Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-167

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
प्रादुर्भूते ततस्तस्मिन्नस्त्रे नारायणे तदा ।
प्रावात्सपृषतो वायुरनभ्रे स्तनयित्नुमान् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
prādurbhūte tatastasminnastre nārāyaṇe tadā ,
prāvātsapṛṣato vāyuranabhre stanayitnumān.
1. sañjaya uvāca prādur bhūte tataḥ tasmin astre nārāyaṇe
tadā prāvāt sapṛṣataḥ vāyuḥ anabhre stanayitnumān
1. sañjaya uvāca tadā tasmin nārāyaṇe astre prādur bhūte tataḥ,
anabhre stanayitnumān sapṛṣataḥ vāyuḥ prāvāt
1. Sañjaya said: Then, when that Nārāyaṇa weapon (astra) manifested, the wind blew forth with sprinkles, thundering even from a cloudless sky.
चचाल पृथिवी चापि चुक्षुभे च महोदधिः ।
प्रतिस्रोतः प्रवृत्ताश्च गन्तुं तत्र समुद्रगाः ॥२॥
2. cacāla pṛthivī cāpi cukṣubhe ca mahodadhiḥ ,
pratisrotaḥ pravṛttāśca gantuṁ tatra samudragāḥ.
2. cacāla pṛthivī ca api cukṣubhe ca mahodadhiḥ
pratisrotaḥ pravṛttāḥ ca gantum tatra samudragāḥ
2. pṛthivī ca api cacāla ca mahodadhiḥ cukṣubhe ca
samudragāḥ tatra pratisrotaḥ gantum pravṛttāḥ
2. The earth trembled, and the great ocean was agitated. Even the rivers flowing into the sea began to flow against their current.
शिखराणि व्यदीर्यन्त गिरीणां तत्र भारत ।
अपसव्यं मृगाश्चैव पाण्डुपुत्रान्प्रचक्रिरे ॥३॥
3. śikharāṇi vyadīryanta girīṇāṁ tatra bhārata ,
apasavyaṁ mṛgāścaiva pāṇḍuputrānpracakrire.
3. śikharāṇi vyadīryanta girīṇām tatra bhārata
apasavyam mṛgāḥ ca eva pāṇḍuputrān pracakrire
3. bhārata tatra girīṇām śikharāṇi vyadīryanta
ca eva mṛgāḥ pāṇḍuputrān apasavyam pracakrire
3. O Bhārata, the peaks of the mountains were rent there. And indeed, the animals circumambulated the sons of Pāṇḍu by turning to their left, which is an inauspicious sign.
तमसा चावकीर्यन्त सूर्यश्च कलुषोऽभवत् ।
संपतन्ति च भूतानि क्रव्यादानि प्रहृष्टवत् ॥४॥
4. tamasā cāvakīryanta sūryaśca kaluṣo'bhavat ,
saṁpatanti ca bhūtāni kravyādāni prahṛṣṭavat.
4. tamasā ca avakīryanta sūryaḥ ca kaluṣaḥ abhavat
saṁpatanti ca bhūtāni kravyādāni prahṛṣṭavat
4. tamasā ca avakīryanta ca sūryaḥ kaluṣaḥ abhavat
ca kravyādāni bhūtāni prahṛṣṭavat saṁpatanti
4. Darkness spread all around, and the sun became dim. And flesh-eating creatures (bhūtāni) descended as if greatly delighted.
देवदानवगन्धर्वास्त्रस्ता आसन्विशां पते ।
कथं कथाभवत्तीव्रा दृष्ट्वा तद्व्याकुलं महत् ॥५॥
5. devadānavagandharvāstrastā āsanviśāṁ pate ,
kathaṁ kathābhavattīvrā dṛṣṭvā tadvyākulaṁ mahat.
5. devadānavagandharvāḥ trastāḥ āsan viśām pate katham
kathā abhavat tīvrā dṛṣṭvā tat vyākulam mahat
5. viśām pate devadānavagandharvāḥ trastāḥ āsan tat
mahat vyākulam dṛṣṭvā katham tīvrā kathā abhavat
5. O lord of the people, the gods, dānavas, and gandharvas were terrified. How could such a terrible state of affairs come to be, having witnessed that great agitation?
व्यथिताः सर्वराजानस्तदा ह्यासन्विचेतसः ।
तद्दृष्ट्वा घोररूपं तु द्रौणेरस्त्रं भयावहम् ॥६॥
6. vyathitāḥ sarvarājānastadā hyāsanvicetasaḥ ,
taddṛṣṭvā ghorarūpaṁ tu drauṇerastraṁ bhayāvaham.
6. vyathitāḥ sarvarājānaḥ tadā hi āsan vicetasaḥ tat
dṛṣṭvā ghorarūpam tu Drauṇeḥ astram bhayāvaham
6. tadā Drauṇeḥ ghorarūpam bhayāvaham astram dṛṣṭvā,
sarvarājānaḥ vyathitāḥ hi vicetasaḥ āsan
6. Upon seeing that weapon (astra) of Drauṇi, which was of a terrible and frightening form, all the kings present then became agitated and truly bewildered.
धृतराष्ट्र उवाच ।
निवर्तितेषु सैन्येषु द्रोणपुत्रेण संयुगे ।
भृशं शोकाभितप्तेन पितुर्वधममृष्यता ॥७॥
7. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
nivartiteṣu sainyeṣu droṇaputreṇa saṁyuge ,
bhṛśaṁ śokābhitaptena piturvadhamamṛṣyatā.
