपत्नी ज्येष्ठं धर्मफलं मम ।
अवश्यं भाविनो भावान्मा मां माद्रि निवर्तय ॥२३॥
23. kuntyuvāca ,
ahaṁ jyeṣṭhā dharmapatnī jyeṣṭhaṁ dharmaphalaṁ mama ,
avaśyaṁ bhāvino bhāvānmā māṁ mādri nivartaya.
23. kuntī uvāca aham jyeṣṭhā dharmapatnī jyeṣṭham dharmaphalam
mama avaśyam bhāvinaḥ bhāvān mā mām mādri nivartaya
23. Kunti said: I am the eldest wife, and the greatest reward for my dutiful conduct (dharma) is mine. Therefore, O Madri, do not turn me away from these events that are bound to happen.
अन्वेष्यामीह भर्तारमहं प्रेतवशं गतम् ।
उत्तिष्ठ त्वं विसृज्यैनमिमान्रक्षस्व दारकान् ॥२४॥
24. anveṣyāmīha bhartāramahaṁ pretavaśaṁ gatam ,
uttiṣṭha tvaṁ visṛjyainamimānrakṣasva dārakān.
24. anveṣyāmi iha bhartāram aham pretavaśam gatam
uttiṣṭha tvam visr̥jya enam imān rakṣasva dārakān
24. I shall follow my husband, who has succumbed to death. You, rise, leave him, and protect these children.
माद्र्युवाच ।
अहमेवानुयास्यामि भर्तारमपलायिनम् ।
न हि तृप्तास्मि कामानां तज्ज्येष्ठा अनुमन्यताम् ॥२५॥
25. mādryuvāca ,
ahamevānuyāsyāmi bhartāramapalāyinam ,
na hi tṛptāsmi kāmānāṁ tajjyeṣṭhā anumanyatām.
25. mādrī uvāca aham eva anuyāsyāmi bhartāram apalāyinam
na hi tṛptā asmi kāmānām tat jyeṣṭhā anumanyatām
25. Madri said: "I will indeed follow my husband who did not flee. I am certainly not satisfied with my desires (kāma). Therefore, may the elder sister (Kunti) approve of this."
मां चाभिगम्य क्षीणोऽयं कामाद्भरतसत्तमः ।
तमुच्छिन्द्यामस्य कामं कथं नु यमसादने ॥२६॥
26. māṁ cābhigamya kṣīṇo'yaṁ kāmādbharatasattamaḥ ,
tamucchindyāmasya kāmaṁ kathaṁ nu yamasādane.
26. mām ca abhigamya kṣīṇaḥ ayam kāmāt bharatasattamaḥ
tam ucchindyām asya kāmam katham nu yamasādane
26. "This best among the Bharatas (King Pāṇḍu) wasted away due to his desire (kāma) for me after approaching me. How, then, can I extinguish his desire in the abode of Yama?"
न चाप्यहं वर्तयन्ती निर्विशेषं सुतेषु ते ।
वृत्तिमार्ये चरिष्यामि स्पृशेदेनस्तथा हि माम् ॥२७॥
27. na cāpyahaṁ vartayantī nirviśeṣaṁ suteṣu te ,
vṛttimārye cariṣyāmi spṛśedenastathā hi mām.
27. na ca api aham vartayantī nirviśeṣam suteṣu te
vṛttim ārye cariṣyāmi spṛśet enaḥ tathā hi mām
27. "And I cannot live on, O noble one (Kunti), treating your sons without distinction (i.e., equally), because sin (enas) would then certainly touch me."
तस्मान्मे सुतयोः कुन्ति वर्तितव्यं स्वपुत्रवत् ।
मां हि कामयमानोऽयं राजा प्रेतवशं गतः ॥२८॥
28. tasmānme sutayoḥ kunti vartitavyaṁ svaputravat ,
māṁ hi kāmayamāno'yaṁ rājā pretavaśaṁ gataḥ.
28. tasmāt me sutayoḥ kunti vartitavyam svaputravat
mām hi kāmayamānaḥ ayam rājā pretavaśam gataḥ
28. "Therefore, O Kunti, my two sons should be cared for like your own sons. For this king, desiring me (kāma), went under the sway of death."
राज्ञः शरीरेण सह ममापीदं कलेवरम् ।
दग्धव्यं सुप्रतिच्छन्नमेतदार्ये प्रियं कुरु ॥२९॥
29. rājñaḥ śarīreṇa saha mamāpīdaṁ kalevaram ,
dagdhavyaṁ supraticchannametadārye priyaṁ kuru.
29. rājñaḥ śarīreṇa saha mama api idam kalevaram
dagdhavyam supraticchannam etat ārye priyam kuru
29. "O noble lady (Kunti), this body of mine must also be cremated together with the king's body, well-covered. Please grant me this dear wish."
दारकेष्वप्रमत्ता च भवेथाश्च हिता मम ।
अतोऽन्यन्न प्रपश्यामि संदेष्टव्यं हि किंचन ॥३०॥
30. dārakeṣvapramattā ca bhavethāśca hitā mama ,
ato'nyanna prapaśyāmi saṁdeṣṭavyaṁ hi kiṁcana.
30. dārakeṣu apramattā ca bhavethāḥ ca hitā mama |
ataḥ anyat na prapaśyāmi saṃdeṣṭavyam hi kiṃcana
30. And you two should be vigilant with the children and devoted to my welfare. Beyond this, I truly do not see anything else that needs to be instructed.
वैशंपायन उवाच ।
इत्युक्त्वा तं चिताग्निस्थं धर्मपत्नी नरर्षभम् ।
मद्रराजात्मजा तूर्णमन्वारोहद्यशस्विनी ॥३१॥
31. vaiśaṁpāyana uvāca ,
ityuktvā taṁ citāgnisthaṁ dharmapatnī nararṣabham ,
madrarājātmajā tūrṇamanvārohadyaśasvinī.
31. vaiśaṃpāyana uvāca | iti uktvā tam citāgnistham dharmapatnī
nararṣabham | madrarājātmajā tūrṇam anvārohat yaśasvinī
31. Vaiśampayana said: Having spoken thus, his lawful wife (dharmapatnī), the glorious daughter of the Madra king, quickly ascended the funeral pyre after that best of men (nararṣabham), who was lying in the pyre's flames.