Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-3

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
नारद उवाच ।
कर्णस्य बाहुवीर्येण प्रश्रयेण दमेन च ।
तुतोष भृगुशार्दूलो गुरुशुश्रूषया तथा ॥१॥
1. nārada uvāca ,
karṇasya bāhuvīryeṇa praśrayeṇa damena ca ,
tutoṣa bhṛguśārdūlo guruśuśrūṣayā tathā.
1. nāradaḥ uvāca karṇasya bāhuvīryeṇa praśrayeṇa
damena ca tutoṣa bhṛguśārdūlaḥ guruśuśrūṣayā tathā
1. nāradaḥ uvāca: bhṛguśārdūlaḥ karṇasya bāhuvīryeṇa,
praśrayeṇa,
damena ca,
tathā guruśuśrūṣayā tutoṣa.
1. Nārada said: The tiger among the Bhṛgus (Paraśurāma) was pleased by Karṇa's strength of arm, by his humility, by his self-control, and also by his service to his teacher (guru).
तस्मै स विधिवत्कृत्स्नं ब्रह्मास्त्रं सनिवर्तनम् ।
प्रोवाचाखिलमव्यग्रं तपस्वी सुतपस्विने ॥२॥
2. tasmai sa vidhivatkṛtsnaṁ brahmāstraṁ sanivartanam ,
provācākhilamavyagraṁ tapasvī sutapasvine.
2. tasmai saḥ vidhivat kṛtsnam brahmāstram sanivartanam
pra uvāca akhilam avyagram tapasvī sutapasvine
2. saḥ tapasvī vidhivat kṛtsnam akhilam sanivartanam brahmāstram avyagram tasmai sutapasvine pra uvāca.
2. That ascetic (tapas) (Paraśurāma) duly and completely taught the entire Brahmāstra (weapon), including its method of withdrawal, to the greatly ascetic (tapas) Karṇa, speaking calmly and without agitation.
विदितास्त्रस्ततः कर्णो रममाणोऽऽश्रमे भृगोः ।
चकार वै धनुर्वेदे यत्नमद्भुतविक्रमः ॥३॥
3. viditāstrastataḥ karṇo ramamāṇo''śrame bhṛgoḥ ,
cakāra vai dhanurvede yatnamadbhutavikramaḥ.
3. viditāstraḥ tataḥ karṇaḥ ramamāṇaḥ āśrame bhṛgoḥ
cakāra vai dhanurvede yatnam adbhutavikramaḥ
3. tataḥ viditāstraḥ adbhutavikramaḥ karṇaḥ bhṛgoḥ
āśrame ramamāṇaḥ vai dhanurvede yatnam cakāra
3. Then Karna, renowned for his knowledge of weaponry, delighting in Bhrigu's hermitage (āśrama), put great effort into the science of archery, for he possessed astonishing valor.
ततः कदाचिद्रामस्तु चरन्नाश्रममन्तिकात् ।
कर्णेन सहितो धीमानुपवासेन कर्शितः ॥४॥
4. tataḥ kadācidrāmastu carannāśramamantikāt ,
karṇena sahito dhīmānupavāsena karśitaḥ.
4. tataḥ kadācit rāmaḥ tu caran āśramam antikāt
karṇena sahitaḥ dhīmān upavāsena karśitaḥ
4. tataḥ kadācit tu upavāsena karśitaḥ dhīmān
rāmaḥ karṇena sahitaḥ antikāt āśramam caran
4. Then, one day, the wise (dhīmān) Rama, emaciated by fasting, was wandering near the hermitage (āśrama) accompanied by Karna.
सुष्वाप जामदग्न्यो वै विस्रम्भोत्पन्नसौहृदः ।
कर्णस्योत्सङ्ग आधाय शिरः क्लान्तमना गुरुः ॥५॥
5. suṣvāpa jāmadagnyo vai visrambhotpannasauhṛdaḥ ,
karṇasyotsaṅga ādhāya śiraḥ klāntamanā guruḥ.
