Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-221

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
पूर्वरूपाणि मे राजन्पुरुषस्य भविष्यतः ।
पराभविष्यतश्चैव त्वं मे ब्रूहि पितामह ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
pūrvarūpāṇi me rājanpuruṣasya bhaviṣyataḥ ,
parābhaviṣyataścaiva tvaṁ me brūhi pitāmaha.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca | pūrvarūpāṇi me rājan puruṣasya
bhaviṣyataḥ | parābhaviṣyataḥ ca eva tvam me brūhi pitāmaha
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca rājan pitāmaha tvam me puruṣasya
bhaviṣyataḥ ca eva parābhaviṣyataḥ pūrvarūpāṇi brūhi
1. Yudhiṣṭhira said: "O King, O Grandfather, please tell me the prior signs (pūrvarūpa) of a person (puruṣa) who is destined to prosper and also of one who is destined to be defeated."
भीष्म उवाच ।
मन एव मनुष्यस्य पूर्वरूपाणि शंसति ।
भविष्यतश्च भद्रं ते तथैव नभविष्यतः ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
mana eva manuṣyasya pūrvarūpāṇi śaṁsati ,
bhaviṣyataśca bhadraṁ te tathaiva nabhaviṣyataḥ.
2. bhīṣmaḥ uvāca | manaḥ eva manuṣyasya pūrvarūpāṇi śaṃsati
| bhaviṣyataḥ ca bhadram te tathā eva na bhaviṣyataḥ
2. bhīṣmaḥ uvāca manuṣyasya manaḥ eva bhaviṣyataḥ ca
tathā eva na bhaviṣyataḥ pūrvarūpāṇi śaṃsati bhadram te
2. Bhīṣma said: "Indeed, a person's (manusya) own mind (manas) reveals the prior signs (pūrvarūpa) of one who is destined to prosper, and similarly of one who is not. May there be good fortune to you."
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
श्रिया शक्रस्य संवादं तन्निबोध युधिष्ठिर ॥३॥
3. atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
śriyā śakrasya saṁvādaṁ tannibodha yudhiṣṭhira.
3. atra api udāharanti imam itihāsam purātanam
śriyā śakrasya saṃvādam tat nibodha yudhiṣṭhira
3. yudhiṣṭhira atra api imam purātanam itihāsam
śriyā śakrasya saṃvādam udāharanti tat nibodha
3. O Yudhishthira, regarding this, they also recount an ancient narrative (itihāsa) – the dialogue of Śakra with Śrī. Understand that.
महतस्तपसो व्युष्ट्या पश्यँल्लोकौ परावरौ ।
सामान्यमृषिभिर्गत्वा ब्रह्मलोकनिवासिभिः ॥४॥
4. mahatastapaso vyuṣṭyā paśyaँllokau parāvarau ,
sāmānyamṛṣibhirgatvā brahmalokanivāsibhiḥ.
4. mahataḥ tapasaḥ vyuṣṭyā paśyan lokau parāvarau
sāmānyam ṛṣibhiḥ gatvā brahmalokanivāsibhiḥ
4. mahataḥ tapasaḥ vyuṣṭyā parāvarau lokau paśyan
brahmalokanivāsibhiḥ ṛṣibhiḥ sāmānyam gatvā
4. By the manifestation of his great asceticism (tapas), perceiving both the higher and lower worlds, and having attained a common status among the sages residing in the world of Brahmā (Brahmaloka)...
ब्रह्मैवामितदीप्तौजाः शान्तपाप्मा महातपाः ।
विचचार यथाकामं त्रिषु लोकेषु नारदः ॥५॥
5. brahmaivāmitadīptaujāḥ śāntapāpmā mahātapāḥ ,
vicacāra yathākāmaṁ triṣu lokeṣu nāradaḥ.
5. brahmā eva amitadīptaujāḥ śāntapāpmā mahātapaḥ
vicacāra yathākāmam triṣu lokeṣu nāradaḥ
5. amitadīptaujāḥ śāntapāpmā mahātapaḥ nāradaḥ
brahmā eva yathākāmam triṣu lokeṣu vicacāra
5. Nārada, who was verily a Brahmā-like figure, possessed of immeasurable splendor and energy, pure of all vice, and a great ascetic (tapasvin), wandered about at will in the three worlds.
कदाचित्प्रातरुत्थाय पिस्पृक्षुः सलिलं शुचि ।
ध्रुवद्वारभवां गङ्गां जगामावततार च ॥६॥
6. kadācitprātarutthāya pispṛkṣuḥ salilaṁ śuci ,
dhruvadvārabhavāṁ gaṅgāṁ jagāmāvatatāra ca.
6. kadācit prātaḥ utthāya pispṛkṣuḥ salilam śuci
dhruvadvārabhavām gaṅgām jagāma avatatāra ca
6. kadācit prātaḥ utthāya śuci salilam pispṛkṣuḥ
dhruvadvārabhavām gaṅgām jagāma ca avatatāra
6. One morning, having arisen, desirous of touching the pure water, he went to the Gaṅgā (Ganges) that originates from the path of Dhruva, and descended into it.
सहस्रनयनश्चापि वज्री शम्बरपाकहा ।
तस्या देवर्षिजुष्टायास्तीरमभ्याजगाम ह ॥७॥
7. sahasranayanaścāpi vajrī śambarapākahā ,
tasyā devarṣijuṣṭāyāstīramabhyājagāma ha.
7. sahasranayanaḥ ca api vajrī śambarapākaha
tasyāḥ devarṣijuṣṭāyāḥ tīram abhyājagāma ha
7. saḥ sahasranayanaḥ vajrī śambarapākaha ca api
devarṣijuṣṭāyāḥ tasyāḥ tīram abhyājagāma ha
7. And the thousand-eyed one (Indra), the thunderbolt-wielder, the slayer of Śambara and Pāka, indeed approached the bank of that river, which was frequented by divine sages.
तावाप्लुत्य यतात्मानौ कृतजप्यौ समासतुः ।
नद्याः पुलिनमासाद्य सूक्ष्मकाञ्चनवालुकम् ॥८॥
8. tāvāplutya yatātmānau kṛtajapyau samāsatuḥ ,
nadyāḥ pulinamāsādya sūkṣmakāñcanavālukam.
8. tau āplutya yatātmānau kṛtajapyau samāsatuḥ
nadyāḥ pulinam āsādya sūkṣmakāñcanavālukam
8. tau āplutya yatātmānau kṛtajapyau
sūkṣmakāñcanavālukam nadyāḥ pulinam āsādya samāsatuḥ
8. Having bathed, those two, self-controlled (yatātmānau) and having completed their sacred recitations, sat down. They had reached the river's sandbank, which was covered with fine golden sand.
पुण्यकर्मभिराख्याता देवर्षिकथिताः कथाः ।
चक्रतुस्तौ कथाशीलौ शुचिसंहृष्टमानसौ ।
पूर्ववृत्तव्यपेतानि कथयन्तौ समाहितौ ॥९॥
9. puṇyakarmabhirākhyātā devarṣikathitāḥ kathāḥ ,
cakratustau kathāśīlau śucisaṁhṛṣṭamānasau ,
pūrvavṛttavyapetāni kathayantau samāhitau.
9. puṇyakarmabhiḥ ākhyātāḥ devarṣikathitāḥ
kathāḥ cakratuḥ tau kathāśīlau
śucisaṃhṛṣṭamānasau
pūrvavṛttavyapetāni kathayantau samāhitau
9. kathāśīlau śucisaṃhṛṣṭamānasau
samāhitau tau puṇyakarmabhiḥ ākhyātāḥ
devarṣikathitāḥ pūrvavṛttavyapetāni
kathāḥ kathayantau cakratuḥ
9. Fond of stories, and with pure, joyful minds, those two, concentrating, narrated tales relating to past events, stories that had been recounted by those of meritorious deeds and told by the divine sages.
अथ भास्करमुद्यन्तं रश्मिजालपुरस्कृतम् ।
पूर्णमण्डलमालोक्य तावुत्थायोपतस्थतुः ॥१०॥
10. atha bhāskaramudyantaṁ raśmijālapuraskṛtam ,
pūrṇamaṇḍalamālokya tāvutthāyopatasthatuḥ.
10. atha bhāskaram udyantam raśmijālapuraskṛtam
pūrṇamaṇḍalam ālokya tau utthāya upatasthetuḥ
10. atha tau pūrṇamaṇḍalam raśmijālapuraskṛtam
udyantam bhāskaram ālokya utthāya upatasthetuḥ
10. Then, seeing the rising sun, which was full-orbed and surrounded by a multitude of rays, those two rose and stood before it in reverence.
अभितस्तूदयन्तं तमर्कमर्कमिवापरम् ।
आकाशे ददृशे ज्योतिरुद्यतार्चिःसमप्रभम् ॥११॥
11. abhitastūdayantaṁ tamarkamarkamivāparam ,
ākāśe dadṛśe jyotirudyatārciḥsamaprabham.
11. abhitaḥ tu udayantam tam arkam arkam iva aparam
ākāśe dadṛśe jyotiḥ udyatārciḥsamaprabham
11. ākāśe abhitaḥ tu udayantam tam arkam aparam
arkam iva udyatārciḥsamaprabham jyotiḥ dadṛśe
11. All around, a brilliant light, resplendent with a radiance equal to rising flames, was seen in the sky, resembling another rising sun.
तयोः समीपं संप्राप्तं प्रत्यदृश्यत भारत ।
तत्सुपर्णार्कचरितमास्थितं वैष्णवं पदम् ।
भाभिरप्रतिमं भाति त्रैलोक्यमवभासयत् ॥१२॥
12. tayoḥ samīpaṁ saṁprāptaṁ pratyadṛśyata bhārata ,
tatsuparṇārkacaritamāsthitaṁ vaiṣṇavaṁ padam ,
bhābhirapratimaṁ bhāti trailokyamavabhāsayat.
12. tayoḥ samīpam samprāptam pratyadṛśyata
bhārata tat suparṇārkacaritam
āsthitam vaiṣṇavam padam bhābhiḥ
apratimam bhāti trailokyam avabhāsayat
12. bhārata tayoḥ samīpam samprāptam suparṇārkacaritam āsthitam tat apratimam vaiṣṇavam padam pratyadṛśyata.
bhābhiḥ trailokyam avabhāsayat bhāti
12. O Bhārata, that unequalled Vaishnava abode (padam), which was characterized by the movements of Garuḍa (suparṇa) and the sun (arka) and which had arrived near them, was seen. It shone with unparalleled splendors, illuminating the three worlds.
