Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-3

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
व्यास उवाच ।
युधिष्ठिर तव प्रज्ञा न सम्यगिति मे मतिः ।
न हि कश्चित्स्वयं मर्त्यः स्ववशः कुरुते क्रियाः ॥१॥
1. vyāsa uvāca ,
yudhiṣṭhira tava prajñā na samyagiti me matiḥ ,
na hi kaścitsvayaṁ martyaḥ svavaśaḥ kurute kriyāḥ.
1. vyāsaḥ uvāca yudhiṣṭhira tava prajñā na samyak iti me
matiḥ na hi kaścit svayam martyaḥ svavaśaḥ kurute kriyāḥ
1. vyāsaḥ uvāca yudhiṣṭhira tava prajñā samyak na iti me
matiḥ hi na kaścit martyaḥ svayam svavaśaḥ kriyāḥ kurute
1. Vyāsa said: "Yudhiṣṭhira, my opinion is that your intellect is not entirely correct. Indeed, no mortal performs actions (kriyāḥ) completely of their own accord."
ईश्वरेण नियुक्तोऽयं साध्वसाधु च मानवः ।
करोति पुरुषः कर्म तत्र का परिदेवना ॥२॥
2. īśvareṇa niyukto'yaṁ sādhvasādhu ca mānavaḥ ,
karoti puruṣaḥ karma tatra kā paridevanā.
2. īśvareṇa niyuktaḥ ayam sādhvasādhu ca mānavaḥ
karoti puruṣaḥ karma tatra kā paridevanā
2. īśvareṇa niyuktaḥ ayam mānavaḥ puruṣaḥ
sādhvasādhu ca karma karoti tatra kā paridevanā
2. A human being (puruṣa), appointed by the Lord, performs both good and bad actions (karma). What cause for lamentation is there in that?
आत्मानं मन्यसे चाथ पापकर्माणमन्ततः ।
शृणु तत्र यथा पापमपकृष्येत भारत ॥३॥
3. ātmānaṁ manyase cātha pāpakarmāṇamantataḥ ,
śṛṇu tatra yathā pāpamapakṛṣyeta bhārata.
3. ātmānam manyase ca atha pāpakarmāṇam antataḥ
śṛṇu tatra yathā pāpam apakṛṣyeta bhārata
3. atha ca antataḥ ātmānam pāpakarmāṇam manyase
bhārata tatra yathā pāpam apakṛṣyeta śṛṇu
3. If you finally consider yourself (ātman) to be one who commits sinful deeds, then listen, O Bhārata, how sin can be removed in that regard.
तपोभिः क्रतुभिश्चैव दानेन च युधिष्ठिर ।
तरन्ति नित्यं पुरुषा ये स्म पापानि कुर्वते ॥४॥
4. tapobhiḥ kratubhiścaiva dānena ca yudhiṣṭhira ,
taranti nityaṁ puruṣā ye sma pāpāni kurvate.
4. tapobhiḥ kratubhiḥ ca eva dānena ca yudhiṣṭhira
taranti nityam puruṣāḥ ye sma pāpāni kurvate
4. yudhiṣṭhira tapobhiḥ kratubhiḥ ca eva dānena ca
ye pāpāni kurvate sma puruṣāḥ nityam taranti
4. Through austerities (tapas), Vedic rituals, and charity (dāna), O Yudhiṣṭhira, people (puruṣa) who commit sins always overcome them.
यज्ञेन तपसा चैव दानेन च नराधिप ।
पूयन्ते राजशार्दूल नरा दुष्कृतकर्मिणः ॥५॥
5. yajñena tapasā caiva dānena ca narādhipa ,
pūyante rājaśārdūla narā duṣkṛtakarmiṇaḥ.