5. suṣvāpa jāmadagnyaḥ vai visrambhotpannasauhṛdaḥ
karṇasya utsaṅge ādhāya śiraḥ klāntamanāḥ guruḥ
5. jāmadagnyaḥ guruḥ visrambhotpannasauhṛdaḥ
klāntamanāḥ vai karṇasya utsaṅge śiraḥ ādhāya suṣvāpa
5. The guru (guru), Jamadagni's son (Jamadagnya), having developed a bond of friendship out of trust, placed his weary head on Karna's lap and indeed fell asleep.
अथ कृमिः श्लेष्ममयो मांसशोणितभोजनः ।
दारुणो दारुणस्पर्शः कर्णस्याभ्याशमागमत् ॥६॥
6. atha kṛmiḥ śleṣmamayo māṁsaśoṇitabhojanaḥ ,
dāruṇo dāruṇasparśaḥ karṇasyābhyāśamāgamat.
6. atha kṛmiḥ śleṣmamayaḥ māṃsaśoṇitabhojanaḥ
dāruṇaḥ dāruṇasparśaḥ karṇasya abhyāśam āgamat
6. atha śleṣmamayaḥ māṃsaśoṇitabhojanaḥ dāruṇaḥ
dāruṇasparśaḥ kṛmiḥ karṇasya abhyāśam āgamat
6. Then, a terrible (dāruṇa) worm, composed of phlegm and feeding on flesh and blood, whose touch was dreadful, approached Karna.
स तस्योरुमथासाद्य बिभेद रुधिराशनः ।
न चैनमशकत्क्षेप्तुं हन्तुं वापि गुरोर्भयात् ॥७॥
7. sa tasyorumathāsādya bibheda rudhirāśanaḥ ,
na cainamaśakatkṣeptuṁ hantuṁ vāpi gurorbhayāt.
7. saḥ tasya ūrum atha āsādya bibheda rudhirāśanaḥ na
ca enam aśakat kṣeptum hantum vā api guroḥ bhayāt
7. saḥ rudhirāśanaḥ atha tasya ūrum āsādya bibheda ca
enam kṣeptum hantum vā api guroḥ bhayāt na aśakat
7. Then, that blood-eating worm, having reached his (Karna's) thigh, pierced it. Yet, he (Karna) was unable to throw it off or even kill it, out of fear of his preceptor (guru).
संदश्यमानोऽपि तथा कृमिणा तेन भारत ।
गुरुप्रबोधशङ्की च तमुपैक्षत सूतजः ॥८॥
8. saṁdaśyamāno'pi tathā kṛmiṇā tena bhārata ,
guruprabodhaśaṅkī ca tamupaikṣata sūtajaḥ.
8. saṃdaśyamānaḥ api tathā kṛmiṇā tena bhārata
guruprabodhaśaṅkī ca tam upaikṣata sūtajaḥ
8. bhārata tena kṛmiṇā tathā saṃdaśyamānaḥ api
ca guruprabodhaśaṅkī sūtajaḥ tam upaikṣata
8. O Bhārata, even though he was being bitten in that manner by that worm, the son of the charioteer (Karna), being fearful of waking his preceptor (guru), disregarded it.
कर्णस्तु वेदनां धैर्यादसह्यां विनिगृह्य ताम् ।
अकम्पन्नव्यथंश्चैव धारयामास भार्गवम् ॥९॥
9. karṇastu vedanāṁ dhairyādasahyāṁ vinigṛhya tām ,
akampannavyathaṁścaiva dhārayāmāsa bhārgavam.
9. karṇaḥ tu vedanām dhairyāt asahyām vinigṛhya tām
akampat na vyathat ca eva dhārayāmāsa bhārgavam
9. tu karṇaḥ dhairyāt asahyām tām vedanām vinigṛhya
na akampat ca eva na vyathat bhārgavam dhārayāmāsa
9. But Karna, having suppressed that unbearable pain with fortitude, neither trembled nor was distressed, and indeed, he steadily held Bhārgava (Paraśurāma).
यदा तु रुधिरेणाङ्गे परिस्पृष्टो भृगूद्वहः ।
तदाबुध्यत तेजस्वी संतप्तश्चेदमब्रवीत् ॥१०॥
10. yadā tu rudhireṇāṅge parispṛṣṭo bhṛgūdvahaḥ ,
tadābudhyata tejasvī saṁtaptaścedamabravīt.