दिव्याभिरूपशोभाभिरप्सरोभिः पुरस्कृताम् ।
बृहतीमंशुमत्प्रख्यां बृहद्भानोरिवार्चिषम् ॥१३॥
13. divyābhirūpaśobhābhirapsarobhiḥ puraskṛtām ,
bṛhatīmaṁśumatprakhyāṁ bṛhadbhānorivārciṣam.
13. divyābhirūpaśobhābhiḥ apsarobhiḥ puraskṛtām
bṛhatīm aṃśumatprakhyām bṛhadbhānoḥ iva arciṣam
13. divyābhirūpaśobhābhiḥ apsarobhiḥ puraskṛtām,
aṃśumatprakhyām,
bṛhadbhānoḥ arciṣam iva bṛhatīm (śriyam) (dadṛśatuḥ)
13. Attended by Apsaras (celestial nymphs) with divine and beautiful forms, (she appeared) great, shining like a radiant sun, and like a flame (arcis) from the mighty sun (bṛhadbhānu).
नक्षत्रकल्पाभरणां ताराभक्तिसमस्रजम् ।
श्रियं ददृशतुः पद्मां साक्षात्पद्मतलस्थिताम् ॥१४॥
14. nakṣatrakalpābharaṇāṁ tārābhaktisamasrajam ,
śriyaṁ dadṛśatuḥ padmāṁ sākṣātpadmatalasthitām.
14. nakṣatrakalpābharaṇām tārābhaktisamasrajam
śriyam dadṛśatuḥ padmām sākṣāt padmatalasthitām
14. (tau) nakṣatrakalpābharaṇām tārābhaktisamasrajam
sākṣāt padmatalasthitām padmām śriyam dadṛśatuḥ
14. They both directly saw Śrī (Lakshmi), who was known as Padma, adorned with ornaments like constellations, wearing a garland resembling a cluster of stars, and seated upon a lotus (padma).
सावरुह्य विमानाग्रादङ्गनानामनुत्तमा ।
अभ्यगच्छत्त्रिलोकेशं शक्रं चर्षिं च नारदम् ॥१५॥
15. sāvaruhya vimānāgrādaṅganānāmanuttamā ,
abhyagacchattrilokeśaṁ śakraṁ carṣiṁ ca nāradam.
15. sā avaruhya vimānāgrāt aṅganānām anuttamā
abhyagacchat trilokeśam śakram ca ṛṣim ca nāradam
15. sā aṅganānām anuttamā vimānāgrāt avaruhya
trilokeśam śakram ca ṛṣim nāradam ca abhyagacchat
15. Having descended from the pinnacle of the aerial chariot, she, who was unsurpassed among women, approached Indra, the lord of the three worlds, and the sage Narada.
नारदानुगतः साक्षान्मघवांस्तामुपागमत् ।
कृताञ्जलिपुटो देवीं निवेद्यात्मानमात्मना ॥१६॥
16. nāradānugataḥ sākṣānmaghavāṁstāmupāgamat ,
kṛtāñjalipuṭo devīṁ nivedyātmānamātmanā.
16. nāradānugataḥ sākṣāt maghavān tām upāgamat
kṛtāñjalipuṭaḥ devīm nivedya ātmānam ātmanā
16. nāradānugataḥ sākṣāt maghavān kṛtāñjalipuṭaḥ
tām devīm ātmanā ātmānam nivedya upāgamat
16. Accompanied by Narada, Indra (Maghavan) himself approached the goddess with folded hands, having dedicated his very being (ātman).
चक्रे चानुपमां पूजां तस्याश्चापि स सर्ववित् ।
देवराजः श्रियं राजन्वाक्यं चेदमुवाच ह ॥१७॥
17. cakre cānupamāṁ pūjāṁ tasyāścāpi sa sarvavit ,
devarājaḥ śriyaṁ rājanvākyaṁ cedamuvāca ha.
17. cakre ca anupamām pūjām tasyāḥ ca api saḥ sarvavit
devarājaḥ śriyam rājan vākyam ca idam uvāca ha
17. rājan saḥ sarvavit devarājaḥ ca tasyāḥ anupamām
pūjām cakre api ca idam vākyam śriyam uvāca ha
17. And he, the all-knowing king of the gods, performed incomparable worship (pūjā) for her. O King, he also spoke these words to the glorious goddess.
का त्वं केन च कार्येण संप्राप्ता चारुहासिनि ।
कुतश्चागम्यते सुभ्रु गन्तव्यं क्व च ते शुभे ॥१८॥
18. kā tvaṁ kena ca kāryeṇa saṁprāptā cāruhāsini ,
kutaścāgamyate subhru gantavyaṁ kva ca te śubhe.
18. kā tvam kena ca kāryeṇa samprāptā cāruhāsini
kutaḥ ca āgamyate subhru gantavyam kva ca te śubhe
18. cāruhāsini tvam kā,
kena kāryeṇa ca samprāptā? subhru kutaḥ ca āgamyate? śubhe te kva ca gantavyam?
18. O charming-smiled one, who are you? And for what purpose have you arrived? O beautiful-browed one, from where do you come? And where are you to go, O auspicious one?
श्रीरुवाच ।
पुण्येषु त्रिषु लोकेषु सर्वे स्थावरजङ्गमाः ।
ममात्मभावमिच्छन्तो यतन्ते परमात्मना ॥१९॥
19. śrīruvāca ,
puṇyeṣu triṣu lokeṣu sarve sthāvarajaṅgamāḥ ,
mamātmabhāvamicchanto yatante paramātmanā.
19. śrīḥ uvāca puṇyeṣu triṣu lokeṣu sarve sthāvarajaṅgamāḥ
mama ātmabhāvam icchantaḥ yatante paramātmanā
19. śrīḥ uvāca puṇyeṣu triṣu lokeṣu sarve sthāvarajaṅgamāḥ
mama ātmabhāvam icchantaḥ paramātmanā yatante
19. Śrī said: "In the three sacred worlds, all beings, both movable and immovable, desiring my essential nature (ātman), strive for the Supreme Self (paramātman)."
साहं वै पङ्कजे जाता सूर्यरश्मिविबोधिते ।
भूत्यर्थं सर्वभूतानां पद्मा श्रीः पद्ममालिनी ॥२०॥
20. sāhaṁ vai paṅkaje jātā sūryaraśmivibodhite ,
bhūtyarthaṁ sarvabhūtānāṁ padmā śrīḥ padmamālinī.
20. sā aham vai paṅkaje jātā sūryaraśmivibodhite
bhūtyartham sarvabhūtānām padmā śrīḥ padmamālinī
20. sā aham śrīḥ padmā padmamālinī vai sūryaraśmivibodhite
paṅkaje jātā sarvabhūtānām bhūtyartham
20. Indeed, I, Śrī, known as Padmā and wearing a lotus garland, was born in a lotus awakened by the sun's rays for the welfare of all beings.
अहं लक्ष्मीरहं भूतिः श्रीश्चाहं बलसूदन ।
अहं श्रद्धा च मेधा च सन्नतिर्विजितिः स्थितिः ॥२१॥
21. ahaṁ lakṣmīrahaṁ bhūtiḥ śrīścāhaṁ balasūdana ,
ahaṁ śraddhā ca medhā ca sannatirvijitiḥ sthitiḥ.
21. aham lakṣmīḥ aham bhūtiḥ śrīḥ ca aham balasūdana
aham śraddhā ca medhā ca sannatiḥ vijitiḥ sthitiḥ
21. balasūdana,
aham lakṣmīḥ,
aham bhūtiḥ,
ca aham śrīḥ.
aham śraddhā ca medhā ca sannatiḥ vijitiḥ sthitiḥ
21. O Destroyer of Bala, I am Lakṣmī, I am prosperity (bhūti), and I am Śrī. I am also faith (śraddhā), and intelligence (medhā), and humility, victory, and stability.
अहं धृतिरहं सिद्धिरहं त्विड्भूतिरेव च ।
अहं स्वाहा स्वधा चैव संस्तुतिर्नियतिः कृतिः ॥२२॥
22. ahaṁ dhṛtirahaṁ siddhirahaṁ tviḍbhūtireva ca ,
ahaṁ svāhā svadhā caiva saṁstutirniyatiḥ kṛtiḥ.
22. aham dhṛtiḥ aham siddhiḥ aham tviṭ bhūtiḥ eva ca
aham svāhā svadhā ca eva saṃstutiḥ niyatiḥ kṛtiḥ
22. aham dhṛtiḥ,
aham siddhiḥ,
aham ca eva tviṭ bhūtiḥ.
aham svāhā ca eva svadhā,
saṃstutiḥ,
niyatiḥ,
kṛtiḥ
22. I am fortitude, I am success, and I am indeed splendor and prosperity (bhūti). I am also Svāhā and Svadhā, and praise, destiny, and action.
राज्ञां विजयमानानां सेनाग्रेषु ध्वजेषु च ।
निवासे धर्मशीलानां विषयेषु पुरेषु च ॥२३॥
23. rājñāṁ vijayamānānāṁ senāgreṣu dhvajeṣu ca ,
nivāse dharmaśīlānāṁ viṣayeṣu pureṣu ca.
23. rājnāṁ vijayamānānāṁ senāgreṣu dhvajeṣu ca
nivāse dharmaśīlānāṁ viṣayeṣu pureṣu ca
23. rājnāṁ vijayamānānāṁ senāgreṣu dhvajeṣu ca
dharmaśīlānāṁ nivāse viṣayeṣu pureṣu ca
23. I reside among victorious kings, at the forefront of their armies, and on their banners. I also reside in the dwellings, territories, and cities of those who are devoted to natural law (dharma).
जितकाशिनि शूरे च संग्रामेष्वनिवर्तिनि ।
निवसामि मनुष्येन्द्रे सदैव बलसूदन ॥२४॥
24. jitakāśini śūre ca saṁgrāmeṣvanivartini ,
nivasāmi manuṣyendre sadaiva balasūdana.
24. jitakāśini śūre ca saṃgrāmeṣu anivartini
nivasāmi manuṣyendre sadā eva balasūdana
24. balasūdana nivasāmi sadā eva jitakāśini
śūre ca saṃgrāmeṣu anivartini manuṣyendre
24. O Destroyer of Strength, I always reside in a human ruler who is victorious, brave, and does not retreat in battles.
धर्मनित्ये महाबुद्धौ ब्रह्मण्ये सत्यवादिनि ।
प्रश्रिते दानशीले च सदैव निवसाम्यहम् ॥२५॥
25. dharmanitye mahābuddhau brahmaṇye satyavādini ,
praśrite dānaśīle ca sadaiva nivasāmyaham.
