Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-271

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
उशनोवाच ।
नमस्तस्मै भगवते देवाय प्रभविष्णवे ।
यस्य पृथ्वीतलं तात साकाशं बाहुगोचरम् ॥१॥
1. uśanovāca ,
namastasmai bhagavate devāya prabhaviṣṇave ,
yasya pṛthvītalaṁ tāta sākāśaṁ bāhugocaram.
1. uśanaḥ uvāca namaḥ tasmai bhagavate devāya
prabhāviṣṇave yasya pṛthvītalam tāta sākāśam bāhugocaram
1. uśanaḥ uvāca tāta yasya sākāśam pṛthvītalam
bāhugocaram tasmai bhagavate devāya prabhāviṣṇave namaḥ
1. Uśana said: Salutations to that venerable, all-powerful Deity, dear son (tāta), whose entire earthly realm, along with the sky, is within the grasp of his arm (or under his control).
मूर्धा यस्य त्वनन्तं च स्थानं दानवसत्तम ।
तस्याहं ते प्रवक्ष्यामि विष्णोर्माहात्म्यमुत्तमम् ॥२॥
2. mūrdhā yasya tvanantaṁ ca sthānaṁ dānavasattama ,
tasyāhaṁ te pravakṣyāmi viṣṇormāhātmyamuttamam.
2. mūrdhā yasya tu anantaṃ ca sthānam dānavasattama
tasya ahaṃ te pravakṣyāmi viṣṇoḥ māhātmyam uttamam
2. dānavasattama ahaṃ te pravakṣyāmi uttamam
māhātmyam viṣṇoḥ yasya mūrdhā tu anantaṃ ca sthānam
2. O best of Dānavas, I will now declare to you the supreme greatness (māhātmya) of Viṣṇu, whose head is indeed the infinite and the abode (of all).
भीष्म उवाच ।
तयोः संवदतोरेवमाजगाम महामुनिः ।
सनत्कुमारो धर्मात्मा संशयच्छेदनाय वै ॥३॥
3. bhīṣma uvāca ,
tayoḥ saṁvadatorevamājagāma mahāmuniḥ ,
sanatkumāro dharmātmā saṁśayacchedanāya vai.
3. bhīṣmaḥ uvāca tayoḥ saṃvadatoḥ evam ājagāma mahāmuniḥ
sanatkumāraḥ dharmātmā saṃśayacchedanāya vai
3. bhīṣmaḥ uvāca mahāmuniḥ sanatkumāraḥ dharmātmā
ājagāma vai saṃśayacchedanāya tayoḥ evam saṃvadatoḥ
3. Bhishma said: As those two were conversing in this manner, the great sage Sanatkumāra, whose inherent nature (dharma) was righteousness, arrived indeed to dispel their doubts.
स पूजितोऽसुरेन्द्रेण मुनिनोशनसा तथा ।
निषसादासने राजन्महार्हे मुनिपुंगवः ॥४॥
4. sa pūjito'surendreṇa muninośanasā tathā ,
niṣasādāsane rājanmahārhe munipuṁgavaḥ.
4. saḥ pūjitaḥ asurendreṇa muninā uśanasā tathā
niṣasāda āsane rājan mahārhe munipuṃgavaḥ
4. rājan saḥ munipuṃgavaḥ pūjitaḥ asurendreṇa
tathā muninā uśanasā niṣasāda mahārhe āsane
4. O king, that foremost among sages, having been honored by the lord of Asuras and by the sage Uśanas, then sat down on a highly valuable seat.
तमासीनं महाप्राज्ञमुशना वाक्यमब्रवीत् ।
ब्रूह्यस्मै दानवेन्द्राय विष्णोर्माहात्म्यमुत्तमम् ॥५॥
5. tamāsīnaṁ mahāprājñamuśanā vākyamabravīt ,
brūhyasmai dānavendrāya viṣṇormāhātmyamuttamam.
5. tam āsīnaṃ mahāprājñaṃ uśanā vākyam abravīt
brūhi asmai dānavendrāya viṣṇoḥ māhātmyam uttamam
5. uśanā abravīt vākyam tam āsīnaṃ mahāprājñaṃ
brūhi asmai dānavendrāya uttamam māhātmyam viṣṇoḥ
5. Uśanas spoke to that highly wise one, who was seated, saying: "Speak to this lord of Dānavas about the supreme greatness (māhātmya) of Viṣṇu."
सनत्कुमारस्तु ततः श्रुत्वा प्राह वचोऽर्थवत् ।
विष्णोर्माहात्म्यसंयुक्तं दानवेन्द्राय धीमते ॥६॥
6. sanatkumārastu tataḥ śrutvā prāha vaco'rthavat ,
viṣṇormāhātmyasaṁyuktaṁ dānavendrāya dhīmate.
6. sanatkumāraḥ tu tataḥ śrutvā prāha vacaḥ arthavat
viṣṇoḥ māhātmyasaṃyuktaṃ dānavendrāya dhīmate
6. tataḥ sanatkumāraḥ tu śrutvā dhīmate dānavendrāya
viṣṇoḥ māhātmyasaṃyuktaṃ arthavat vacaḥ prāha
6. Then Sanatkumāra, having heard, spoke meaningful words, imbued with the glory of Viṣṇu, to the wise king of the Dānavas.
शृणु सर्वमिदं दैत्य विष्णोर्माहात्म्यमुत्तमम् ।
विष्णौ जगत्स्थितं सर्वमिति विद्धि परंतप ॥७॥
7. śṛṇu sarvamidaṁ daitya viṣṇormāhātmyamuttamam ,
viṣṇau jagatsthitaṁ sarvamiti viddhi paraṁtapa.
7. śṛṇu sarvam idaṃ daitya viṣṇoḥ māhātmyam uttamam
viṣṇau jagat sthitam sarvam iti viddhi paraṃtapa
7. daitya paraṃtapa śṛṇu viṣṇoḥ idaṃ uttamam sarvam
māhātmyam jagat sarvam viṣṇau sthitam iti viddhi
7. O Dānava, tormentor of foes, listen to all this supreme glory of Viṣṇu. Know that the entire world is situated in Viṣṇu.
सृजत्येष महाबाहो भूतग्रामं चराचरम् ।
एष चाक्षिपते काले काले विसृजते पुनः ।
अस्मिन्गच्छन्ति विलयमस्माच्च प्रभवन्त्युत ॥८॥
8. sṛjatyeṣa mahābāho bhūtagrāmaṁ carācaram ,
eṣa cākṣipate kāle kāle visṛjate punaḥ ,
asmingacchanti vilayamasmācca prabhavantyuta.
8. sṛjati eṣaḥ mahābāho bhūtagrāmaṃ
carācaram eṣaḥ ca ākṣipate kāle
kāle visṛjate punaḥ asmin gacchanti
vilayam asmāt ca prabhavanti uta
8. mahābāho eṣaḥ carācaram bhūtagrāmaṃ
sṛjati eṣaḥ ca kāle ākṣipate
kāle punaḥ visṛjate asmin vilayam
gacchanti asmāt ca uta prabhavanti
8. O mighty-armed one, He creates the multitude of moving and non-moving beings. And at the appointed time, He withdraws them; at the appointed time, He again releases them. Into Him they go into dissolution, and from Him, indeed, they originate.
नैष दानवता शक्यस्तपसा नैव चेज्यया ।
संप्राप्तुमिन्द्रियाणां तु संयमेनैव शक्यते ॥९॥
9. naiṣa dānavatā śakyastapasā naiva cejyayā ,
saṁprāptumindriyāṇāṁ tu saṁyamenaiva śakyate.
9. na eṣaḥ dānavatā śakyaḥ tapasā na eva ca ijyayā
samprāptum indriyāṇāṃ tu saṃyamena eva śakyate
9. eṣaḥ dānavatā na śakyaḥ tapasā ca eva ijyayā na
samprāptum tu indriyāṇāṃ saṃyamena eva śakyate
9. He cannot be attained through demonic nature, nor by asceticism (tapas), nor even by Vedic ritual (yajña). But He can be attained only through the restraint of the senses.
बाह्ये चाभ्यन्तरे चैव कर्मणा मनसि स्थितः ।
निर्मलीकुरुते बुद्ध्या सोऽमुत्रानन्त्यमश्नुते ॥१०॥
10. bāhye cābhyantare caiva karmaṇā manasi sthitaḥ ,
nirmalīkurute buddhyā so'mutrānantyamaśnute.
10. bāhye ca ābhyantare ca eva karmaṇā manasi sthitaḥ
| nirmalīkurute buddhyā saḥ amutra ānantyam aśnute
10. saḥ bāhye ca ābhyantare ca eva manasi sthitaḥ
karmaṇā buddhyā nirmalīkurute amutra ānantyam aśnute
10. A person whose mind (manas) is established in both external and internal realities purifies themselves through action (karma) and intellect. Such a person attains endlessness (ānantya) in the hereafter.
