Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-1, chapter-25

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
सूत उवाच ।
तस्य कण्ठमनुप्राप्तो ब्राह्मणः सह भार्यया ।
दहन्दीप्त इवाङ्गारस्तमुवाचान्तरिक्षगः ॥१॥
1. sūta uvāca ,
tasya kaṇṭhamanuprāpto brāhmaṇaḥ saha bhāryayā ,
dahandīpta ivāṅgārastamuvācāntarikṣagaḥ.
1. sūtaḥ uvāca tasya kaṇṭham anuprāptaḥ brāhmaṇaḥ saha
bhāryayā dahan dīptaḥ iva aṅgāraḥ tam uvāca antarikṣagaḥ
1. Sūta said: A Brahmin, who had reached his (Garuḍa's) throat along with his wife, burning like a blazing ember, then spoke to the sky-dweller (Garuḍa).
द्विजोत्तम विनिर्गच्छ तूर्णमास्यादपावृतात् ।
न हि मे ब्राह्मणो वध्यः पापेष्वपि रतः सदा ॥२॥
2. dvijottama vinirgaccha tūrṇamāsyādapāvṛtāt ,
na hi me brāhmaṇo vadhyaḥ pāpeṣvapi rataḥ sadā.
2. dvijottama vinirgaccha tūrṇam āsyāt apāvṛtāt na
hi me brāhmaṇaḥ vadhyaḥ pāpeṣu api rataḥ sadā
2. O best of the twice-born, quickly depart from my opened mouth! For a Brahmin is certainly not to be killed by me, even if he is always engaged in sinful acts.
ब्रुवाणमेवं गरुडं ब्राह्मणः समभाषत ।
निषादी मम भार्येयं निर्गच्छतु मया सह ॥३॥
3. bruvāṇamevaṁ garuḍaṁ brāhmaṇaḥ samabhāṣata ,
niṣādī mama bhāryeyaṁ nirgacchatu mayā saha.
3. bruvāṇam evam garuḍam brāhmaṇaḥ samabhāṣata
niṣādī mama bhāryā iyam nirgacchatu mayā saha
3. To Garuḍa, who was speaking thus, the brāhmaṇa replied: 'This Niṣādī woman is my wife; she must go with me.'
गरुड उवाच ।
एतामपि निषादीं त्वं परिगृह्याशु निष्पत ।
तूर्णं संभावयात्मानमजीर्णं मम तेजसा ॥४॥
4. garuḍa uvāca ,
etāmapi niṣādīṁ tvaṁ parigṛhyāśu niṣpata ,
tūrṇaṁ saṁbhāvayātmānamajīrṇaṁ mama tejasā.
4. garuḍaḥ uvāca etām api niṣādīm tvam parigṛhya āśu
niṣpata tūrṇam saṃbhāvaya ātmānam ajīrṇam mama tejasā
4. Garuḍa said: 'You, taking even this Niṣādī woman, quickly depart! Swiftly protect yourself from being consumed by my power.'
सूत उवाच ।
ततः स विप्रो निष्क्रान्तो निषादीसहितस्तदा ।
वर्धयित्वा च गरुडमिष्टं देशं जगाम ह ॥५॥
5. sūta uvāca ,
tataḥ sa vipro niṣkrānto niṣādīsahitastadā ,
vardhayitvā ca garuḍamiṣṭaṁ deśaṁ jagāma ha.
5. sūtaḥ uvāca tataḥ saḥ vipraḥ niṣkrāntaḥ niṣādīsahitaḥ
tadā vardhayitvā ca garuḍam iṣṭam deśam jagāma ha
5. Sūta said: 'Then, that brāhmaṇa, along with the Niṣādī woman, departed at that time. And having praised Garuḍa, he went to his desired place.'