25. dharmanitye mahābuddhau brāhmaṇye satyavādini
praśrite dānaśīle ca sadā eva nivasāmi aham
25. aham sadā eva nivasāmi dharmanitye mahābuddhau
brāhmaṇye satyavādini praśrite dānaśīle ca
25. I always reside in one who is constant in natural law (dharma), greatly intelligent, devoted to Brahmins, truthful, humble, and generous.
असुरेष्ववसं पूर्वं सत्यधर्मनिबन्धना ।
विपरीतांस्तु तान्बुद्ध्वा त्वयि वासमरोचयम् ॥२६॥
26. asureṣvavasaṁ pūrvaṁ satyadharmanibandhanā ,
viparītāṁstu tānbuddhvā tvayi vāsamarocayam.
26. asureṣu avasaṁ pūrvaṁ satyadharmanibandhanā
viparītān tu tān buddhvā tvayi vāsam arocayam
26. pūrvaṁ satyadharmanibandhanā asureṣu avasaṁ
tu tān viparītān buddhvā tvayi vāsam arocayam
26. Previously, I resided among the Asuras, bound by truth and natural law (dharma). However, having understood them to be contrary to this, I then desired to reside in you.
शक्र उवाच ।
कथंवृत्तेषु दैत्येषु त्वमवात्सीर्वरानने ।
दृष्ट्वा च किमिहागास्त्वं हित्वा दैतेयदानवान् ॥२७॥
27. śakra uvāca ,
kathaṁvṛtteṣu daityeṣu tvamavātsīrvarānane ,
dṛṣṭvā ca kimihāgāstvaṁ hitvā daiteyadānavān.
27. śakraḥ uvāca kathaṃvṛtteṣu daityeṣu tvam avātsīḥ varānanane
dṛṣṭvā ca kim iha agāḥ tvam hitvā daiteya-dānavān
27. varānanane śakraḥ uvāca tvam kathaṃvṛtteṣu daityeṣu
avātsīḥ ca daiteya-dānavān hitvā tvam kim dṛṣṭvā iha agāḥ
27. Indra said: "O beautiful-faced one, among demons of what kind of conduct did you dwell? And having abandoned the Daityas and Danavas, what did you see, and why have you come here?"
श्रीरुवाच ।
स्वधर्ममनुतिष्ठत्सु धैर्यादचलितेषु च ।
स्वर्गमार्गाभिरामेषु सत्त्वेषु निरता ह्यहम् ॥२८॥
28. śrīruvāca ,
svadharmamanutiṣṭhatsu dhairyādacaliteṣu ca ,
svargamārgābhirāmeṣu sattveṣu niratā hyaham.
28. śrīḥ uvāca svadharmam anutiṣṭhatsu dhairyāt acaliteṣu
ca svargamārgābhirāmeṣu sattveṣu niratā hi aham
28. śrīḥ uvāca hi aham svadharmam anutiṣṭhatsu dhairyāt
acaliteṣu ca svargamārgābhirāmeṣu sattveṣu niratā
28. Śrī said: "Indeed, I am devoted to (or found among) those beings who uphold their own intrinsic nature (svadharma), are unswerving in their resolve, and delight in the path that leads to heaven."
दानाध्ययनयज्ञेज्या गुरुदैवतपूजनम् ।
विप्राणामतिथीनां च तेषां नित्यमवर्तत ॥२९॥
29. dānādhyayanayajñejyā gurudaivatapūjanam ,
viprāṇāmatithīnāṁ ca teṣāṁ nityamavartata.
29. dānādhyayanayajñejyā gurudaivatapūjanam
viprāṇām atithīnām ca teṣām nityam avartata
29. ca teṣām nityam dānādhyayanayajñejyā
gurudaivatapūjanam viprāṇām atithīnām avartata
29. For them, there was always the practice of giving gifts (dāna), scriptural study, performing sacrificial rites (yajña) and other worship, and veneration of gurus and deities, as well as (service to) Brahmins and guests.
सुसंमृष्टगृहाश्चासञ्जितस्त्रीका हुताग्नयः ।
गुरुशुश्रूषवो दान्ता ब्रह्मण्याः सत्यवादिनः ॥३०॥
30. susaṁmṛṣṭagṛhāścāsañjitastrīkā hutāgnayaḥ ,
guruśuśrūṣavo dāntā brahmaṇyāḥ satyavādinaḥ.
30. susaṃmṛṣṭagṛhāḥ ca āsan jitastrīkāḥ hutāgnayaḥ
guruśuśrūṣavaḥ dāntāḥ brahmaṇyāḥ satyavādinaḥ
30. ca āsan susaṃmṛṣṭagṛhāḥ jitastrīkāḥ hutāgnayaḥ
guruśuśrūṣavaḥ dāntāḥ brahmaṇyāḥ satyavādinaḥ
30. Their homes were always well-cleaned; they were self-controlled in relation to women, performed fire sacrifices, were devoted to serving their gurus, self-disciplined, reverent towards Brahmins, and truthful in speech.
श्रद्दधाना जितक्रोधा दानशीलानसूयकाः ।
भृतपुत्रा भृतामात्या भृतदारा ह्यनीर्षवः ॥३१॥
31. śraddadhānā jitakrodhā dānaśīlānasūyakāḥ ,
bhṛtaputrā bhṛtāmātyā bhṛtadārā hyanīrṣavaḥ.
31. śraddadhānāḥ jita-krodhāḥ dānaśīlānasūyakāḥ
bhṛta-putrāḥ bhṛta-āmātyāḥ bhṛta-dārāḥ hi anīrṣavaḥ
31. śraddadhānāḥ jita-krodhāḥ dānaśīlānasūyakāḥ
bhṛta-putrāḥ bhṛta-āmātyāḥ bhṛta-dārāḥ hi anīrṣavaḥ
31. They are endowed with faith (śraddhā), have conquered anger, and are habitually charitable and not fault-finding. Their children, ministers, and wives are all well-supported, and they are indeed free from envy.
अमर्षणा न चान्योन्यं स्पृहयन्ति कदाचन ।
न च जातूपतप्यन्ते धीराः परसमृद्धिभिः ॥३२॥
32. amarṣaṇā na cānyonyaṁ spṛhayanti kadācana ,
na ca jātūpatapyante dhīrāḥ parasamṛddhibhiḥ.
32. amarṣaṇāḥ na ca anyonyam spṛhayanti kadācana na
ca jātu upa-tapyante dhīrāḥ para-samṛddhibhiḥ
32. amarṣaṇāḥ anyonyam kadācana na ca spṛhayanti ca
dhīrāḥ jātu para-samṛddhibhiḥ na upa-tapyante
32. They are not resentful, and they never desire each other's possessions. Furthermore, these resolute individuals are never distressed by the prosperity of others.
दातारः संगृहीतार आर्याः करुणवेदिनः ।
महाप्रसादा ऋजवो दृढभक्ता जितेन्द्रियाः ॥३३॥
33. dātāraḥ saṁgṛhītāra āryāḥ karuṇavedinaḥ ,
mahāprasādā ṛjavo dṛḍhabhaktā jitendriyāḥ.
33. dātāraḥ saṃ-gṛhītāraḥ āryāḥ karuṇa-vedinaḥ
mahā-prasādāḥ ṛjavaḥ dṛḍha-bhaktāḥ jita-indriyāḥ
33. dātāraḥ saṃ-gṛhītāraḥ āryāḥ karuṇa-vedinaḥ
mahā-prasādāḥ ṛjavaḥ dṛḍha-bhaktāḥ jita-indriyāḥ
33. They are generous givers, supportive, noble, and understand compassion. They are exceedingly gracious, straightforward, possess firm devotion (bhakti), and have conquered their senses.
संतुष्टभृत्यसचिवाः कृतज्ञाः प्रियवादिनः ।
यथार्थमानार्थकरा ह्रीनिषेधा यतव्रताः ॥३४॥
34. saṁtuṣṭabhṛtyasacivāḥ kṛtajñāḥ priyavādinaḥ ,
yathārthamānārthakarā hrīniṣedhā yatavratāḥ.
34. saṃtuṣṭa-bhṛtya-sacivāḥ kṛtajñāḥ priya-vādinaḥ
yathārtha-māna-artha-karāḥ hrī-niṣedhāḥ yata-vratāḥ
34. saṃtuṣṭa-bhṛtya-sacivāḥ kṛtajñāḥ priya-vādinaḥ
yathārtha-māna-artha-karāḥ hrī-niṣedhāḥ yata-vratāḥ
34. Their servants and ministers are content; they are grateful and speak pleasantly. They grant honor and wealth appropriately, are restrained by modesty, and are disciplined in their observances.
नित्यं पर्वसु सुस्नाताः स्वनुलिप्ताः स्वलंकृताः ।
उपवासतपःशीलाः प्रतीता ब्रह्मवादिनः ॥३५॥
35. nityaṁ parvasu susnātāḥ svanuliptāḥ svalaṁkṛtāḥ ,
upavāsatapaḥśīlāḥ pratītā brahmavādinaḥ.
35. nityam parvasu susnātāḥ svanuliptāḥ svalaṃkṛtāḥ
upavāsatapaḥśīlāḥ pratītāḥ brahmavādinaḥ
35. brahmavādinaḥ nityam parvasu susnātāḥ svanuliptāḥ
svalaṃkṛtāḥ upavāsatapaḥśīlāḥ pratītāḥ
35. The expounders of sacred texts (brahmavādinaḥ), always well-bathed, well-anointed, and well-adorned on auspicious days, were devoted to observing fasts and austerities (tapas), and were greatly esteemed.
नैनानभ्युदियात्सूर्यो न चाप्यासन्प्रगेनिशाः ।
रात्रौ दधि च सक्तूंश्च नित्यमेव व्यवर्जयन् ॥३६॥
36. nainānabhyudiyātsūryo na cāpyāsanprageniśāḥ ,
rātrau dadhi ca saktūṁśca nityameva vyavarjayan.
36. na enān abhyudiyāt sūryaḥ na ca āpyāsan prageniśāḥ
rātrau dadhi ca saktūn ca nityam eva vyavarjayan
36. sūryaḥ na enān abhyudiyāt ca prageniśāḥ na āpyāsan
rātrau ca dadhi saktūn nityam eva vyavarjayan
36. The sun would not rise upon them [while they were unprepared]; nor would the nights extend for them until dawn. Indeed, they always abstained from curds and roasted grain flour at night.