10. yadā tu rudhireṇa aṅge parispṛṣṭaḥ bhṛgūdvahaḥ
tadā abudhyata tejasvī saṃtaptaḥ ca idam abravīt
10. tu yadā bhṛgūdvahaḥ aṅge rudhireṇa parispṛṣtaḥ
tadā tejasvī saṃtaptaḥ ca abudhyata idam abravīt
10. But when the radiant descendant of Bhṛgu (Paraśurāma) was touched by blood on his person, then he awoke, became distressed, and spoke these words.
अहोऽस्म्यशुचितां प्राप्तः किमिदं क्रियते त्वया ।
कथयस्व भयं त्यक्त्वा याथातथ्यमिदं मम ॥११॥
11. aho'smyaśucitāṁ prāptaḥ kimidaṁ kriyate tvayā ,
kathayasva bhayaṁ tyaktvā yāthātathyamidaṁ mama.
11. aho asmi aśucitām prāptaḥ kim idam kriyate tvayā
kathayasva bhayam tyaktvā yāthātathyam idam mama
11. aho aham aśucitām prāptaḥ asmi tvayā idam kim kriyate?
bhayam tyaktvā mama idam yāthātathyam kathayasva
11. Oh, I have become impure! What is this that is being done by you? Tell me this truth, abandoning all fear, for my sake.
तस्य कर्णस्तदाचष्ट कृमिणा परिभक्षणम् ।
ददर्श रामस्तं चापि कृमिं सूकरसंनिभम् ॥१२॥
12. tasya karṇastadācaṣṭa kṛmiṇā paribhakṣaṇam ,
dadarśa rāmastaṁ cāpi kṛmiṁ sūkarasaṁnibham.
12. tasya karṇaḥ tadā ācaṣṭa kṛmiṇā paribhrakṣaṇam
dadarśa rāmaḥ tam ca api kṛmim sūkarasaṃnibham
12. tasya karṇaḥ tadā kṛmiṇā paribhrakṣaṇam ācaṣṭa
rāmaḥ ca api tam sūkarasaṃnibham kṛmim dadarśa
12. His ear then recounted its being consumed by a worm. Rama also saw that worm, which resembled a boar.
अष्टपादं तीक्ष्णदंष्ट्रं सूचीभिरिव संवृतम् ।
रोमभिः संनिरुद्धाङ्गमलर्कं नाम नामतः ॥१३॥
13. aṣṭapādaṁ tīkṣṇadaṁṣṭraṁ sūcībhiriva saṁvṛtam ,
romabhiḥ saṁniruddhāṅgamalarkaṁ nāma nāmataḥ.
13. aṣṭapādam tīkṣṇadaṃṣṭram sūcībhiḥ iva saṃvṛtam
romabhiḥ saṃniruddhāṅgam alarkam nāma nāmataḥ
13. aṣṭapādam tīkṣṇadaṃṣṭram sūcībhiḥ iva saṃvṛtam
romabhiḥ saṃniruddhāṅgam alarkam nāma nāmataḥ
13. It was eight-legged, with sharp fangs, and appeared as if covered with needles. Its limbs were fully covered by hairs, and its name was Alarka.
स दृष्टमात्रो रामेण कृमिः प्राणानवासृजत् ।
तस्मिन्नेवासृक्संक्लिन्ने तदद्भुतमिवाभवत् ॥१४॥
14. sa dṛṣṭamātro rāmeṇa kṛmiḥ prāṇānavāsṛjat ,
tasminnevāsṛksaṁklinne tadadbhutamivābhavat.
14. saḥ dṛṣṭamātraḥ rāmeṇa kṛmiḥ prāṇān avāsṛjat
tasmin eva asṛk saṃklinne tat adbhutam iva abhavat
14. rāmeṇa dṛṣṭamātraḥ saḥ kṛmiḥ prāṇān avāsṛjat
tasmin eva asṛk saṃklinne tat adbhutam iva abhavat
14. That worm, immediately upon being seen by Rama, released its vital breath (prāṇa). As soon as that blood was mingled, something miraculous occurred.