सहभार्ये विनिष्क्रान्ते तस्मिन्विप्रे स पक्षिराट् ।
वितत्य पक्षावाकाशमुत्पपात मनोजवः ॥६॥
6. sahabhārye viniṣkrānte tasminvipre sa pakṣirāṭ ,
vitatya pakṣāvākāśamutpapāta manojavaḥ.
6. sahabhārye viniṣkrānte tasmin vipre saḥ pakṣirāṭ
vitatya pakṣau ākāśam utpapāta manojavāḥ
6. When that brāhmaṇa departed with his wife, that king of birds, swift as thought, spread his wings and flew up into the sky.
ततोऽपश्यत्स पितरं पृष्टश्चाख्यातवान्पितुः ।
अहं हि सर्पैः प्रहितः सोममाहर्तुमुद्यतः ।
मातुर्दास्यविमोक्षार्थमाहरिष्ये तमद्य वै ॥७॥
7. tato'paśyatsa pitaraṁ pṛṣṭaścākhyātavānpituḥ ,
ahaṁ hi sarpaiḥ prahitaḥ somamāhartumudyataḥ ,
māturdāsyavimokṣārthamāhariṣye tamadya vai.
7. tataḥ apaśyat saḥ pitaram pṛṣṭaḥ ca
ākhyātavān pituḥ aham hi sarpaiḥ
prahitaḥ somam āhartum udyataḥ mātuḥ
dāsyavimokṣārtham āhariṣye tam adya vai
7. Then, he saw his father, and being asked, he informed his father: 'Indeed, I have been sent by the serpents and am ready to fetch Soma. I shall certainly bring it today for the sake of my mother's liberation from slavery.'
मात्रा चास्मि समादिष्टो निषादान्भक्षयेति वै ।
न च मे तृप्तिरभवद्भक्षयित्वा सहस्रशः ॥८॥
8. mātrā cāsmi samādiṣṭo niṣādānbhakṣayeti vai ,
na ca me tṛptirabhavadbhakṣayitvā sahasraśaḥ.
8. mātrā ca asmi samādiṣṭaḥ niṣādān bhakṣaya iti vai
na ca me tṛptiḥ abhavat bhakṣayitvā sahasraśaḥ
8. And I was commanded by my mother, 'Devour the Niṣādas!' But even after devouring thousands, I found no satisfaction.
तस्माद्भोक्तव्यमपरं भगवन्प्रदिशस्व मे ।
यद्भुक्त्वामृतमाहर्तुं समर्थः स्यामहं प्रभो ॥९॥
9. tasmādbhoktavyamaparaṁ bhagavanpradiśasva me ,
yadbhuktvāmṛtamāhartuṁ samarthaḥ syāmahaṁ prabho.
9. tasmāt bhoktavyam aparam bhagavan pradiśasva me yat
bhuktvā amṛtam āhartum samarthaḥ syām aham prabho
9. Therefore, O venerable one, show me something else to eat, by consuming which, O Lord, I may become capable of bringing the nectar.
कश्यप उवाच ।
आसीद्विभावसुर्नाम महर्षिः कोपनो भृशम् ।
भ्राता तस्यानुजश्चासीत्सुप्रतीको महातपाः ॥१०॥
10. kaśyapa uvāca ,
āsīdvibhāvasurnāma maharṣiḥ kopano bhṛśam ,
bhrātā tasyānujaścāsītsupratīko mahātapāḥ.
10. kaśyapa uvāca āsīt vibhāvasuḥ nāma maharṣiḥ kopanaḥ
bhṛśam bhrātā tasya anujaḥ ca āsīt supratīkaḥ mahātapaḥ
10. Kaśyapa said: There was a great sage named Vibhāvasu, who was extremely irascible. And his younger brother was Supratīka, a great ascetic.
स नेच्छति धनं भ्रात्रा सहैकस्थं महामुनिः ।
विभागं कीर्तयत्येव सुप्रतीकोऽथ नित्यशः ॥११॥
11. sa necchati dhanaṁ bhrātrā sahaikasthaṁ mahāmuniḥ ,
vibhāgaṁ kīrtayatyeva supratīko'tha nityaśaḥ.