काल्यं घृतं चान्ववेक्षन्प्रयता ब्रह्मचारिणः ।
मङ्गलानपि चापश्यन्ब्राह्मणांश्चाप्यपूजयन् ॥३७॥
37. kālyaṁ ghṛtaṁ cānvavekṣanprayatā brahmacāriṇaḥ ,
maṅgalānapi cāpaśyanbrāhmaṇāṁścāpyapūjayan.
37. kālyam ghṛtam ca anvavekṣan prayatāḥ brahmacāriṇaḥ
maṅgalān api ca apaśyan brāhmaṇān ca api apūjayan
37. prayatāḥ brahmacāriṇaḥ kālyam ghṛtam ca anvavekṣan
ca api maṅgalān apaśyan ca api brāhmaṇān apūjayan
37. The self-controlled observers of celibacy (brahmacāriṇaḥ) would examine morning ghee, and they also beheld auspicious objects and honored Brahmins.
सदा हि ददतां धर्मः सदा चाप्रतिगृह्णताम् ।
अर्धं च रात्र्याः स्वपतां दिवा चास्वपतां तथा ॥३८॥
38. sadā hi dadatāṁ dharmaḥ sadā cāpratigṛhṇatām ,
ardhaṁ ca rātryāḥ svapatāṁ divā cāsvapatāṁ tathā.
38. sadā hi dadatām dharmaḥ sadā ca apratigṛhṇatām
ardham ca rātryāḥ svapatām divā ca asvapatām tathā
38. hi sadā dadatām dharmaḥ ca sadā apratigṛhṇatām ca
tathā rātryāḥ ardham svapatām ca divā asvapatām
38. Indeed, it is always the intrinsic nature (dharma) of those who give, and always of those who do not accept gifts. And similarly, it is the characteristic of those who sleep for half the night and do not sleep during the day.
कृपणानाथवृद्धानां दुर्बलातुरयोषिताम् ।
दायं च संविभागं च नित्यमेवानुमोदताम् ॥३९॥
39. kṛpaṇānāthavṛddhānāṁ durbalāturayoṣitām ,
dāyaṁ ca saṁvibhāgaṁ ca nityamevānumodatām.
39. kṛpaṇanāthavṛddhānām durbalāturayoṣitām
dāyam ca saṃvibhāgam ca nityam eva anumodatām
39. (te) nityam eva kṛpaṇanāthavṛddhānām
durbalāturayoṣitām dāyam ca saṃvibhāgam ca anumodatām
39. They should always endorse the giving of alms and the sharing of resources with the poor, the helpless, the elderly, the weak, the sick, and women.
विषण्णं त्रस्तमुद्विग्नं भयार्तं व्याधिपीडितम् ।
हृतस्वं व्यसनार्तं च नित्यमाश्वासयन्ति ते ॥४०॥
40. viṣaṇṇaṁ trastamudvignaṁ bhayārtaṁ vyādhipīḍitam ,
hṛtasvaṁ vyasanārtaṁ ca nityamāśvāsayanti te.
40. viṣaṇṇam trastam udvignam bhayārtam vyādhipīḍitam
hṛtasvam vyasanārtam ca nityam āśvāsayanti te
40. te nityam viṣaṇṇam trastam udvignam bhayārtam
vyādhipīḍitam hṛtasvam vyasanārtam ca āśvāsayanti
40. They always comfort those who are despondent, terrified, anxious, suffering from fear, afflicted by illness, deprived of their wealth, and distressed by calamity.
धर्ममेवान्ववर्तन्त न हिंसन्ति परस्परम् ।
अनुकूलाश्च कार्येषु गुरुवृद्धोपसेविनः ॥४१॥
41. dharmamevānvavartanta na hiṁsanti parasparam ,
anukūlāśca kāryeṣu guruvṛddhopasevinaḥ.
41. dharmam eva anvavartanta na hiṃsanti parasparam
anukūlāḥ ca kāryeṣu guruvṛddhopasevinaḥ
41. (te) dharmam eva anvavartanta parasparam na
hiṃsanti ca kāryeṣu anukūlāḥ guruvṛddhopasevinaḥ
41. They strictly followed their natural law (dharma), did not harm each other, were cooperative in their duties, and were devoted to serving their teachers and elders.
पितृदेवातिथींश्चैव यथावत्तेऽभ्यपूजयन् ।
अवशेषाणि चाश्नन्ति नित्यं सत्यतपोरताः ॥४२॥
42. pitṛdevātithīṁścaiva yathāvatte'bhyapūjayan ,
avaśeṣāṇi cāśnanti nityaṁ satyataporatāḥ.
42. pitṛdevātithīn ca eva yathāvat te abhyapūjayan
avaśeṣāṇi ca āśnanti nityam satyataporatāḥ
42. te yathāvat pitṛdevātithīn ca eva abhyapūjayan
ca avaśeṣāṇi nityam āśnanti satyataporatāḥ
42. Moreover, they duly worshipped their ancestors, the gods, and their guests. They always partook of the remnants, being consistently devoted to truth and spiritual austerity (tapas).
नैकेऽश्नन्ति सुसंपन्नं न गच्छन्ति परस्त्रियम् ।
सर्वभूतेष्ववर्तन्त यथात्मनि दयां प्रति ॥४३॥
43. naike'śnanti susaṁpannaṁ na gacchanti parastriyam ,
sarvabhūteṣvavartanta yathātmani dayāṁ prati.
43. na eke aśnanti su-sampannam na gacchanti para-striyam
sarva-bhūteṣu avartanta yathā ātmani dayām prati
43. eke na su-sampannam aśnanti,
na ca para-striyam gacchanti; sarva-bhūteṣu yathā ātmani dayām prati avartanta
43. Many (people) do not consume lavish food, nor do they approach another's wife. They always extend kindness to all beings (sarvabhūteṣu), just as they would to their own self (ātman).
नैवाकाशे न पशुषु नायोनौ न च पर्वसु ।
इन्द्रियस्य विसर्गं तेऽरोचयन्त कदाचन ॥४४॥
44. naivākāśe na paśuṣu nāyonau na ca parvasu ,
indriyasya visargaṁ te'rocayanta kadācana.
44. na eva ākāśe na paśuṣu na ayonau na ca parvasu
indriyasya visargam te arocayanta kadācana
44. te kadācana ākāśe na,
paśuṣu na,
ayonau na ca parvasu (api) indriyasya visargam na eva arocayanta
44. They never, not in the open sky, nor with animals, nor in a womb, nor on sacred days, desired the indulgence of their senses (indriya).
नित्यं दानं तथा दाक्ष्यमार्जवं चैव नित्यदा ।
उत्साहश्चानहंकारः परमं सौहृदं क्षमा ॥४५॥
45. nityaṁ dānaṁ tathā dākṣyamārjavaṁ caiva nityadā ,
utsāhaścānahaṁkāraḥ paramaṁ sauhṛdaṁ kṣamā.
45. nityam dānam tathā dākṣyam ārjavam ca eva nityadā
utsāhaḥ ca anahaṅkāraḥ paramam sauhṛdam kṣamā
45. nityam dānam tathā dākṣyam,
nityadā ārjavam ca eva,
utsāhaḥ ca anahaṅkāraḥ,
paramam sauhṛdam kṣamā (ca santīti śeṣaḥ)
45. Constant generosity (dāna), as well as skill, and always straightforwardness. Enthusiasm, the absence of ego (anahaṅkāra), supreme friendship, and forgiveness – these (virtues) are present.
सत्यं दानं तपः शौचं कारुण्यं वागनिष्ठुरा ।
मित्रेषु चानभिद्रोहः सर्वं तेष्वभवत्प्रभो ॥४६॥
46. satyaṁ dānaṁ tapaḥ śaucaṁ kāruṇyaṁ vāganiṣṭhurā ,
mitreṣu cānabhidrohaḥ sarvaṁ teṣvabhavatprabho.
46. satyam dānam tapaḥ śaucam kāruṇyam vāk aniṣṭhurā
mitreṣu ca anabhidrohaḥ sarvam teṣu abhavat prabho
46. prabho! satyam,
dānam,
tapaḥ,
śaucam,
kāruṇyam,
aniṣṭhurā vāk ca,
mitreṣu anabhidrohaḥ (ca) sarvam teṣu abhavat
46. Truth, generosity (dāna), austerity (tapas), purity, compassion, and gentle speech, along with non-malice towards friends – all of these, O Lord (prabho), were present in them.
निद्रा तन्द्रीरसंप्रीतिरसूया चानवेक्षिता ।
अरतिश्च विषादश्च न स्पृहा चाविशन्त तान् ॥४७॥
47. nidrā tandrīrasaṁprītirasūyā cānavekṣitā ,
aratiśca viṣādaśca na spṛhā cāviśanta tān.
47. nidrā tandrīḥ rasasaṃprītiḥ asūyā ca anavekṣitā
aratiḥ ca viṣādaḥ ca na spṛhā ca āviśanta tān
47. nidrā tandrīḥ rasasaṃprītiḥ asūyā ca anavekṣitā
aratiḥ ca viṣādaḥ ca spṛhā ca tān na āviśanta
47. Sleep, lethargy, attachment to (sensual) pleasures, envy, inattention, aversion, and despair - and even desire - did not afflict them.
साहमेवंगुणेष्वेव दानवेष्ववसं पुरा ।
प्रजासर्गमुपादाय नैकं युगविपर्ययम् ॥४८॥
48. sāhamevaṁguṇeṣveva dānaveṣvavasaṁ purā ,
prajāsargamupādāya naikaṁ yugaviparyayam.
48. sā aham evaṃguṇeṣu eva dānaveṣu avasam purā
prajāsargam upādāya na ekam yugaviparyayam
48. sā aham purā eva evaṃguṇeṣu dānaveṣu avasam
prajāsargam upādāya ekam yugaviparyayam na
48. I myself (personified Dharma) resided among the Dānavas, who possessed such qualities (virtues like freedom from vices), in the past, starting from the creation of beings, for not merely one epochal change (yugaviparyayam).
ततः कालविपर्यासे तेषां गुणविपर्ययात् ।
अपश्यं विगतं धर्मं कामक्रोधवशात्मनाम् ॥४९॥
49. tataḥ kālaviparyāse teṣāṁ guṇaviparyayāt ,
apaśyaṁ vigataṁ dharmaṁ kāmakrodhavaśātmanām.