ततोऽन्तरिक्षे ददृशे विश्वरूपः करालवान् ।
राक्षसो लोहितग्रीवः कृष्णाङ्गो मेघवाहनः ॥१५॥
15. tato'ntarikṣe dadṛśe viśvarūpaḥ karālavān ,
rākṣaso lohitagrīvaḥ kṛṣṇāṅgo meghavāhanaḥ.
15. tataḥ antarikṣe dadṛśe viśvarūpaḥ karālavān
rākṣasaḥ lohitagrīvaḥ kṛṣṇāṅgaḥ meghavāhanaḥ
15. tataḥ antarikṣe viśvarūpaḥ karālavān rākṣasaḥ
lohitagrīvaḥ kṛṣṇāṅgaḥ meghavāhanaḥ dadṛśe
15. Then, in the sky, a dreadful demon of universal form was seen, red-necked, black-bodied, and riding on clouds.
स रामं प्राञ्जलिर्भूत्वा बभाषे पूर्णमानसः ।
स्वस्ति ते भृगुशार्दूल गमिष्यामि यथागतम् ॥१६॥
16. sa rāmaṁ prāñjalirbhūtvā babhāṣe pūrṇamānasaḥ ,
svasti te bhṛguśārdūla gamiṣyāmi yathāgatam.
16. saḥ rāmam prāñjaliḥ bhūtvā babhāṣe pūrṇamānasaḥ
svasti te bhṛguśārdūla gamiṣyāmi yathāgatam
16. saḥ prāñjaliḥ pūrṇamānasaḥ bhūtvā rāmam babhāṣe bhṛguśārdūla,
te svasti (astu).
yathāgatam gamiṣyāmi.
16. He, with joined palms and a fulfilled mind, spoke to Rama: 'May there be well-being for you, O best of the Bhṛgus! I shall depart the way I came.'
मोक्षितो नरकादस्मि भवता मुनिसत्तम ।
भद्रं च तेऽस्तु नन्दिश्च प्रियं मे भवता कृतम् ॥१७॥
17. mokṣito narakādasmi bhavatā munisattama ,
bhadraṁ ca te'stu nandiśca priyaṁ me bhavatā kṛtam.
17. mokṣitaḥ narakāt asmi bhavatā munisattama bhadram
ca te astu nandiḥ ca priyam me bhavatā kṛtam
17. munisattama,
bhavatā narakāt mokṣitaḥ asmi.
ca te bhadram astu ca nandiḥ.
bhavatā me priyam kṛtam.
17. O best of sages (munisattama), I have been liberated (mokṣa) from hell by you. May there be auspiciousness and joy for you; you have indeed done what is dear to me.
तमुवाच महाबाहुर्जामदग्न्यः प्रतापवान् ।
कस्त्वं कस्माच्च नरकं प्रतिपन्नो ब्रवीहि तत् ॥१८॥
18. tamuvāca mahābāhurjāmadagnyaḥ pratāpavān ,
kastvaṁ kasmācca narakaṁ pratipanno bravīhi tat.
18. tam uvāca mahābāhuḥ jāmadagnyaḥ pratāpavān kaḥ
tvam kasmāt ca narakam pratipannaḥ bravīhi tat
18. mahābāhuḥ jāmadagnyaḥ pratāpavān tam uvāca: tvam kaḥ? ca kasmāt narakam pratipannaḥ? tat bravīhi.
18. The mighty-armed, powerful Jāmadagnya (Paraśurāma) said to him: 'Who are you, and how did you fall into hell? Tell me that.'
सोऽब्रवीदहमासं प्राग्गृत्सो नाम महासुरः ।
पुरा देवयुगे तात भृगोस्तुल्यवया इव ॥१९॥
19. so'bravīdahamāsaṁ prāggṛtso nāma mahāsuraḥ ,
purā devayuge tāta bhṛgostulyavayā iva.