7. Dhṛtarāṣṭraḥ uvāca nivartiteṣu sainyeṣu Droṇaputreṇa
saṃyuge bhṛśam śokābhitaptena pituḥ vadham amṛṣyatā
7. Dhṛtarāṣṭraḥ uvāca: संयुगे Droṇaputreṇa bhṛśam śokābhitaptena pituḥ vadham amṛṣyatā,
sainyeṣu nivartiteṣu.
.
.
7. Dhritarashtra said: "Tell me, when the armies had been repelled in battle by Droṇa's son (Aśvatthāmā), who was intensely distressed by sorrow and unable to tolerate his father's killing..."
कुरूनापततो दृष्ट्वा धृष्टद्युम्नस्य रक्षणे ।
को मन्त्रः पाण्डवेष्वासीत्तन्ममाचक्ष्व संजय ॥८॥
8. kurūnāpatato dṛṣṭvā dhṛṣṭadyumnasya rakṣaṇe ,
ko mantraḥ pāṇḍaveṣvāsīttanmamācakṣva saṁjaya.
8. Kurūn āpatataḥ dṛṣṭvā Dhṛṣṭadyumnasya rakṣaṇe kaḥ
mantraḥ Pāṇḍaveṣu āsīt tat mama ācakṣva Saṃjaya
8. Saṃjaya! Kurūn āpatataḥ dṛṣṭvā,
Dhṛṣṭadyumnasya rakṣaṇe Pāṇḍaveṣu kaḥ mantraḥ āsīt,
tat mama ācakṣva
8. O Saṃjaya, tell me what strategy the Pāṇḍavas adopted when they saw the Kauravas attacking, specifically for the protection of Dhṛṣṭadyumna.
संजय उवाच ।
प्रागेव विद्रुतान्दृष्ट्वा धार्तराष्ट्रान्युधिष्ठिरः ।
पुनश्च तुमुलं शब्दं श्रुत्वार्जुनमभाषत ॥९॥
9. saṁjaya uvāca ,
prāgeva vidrutāndṛṣṭvā dhārtarāṣṭrānyudhiṣṭhiraḥ ,
punaśca tumulaṁ śabdaṁ śrutvārjunamabhāṣata.
9. Saṃjaya uvāca prāk eva vidrutān dṛṣṭvā Dhārtarāṣṭrān
Yudhiṣṭhiraḥ punaḥ ca tumulam śabdam śrutvā Arjunam abhāṣata
9. Saṃjaya uvāca: Yudhiṣṭhiraḥ,
prāk eva vidrutān Dhārtarāṣṭrān dṛṣṭvā,
punaḥ ca tumulam śabdam śrutvā,
Arjunam abhāṣata
9. Saṃjaya said: "Having already witnessed the Dhārtarāṣṭras (Kauravas) flee, and then having heard a tumultuous sound once more, Yudhishthira spoke to Arjuna."
आचार्ये निहते द्रोणे धृष्टद्युम्नेन संयुगे ।
निहते वज्रहस्तेन यथा वृत्रे महासुरे ॥१०॥
10. ācārye nihate droṇe dhṛṣṭadyumnena saṁyuge ,
nihate vajrahastena yathā vṛtre mahāsure.
10. ācārye nihate droṇe dhṛṣṭadyumnena saṃyuge
nihate vajrahastena yathā vṛtre mahāsure
10. droṇe ācārye dhṛṣṭadyumnena saṃyuge nihate
yathā mahāsure vṛtre vajrahastena nihate
10. After the preceptor Droṇa was killed in battle by Dhṛṣṭadyumna, just as the great demon Vṛtra was killed by the wielder of the thunderbolt (Indra).
नाशंसन्त जयं युद्धे दीनात्मानो धनंजय ।
आत्मत्राणे मतिं कृत्वा प्राद्रवन्कुरवो यथा ॥११॥
11. nāśaṁsanta jayaṁ yuddhe dīnātmāno dhanaṁjaya ,
ātmatrāṇe matiṁ kṛtvā prādravankuravo yathā.
11. na āśaṃsanta jayam yuddhe dīnātmānaḥ dhanaṃjaya
ātmatrāṇe matim kṛtvā prādravan kuravaḥ yathā
11. dhanaṃjaya dīnātmānaḥ yuddhe jayam na āśaṃsanta
ātmatrāṇe matim kṛtvā kuravaḥ yathā prādravan
11. O Dhanaṃjaya, their spirits dejected (dīnātman), they no longer hoped for victory in battle. Having made up their minds for self-preservation, the Kauravas fled, just as they had done previously.
केचिद्भ्रान्तै रथैस्तूर्णं निहतपार्ष्णियन्तृभिः ।
विपताकध्वजच्छत्रैः पार्थिवाः शीर्णकूबरैः ॥१२॥
12. kecidbhrāntai rathaistūrṇaṁ nihatapārṣṇiyantṛbhiḥ ,
vipatākadhvajacchatraiḥ pārthivāḥ śīrṇakūbaraiḥ.
12. kecit bhrāntaiḥ rathaiḥ tūrṇam nihata-pārṣṇi-yantṛbhiḥ
vipatāka-dhvaja-cchattraiḥ pārthivāḥ śīrṇa-kūbaraiḥ
12. kecit pārthivāḥ tūrṇam bhrāntaiḥ rathaiḥ nihata-pārṣṇi-yantṛbhiḥ
vipatāka-dhvaja-cchattraiḥ śīrṇa-kūbaraiḥ
12. Some kings (pārthiva) fled quickly with their chariots (ratha), which were wandering aimlessly, whose rear-charioteers had been killed, and whose banners, flags, and umbrellas were broken, and whose poles were shattered.
