Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-321

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
गृहस्थो ब्रह्मचारी वा वानप्रस्थोऽथ भिक्षुकः ।
य इच्छेत्सिद्धिमास्थातुं देवतां कां यजेत सः ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
gṛhastho brahmacārī vā vānaprastho'tha bhikṣukaḥ ,
ya icchetsiddhimāsthātuṁ devatāṁ kāṁ yajeta saḥ.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca gṛhasthaḥ
brahmacārī vā vānaprasthaḥ atha
bhikṣukaḥ yaḥ icchet siddhim
āsthātum devatām kām yajeta saḥ
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca gṛhasthaḥ vā
brahmacārī vā vānaprasthaḥ atha
bhikṣukaḥ yaḥ siddhim āsthātum
icchet saḥ kām devatām yajeta
1. Yudhiṣṭhira said: 'A householder, or a celibate student (brahmacārī), or a forest dweller (vānaprastha), or a mendicant – whoever desires to attain spiritual perfection – which deity should he worship?'
कुतो ह्यस्य ध्रुवः स्वर्गः कुतो निःश्रेयसं परम् ।
विधिना केन जुहुयाद्दैवं पित्र्यं तथैव च ॥२॥
2. kuto hyasya dhruvaḥ svargaḥ kuto niḥśreyasaṁ param ,
vidhinā kena juhuyāddaivaṁ pitryaṁ tathaiva ca.
2. kutaḥ hi asya dhruvaḥ svargaḥ kutaḥ niḥśreyasam param
vidhinā kena juhuyāt daivam pitryam tathā eva ca
2. asya kutaḥ hi dhruvaḥ svargaḥ kutaḥ param niḥśreyasam
kena vidhinā daivam pitryam ca tathā eva juhuyāt
2. From whom, indeed, does this (person) obtain lasting heavenly bliss? From whom comes the supreme liberation (niḥśreyasa)? By what method should one perform Vedic fire rituals (homa) for the deities and also for the ancestors?
मुक्तश्च कां गतिं गच्छेन्मोक्षश्चैव किमात्मकः ।
स्वर्गतश्चैव किं कुर्याद्येन न च्यवते दिवः ॥३॥
3. muktaśca kāṁ gatiṁ gacchenmokṣaścaiva kimātmakaḥ ,
svargataścaiva kiṁ kuryādyena na cyavate divaḥ.
3. muktaḥ ca kām gatim gacchet mokṣaḥ ca eva kim ātmakaḥ
svargataḥ ca eva kim kuryāt yena na cyavate divaḥ
3. muktaḥ ca kām gatim gacchet mokṣaḥ ca eva kim ātmakaḥ
svargataḥ ca eva yena divaḥ na cyavate kim kuryāt
3. And what destination does a liberated (mukta) person reach? And what is the true nature of liberation (mokṣa)? And what should one do while in heaven (svarga) so that one does not fall from the celestial realm?
देवतानां च को देवः पितॄणां च तथा पिता ।
तस्मात्परतरं यच्च तन्मे ब्रूहि पितामह ॥४॥
4. devatānāṁ ca ko devaḥ pitṝṇāṁ ca tathā pitā ,
tasmātparataraṁ yacca tanme brūhi pitāmaha.
4. devatānām ca kaḥ devaḥ pitṝṇām ca tathā pitā
tasmāt parataram yat ca tat me brūhi pitāmaha
4. devatānām ca kaḥ devaḥ pitṝṇām ca tathā pitā
tasmāt ca yat parataram tat me pitāmaha brūhi
4. And who is the deity of the deities? And who is the father of the ancestors (pitṛs)? O Grandfather (pitāmaha), please tell me also whatever is higher than that.
भीष्म उवाच ।
गूढं मां प्रश्नवित्प्रश्नं पृच्छसे त्वमिहानघ ।
न ह्येष तर्कया शक्यो वक्तुं वर्षशतैरपि ॥५॥
5. bhīṣma uvāca ,
gūḍhaṁ māṁ praśnavitpraśnaṁ pṛcchase tvamihānagha ,
na hyeṣa tarkayā śakyo vaktuṁ varṣaśatairapi.
5. bhīṣmaḥ uvāca gūḍham mām praśnavit praśnam pṛcchase tvam
iha anagha na hi eṣaḥ tarkayā śakyaḥ vaktum varṣaśataiḥ api
5. bhīṣmaḥ uvāca anagha tvam iha mām gūḍham praśnavit praśnam
pṛcchase hi eṣaḥ tarkayā varṣaśataiḥ api vaktum na śakyaḥ
5. Bhishma said: 'O sinless one (anagha), you are asking me a profound question here. Indeed, this (topic) cannot be explained by reasoning (tarka), even in hundreds of years.'