19. saḥ abrāvīt aham āsam prāk gṛtsaḥ nāma mahā-asuraḥ
purā deva-yuge tāta bhṛgoḥ tulya-vayāḥ iva
19. saḥ abrāvīt tāta purā deva-yuge prāk aham gṛtsaḥ nāma mahā-asuraḥ āsam,
bhṛgoḥ tulya-vayāḥ iva
19. He said, 'My child, long ago, in a divine age, I was formerly a great demon named Gṛtsa, seemingly of the same age as Bhṛgu.'
सोऽहं भृगोः सुदयितां भार्यामपहरं बलात् ।
महर्षेरभिशापेन कृमिभूतोऽपतं भुवि ॥२०॥
20. so'haṁ bhṛgoḥ sudayitāṁ bhāryāmapaharaṁ balāt ,
maharṣerabhiśāpena kṛmibhūto'pataṁ bhuvi.
20. saḥ aham bhṛgoḥ su-dayitām bhāryām apaharam balāt
mahā-ṛṣeḥ abhiśāpena kṛmi-bhūtaḥ apatam bhuvi
20. saḥ aham balāt bhṛgoḥ su-dayitām bhāryām apaharam
mahā-ṛṣeḥ abhiśāpena kṛmi-bhūtaḥ bhuvi apatam
20. I, that same person, abducted by force the very beloved wife of Bhṛgu. Because of the great sage's curse, I became a worm and fell to the earth.
अब्रवीत्तु स मां क्रोधात्तव पूर्वपितामहः ।
मूत्रश्लेष्माशनः पाप निरयं प्रतिपत्स्यसे ॥२१॥
21. abravīttu sa māṁ krodhāttava pūrvapitāmahaḥ ,
mūtraśleṣmāśanaḥ pāpa nirayaṁ pratipatsyase.
21. abrāvīt tu saḥ mām krodhāt tava pūrva-pitāmahaḥ
mūtra-śleṣma-aśanaḥ pāpa nirayam pratipatsyase
21. tu tava pūrva-pitāmahaḥ saḥ krodhāt mām abrāvīt: "he
pāpa! mūtra-śleṣma-aśanaḥ tvam nirayam pratipatsyase"
21. But your great-grandfather, he angrily said to me, 'O sinful one, you who consume urine and phlegm, you shall go to hell!'
शापस्यान्तो भवेद्ब्रह्मन्नित्येवं तमथाब्रुवम् ।
भविता भार्गवे राम इति मामब्रवीद्भृगुः ॥२२॥
22. śāpasyānto bhavedbrahmannityevaṁ tamathābruvam ,
bhavitā bhārgave rāma iti māmabravīdbhṛguḥ.
22. śāpasya antaḥ bhavet brahman iti evam tam atha
abrūvam bhavitā bhārgave rāma iti mām abrāvīt bhṛguḥ
22. atha aham tam iti abrūvam: "brahman! śāpasya antaḥ bhavet!"
bhṛguḥ mām iti abrāvīt: "rāma! bhārgave (tad) bhavitā!"
22. Then I said to him, 'O Brahmin, may there be an end to the curse!' Bhṛgu then said to me, 'O Rāma, it will come to pass through a descendant of Bhṛgu.'
सोऽहमेतां गतिं प्राप्तो यथा नकुशलं तथा ।
त्वया साधो समागम्य विमुक्तः पापयोनितः ॥२३॥
23. so'hametāṁ gatiṁ prāpto yathā nakuśalaṁ tathā ,
tvayā sādho samāgamya vimuktaḥ pāpayonitaḥ.
23. saḥ aham etām gatim prāptaḥ yathā na kuśalam
tathā tvayā sādho samāgamya vimuktaḥ pāpayonitaḥ
23. sādho,
tvayā samāgamya,
saḥ aham etām yathā na kuśalam gatim prāptaḥ,
pāpayonitaḥ vimuktaḥ.
23. Having attained this unfortunate condition, I have now been freed from a sinful origin (pāpayoni) by meeting you, O virtuous one.
एवमुक्त्वा नमस्कृत्य ययौ रामं महासुरः ।
रामः कर्णं तु सक्रोधमिदं वचनमब्रवीत् ॥२४॥
24. evamuktvā namaskṛtya yayau rāmaṁ mahāsuraḥ ,
rāmaḥ karṇaṁ tu sakrodhamidaṁ vacanamabravīt.