यथा हिरण्यकर्ता वै रूप्यमग्नौ विशोधयेत् ।
बहुशोऽतिप्रयत्नेन महतात्मकृतेन ह ॥११॥
11. yathā hiraṇyakartā vai rūpyamagnau viśodhayet ,
bahuśo'tiprayatnena mahatātmakṛtena ha.
11. yathā hiraṇyakartā vai rūpyam agnau viśodhayet
| bahuśaḥ atiprayatnena mahatā ātmakṛtena ha
11. yathā hiraṇyakartā vai agnau rūpyam bahuśaḥ
atiprayatnena mahatā ātmakṛtena ha viśodhayet
11. Just as a goldsmith indeed purifies silver in the fire repeatedly, with immense effort and great personal exertion.
तद्वज्जातिशतैर्जीवः शुध्यतेऽल्पेन कर्मणा ।
यत्नेन महता चैवाप्येकजातौ विशुध्यते ॥१२॥
12. tadvajjātiśatairjīvaḥ śudhyate'lpena karmaṇā ,
yatnena mahatā caivāpyekajātau viśudhyate.
12. tadvat jātiśataiḥ jīvaḥ śudhyate alpena karmaṇā
| yatnena mahatā ca eva api ekajātau viśudhyate
12. tadvat jīvaḥ alpena karmaṇā jātiśataiḥ śudhyate
ca eva api mahatā yatnena ekajātau viśudhyate
12. Similarly, the living being (jīva) is purified over hundreds of existences through even a small amount of action (karma); yet, it is also thoroughly purified even in a single existence through great effort.
लीलयाल्पं यथा गात्रात्प्रमृज्यादात्मनो रजः ।
बहु यत्नेन महता दोषनिर्हरणं तथा ॥१३॥
13. līlayālpaṁ yathā gātrātpramṛjyādātmano rajaḥ ,
bahu yatnena mahatā doṣanirharaṇaṁ tathā.
13. līlayā alpam yathā gātrāt pramṛjyāt ātmanaḥ
rajaḥ | bahu yatnena mahatā doṣanirharaṇam tathā
13. yathā līlayā ātmanaḥ gātrāt alpam rajaḥ pramṛjyāt
tathā bahu doṣanirharaṇam mahatā yatnena (bhavati)
13. Just as one might easily wipe a little dust from one's own body, similarly, the removal of many impurities (doṣa) requires great effort.
यथा चाल्पेन माल्येन वासितं तिलसर्षपम् ।
न मुञ्चति स्वकं गन्धं तद्वत्सूक्ष्मस्य दर्शनम् ॥१४॥
14. yathā cālpena mālyena vāsitaṁ tilasarṣapam ,
na muñcati svakaṁ gandhaṁ tadvatsūkṣmasya darśanam.
14. yathā ca alpena mālyena vāsitam tilasarṣapam na
muñcati svakam gandham tadvat sūkṣmasya darśanam
14. yathā ca tilasarṣapam alpena mālyena vāsitam svakam gandham na muñcati,
tadvat sūkṣmasya darśanam
14. Just as sesame and mustard seeds, when lightly scented with a small amount of perfume, do not relinquish their inherent fragrance, similarly is the understanding (or perception) of the subtle.
तदेव बहुभिर्माल्यैर्वास्यमानं पुनः पुनः ।
विमुञ्चति स्वकं गन्धं माल्यगन्धेऽवतिष्ठति ॥१५॥
15. tadeva bahubhirmālyairvāsyamānaṁ punaḥ punaḥ ,
vimuñcati svakaṁ gandhaṁ mālyagandhe'vatiṣṭhati.
15. tat eva bahubhiḥ mālyaiḥ vāsyamānam punaḥ punaḥ
vimuñcati svakam gandham mālyagandhe avatiṣṭhati
15. tat eva punaḥ punaḥ bahubhiḥ mālyaiḥ vāsyamānam svakam gandham vimuñcati,
mālyagandhe avatiṣṭhati
15. That very same thing (referring to the sesame and mustard seeds), when repeatedly scented with many perfumes, relinquishes its inherent fragrance and persists in the fragrance of the perfume.
एवं जातिशतैर्युक्तो गुणैरेव प्रसङ्गिषु ।
बुद्ध्या निवर्तते दोषो यत्नेनाभ्यासजेन वै ॥१६॥
16. evaṁ jātiśatairyukto guṇaireva prasaṅgiṣu ,
buddhyā nivartate doṣo yatnenābhyāsajena vai.
16. evam jātiśataiḥ yuktaḥ guṇaiḥ eva prasaṅgiṣu
buddhyā nivartate doṣaḥ yatnena abhyāsajena vai
16. evam,
prasaṅgiṣu jātiśataiḥ guṇaiḥ eva yuktaḥ doṣaḥ buddhyā abhyāsajena yatnena vai nivartate
16. In this way, a fault (doṣa), even for those involved in hundreds of births (saṃsāra) and devoted solely to the qualities (guṇa), is removed by discernment (buddhi) and by effort arising from sustained practice (abhyāsa).
कर्मणा स्वेन रक्तानि विरक्तानि च दानव ।
यथा कर्मविशेषांश्च प्राप्नुवन्ति तथा शृणु ॥१७॥
17. karmaṇā svena raktāni viraktāni ca dānava ,
yathā karmaviśeṣāṁśca prāpnuvanti tathā śṛṇu.
17. karmaṇā svena raktāni viraktāni ca dānava
yathā karmaviśeṣāḥ ca prāpnuvanti tathā śṛṇu
17. dānava,
śṛṇu tathā yathā svena karmaṇā raktāni ca viraktāni karmaviśeṣāḥ ca prāpnuvanti
17. O Dānava, listen now to how beings become attached or detached through their own actions (karma), and how they experience various particular outcomes (karma).
यथा च संप्रवर्तन्ते यस्मिंस्तिष्ठन्ति वा विभो ।
तत्तेऽनुपूर्व्या व्याख्यास्ये तदिहैकमनाः शृणु ॥१८॥
18. yathā ca saṁpravartante yasmiṁstiṣṭhanti vā vibho ,
tatte'nupūrvyā vyākhyāsye tadihaikamanāḥ śṛṇu.
18. yathā ca sampravartante yasmin tiṣṭhanti vā vibho
tat te anupūrvyā vyākhyāsye tat iha ekamanāḥ śṛṇu
18. vibho,
yathā ca yasmin (te) sampravartante vā tiṣṭhanti,
tat te anupūrvyā vyākhyāsye.
tat iha ekamanāḥ śṛṇu.
18. O all-pervading Lord, I shall explain to you in due order how beings come into existence and in whom they reside. Therefore, listen to this with a concentrated mind.
अनादिनिधनः श्रीमान्हरिर्नारायणः प्रभुः ।
स वै सृजति भूतानि स्थावराणि चराणि च ॥१९॥
19. anādinidhanaḥ śrīmānharirnārāyaṇaḥ prabhuḥ ,
sa vai sṛjati bhūtāni sthāvarāṇi carāṇi ca.
19. anādinidhanaḥ śrīmān hariḥ nārāyaṇaḥ prabhuḥ
sa vai sṛjati bhūtāni sthāvarāṇi carāṇi ca
19. anādinidhanaḥ śrīmān hariḥ nārāyaṇaḥ prabhuḥ sa vai sthāvarāṇi ca carāṇi bhūtāni sṛjati.
19. Hari (Nārāyaṇa), the glorious Lord, who is without beginning or end, indeed creates all beings, both the immobile and the mobile.
एष सर्वेषु भूतेषु क्षरश्चाक्षर एव च ।
एकादशविकारात्मा जगत्पिबति रश्मिभिः ॥२०॥
20. eṣa sarveṣu bhūteṣu kṣaraścākṣara eva ca ,
ekādaśavikārātmā jagatpibati raśmibhiḥ.
20. eṣa sarveṣu bhūteṣu kṣaraḥ ca akṣaraḥ eva
ca ekādaśavikārātmā jagat pibati raśmibhiḥ
20. eṣa sarveṣu bhūteṣu kṣaraḥ ca akṣaraḥ eva ca.
ekādaśavikārātmā raśmibhiḥ jagat pibati.
20. He is indeed both the perishable and the imperishable (akṣara) in all beings. Possessing a nature (ātman) characterized by eleven transformations, he absorbs the world through his rays.
पादौ तस्य महीं विद्धि मूर्धानं दिवमेव च ।
बाहवस्तु दिशो दैत्य श्रोत्रमाकाशमेव च ॥२१॥
21. pādau tasya mahīṁ viddhi mūrdhānaṁ divameva ca ,
bāhavastu diśo daitya śrotramākāśameva ca.
21. pādau tasya mahīm viddhi mūrdhānam divam eva ca
bāhavaḥ tu diśaḥ daitya śrotram ākāśam eva ca
21. tasya pādau mahīm viddhi,
mūrdhānam divam eva ca.
daitya,
bāhavaḥ tu diśaḥ (viddhi),
śrotram ākāśam eva ca.