ऋते देवप्रसादाद्वा राजञ्ज्ञानागमेन वा ।
गहनं ह्येतदाख्यानं व्याख्यातव्यं तवारिहन् ॥६॥
6. ṛte devaprasādādvā rājañjñānāgamena vā ,
gahanaṁ hyetadākhyānaṁ vyākhyātavyaṁ tavārihan.
6. ṛte devaprasādāt vā rājan jñānaāgamena vā gahanaṃ
hi etat ākhyānaṃ vyākhyātavyaṃ tava arihan
6. rājan arihan,
devaprasādāt vā jñānaāgamena vā ṛte,
etat gahanaṃ ākhyānaṃ hi tava vyākhyātavyaṃ.
6. O King, O destroyer of enemies, this profound narrative is indeed difficult to explain without divine grace or the acquisition of knowledge.
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
नारदस्य च संवादमृषेर्नारायणस्य च ॥७॥
7. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
nāradasya ca saṁvādamṛṣernārāyaṇasya ca.
7. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
nāradasya ca saṃvādam ṛṣeḥ nārāyaṇasya ca
7. atra api,
imām purātanam itihāsam nāradasya ca ṛṣeḥ nārāyaṇasya ca saṃvādam udāharanti.
7. Here, too, they relate this ancient narrative (itihāsa), the dialogue between Nārada and the sage (muni) Nārāyaṇa.
नारायणो हि विश्वात्मा चतुर्मूर्तिः सनातनः ।
धर्मात्मजः संबभूव पितैवं मेऽभ्यभाषत ॥८॥
8. nārāyaṇo hi viśvātmā caturmūrtiḥ sanātanaḥ ,
dharmātmajaḥ saṁbabhūva pitaivaṁ me'bhyabhāṣata.
8. nārāyaṇaḥ hi viśvātmā caturmūrtiḥ sanātanaḥ
dharmaātmajaḥ sambabhūva pitā evam me abhyabhāṣata
8. me pitā evam abhyabhāṣata: nārāyaṇaḥ hi viśvātmā caturmūrtiḥ sanātanaḥ dharmaātmajaḥ sambabhūva.
8. My father told me thus: Nārāyaṇa, the eternal universal self (ātman) with four forms, was born as the son of (dharma).
कृते युगे महाराज पुरा स्वायंभुवेऽन्तरे ।
नरो नारायणश्चैव हरिः कृष्णस्तथैव च ॥९॥
9. kṛte yuge mahārāja purā svāyaṁbhuve'ntare ,
naro nārāyaṇaścaiva hariḥ kṛṣṇastathaiva ca.
9. kṛte yuge mahārāja purā svāyaṃbhuve antare
naraḥ nārāyaṇaḥ ca eva hariḥ kṛṣṇaḥ tathā eva ca
9. mahārāja,
purā kṛte yuge svāyaṃbhuve antare,
naraḥ ca nārāyaṇaḥ eva ca,
hariḥ ca kṛṣṇaḥ tathā eva ca.
9. O great King, formerly, in the Kṛta yuga, during the period of Svāyambhuva Manu, Nara and Nārāyaṇa, as well as Hari and Kṛṣṇa, were present.
तेभ्यो नारायणनरौ तपस्तेपतुरव्ययौ ।
बदर्याश्रममासाद्य शकटे कनकामये ॥१०॥
10. tebhyo nārāyaṇanarau tapastepaturavyayau ,
badaryāśramamāsādya śakaṭe kanakāmaye.
10. tebhyaḥ nārāyaṇanarau tapas tepatuḥ avyayau
badarī-āśramam āsādya śakaṭe kanakāmaye
10. avyayau nārāyaṇanarau badarī-āśramam
kanakāmaye śakaṭe āsādya tebhyaḥ tapas tepatuḥ
10. The imperishable Nārāyaṇa and Nara performed severe spiritual practices (tapas). Having arrived at the Badari hermitage in a golden chariot, they performed these for them (the previously mentioned beings/beneficiaries).
अष्टचक्रं हि तद्यानं भूतयुक्तं मनोरमम् ।
तत्राद्यौ लोकनाथौ तौ कृशौ धमनिसंततौ ॥११॥
11. aṣṭacakraṁ hi tadyānaṁ bhūtayuktaṁ manoramam ,
tatrādyau lokanāthau tau kṛśau dhamanisaṁtatau.
11. aṣṭacakram hi tat yānam bhūtayuktam manoramam
tatra ādyau lokanāthau tau kṛśau dhamanīsaṃtatāu
11. tat yānam hi aṣṭacakram bhūtayuktam manoramam
tatra tau ādyau lokanāthau kṛśau dhamanīsaṃtatāu
11. Indeed, that vehicle was eight-wheeled, accompanied by attendant spirits, and delightful. There, those two primeval lords of the worlds (Nārāyaṇa and Nara) were emaciated and covered with veins (due to their austerities).
तपसा तेजसा चैव दुर्निरीक्षौ सुरैरपि ।
यस्य प्रसादं कुर्वाते स देवौ द्रष्टुमर्हति ॥१२॥
12. tapasā tejasā caiva durnirīkṣau surairapi ,
yasya prasādaṁ kurvāte sa devau draṣṭumarhati.