भग्ननीडैराकुलाश्वैरारुह्यान्ये विचेतसः ।
भीताः पादैर्हयान्केचित्त्वरयन्तः स्वयं रथैः ।
युगचक्राक्षभग्नैश्च द्रुताः केचिद्भयातुराः ॥१३॥
13. bhagnanīḍairākulāśvairāruhyānye vicetasaḥ ,
bhītāḥ pādairhayānkecittvarayantaḥ svayaṁ rathaiḥ ,
yugacakrākṣabhagnaiśca drutāḥ kecidbhayāturāḥ.
13. bhagna-nīḍaiḥ ākulāśvaiḥ āruhya anye
vicetasaḥ bhītāḥ pādaiḥ hayān kecit
tvarayantaḥ svayam rathaiḥ
yuga-cakra-akṣa-bhagnaiḥ ca drutāḥ kecit bhayāturāḥ
13. anye vicetasaḥ bhagna-nīḍaiḥ ākulāśvaiḥ
āruhya kecit bhītāḥ svayam rathaiḥ
pādaiḥ hayān tvarayantaḥ ca kecit
bhayāturāḥ yuga-cakra-akṣa-bhagnaiḥ drutāḥ
13. Others, bewildered (vicetas), having mounted (chariots/horses) with broken seats and agitated horses. Some, terrified, urged on their horses with their feet, even while on their chariots (ratha). And some, tormented by fear (bhayātura), fled, having their yokes, wheels, and axles shattered.
गजस्कन्धेषु संस्यूता नाराचैश्चलितासनाः ।
शरार्तैर्विद्रुतैर्नागैर्हृताः केचिद्दिशो दश ॥१४॥
14. gajaskandheṣu saṁsyūtā nārācaiścalitāsanāḥ ,
śarārtairvidrutairnāgairhṛtāḥ keciddiśo daśa.
14. gajaskandheṣu saṃsyūtāḥ nārācaiḥ ca calitāsanāḥ
śarārtaiḥ vidrutaiḥ nāgaiḥ hṛtāḥ kecit diśaḥ daśa
14. kecit gajaskandheṣu nārācaiḥ saṃsyūtāḥ ca calitāsanāḥ [babhūvuḥ].
[kecit] śarārtaiḥ vidrutaiḥ nāgaiḥ daśa diśaḥ hṛtāḥ [āsan].
14. Some, impaled by arrows while seated on the elephants' backs, had their seats dislodged. Others were carried away in all ten directions by elephants fleeing in distress from arrows.
विशस्त्रकवचाश्चान्ये वाहनेभ्यः क्षितिं गताः ।
संछिन्ना नेमिषु गता मृदिताश्च हयद्विपैः ॥१५॥
15. viśastrakavacāścānye vāhanebhyaḥ kṣitiṁ gatāḥ ,
saṁchinnā nemiṣu gatā mṛditāśca hayadvipaiḥ.
15. viśastrakavacāḥ ca anye vāhanebhyaḥ kṣitim gatāḥ
saṃchinnāḥ nemiṣu gatāḥ mṛditāḥ ca hayadvipaiḥ
15. anye ca viśastrakavacāḥ vāhanebhyaḥ kṣitim gatāḥ.
saṃchinnāḥ nemiṣu gatāḥ ca [anye] hayadvipaiḥ mṛditāḥ [gatāḥ].
15. And others, disarmed and stripped of armor, fell to the ground from their mounts. Some were utterly cut down by chariot wheels, while others were trampled by horses and elephants.
क्रोशन्तस्तात पुत्रेति पलायन्तोऽपरे भयात् ।
नाभिजानन्ति चान्योन्यं कश्मलाभिहतौजसः ॥१६॥
16. krośantastāta putreti palāyanto'pare bhayāt ,
nābhijānanti cānyonyaṁ kaśmalābhihataujasaḥ.
16. krośantaḥ tāta putra iti palāyantaḥ apare bhayāt
na abhijānanti ca anyonyam kaśmalābhihataujasaḥ
16. apare krośantaḥ "tāta putra" iti bhayāt palāyantaḥ ca.
[te] kaśmalābhihataujasaḥ anyonyam na abhijānanti.
16. Still others cried out 'Father!' and 'Son!', fleeing in fear. With their strength overcome by confusion, they could no longer recognize one another.
पुत्रान्पितॄन्सखीन्भ्रातॄन्समारोप्य दृढक्षतान् ।
जलेन क्लेदयन्त्यन्ये विमुच्य कवचान्यपि ॥१७॥
17. putrānpitṝnsakhīnbhrātṝnsamāropya dṛḍhakṣatān ,
jalena kledayantyanye vimucya kavacānyapi.
17. putrān pitṝn sakhīn bhrātṝn samāropya dṛḍhakṣatān
jalena kledayanti anye vimucya kavacāni api
17. anye dṛḍhakṣatān putrān pitṝn sakhīn bhrātṝn samāropya,
kavacāni api vimucya,
jalena kledayanti.
17. Others, having lifted their severely wounded sons, fathers, friends, and brothers, moistened them with water, even after removing their armor.
अवस्थां तादृशीं प्राप्य हते द्रोणे द्रुतं बलम् ।
पुनरावर्तितं केन यदि जानासि शंस मे ॥१८॥
18. avasthāṁ tādṛśīṁ prāpya hate droṇe drutaṁ balam ,
punarāvartitaṁ kena yadi jānāsi śaṁsa me.
18. avasthām tādr̥śīm prāpya hate droṇe drutam
balam punar āvartitam kena yadi jānāsi śaṃsa me
18. yadi jānāsi me śaṃsa kena drutam balam droṇe
hate tādr̥śīm avasthām prāpya punar āvartitam
18. If you know, tell me by whom the army, having reached such a desperate state after Droṇa was killed, was quickly turned back.