24. evam uktvā namaskṛtya yayau rāmam mahāsuraḥ
rāmaḥ karṇam tu sakrodham idam vacanam abravīt
24. mahāsuraḥ evam uktvā namaskṛtya rāmam yayau.
tu rāmaḥ sakrodham idam vacanam karṇam abravīt.
24. Having spoken thus and offered obeisance, the great asura departed to Rāma. Then Rāma, filled with anger, spoke these words to Karṇa.
अतिदुःखमिदं मूढ न जातु ब्राह्मणः सहेत् ।
क्षत्रियस्यैव ते धैर्यं कामया सत्यमुच्यताम् ॥२५॥
25. atiduḥkhamidaṁ mūḍha na jātu brāhmaṇaḥ sahet ,
kṣatriyasyaiva te dhairyaṁ kāmayā satyamucyatām.
25. ati duḥkham idam mūḍha na jātu brāhmaṇaḥ sahet
kṣatriyasya eva te dhairyam kāmayā satyam ucyatām
25. mūḍha,
idam ati duḥkham; brāhmaṇaḥ na jātu sahet.
te dhairyam kṣatriyasya eva; kāmayā satyam ucyatām.
25. O fool, this is exceedingly painful; a brāhmaṇa should never endure such a thing. Your fortitude is indeed like that of a kṣatriya; speak the truth as you wish.
तमुवाच ततः कर्णः शापभीतः प्रसादयन् ।
ब्रह्मक्षत्रान्तरे सूतं जातं मां विद्धि भार्गव ॥२६॥
26. tamuvāca tataḥ karṇaḥ śāpabhītaḥ prasādayan ,
brahmakṣatrāntare sūtaṁ jātaṁ māṁ viddhi bhārgava.
26. tam uvāca tataḥ karṇaḥ śāpabhītaḥ prasādayan
brahmakṣatrāntare sūtam jātam mām viddhi bhārgava
26. tataḥ śāpabhītaḥ prasādayan karṇaḥ tam uvāca: "bhārgava,
brahmakṣatrāntare jātam sūtam mām viddhi.
"
26. Then Karṇa, fearful of the curse and seeking to appease him, said to him: "O Bhārgava, know me to be a sūta, born from the union of a brāhmaṇa and a kṣatriya."
राधेयः कर्ण इति मां प्रवदन्ति जना भुवि ।
प्रसादं कुरु मे ब्रह्मन्नस्त्रलुब्धस्य भार्गव ॥२७॥
27. rādheyaḥ karṇa iti māṁ pravadanti janā bhuvi ,
prasādaṁ kuru me brahmannastralubdhasya bhārgava.
27. rādheyaḥ karṇaḥ iti mām pravadanti janāḥ bhuvi
prasādam kuru me brahman astrasya lubdhasya bhārgava
27. janāḥ bhuvi mām rādheyaḥ karṇaḥ iti pravadanti
brahman bhārgava astrasya lubdhasya me prasādam kuru
27. People on Earth refer to me as Karṇa, the son of Rādhā. O Brahmin (brahman), O descendant of Bhṛgu, please show your grace to me, who is eager for weapons.
पिता गुरुर्न संदेहो वेदविद्याप्रदः प्रभुः ।
अतो भार्गव इत्युक्तं मया गोत्रं तवान्तिके ॥२८॥
28. pitā gururna saṁdeho vedavidyāpradaḥ prabhuḥ ,
ato bhārgava ityuktaṁ mayā gotraṁ tavāntike.
28. pitā guruḥ na saṃdehaḥ vedavidyāpradaḥ prabhuḥ
ataḥ bhārgavaḥ iti uktam mayā gotram tava antike
28. pitā guruḥ na saṃdehaḥ vedavidyāpradaḥ prabhuḥ
ataḥ mayā tava antike gotram bhārgavaḥ iti uktam
28. My father is certainly my teacher (guru), the bestower of Vedic knowledge, and my master. Therefore, before you, I declared my family lineage as a descendant of Bhṛgu.