12. tapasā tejasā ca eva durnirīkṣau suraiḥ api
yasya prasādam kurvāte saḥ devau draṣṭum arhati
12. tapasā tejasā ca eva suraiḥ api durnirīkṣau
yasya prasādam kurvāte saḥ devau draṣṭum arhati
12. By their severe spiritual practice (tapas) and spiritual radiance (tejas), they were difficult for even the gods to behold. Only he, to whom they grant their grace (prasāda), is able to see those two divine beings.
नूनं तयोरनुमते हृदि हृच्छयचोदितः ।
महामेरोर्गिरेः शृङ्गात्प्रच्युतो गन्धमादनम् ॥१३॥
13. nūnaṁ tayoranumate hṛdi hṛcchayacoditaḥ ,
mahāmerorgireḥ śṛṅgātpracyuto gandhamādanam.
13. nūnam tayoḥ anumate hṛdi hṛcchayacoditaḥ
mahāmeroḥ gireḥ śṛṅgāt pracyutaḥ gandhamādanam
13. nūnam tayoḥ anumate hṛdi hṛcchayacoditaḥ
mahāmeroḥ gireḥ śṛṅgāt gandhamādanam pracyutaḥ
13. Certainly, with their (Nārāyaṇa and Nara's) permission, he, agitated by the god of love (hṛcchaya) in his heart, descended from the peak of Mount Mahāmeru to Gandhamādana.
नारदः सुमहद्भूतं लोकान्सर्वानचीचरत् ।
तं देशमगमद्राजन्बदर्याश्रममाशुगः ॥१४॥
14. nāradaḥ sumahadbhūtaṁ lokānsarvānacīcarat ,
taṁ deśamagamadrājanbadaryāśramamāśugaḥ.
14. Nāradaḥ sumahadbhūtam lokān sarvān acīcarat
tam deśam agamat rājan badaryāśramam āśugaḥ
14. Nāradaḥ sumahadbhūtam sarvān lokān acīcarat rājan,
āśugaḥ tam badaryāśramam deśam agamat
14. Nārada, a very great being, wandered through all the worlds. O King, he, the swift-mover, went to that region, the hermitage of Badarī.
तयोराह्निकवेलायां तस्य कौतूहलं त्वभूत् ।
इदं तदास्पदं कृत्स्नं यस्मिँल्लोकाः प्रतिष्ठिताः ॥१५॥
15. tayorāhnikavelāyāṁ tasya kautūhalaṁ tvabhūt ,
idaṁ tadāspadaṁ kṛtsnaṁ yasmiँllokāḥ pratiṣṭhitāḥ.
15. tayoḥ āhnika-velāyām tasya kautūhalam tu abhūt
idam tad-āspadam kṛtsnam yasmin lokāḥ pratiṣṭhitāḥ
15. tayoḥ āhnika-velāyām tasya kautūhalam tu abhūt idam kṛtsnam tad-āspadam [asti],
yasmin lokāḥ pratiṣṭhitāḥ
15. At the time of their (Nara and Nārāyaṇa's) daily rituals, indeed, a curiosity arose in him (Nārada). This entire foundation, upon which the worlds are established, is profound.
सदेवासुरगन्धर्वाः सर्षिकिंनरलेलिहाः ।
एका मूर्तिरियं पूर्वं जाता भूयश्चतुर्विधा ॥१६॥
16. sadevāsuragandharvāḥ sarṣikiṁnaralelihāḥ ,
ekā mūrtiriyaṁ pūrvaṁ jātā bhūyaścaturvidhā.
16. sa-deva-asura-gandharvāḥ sa-ṛṣi-kinnara-lelihāḥ
ekā mūrtiḥ iyam pūrvam jātā bhūyaḥ catur-vidhā
16. ekā iyam mūrtiḥ sa-deva-asura-gandharvāḥ sa-ṛṣi-kinnara-lelihāḥ pūrvam jātā,
bhūyaḥ catur-vidhā [abhūt]
16. This single form, encompassing gods, asuras, and gandharvas, as well as sages, kinnaras, and nāgas, was formerly manifested and then became fourfold.
धर्मस्य कुलसंतानो महानेभिर्विवर्धितः ।
अहो ह्यनुगृहीतोऽद्य धर्म एभिः सुरैरिह ।
नरनारायणाभ्यां च कृष्णेन हरिणा तथा ॥१७॥
17. dharmasya kulasaṁtāno mahānebhirvivardhitaḥ ,
aho hyanugṛhīto'dya dharma ebhiḥ surairiha ,
naranārāyaṇābhyāṁ ca kṛṣṇena hariṇā tathā.