49. tataḥ kālaviparyāse teṣām guṇaviparyayāt
apaśyam vigatam dharmam kāmakrodhavaśātmanām
49. tataḥ kālaviparyāse teṣām guṇaviparyayāt
kāmakrodhavaśātmanām vigatam dharmam apaśyam
49. Thereafter, with the revolution of time, and due to the deterioration of their qualities, I observed the intrinsic nature (dharma) vanished among them, whose selves (ātman) were under the sway of desire and anger.
सभासदां ते वृद्धानां सत्याः कथयतां कथाः ।
प्राहसन्नभ्यसूयंश्च सर्ववृद्धान्गुणावराः ॥५०॥
50. sabhāsadāṁ te vṛddhānāṁ satyāḥ kathayatāṁ kathāḥ ,
prāhasannabhyasūyaṁśca sarvavṛddhānguṇāvarāḥ.
50. sabhāsadām te vṛddhānām satyāḥ kathayatām kathāḥ
prāhasan abhyasūyan ca sarvavṛddhān guṇāvarāḥ
50. guṇāvarāḥ te sabhāsadām vṛddhānām satyāḥ kathāḥ
kathayatām sarvavṛddhān prāhasan ca abhyasūyan
50. Those of inferior qualities (guṇāvarāḥ) laughed at and disparaged all the elders (sarvavṛddhān), who were members of the assembly (sabhāsadām), venerable (vṛddhānām), and recounting true stories.
यूनः सहसमासीनान्वृद्धानभिगतान्सतः ।
नाभ्युत्थानाभिवादाभ्यां यथापूर्वमपूजयन् ॥५१॥
51. yūnaḥ sahasamāsīnānvṛddhānabhigatānsataḥ ,
nābhyutthānābhivādābhyāṁ yathāpūrvamapūjayan.
51. yūnaḥ sahasamāsīnān vṛddhān abhigatān sataḥ na
abhyutthānābhivādābhyām yathāpūrvam apūjayan
51. yūnaḥ sahasamāsīnān abhigatān sataḥ vṛddhān
yathāpūrvam abhyutthānābhivādābhyām na apūjayan
51. The youths, sitting together, did not honor the elders who were present or approached them, with the usual rising and salutations, as they had done previously.
वर्तयन्त्येव पितरि पुत्राः प्रभवताऽऽत्मनः ।
अमित्रभृत्यतां प्राप्य ख्यापयन्तोऽनपत्रपाः ॥५२॥
52. vartayantyeva pitari putrāḥ prabhavatā''tmanaḥ ,
amitrabhṛtyatāṁ prāpya khyāpayanto'napatrapāḥ.
52. vartayanti eva pitari putrāḥ prabhavatā ātmanaḥ
amitrabṛtyatām prāpya khyāpayantaḥ anapatrapāḥ
52. pitari ātmanaḥ prabhavatā putrāḥ amitrabṛtyatām
prāpya anapatrapāḥ khyāpayantaḥ eva vartayanti
52. Even while the father was still master of himself, the sons behaved shamelessly, having attained a state of servitude to enemies, openly displaying their lack of shame.
तथा धर्मादपेतेन कर्मणा गर्हितेन ये ।
महतः प्राप्नुवन्त्यर्थांस्तेष्वेषामभवत्स्पृहा ॥५३॥
53. tathā dharmādapetena karmaṇā garhitena ye ,
mahataḥ prāpnuvantyarthāṁsteṣveṣāmabhavatspṛhā.
53. tathā dharmāt apetena karmaṇā garhitena ye
mahataḥ prāpnuvanti arthān teṣu eṣām abhavat spṛhā
53. tathā eṣām spṛhā abhavat teṣu ye dharmāt apetena
garhitena karmaṇā mahataḥ arthān prāpnuvanti
53. Similarly, a strong desire arose in them for the considerable wealth that others acquired through reprehensible actions, which deviated from natural law (dharma).
उच्चैश्चाप्यवदन्रात्रौ नीचैस्तत्राग्निरज्वलत् ।
पुत्राः पितॄनभ्यवदन्भार्याश्चाभ्यवदन्पतीन् ॥५४॥
54. uccaiścāpyavadanrātrau nīcaistatrāgnirajvalat ,
putrāḥ pitṝnabhyavadanbhāryāścābhyavadanpatīn.
54. uccaiḥ ca api avadan rātrau nīcaiḥ tatra agniḥ ajvalat
putrāḥ pitṝn abhyavadan bhāryāḥ ca abhyavadan patīn
54. uccaiḥ ca api rātrau avadan tatra agniḥ nīcaiḥ ajvalat
putrāḥ pitṝn abhyavadan ca bhāryāḥ patīn abhyavadan
54. They spoke loudly even at night, while the fire there burned dimly. Sons spoke disrespectfully to their fathers, and wives spoke disrespectfully to their husbands.
मातरं पितरं वृद्धमाचार्यमतिथिं गुरुम् ।
गुरुवन्नाभ्यनन्दन्त कुमारान्नान्वपालयन् ॥५५॥
55. mātaraṁ pitaraṁ vṛddhamācāryamatithiṁ gurum ,
guruvannābhyanandanta kumārānnānvapālayan.
55. mātaram pitaram vṛddham ācāryam atithim gurum
guruvat na abhyanandanta kumārān na anvapālayan
55. They neither honored their mother, father, elders, preceptors, guests, or spiritual guides (guru) as one would honor a guru, nor did they protect the young (kumāra).
भिक्षां बलिमदत्त्वा च स्वयमन्नानि भुञ्जते ।
अनिष्ट्वा संविभज्याथ पितृदेवातिथीन्गुरून् ॥५६॥
56. bhikṣāṁ balimadattvā ca svayamannāni bhuñjate ,
aniṣṭvā saṁvibhajyātha pitṛdevātithīngurūn.
56. bhikṣām balim adatvā ca svayam annāni bhuñjate
aniṣṭvā saṃvibhajya atha pitṛdevātithīn gurūn
56. Without giving alms or offerings, and without performing a Vedic ritual (yajña) or distributing food to ancestors, gods, guests, and teachers, they themselves consume the food.
न शौचमनुरुध्यन्त तेषां सूदजनास्तथा ।
मनसा कर्मणा वाचा भक्तमासीदनावृतम् ॥५७॥
57. na śaucamanurudhyanta teṣāṁ sūdajanāstathā ,
manasā karmaṇā vācā bhaktamāsīdanāvṛtam.
57. na śaucam anurudhyanta teṣām sūdajanāḥ tathā
manasā karmaṇā vācā bhaktam āsīt anāvṛtam
57. Neither in thought, word, nor deed did they or their cooks maintain purity (śauca). The food (bhakta) was left uncovered.
विप्रकीर्णानि धान्यानि काकमूषकभोजनम् ।
अपावृतं पयोऽतिष्ठदुच्छिष्टाश्चास्पृशन्घृतम् ॥५८॥
58. viprakīrṇāni dhānyāni kākamūṣakabhojanam ,
apāvṛtaṁ payo'tiṣṭhaducchiṣṭāścāspṛśanghṛtam.
58. viprakīrṇāni dhānyāni kākamūṣakabhojanam apāvṛtam
payaḥ atiṣṭhat ucchiṣṭāḥ ca aspṛśan ghṛtam
58. Grains lay scattered, becoming food for crows and mice. Milk remained uncovered, and people who were ritually impure (ucchiṣṭa) touched the clarified butter (ghṛta).
कुद्दालपाटीपिटकं प्रकीर्णं कांस्यभाजनम् ।
द्रव्योपकरणं सर्वं नान्ववैक्षत्कुटुम्बिनी ॥५९॥
59. kuddālapāṭīpiṭakaṁ prakīrṇaṁ kāṁsyabhājanam ,
dravyopakaraṇaṁ sarvaṁ nānvavaikṣatkuṭumbinī.
59. kuddālapaṭīpiṭakam prakīrṇam kāṃsyabhājanam
dravyopakaraṇam sarvam na anvavaikṣat kuṭumbinī
59. kuṭumbinī prakīrṇam kuddālapaṭīpiṭakam kāṃsyabhājanam
sarvam dravyopakaraṇam ca na anvavaikṣat
59. The housewife did not look after any of the scattered spades, baskets, containers, bronze vessels, and all other implements and wealth.
प्राकारागारविध्वंसान्न स्म ते प्रतिकुर्वते ।
नाद्रियन्ते पशून्बद्ध्वा यवसेनोदकेन च ॥६०॥
60. prākārāgāravidhvaṁsānna sma te pratikurvate ,
nādriyante paśūnbaddhvā yavasenodakena ca.
60. prākārāgāravidhvaṃsāt na sma te pratikurvate
na ādriyante paśūn baddhvā yvasena udakena ca
60. te prākārāgāravidhvaṃsāt na sma pratikurvate.
na ca baddhvā paśūn yvasena udakena ādriyante.
60. They (the Dānavas) did not repair the destruction of the forts and houses. Nor did they care for the tied-up animals with fodder and water.
बालानां प्रेक्षमाणानां स्वयं भक्षानभक्षयन् ।
तथा भृत्यजनं सर्वं पर्यश्नन्ति च दानवाः ॥६१॥
61. bālānāṁ prekṣamāṇānāṁ svayaṁ bhakṣānabhakṣayan ,
tathā bhṛtyajanaṁ sarvaṁ paryaśnanti ca dānavāḥ.
61. bālānām prekṣamāṇānām svayam bhakṣān abhakṣayan
tathā bhṛtyajanam sarvam paryaśnanti ca dānavāḥ
61. dānavāḥ bālānām prekṣamāṇānām svayam bhakṣān abhakṣayan.
tathā ca sarvam bhṛtyajanam paryaśnanti.
61. While the children watched, they (the Dānavas) themselves consumed the food. And similarly, the Dānavas devour all the servants.
पायसं कृसरं मांसमपूपानथ शष्कुलीः ।
अपाचयन्नात्मनोऽर्थे वृथामांसान्यभक्षयन् ॥६२॥
62. pāyasaṁ kṛsaraṁ māṁsamapūpānatha śaṣkulīḥ ,
apācayannātmano'rthe vṛthāmāṁsānyabhakṣayan.
62. pāyasam kṛsaram māṃsam apūpān atha śaṣkulīḥ
apācayan ātmanaḥ arthe vṛthā māṃsāni abhakṣayan
62. te ātmanaḥ arthe pāyasam kṛsaram māṃsam apūpān atha śaṣkulīḥ apācayan.