हयानां हेषतां शब्दः कुञ्जराणां च बृंहताम् ।
रथनेमिस्वनश्चात्र विमिश्रः श्रूयते महान् ॥१९॥
19. hayānāṁ heṣatāṁ śabdaḥ kuñjarāṇāṁ ca bṛṁhatām ,
rathanemisvanaścātra vimiśraḥ śrūyate mahān.
19. hayānām heṣatām śabdaḥ kuñjarāṇām ca br̥ṃhatām
rathanemisvanaḥ ca atra vimiśraḥ śrūyate mahān
19. atra hayānām heṣatām ca kuñjarāṇām br̥ṃhatām ca
rathanemisvanaḥ mahān vimiśraḥ śabdaḥ śrūyate
19. Here, a great, mixed sound is heard, consisting of the neighing of horses, the trumpeting of elephants, and the rumble of chariot wheels.
एते शब्दा भृशं तीव्राः प्रवृत्ताः कुरुसागरे ।
मुहुर्मुहुरुदीर्यन्तः कम्पयन्ति हि मामकान् ॥२०॥
20. ete śabdā bhṛśaṁ tīvrāḥ pravṛttāḥ kurusāgare ,
muhurmuhurudīryantaḥ kampayanti hi māmakān.
20. ete śabdāḥ bhr̥śam tīvrāḥ pravr̥ttāḥ kurusāgare
muhur muhur udīryantaḥ kampayanti hi māmakan
20. kurusāgare bhr̥śam tīvrāḥ pravr̥ttāḥ ete śabdāḥ
muhur muhur udīryantaḥ hi māmakan kampayanti
20. These extremely intense sounds, echoing repeatedly from the Kuru-ocean (of warriors), indeed cause my men to tremble.
य एष तुमुलः शब्दः श्रूयते लोमहर्षणः ।
सेन्द्रानप्येष लोकांस्त्रीन्भञ्ज्यादिति मतिर्मम ॥२१॥
21. ya eṣa tumulaḥ śabdaḥ śrūyate lomaharṣaṇaḥ ,
sendrānapyeṣa lokāṁstrīnbhañjyāditi matirmama.
21. yaḥ eṣaḥ tumulaḥ śabdaḥ śrūyate lomaharṣaṇaḥ sa
indrān api eṣaḥ lokān trīn bhañjyāt iti matiḥ mama
21. yaḥ eṣaḥ lomaharṣaṇaḥ tumulaḥ śabdaḥ śrūyate,
eṣaḥ sa indrān api trīn lokān bhañjyāt iti mama matiḥ
21. This tumultuous sound, which is heard and causes one's hair to stand on end, could shatter even the three worlds along with Indra; such is my thought (mati).
मन्ये वज्रधरस्यैष निनादो भैरवस्वनः ।
द्रोणे हते कौरवार्थं व्यक्तमभ्येति वासवः ॥२२॥
22. manye vajradharasyaiṣa ninādo bhairavasvanaḥ ,
droṇe hate kauravārthaṁ vyaktamabhyeti vāsavaḥ.
22. manye vajradharasya eṣa ninādaḥ bhairavasvanaḥ |
droṇe hate kauravārtham vyaktam abhyeti vāsavaḥ
22. manye eṣa vajradharasya bhairavasvanaḥ ninādaḥ droṇe hate,
kauravārtham vāsavaḥ vyaktam abhyeti.
22. I believe this terrifying sound is the roar of Indra, the wielder of the thunderbolt. Clearly, Indra himself is coming for the sake of the Kauravas, now that Drona has been slain.
प्रहृष्टलोमकूपाः स्म संविग्नरथकुञ्जराः ।
धनंजय गुरुं श्रुत्वा तत्र नादं सुभीषणम् ॥२३॥
23. prahṛṣṭalomakūpāḥ sma saṁvignarathakuñjarāḥ ,
dhanaṁjaya guruṁ śrutvā tatra nādaṁ subhīṣaṇam.
23. prahṛṣṭalomakūpāḥ sma saṃvignarathakuñjarāḥ |
dhanaṃjaya gurum śrutvā tatra nādam subhīṣaṇam
23. dhanaṃjaya,
tatra gurum subhīṣaṇam nādam śrutvā,
[vayam] prahṛṣṭalomakūpāḥ saṃvignarathakuñjarāḥ sma.
23. O Dhananjaya, upon hearing that exceedingly dreadful and mighty sound there, our hair stood on end, and our chariots and elephants became agitated.
क एष कौरवान्दीर्णानवस्थाप्य महारथः ।
निवर्तयति युद्धार्थं मृधे देवेश्वरो यथा ॥२४॥
24. ka eṣa kauravāndīrṇānavasthāpya mahārathaḥ ,
nivartayati yuddhārthaṁ mṛdhe deveśvaro yathā.
24. kaḥ eṣa kauravān dīrṇān avasthāpya mahārathaḥ |
nivartayati yuddhārtham mṛdhe deveśvaraḥ yathā
24. kaḥ eṣa mahārathaḥ,
dīrṇān kauravān avasthāpya,
deveśvaraḥ yathā mṛdhe yuddhārtham nivartayati?
24. Who is this great charioteer who, having made the shattered Kauravas stand firm, turns them back to fight in battle, just like the lord of the gods?
अर्जुन उवाच ।
उद्यम्यात्मानमुग्राय कर्मणे धैर्यमास्थिताः ।
धमन्ति कौरवाः शङ्खान्यस्य वीर्यमुपाश्रिताः ॥२५॥
25. arjuna uvāca ,
udyamyātmānamugrāya karmaṇe dhairyamāsthitāḥ ,
dhamanti kauravāḥ śaṅkhānyasya vīryamupāśritāḥ.