17. dharmasya kula-saṃtānaḥ mahān ebhiḥ
vivardhitaḥ aho hi anugṛhītaḥ adya
dharmaḥ ebhiḥ suraiḥ iha
nara-nārāyaṇābhyām ca kṛṣṇena hariṇā tathā
17. dharmasya mahān kula-saṃtānaḥ ebhiḥ
vivardhitaḥ aho hi adya dharmaḥ iha
ebhiḥ suraiḥ ca nara-nārāyaṇābhyām
ca kṛṣṇena tathā hariṇā anugṛhītaḥ
17. The great lineage of the cosmic order (dharma) has been greatly expanded by these beings. Oh, indeed, the cosmic order (dharma) has been blessed today here by these gods, and by Nara and Nārāyaṇa, as well as by Kṛṣṇa and Hari.
तत्र कृष्णो हरिश्चैव कस्मिंश्चित्कारणान्तरे ।
स्थितौ धर्मोत्तरौ ह्येतौ तथा तपसि धिष्ठितौ ॥१८॥
18. tatra kṛṣṇo hariścaiva kasmiṁścitkāraṇāntare ,
sthitau dharmottarau hyetau tathā tapasi dhiṣṭhitau.
18. tatra kṛṣṇaḥ hariḥ ca eva kasmiṃścit kāraṇāntare
sthitau dharmottarau hi etau tathā tapasi dhiṣṭhitau
18. tatra kṛṣṇaḥ hariḥ ca eva kasmiṃścit kāraṇāntare
sthitau hi etau dharmottarau tathā tapasi dhiṣṭhitau
18. There, Krishna and Hari, for some particular reason, were situated; these two were indeed supreme in their adherence to natural law (dharma) and devoted to spiritual austerity (tapas).
एतौ हि परमं धाम कानयोराह्निकक्रिया ।
पितरौ सर्वभूतानां दैवतं च यशस्विनौ ।
कां देवतां नु यजतः पितॄन्वा कान्महामती ॥१९॥
19. etau hi paramaṁ dhāma kānayorāhnikakriyā ,
pitarau sarvabhūtānāṁ daivataṁ ca yaśasvinau ,
kāṁ devatāṁ nu yajataḥ pitṝnvā kānmahāmatī.
19. etau hi paramam dhāma kā anayoḥ
āhnikakriyā pitarau sarvabhūtānām
daivatam ca yaśasvinau kām devatām
nu yajataḥ pitṝn vā kān mahāmatī
19. etau hi paramam dhāma kā anayoḥ
āhnikakriyā sarvabhūtānām pitarau ca
yaśasvinau daivatam he mahāmatī
kām devatām nu yajataḥ vā kān pitṝn
19. These two are indeed the supreme abode. What is their daily ritual? They are the parents of all beings and glorious deities. Which deity do they, O great-minded ones, worship, or which ancestors (pitṛs)?
इति संचिन्त्य मनसा भक्त्या नारायणस्य ह ।
सहसा प्रादुरभवत्समीपे देवयोस्तदा ॥२०॥
20. iti saṁcintya manasā bhaktyā nārāyaṇasya ha ,
sahasā prādurabhavatsamīpe devayostadā.
20. iti saṃcintya manasā bhaktyā nārāyaṇasya ha
sahasā prādurabhavat samīpe devayoḥ tadā
20. iti manasā nārāyaṇasya bhaktyā saṃcintya ha
tadā sahasā devayoḥ samīpe prādurabhavat
20. Having thus pondered in mind with devotion (bhakti) to Narayana, suddenly he appeared near the two deities at that moment.
कृते दैवे च पित्र्ये च ततस्ताभ्यां निरीक्षितः ।
पूजितश्चैव विधिना यथाप्रोक्तेन शास्त्रतः ॥२१॥
21. kṛte daive ca pitrye ca tatastābhyāṁ nirīkṣitaḥ ,
pūjitaścaiva vidhinā yathāproktena śāstrataḥ.
21. kṛte daive ca pitrye ca tataḥ tābhyām nirīkṣitaḥ
pūjitaḥ ca eva vidhinā yathāproktena śāstrataḥ
21. daive ca pitrye ca kṛte tataḥ tābhyām nirīkṣitaḥ
ca eva śāstrataḥ yathāproktena vidhinā pūjitaḥ
21. After they had performed both the divine and ancestral rituals, he was then observed by them and worshipped according to the method prescribed in the scriptures.
तं दृष्ट्वा महदाश्चर्यमपूर्वं विधिविस्तरम् ।
उपोपविष्टः सुप्रीतो नारदो भगवानृषिः ॥२२॥
22. taṁ dṛṣṭvā mahadāścaryamapūrvaṁ vidhivistaram ,
upopaviṣṭaḥ suprīto nārado bhagavānṛṣiḥ.
