Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-80

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
ततो युधिष्ठिरो राजा मध्यं प्राप्ते दिवाकरे ।
श्रुतायुषमभिप्रेक्ष्य चोदयामास वाजिनः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
tato yudhiṣṭhiro rājā madhyaṁ prāpte divākare ,
śrutāyuṣamabhiprekṣya codayāmāsa vājinaḥ.
1. sañjaya uvāca tataḥ yudhiṣṭhiraḥ rājā madhyaṃ prāpte
divākare śrutāyuṣam abhiprekṣya codayāmāsa vājinaḥ
1. sañjaya uvāca tataḥ divākare madhyaṃ prāpte rājā
yudhiṣṭhiraḥ śrutāyuṣam abhiprekṣya vājinaḥ codayāmāsa
1. Sañjaya said: Then, when the sun reached midday, King Yudhiṣṭhira, seeing Śrutāyuṣa, urged his horses.
अभ्यधावत्ततो राजा श्रुतायुषमरिंदमम् ।
विनिघ्नन्सायकैस्तीक्ष्णैर्नवभिर्नतपर्वभिः ॥२॥
2. abhyadhāvattato rājā śrutāyuṣamariṁdamam ,
vinighnansāyakaistīkṣṇairnavabhirnataparvabhiḥ.
2. abhyadhāvat tataḥ rājā śrutāyuṣam arindamam
vinighnan sāyakaiḥ tīkṣṇaiḥ navabhiḥ nataparvabhiḥ
2. tataḥ rājā arindamam śrutāyuṣam abhyadhāvat
navabhiḥ tīkṣṇaiḥ nataparvabhiḥ sāyakaiḥ vinighnan
2. Then the king, the subduer of enemies, rushed towards Śrutāyuṣa, striking him with nine sharp, well-jointed arrows.
स संवार्य रणे राजा प्रेषितान्धर्मसूनुना ।
शरान्सप्त महेष्वासः कौन्तेयाय समर्पयत् ॥३॥
3. sa saṁvārya raṇe rājā preṣitāndharmasūnunā ,
śarānsapta maheṣvāsaḥ kaunteyāya samarpayat.
3. saḥ saṃvārya raṇe rājā preṣitān dharmasūnunā
śarān sapta maheṣvāsaḥ kaunteyāya samarpayat
3. saḥ rājā maheṣvāsaḥ raṇe dharmasūnunā preṣitān
(śarān) saṃvārya sapta śarān kaunteyāya samarpayat
3. That king (Śrutāyuṣa), the great archer, having warded off the arrows sent by the son of Dharma (Yudhiṣṭhira) in battle, discharged seven (of his own) arrows at the son of Kuntī (Yudhiṣṭhira).
ते तस्य कवचं भित्त्वा पपुः शोणितमाहवे ।
असूनिव विचिन्वन्तो देहे तस्य महात्मनः ॥४॥
4. te tasya kavacaṁ bhittvā papuḥ śoṇitamāhave ,
asūniva vicinvanto dehe tasya mahātmanaḥ.
4. te tasya kavacaṃ bhittvā papuḥ śoṇitam āhave
asūn iva vicinvantaḥ dehe tasya mahātmanaḥ
4. te tasya kavacaṃ bhittvā āhave śoṇitam papuḥ,
tasya mahātmanaḥ dehe asūn iva vicinvantaḥ
4. Those (arrows), having pierced his (Yudhiṣṭhira's) armor in battle, drank his blood, as if extracting the very life-breaths (asūn) from the body of that great-souled one.
पाण्डवस्तु भृशं विद्धस्तेन राज्ञा महात्मना ।
रणे वराहकर्णेन राजानं हृदि विव्यधे ॥५॥
5. pāṇḍavastu bhṛśaṁ viddhastena rājñā mahātmanā ,
raṇe varāhakarṇena rājānaṁ hṛdi vivyadhe.
5. pāṇḍavaḥ tu bhṛśam viddhaḥ tena rājñā mahātmanā
raṇe varāhakarṇena rājānam hṛdi vivyadhe
5. pāṇḍavaḥ tu tena mahātmanā rājñā bhṛśam viddhaḥ,
raṇe varāhakarṇena rājānam hṛdi vivyadhe
5. However, the Pandava (Yudhishthira), greatly wounded by that noble king, in battle pierced the king in the heart with a Varāhakarṇa arrow.
अथापरेण भल्लेन केतुं तस्य महात्मनः ।
रथश्रेष्ठो रथात्तूर्णं भूमौ पार्थो न्यपातयत् ॥६॥
6. athāpareṇa bhallena ketuṁ tasya mahātmanaḥ ,
rathaśreṣṭho rathāttūrṇaṁ bhūmau pārtho nyapātayat.
6. atha apareṇa bhallena ketum tasya mahātmanaḥ
rathaśreṣṭhaḥ rathāt tūrṇam bhūmau pārthaḥ nyapātayat
6. atha,
rathaśreṣṭhaḥ pārthaḥ,
apareṇa bhallena,
tasya mahātmanaḥ ketum rathāt tūrṇam bhūmau nyapātayat
6. Then, with another bhalla arrow, Pārtha (Arjuna), the foremost among charioteers, swiftly brought down the banner of that noble king from his chariot to the ground.
केतुं निपतितं दृष्ट्वा श्रुतायुः स तु पार्थिवः ।
पाण्डवं विशिखैस्तीक्ष्णै राजन्विव्याध सप्तभिः ॥७॥
7. ketuṁ nipatitaṁ dṛṣṭvā śrutāyuḥ sa tu pārthivaḥ ,
pāṇḍavaṁ viśikhaistīkṣṇai rājanvivyādha saptabhiḥ.