25. arjuna uvāca | udyamya ātmānam ugrāya karmaṇe dhairyam
āsthitāḥ | dhamanti kauravāḥ śaṅkhān asya vīryam upāśritāḥ
25. arjuna uvāca udyamya ātmānam,
ugrāya karmaṇe dhairyam āsthitāḥ,
asya vīryam upāśritāḥ kauravāḥ śaṅkhān dhamanti.
25. Arjuna said: The Kauravas, having roused themselves for a terrible deed (karma) and having adopted courage, are blowing their conches, relying on his valor.
यत्र ते संशयो राजन्न्यस्तशस्त्रे गुरौ हते ।
धार्तराष्ट्रानवस्थाप्य क एष नदतीति ह ॥२६॥
26. yatra te saṁśayo rājannyastaśastre gurau hate ,
dhārtarāṣṭrānavasthāpya ka eṣa nadatīti ha.
26. yatra te saṃśayaḥ rājan nyastaśastre gurau hate
dhārtarāṣṭrān avasthāpya kaḥ eṣaḥ nadati iti ha
26. rājan te saṃśayaḥ yatra gurau nyastaśastre hate
dhārtarāṣṭrān avasthāpya kaḥ eṣaḥ nadati iti ha
26. O King, concerning your doubt: who is this person who roars thus, when the preceptor (guru) was killed after laying down his weapons, and the sons of Dhṛtarāṣṭra (Dhārtarāṣṭras) were made to stand firm?
ह्रीमन्तं तं महाबाहुं मत्तद्विरदगामिनम् ।
व्याख्यास्याम्युग्रकर्माणं कुरूणामभयंकरम् ॥२७॥
27. hrīmantaṁ taṁ mahābāhuṁ mattadviradagāminam ,
vyākhyāsyāmyugrakarmāṇaṁ kurūṇāmabhayaṁkaram.
27. hrīmantaṃ taṃ mahābāhuṃ mattadviradagāminam
vyākhyāsyāmi ugrakarmāṇaṃ kurūṇām abhayaṃkaram
27. taṃ hrīmantaṃ mahābāhuṃ mattadviradagāminam
ugrakarmāṇaṃ kurūṇām abhayaṃkaram vyākhyāsyāmi
27. I will explain him: the modest one, the mighty-armed one, who moves like a rutting elephant, who performs terrible deeds, and who makes the Kurus fearless.
यस्मिञ्जाते ददौ द्रोणो गवां दशशतं धनम् ।
ब्राह्मणेभ्यो महार्हेभ्यः सोऽश्वत्थामैष गर्जति ॥२८॥
28. yasmiñjāte dadau droṇo gavāṁ daśaśataṁ dhanam ,
brāhmaṇebhyo mahārhebhyaḥ so'śvatthāmaiṣa garjati.
28. yasmin jāte dadau droṇaḥ gavāṃ daśaśataṃ dhanam
brāhmaṇebhyaḥ mahārhebhyaḥ saḥ aśvatthāmā eṣaḥ garjati
28. yasmin jāte droṇaḥ daśaśataṃ gavāṃ dhanam mahārhebhyaḥ
brāhmaṇebhyaḥ dadau saḥ eṣaḥ aśvatthāmā garjati
28. When he was born, Droṇa gave a thousand cows as wealth to highly deserving Brahmins. This is that Aśvatthāmā who is roaring.
जातमात्रेण वीरेण येनोच्चैःश्रवसा इव ।
हेषता कम्पिता भूमिर्लोकाश्च सकलास्त्रयः ॥२९॥
29. jātamātreṇa vīreṇa yenoccaiḥśravasā iva ,
heṣatā kampitā bhūmirlokāśca sakalāstrayaḥ.
29. jātamātreṇa vīreṇa yena uccaiḥśravasā iva
heṣatā kampitā bhūmiḥ lokāḥ ca sakalāḥ trayaḥ
29. yena jātamātreṇa vīreṇa uccaiḥśravasā iva
heṣatā bhūmiḥ kampitā ca sakalāḥ trayaḥ lokāḥ
29. By this hero, who, immediately upon birth, with a neigh like that of Uccaiḥśravas, caused the earth to tremble and all three worlds to be shaken.
तच्छ्रुत्वान्तर्हितं भूतं नाम चास्याकरोत्तदा ।
अश्वत्थामेति सोऽद्यैष शूरो नदति पाण्डव ॥३०॥
30. tacchrutvāntarhitaṁ bhūtaṁ nāma cāsyākarottadā ,
aśvatthāmeti so'dyaiṣa śūro nadati pāṇḍava.
30. tat śrutvā antarhitam bhūtam nāma ca asya akarot tadā
aśvatthāmā iti saḥ adya eṣaḥ śūraḥ nadati Pāṇḍava
30. Pāṇḍava,
tat śrutvā antarhitam bhūtam asya nāma ca tadā aśvatthāmā iti akarot.
Saḥ eṣaḥ śūraḥ adya nadati.
30. Having heard that (neigh), the concealed being then gave him the name 'Aśvatthāmā'. O Pāṇḍava, this hero now roars (with power).
योऽद्यानाथ इवाक्रम्य पार्षतेन हतस्तथा ।
कर्मणा सुनृशंसेन तस्य नाथो व्यवस्थितः ॥३१॥
31. yo'dyānātha ivākramya pārṣatena hatastathā ,
karmaṇā sunṛśaṁsena tasya nātho vyavasthitaḥ.