5. yajnena tapasa ca eva danena ca naradhipa
puyante rajasardula nara duskrtakarminaḥ
5. naradhipa rajasardula duskrtakarminaḥ nara
yajnena ca tapasa ca danena eva puyante
5. O ruler of men, O tiger among kings, persons who have committed evil deeds are purified by means of (Vedic ritual) yajña, by austerity (tapas), and by giving gifts (dāna).
असुराश्च सुराश्चैव पुण्यहेतोर्मखक्रियाम् ।
प्रयतन्ते महात्मानस्तस्माद्यज्ञाः परायणम् ॥६॥
6. asurāśca surāścaiva puṇyahetormakhakriyām ,
prayatante mahātmānastasmādyajñāḥ parāyaṇam.
6. asuraḥ ca suraḥ ca eva puṇyahetoḥ makhakriyām
prayatante mahātmānaḥ tasmāt yajñāḥ parāyaṇam
6. mahātmānaḥ asuraḥ ca suraḥ ca eva puṇyahetoḥ
makhakriyām prayatante tasmāt yajñāḥ parāyaṇam
6. Both asuras (asura) and devas (sura) - those great souls - strive for the performance of (Vedic ritual) yajña for the sake of merit. Therefore, (Vedic rituals) yajñas are the supreme refuge.
यज्ञैरेव महात्मानो बभूवुरधिकाः सुराः ।
ततो देवाः क्रियावन्तो दानवानभ्यधर्षयन् ॥७॥
7. yajñaireva mahātmāno babhūvuradhikāḥ surāḥ ,
tato devāḥ kriyāvanto dānavānabhyadharṣayan.
7. yajñaiḥ eva mahātmānaḥ babhūvuḥ adhikāḥ surāḥ
tataḥ devāḥ kriyāvantaḥ dānavān abhi adharṣayan
7. mahātmānaḥ surāḥ yajñaiḥ eva adhikāḥ babhūvuḥ
tataḥ kriyāvantaḥ devāḥ dānavān abhi adharṣayan
7. It was by (Vedic rituals) yajñas alone that the great-souled devas (sura) became superior. Subsequently, these devas (sura), being diligent performers of ritual actions, overcame the Dānavas.
राजसूयाश्वमेधौ च सर्वमेधं च भारत ।
नरमेधं च नृपते त्वमाहर युधिष्ठिर ॥८॥
8. rājasūyāśvamedhau ca sarvamedhaṁ ca bhārata ,
naramedhaṁ ca nṛpate tvamāhara yudhiṣṭhira.
8. rājasūyāśvamedhau ca sarvamedham ca bhārata
naramedham ca nṛpate tvam āhara yudhiṣṭhira
8. bhārata nṛpate yudhiṣṭhira tvam rājasūyāśvamedhau
ca sarvamedham ca naramedham ca āhara
8. O Yudhishthira, O descendant of Bharata, O king, you should perform the rājasūya (Vedic ritual) and aśvamedha (Vedic ritual), as well as the sarvamedha (Vedic ritual) and naramedha (Vedic ritual).
यजस्व वाजिमेधेन विधिवद्दक्षिणावता ।
बहुकामान्नवित्तेन रामो दाशरथिर्यथा ॥९॥
9. yajasva vājimedhena vidhivaddakṣiṇāvatā ,
bahukāmānnavittena rāmo dāśarathiryathā.
9. yajasva vājimedhena vidhivat dakṣiṇāvatā
bahukāmānnavittena rāmaḥ dāśarathiḥ yathā
9. yajasva vājimedhena vidhivat dakṣiṇāvatā
bahukāmānnavittena rāmaḥ dāśarathiḥ yathā
9. Perform the horse-Vedic ritual (yajña) according to the prescribed rites, with abundant gifts, and with much desired wealth, just as Rāma, the son of Daśaratha, did.
यथा च भरतो राजा दौःषन्तिः पृथिवीपतिः ।
शाकुन्तलो महावीर्यस्तव पूर्वपितामहः ॥१०॥
10. yathā ca bharato rājā dauḥṣantiḥ pṛthivīpatiḥ ,
śākuntalo mahāvīryastava pūrvapitāmahaḥ.