7. ketum nipatitam dṛṣṭvā śrutāyuḥ saḥ tu pārthivaḥ
pāṇḍavam viśikhaiḥ tīkṣṇaiḥ rājan vivyādha saptabhiḥ
7. rājan,
saḥ pārthivaḥ śrutāyuḥ tu,
ketum nipatitam dṛṣṭvā,
pāṇḍavam tīkṣṇaiḥ saptabhiḥ viśikhaiḥ vivyādha
7. O King (Dhṛtarāṣṭra), upon seeing his banner fallen, that king Śrutāyuḥ, however, pierced the Pandava (Yudhishthira) with seven sharp arrows.
ततः क्रोधात्प्रजज्वाल धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
यथा युगान्ते भूतानि धक्ष्यन्निव हुताशनः ॥८॥
8. tataḥ krodhātprajajvāla dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
yathā yugānte bhūtāni dhakṣyanniva hutāśanaḥ.
8. tataḥ krodhāt prajajvāla dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
yathā yuga ante bhūtāni dhakṣyan iva hutāśanaḥ
8. tataḥ,
dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ krodhāt prajajvāla,
yathā yugānte bhūtāni dhakṣyan iva hutāśanaḥ
8. Then, from anger, Yudhishthira, the son of Dharma (dharma), blazed forth, just like the sacrificial fire (hutāśana) at the end of an eon, as if about to consume all beings.
क्रुद्धं तु पाण्डवं दृष्ट्वा देवगन्धर्वराक्षसाः ।
प्रविव्यथुर्महाराज व्याकुलं चाप्यभूज्जगत् ॥९॥
9. kruddhaṁ tu pāṇḍavaṁ dṛṣṭvā devagandharvarākṣasāḥ ,
pravivyathurmahārāja vyākulaṁ cāpyabhūjjagat.
9. kruddham tu pāṇḍavam dṛṣṭvā devagandharvarākṣasāḥ
pravivyathuḥ mahārāja vyākulam ca api abhūt jagat
9. mahārāja kruddham pāṇḍavam dṛṣṭvā devagandharvarākṣasāḥ
pravivyathuḥ ca jagat api vyākulam abhūt
9. O great king, upon seeing the angry Pandava, the gods, gandharvas, and rakshasas trembled greatly, and the entire world became agitated.
सर्वेषां चैव भूतानामिदमासीन्मनोगतम् ।
त्रीँल्लोकानद्य संक्रुद्धो नृपोऽयं धक्ष्यतीति वै ॥१०॥
10. sarveṣāṁ caiva bhūtānāmidamāsīnmanogatam ,
trīँllokānadya saṁkruddho nṛpo'yaṁ dhakṣyatīti vai.
10. sarveṣām ca eva bhūtānām idam āsīt manogatam trīn
lokān adya saṃkruddhaḥ nṛpaḥ ayam dhakṣyati iti vai
10. ca eva sarveṣām bhūtānām idam manogatam āsīt iti vai
(yad) ayam saṃkruddhaḥ nṛpaḥ adya trīn lokān dhakṣyati
10. Indeed, this thought arose in the minds of all beings: "This enraged king will surely burn the three worlds today."
ऋषयश्चैव देवाश्च चक्रुः स्वस्त्ययनं महत् ।
लोकानां नृप शान्त्यर्थं क्रोधिते पाण्डवे तदा ॥११॥
11. ṛṣayaścaiva devāśca cakruḥ svastyayanaṁ mahat ,
lokānāṁ nṛpa śāntyarthaṁ krodhite pāṇḍave tadā.
11. ṛṣayaḥ ca eva devāḥ ca cakruḥ svastyayanam mahat
lokānām nṛpa śāntyartham krodhite pāṇḍave tadā
11. nṛpa tadā pāṇḍave krodhite ca eva ṛṣayaḥ ca devāḥ
lokānām śāntyartham mahat svastyayanam cakruḥ
11. O king, when the Pandava was thus enraged, the sages and gods indeed performed great propitiatory rites for the pacification of the worlds.
स च क्रोधसमाविष्टः सृक्किणी परिलेलिहन् ।
दधारात्मवपुर्घोरं युगान्तादित्यसंनिभम् ॥१२॥
12. sa ca krodhasamāviṣṭaḥ sṛkkiṇī parilelihan ,
dadhārātmavapurghoraṁ yugāntādityasaṁnibham.
12. saḥ ca krodhasamāviṣṭaḥ sṛkkiṇī parilelihan
dadhāra ātmavapuḥ ghoram yugāntādityasaṃnibham
12. ca saḥ krodhasamāviṣṭaḥ sṛkkiṇī parilelihan
ghoram yugāntādityasaṃnibham ātmavapuḥ dadhāra
12. And he, consumed by rage and repeatedly licking his lips, assumed a dreadful form, resembling the sun at the destruction of an age.
ततः सर्वाणि सैन्यानि तावकानि विशां पते ।
निराशान्यभवंस्तत्र जीवितं प्रति भारत ॥१३॥
13. tataḥ sarvāṇi sainyāni tāvakāni viśāṁ pate ,
nirāśānyabhavaṁstatra jīvitaṁ prati bhārata.
13. tataḥ sarvāṇi sainyāni tāvakāni viśām pate
nirāśāni abhavan tatra jīvitam prati bhārata
13. viśām pate bhārata tataḥ tāvakāni sarvāṇi
sainyāni tatra jīvitam prati nirāśāni abhavan
13. Then, O lord of men (viśāṃ pate), O Bhārata, all your armies became dispirited there, despairing of their very lives.
स तु धैर्येण तं कोपं संनिवार्य महायशाः ।
श्रुतायुषः प्रचिच्छेद मुष्टिदेशे महद्धनुः ॥१४॥
14. sa tu dhairyeṇa taṁ kopaṁ saṁnivārya mahāyaśāḥ ,
śrutāyuṣaḥ praciccheda muṣṭideśe mahaddhanuḥ.