31. yaḥ adya anāthaḥ iva ākramya Pārṣatena hataḥ tathā
karmaṇā sunṛśaṃsena tasya nāthaḥ vyavasthitaḥ
31. yaḥ adya anāthaḥ iva Pārṣatena sunṛśaṃsena karmaṇā ākramya tathā hataḥ,
tasya nāthaḥ vyavasthitaḥ.
31. He who was attacked and slain by Dhṛṣṭadyumna as if he were helpless, through an exceedingly cruel deed - his avenger is now determined.
गुरुं मे यत्र पाञ्चाल्यः केशपक्षे परामृशत् ।
तन्न जातु क्षमेद्द्रौणिर्जानन्पौरुषमात्मनः ॥३२॥
32. guruṁ me yatra pāñcālyaḥ keśapakṣe parāmṛśat ,
tanna jātu kṣameddrauṇirjānanpauruṣamātmanaḥ.
32. gurum me yatra Pāñcālyaḥ keśapakṣe parāmṛśat tat
na jātu kṣamet Drauṇiḥ jānan pauruṣam ātmanaḥ
32. yatra Pāñcālyaḥ me gurum keśapakṣe parāmṛśat,
tat Drauṇiḥ ātmanaḥ pauruṣam jānan jātu na kṣamet.
32. That act, where the son of Pañcāla (Dhṛṣṭadyumna) seized my guru (teacher) by his hair, the son of Droṇa (Aśvatthāmā), knowing his own prowess (puruṣa), would never forgive.
उपचीर्णो गुरुर्मिथ्या भवता राज्यकारणात् ।
धर्मज्ञेन सता नाम सोऽधर्मः सुमहान्कृतः ॥३३॥
33. upacīrṇo gururmithyā bhavatā rājyakāraṇāt ,
dharmajñena satā nāma so'dharmaḥ sumahānkṛtaḥ.
33. upacīrṇaḥ guruḥ mithyā bhavatā rājyakāraṇāt
dharmajñena satā nāma saḥ adharmaḥ sumahān kṛtaḥ
33. bhavatā rājyakāraṇāt guruḥ mithyā upacīrṇaḥ.
Dharmajñena satā nāma saḥ sumahān adharmaḥ kṛtaḥ.
33. The guru (teacher) was falsely treated by you for the sake of the kingdom. Indeed, by a righteous person who understands natural law (dharma), such a great act of unrighteousness (adharma) was committed.
सर्वधर्मोपपन्नोऽयं मम शिष्यश्च पाण्डवः ।
नायं वक्ष्यति मिथ्येति प्रत्ययं कृतवांस्त्वयि ॥३४॥
34. sarvadharmopapanno'yaṁ mama śiṣyaśca pāṇḍavaḥ ,
nāyaṁ vakṣyati mithyeti pratyayaṁ kṛtavāṁstvayi.
34. sarvadharmopapannaḥ ayam mama śiṣyaḥ ca pāṇḍavaḥ na
ayam vakṣyati mithyā iti pratyayam kṛtavān tvayi
34. pāṇḍavaḥ ayam mama śiṣyaḥ ca sarvadharmopapannaḥ
ayam mithyā na vakṣyati iti tvayi pratyayam kṛtavān
34. This Pāṇḍava, my disciple, is endowed with all virtues (dharma). I had placed my trust in you, believing that he would not speak falsely.
स सत्यकञ्चुकं नाम प्रविष्टेन ततोऽनृतम् ।
आचार्य उक्तो भवता हतः कुञ्जर इत्युत ॥३५॥
35. sa satyakañcukaṁ nāma praviṣṭena tato'nṛtam ,
ācārya ukto bhavatā hataḥ kuñjara ityuta.
35. saḥ satya-kañcukam nāma praviṣṭena tataḥ anṛtam
ācāryaḥ uktaḥ bhavatā hataḥ kuñjaraḥ iti uta
35. tataḥ saḥ satya-kañcukam nāma anṛtam praviṣṭena
bhavatā ācāryaḥ "kuñjaraḥ hataḥ" iti uta uktaḥ
35. Then, having used a falsehood (anṛtam) named 'the cloak of truth' (satya-kañcukam), you informed the teacher (Droṇa), 'The elephant (kuñjaraḥ) is killed' – thus indeed was it said.
ततः शस्त्रं समुत्सृज्य निर्ममो गतचेतनः ।
आसीत्स विह्वलो राजन्यथा दृष्टस्त्वया विभुः ॥३६॥
36. tataḥ śastraṁ samutsṛjya nirmamo gatacetanaḥ ,
āsītsa vihvalo rājanyathā dṛṣṭastvayā vibhuḥ.
36. tataḥ śastram samutsṛjya nirmamaḥ gatacetanaḥ
āsīt saḥ vihvalaḥ rājan yathā dṛṣṭaḥ tvayā vibhuḥ
36. rājan tataḥ śastram samutsṛjya nirmamaḥ gatacetanaḥ
saḥ vibhuḥ vihvalaḥ āsīt yathā tvayā dṛṣṭaḥ
36. Then, abandoning his weapons, he became dispassionate and lost his senses. O King, that great warrior became bewildered, just as he was seen by you.
स तु शोकेन चाविष्टो विमुखः पुत्रवत्सलः ।
शाश्वतं धर्ममुत्सृज्य गुरुः शिष्येण घातितः ॥३७॥
37. sa tu śokena cāviṣṭo vimukhaḥ putravatsalaḥ ,
śāśvataṁ dharmamutsṛjya guruḥ śiṣyeṇa ghātitaḥ.