11. saḥ na icchati dhanam bhrātrā saha ekastham mahāmuniḥ
vibhāgam kīrtayati eva supratīkaḥ atha nityaśaḥ
11. That great sage (Vibhāvasu) did not wish the wealth to remain shared with his brother. But Supratīka constantly spoke only of dividing it.
अथाब्रवीच्च तं भ्राता सुप्रतीकं विभावसुः ।
विभागं बहवो मोहात्कर्तुमिच्छन्ति नित्यदा ।
ततो विभक्ता अन्योन्यं नाद्रियन्तेऽर्थमोहिताः ॥१२॥
12. athābravīcca taṁ bhrātā supratīkaṁ vibhāvasuḥ ,
vibhāgaṁ bahavo mohātkartumicchanti nityadā ,
tato vibhaktā anyonyaṁ nādriyante'rthamohitāḥ.
12. atha abravīt ca tam bhrātā supratīkam
vibhāvasuḥ vibhāgam bahavaḥ mohāt
kartum icchanti nityadā tataḥ vibhaktāḥ
anyonyam na ādriyante arthamohitāḥ
12. Then Vibhāvasu, the elder brother, said to Supratīka: 'Many people, out of delusion, always desire to make a division (of property). Thereafter, having divided, those deluded by wealth no longer respect each other.'
ततः स्वार्थपरान्मूढान्पृथग्भूतान्स्वकैर्धनैः ।
विदित्वा भेदयन्त्येतानमित्रा मित्ररूपिणः ॥१३॥
13. tataḥ svārthaparānmūḍhānpṛthagbhūtānsvakairdhanaiḥ ,
viditvā bhedayantyetānamitrā mitrarūpiṇaḥ.
13. tataḥ svārthaparān mūḍhān pṛthagbhūtān svakaiḥ
dhanaiḥ viditvā bhedayanti etān amitrāḥ mitrarūpiṇaḥ
13. Therefore, enemies disguised as friends, realizing that these foolish individuals are engrossed in self-interest and isolated by their own wealth, proceed to sow discord among them.
विदित्वा चापरे भिन्नानन्तरेषु पतन्त्यथ ।
भिन्नानामतुलो नाशः क्षिप्रमेव प्रवर्तते ॥१४॥
14. viditvā cāpare bhinnānantareṣu patantyatha ,
bhinnānāmatulo nāśaḥ kṣiprameva pravartate.
14. viditvā ca apare bhinnān antareṣu patanti atha
bhinnānām atulaḥ nāśaḥ kṣipram eva pravartate
14. And others, observing those who have become divided, infiltrate their internal affairs. Indeed, for such disunited individuals, an immeasurable destruction swiftly takes place.
तस्माच्चैव विभागार्थं न प्रशंसन्ति पण्डिताः ।
गुरुशास्त्रे निबद्धानामन्योन्यमभिशङ्किनाम् ॥१५॥
15. tasmāccaiva vibhāgārthaṁ na praśaṁsanti paṇḍitāḥ ,
guruśāstre nibaddhānāmanyonyamabhiśaṅkinām.
15. tasmāt ca eva vibhāgārtham na praśaṃsanti paṇḍitāḥ
guruśāstre nibaddhānām anyonyam abhiśaṅkinām
15. Therefore, the wise do not endorse division, especially among those who are bound by the teachings of gurus and scriptures, but nevertheless harbor mutual suspicion.
नियन्तुं न हि शक्यस्त्वं भेदतो धनमिच्छसि ।
यस्मात्तस्मात्सुप्रतीक हस्तित्वं समवाप्स्यसि ॥१६॥
16. niyantuṁ na hi śakyastvaṁ bhedato dhanamicchasi ,
yasmāttasmātsupratīka hastitvaṁ samavāpsyasi.