(te) vṛthā māṃsāni abhakṣayan.
62. They cooked milk-rice, a rice-and-sesame dish, meat, cakes, and fried cakes for themselves. And they consumed forbidden meats.
उत्सूर्यशायिनश्चासन्सर्वे चासन्प्रगेनिशाः ।
अवर्तन्कलहाश्चात्र दिवारात्रं गृहे गृहे ॥६३॥
63. utsūryaśāyinaścāsansarve cāsanprageniśāḥ ,
avartankalahāścātra divārātraṁ gṛhe gṛhe.
63. utsūryaśāyinaḥ ca āsan sarve ca āsan prageniśāḥ
| avartan kalahāḥ ca atra divārātraṃ gṛhe gṛhe
63. sarve ca utsūryaśāyinaḥ āsan ca prageniśāḥ āsan
atra ca gṛhe gṛhe divārātraṃ kalahāḥ avartan
63. All people were late sleepers (sleeping past sunrise), and all were also early risers (those whose nights ended early). Furthermore, quarrels and disputes occurred day and night in every single house.
अनार्याश्चार्यमासीनं पर्युपासन्न तत्र ह ।
आश्रमस्थान्विकर्मस्थाः प्रद्विषन्ति परस्परम् ।
संकराश्चाप्यवर्तन्त न च शौचमवर्तत ॥६४॥
64. anāryāścāryamāsīnaṁ paryupāsanna tatra ha ,
āśramasthānvikarmasthāḥ pradviṣanti parasparam ,
saṁkarāścāpyavartanta na ca śaucamavartata.
64. anāryāḥ ca āryam āsīnam paryupāsann
na tatra ha | āśramasthān vikarmasthāḥ
pradviṣanti parasparam | saṃkarāḥ
ca api avartanta na ca śaucam avartata
64. tatra ha anāryāḥ ca āryam āsīnam na
paryupāsann vikarmasthāḥ āśramasthān
parasparam pradviṣanti saṃkarāḥ
ca api avartanta ca śaucam na avartata
64. Indeed, there, the ignoble did not attend upon noble persons who were seated. Those engaged in wrong actions (karma) hated those who adhered to their stages of life (āśrama). Furthermore, societal confusions (saṃkara) arose, and purity did not exist.
ये च वेदविदो विप्रा विस्पष्टमनृचश्च ये ।
निरन्तरविशेषास्ते बहुमानावमानयोः ॥६५॥
65. ye ca vedavido viprā vispaṣṭamanṛcaśca ye ,
nirantaraviśeṣāste bahumānāvamānayoḥ.
65. ye ca vedavidaḥ viprāḥ vispaṣṭam anṛcaḥ ca
ye | nirantaraviśeṣāḥ te bahumānāvamānayoḥ
65. ye ca vedavidaḥ viprāḥ ca ye vispaṣṭam
anṛcaḥ te bahumānāvamānayoḥ nirantaraviśeṣāḥ
65. Those Brahmins (viprāḥ) who were knowers of the Vedas, and those who were clearly ignorant of them, became indistinguishable in matters of great honor and dishonor.
हावमाभरणं वेषं गतिं स्थितिमवेक्षितुम् ।
असेवन्त भुजिष्या वै दुर्जनाचरितं विधिम् ॥६६॥
66. hāvamābharaṇaṁ veṣaṁ gatiṁ sthitimavekṣitum ,
asevanta bhujiṣyā vai durjanācaritaṁ vidhim.
66. hāvam ābharaṇam veṣam gatim sthitim avekṣitum
| asevanta bhujiṣyāḥ vai durjanācaritam vidhim
66. bhujiṣyāḥ vai durjanācaritam vidhim hāvam
ābharaṇam veṣam gatim sthitim avekṣitum asevanta
66. Indeed, loose women adopted the wicked custom of observing amorous gestures, ornaments, attire, gait, and posture.
स्त्रियः पुरुषवेषेण पुंसः स्त्रीवेषधारिणः ।
क्रीडारतिविहारेषु परां मुदमवाप्नुवन् ॥६७॥
67. striyaḥ puruṣaveṣeṇa puṁsaḥ strīveṣadhāriṇaḥ ,
krīḍārativihāreṣu parāṁ mudamavāpnuvan.
67. striyaḥ puruṣaveṣeṇa puṃsaḥ strīveṣadhāriṇaḥ
krīḍārativihāreṣu parām mudam avāpnuvan
67. striyaḥ puruṣaveṣeṇa,
puṃsaḥ strīveṣadhāriṇaḥ (ca) krīḍārativihāreṣu parām mudam avāpnuvan
67. Women, donning men's attire, and men, wearing women's clothing, found immense joy in their games, amusements, and recreation.
प्रभवद्भिः पुरा दायानर्हेभ्यः प्रतिपादितान् ।
नाभ्यवर्तन्त नास्तिक्याद्वर्तन्तः संभवेष्वपि ॥६८॥
68. prabhavadbhiḥ purā dāyānarhebhyaḥ pratipāditān ,
nābhyavartanta nāstikyādvartantaḥ saṁbhaveṣvapi.
68. prabhavadbhiḥ purā dāyān anarhebhyaḥ pratipāditān
na abhyavartanta nāstikyāt vartantaḥ saṃbhaveṣu api
68. purā prabhavadbhiḥ anarhebhyaḥ pratipāditān dāyān
nāstikyāt vartantaḥ api saṃbhaveṣu na abhyavartanta
68. Previously, inheritances that had been granted by powerful individuals to the unworthy were not reclaimed. Even when opportunities arose, people, influenced by disbelief (nāstikya), did not pursue these claims.
मित्रेणाभ्यर्थितं मित्रमर्थे संशयिते क्वचित् ।
वालकोट्यग्रमात्रेण स्वार्थेनाघ्नत तद्वसु ॥६९॥
69. mitreṇābhyarthitaṁ mitramarthe saṁśayite kvacit ,
vālakoṭyagramātreṇa svārthenāghnata tadvasu.
69. mitreṇa abhyarthitam mitram arthe saṃśayite kvacit
vālakoṭyagramātreṇa svārthena aghnata tat vasu
69. kvacit arthe saṃśayite,
mitreṇa abhyarthitam mitram,
vālakoṭyagramātreṇa svārthena,
tat vasu aghnata
69. When a friend was approached by another friend concerning a dubious matter, people would, for personal gain as small as a hair's tip, betray that friend's trust or welfare.
परस्वादानरुचयो विपण्यव्यवहारिणः ।
अदृश्यन्तार्यवर्णेषु शूद्राश्चापि तपोधनाः ॥७०॥
70. parasvādānarucayo vipaṇyavyavahāriṇaḥ ,
adṛśyantāryavarṇeṣu śūdrāścāpi tapodhanāḥ.
70. parasvādānarucayaḥ vipaṇyavyavahāriṇaḥ
adṛśyanta āryavarṇeṣu śūdrāḥ ca api tapodhanāḥ
70. parasvādānarucayaḥ (ca) vipaṇyavyavahāriṇaḥ (ca) āryavarṇeṣu adṛśyanta,
ca api tapodhanāḥ śūdrāḥ (adṛśyanta)
70. Individuals with a propensity for seizing others' property, and those engaged in commercial dealings, were seen among the noble classes. Furthermore, even Śūdras who possessed austerity (tapas) as their sole wealth were observed.
अधीयन्तेऽव्रताः केचिद्वृथाव्रतमथापरे ।
अशुश्रूषुर्गुरोः शिष्यः कश्चिच्छिष्यसखो गुरुः ॥७१॥
71. adhīyante'vratāḥ kecidvṛthāvratamathāpare ,
aśuśrūṣurguroḥ śiṣyaḥ kaścicchiṣyasakho guruḥ.
71. adhīyante avratāḥ kecit vṛthāvratam atha apare
aśuśrūṣuḥ guroḥ śiṣyaḥ kaścit śiṣyasakhaḥ guruḥ
71. kecit avratāḥ adhīyante atha apare vṛthāvratam kaścit
śiṣyaḥ guroḥ aśuśrūṣuḥ kaścit guruḥ śiṣyasakhaḥ
71. Some people study (the scriptures) without observing any vows, while others observe vows in vain. Some disciples are disinclined to serve their teacher, and some teachers (guru) act as friends to their disciples.
पिता चैव जनित्री च श्रान्तौ वृत्तोत्सवाविव ।
अप्रभुत्वे स्थितौ वृद्धावन्नं प्रार्थयतः सुतान् ॥७२॥
72. pitā caiva janitrī ca śrāntau vṛttotsavāviva ,
aprabhutve sthitau vṛddhāvannaṁ prārthayataḥ sutān.
72. pitā ca eva janitrī ca śrāntau vṛttotsavau iva
aprabhutve sthitau vṛddhau annam prārthayataḥ sutān
72. pitā ca janitrī ca śrāntau vṛttotsavau iva vṛddhau
aprabhutve sthitau sutān annam prārthayataḥ
72. The father and the mother, both exhausted and joyless, as if their festive days are over, find themselves old and powerless, and thus they ask their sons for food.
तत्र वेदविदः प्राज्ञा गाम्भीर्ये सागरोपमाः ।
कृष्यादिष्वभवन्सक्ता मूर्खाः श्राद्धान्यभुञ्जत ॥७३॥
73. tatra vedavidaḥ prājñā gāmbhīrye sāgaropamāḥ ,
kṛṣyādiṣvabhavansaktā mūrkhāḥ śrāddhānyabhuñjata.
73. tatra vedavidaḥ prājñāḥ gāmbhīrye sāgaropamāḥ
kṛṣyādiṣu abhavan saktāḥ mūrkāḥ śrāddhāni abhuñjata
73. tatra vedavidaḥ prājñāḥ gāmbhīrye sāgaropamāḥ
kṛṣyādiṣu saktāḥ abhavan mūrkāḥ śrāddhāni abhuñjata
73. There, the wise ones, knowledgeable in the Vedas and profound like the ocean, became engrossed in agriculture and similar pursuits. Meanwhile, the fools consumed the offerings (śrāddha) meant for ancestral rites.
प्रातः प्रातश्च सुप्रश्नं कल्पनं प्रेषणक्रियाः ।
शिष्यानुप्रहितास्तस्मिन्नकुर्वन्गुरवश्च ह ॥७४॥
74. prātaḥ prātaśca supraśnaṁ kalpanaṁ preṣaṇakriyāḥ ,
śiṣyānuprahitāstasminnakurvanguravaśca ha.