37. saḥ tu śokena ca āviṣṭaḥ vimukhaḥ putravatsalaḥ
śāśvatam dharmam utsṛjya guruḥ śiṣyeṇa ghātitaḥ
37. tu saḥ putravatsalaḥ śokena ca āviṣṭaḥ vimukhaḥ
śāśvatam dharmam utsṛjya guruḥ śiṣyeṇa ghātitaḥ
37. But he, the loving father, overwhelmed by grief (śoka) and turning away, thus abandoned his eternal intrinsic nature (dharma). The teacher (guru) was slain by his disciple.
न्यस्तशस्त्रमधर्मेण घातयित्वा गुरुं भवान् ।
रक्षत्विदानीं सामात्यो यदि शक्नोषि पार्षतम् ॥३८॥
38. nyastaśastramadharmeṇa ghātayitvā guruṁ bhavān ,
rakṣatvidānīṁ sāmātyo yadi śaknoṣi pārṣatam.
38. nyastaśastram adharmeṇa ghātayitvā gurum bhavān
rakṣatu idānīm sāmātyaḥ yadi śaknoṣi pārṣatam
38. bhavān nyastaśastram gurum adharmeṇa ghātayitvā
idānīm sāmātyaḥ pārṣatam rakṣatu yadi śaknoṣi
38. Having caused the preceptor, who had laid down his arms, to be killed through unrighteousness (adharma), now, Pārṣata, protect yourself along with your ministers, if you are able.
ग्रस्तमाचार्यपुत्रेण क्रुद्धेन हतबन्धुना ।
सर्वे वयं परित्रातुं न शक्ष्यामोऽद्य पार्षतम् ॥३९॥
39. grastamācāryaputreṇa kruddhena hatabandhunā ,
sarve vayaṁ paritrātuṁ na śakṣyāmo'dya pārṣatam.
39. grastam ācāryaputreṇa kruddhena hatabandhunā
sarve vayam paritrātum na śakṣyāmaḥ adya pārṣatam
39. adya sarve vayam ācāryaputreṇa kruddhena hatabandhunā
grastam pārṣatam paritrātum na śakṣyāmaḥ
39. Today, we all will not be able to fully protect Pārṣata, who has been seized by the enraged son of the preceptor (Aśvatthāman), whose kinsmen have been slain.
सौहार्दं सर्वभूतेषु यः करोत्यतिमात्रशः ।
सोऽद्य केशग्रहं श्रुत्वा पितुर्धक्ष्यति नो रणे ॥४०॥
40. sauhārdaṁ sarvabhūteṣu yaḥ karotyatimātraśaḥ ,
so'dya keśagrahaṁ śrutvā piturdhakṣyati no raṇe.
40. sauhārdam sarvabhūteṣu yaḥ karoti atimātraśaḥ saḥ
adya keśagraham śrutvā pituḥ dhakṣyati naḥ raṇe
40. yaḥ sarvabhūteṣu atimātraśaḥ sauhārdam karoti saḥ
adya pituḥ keśagraham śrutvā raṇe naḥ dhakṣyati
40. He who shows great goodwill towards all creatures (bhūta) will, today, upon hearing of his father's humiliation (keśagraham), incinerate us in battle.
विक्रोशमाने हि मयि भृशमाचार्यगृद्धिनि ।
अवकीर्य स्वधर्मं हि शिष्येण निहतो गुरुः ॥४१॥
41. vikrośamāne hi mayi bhṛśamācāryagṛddhini ,
avakīrya svadharmaṁ hi śiṣyeṇa nihato guruḥ.
41. vikrośamāne hi mayi bhṛśam ācāryagṛddhini
avakīrya svadharmam hi śiṣyeṇa nihataḥ guruḥ
41. hi mayi bhṛśam ācāryagṛddhini vikrośamāne
śiṣyeṇa svadharmam avakīrya hi guruḥ nihataḥ
41. Indeed, while I, intensely devoted to the preceptor, was crying out in protest, the preceptor was killed by a disciple who abandoned his own inherent duty (dharma).
यदा गतं वयो भूयः शिष्टमल्पतरं च नः ।
तस्येदानीं विकारोऽयमधर्मो यत्कृतो महान् ॥४२॥
42. yadā gataṁ vayo bhūyaḥ śiṣṭamalpataraṁ ca naḥ ,
tasyedānīṁ vikāro'yamadharmo yatkṛto mahān.
42. yadā gatam vayaḥ bhūyaḥ śiṣṭam alpataram ca naḥ
tasya idānīm vikāraḥ ayam adharmaḥ yat kṛtaḥ mahān
42. When much of our life has passed and only a very small portion remains for us, this great transgression (adharma) that has been committed now is a perversion concerning that [time].
पितेव नित्यं सौहार्दात्पितेव स हि धर्मतः ।
सोऽल्पकालस्य राज्यस्य कारणान्निहतो गुरुः ॥४३॥
43. piteva nityaṁ sauhārdātpiteva sa hi dharmataḥ ,
so'lpakālasya rājyasya kāraṇānnihato guruḥ.
43. pitā iva nityam sauhārdāt pitā iva saḥ hi dharmataḥ
saḥ alpakālasya rājyasya kāraṇāt nihataḥ guruḥ
43. He indeed, always like a father out of affection, and truly like a father by his intrinsic nature (dharma), that revered teacher (guru) was killed for the sake of a short-lived kingdom.
धृतराष्ट्रेण भीष्माय द्रोणाय च विशां पते ।
विसृष्टा पृथिवी सर्वा सह पुत्रैश्च तत्परैः ॥४४॥
44. dhṛtarāṣṭreṇa bhīṣmāya droṇāya ca viśāṁ pate ,
visṛṣṭā pṛthivī sarvā saha putraiśca tatparaiḥ.