14. saḥ tu dhairyeṇa tam kopam saṃnivārya mahāyaśāḥ
śrutāyuṣaḥ praciccheda muṣṭideśe mahat dhanuḥ
14. tu saḥ mahāyaśāḥ dhairyeṇa tam kopam saṃnivārya
śrutāyuṣaḥ mahat dhanuḥ muṣṭideśe praciccheda
14. But that greatly renowned one, having completely suppressed that anger with his fortitude, cut off Śrutāyuṣ's great bow at the hand-grip.
अथैनं छिन्नधन्वानं नाराचेन स्तनान्तरे ।
निर्बिभेद रणे राजा सर्वसैन्यस्य पश्यतः ॥१५॥
15. athainaṁ chinnadhanvānaṁ nārācena stanāntare ,
nirbibheda raṇe rājā sarvasainyasya paśyataḥ.
15. atha enam chinnadhanvānam nārācena stanāntare
nirbibheda raṇe rājā sarvasainyasya paśyataḥ
15. atha rājā raṇe sarvasainyasya paśyataḥ
chinnadhanvānam enam nārācena stanāntare nirbibheda
15. Then the king, with an arrow, pierced him - whose bow had been broken - in the middle of his chest, in battle, as the entire army watched.
सत्वरं चरणे राजंस्तस्य वाहान्महात्मनः ।
निजघान शरैः क्षिप्रं सूतं च सुमहाबलः ॥१६॥
16. satvaraṁ caraṇe rājaṁstasya vāhānmahātmanaḥ ,
nijaghāna śaraiḥ kṣipraṁ sūtaṁ ca sumahābalaḥ.
16. satvaram caraṇe rājan tasya vāhān mahātmanaḥ
nijaghāna śaraiḥ kṣipram sūtam ca sumahābalaḥ
16. rājan sumahābalaḥ satvaram kṣipram śaraiḥ tasya
mahātmanaḥ vāhān ca sūtam caraṇe nijaghāna
16. O king, the very mighty one swiftly struck down with arrows the horses and the charioteer of that great-souled (mahātman) warrior, hitting them at the feet.
हताश्वं तु रथं त्यक्त्वा दृष्ट्वा राज्ञस्तु पौरुषम् ।
विप्रदुद्राव वेगेन श्रुतायुः समरे तदा ॥१७॥
17. hatāśvaṁ tu rathaṁ tyaktvā dṛṣṭvā rājñastu pauruṣam ,
vipradudrāva vegena śrutāyuḥ samare tadā.
17. hataśvam tu ratham tyaktvā dṛṣṭvā rājñaḥ tu
pauruṣam vipradudrāva vegena śrutāyuḥ samare tadā
17. tadā śrutāyuḥ samare hataśvam ratham tyaktvā
rājñaḥ pauruṣam dṛṣṭvā tu vegena vipradudrāva
17. Shrutayu then quickly fled from the battle, having abandoned his chariot with dead horses and witnessing the valor of the king (Yudhishthira).
तस्मिञ्जिते महेष्वासे धर्मपुत्रेण संयुगे ।
दुर्योधनबलं राजन्सर्वमासीत्पराङ्मुखम् ॥१८॥
18. tasmiñjite maheṣvāse dharmaputreṇa saṁyuge ,
duryodhanabalaṁ rājansarvamāsītparāṅmukham.
18. tasmin jite maheṣvāse dharmaputreṇa saṃyuge
duryodhanabalam rājan sarvam āsīt parāṅmukham
18. rājan tasmin maheṣvāse dharmaputreṇa saṃyuge
jite duryodhanabalam sarvam parāṅmukham āsīt
18. O King, when that great archer (Shrutayu) was vanquished in battle by Yudhishthira, the son of natural law (dharma), Duryodhana's entire army turned its back (and fled).
एतत्कृत्वा महाराज धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
व्यात्ताननो यथा कालस्तव सैन्यं जघान ह ॥१९॥
19. etatkṛtvā mahārāja dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
vyāttānano yathā kālastava sainyaṁ jaghāna ha.
19. etat kṛtvā mahārāja dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
vyāttānanaḥ yathā kālaḥ tava sainyam jaghāna ha
19. mahārāja etad kṛtvā dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
vyāttānanaḥ yathā kālaḥ tava sainyam ha jaghāna
19. O great king, having accomplished this, Yudhishthira, the son of natural law (dharma), indeed destroyed your army like Death (Kāla) with an open mouth.
चेकितानस्तु वार्ष्णेयो गौतमं रथिनां वरम् ।
प्रेक्षतां सर्वसैन्यानां छादयामास सायकैः ॥२०॥
20. cekitānastu vārṣṇeyo gautamaṁ rathināṁ varam ,
prekṣatāṁ sarvasainyānāṁ chādayāmāsa sāyakaiḥ.
20. cekitānaḥ tu vārṣṇeyaḥ gautamam rathinām varam
prekṣatām sarvasainyānām chādayāmāsa sāyakaiḥ
20. tu cekitānaḥ vārṣṇeyaḥ sarvasainyānām prekṣatām
rathinām varam gautamam sāyakaiḥ chādayāmāsa
20. But Chekitana, the Vrishni hero, while all the armies watched, covered Gautama, the best of charioteers, with arrows.
संनिवार्य शरांस्तांस्तु कृपः शारद्वतो युधि ।
चेकितानं रणे यत्तं राजन्विव्याध पत्रिभिः ॥२१॥
21. saṁnivārya śarāṁstāṁstu kṛpaḥ śāradvato yudhi ,
cekitānaṁ raṇe yattaṁ rājanvivyādha patribhiḥ.