तमुवाच भृगुश्रेष्ठः सरोषः प्रहसन्निव ।
भूमौ निपतितं दीनं वेपमानं कृताञ्जलिम् ॥२९॥
29. tamuvāca bhṛguśreṣṭhaḥ saroṣaḥ prahasanniva ,
bhūmau nipatitaṁ dīnaṁ vepamānaṁ kṛtāñjalim.
29. tam uvāca bhṛguśreṣṭhaḥ saroṣaḥ prahasan iva
bhūmau nipatitam dīnam vepamānam kṛtāñjalim
29. bhṛguśreṣṭhaḥ saroṣaḥ prahasan iva tam uvāca
nipatitam dīnam vepamānam kṛtāñjalim bhūmau
29. The best among the Bhṛgus spoke to him, appearing to smile but filled with anger, as [Karṇa lay] fallen on the ground, miserable, trembling, and with folded hands.
यस्मान्मिथ्योपचरितो अस्त्रलोभादिह त्वया ।
तस्मादेतद्धि ते मूढ ब्रह्मास्त्रं प्रतिभास्यति ॥३०॥
30. yasmānmithyopacarito astralobhādiha tvayā ,
tasmādetaddhi te mūḍha brahmāstraṁ pratibhāsyati.
30. yasmāt mithyā upacaritaḥ astralobhāt iha tvayā
tasmāt etat hi te mūḍha brahmāstram pratibhāsyati
30. yasmāt tvayā iha astralobhāt mithyā upacaritaḥ
tasmāt he mūḍha etat brahmāstram te hi pratibhāsyati
30. Because you have deceptively served me here out of greed for weapons, therefore, O foolish one, this divine weapon will not manifest for you.
अन्यत्र वधकालात्ते सदृशेन समेयुषः ।
अब्राह्मणे न हि ब्रह्म ध्रुवं तिष्ठेत्कदाचन ॥३१॥
31. anyatra vadhakālātte sadṛśena sameyuṣaḥ ,
abrāhmaṇe na hi brahma dhruvaṁ tiṣṭhetkadācana.
31. anyatra vadhakālāt te sadṛśena sameyuṣaḥ
abrāhmaṇe na hi brahma dhruvaṃ tiṣṭhet kadācana
31. anyatra te vadhakālāt sadṛśena sameyuṣaḥ
abrāhmaṇe brahma dhruvaṃ na hi kadācana tiṣṭhet
31. Except at the moment of your death, when you encounter an equal [opponent], divine knowledge (brahman) will surely never abide permanently in one who is not a Brahmin.
गच्छेदानीं न ते स्थानमनृतस्येह विद्यते ।
न त्वया सदृशो युद्धे भविता क्षत्रियो भुवि ॥३२॥
32. gacchedānīṁ na te sthānamanṛtasyeha vidyate ,
na tvayā sadṛśo yuddhe bhavitā kṣatriyo bhuvi.
32. gacchet idānīm na te sthānam anṛtasya iha vidyate
na tvayā sadṛśaḥ yuddhe bhavitā kṣatriyaḥ bhuvi
32. idānīm gacchet te anṛtasya sthānam iha na vidyate
tvayā sadṛśaḥ kṣatriyaḥ yuddhe bhuvi na bhavitā
32. You must leave now, for there is no place for falsehood here for you. No warrior (kṣatriya) on earth will ever be equal to you in battle.
एवमुक्तस्तु रामेण न्यायेनोपजगाम सः ।
दुर्योधनमुपागम्य कृतास्त्रोऽस्मीति चाब्रवीत् ॥३३॥
33. evamuktastu rāmeṇa nyāyenopajagāma saḥ ,
duryodhanamupāgamya kṛtāstro'smīti cābravīt.
33. evam uktaḥ tu rāmeṇa nyāyena upajagāma saḥ
duryodhanam upāgamya kṛta astraḥ asmi iti ca abravīt
33. saḥ rāmeṇa evam uktaḥ tu nyāyena upajagāma saḥ
duryodhanam upāgamya kṛtāstraḥ asmi iti ca abravīt
33. Thus addressed by Rama (Paraśurāma), he then properly approached Duryodhana. Having done so, he declared, 'I am now skilled in the use of weapons!'