21. Know his feet to be the earth, and his head to be the sky. And, O Daitya, know his arms to be the directions, and his ear (śrotra) to be space (ākāśa).
तस्य तेजोमयः सूर्यो मनश्चन्द्रमसि स्थितम् ।
बुद्धिर्ज्ञानगता नित्यं रसस्त्वप्सु प्रवर्तते ॥२२॥
22. tasya tejomayaḥ sūryo manaścandramasi sthitam ,
buddhirjñānagatā nityaṁ rasastvapsu pravartate.
22. tasya tejomayaḥ sūryaḥ manaḥ candramasi sthitam
buddhiḥ jñānagatā nityam rasaḥ tu apsu pravartate
22. tasya sūryaḥ tejomayaḥ manaḥ candramasi sthitam
buddhiḥ nityam jñānagatā tu rasaḥ apsu pravartate
22. His sun is effulgent, and his mind is situated in the moon. His intellect is perpetually directed towards knowledge, and his essence manifests in the waters.
भ्रुवोरनन्तरास्तस्य ग्रहा दानवसत्तम ।
नक्षत्रचक्रं नेत्राभ्यां पादयोर्भूश्च दानव ॥२३॥
23. bhruvoranantarāstasya grahā dānavasattama ,
nakṣatracakraṁ netrābhyāṁ pādayorbhūśca dānava.
23. bhruvoḥ anantarāḥ tasya grahāḥ dānavasattama
nakṣatracakram netrābhyām pādayoḥ bhūḥ ca dānava
23. dānavasattama dānava tasya grahāḥ bhruvoḥ
anantarāḥ nakṣatracakram netrābhyām bhūḥ ca pādayoḥ
23. O best among the Dānavas, his planets are situated between his eyebrows. The circle of constellations is (associated) with his eyes, and the earth (bhū) with his feet, O Dānava.
रजस्तमश्च सत्त्वं च विद्धि नारायणात्मकम् ।
सोऽऽश्रमाणां मुखं तात कर्मणस्तत्फलं विदुः ॥२४॥
24. rajastamaśca sattvaṁ ca viddhi nārāyaṇātmakam ,
so''śramāṇāṁ mukhaṁ tāta karmaṇastatphalaṁ viduḥ.
24. rajaḥ tamaḥ ca sattvam ca viddhi nārāyaṇātmakam
saḥ āśramāṇām mukham tāta karmaṇaḥ tatphalam viduḥ
24. tāta rajaḥ ca tamaḥ ca sattvam ca nārāyaṇātmakam
viddhi saḥ āśramāṇām mukham karmaṇaḥ tatphalam viduḥ
24. Know that rajas, tamas, and sattva are of the nature of Nārāyaṇa. He (Nārāyaṇa) is the foremost among the stages of life (āśramas), O dear one; they know the fruit of action (karma) (to belong to him).
अकर्मणः फलं चैव स एव परमव्ययः ।
छन्दांसि तस्य रोमाणि अक्षरं च सरस्वती ॥२५॥
25. akarmaṇaḥ phalaṁ caiva sa eva paramavyayaḥ ,
chandāṁsi tasya romāṇi akṣaraṁ ca sarasvatī.
25. akarmaṇaḥ phalam ca eva saḥ eva paramavyayaḥ
chandāṃsi tasya romāṇi akṣaram ca sarasvatī
25. akarmaṇaḥ phalam ca eva saḥ eva paramavyayaḥ
chandāṃsi tasya romāṇi akṣaram ca sarasvatī
25. And indeed, he alone is the fruit of non-action; he is the supreme imperishable one. The Vedic hymns are his hairs, and Sarasvatī (sarasvatī) is the imperishable (akṣara).
बह्वाश्रयो बहुमुखो धर्मो हृदि समाश्रितः ।
स ब्रह्मपरमो धर्मस्तपश्च सदसच्च सः ॥२६॥
26. bahvāśrayo bahumukho dharmo hṛdi samāśritaḥ ,
sa brahmaparamo dharmastapaśca sadasacca saḥ.
26. bahvāśrayaḥ bahumukhaḥ dharmaḥ hṛdi samāśritaḥ saḥ
brahmaparamaḥ dharmaḥ tapaḥ ca sat ca asat ca saḥ
26. dharmaḥ bahvāśrayaḥ bahumukhaḥ hṛdi samāśritaḥ saḥ
dharmaḥ brahmaparamaḥ saḥ tapaḥ ca sat ca asat ca
26. The intrinsic nature (dharma), having many foundations and many facets, is established in the heart. That same intrinsic nature (dharma) is the supreme reality (brahman); it is also austerity (tapas) and encompasses both the existent (sat) and the non-existent (asat).
श्रुतिशास्त्रग्रहोपेतः षोडशर्त्विक्क्रतुश्च सः ।
पितामहश्च विष्णुश्च सोऽश्विनौ स पुरंदरः ॥२७॥
27. śrutiśāstragrahopetaḥ ṣoḍaśartvikkratuśca saḥ ,
pitāmahaśca viṣṇuśca so'śvinau sa puraṁdaraḥ.
27. śrutiśāstragrahopetaḥ ṣoḍaśaṛtvijkratuḥ ca saḥ
pitāmahaḥ ca viṣṇuḥ ca saḥ aśvinau saḥ purandaraḥ
27. saḥ śrutiśāstragrahopetaḥ ca ṣoḍaśaṛtvijkratuḥ saḥ
pitāmahaḥ ca viṣṇuḥ ca saḥ aśvinau saḥ purandaraḥ
27. That (dharma) is endowed with the grasping of scriptural knowledge (Śruti and Śāstra); it is also the Vedic ritual (kratu) with sixteen priests (ṛtvij). That (dharma) is Brahmā (Pitāmaha) and Viṣṇu; it is the two Aśvins; it is Purandara (Indra).
मित्रश्च वरुणश्चैव यमोऽथ धनदस्तथा ।
ते पृथग्दर्शनास्तस्य संविदन्ति तथैकताम् ।
एकस्य विद्धि देवस्य सर्वं जगदिदं वशे ॥२८॥
28. mitraśca varuṇaścaiva yamo'tha dhanadastathā ,
te pṛthagdarśanāstasya saṁvidanti tathaikatām ,
ekasya viddhi devasya sarvaṁ jagadidaṁ vaśe.
28. mitraḥ ca varuṇaḥ ca eva yamaḥ atha
dhanadaḥ tathā te pṛthak darśanāḥ
tasya saṃvidanti tathā ekatām ekasya
viddhi devasya sarvam jagat idam vaśe
28. mitraḥ ca varuṇaḥ ca eva yamaḥ atha
dhanadaḥ tathā te tasya pṛthak darśanāḥ
[santi] tathā ekatām saṃvidanti ekasya
devasya idam sarvam jagat vaśe [asti] viddhi
28. Mitra, Varuṇa, Yama, and Dhanada (Kubera) likewise – these are distinct manifestations of that (dharma), yet they comprehend its oneness. Understand that this entire universe (jagat) is under the control of that one divine being (deva).
नानाभूतस्य दैत्येन्द्र तस्यैकत्वं वदत्ययम् ।
जन्तुः पश्यति ज्ञानेन ततः सत्त्वं प्रकाशते ॥२९॥
29. nānābhūtasya daityendra tasyaikatvaṁ vadatyayam ,
jantuḥ paśyati jñānena tataḥ sattvaṁ prakāśate.
29. nānābhūtasya daityendra tasya ekatvam vadati ayam
jantuḥ paśyati jñānena tataḥ sattvam prakāśate
29. daityendra! ayam nānābhūtasya tasya ekatvam vadati
jantuḥ jñānena paśyati tataḥ sattvam prakāśate
29. O king of Daityas, this (wise) one declares the oneness of that which has manifested in diverse forms. A living being (jantu) perceives this through knowledge, and then the pure essence (sattva) becomes manifest.
संहारविक्षेपसहस्रकोटीस्तिष्ठन्ति जीवाः प्रचरन्ति चान्ये ।
प्रजाविसर्गस्य च पारिमाण्यं वापीसहस्राणि बहूनि दैत्य ॥३०॥
30. saṁhāravikṣepasahasrakoṭī;stiṣṭhanti jīvāḥ pracaranti cānye ,
prajāvisargasya ca pārimāṇyaṁ; vāpīsahasrāṇi bahūni daitya.
30. saṃhāravikṣepasahasrakoṭīḥ tiṣṭhanti jīvāḥ pracaranti ca anye
prajāvisargasya ca pārimāṇyam vāpīsahasrāṇi bahūni daitya
30. daitya saṃhāravikṣepasahasrakoṭīḥ jīvāḥ tiṣṭhanti ca anye
pracaranti prajāvisargasya ca pārimāṇyam bahūni vāpīsahasrāṇi
30. O Daitya, hundreds of millions of cycles of dissolution (saṃhāra) and projection (vikṣepa) of living beings (jīva) exist, and others continue to wander (through transmigration - saṃsāra). The measure of the creation of beings (prajāvisarga) is many thousands of reservoirs.