21. saṃnivārya śarān tān tu kṛpaḥ śāradvataḥ yudhi
cekitānam raṇe yattam rājan vivyādha patribhiḥ
21. rājan kṛpaḥ śāradvataḥ yudhi tān śarān saṃnivārya
tu raṇe yattam cekitānam patribhiḥ vivyādha
21. O King, Kṛpa, the son of Śāradvat, having completely warded off those arrows in battle, then pierced Chekitāna, who was prepared for combat, with his own feathered arrows.
अथापरेण भल्लेन धनुश्चिच्छेद मारिष ।
सारथिं चास्य समरे क्षिप्रहस्तो न्यपातयत् ।
हयांश्चास्यावधीद्राजन्नुभौ च पार्ष्णिसारथी ॥२२॥
22. athāpareṇa bhallena dhanuściccheda māriṣa ,
sārathiṁ cāsya samare kṣiprahasto nyapātayat ,
hayāṁścāsyāvadhīdrājannubhau ca pārṣṇisārathī.
22. atha apareṇa bhallena dhanuḥ ciccheda
māriṣa sārathim ca asya samare
kṣiprahastaḥ nyapātayat hayān ca asya
avadhīt rājan ubhau ca pārṣṇisārathī
22. māriṣa atha apareṇa bhallena (saḥ) dhanuḥ ciccheda.
kṣiprahastaḥ (saḥ) asya sārathim ca samare nyapātayat.
rājan asya hayān ca ubhau pārṣṇisārathī ca avadhīt
22. Then, O respected one, with another broad-headed arrow, he cut (Chekitāna's) bow. The quick-handed (Kṛpa) also struck down his charioteer in battle. And, O King, he killed Chekitāna's horses and both his auxiliary charioteers.
सोऽवप्लुत्य रथात्तूर्णं गदां जग्राह सात्वतः ।
स तया वीरघातिन्या गदया गदिनां वरः ।
गौतमस्य हयान्हत्वा सारथिं च न्यपातयत् ॥२३॥
23. so'vaplutya rathāttūrṇaṁ gadāṁ jagrāha sātvataḥ ,
sa tayā vīraghātinyā gadayā gadināṁ varaḥ ,
gautamasya hayānhatvā sārathiṁ ca nyapātayat.
23. saḥ avaplutya rathāt tūrṇam gadām
jagrāha sātvataḥ saḥ tayā vīraghātinyā
gadayā gadinām varaḥ gautamasya
hayān hatvā sārathim ca nyapātayat
23. saḥ sātvataḥ tūrṇam rathāt avaplutya gadām jagrāha.
saḥ gadinām varaḥ tayā vīraghātinyā gadayā gautamasya hayān hatvā sārathim ca nyapātayat
23. The Sātvata (Chekitāna), having swiftly jumped down from his chariot, seized a mace. He, the best among mace-wielders, then, with that deadly, hero-killing mace, killed Gautama's (Kṛpa's) horses and struck down his charioteer.
भूमिष्ठो गौतमस्तस्य शरांश्चिक्षेप षोडश ।
ते शराः सात्वतं भित्त्वा प्राविशन्त धरातलम् ॥२४॥
24. bhūmiṣṭho gautamastasya śarāṁścikṣepa ṣoḍaśa ,
te śarāḥ sātvataṁ bhittvā prāviśanta dharātalam.
24. bhūmiṣṭhaḥ gautamaḥ tasya śarān cikṣepa ṣoḍaśa
te śarāḥ sātvatam bhittvā prāviśanta dharātalam
24. bhūmiṣṭhaḥ gautamaḥ tasya ṣoḍaśa śarān cikṣepa.
te śarāḥ sātvatam bhittvā dharātalam prāviśanta
24. Standing on the ground, Gautama (Kṛpa) shot sixteen arrows at Chekitāna. Those arrows, having pierced the Sātvata warrior (Chekitāna), then penetrated the surface of the earth.
चेकितानस्ततः क्रुद्धः पुनश्चिक्षेप तां गदाम् ।
गौतमस्य वधाकाङ्क्षी वृत्रस्येव पुरंदरः ॥२५॥
25. cekitānastataḥ kruddhaḥ punaścikṣepa tāṁ gadām ,
gautamasya vadhākāṅkṣī vṛtrasyeva puraṁdaraḥ.
25. cekitānaḥ tataḥ kruddhaḥ punaḥ cikṣepa tām gadām
Gautamasya vadha-ākāṅkṣī Vṛtrasya iva purandaraḥ
25. tataḥ kruddhaḥ Gautamasya vadha-ākāṅkṣī cekitānaḥ
punaḥ tām gadām cikṣepa Vṛtrasya purandaraḥ iva
25. Then, enraged and desiring to kill Gautama, Cekitana again hurled that mace, just as Purandara (Indra) did towards Vritra.
तामापतन्तीं विमलामश्मगर्भां महागदाम् ।
शरैरनेकसाहस्रैर्वारयामास गौतमः ॥२६॥
26. tāmāpatantīṁ vimalāmaśmagarbhāṁ mahāgadām ,
śarairanekasāhasrairvārayāmāsa gautamaḥ.
26. tām āpatantīm vimalām aśmagarbhām mahāgadām
śaraiḥ aneka-sāhasraiḥ vārayāmāsa Gautamaḥ
26. Gautamaḥ āpatantīm vimalām aśmagarbhām tām
mahāgadām aneka-sāhasraiḥ śaraiḥ vārayāmāsa
26. With many thousands of arrows, Gautama warded off that great mace, which was gleaming, approaching, and made of stone.
चेकितानस्ततः खड्गं कोशादुद्धृत्य भारत ।
लाघवं परमास्थाय गौतमं समुपाद्रवत् ॥२७॥
27. cekitānastataḥ khaḍgaṁ kośāduddhṛtya bhārata ,
lāghavaṁ paramāsthāya gautamaṁ samupādravat.