74. prātaḥ prātaḥ ca su-praśnam kalpanam preṣaṇa-kriyāḥ
śiṣya-anuprahitāḥ tasmin na akurvan guravaḥ ca ha
74. prātaḥ prātaḥ ca su-praśnam kalpanam preṣaṇa-kriyāḥ
śiṣya-anuprahitāḥ tasmin guravaḥ ca ha na akurvan
74. Every morning, good questioning, proper planning, and the activities of sending forth disciples - these, the teachers (guru) certainly did not perform in that era.
श्वश्रूश्वशुरयोरग्रे वधूः प्रेष्यानशासत ।
अन्वशासच्च भर्तारं समाहूयाभिजल्पती ॥७५॥
75. śvaśrūśvaśurayoragre vadhūḥ preṣyānaśāsata ,
anvaśāsacca bhartāraṁ samāhūyābhijalpatī.
75. śvaśrūśvaśurayoḥ agre vadhūḥ preṣyān aśāsata
| anu aśāsat ca bhartāram samāhūya abhijalpatī
75. vadhūḥ śvaśrūśvaśurayoḥ agre preṣyān aśāsata
ca samāhūya abhijalpatī bhartāram anu aśāsat
75. In front of her mother-in-law and father-in-law, the daughter-in-law commanded the servants. And, summoning her husband and speaking to him, she even ordered him.
प्रयत्नेनापि चारक्षच्चित्तं पुत्रस्य वै पिता ।
व्यभजंश्चापि संरम्भाद्दुःखवासं तथावसन् ॥७६॥
76. prayatnenāpi cārakṣaccittaṁ putrasya vai pitā ,
vyabhajaṁścāpi saṁrambhādduḥkhavāsaṁ tathāvasan.
76. prayatnena api ca arakṣat cittam putrasya vai pitā |
vi abhajan ca api saṃrambhāt duḥkhavāsam tathā avasan
76. pitā vai prayatnena api putrasya cittam ca arakṣat ca
api saṃrambhāt vi abhajan tathā duḥkhavāsam avasan
76. The father, indeed, protected his son's mind even with great effort. Yet, due to their agitation, they also divided (their property) and consequently lived in misery.
अग्निदाहेन चोरैर्वा राजभिर्वा हृतं धनम् ।
दृष्ट्वा द्वेषात्प्राहसन्त सुहृत्संभाविता ह्यपि ॥७७॥
77. agnidāhena corairvā rājabhirvā hṛtaṁ dhanam ,
dṛṣṭvā dveṣātprāhasanta suhṛtsaṁbhāvitā hyapi.
77. agnidāhena coraiḥ vā rājabhiḥ vā hṛtam dhanam |
dṛṣṭvā dveṣāt prāhasanta suhṛtsaṃbhāvitāḥ hi api
77. suhṛtsaṃbhāvitāḥ hi api agnidāhena vā coraiḥ vā
rājabhiḥ vā hṛtam dhanam dṛṣṭvā dveṣāt prāhasanta
77. Upon seeing wealth stolen by fire, by thieves, or by kings, even those regarded as friends (suhṛt) laughed out of malice.
कृतघ्ना नास्तिकाः पापा गुरुदाराभिमर्शिनः ।
अभक्ष्यभक्षणरता निर्मर्यादा हतत्विषः ॥७८॥
78. kṛtaghnā nāstikāḥ pāpā gurudārābhimarśinaḥ ,
abhakṣyabhakṣaṇaratā nirmaryādā hatatviṣaḥ.
78. kṛtaghnāḥ nāstikāḥ pāpāḥ gurudārābhimarśinaḥ
| abhakṣyabhakṣaṇaratāḥ nirmaryādāḥ hatatviṣaḥ
78. kṛtaghnāḥ nāstikāḥ pāpāḥ gurudārābhimarśinaḥ
abhakṣyabhakṣaṇaratāḥ nirmaryādāḥ hatatviṣaḥ
78. They were ungrateful, atheists, sinful, those who violated their guru's wives, devoted to eating forbidden food, devoid of moral limits, and deprived of splendor.
तेष्वेवमादीनाचारानाचरत्सु विपर्यये ।
नाहं देवेन्द्र वत्स्यामि दानवेष्विति मे मतिः ॥७९॥
79. teṣvevamādīnācārānācaratsu viparyaye ,
nāhaṁ devendra vatsyāmi dānaveṣviti me matiḥ.
79. teṣu evam ādīn ācārān ācaratsu viparyaye na
aham devendra vatsyāmi dānaveṣu iti me matiḥ
79. devendra me matiḥ iti aham dānaveṣu na vatsyāmi
teṣu evam ādīn ācārān viparyaye ācaratsu
79. O king of the gods (devendra), my resolve is that I will not dwell among the Dānavas if they engage in such contrary practices.
तां मां स्वयमनुप्राप्तामभिनन्द शचीपते ।
त्वयार्चितां मां देवेश पुरोधास्यन्ति देवताः ॥८०॥
80. tāṁ māṁ svayamanuprāptāmabhinanda śacīpate ,
tvayārcitāṁ māṁ deveśa purodhāsyanti devatāḥ.
80. tām mām svayam anuprāptām abhinanda śacīpate
tvayā arcitām mām deveśa puro dhāsyanti devatāḥ
80. śacīpate tvam svayam anuprāptām tām mām abhinanda
deveśa devatāḥ tvayā arcitām mām puro dhāsyanti
80. O husband of Śacī (śacīpati), welcome me, who has come to you personally. O lord of the gods (deveśa), the deities will honor me, who has been worshipped by you, by placing me at the forefront.
यत्राहं तत्र मत्कान्ता मद्विशिष्टा मदर्पणाः ।
सप्त देव्यो मयाष्टम्यो वासं चेष्यन्ति मेऽष्टधा ॥८१॥
81. yatrāhaṁ tatra matkāntā madviśiṣṭā madarpaṇāḥ ,
sapta devyo mayāṣṭamyo vāsaṁ ceṣyanti me'ṣṭadhā.
81. yatra aham tatra matkāntāḥ madviśiṣṭāḥ madarpaṇāḥ
sapta devyaḥ mayā aṣṭamyaḥ vāsam ca iṣyanti me aṣṭadhā
81. yatra aham tatra me sapta matkāntāḥ madviśiṣṭāḥ
madarpaṇāḥ devyaḥ mayā aṣṭamyaḥ aṣṭadhā vāsam ca iṣyanti
81. Where I am, there my seven beloved goddesses, who are distinguished by me and dedicated to me, will desire to reside, with me as the eighth, in eight different ways.
आशा श्रद्धा धृतिः कान्तिर्विजितिः सन्नतिः क्षमा ।
अष्टमी वृत्तिरेतासां पुरोगा पाकशासन ॥८२॥
82. āśā śraddhā dhṛtiḥ kāntirvijitiḥ sannatiḥ kṣamā ,
aṣṭamī vṛttiretāsāṁ purogā pākaśāsana.
82. āśā śraddhā dhṛtiḥ kāntiḥ vijitiḥ sannatiḥ
kṣamā aṣṭamī vṛttiḥ etāsām puroragā pākaśāsana
82. pākaśāsana āśā śraddhā dhṛtiḥ kāntiḥ vijitiḥ sannatiḥ
kṣamā (ca) (tathā) aṣṭamī etāsām puroragā vṛttiḥ (asmi)
82. Hope, faith (śraddhā), steadfastness, radiance, victory, humility, and forbearance - I am the eighth (goddess), their foremost aspect (vṛtti), O punisher of Pāka (pākaśāsana).
ताश्चाहं चासुरांस्त्यक्त्वा युष्मद्विषयमागता ।
त्रिदशेषु निवत्स्यामो धर्मनिष्ठान्तरात्मसु ॥८३॥
83. tāścāhaṁ cāsurāṁstyaktvā yuṣmadviṣayamāgatā ,
tridaśeṣu nivatsyāmo dharmaniṣṭhāntarātmasu.
83. tāḥ ca aham ca asurān tyaktvā yuṣmad-viṣayam āgatā
tridaśeṣu nivatsyāmaḥ dharma-niṣṭha-antarātmasu
83. aham ca tāḥ ca asurān tyaktvā yuṣmad-viṣayam āgatā
dharma-niṣṭha-antarātmasu tridaśeṣu nivatsyāmaḥ
83. Having abandoned those (female associates) and the Asuras, I have come to your realm. We shall dwell among the gods whose inner selves are steadfast in righteousness (dharma).
भीष्म उवाच ।
इत्युक्तवचनां देवीमत्यर्थं तौ ननन्दतुः ।
नारदश्च त्रिलोकर्षिर्वृत्रहन्ता च वासवः ॥८४॥
84. bhīṣma uvāca ,
ityuktavacanāṁ devīmatyarthaṁ tau nanandatuḥ ,
nāradaśca trilokarṣirvṛtrahantā ca vāsavaḥ.
84. bhīṣmaḥ uvāca iti ukta-vacanām devīm atyartham tau
nanandatuḥ nāradaḥ ca tri-loka-ṛṣiḥ vṛtra-hantā ca vāsavaḥ
84. bhīṣmaḥ uvāca.
devīm iti ukta-vacanām (śrutvā),
tri-loka-ṛṣiḥ nāradaḥ ca vṛtra-hantā vāsavaḥ ca tau atyartham nanandatuḥ.
84. Bhishma said: When the goddess had spoken these words, Narada, the sage of the three worlds, and Vasava (Indra), the slayer of Vritra, both rejoiced exceedingly.
ततोऽनलसखो वायुः प्रववौ देववेश्मसु ।
इष्टगन्धः सुखस्पर्शः सर्वेन्द्रियसुखावहः ॥८५॥
85. tato'nalasakho vāyuḥ pravavau devaveśmasu ,
iṣṭagandhaḥ sukhasparśaḥ sarvendriyasukhāvahaḥ.
85. tataḥ anala-sakhaḥ vāyuḥ pravavau deva-veśmasu
iṣṭa-gandhaḥ sukha-sparśaḥ sarva-indriya-sukhāvahaḥ
85. tataḥ,
anala-sakhaḥ vāyuḥ,
iṣṭa-gandhaḥ,
sukha-sparśaḥ,
sarva-indriya-sukhāvahaḥ deva-veśmasu pravavau.