वाप्यः पुनर्योजनविस्तृतास्ताः क्रोशं च गम्भीरतयावगाढाः ।
आयामतः पञ्चशताश्च सर्वाः प्रत्येकशो योजनतः प्रवृद्धाः ॥३१॥
31. vāpyaḥ punaryojanavistṛtāstāḥ; krośaṁ ca gambhīratayāvagāḍhāḥ ,
āyāmataḥ pañcaśatāśca sarvāḥ; pratyekaśo yojanataḥ pravṛddhāḥ.
31. vāpyaḥ punaḥ yojanavistṛtāḥ tāḥ
krośam ca gambhīratayā avagāḍhāḥ
āyamataḥ pañcaśatāḥ ca sarvāḥ
pratyekaśaḥ yojanataḥ pravṛddhāḥ
31. punaḥ tāḥ vāpyaḥ yojanavistṛtāḥ
ca krośam gambhīratayā avagāḍhāḥ
sarvāḥ āyamataḥ pañcaśatāḥ ca
pratyekaśaḥ yojanataḥ pravṛddhāḥ
31. But those reservoirs are a yojana in width and a krośa in depth. All of them are five hundred (yojanas) in length, each extended by a yojana.
वाप्या जलं क्षिप्यति वालकोट्या त्वह्ना सकृच्चाप्यथ न द्वितीयम् ।
तासां क्षये विद्धि कृतं विसर्गं संहारमेकं च तथा प्रजानाम् ॥३२॥
32. vāpyā jalaṁ kṣipyati vālakoṭyā; tvahnā sakṛccāpyatha na dvitīyam ,
tāsāṁ kṣaye viddhi kṛtaṁ visargaṁ; saṁhāramekaṁ ca tathā prajānām.
32. vāpyāḥ jalam kṣipyati vālakoṭyā tu
ahnā sakṛt ca api atha na dvitīyam
tāsām kṣaye viddhi kṛtam visargam
saṃhāram ekam ca tathā prajānām
32. vāpyāḥ jalam vālakoṭyā tu ahnā sakṛt
kṣipyati ca atha dvitīyam na api
tāsām kṣaye prajānām ekam visargam
tathā ekam saṃhāram kṛtam viddhi
32. Water is drawn from a reservoir by a hair-tip's measure, but only once a day, and never a second time. Upon their depletion, know that one creation (visarga) and one dissolution (saṃhāra) of beings (prajā) is accomplished.
षड्जीववर्णाः परमं प्रमाणं कृष्णो धूम्रो नीलमथास्य मध्यम् ।
रक्तं पुनः सह्यतरं सुखं तु हारिद्रवर्णं सुसुखं च शुक्लम् ॥३३॥
33. ṣaḍjīvavarṇāḥ paramaṁ pramāṇaṁ; kṛṣṇo dhūmro nīlamathāsya madhyam ,
raktaṁ punaḥ sahyataraṁ sukhaṁ tu; hāridravarṇaṁ susukhaṁ ca śuklam.
33. ṣaṭ jīvavarṇāḥ paramam pramāṇam
kṛṣṇaḥ dhūmraḥ nīlam atha asya madhyam
raktam punaḥ sahyataram sukham
tu hāridravarṇam susukham ca śuklam
33. ṣaṭ jīvavarṇāḥ paramam pramāṇam
kṛṣṇaḥ dhūmraḥ atha nīlam asya madhyam
punaḥ raktam sahyataram tu
hāridravarṇam sukham ca śuklam susukham
33. The six qualities (varṇa) of living beings (jīva) are the supreme standard: black, smoky, and blue are considered its middle (lower) categories. Red, however, is more tolerable. Yellow-colored is happiness, and white is great happiness.
परं तु शुक्लं विमलं विशोकं गतक्लमं सिध्यति दानवेन्द्र ।
गत्वा तु योनिप्रभवानि दैत्य सहस्रशः सिद्धिमुपैति जीवः ॥३४॥
34. paraṁ tu śuklaṁ vimalaṁ viśokaṁ; gataklamaṁ sidhyati dānavendra ,
gatvā tu yoniprabhavāni daitya; sahasraśaḥ siddhimupaiti jīvaḥ.
34. param tu śuklam vimalam viśokam
gataklamam sidhyati dānavendra
gatvā tu yoniprabhavāni daitya
sahasraśaḥ siddhim upaiti jīvaḥ
34. dānavendra daitya,
param tu śuklam vimalam viśokam gataklamam sidhyati.
jīvaḥ tu sahasraśaḥ yoniprabhavāni gatvā siddhim upaiti.
34. But, O chief of Dānavas (dānavendra), one attains the supreme, pure, immaculate, sorrowless, and tireless state. O Daitya (daitya), having passed through thousands of births (yoniprabhavāni), the living being (jīva) ultimately achieves perfection (siddhi).
गतिं च यां दर्शनमाह देवो गत्वा शुभं दर्शनमेव चाह ।
गतिः पुनर्वर्णकृता प्रजानां वर्णस्तथा कालकृतोऽसुरेन्द्र ॥३५॥
35. gatiṁ ca yāṁ darśanamāha devo; gatvā śubhaṁ darśanameva cāha ,
gatiḥ punarvarṇakṛtā prajānāṁ; varṇastathā kālakṛto'surendra.
35. gatim ca yām darśanam āha devaḥ
gatvā śubham darśanam eva ca āha
gatiḥ punaḥ varṇakṛtā prajānām
varṇaḥ tathā kālakṛtaḥ asurendra
35. asurendra,
devaḥ yām gatim ca darśanam āha,
(tām) gatvā śubham darśanam eva ca āha.
punaḥ prajānām gatiḥ varṇakṛtā.
tathā varṇaḥ kālakṛtaḥ.
35. And the path (gati) which the deity described as insight (darśanam), having attained it, he indeed spoke of auspicious insight (darśanam). Moreover, O chief of Asuras (asurendra), the destiny (gati) of beings (prajānām) is determined by their social class (varṇa), and similarly, social class (varṇa) is determined by time.
शतं सहस्राणि चतुर्दशेह परा गतिर्जीवगुणस्य दैत्य ।
आरोहणं तत्कृतमेव विद्धि स्थानं तथा निःसरणं च तेषाम् ॥३६॥
36. śataṁ sahasrāṇi caturdaśeha; parā gatirjīvaguṇasya daitya ,
ārohaṇaṁ tatkṛtameva viddhi; sthānaṁ tathā niḥsaraṇaṁ ca teṣām.
36. śatam sahasrāṇi caturdaśa iha
parā gatiḥ jīvaguṇasya daitya
ārohaṇam tatkṛtam eva viddhi
sthānam tathā niḥsaraṇam ca teṣām
36. daitya,
iha caturdaśa śatam sahasrāṇi jīvaguṇasya parā gatiḥ.
tatkṛtam eva ārohaṇam,
tathā teṣām sthānam ca niḥsaraṇam viddhi.
36. O Daitya (daitya), here in this world, the supreme path (gati) of the living being's (jīva) qualities is fourteen hundred thousand (types of) existences. Understand that their ascent, as well as their position and departure, are indeed determined by that (i.e., by these qualities/types of existence).
कृष्णस्य वर्णस्य गतिर्निकृष्टा स मज्जते नरके पच्यमानः ।
स्थानं तथा दुर्गतिभिस्तु तस्य प्रजाविसर्गान्सुबहून्वदन्ति ॥३७॥
37. kṛṣṇasya varṇasya gatirnikṛṣṭā; sa majjate narake pacyamānaḥ ,
sthānaṁ tathā durgatibhistu tasya; prajāvisargānsubahūnvadanti.
37. kṛṣṇasya varṇasya gatiḥ nikṛṣṭā
sa majjate narake pacyamānaḥ
sthānam tathā durgatibhiḥ tu tasya
prajāvisargān subahūn vadanti
37. kṛṣṇasya varṇasya gatiḥ nikṛṣṭā.
sa pacyamānaḥ narake majjate.
tathā tu tasya sthānam (bhavati).
durgatibhiḥ subahūn prajāvisargān vadanti.
37. The destiny (gati) of the black (kṛṣṇa) social class (varṇa) is the lowest; he sinks into hell (narake), being tormented. And similarly, they speak of his very many creations of beings (prajāvisargān) through various unfortunate states (durgatibhiḥ).
शतं सहस्राणि ततश्चरित्वा प्राप्नोति वर्णं हरितं तु पश्चात् ।
स चैव तस्मिन्निवसत्यनीशो युगक्षये तमसा संवृतात्मा ॥३८॥
38. śataṁ sahasrāṇi tataścaritvā; prāpnoti varṇaṁ haritaṁ tu paścāt ,
sa caiva tasminnivasatyanīśo; yugakṣaye tamasā saṁvṛtātmā.