27. cekitānaḥ tataḥ khaḍgam kośāt uddhṛtya Bhārata
lāghavam parama āsthāya Gautamam sam-upa-adravat
27. Bhārata tataḥ cekitānaḥ kośāt khaḍgam uddhṛtya
parama lāghavam āsthāya Gautamam sam-upa-adravat
27. O Bhārata, Cekitana then drew his sword from its sheath and, displaying supreme agility, rushed towards Gautama.
गौतमोऽपि धनुस्त्यक्त्वा प्रगृह्यासिं सुसंशितम् ।
वेगेन महता राजंश्चेकितानमुपाद्रवत् ॥२८॥
28. gautamo'pi dhanustyaktvā pragṛhyāsiṁ susaṁśitam ,
vegena mahatā rājaṁścekitānamupādravat.
28. Gautamaḥ api dhanuḥ tyaktvā pragṛhya asim
su-saṃśitam vegena mahatā rājan cekitānam upa-adravat
28. rājan Gautamaḥ api dhanuḥ tyaktvā su-saṃśitam
asim pragṛhya mahatā vegena cekitānam upa-adravat
28. O King, Gautama also abandoned his bow, took up a very sharp sword, and rushed towards Cekitana with great speed.
तावुभौ बलसंपन्नौ निस्त्रिंशवरधारिणौ ।
निस्त्रिंशाभ्यां सुतीक्ष्णाभ्यामन्योन्यं संततक्षतुः ॥२९॥
29. tāvubhau balasaṁpannau nistriṁśavaradhāriṇau ,
nistriṁśābhyāṁ sutīkṣṇābhyāmanyonyaṁ saṁtatakṣatuḥ.
29. tau ubhau balasampannau nistriṃśavaradhāriṇau
nistriṃśābhyām sutīkṣṇābhyām anyonyam saṃtatakṣatuḥ
29. tau ubhau balasampannau nistriṃśavaradhāriṇau
sutīkṣṇābhyām nistriṃśābhyām anyonyam saṃtatakṣatuḥ
29. Both of them, endowed with great strength and wielding excellent swords, repeatedly struck each other with their very sharp swords.
निस्त्रिंशवेगाभिहतौ ततस्तौ पुरुषर्षभौ ।
धरणीं समनुप्राप्तौ सर्वभूतनिषेविताम् ।
मूर्छयाभिपरीताङ्गौ व्यायामेन च मोहितौ ॥३०॥
30. nistriṁśavegābhihatau tatastau puruṣarṣabhau ,
dharaṇīṁ samanuprāptau sarvabhūtaniṣevitām ,
mūrchayābhiparītāṅgau vyāyāmena ca mohitau.
30. nistriṃśavegābhihatau tataḥ tau
puruṣarṣabhau dharaṇīm samanuprāptau
sarvabhūtaniṣevitām mūrchayā
abhiparītāṅgau vyāyāmena ca mohitau
30. tataḥ nistriṃśavegābhihatau mūrchayā
abhiparītāṅgau vyāyāmena ca
mohitau tau puruṣarṣabhau
sarvabhūtaniṣevitām dharaṇīm samanuprāptau
30. Then, those two excellent men, struck by the force of the swords, fell upon the earth (dharaṇī), which is frequented by all beings, their limbs overcome by unconsciousness and bewildered by exertion.
ततोऽभ्यधावद्वेगेन करकर्षः सुहृत्तया ।
चेकितानं तथाभूतं दृष्ट्वा समरदुर्मदम् ।
रथमारोपयच्चैनं सर्वसैन्यस्य पश्यतः ॥३१॥
31. tato'bhyadhāvadvegena karakarṣaḥ suhṛttayā ,
cekitānaṁ tathābhūtaṁ dṛṣṭvā samaradurmadam ,
rathamāropayaccainaṁ sarvasainyasya paśyataḥ.
31. tataḥ abhyadhāvat vegena karakarṣaḥ
suhṛttayā cekitānam tathābhūtam
dṛṣṭvā samaradurdmadam ratham āropayat
ca enam sarvasainyasya paśyataḥ
31. tataḥ suhṛttayā karakarṣaḥ vegena
abhyadhāvat tathābhūtam samaradurdmadam
cekitānam dṛṣṭvā ca enam ratham
āropayat sarvasainyasya paśyataḥ
31. Then Karakarsha, out of friendship, rushed with speed, having seen Chekitana in such a state, fiercely proud in battle. He made him ascend the chariot while the entire army watched.
तथैव शकुनिः शूरः स्यालस्तव विशां पते ।
आरोपयद्रथं तूर्णं गौतमं रथिनां वरम् ॥३२॥
32. tathaiva śakuniḥ śūraḥ syālastava viśāṁ pate ,
āropayadrathaṁ tūrṇaṁ gautamaṁ rathināṁ varam.
32. tathā eva śakuniḥ śūraḥ syālaḥ tava viśām pate
āropayat ratham tūrṇam gautamam rathinām varam
32. tathā eva viśām pate tava śūraḥ syālaḥ śakuniḥ
rathinām varam gautamam tūrṇam ratham āropayat
32. Similarly, O lord of men, your brave brother-in-law Shakuni quickly made Gautama (Kṛpa), the best among charioteers, ascend the chariot.
सौमदत्तिं तथा क्रुद्धो धृष्टकेतुर्महाबलः ।
नवत्या सायकैः क्षिप्रं राजन्विव्याध वक्षसि ॥३३॥
33. saumadattiṁ tathā kruddho dhṛṣṭaketurmahābalaḥ ,
navatyā sāyakaiḥ kṣipraṁ rājanvivyādha vakṣasi.