22. tam dṛṣṭvā mahat āścaryam apūrvam vidhi-vistaram
upopaviṣṭaḥ suprītaḥ nāradaḥ bhagavān ṛṣiḥ
22. nāradaḥ bhagavān ṛṣiḥ tam mahat apūrvam
vidhi-vistaram āścaryam dṛṣṭvā suprītaḥ upopaviṣṭaḥ
22. Having seen that great, unprecedented, and elaborate ritual procedure, the divine sage Nārada, feeling very pleased, sat nearby.
नारायणं संनिरीक्ष्य प्रसन्नेनान्तरात्मना ।
नमस्कृत्वा महादेवमिदं वचनमब्रवीत् ॥२३॥
23. nārāyaṇaṁ saṁnirīkṣya prasannenāntarātmanā ,
namaskṛtvā mahādevamidaṁ vacanamabravīt.
23. nārāyaṇam saṃnirīkṣya prasannena antarātmanā
namaskṛtvā mahādevam idam vacanam abravīt
23. prasannena antarātmanā nārāyaṇam saṃnirīkṣya
mahādevam namaskṛtvā idam vacanam abravīt
23. Having seen Nārāyaṇa with a serene inner self (ātman), and having offered obeisance to the great deity, he spoke these words.
वेदेषु सपुराणेषु साङ्गोपाङ्गेषु गीयसे ।
त्वमजः शाश्वतो धाता मतोऽमृतमनुत्तमम् ।
प्रतिष्ठितं भूतभव्यं त्वयि सर्वमिदं जगत् ॥२४॥
24. vedeṣu sapurāṇeṣu sāṅgopāṅgeṣu gīyase ,
tvamajaḥ śāśvato dhātā mato'mṛtamanuttamam ,
pratiṣṭhitaṁ bhūtabhavyaṁ tvayi sarvamidaṁ jagat.
24. vedeṣu sapurāṇeṣu sāṅgopāṅgeṣu gīyase
tvam ajaḥ śāśvataḥ dhātā mataḥ
amṛtam anuttamam pratiṣṭhitam
bhūta-bhavyam tvayi sarvam idam jagat
24. tvam vedeṣu sapurāṇeṣu sāṅgopāṅgeṣu
gīyase tvam ajaḥ śāśvataḥ dhātā
anuttamam amṛtam mataḥ sarvam idam
jagat bhūta-bhavyam tvayi pratiṣṭhitam
24. You are praised in the Vedas, along with the Purāṇas and their auxiliary and sub-auxiliary texts. You are considered the unborn, eternal sustainer, and unsurpassed immortality. All of this universe, past and future, is established in you.
चत्वारो ह्याश्रमा देव सर्वे गार्हस्थ्यमूलकाः ।
यजन्ते त्वामहरहर्नानामूर्तिसमास्थितम् ॥२५॥
25. catvāro hyāśramā deva sarve gārhasthyamūlakāḥ ,
yajante tvāmaharaharnānāmūrtisamāsthitam.
25. catvāraḥ hi āśramāḥ deva sarve gārhasthya-mūlakāḥ
yajante tvām ahar-ahaḥ nānā-mūrti-samāsthitam
25. deva hi sarve catvāraḥ āśramāḥ gārhasthya-mūlakāḥ
te tvām nānā-mūrti-samāsthitam ahar-ahaḥ yajante
25. O Lord, indeed all four stages of life (āśramas) have the householder (gārhasthya) as their foundation. They worship you daily, who are situated in various forms.
पिता माता च सर्वस्य जगतः शाश्वतो गुरुः ।
कं त्वद्य यजसे देवं पितरं कं न विद्महे ॥२६॥
26. pitā mātā ca sarvasya jagataḥ śāśvato guruḥ ,
kaṁ tvadya yajase devaṁ pitaraṁ kaṁ na vidmahe.
26. pitā mātā ca sarvasya jagataḥ śāśvataḥ guruḥ
kam tu adya yajase devam pitaram kam na vidmahe
26. sarvasya jagataḥ pitā mātā ca śāśvataḥ guruḥ (asti).
tu adya kam devam kam pitaram yajase (tat) na vidmahe.
26. He is the eternal father, mother, and preceptor of the entire universe. But today, which god, which father, do you worship? We do not know (him).
श्रीभगवानुवाच ।
अवाच्यमेतद्वक्तव्यमात्मगुह्यं सनातनम् ।
तव भक्तिमतो ब्रह्मन्वक्ष्यामि तु यथातथम् ॥२७॥
27. śrībhagavānuvāca ,
avācyametadvaktavyamātmaguhyaṁ sanātanam ,
tava bhaktimato brahmanvakṣyāmi tu yathātatham.
27. śrī-bhagavān uvāca avācyam etat vaktavyam ātma-guhyam
sanātanam tava bhaktimataḥ brahman vakṣyāmi tu yathātatham
27. śrī-bhagavān uvāca.
etat avācyam vaktavyam sanātanam ātma-guhyam (idam) tava bhaktimataḥ brahman tu yathātatham vakṣyāmi.