16. niyantum na hi śakyaḥ tvam bhedataḥ dhanam icchasi
yasmāt tasmāt supratīka hastitvam samavāpsyasi
16. Indeed, you cannot be controlled, and because you desire wealth by causing disunity, therefore, O Supratika, you will attain the state of an elephant.
शप्तस्त्वेवं सुप्रतीको विभावसुमथाब्रवीत् ।
त्वमप्यन्तर्जलचरः कच्छपः संभविष्यसि ॥१७॥
17. śaptastvevaṁ supratīko vibhāvasumathābravīt ,
tvamapyantarjalacaraḥ kacchapaḥ saṁbhaviṣyasi.
17. śaptaḥ tu evam supratīkaḥ vibhāvasum atha abravīt
tvam api antarjalacaraḥ kacchapaḥ saṃbhaviṣyasi
17. Thus cursed, Supratika then said to Vibhavasu: 'You too will become a tortoise, dwelling within the water.'
एवमन्योन्यशापात्तौ सुप्रतीकविभावसू ।
गजकच्छपतां प्राप्तावर्थार्थं मूढचेतसौ ॥१८॥
18. evamanyonyaśāpāttau supratīkavibhāvasū ,
gajakacchapatāṁ prāptāvarthārthaṁ mūḍhacetasau.
18. evam anyonyaśāpāt tau supratīkavibhāvasū
gajakacchapatām prāptau arthārtham mūḍhacetasau
18. Thus, Supratika and Vibhavasu, with minds deluded by greed, attained the forms of an elephant and a tortoise because of each other's curse.
रोषदोषानुषङ्गेण तिर्यग्योनिगतावपि ।
परस्परद्वेषरतौ प्रमाणबलदर्पितौ ॥१९॥
19. roṣadoṣānuṣaṅgeṇa tiryagyonigatāvapi ,
parasparadveṣaratau pramāṇabaladarpitau.
19. roṣadoṣānuṣaṅgeṇa tiryakyonigatau api
parasparadveṣaratau pramāṇabaladarpitau
19. Even after taking birth in animal forms due to the attachment to the flaw of anger, those two, still arrogant in their formidable strength, remained absorbed in mutual hatred.
सरस्यस्मिन्महाकायौ पूर्ववैरानुसारिणौ ।
तयोरेकतरः श्रीमान्समुपैति महागजः ॥२०॥
20. sarasyasminmahākāyau pūrvavairānusāriṇau ,
tayorekataraḥ śrīmānsamupaiti mahāgajaḥ.
20. sarasi asmin mahākāyau pūrvavairānuṣāriṇau
tayoḥ ekataraḥ śrīmān samupaiti mahāgajaḥ
20. In this very lake, those two colossal beings, still driven by their former enmity, include the glorious great elephant as one of them, who now approaches.
तस्य बृंहितशब्देन कूर्मोऽप्यन्तर्जलेशयः ।
उत्थितोऽसौ महाकायः कृत्स्नं संक्षोभयन्सरः ॥२१॥
21. tasya bṛṁhitaśabdena kūrmo'pyantarjaleśayaḥ ,
utthito'sau mahākāyaḥ kṛtsnaṁ saṁkṣobhayansaraḥ.
21. tasya bṛṃhitaśabdena kūrmaḥ api antarjaleśayaḥ
utthitaḥ asau mahākāyaḥ kṛtsnam saṃkṣobhayan saraḥ
21. At the sound of the elephant's trumpeting, that colossal tortoise, who had been lying within the water, rose up, stirring the entire lake.
तं दृष्ट्वावेष्टितकरः पतत्येष गजो जलम् ।
दन्तहस्ताग्रलाङ्गूलपादवेगेन वीर्यवान् ॥२२॥
22. taṁ dṛṣṭvāveṣṭitakaraḥ patatyeṣa gajo jalam ,
dantahastāgralāṅgūlapādavegena vīryavān.