33. saumadattiṃ tathā kruddhaḥ dhṛṣṭaketuḥ mahābalaḥ
navatyā sāyakaiḥ kṣipraṃ rājan vivyādha vakṣasi
33. rājan tathā kruddhaḥ mahābalaḥ dhṛṣṭaketuḥ navatyā
sāyakaiḥ kṣipraṃ saumadattiṃ vakṣasi vivyādha
33. O King, the very powerful Dhṛṣṭaketu, enraged in this manner, quickly pierced Saumadatti in the chest with ninety arrows.
सौमदत्तिरुरःस्थैस्तैर्भृशं बाणैरशोभत ।
मध्यंदिने महाराज रश्मिभिस्तपनो यथा ॥३४॥
34. saumadattiruraḥsthaistairbhṛśaṁ bāṇairaśobhata ,
madhyaṁdine mahārāja raśmibhistapano yathā.
34. saumadattiḥ uras-sthaiḥ taiḥ bhṛśaṃ bāṇaiḥ aśobhata
madhyandine mahārāja raśmibhiḥ tapanaḥ yathā
34. mahārāja saumadattiḥ uras-sthaiḥ taiḥ bāṇaiḥ bhṛśaṃ
aśobhata madhyandine raśmibhiḥ tapanaḥ yathā
34. O great king, Saumadatti, with those arrows fixed in his chest, shone greatly, just like the sun at midday with its rays.
भूरिश्रवास्तु समरे धृष्टकेतुं महारथम् ।
हतसूतहयं चक्रे विरथं सायकोत्तमैः ॥३५॥
35. bhūriśravāstu samare dhṛṣṭaketuṁ mahāratham ,
hatasūtahayaṁ cakre virathaṁ sāyakottamaiḥ.
35. bhūriśravāḥ tu samare dhṛṣṭaketuṃ mahāratham
hata-sūta-hayaṃ cakre viratham sāyaka-uttamaiḥ
35. tu bhūriśravāḥ samare sāyaka-uttamaiḥ mahāratham
dhṛṣṭaketuṃ hata-sūta-hayaṃ viratham cakre
35. But Bhuriśravas, in battle, made Dhṛṣṭaketu, the great charioteer, chariot-less, with his charioteer and horses slain, by means of his excellent arrows.
विरथं चैनमालोक्य हताश्वं हतसारथिम् ।
महता शरवर्षेण छादयामास संयुगे ॥३६॥
36. virathaṁ cainamālokya hatāśvaṁ hatasārathim ,
mahatā śaravarṣeṇa chādayāmāsa saṁyuge.
36. viratham ca enam ālokya hata-aśvaṃ hata-sārathiṃ
mahatā śara-varṣeṇa chādayāmāsa saṃyuge
36. ca enaṃ viratham hata-aśvaṃ hata-sārathiṃ
ālokya saṃyuge mahatā śara-varṣeṇa chādayāmāsa
36. And seeing him (Dhṛṣṭaketu) chariot-less, with his horses and charioteer slain, Bhuriśravas covered him in battle with a great shower of arrows.
स च तं रथमुत्सृज्य धृष्टकेतुर्महामनाः ।
आरुरोह ततो यानं शतानीकस्य मारिष ॥३७॥
37. sa ca taṁ rathamutsṛjya dhṛṣṭaketurmahāmanāḥ ,
āruroha tato yānaṁ śatānīkasya māriṣa.
37. saḥ ca tam ratham utsṛjya dhṛṣṭaketuḥ mahāmanāḥ
āruroha tataḥ yānam śatānīkasya māriṣa
37. māriṣa,
saḥ ca mahāmanāḥ dhṛṣṭaketuḥ tam ratham utsṛjya tataḥ śatānīkasya yānam āruroha
37. O Māriṣa, that great-minded Dhṛṣṭaketu, abandoning his chariot, then mounted the vehicle of Śatānīka.
चित्रसेनो विकर्णश्च राजन्दुर्मर्षणस्तथा ।
रथिनो हेमसंनाहाः सौभद्रमभिदुद्रुवुः ॥३८॥
38. citraseno vikarṇaśca rājandurmarṣaṇastathā ,
rathino hemasaṁnāhāḥ saubhadramabhidudruvuḥ.
38. citrasenaḥ vikarṇaḥ ca rājan durmarṣaṇaḥ tathā
rathinaḥ hemasaṃnāhāḥ saubhadram abhidudruvuḥ
38. rājan,
citrasenaḥ ca vikarṇaḥ tathā durmarṣaṇaḥ hemasaṃnāhāḥ rathinaḥ saubhadram abhidudruvuḥ
38. O King, Citrasena, Vikarṇa, and Durmarṣaṇa, all chariot-warriors clad in golden armor, then rushed towards the son of Subhadrā (Abhimanyu).
अभिमन्योस्ततस्तैस्तु घोरं युद्धमवर्तत ।
शरीरस्य यथा राजन्वातपित्तकफैस्त्रिभिः ॥३९॥
39. abhimanyostatastaistu ghoraṁ yuddhamavartata ,
śarīrasya yathā rājanvātapittakaphaistribhiḥ.
39. abhimanyuḥ tataḥ taiḥ tu ghoram yuddham avartata
śarīrasya yathā rājan vātapittakaphaiḥ tribhiḥ
39. rājan,
tataḥ taiḥ tu abhimanyuḥ ghoram yuddham avartata,
yathā śarīrasya vātapittakaphaiḥ tribhiḥ
39. O King, then a terrible battle ensued for Abhimanyu with them, just as for the body with the three humors: wind (vāta), bile (pitta), and phlegm (kapha).
विरथांस्तव पुत्रांस्तु कृत्वा राजन्महाहवे ।
न जघान नरव्याघ्रः स्मरन्भीमवचस्तदा ॥४०॥
40. virathāṁstava putrāṁstu kṛtvā rājanmahāhave ,
na jaghāna naravyāghraḥ smaranbhīmavacastadā.