38. śatam sahasrāṇi tataḥ caritvā
prāpnoti varṇam haritam tu paścāt
saḥ ca eva tasmin nivasati
anīśaḥ yugakṣaye tamasā saṃvṛtātmā
38. saḥ ca eva yugakṣaye tamasā
saṃvṛtātmā anīśaḥ tasmin nivasati
tataḥ śatam sahasrāṇi caritvā tu
paścāt haritam varṇam prāpnoti
38. After wandering for a hundred thousand (existences), he subsequently attains the green state. And indeed, he, powerless and with his self (ātman) enveloped by darkness (tamas), dwells in that state at the end of the age.
स वै यदा सत्त्वगुणेन युक्तस्तमो व्यपोहन्घटते स्वबुद्ध्या ।
स लोहितं वर्णमुपैति नीलो मनुष्यलोके परिवर्तते च ॥३९॥
39. sa vai yadā sattvaguṇena yukta;stamo vyapohanghaṭate svabuddhyā ,
sa lohitaṁ varṇamupaiti nīlo; manuṣyaloke parivartate ca.
39. saḥ vai yadā sattvaguṇena yuktaḥ
tamas vyapohan ghaṭate svabuddhyā
| saḥ lohitam varṇam upaiti
nīlaḥ manuṣyaloke parivartate ca
39. yadā saḥ vai sattvaguṇena yuktaḥ
tamas vyapohan svabuddhyā
ghaṭate saḥ nīlaḥ lohitam varṇam
upaiti ca manuṣyaloke parivartate
39. When he, endowed with the quality of goodness (sattva guṇa), strives with his own intellect (buddhi), dispelling darkness (tamas), he, having been dark-colored (nīla), attains the red state and transmigrates in the human world.
स तत्र संहारविसर्गमेव स्वकर्मजैर्बन्धनैः क्लिश्यमानः ।
ततः स हारिद्रमुपैति वर्णं संहारविक्षेपशते व्यतीते ॥४०॥
40. sa tatra saṁhāravisargameva; svakarmajairbandhanaiḥ kliśyamānaḥ ,
tataḥ sa hāridramupaiti varṇaṁ; saṁhāravikṣepaśate vyatīte.
40. saḥ tatra saṃhāravīsargam eva
svakarmajaiḥ bandhanaiḥ kliśyamānaḥ
| tataḥ saḥ hāridram upaiti
varṇam saṃhāravikṣepaśate vyatīte
40. saḥ tatra svakarmajaiḥ bandhanaiḥ
kliśyamānaḥ saṃhāravīsargam
eva tataḥ saṃhāravikṣepaśate
vyatīte saḥ hāridram varṇam upaiti
40. There, afflicted by bonds born of his own actions (karma), he indeed experiences creation and dissolution. Thereafter, after hundreds of cycles of dissolution and projection (saṃhāra and vikṣepa) have passed, he attains the yellow state.
हारिद्रवर्णस्तु प्रजाविसर्गान्सहस्रशस्तिष्ठति संचरन्वै ।
अविप्रमुक्तो निरये च दैत्य ततः सहस्राणि दशापराणि ॥४१॥
41. hāridravarṇastu prajāvisargā;nsahasraśastiṣṭhati saṁcaranvai ,
avipramukto niraye ca daitya; tataḥ sahasrāṇi daśāparāṇi.
41. hāridravarṇaḥ tu prajāvisargān
sahasraśaḥ tiṣṭhati saṃcaran vai
| avipramuktaḥ niraye ca daitya
tataḥ sahasrāṇi daśa aparāṇi
41. daitya hāridravarṇaḥ tu
prajāvisargān sahasraśaḥ saṃcaran vai
tiṣṭhati ca tataḥ daśa aparāṇi
sahasrāṇi niraye avipramuktaḥ
41. O Daitya, the one who has attained the yellow state (hāridravarṇa) indeed remains, wandering through thousands of creations of beings. And for ten thousand more (years/lives), he is not released from hell (niraya).
गतीः सहस्राणि च पञ्च तस्य चत्वारि संवर्तकृतानि चैव ।
विमुक्तमेनं निरयाच्च विद्धि सर्वेषु चान्येषु च संभवेषु ॥४२॥
42. gatīḥ sahasrāṇi ca pañca tasya; catvāri saṁvartakṛtāni caiva ,
vimuktamenaṁ nirayācca viddhi; sarveṣu cānyeṣu ca saṁbhaveṣu.
42. gatīḥ sahasrāṇi ca pañca tasya
catvāri saṃvartakṛtāni ca eva
vimuktam enam nirayāt ca viddhi
sarveṣu ca anyeṣu ca saṃbhaveṣu
42. Know him to be liberated from hell (niraya) and from all other births (saṃsāra), as he has traversed five thousand and four such paths, which are cycles of cosmic dissolution.
स देवलोके विहरत्यभीक्ष्णं ततश्च्युतो मानुषतामुपैति ।
संहारविक्षेपशतानि चाष्टौ मर्त्येषु तिष्ठन्नमृतत्वमेति ॥४३॥
43. sa devaloke viharatyabhīkṣṇaṁ; tataścyuto mānuṣatāmupaiti ,
saṁhāravikṣepaśatāni cāṣṭau; martyeṣu tiṣṭhannamṛtatvameti.
43. saḥ devaloke viharati abhīkṣṇam
tataḥ cyutaḥ mānuṣatām upaiti
saṃhāravikṣepaśatāni ca aṣṭau
martyeṣu tiṣṭhan amṛtatvam eti
43. He constantly dwells in the celestial realm; then, falling from there, he obtains a human state. Remaining among mortals, he attains immortality (amṛtatva) after eight hundred cycles of cosmic dissolution and projection.
सोऽस्मादथ भ्रश्यति कालयोगात्कृष्णे तले तिष्ठति सर्वकष्टे ।
यथा त्वयं सिध्यति जीवलोकस्तत्तेऽभिधास्याम्यसुरप्रवीर ॥४४॥
44. so'smādatha bhraśyati kālayogā;tkṛṣṇe tale tiṣṭhati sarvakaṣṭe ,
yathā tvayaṁ sidhyati jīvaloka;statte'bhidhāsyāmyasurapravīra.
44. saḥ asmāt atha bhraśyati kālayogāt
kṛṣṇe tale tiṣṭhati sarvakaṣṭe
yathā tu ayam sidhyati jīvalokaḥ
tat te abhidhāsyāmi asurapravīra
44. Then he falls from this [state] due to the influence of time, and he remains in a dark realm, full of all suffering. O chief of Asuras, I will now explain to you how this living world (jīvaloka) functions.
दैवानि स व्यूहशतानि सप्त रक्तो हरिद्रोऽथ तथैव शुक्लः ।
संश्रित्य संधावति शुक्लमेतमष्टापरानर्च्यतमान्स लोकान् ॥४५॥
45. daivāni sa vyūhaśatāni sapta; rakto haridro'tha tathaiva śuklaḥ ,
saṁśritya saṁdhāvati śuklameta;maṣṭāparānarcyatamānsa lokān.
45. daivāni saḥ vyūhaśatāni sapta
raktaḥ haridraḥ atha tathā eva śuklaḥ
saṃśritya saṃdhāvati śuklam
etam aṣṭāparān arcyatamān tān lokān
45. He resorts to seven hundred divine formations (vyūha), namely the red, the yellow, and similarly the white. Having taken refuge in this white one, he then races through those eight other highly venerable worlds (loka).
अष्टौ च षष्टिं च शतानि यानि मनोविरुद्धानि महाद्युतीनाम् ।
शुक्लस्य वर्णस्य परा गतिर्या त्रीण्येव रुद्धानि महानुभाव ॥४६॥
46. aṣṭau ca ṣaṣṭiṁ ca śatāni yāni; manoviruddhāni mahādyutīnām ,
śuklasya varṇasya parā gatiryā; trīṇyeva ruddhāni mahānubhāva.
46. aṣṭau ca ṣaṣṭiṃ ca śatāni yāni
manoviruddhāni mahādyutīnām
śuklasya varṇasya parā gatiḥ yā
trīṇi eva ruddhāni mahānubhāva
46. mahānubhāva yāni aṣṭau ca ṣaṣṭiṃ
ca śatāni mahādyutīnām
manoviruddhāni ca yā śuklasya varṇasya
parā gatiḥ trīṇi eva ruddhāni
46. O noble one (mahānubhāva), the eight, sixty, and hundreds of things that are contrary to the minds of the greatly effulgent beings, and that supreme goal (parā gatiḥ) of the pure class (varṇa) - these three indeed are obstructed.