27. The Blessed Lord said: "This eternal and profound secret of the self (ātman), which is generally inexpressible yet must be revealed, I will indeed explain to you, O Brahmin (brahman), who are full of devotion (bhakti), just as it is."
यत्तत्सूक्ष्ममविज्ञेयमव्यक्तमचलं ध्रुवम् ।
इन्द्रियैरिन्द्रियार्थैश्च सर्वभूतैश्च वर्जितम् ॥२८॥
28. yattatsūkṣmamavijñeyamavyaktamacalaṁ dhruvam ,
indriyairindriyārthaiśca sarvabhūtaiśca varjitam.
28. yat tat sūkṣmam avijñeyam avyaktam acalam dhruvam
indriyaiḥ indriya-arthaiḥ ca sarva-bhūtaiḥ ca varjitam
28. yat tat sūkṣmam avijñeyam avyaktam acalam dhruvam (ca asti),
(tat) indriyaiḥ indriya-arthaiḥ ca sarva-bhūtaiḥ ca varjitam (asti).
28. That which is subtle, unknowable, unmanifest, unmoving, and constant; it is devoid of senses, sense objects, and all living beings.
स ह्यन्तरात्मा भूतानां क्षेत्रज्ञश्चेति कथ्यते ।
त्रिगुणव्यतिरिक्तोऽसौ पुरुषश्चेति कल्पितः ।
तस्मादव्यक्तमुत्पन्नं त्रिगुणं द्विजसत्तम ॥२९॥
29. sa hyantarātmā bhūtānāṁ kṣetrajñaśceti kathyate ,
triguṇavyatirikto'sau puruṣaśceti kalpitaḥ ,
tasmādavyaktamutpannaṁ triguṇaṁ dvijasattama.
29. sa hi antara-ātman bhūtānām kṣetra-jñaḥ
ca iti kathyate tri-guṇa-vyatiriktaḥ
asau puruṣaḥ ca iti kalpitaḥ tasmāt
avyaktam utpannam tri-guṇam dvija-sattama
29. sa hi bhūtānām antara-ātman kṣetra-jñaḥ ca iti kathyate.
asau tri-guṇa-vyatiriktaḥ puruṣaḥ ca iti kalpitaḥ.
tasmāt dvija-sattama,
tri-guṇam avyaktam utpannam.
29. Indeed, he is called the indwelling self (ātman) of beings and the knower of the field. This one, beyond the three qualities (guṇa), is conceived as the cosmic person (puruṣa). From that, O best of the twice-born, the unmanifest (which is composed of the three qualities) is produced.
अव्यक्ता व्यक्तभावस्था या सा प्रकृतिरव्यया ।
तां योनिमावयोर्विद्धि योऽसौ सदसदात्मकः ।
आवाभ्यां पूज्यतेऽसौ हि दैवे पित्र्ये च कल्पिते ॥३०॥
30. avyaktā vyaktabhāvasthā yā sā prakṛtiravyayā ,
tāṁ yonimāvayorviddhi yo'sau sadasadātmakaḥ ,
āvābhyāṁ pūjyate'sau hi daive pitrye ca kalpite.
30. avyaktā vyaktāvasthā yā sā prakṛtiḥ
avyayā tām yonim āvayoḥ viddhi
yaḥ asau sadasadātmakaḥ āvābhyām
pūjyate asau hi daive pitrye ca kalpite
30. yā avyaktā vyaktāvasthā sā avyayā
prakṛtiḥ yaḥ asau sadasadātmakaḥ
tām āvayoḥ yonim viddhi hi āvābhyām
asau daive pitrye ca kalpite pūjyate
30. That which is unmanifest yet comes into a manifest state - that is the imperishable primary nature (prakṛti). Know that primary nature to be our origin, who embodies both existent and non-existent aspects. Indeed, that primary nature is worshipped by both of us in the prescribed divine and ancestral rites.
नास्ति तस्मात्परोऽन्यो हि पिता देवोऽथ वा द्विजः ।
आत्मा हि नौ स विज्ञेयस्ततस्तं पूजयावहे ॥३१॥
31. nāsti tasmātparo'nyo hi pitā devo'tha vā dvijaḥ ,
ātmā hi nau sa vijñeyastatastaṁ pūjayāvahe.
31. na asti tasmāt paraḥ anyaḥ hi pitā devaḥ atha vā
dvijaḥ ātmā hi nau saḥ vijñeyaḥ tataḥ tam pūjayāvahe
31. hi tasmāt paraḥ anyaḥ pitā devaḥ atha vā dvijaḥ na
asti hi saḥ nau ātmā vijñeyaḥ tataḥ tam pūjayāvahe
31. Indeed, there is no other superior to that one - neither a father, nor a god, nor a Brahmin (dvija). Indeed, that one is to be known as the very self (ātman) of us two. Therefore, we two worship him.