40. virathān tava putrān tu kṛtvā rājan mahāhave
na jaghāna naravyāghraḥ smaran bhīmavacaḥ tadā
40. rājan,
naravyāghraḥ tadā bhīmavacaḥ smaran mahāhave tava putrān tu virathān kṛtvā na jaghāna
40. O King, the tiger among men (Abhimanyu), after rendering your sons chariot-less in that great battle, did not kill them, remembering Bhīma's words at that time.
ततो राज्ञां बहुशतैर्गजाश्वरथयायिभिः ।
संवृतं समरे भीष्मं देवैरपि दुरासदम् ॥४१॥
41. tato rājñāṁ bahuśatairgajāśvarathayāyibhiḥ ,
saṁvṛtaṁ samare bhīṣmaṁ devairapi durāsadam.
41. tataḥ rājñām bahuśataiḥ gajāśvarathayāyibhiḥ
saṃvṛtam samare bhīṣmam devaiḥ api durāsadam
41. tataḥ bhīṣmam samare rājñām bahuśataiḥ
gajāśvarathayāyibhiḥ saṃvṛtam devaiḥ api durāsadam
41. Then, Bhishma, surrounded in battle by many hundreds of kings who were mounted on elephants, horses, and chariots, was difficult to approach even for the gods.
प्रयान्तं शीघ्रमुद्वीक्ष्य परित्रातुं सुतांस्तव ।
अभिमन्युं समुद्दिश्य बालमेकं महारथम् ।
वासुदेवमुवाचेदं कौन्तेयः श्वेतवाहनः ॥४२॥
42. prayāntaṁ śīghramudvīkṣya paritrātuṁ sutāṁstava ,
abhimanyuṁ samuddiśya bālamekaṁ mahāratham ,
vāsudevamuvācedaṁ kaunteyaḥ śvetavāhanaḥ.
42. prayāntam śīghram udvīkṣya paritrātum
sutān tava abhimanyum samuddiśya
bālam ekam mahāratham vāsudevam
uvāca idam kaunteyaḥ śvetavāhanaḥ
42. tava sutān paritrātum prayāntam śīghram (Bhīṣmam) udvīkṣya,
ekam bālam mahāratham abhimanyum samuddiśya,
śvetavāhanaḥ kaunteyaḥ idam vāsudevam uvāca
42. Having seen (Bhishma) swiftly advancing to protect your sons, and observing Abhimanyu, a single young great warrior, being targeted, Kunti's son (Arjuna), whose steeds were white, said this to Vasudeva (Krishna).
चोदयाश्वान्हृषीकेश यत्रैते बहुला रथाः ।
एते हि बहवः शूराः कृतास्त्रा युद्धदुर्मदाः ।
यथा न हन्युर्नः सेनां तथा माधव चोदय ॥४३॥
43. codayāśvānhṛṣīkeśa yatraite bahulā rathāḥ ,
ete hi bahavaḥ śūrāḥ kṛtāstrā yuddhadurmadāḥ ,
yathā na hanyurnaḥ senāṁ tathā mādhava codaya.
43. codaya aśvān hṛṣīkeśa yatra ete
bahulāḥ rathāḥ ete hi bahavaḥ śūrāḥ
kṛtāstrāḥ yuddhadurmadāḥ yathā na
hanyuḥ naḥ senām tathā mādhava codaya
43. hṛṣīkeśa aśvān yatra ete bahulāḥ rathāḥ (santi) (tatra) codaya.
hi ete bahavaḥ śūrāḥ kṛtāstrāḥ yuddhadurmadāḥ (santi).
mādhava tathā codaya yathā naḥ senām na hanyuḥ
43. O Hrishikesha (Krishna), drive the horses to where these numerous chariots are. For these many brave warriors, skilled in weaponry and fiercely formidable in battle, might indeed destroy our army; therefore, O Madhava (Krishna), drive (us) in such a way that they do not harm our army.
एवमुक्तः स वार्ष्णेयः कौन्तेयेनामितौजसा ।
रथं श्वेतहयैर्युक्तं प्रेषयामास संयुगे ॥४४॥
44. evamuktaḥ sa vārṣṇeyaḥ kaunteyenāmitaujasā ,
rathaṁ śvetahayairyuktaṁ preṣayāmāsa saṁyuge.
44. evam uktaḥ saḥ vārṣṇeyaḥ kaunteyena amitaujasā
ratham śvetahayaiḥ yuktam preṣayāmāsa saṃyuge
44. kaunteyena amitaujasā evam uktaḥ saḥ vārṣṇeyaḥ
śvetahayaiḥ yuktam ratham saṃyuge preṣayāmāsa
44. Thus addressed by Kunti's son (Arjuna), who possessed immeasurable power, that son of Vrishni (Krishna) dispatched the chariot, yoked with white horses, into battle.
निष्टानको महानासीत्तव सैन्यस्य मारिष ।
यदर्जुनो रणे क्रुद्धः संयातस्तावकान्प्रति ॥४५॥
45. niṣṭānako mahānāsīttava sainyasya māriṣa ,
yadarjuno raṇe kruddhaḥ saṁyātastāvakānprati.
45. niṣṭānakaḥ mahān āsīt tava sainyasya māriṣa yat
arjunaḥ raṇe kruddhaḥ saṃyātaḥ tāvakān prati
45. māriṣa,
tava sainyasya mahān niṣṭānakaḥ āsīt,
yat arjunaḥ raṇe kruddhaḥ tāvakān prati saṃyātaḥ.
45. O revered one, a tremendous clamor arose from your army because Arjuna, enraged in battle, advanced against your forces.