संहारविक्षेपमनिष्टमेकं चत्वारि चान्यानि वसत्यनीशः ।
षष्ठस्य वर्णस्य परा गतिर्या सिद्धा विशिष्टस्य गतक्लमस्य ॥४७॥
47. saṁhāravikṣepamaniṣṭamekaṁ; catvāri cānyāni vasatyanīśaḥ ,
ṣaṣṭhasya varṇasya parā gatiryā; siddhā viśiṣṭasya gataklamasya.
47. saṃhāravikṣepam aniṣṭam ekam
catvāri ca anyāni vasati anīśaḥ
ṣaṣṭhasya varṇasya parā gatiḥ yā
siddhā viśiṣṭasya gataklamasya
47. anīśaḥ vasati ekam aniṣṭam
saṃhāravikṣepam ca catvāri anyāni yā
ṣaṣṭhasya varṇasya parā gatiḥ
viśiṣṭasya gataklamasya siddhā
47. The helpless one (anīśaḥ) dwells amidst a single undesirable dissolution and distraction (saṃhāravikṣepam) and four other conditions. This is the supreme state (parā gatiḥ) of the sixth class (varṇa), which is perfected for the distinguished one who is free from fatigue.
सप्तोत्तरं तेषु वसत्यनीशः संहारविक्षेपशतं सशेषम् ।
तस्मादुपावृत्य मनुष्यलोके ततो महान्मानुषतामुपैति ॥४८॥
48. saptottaraṁ teṣu vasatyanīśaḥ; saṁhāravikṣepaśataṁ saśeṣam ,
tasmādupāvṛtya manuṣyaloke; tato mahānmānuṣatāmupaiti.
48. saptottaram teṣu vasati anīśaḥ saṃhāravikṣepaśatam saśeṣam
tasmāt upāvṛtya manuṣyaloke tataḥ mahān mānuṣatām upaiti
48. anīśaḥ teṣu saptottaram saśeṣam saṃhāravikṣepaśatam vasati
tasmāt upāvṛtya manuṣyaloke tataḥ mahān mānuṣatām upaiti
48. Among them, the helpless one (anīśaḥ) dwells experiencing a hundred and seven states of dissolution and distraction (saṃhāravikṣepa) with a residue. Having returned from that to the human world (manuṣyaloka), then a great being (mahān) attains human nature (mānuṣatām).
तस्मादुपावृत्य ततः क्रमेण सोऽग्रे स्म संतिष्ठति भूतसर्गम् ।
स सप्तकृत्वश्च परैति लोकान्संहारविक्षेपकृतप्रवासः ॥४९॥
49. tasmādupāvṛtya tataḥ krameṇa; so'gre sma saṁtiṣṭhati bhūtasargam ,
sa saptakṛtvaśca paraiti lokā;nsaṁhāravikṣepakṛtapravāsaḥ.
49. tasmāt upāvṛtya tataḥ krameṇa
saḥ agre sma saṃtiṣṭhati bhūtasargam
saḥ saptakṛtvaḥ ca paraiti
lokān saṃhāravikṣepakṛtapravāsaḥ
49. tasmāt upāvṛtya tataḥ krameṇa
saḥ agre bhūtasargam sma saṃtiṣṭhati
ca saḥ saṃhāravikṣepakṛtapravāsaḥ
saptakṛtvaḥ lokān paraiti
49. Having returned from that, he then gradually establishes himself first (agre) in the creation of beings (bhūtasargam). And he (saḥ) traverses the worlds (loka) seven times, as one whose journey is brought about by dissolution and distraction (saṃhāravikṣepa).
सप्तैव संहारमुपप्लवानि संभाव्य संतिष्ठति सिद्धलोके ।
ततोऽव्ययं स्थानमनन्तमेति देवस्य विष्णोरथ ब्रह्मणश्च ।
शेषस्य चैवाथ नरस्य चैव देवस्य विष्णोः परमस्य चैव ॥५०॥
50. saptaiva saṁhāramupaplavāni; saṁbhāvya saṁtiṣṭhati siddhaloke ,
tato'vyayaṁ sthānamanantameti; devasya viṣṇoratha brahmaṇaśca ,
śeṣasya caivātha narasya caiva; devasya viṣṇoḥ paramasya caiva.
50. sapta eva saṃhāram upaplavāni saṃbhāvya saṃtiṣṭhati
siddhaloke tataḥ avyayam sthānam anantam eti
devasya viṣṇoḥ atha brahmaṇaḥ ca śeṣasya ca eva atha
narasya ca eva devasya viṣṇoḥ paramasya ca eva
50. sapta eva saṃhāram upaplavāni saṃbhāvya siddhaloke saṃtiṣṭhati.
tataḥ devasya viṣṇoḥ atha brahmaṇaḥ ca śeṣasya ca eva atha narasya ca eva devasya viṣṇoḥ paramasya ca eva avyayam anantam sthānam eti.
50. Only seven (beings), having experienced the cataclysms of the dissolution, remain steadfast in the world of perfected beings (siddhaloka). From there, one attains the imperishable (avyayam), infinite (anantam) abode of the divine Vishnu and of Brahma, as well as of Shesha, of Nara, and of the supreme divine Vishnu.
संहारकाले परिदग्धकाया ब्रह्माणमायान्ति सदा प्रजा हि ।
चेष्टात्मनो देवगणाश्च सर्वे ये ब्रह्मलोकादमराः स्म तेऽपि ॥५१॥
51. saṁhārakāle paridagdhakāyā; brahmāṇamāyānti sadā prajā hi ,
ceṣṭātmano devagaṇāśca sarve; ye brahmalokādamarāḥ sma te'pi.
51. saṃhārakāle paridagdhakāyāḥ
brahmāṇam āyānti sadā prajāḥ hi
ceṣṭātmanaḥ devagaṇāḥ ca sarve
ye brahmalokāt amarāḥ sma te api
51. saṃhārakāle paridagdhakāyāḥ prajāḥ hi sadā brahmāṇam āyānti.
ca sarve ceṣṭātmanaḥ devagaṇāḥ ye brahmalokāt amarāḥ sma te api (brahmāṇam āyānti).
51. At the time of dissolution, all creatures (prajāḥ) whose bodies are consumed by fire always approach Brahma. And all the hosts of gods (devagaṇāḥ) whose inherent nature is activity (ceṣṭātman), even those who are immortal from Brahmaloka, they too, approach (Brahma).
प्रजाविसर्गं तु सशेषकालं स्थानानि स्वान्येव सरन्ति जीवाः ।
निःशेषाणां तत्पदं यान्ति चान्ते सर्वापदा ये सदृशा मनुष्याः ॥५२॥
52. prajāvisargaṁ tu saśeṣakālaṁ; sthānāni svānyeva saranti jīvāḥ ,
niḥśeṣāṇāṁ tatpadaṁ yānti cānte; sarvāpadā ye sadṛśā manuṣyāḥ.
52. prajāvisargam tu saśeṣakālam
sthānāni svāni eva saranti jīvāḥ
niḥśeṣāṇām tat padam yānti ca
ante sarvāpadā ye sadṛśā manuṣyāḥ
52. tu prajāvisargam saśeṣakālam jīvāḥ svāni sthānāni eva saranti.
ca ante ye manuṣyāḥ sarvāpadā sadṛśā niḥśeṣāṇām tat padam yānti.
52. But in the creation of beings, living entities move to their own abodes, sustaining for a finite period. And eventually, those humans who are afflicted by all misfortunes attain that state of complete cessation.
ये तु च्युताः सिद्धलोकात्क्रमेण तेषां गतिं यान्ति तथानुपूर्व्या ।
जीवाः परे तद्बलवेषरूपा विधिं स्वकं यान्ति विपर्ययेण ॥५३॥
53. ye tu cyutāḥ siddhalokātkrameṇa; teṣāṁ gatiṁ yānti tathānupūrvyā ,
jīvāḥ pare tadbalaveṣarūpā; vidhiṁ svakaṁ yānti viparyayeṇa.
53. ye tu cyutāḥ siddhalokāt krameṇa
teṣām gatim yānti tathā anupūrvyā
jīvāḥ pare tat balaveṣarūpāḥ
vidhim svakam yānti viparyayeṇa
53. tu ye siddhalokāt krameṇa cyutāḥ,
te teṣām gatim tathā anupūrvyā yānti.
pare jīvāḥ tat balaveṣarūpāḥ svakam vidhim viparyayeṇa yānti.
53. But those who have gradually fallen from the world of perfected beings (siddhaloka), they attain their destiny in due succession. Other living beings, whose forms are manifestations of that power, attain their own inherent law/fate in reverse order.
स यावदेवास्ति सशेषभुक्ते प्रजाश्च देव्यौ च तथैव शुक्ले ।
तावत्तदा तेषु विशुद्धभावः संयम्य पञ्चेन्द्रियरूपमेतत् ॥५४॥
54. sa yāvadevāsti saśeṣabhukte; prajāśca devyau ca tathaiva śukle ,
tāvattadā teṣu viśuddhabhāvaḥ; saṁyamya pañcendriyarūpametat.