तेनैषा प्रथिता ब्रह्मन्मर्यादा लोकभाविनी ।
दैवं पित्र्यं च कर्तव्यमिति तस्यानुशासनम् ॥३२॥
32. tenaiṣā prathitā brahmanmaryādā lokabhāvinī ,
daivaṁ pitryaṁ ca kartavyamiti tasyānuśāsanam.
32. tena eṣā prathitā brahman maryādā lokabhāvinī
daivam pitryam ca kartavyam iti tasya anuśāsanam
32. brahman tena eṣā lokabhāvinī maryādā prathitā
daivam pitryam ca kartavyam iti tasya anuśāsanam
32. O brahmin, by that one, this custom that sustains the world has been established: 'The divine and ancestral duties must be performed.' This is his instruction.
ब्रह्मा स्थाणुर्मनुर्दक्षो भृगुर्धर्मस्तपो दमः ।
मरीचिरङ्गिरात्रिश्च पुलस्त्यः पुलहः क्रतुः ॥३३॥
33. brahmā sthāṇurmanurdakṣo bhṛgurdharmastapo damaḥ ,
marīciraṅgirātriśca pulastyaḥ pulahaḥ kratuḥ.
33. brahmā sthāṇuḥ manuḥ dakṣaḥ bhṛguḥ dharmaḥ tapaḥ damaḥ
marīciḥ aṅgirāḥ atriḥ ca pulastyaḥ pulahaḥ kratuḥ
33. brahmā sthāṇuḥ manuḥ dakṣaḥ bhṛguḥ dharmaḥ tapaḥ damaḥ
marīciḥ aṅgirāḥ atriḥ ca pulastyaḥ pulahaḥ kratuḥ
33. Brahma, Sthanu, Manu, Daksha, Bhrigu, Dharma, Tapas, Dama, Marichi, Angiras, Atri, Pulastya, Pulaha, and Kratu.
वसिष्ठः परमेष्ठी च विवस्वान्सोम एव च ।
कर्दमश्चापि यः प्रोक्तः क्रोधो विक्रीत एव च ॥३४॥
34. vasiṣṭhaḥ parameṣṭhī ca vivasvānsoma eva ca ,
kardamaścāpi yaḥ proktaḥ krodho vikrīta eva ca.
34. vasiṣṭhaḥ parameṣṭhī ca vivasvān somaḥ eva ca
kardamaḥ ca api yaḥ proktaḥ krodhaḥ vikrītaḥ eva ca
34. Vasiṣṭha, Parameṣṭhī, Vivasvān, and Soma, along with Kardama who is mentioned, and Krodha, and Vikrīta.
एकविंशतिरुत्पन्नास्ते प्रजापतयः स्मृताः ।
तस्य देवस्य मर्यादां पूजयन्ति सनातनीम् ॥३५॥
35. ekaviṁśatirutpannāste prajāpatayaḥ smṛtāḥ ,
tasya devasya maryādāṁ pūjayanti sanātanīm.
35. ekaviṃśatiḥ utpannāḥ te prajāpatayaḥ smṛtāḥ
tasya devasya maryādām pūjayanti sanātanīm
35. These twenty-one are born and are remembered as the Prajāpatis. They honor the eternal ordinance (dharma) of that supreme being.
दैवं पित्र्यं च सततं तस्य विज्ञाय तत्त्वतः ।
आत्मप्राप्तानि च ततो जानन्ति द्विजसत्तमाः ॥३६॥
36. daivaṁ pitryaṁ ca satataṁ tasya vijñāya tattvataḥ ,
ātmaprāptāni ca tato jānanti dvijasattamāḥ.
36. daivam pitryam ca satatam tasya vijñāya tattvataḥ
ātmaprāptāni ca tataḥ jānanti dvijasattamāḥ
36. Having always understood the divine and ancestral (duties) of that supreme being truly, the best among the twice-born (dvija) then know the things realized by the self (ātman).
स्वर्गस्था अपि ये केचित्तं नमस्यन्ति देहिनः ।
ते तत्प्रसादाद्गच्छन्ति तेनादिष्टफलां गतिम् ॥३७॥
37. svargasthā api ye kecittaṁ namasyanti dehinaḥ ,
te tatprasādādgacchanti tenādiṣṭaphalāṁ gatim.
37. svargasthāḥ api ye kecit tam namasyanti dehinaḥ
te tatprasādāt gacchanti tenādiṣṭaphalām gatim
37. Even those embodied beings dwelling in heaven, who venerate him, attain a destiny whose outcome is determined by his grace.
ये हीनाः सप्तदशभिर्गुणैः कर्मभिरेव च ।
कलाः पञ्चदश त्यक्त्वा ते मुक्ता इति निश्चयः ॥३८॥
38. ye hīnāḥ saptadaśabhirguṇaiḥ karmabhireva ca ,
kalāḥ pañcadaśa tyaktvā te muktā iti niścayaḥ.