44. dhṛtarāṣṭreṇa bhīṣmāya droṇāya ca viśām pate
visṛṣṭā pṛthivī sarvā saha putraiḥ ca tatparaiḥ
44. O lord of the people, the entire earth was given by Dhritarashtra to Bhishma and Drona, along with his sons and those who were fully dedicated [to their cause].
स प्राप्य तादृशीं वृत्तिं सत्कृतः सततं परैः ।
अवृणीत सदा पुत्रान्मामेवाभ्यधिकं गुरुः ॥४५॥
45. sa prāpya tādṛśīṁ vṛttiṁ satkṛtaḥ satataṁ paraiḥ ,
avṛṇīta sadā putrānmāmevābhyadhikaṁ guruḥ.
45. saḥ prāpya tādṛśīm vṛttim satkṛtaḥ satatam paraiḥ
avṛṇīta sadā putrān mām eva abhyadhikam guruḥ
45. Having obtained such a position and being constantly honored by others, that revered teacher (guru) always chose the sons, and indeed [considered] me preeminent.
अक्षीयमाणो न्यस्तास्त्रस्त्वद्वाक्येनाहवे हतः ।
न त्वेनं युध्यमानं वै हन्यादपि शतक्रतुः ॥४६॥
46. akṣīyamāṇo nyastāstrastvadvākyenāhave hataḥ ,
na tvenaṁ yudhyamānaṁ vai hanyādapi śatakratuḥ.
46. akṣīyamāṇaḥ nyastāstraḥ tvadvākyena āhave hataḥ
na tu enam yudhyamānam vai hanyāt api śatakratuḥ
46. akṣīyamāṇaḥ nyastāstraḥ āhave tvadvākyena hataḥ
tu enam yudhyamānam vai śatakratuḥ api na hanyāt
46. He, who was truly indestructible (akṣīyamāṇaḥ) and had laid down his weapons, was killed in battle due to your words. Indeed, not even Indra (śatakratuḥ) could have slain him while he was fighting.
तस्याचार्यस्य वृद्धस्य द्रोहो नित्योपकारिणः ।
कृतो ह्यनार्यैरस्माभी राज्यार्थे लघुबुद्धिभिः ॥४७॥
47. tasyācāryasya vṛddhasya droho nityopakāriṇaḥ ,
kṛto hyanāryairasmābhī rājyārthe laghubuddhibhiḥ.
47. tasya ācāryasya vṛddhasya drohaḥ nityopakāriṇaḥ
kṛtaḥ hi anāryaiḥ asmābhiḥ rājyārthe laghubuddhibhiḥ
47. tasya vṛddhasya nityopakāriṇaḥ ācāryasya drohaḥ
asmābhiḥ anāryaiḥ laghubuddhibhiḥ rājyārthe hi kṛtaḥ
47. A betrayal (droha) of that elderly preceptor (guru), our constant benefactor, was indeed committed by us, the ignoble ones with our petty minds, for the sake of the kingdom.
पुत्रान्भ्रातॄन्पितॄन्दाराञ्जीवितं चैव वासविः ।
त्यजेत्सर्वं मम प्रेम्णा जानात्येतद्धि मे गुरुः ॥४८॥
48. putrānbhrātṝnpitṝndārāñjīvitaṁ caiva vāsaviḥ ,
tyajetsarvaṁ mama premṇā jānātyetaddhi me guruḥ.
48. putrān bhrātṛn pitṛn dārān jīvitam ca eva vāsaviḥ
tyajet sarvam mama premṇā jānāti etat hi me guruḥ
48. vāsaviḥ putrān bhrātṛn pitṛn dārān jīvitam ca eva
mama premṇā sarvam tyajet me guruḥ etat hi jānāti
48. Arjuna (Vāsaviḥ) would abandon his sons, brothers, fathers, wives, and even life itself out of love for me; indeed, my preceptor (guru) knows this.
स मया राज्यकामेन हन्यमानोऽप्युपेक्षितः ।
तस्मादवाक्शिरा राजन्प्राप्तोऽस्मि नरकं विभो ॥४९॥
49. sa mayā rājyakāmena hanyamāno'pyupekṣitaḥ ,
tasmādavākśirā rājanprāpto'smi narakaṁ vibho.
49. saḥ mayā rājyakāmena hanyamānaḥ api upekṣitaḥ
tasmāt avākśirāḥ rājan prāptaḥ asmi narakam vibho
49. saḥ rājyakāmena mayā hanyamānaḥ api upekṣitaḥ
rājan vibho tasmāt avākśirāḥ narakam prāptaḥ asmi
49. He (Droṇa), who was being killed by me, driven by the desire for the kingdom, was neglected even though he was dying. Therefore, O King, O mighty one, I have attained hell with my head bowed down.
ब्राह्मणं वृद्धमाचार्यं न्यस्तशस्त्रं यथा मुनिम् ।
घातयित्वाद्य राज्यार्थे मृतं श्रेयो न जीवितम् ॥५०॥
50. brāhmaṇaṁ vṛddhamācāryaṁ nyastaśastraṁ yathā munim ,
ghātayitvādya rājyārthe mṛtaṁ śreyo na jīvitam.
50. brāhmaṇam vṛddham ācāryam nyastaśastram yathā munim
ghātayitvā adya rājyārthe mṛtam śreyaḥ na jīvitam
50. adya rājyārthe brāhmaṇam vṛddham ācāryam yathā
nyastaśastram munim ghātayitvā jīvitam na mṛtam śreyaḥ
50. It is better to be dead than to live after having killed today, for the sake of the kingdom, a Brahmin, an old man, and a teacher who is like a sage (muni) that has laid down his weapons.