54. saḥ yāvat eva asti saśeṣabhukte
prajāḥ ca devyau ca tathā eva
śukle tāvat tadā teṣu viśuddhabhāvaḥ
saṃyamya pañcendriyarūpam etat
54. saḥ yāvat eva saśeṣabhukte prajāḥ ca devyau ca tathā eva śukle asti,
tāvat tadā teṣu viśuddhabhāvaḥ etat pañcendriyarūpam saṃyamya (tiṣṭhati).
54. As long as he exists, experiencing the remaining fruits of his actions (karma), and similarly among beings, the two goddesses, and the two auspicious (entities/periods), for that entire time, with a purified disposition, he restrains this form consisting of the five senses (pañca-indriya).
शुद्धां गतिं तां परमां परैति शुद्धेन नित्यं मनसा विचिन्वन् ।
ततोऽव्ययं स्थानमुपैति ब्रह्म दुष्प्रापमभ्येति स शाश्वतं वै ।
इत्येतदाख्यातमहीनसत्त्व नारायणस्येह बलं मया ते ॥५५॥
55. śuddhāṁ gatiṁ tāṁ paramāṁ paraiti; śuddhena nityaṁ manasā vicinvan ,
tato'vyayaṁ sthānamupaiti brahma; duṣprāpamabhyeti sa śāśvataṁ vai ,
ityetadākhyātamahīnasattva; nārāyaṇasyeha balaṁ mayā te.
55. śuddhām gatim tām paramām paraiti śuddhena nityam
manasā vicinvan tataḥ avyayam sthānam upaiti brahma
duṣprāpam abhyeti saḥ śāśvatam vai iti etat
ākhyātam ahīnasattva nārāyaṇasya iha balam mayā te
55. (saḥ) śuddhena manasā nityam vicinvan,
tām śuddhām paramām gatim paraiti.
tataḥ avyayam brahma sthānam upaiti.
saḥ duṣprāpam śāśvatam (sthānam) vai abhyeti.
iti etat nārāyaṇasya balam mayā te iha ahīnasattva ākhyātam.
55. He attains that pure, supreme destination, constantly discerning with a pure mind. Thereafter, he reaches the imperishable abode, which is Brahman (brahman). He indeed approaches that eternal state, which is difficult to obtain. Thus, O noble one, this power of Narayana (nārāyaṇa) has been recounted by me to you here.
वृत्र उवाच ।
एवं गते मे न विषादोऽस्ति कश्चित्सम्यक्च पश्यामि वचस्तवैतत् ।
श्रुत्वा च ते वाचमदीनसत्त्व विकल्मषोऽस्म्यद्य तथा विपाप्मा ॥५६॥
56. vṛtra uvāca ,
evaṁ gate me na viṣādo'sti kaści;tsamyakca paśyāmi vacastavaitat ,
śrutvā ca te vācamadīnasattva; vikalmaṣo'smyadya tathā vipāpmā.
56. vṛtraḥ uvāca evam gate me na viṣādaḥ
asti kaścit samyak ca paśyāmi vacaḥ
tava etat śrutvā ca te vācam adīnasattva
vikalmaṣaḥ asmi adya tathā vipāpmā
56. vṛtraḥ uvāca: me evam gate (sati),
kaścit viṣādaḥ na asti.
ca tava etat vacaḥ samyak paśyāmi.
ca adīnasattva,
te vācam śrutvā,
adya vikalmaṣaḥ tathā vipāpmā asmi.
56. Vr̥tra said: Given this situation for me, there is no sorrow (viṣāda) whatsoever. And I clearly perceive these words of yours. Having heard your speech, O noble one, I am now free from blemish and likewise free from evil.
प्रवृत्तमेतद्भगवन्महर्षे महाद्युतेश्चक्रमनन्तवीर्यम् ।
विष्णोरनन्तस्य सनातनं तत्स्थानं सर्गा यत्र सर्वे प्रवृत्ताः ।
स वै महात्मा पुरुषोत्तमो वै तस्मिञ्जगत्सर्वमिदं प्रतिष्ठितम् ॥५७॥
57. pravṛttametadbhagavanmaharṣe; mahādyuteścakramanantavīryam ,
viṣṇoranantasya sanātanaṁ ta;tsthānaṁ sargā yatra sarve pravṛttāḥ ,
sa vai mahātmā puruṣottamo vai; tasmiñjagatsarvamidaṁ pratiṣṭhitam.
57. pravṛttam etat bhagavan maharṣe mahādyuteḥ cakram
anantavīryam viṣṇoḥ anantasya sanātanam tat sthānam
sargāḥ yatra sarve pravṛttāḥ saḥ vai mahātmā
puruṣottamaḥ vai tasmin jagat sarvam idam pratiṣṭhitam
57. bhagavan maharṣe! etat mahādyuteḥ anantavīryam cakram pravṛttam (asti).
yatra sarve sargāḥ pravṛttāḥ,
tat viṣṇoḥ anantasya sanātanam sthānam (asti).
saḥ vai mahātmā vai puruṣottamaḥ (asti); tasmin idam sarvam jagat pratiṣṭhitam.
57. O divine great sage, this infinitely powerful wheel (cakra) of the immensely radiant one has been set in motion. That is the eternal abode of the endless Vishnu (viṣṇu), where all creations have originated. He is indeed the great soul (mahātman), the supreme person (puruṣottama); in him, this entire universe (jagat) is established.
भीष्म उवाच ।
एवमुक्त्वा स कौन्तेय वृत्रः प्राणानवासृजत् ।
योजयित्वा तथात्मानं परं स्थानमवाप्तवान् ॥५८॥
58. bhīṣma uvāca ,
evamuktvā sa kaunteya vṛtraḥ prāṇānavāsṛjat ,
yojayitvā tathātmānaṁ paraṁ sthānamavāptavān.
58. bhīṣma uvāca evam uktvā saḥ kaunteya vṛtraḥ prāṇān
avāsṛjat yojayitvā tathā ātmānam param sthānam avāptavān
58. bhīṣma uvāca kaunteya,
saḥ vṛtraḥ evam uktvā prāṇān avāsṛjat,
tathā ātmānam yojayitvā param sthānam avāptavān
58. Bhishma said: O son of Kunti, having spoken thus, Vritra relinquished his vital breaths, and having unified his individual self (ātman), he attained the supreme abode.
युधिष्ठिर उवाच ।
अयं स भगवान्देवः पितामह जनार्दनः ।
सनत्कुमारो वृत्राय यत्तदाख्यातवान्पुरा ॥५९॥
59. yudhiṣṭhira uvāca ,
ayaṁ sa bhagavāndevaḥ pitāmaha janārdanaḥ ,
sanatkumāro vṛtrāya yattadākhyātavānpurā.
59. yudhiṣṭhira uvāca ayam saḥ bhagavān devaḥ pitāmaha
janārdanaḥ sanatkumāraḥ vṛtrāya yat tadā ākhyātavān purā
59. yudhiṣṭhira uvāca pitāmaha,
ayam saḥ bhagavān devaḥ janārdanaḥ (asti),
yat sanatkumāraḥ purā tadā vṛtrāya ākhyātavān
59. Yudhishthira said: O Grandfather, this is that venerable divine Janardana, whom Sanatkumara had formerly explained to Vritra at that time.
भीष्म उवाच ।
मूलस्थायी स भगवान्स्वेनानन्तेन तेजसा ।
तत्स्थः सृजति तान्भावान्नानारूपान्महातपाः ॥६०॥
60. bhīṣma uvāca ,
mūlasthāyī sa bhagavānsvenānantena tejasā ,
tatsthaḥ sṛjati tānbhāvānnānārūpānmahātapāḥ.
60. bhīṣma uvāca mūlasthāyī saḥ bhagavān svena anantena
tejasā tatsthaḥ sṛjati tān bhāvān nānārūpān mahātapaḥ
60. bhīṣma uvāca saḥ bhagavān mūlasthāyī svena anantena tejasā tatsthaḥ nānārūpān tān bhāvān sṛjati,
(saḥ) mahātapaḥ (asti)
60. Bhishma said: That divine Lord (Bhagavān), abiding at the root, by His own infinite radiance and power (tejas), and dwelling within that very essence, creates those various forms of beings, He who possesses great spiritual energy (tapas).
तुरीयार्धेन तस्येमं विद्धि केशवमच्युतम् ।
तुरीयार्धेन लोकांस्त्रीन्भावयत्येष बुद्धिमान् ॥६१॥
61. turīyārdhena tasyemaṁ viddhi keśavamacyutam ,
turīyārdhena lokāṁstrīnbhāvayatyeṣa buddhimān.