10. yathā ca bharataḥ rājā dauḥṣantiḥ pṛthivīpatiḥ
śākuntalaḥ mahāvīryaḥ tava pūrvapitāmahaḥ
10. yathā ca rājā bharataḥ dauḥṣantiḥ śākuntalaḥ
pṛthivīpatiḥ mahāvīryaḥ tava pūrvapitāmahaḥ
10. And just as King Bharata, the son of Duṣyanta and Śakuntalā, the very powerful lord of the earth, your great-grandfather, [did].
युधिष्ठिर उवाच ।
असंशयं वाजिमेधः पावयेत्पृथिवीमपि ।
अभिप्रायस्तु मे कश्चित्तं त्वं श्रोतुमिहार्हसि ॥११॥
11. yudhiṣṭhira uvāca ,
asaṁśayaṁ vājimedhaḥ pāvayetpṛthivīmapi ,
abhiprāyastu me kaścittaṁ tvaṁ śrotumihārhasi.
11. yudhiṣṭhiraḥ uvāca asaṃśayam vājimedhaḥ pāvayet pṛthivīm
api abhiprāyaḥ tu me kaścit tam tvam śrotum iha arhasi
11. yudhiṣṭhiraḥ uvāca.
asaṃśayam vājimedhaḥ pṛthivīm api pāvayet.
tu me kaścit abhiprāyaḥ,
tam tvam iha śrotum arhasi
11. Yudhiṣṭhira said: 'Undoubtedly, the horse-Vedic ritual (yajña) would purify even the earth. But I have a certain concern, which you should hear now.'
इमं ज्ञातिवधं कृत्वा सुमहान्तं द्विजोत्तम ।
दानमल्पं न शक्यामि दातुं वित्तं च नास्ति मे ॥१२॥
12. imaṁ jñātivadhaṁ kṛtvā sumahāntaṁ dvijottama ,
dānamalpaṁ na śakyāmi dātuṁ vittaṁ ca nāsti me.
12. imam jñātivadham kṛtvā sumahāntam dvijottama
dānam alpam na śakyāmi dātum vittam ca na asti me
12. dvijottama! imam sumahāntam jñātivadham kṛtvā,
alpam dānam dātum na śakyāmi,
ca me vittam na asti
12. O best of the twice-born (dvija), having caused this immense slaughter of kinsmen, I am not able to give even a small offering (dāna), and I have no wealth.
न च बालानिमान्दीनानुत्सहे वसु याचितुम् ।
तथैवार्द्रव्रणान्कृच्छ्रे वर्तमानान्नृपात्मजान् ॥१३॥
13. na ca bālānimāndīnānutsahe vasu yācitum ,
tathaivārdravraṇānkṛcchre vartamānānnṛpātmajān.
13. na ca bālān imān dīnān utsahe vasu yācitum tathā
eva ārdravraṇān kṛcchre vartamānān nṛpātmajān
13. ca imān dīnān bālān vasu yācitum na utsahe tathā
eva kṛcchre vartamānān ārdravraṇān nṛpātmajān
13. And I cannot bring myself to ask for wealth from these miserable children. Similarly, I cannot ask from these princes who are suffering greatly and have fresh wounds.
स्वयं विनाश्य पृथिवीं यज्ञार्थे द्विजसत्तम ।
करमाहारयिष्यामि कथं शोकपरायणान् ॥१४॥
14. svayaṁ vināśya pṛthivīṁ yajñārthe dvijasattama ,
karamāhārayiṣyāmi kathaṁ śokaparāyaṇān.
14. svayam vināśya pṛthivīm yajñārthe dvijasattama
karam āhārayiṣyāmi katham śokaparāyaṇān
14. dvijasattama svayam pṛthivīm yajñārthe vināśya
śokaparāyaṇān karam katham āhārayiṣyāmi
14. O best of twice-born ones (dvija), after personally destroying the earth for the sake of the Vedic ritual (yajña), how shall I collect taxes from those who are overwhelmed by grief?