85. Then, the wind, companion of fire, blew through the divine abodes, bearing a pleasant fragrance, delightful to the touch, and bringing joy to all the senses.
शुचौ चाभ्यर्चिते देशे त्रिदशाः प्रायशः स्थिताः ।
लक्ष्म्या सहितमासीनं मघवन्तं दिदृक्षवः ॥८६॥
86. śucau cābhyarcite deśe tridaśāḥ prāyaśaḥ sthitāḥ ,
lakṣmyā sahitamāsīnaṁ maghavantaṁ didṛkṣavaḥ.
86. śucau ca abhyarcite deśe tridaśāḥ prāyaśaḥ sthitāḥ
lakṣmyā sahitam āsīnam maghavantam didṛkṣavaḥ
86. ca śucau abhyarcite deśe,
tridaśāḥ prāyaśaḥ sthitāḥ,
lakṣmyā sahitam āsīnam maghavantam didṛkṣavaḥ.
86. And in a pure and revered place, the gods were mostly gathered, desirous of seeing Maghavan (Indra) seated along with Lakshmi.
ततो दिवं प्राप्य सहस्रलोचनः श्रियोपपन्नः सुहृदा सुरर्षिणा ।
रथेन हर्यश्वयुजा सुरर्षभः सदः सुराणामभिसत्कृतो ययौ ॥८७॥
87. tato divaṁ prāpya sahasralocanaḥ; śriyopapannaḥ suhṛdā surarṣiṇā ,
rathena haryaśvayujā surarṣabhaḥ; sadaḥ surāṇāmabhisatkṛto yayau.
87. tataḥ divam prāpya sahasralocanaḥ
śriyā upapannaḥ suhṛdā surarṣiṇā
rathena haryaśvayujā surarṣabhaḥ
sadaḥ surāṇām abhisatkṛtaḥ yayau
87. tataḥ sahasralocanaḥ surarṣabhaḥ divam prāpya,
śriyā upapannaḥ,
suhṛdā surarṣiṇā haryaśvayujā rathena,
surāṇām sadaḥ abhisatkṛtaḥ yayau
87. Then, the thousand-eyed Indra, the chief of the gods, having reached heaven, and endowed with splendor, went, greatly honored, to the assembly of the gods, accompanied by his friend, the divine sage, and riding a chariot yoked with tawny horses.
अथेङ्गितं वज्रधरस्य नारदः श्रियाश्च देव्या मनसा विचारयन् ।
श्रियै शशंसामरदृष्टपौरुषः शिवेन तत्रागमनं महर्द्धिमत् ॥८८॥
88. atheṅgitaṁ vajradharasya nāradaḥ; śriyāśca devyā manasā vicārayan ,
śriyai śaśaṁsāmaradṛṣṭapauruṣaḥ; śivena tatrāgamanaṁ maharddhimat.
88. atha iṅgitam vajradharasya nāradaḥ
śriyāḥ ca devyāḥ manasā vicārayan
śriyai śaśaṃsa amaradṛṣṭapauruṣaḥ
śivena tatra āgamanam maharddhimat
88. atha amaradṛṣṭapauruṣaḥ nāradaḥ vajradharasya ca devyāḥ śriyāḥ iṅgitam manasā vicārayan,
śivena tatra maharddhimat āgamanam śriyai śaśaṃsa
88. Then, Narada, whose prowess was evident to the gods, pondering in his mind the intention of both the thunderbolt-bearer (Indra) and the goddess Śrī, conveyed to Śrī the greatly auspicious arrival of Śiva there.
ततोऽमृतं द्यौः प्रववर्ष भास्वती पितामहस्यायतने स्वयंभुवः ।
अनाहता दुन्दुभयश्च नेदिरे तथा प्रसन्नाश्च दिशश्चकाशिरे ॥८९॥
89. tato'mṛtaṁ dyauḥ pravavarṣa bhāsvatī; pitāmahasyāyatane svayaṁbhuvaḥ ,
anāhatā dundubhayaśca nedire; tathā prasannāśca diśaścakāśire.
89. tataḥ amṛtam dyauḥ pravavarṣa
bhāsvatī pitāmahasya āyatane svayambhuvaḥ
anāhatā dundubhayaḥ ca nedire
tathā prasannāḥ ca diśaḥ cakāśire
89. tataḥ bhāsvatī dyauḥ svayambhuvaḥ
pitāmahasya āyatane amṛtam pravavarṣa;
anāhatāḥ dundubhayaḥ ca nedire;
tathā prasannāḥ ca diśaḥ cakāśire
89. Then, the radiant heavens poured down nectar in the abode of the self-existent grandfather (Brahmā). Un-struck drums resonated, and the directions became clear and shone brightly.
यथर्तु सस्येषु ववर्ष वासवो न धर्ममार्गाद्विचचाल कश्चन ।
अनेकरत्नाकरभूषणा च भूः सुघोषघोषा भुवनौकसां जये ॥९०॥
90. yathartu sasyeṣu vavarṣa vāsavo; na dharmamārgādvicacāla kaścana ,
anekaratnākarabhūṣaṇā ca bhūḥ; sughoṣaghoṣā bhuvanaukasāṁ jaye.
90. yathartu sasyeṣu vavvarṣa vāsavaḥ
na dharmamārgāt vicacāla kaścana
anekaratnākarabhūṣaṇā ca bhūḥ
sughoṣaghoṣā bhuvanaukasām jaye
90. vāsavaḥ sasyeṣu yathartu vavvarṣa;
kaścana dharmamārgāt na vicacāla;
ca anekaratnākarabhūṣaṇā
sughoṣaghoṣā bhūḥ bhuvanaukasām jaye
90. Indra (Vasava) rained upon the crops seasonably. No one deviated from the path of natural law (dharma). And the earth, adorned with many jewel mines, resounded with pleasant sounds, contributing to the victory of the inhabitants of the world.
क्रियाभिरामा मनुजा यशस्विनो बभुः शुभे पुण्यकृतां पथि स्थिताः ।
नरामराः किंनरयक्षराक्षसाः समृद्धिमन्तः सुखिनो यशस्विनः ॥९१॥
91. kriyābhirāmā manujā yaśasvino; babhuḥ śubhe puṇyakṛtāṁ pathi sthitāḥ ,
narāmarāḥ kiṁnarayakṣarākṣasāḥ; samṛddhimantaḥ sukhino yaśasvinaḥ.
91. kriyābhirāmāḥ manujāḥ yaśasvinaḥ
babhuḥ śubhe puṇyakṛtām pathi sthitāḥ
| naramarāḥ kiṃnarayakṣarākṣasāḥ
samṛddhimantaḥ sukhinaḥ yaśasvinaḥ
91. manujāḥ kriyābhirāmāḥ yaśasvinaḥ
puṇyakṛtām śubhe pathi sthitāḥ babhuḥ
naramarāḥ kiṃnarayakṣarākṣasāḥ
samṛddhimantaḥ sukhinaḥ yaśasvinaḥ
91. Humans, whose actions were pleasing, were renowned, abiding on the auspicious path of those who perform meritorious deeds. Both humans and gods, along with Kimnaras, Yakshas, and Rakshasas, were prosperous, happy, and glorious.
न जात्वकाले कुसुमं कुतः फलं पपात वृक्षात्पवनेरितादपि ।
रसप्रदाः कामदुघाश्च धेनवो न दारुणा वाग्विचचार कस्यचित् ॥९२॥
92. na jātvakāle kusumaṁ kutaḥ phalaṁ; papāta vṛkṣātpavaneritādapi ,
rasapradāḥ kāmadughāśca dhenavo; na dāruṇā vāgvicacāra kasyacit.
92. na jātu akāle kusumam kutaḥ phalam
papāta vṛkṣāt pavaneritāt api |
rasapradāḥ kāmadughāḥ ca dhenavaḥ
na dāruṇā vāc vicacāra kasyacit
92. kusumam akāle na jātu papāta vṛkṣāt
pavaneritāt api kutaḥ phalam
dhenavaḥ rasapradāḥ kāmadughāḥ
ca kasyacit dāruṇā vāc na vicacāra
92. Never did a flower, much less a fruit, fall from a tree out of season, even if agitated by the wind. The cows were giving ample milk and fulfilling all desires, and no harsh word was spoken by anyone.
इमां सपर्यां सह सर्वकामदैः श्रियाश्च शक्रप्रमुखैश्च दैवतैः ।
पठन्ति ये विप्रसदः समागमे समृद्धकामाः श्रियमाप्नुवन्ति ते ॥९३॥
93. imāṁ saparyāṁ saha sarvakāmadaiḥ; śriyāśca śakrapramukhaiśca daivataiḥ ,
paṭhanti ye viprasadaḥ samāgame; samṛddhakāmāḥ śriyamāpnuvanti te.
93. imām saparyām saha sarvakāmadaiḥ
śriyāḥ ca śakrapramukhaiḥ ca daivataiḥ
| paṭhanti ye viprasadaḥ samāgame
samṛddhakāmāḥ śriyam āpnuvanti te
93. ye viprasadaḥ samāgame imām saparyām śriyāḥ ca sarvakāmadaiḥ ca śakrapramukhaiḥ daivataiḥ saha paṭhanti,
te samṛddhakāmāḥ śriyam āpnuvanti
93. Those who, in an assembly of Brahmins, recite this offering dedicated to Śrī (Lakshmi) and accompanied by all wish-granting deities and the gods headed by Indra, attain prosperity and fulfillment of their desires.
त्वया कुरूणां वर यत्प्रचोदितं भवाभवस्येह परं निदर्शनम् ।
तदद्य सर्वं परिकीर्तितं मया परीक्ष्य तत्त्वं परिगन्तुमर्हसि ॥९४॥
94. tvayā kurūṇāṁ vara yatpracoditaṁ; bhavābhavasyeha paraṁ nidarśanam ,
tadadya sarvaṁ parikīrtitaṁ mayā; parīkṣya tattvaṁ parigantumarhasi.
94. tvayā kurūṇām vara yat pracoditam
bhavābhavasya iha param nidarśanam
| tat adya sarvam parikīrtitam mayā
parīkṣya tattvam parigantum arhasi
94. vara kurūṇām,
yat tvayā iha bhavābhavasya param nidarśanam pracoditam,
tat sarvam adya mayā parikīrtitam parīkṣya tattvam parigantum arhasi
94. O best of the Kurus, what you had instructed regarding the supreme illustration of existence and non-existence here – all of that has been fully explained by me today. Having carefully examined the truth (tattva), you ought to comprehend it.