38. ye hīnāḥ saptadaśabhiḥ guṇaiḥ karmabhiḥ eva ca
kalāḥ pañcadaśa tyaktvā te muktāḥ iti niścayaḥ
38. ye saptadaśabhiḥ guṇaiḥ karmabhiḥ ca eva hīnāḥ
pañcadaśa kalāḥ tyaktvā te muktāḥ iti niścayaḥ
38. Those who are devoid of the seventeen constituents and their actions (karma), having abandoned the fifteen faculties, are surely liberated (mokṣa). This is certain.
मुक्तानां तु गतिर्ब्रह्मन्क्षेत्रज्ञ इति कल्पितः ।
स हि सर्वगतश्चैव निर्गुणश्चैव कथ्यते ॥३९॥
39. muktānāṁ tu gatirbrahmankṣetrajña iti kalpitaḥ ,
sa hi sarvagataścaiva nirguṇaścaiva kathyate.
39. muktānām tu gatiḥ brahman kṣetrajñaḥ iti kalpitaḥ
saḥ hi sarvagataḥ ca eva nirguṇaḥ ca eva kathyate
39. brahman,
muktānām gatiḥ tu kṣetrajñaḥ iti kalpitaḥ hi saḥ sarvagataḥ ca eva nirguṇaḥ ca eva kathyate
39. O Brahman, the destination of the liberated is indeed designated as the knower of the field (kṣetrajña). For he is described as both all-pervading and without (material) qualities (guṇas).
दृश्यते ज्ञानयोगेन आवां च प्रसृतौ ततः ।
एवं ज्ञात्वा तमात्मानं पूजयावः सनातनम् ॥४०॥
40. dṛśyate jñānayogena āvāṁ ca prasṛtau tataḥ ,
evaṁ jñātvā tamātmānaṁ pūjayāvaḥ sanātanam.
40. dṛśyate jñānayogena āvām ca prasṛtau tataḥ
evam jñātvā tam ātmānam pūjayāvaḥ sanātanam
40. saḥ jñānayogena dṛśyate tataḥ ca āvām prasṛtau
evam tam sanātanam ātmānam jñātvā āvām pūjayāvaḥ
40. He is seen through the path of knowledge (jñāna yoga). And from him, we two have emanated. Having thus known that eternal Self (ātman), we two worship him.
तं वेदाश्चाश्रमाश्चैव नानातनुसमास्थिताः ।
भक्त्या संपूजयन्त्याद्यं गतिं चैषां ददाति सः ॥४१॥
41. taṁ vedāścāśramāścaiva nānātanusamāsthitāḥ ,
bhaktyā saṁpūjayantyādyaṁ gatiṁ caiṣāṁ dadāti saḥ.
41. tam vedāḥ ca āśramāḥ ca eva nānātanusamāsthitāḥ
bhaktyā sampūjayanti ādyam gatim ca eṣām dadāti saḥ
41. vedāḥ ca āśramāḥ ca eva nānātanusamāsthitāḥ bhaktyā
tam ādyam sampūjayanti saḥ ca eṣām gatim dadāti
41. The Vedas, and also the stages of life (āśramas), who abide in various forms, worship that primeval one with devotion (bhakti). And he grants them their respective destinations.
ये तु तद्भाविता लोके एकान्तित्वं समास्थिताः ।
एतदभ्यधिकं तेषां यत्ते तं प्रविशन्त्युत ॥४२॥
42. ye tu tadbhāvitā loke ekāntitvaṁ samāsthitāḥ ,
etadabhyadhikaṁ teṣāṁ yatte taṁ praviśantyuta.
42. ye tu tadbhāvitāḥ loke ekāntitvam samāsthitaḥ
etat abhyadhikam teṣām yat te tam praviśanti uta
42. ye tu loke ekāntitvam samāsthitaḥ tadbhāvitāḥ,
etat teṣām abhyadhikam yat te tam uta praviśanti.
42. But those who are absorbed in that [supreme reality] and are firmly established in exclusive devotion (ekāntitva) in the world - this is supremely beneficial for them, for they truly enter into Him.
इति गुह्यसमुद्देशस्तव नारद कीर्तितः ।
भक्त्या प्रेम्णा च विप्रर्षे अस्मद्भक्त्या च ते श्रुतः ॥४३॥
43. iti guhyasamuddeśastava nārada kīrtitaḥ ,
bhaktyā premṇā ca viprarṣe asmadbhaktyā ca te śrutaḥ.
43. iti guhyasamuddeśaḥ tava nārada kīrtitaḥ bhaktyā
premṇā ca viprarṣe asmadbhaktyā ca te śrutaḥ
43. nārada viprarṣe,
iti tava guhyasamuddeśaḥ kīrtitaḥ.
ca bhaktyā premṇā ca asmadbhaktyā te śrutaḥ.
43. Thus, this exposition of sacred secrets (guhya) has been recounted to you, O Nārada. And through your devotion (bhakti) and love, O Brahmin-sage (viprarṣi), it has been heard by you, made possible by My devotion (bhakti).