समासाद्य तु कौन्तेयो राज्ञस्तान्भीष्मरक्षिणः ।
सुशर्माणमथो राजन्निदं वचनमब्रवीत् ॥४६॥
46. samāsādya tu kaunteyo rājñastānbhīṣmarakṣiṇaḥ ,
suśarmāṇamatho rājannidaṁ vacanamabravīt.
46. samāsādya tu kaunteyaḥ rājñaḥ tān bhīṣmarakṣiṇaḥ
suśarmāṇam atho rājan idam vacanam abravīt
46. rājan,
tu kaunteyaḥ tān rājñaḥ bhīṣmarakṣiṇaḥ samāsādya atho idam vacanam suśarmāṇam abravīt.
46. O King, the son of Kunti (Arjuna), having encountered those kings who were protected by Bhishma, then spoke these words to Suśarman.
जानामि त्वां युधि श्रेष्ठमत्यन्तं पूर्ववैरिणम् ।
पर्यायस्याद्य संप्राप्तं फलं पश्य सुदारुणम् ।
अद्य ते दर्शयिष्यामि पूर्वप्रेतान्पितामहान् ॥४७॥
47. jānāmi tvāṁ yudhi śreṣṭhamatyantaṁ pūrvavairiṇam ,
paryāyasyādya saṁprāptaṁ phalaṁ paśya sudāruṇam ,
adya te darśayiṣyāmi pūrvapretānpitāmahān.
47. jānāmi tvām yudhi śreṣṭham atyantam
pūrvavairiṇam paryāyasya adya
samprāptam phalam paśya sudāruṇam adya
te darśayiṣyāmi pūrvapretān pitāmahān
47. jānāmi tvām yudhi śreṣṭham atyantam pūrvavairiṇam.
adya paryāyasya samprāptam sudāruṇam phalam paśya.
adya te pūrvapretān pitāmahān darśayiṣyāmi.
47. I know you as an excellent warrior in battle and a very old foe. Today, behold the exceedingly dreadful result (karma) of this opportunity that has come. Today, I will show you your forefathers (pūrvapretān pitāmahān) who have departed before.
एवं संजल्पतस्तस्य बीभत्सोः शत्रुघातिनः ।
श्रुत्वापि परुषं वाक्यं सुशर्मा रथयूथपः ।
न चैनमब्रवीत्किंचिच्छुभं वा यदि वाशुभम् ॥४८॥
48. evaṁ saṁjalpatastasya bībhatsoḥ śatrughātinaḥ ,
śrutvāpi paruṣaṁ vākyaṁ suśarmā rathayūthapaḥ ,
na cainamabravītkiṁcicchubhaṁ vā yadi vāśubham.
48. evam saṃjalpataḥ tasya bībhatsoḥ
śatrughātinaḥ śrutvā api paruṣam vākyam
suśarmā rathayūthapaḥ na ca enam
abravīt kiṃcit śubham vā yadi vā aśubham
48. evam saṃjalpataḥ tasya bībhatsoḥ śatrughātinaḥ paruṣam vākyam śrutvā api,
rathayūthapaḥ suśarmā ca enam prati śubham vā yadi vā aśubham kiṃcit na abravīt.
48. Even having heard such harsh words from Bibhatsu (Arjuna), the slayer of foes, who was speaking in this manner, Suśarman, the commander of chariot divisions, did not say anything to him, whether good or bad.
अभि गत्वार्जुनं वीरं राजभिर्बहुभिर्वृतः ।
पुरस्तात्पृष्ठतश्चैव पार्श्वतश्चैव सर्वतः ॥४९॥
49. abhi gatvārjunaṁ vīraṁ rājabhirbahubhirvṛtaḥ ,
purastātpṛṣṭhataścaiva pārśvataścaiva sarvataḥ.
49. abhi gatvā arjunam vīram rājabhiḥ bahubhiḥ vṛtaḥ
purastāt pṛṣṭhataḥ ca eva pārśvataḥ ca eva sarvataḥ
49. vīram arjunam abhi gatvā bahubhiḥ rājabhiḥ vṛtaḥ
purastāt pṛṣṭhataḥ ca eva pārśvataḥ ca eva sarvataḥ
49. Having approached the heroic Arjuna, (he was) surrounded by many kings, from the front, from behind, from the sides, and indeed from all directions.
परिवार्यार्जुनं संख्ये तव पुत्रैः सहानघ ।
शरैः संछादयामास मेघैरिव दिवाकरम् ॥५०॥
50. parivāryārjunaṁ saṁkhye tava putraiḥ sahānagha ,
śaraiḥ saṁchādayāmāsa meghairiva divākaram.
50. parivārya arjunam saṃkhye tava putraiḥ saha anagha
śaraiḥ saṃchādayāmāsa meghaiḥ iva divākaram
50. anagha tava putraiḥ saha saṃkhye arjunam parivārya
śaraiḥ divākaram meghaiḥ iva saṃchādayāmāsa
50. O sinless one, your sons, having surrounded Arjuna in battle, covered him with arrows, just as clouds obscure the sun.
ततः प्रवृत्तः सुमहान्संग्रामः शोणितोदकः ।
तावकानां च समरे पाण्डवानां च भारत ॥५१॥
51. tataḥ pravṛttaḥ sumahānsaṁgrāmaḥ śoṇitodakaḥ ,
tāvakānāṁ ca samare pāṇḍavānāṁ ca bhārata.
51. tataḥ pravṛttaḥ sumahān saṃgrāmaḥ śoṇita udakaḥ
tāvakānām ca samare pāṇḍavānām ca bhārata
51. bhārata tataḥ sumahān śoṇita udakaḥ saṃgrāmaḥ
tāvakānām ca pāṇḍavānām ca samare pravṛttaḥ
51. O Bharata, then a very great battle commenced, with blood as its water, between your warriors and the Pandavas in that engagement.