22. tam dṛṣṭvā āveṣṭitakaraḥ patati eṣaḥ gajaḥ
jalam dantahastāgralāṅgūlapādavegena vīryavān
22. Seeing him (the tortoise), this powerful elephant, coiling his trunk, plunges into the water with the force of his tusks, trunk-tip, tail, and feet.
तं विक्षोभयमाणं तु सरो बहुझषाकुलम् ।
कूर्मोऽप्यभ्युद्यतशिरा युद्धायाभ्येति वीर्यवान् ॥२३॥
23. taṁ vikṣobhayamāṇaṁ tu saro bahujhaṣākulam ,
kūrmo'pyabhyudyataśirā yuddhāyābhyeti vīryavān.
23. tam vikṣobhayamāṇam tu saraḥ bahujhaṣākulam kūrmaḥ
api abhyudyataśirāḥ yuddhāya abhyeti vīryavān
23. As he (the elephant) agitated that lake, which was teeming with many fish, the mighty tortoise, too, with its head raised, advanced powerfully for battle.
षडुच्छ्रितो योजनानि गजस्तद्द्विगुणायतः ।
कूर्मस्त्रियोजनोत्सेधो दशयोजनमण्डलः ॥२४॥
24. ṣaḍucchrito yojanāni gajastaddviguṇāyataḥ ,
kūrmastriyojanotsedho daśayojanamaṇḍalaḥ.
24. ṣaṭ ucchritaḥ yojanāni gajaḥ tat-dviguṇāyataḥ
kūrmaḥ triyojanotsedhaḥ daśayojanamandalaḥ
24. The elephant was six yojanas tall and twice that (twelve yojanas) in length. The tortoise was three yojanas high and ten yojanas in circumference.
तावेतौ युद्धसंमत्तौ परस्परजयैषिणौ ।
उपयुज्याशु कर्मेदं साधयेप्सितमात्मनः ॥२५॥
25. tāvetau yuddhasaṁmattau parasparajayaiṣiṇau ,
upayujyāśu karmedaṁ sādhayepsitamātmanaḥ.
25. tāu etau yuddhasaṃmattau parasparajayaiṣiṇāu
upayujya āśu karma idam sādhaya īpsitam ātmanaḥ
25. These two (the elephant and the tortoise) are intent on battle, each desiring victory over the other. Therefore, quickly accomplish your own desired task by employing them.
सूत उवाच ।
स तच्छ्रुत्वा पितुर्वाक्यं भीमवेगोऽन्तरिक्षगः ।
नखेन गजमेकेन कूर्ममेकेन चाक्षिपत् ॥२६॥
26. sūta uvāca ,
sa tacchrutvā piturvākyaṁ bhīmavego'ntarikṣagaḥ ,
nakhena gajamekena kūrmamekena cākṣipat.
26. sūtaḥ uvāca saḥ tat śrutvā pituḥ vākyam bhīmavegaḥ
antarikṣagaḥ nakhena gajam ekena kūrmam ekena ca ākṣipat
26. Suta said: Having heard his father's command, he (Garuda), who possessed terrible speed and moved through the sky, seized the elephant with one claw and the tortoise with another.
समुत्पपात चाकाशं तत उच्चैर्विहंगमः ।
सोऽलम्बतीर्थमासाद्य देववृक्षानुपागमत् ॥२७॥
27. samutpapāta cākāśaṁ tata uccairvihaṁgamaḥ ,
so'lambatīrthamāsādya devavṛkṣānupāgamat.
27. samutpapāta ca ākāśam tataḥ uccaiḥ vihaṃgamaḥ
saḥ alambatīrtham āsādya devavṛkṣān upāgamat
27. And then, the high-flying bird soared up into the sky. Having reached Alambatirtha, he approached the divine trees.
ते भीताः समकम्पन्त तस्य पक्षानिलाहताः ।
न नो भञ्ज्यादिति तदा दिव्याः कनकशाखिनः ॥२८॥
28. te bhītāḥ samakampanta tasya pakṣānilāhatāḥ ,
na no bhañjyāditi tadā divyāḥ kanakaśākhinaḥ.