61. turīyārdhena tasya imam viddhi keśavam acyutam
turīyārdhena lokān trīn bhāvayati eṣaḥ buddhimān
61. (tvam) tasya turīyārdhena imam keśavam acyutam viddhi
eṣaḥ buddhimān turīyārdhena trīn lokān bhāvayati
61. Know this Kesava, the Infallible (Achyuta), to be a portion of His (the Supreme Lord's) being. With a portion of His being, this wise one sustains the three worlds.
अर्वाक्स्थितस्तु यः स्थायी कल्पान्ते परिवर्तते ।
स शेते भगवानप्सु योऽसावतिबलः प्रभुः ।
तान्विधाता प्रसन्नात्मा लोकांश्चरति शाश्वतान् ॥६२॥
62. arvāksthitastu yaḥ sthāyī kalpānte parivartate ,
sa śete bhagavānapsu yo'sāvatibalaḥ prabhuḥ ,
tānvidhātā prasannātmā lokāṁścarati śāśvatān.
62. arvāk sthitaḥ tu yaḥ sthāyī kalpa ante
parivartate saḥ śete bhagavān apsu
yaḥ asau atibalaḥ prabhuḥ tān vidhātā
prasannātmā lokān carati śāśvatān
62. yaḥ arvāk sthitaḥ sthāyī (asti) tu kalpānte parivartate,
saḥ atibalaḥ prabhuḥ bhagavān apsu śete.
prasannātmā vidhātā tān śāśvatān lokān carati.
62. He who, though anciently established, remains steadfast, yet undergoes transformation at the end of a cosmic age (kalpa) - that exceedingly powerful Lord (prabhu) rests in the primordial waters. That serene-minded creator (vidhātā) then moves through those eternal worlds.
सर्वाण्यशून्यानि करोत्यनन्तः सनत्कुमारः संचरते च लोकान् ।
स चानिरुद्धः सृजते महात्मा तत्स्थं जगत्सर्वमिदं विचित्रम् ॥६३॥
63. sarvāṇyaśūnyāni karotyanantaḥ; sanatkumāraḥ saṁcarate ca lokān ,
sa cāniruddhaḥ sṛjate mahātmā; tatsthaṁ jagatsarvamidaṁ vicitram.
63. sarvāṇi aśūnyāni karoti anantaḥ
sanatkumāraḥ saṃcarate ca lokān saḥ
ca aniruddhaḥ sṛjate mahātmā
tatstham jagat sarvam idam vicitram
63. anantaḥ sarvāṇi aśūnyāni karoti.
sanatkumāraḥ ca lokān saṃcarate.
saḥ ca mahātmā aniruddhaḥ tatstham idam sarvam vicitram jagat sṛjate.
63. The Infinite One (Ananta) renders all things replete (not empty). Sanatkumāra moves among the worlds. And that great soul (mahātman) Aniruddha creates this entire wondrous universe that rests within Him.
युधिष्ठिर उवाच ।
वृत्रेण परमार्थज्ञ दृष्टा मन्येऽऽत्मनो गतिः ।
शुभा तस्मात्स सुखितो न शोचति पितामह ॥६४॥
64. yudhiṣṭhira uvāca ,
vṛtreṇa paramārthajña dṛṣṭā manye''tmano gatiḥ ,
śubhā tasmātsa sukhito na śocati pitāmaha.
64. yudhiṣṭhiraḥ uvāca vṛtreṇa paramārthajña dṛṣṭā manye
ātmanaḥ gatiḥ śubhā tasmāt saḥ sukhitaḥ na śocati pitāmaha
64. yudhiṣṭhiraḥ uvāca: paramārthajña pitāmaha,
manye vṛtreṇa ātmanaḥ śubhā gatiḥ dṛṣṭā.
tasmāt saḥ sukhitaḥ na śocati.
64. Yudhishthira said: O knower of the highest truth (paramārthajña), O grandfather (pitāmaha), I believe that Vṛtra saw an auspicious destiny (gati) for his self (ātman). Therefore, he is content and does not grieve.
शुक्लः शुक्लाभिजातीयः साध्यो नावर्ततेऽनघ ।
तिर्यग्गतेश्च निर्मुक्तो निरयाच्च पितामह ॥६५॥
65. śuklaḥ śuklābhijātīyaḥ sādhyo nāvartate'nagha ,
tiryaggateśca nirmukto nirayācca pitāmaha.
65. śuklaḥ śuklābhijātīyaḥ sādhyaḥ na āvartate anagha
tiryaggateḥ ca nirmuktaḥ nirayāt ca pitāmaha
65. anagha pitāmaha,
śuklaḥ śuklābhijātīyaḥ sādhyaḥ (janaḥ) na āvartate.
(saḥ) tiryaggateḥ ca nirayāt ca nirmuktaḥ (bhavati).
65. O sinless one (anagha), O grandfather (pitāmaha)! A being who is pure (śukla), of noble birth, and accomplished (sādhya) does not return (to the cycle of existence). He is liberated from transmigration into lower species and from hell.
हारिद्रवर्णे रक्ते वा वर्तमानस्तु पार्थिव ।
तिर्यगेवानुपश्येत कर्मभिस्तामसैर्वृतः ॥६६॥
66. hāridravarṇe rakte vā vartamānastu pārthiva ,
tiryagevānupaśyeta karmabhistāmasairvṛtaḥ.
66. hārīdravarṇe rakte vā vartamānaḥ tu pārthiva
tiryak eva anupaśyeta karmabhiḥ tāmasaiḥ vṛtaḥ
66. pārthiva,
hārīdravarṇe vā rakte vartamānaḥ tu,
tāmasaiḥ karmabhiḥ vṛtaḥ,
tiryak eva anupaśyeta
66. O ruler of men (pārthiva), one who exists in a yellow (sattva-like) or red (rajas-like) disposition, but is surrounded by ignorant (tāmasic) actions (karma), perceives reality only distortedly.
वयं तु भृशमापन्ना रक्ताः कष्टमुखेऽसुखे ।
कां गतिं प्रतिपत्स्यामो नीलां कृष्णाधमामथ ॥६७॥
67. vayaṁ tu bhṛśamāpannā raktāḥ kaṣṭamukhe'sukhe ,
kāṁ gatiṁ pratipatsyāmo nīlāṁ kṛṣṇādhamāmatha.
67. vayam tu bhṛśam āpannāḥ raktāḥ kaṣṭamukhe asukhe
kām gatim pratipatsyāmaḥ nīlām kṛṣṇām adhamām atha
67. vayam tu bhṛśam āpannāḥ raktāḥ kaṣṭamukhe asukhe,
atha kām nīlām kṛṣṇām adhamām gatim pratipatsyāmaḥ?
67. We, indeed, intensely afflicted and passionately attached, find ourselves in the very grip of hardship and sorrow. Which blue, black, or even lower destination (gati) shall we then reach?
भीष्म उवाच ।
शुद्धाभिजनसंपन्नाः पाण्डवाः संशितव्रताः ।
विहृत्य देवलोकेषु पुनर्मानुष्यमेष्यथ ॥६८॥
68. bhīṣma uvāca ,
śuddhābhijanasaṁpannāḥ pāṇḍavāḥ saṁśitavratāḥ ,
vihṛtya devalokeṣu punarmānuṣyameṣyatha.
68. bhīṣmaḥ uvāca śuddhābhijanasaṃpannāḥ pāṇḍavāḥ
saṃśitavratāḥ vihṛtya devalokeṣu punaḥ mānuṣyam eṣyatha
68. bhīṣmaḥ uvāca: pāṇḍavāḥ,
śuddhābhijanasaṃpannāḥ saṃśitavratāḥ,
devalokeṣu vihṛtya,
punaḥ mānuṣyam eṣyatha
68. Bhishma said: O Pāṇḍavas, you who are endowed with pure lineage and firm vows, after enjoying yourselves in the celestial worlds, you will again attain a human state.
प्रजाविसर्गं च सुखेन काले प्रत्येत्य देवेषु सुखानि भुक्त्वा ।
सुखेन संयास्यथ सिद्धसंख्यां मा वो भयं भूद्विमलाः स्थ सर्वे ॥६९॥
69. prajāvisargaṁ ca sukhena kāle; pratyetya deveṣu sukhāni bhuktvā ,
sukhena saṁyāsyatha siddhasaṁkhyāṁ; mā vo bhayaṁ bhūdvimalāḥ stha sarve.
69. prajāvisargam ca sukhena kāle prati
etya deveṣu sukhāni bhuktvā sukhena
saṃyāsyatha siddhasaṃkhyām mā
vaḥ bhayam bhūt vimalāḥ stha sarve
69. ca kāle sukhena prajāvisargam prati etya,
deveṣu sukhāni bhuktvā,
sukhena siddhasaṃkhyām saṃyāsyatha.
mā vaḥ bhayam bhūt; sarve vimalāḥ stha
69. And having easily accomplished the propagation of progeny in due course, and having enjoyed pleasures among the gods, you will happily join the assembly of the perfected ones (siddha). Let no fear be yours; all of you are indeed pure.