दुर्योधनापराधेन वसुधा वसुधाधिपाः ।
प्रनष्टा योजयित्वास्मानकीर्त्या मुनिसत्तम ॥१५॥
15. duryodhanāparādhena vasudhā vasudhādhipāḥ ,
pranaṣṭā yojayitvāsmānakīrtyā munisattama.
15. duryodhanāparādhena vasudhā vasudhādhipāḥ
pranaṣṭā yojayitvā asmān akīrtyā munisattama
15. munisattama duryodhanāparādhena vasudhā
pranaṣṭā vasudhādhipāḥ asmān akīrtyā yojayitvā
15. O best of sages (muni), by Duryodhana's offense, the earth has been destroyed. The rulers of the earth have (also) perished, having involved us in disgrace.
दुर्योधनेन पृथिवी क्षयिता वित्तकारणात् ।
कोशश्चापि विशीर्णोऽसौ धार्तराष्ट्रस्य दुर्मतेः ॥१६॥
16. duryodhanena pṛthivī kṣayitā vittakāraṇāt ,
kośaścāpi viśīrṇo'sau dhārtarāṣṭrasya durmateḥ.
16. duryodhanena pṛthivī kṣayitā vittakāraṇāt kośaḥ
ca api viśīrṇaḥ asau dhārtarāṣṭrasya durmateḥ
16. duryodhanena pṛthivī vittakāraṇāt kṣayitā ca
api asau durmateḥ dhārtarāṣṭrasya kośaḥ viśīrṇaḥ
16. By Duryodhana, the earth was wasted for the sake of wealth. And indeed, that treasury of the evil-minded son of Dhritarashtra (Duryodhana) has been completely ruined.
पृथिवी दक्षिणा चात्र विधिः प्रथमकल्पिकः ।
विद्वद्भिः परिदृष्टोऽयं शिष्टो विधिविपर्ययः ॥१७॥
17. pṛthivī dakṣiṇā cātra vidhiḥ prathamakalpikaḥ ,
vidvadbhiḥ paridṛṣṭo'yaṁ śiṣṭo vidhiviparyayaḥ.
17. pṛthivī dakṣiṇā ca atra vidhiḥ prathamakalpikaḥ
vidvadbhiḥ paridṛṣṭaḥ ayaṃ śiṣṭaḥ vidhiviparyayaḥ
17. atra pṛthivī dakṣiṇā ca prathamakalpikaḥ vidhiḥ
ayaṃ vidhiviparyayaḥ vidvadbhiḥ paridṛṣṭaḥ śiṣṭaḥ
17. Here, offering land as the primary ritual gift (dakṣiṇā) is the fundamental procedure (vidhi). However, this deviation from the rule is observed and approved by the learned (vidvadbhiḥ).
न च प्रतिनिधिं कर्तुं चिकीर्षामि तपोधन ।
अत्र मे भगवन्सम्यक्साचिव्यं कर्तुमर्हसि ॥१८॥
18. na ca pratinidhiṁ kartuṁ cikīrṣāmi tapodhana ,
atra me bhagavansamyaksācivyaṁ kartumarhasi.
18. na ca pratinidhim kartum cikīrṣāmi tapodhana
atra me bhagavan samyak sācivyam kartum arhasi
18. tapodhana ! ca na pratinidhim kartum cikīrṣāmi
bhagavan ! atra me samyak sācivyam kartum arhasi
18. And, O ascetic, I do not wish to create a substitute. Therefore, O revered one, you ought to render proper assistance to me in this matter.
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्तस्तु पार्थेन कृष्णद्वैपायनस्तदा ।
मुहूर्तमनुसंचिन्त्य धर्मराजानमब्रवीत् ॥१९॥
19. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktastu pārthena kṛṣṇadvaipāyanastadā ,
muhūrtamanusaṁcintya dharmarājānamabravīt.
19. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam uktaḥ tu pārthena kṛṣṇadvaipāyanaḥ
tadā muhūrtam anusaṃcintya dharmarājānam abravīt
19. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca pārthena evam uktaḥ tu kṛṣṇadvaipāyanaḥ
tadā मुहूर्तम् अनुसंचिन्त्य धर्मराजानम् अब्रवीत्
19. Vaiśampāyana said: Kṛṣṇa Dvaipāyana (Vyāsa), thus addressed by Pārtha (Yudhiṣṭhira), then pondered for a moment and spoke to the king of natural law (dharmarāja).
विद्यते द्रविणं पार्थ गिरौ हिमवति स्थितम् ।
उत्सृष्टं ब्राह्मणैर्यज्ञे मरुत्तस्य महीपतेः ।
तदानयस्व कौन्तेय पर्याप्तं तद्भविष्यति ॥२०॥
20. vidyate draviṇaṁ pārtha girau himavati sthitam ,
utsṛṣṭaṁ brāhmaṇairyajñe maruttasya mahīpateḥ ,
tadānayasva kaunteya paryāptaṁ tadbhaviṣyati.
20. vidyate draviṇam pārtha girau himavati
sthitam utsṛṣṭam brāhmaṇaiḥ yajñe
maruttasya mahīpateḥ tat ānayasva
kaunteya paryāptam tat bhaviṣyati
20. pārtha ! himavati girau sthitam draviṇam vidyate tat maruttasya mahīpateḥ yajñe brāhmaṇaiḥ utsṛṣṭam kaunteya ! tat ānayasva,
tat paryāptam bhaviṣyati
20. O Pārtha (Yudhiṣṭhira), wealth exists, located on the Himavat mountain. It was offered by the Brahmins in the Vedic ritual (yajña) of King Marutta. O son of Kuntī (Kaunteya), bring that; it will be sufficient.
युधिष्ठिर उवाच ।
कथं यज्ञे मरुत्तस्य द्रविणं तत्समाचितम् ।
कस्मिंश्च काले स नृपो बभूव वदतां वर ॥२१॥
21. yudhiṣṭhira uvāca ,
kathaṁ yajñe maruttasya draviṇaṁ tatsamācitam ,
kasmiṁśca kāle sa nṛpo babhūva vadatāṁ vara.
21. yudhiṣṭhiraḥ uvāca katham yajñe maruttasya draviṇam tat
samācitam kasmin ca kāle saḥ nṛpaḥ babhūva vadatām vara
21. vadatām vara yudhiṣṭhiraḥ uvāca katham maruttasya yajñe
tat draviṇam samācitam ca kasmin kāle saḥ nṛpaḥ babhūva
21. Yudhiṣṭhira said: O best of speakers, how was that wealth accumulated in Marutta's Vedic ritual (yajña)? And in what era did that king live?
व्यास उवाच ।
यदि शुश्रूषसे पार्थ शृणु कारंधमं नृपम् ।
यस्मिन्काले महावीर्यः स राजासीन्महाधनः ॥२२॥
22. vyāsa uvāca ,
yadi śuśrūṣase pārtha śṛṇu kāraṁdhamaṁ nṛpam ,
yasminkāle mahāvīryaḥ sa rājāsīnmahādhanaḥ.
22. vyāsaḥ uvāca yadi śuśrūṣase pārtha śṛṇu kārandhamam
nṛpam yasmin kāle mahāvīryaḥ saḥ rājā āsīt mahādhanaḥ
22. vyāsaḥ uvāca pārtha yadi śuśrūṣase śṛṇu kārandhamam
nṛpam yasmin kāle saḥ mahāvīryaḥ mahādhanaḥ rājā āsīt
22. Vyāsa said: O Pārtha, if you wish to hear, then listen about King Karandhama, during whose time that extremely mighty king was also very wealthy.