28. te bhītāḥ samakampanta tasya pakṣānilāhatāḥ na
naḥ bhañjyāt iti tadā divyāḥ kanakaśākhinaḥ
28. Frightened and struck by the wind from his wings, the divine golden-branched trees then trembled, fearing, 'May he not break us!'
प्रचलाङ्गान्स तान्दृष्ट्वा मनोरथफलाङ्कुरान् ।
अन्यानतुलरूपाङ्गानुपचक्राम खेचरः ॥२९॥
29. pracalāṅgānsa tāndṛṣṭvā manorathaphalāṅkurān ,
anyānatularūpāṅgānupacakrāma khecaraḥ.
29. pracalāṅgān tān dṛṣṭvā manorathaphalāṅkurān
anyān atularūpāṅgān upacakrāma khecaraḥ
29. Having seen those trees, with their limbs trembling, whose fruits were the very sprouts of desires, the sky-dweller then approached other trees that possessed incomparably beautiful forms.
काञ्चनै राजतैश्चैव फलैर्वैडूर्यशाखिनः ।
सागराम्बुपरिक्षिप्तान्भ्राजमानान्महाद्रुमान् ॥३०॥
30. kāñcanai rājataiścaiva phalairvaiḍūryaśākhinaḥ ,
sāgarāmbuparikṣiptānbhrājamānānmahādrumān.
30. kāñcanaiḥ rājataiḥ ca eva phalaiḥ vaiḍūryaśākhinaḥ
sāgarāmbuparikṣiptān bhrājamānān mahādrumān
30. He approached great trees with branches of lapis lazuli, bearing golden and silvery fruits, surrounded by ocean waters, and shining brilliantly.
तमुवाच खगश्रेष्ठं तत्र रोहिणपादपः ।
अतिप्रवृद्धः सुमहानापतन्तं मनोजवम् ॥३१॥
31. tamuvāca khagaśreṣṭhaṁ tatra rohiṇapādapaḥ ,
atipravṛddhaḥ sumahānāpatantaṁ manojavam.
31. tam uvāca khagaśreṣṭham tatra rohiṇapādapaḥ
atipravṛddhaḥ sumahān āpatantam manojavam
31. There, the Rohiṇa tree, which was exceedingly vast and grand, spoke to him, the best of birds, who was approaching with the speed of thought.
यैषा मम महाशाखा शतयोजनमायता ।
एतामास्थाय शाखां त्वं खादेमौ गजकच्छपौ ॥३२॥
32. yaiṣā mama mahāśākhā śatayojanamāyatā ,
etāmāsthāya śākhāṁ tvaṁ khādemau gajakacchapau.
32. yā eṣā mama mahāśākhā śatayojanam āyatā etām
āsthāya śākhām tvam khādeḥ imau gajakacchapau
32. This great branch of mine, which extends for a hundred yojanas – settle upon this branch, and then you may eat these two, the elephant and the tortoise.
ततो द्रुमं पतगसहस्रसेवितं महीधरप्रतिमवपुः प्रकम्पयन् ।
खगोत्तमो द्रुतमभिपत्य वेगवान्बभञ्ज तामविरलपत्रसंवृताम् ॥३३॥
33. tato drumaṁ patagasahasrasevitaṁ; mahīdharapratimavapuḥ prakampayan ,
khagottamo drutamabhipatya vegavā;nbabhañja tāmaviralapatrasaṁvṛtām.
33. tataḥ drumam patagasahasrasevitam
mahīdharapratimavapuḥ prakampayan
khagottamaḥ drutam abhipatya vegavān
babhañja tām aviralapatrasaṃvṛtām
33. Then, the foremost of birds, swift and with a body massive as a mountain, approached quickly, shaking the tree frequented by thousands of birds, and broke that thickly leaf-covered (branch).