Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-38

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
श्रोतुमिच्छामि भगवन्विस्तरेण महामुने ।
राजधर्मान्द्विजश्रेष्ठ चातुर्वर्ण्यस्य चाखिलान् ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
śrotumicchāmi bhagavanvistareṇa mahāmune ,
rājadharmāndvijaśreṣṭha cāturvarṇyasya cākhilān.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca śrotum icchāmi bhagavan vistareṇa
mahāmune rājadharmān dvijaśreṣṭha cāturvarṇyasya ca akhilān
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca bhagavan mahāmune dvijaśreṣṭha vistareṇa
rājadharmān ca cāturvarṇyasya akhilān śrotum icchāmi
1. Yudhiṣṭhira said: O worshipful one, O great sage, O best of the twice-born, I wish to hear in detail all the royal duties (dharma) and the complete duties (dharma) of the four social classes.
आपत्सु च यथा नीतिर्विधातव्या महीक्षिता ।
धर्म्यमालम्ब्य पन्थानं विजयेयं कथं महीम् ॥२॥
2. āpatsu ca yathā nītirvidhātavyā mahīkṣitā ,
dharmyamālambya panthānaṁ vijayeyaṁ kathaṁ mahīm.
2. āpatsu ca yathā nītiḥ vidhātavyā mahīkṣitā
dharmyam ālambya panthānam vijayeyam katham mahīm
2. ca āpatsu mahīkṣitā yathā nītiḥ vidhātavyā
dharmyam panthānam ālambya katham mahīm vijayeyam
2. And how should appropriate conduct (nīti) be enacted by kings during calamities? How may I conquer the earth by adhering to the path of righteousness (dharma)?
प्रायश्चित्तकथा ह्येषा भक्ष्याभक्ष्यविवर्धिता ।
कौतूहलानुप्रवणा हर्षं जनयतीव मे ॥३॥
3. prāyaścittakathā hyeṣā bhakṣyābhakṣyavivardhitā ,
kautūhalānupravaṇā harṣaṁ janayatīva me.
3. prāyaścittakathā hi eṣā bhakṣyābhakṣyavivardhitā
kautūhalānuprāvaṇā harṣam janayatī iva me
3. hi eṣā prāyaścittakathā bhakṣyābhakṣyavivardhitā
kautūhalānuprāvaṇā me harṣam janayatī iva
3. Indeed, this account of expiation, expanded by the distinctions of what is edible and inedible, greatly arouses my curiosity and seems to fill me with joy.
धर्मचर्या च राज्यं च नित्यमेव विरुध्यते ।
येन मुह्यति मे चेतश्चिन्तयानस्य नित्यशः ॥४॥
4. dharmacaryā ca rājyaṁ ca nityameva virudhyate ,
yena muhyati me cetaścintayānasya nityaśaḥ.
4. dharma-caryā ca rājyam ca nityam eva virudhyate
yena muhyati me cetaḥ cintayānasy nityaśaḥ
4. dharma-caryā ca rājyam ca nityam eva virudhyate
yena cintayānasy me cetaḥ nityaśaḥ muhyati
4. The practice of one's intrinsic nature (dharma) and the act of governance are always, indeed, in conflict. Because of this, my mind becomes constantly bewildered as I reflect.
वैशंपायन उवाच ।
तमुवाच महातेजा व्यासो वेदविदां वरः ।
नारदं समभिप्रेक्ष्य सर्वं जानन्पुरातनम् ॥५॥
5. vaiśaṁpāyana uvāca ,
tamuvāca mahātejā vyāso vedavidāṁ varaḥ ,
nāradaṁ samabhiprekṣya sarvaṁ jānanpurātanam.
5. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca tam uvāca mahā-tejāḥ vyāsaḥ veda-vidām
varaḥ nāradam samabhiprekṣya sarvam jānan purātanam
5. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca mahā-tejāḥ veda-vidām varaḥ vyāsaḥ
nāradam samabhiprekṣya sarvam purātanam jānan tam uvāca
5. Vaiśampāyana said: Then, the greatly effulgent Vyāsa, the foremost among the knowers of the Vedas, having looked intently at Nārada and knowing all things ancient, spoke to him (Yudhiṣṭhira).
श्रोतुमिच्छसि चेद्धर्मानखिलेन युधिष्ठिर ।
प्रैहि भीष्मं महाबाहो वृद्धं कुरुपितामहम् ॥६॥
6. śrotumicchasi ceddharmānakhilena yudhiṣṭhira ,
praihi bhīṣmaṁ mahābāho vṛddhaṁ kurupitāmaham.
6. śrotum icchasi cet dharmān akhilena yudhiṣṭhira
pra-ihi bhīṣmam mahā-bāho vṛddham kuru-pitāmaham
6. yudhiṣṭhira mahā-bāho cet akhilena dharmān śrotum
icchasi vṛddham kuru-pitāmaham bhīṣmam pra-ihi
6. O Yudhiṣṭhira, if you wish to hear about the intrinsic nature (dharma) of things in their entirety, then go forth, O mighty-armed one, to the aged Bhīṣma, the grandsire of the Kurus.
स ते सर्वरहस्येषु संशयान्मनसि स्थितान् ।
छेत्ता भागीरथीपुत्रः सर्वज्ञः सर्वधर्मवित् ॥७॥
7. sa te sarvarahasyeṣu saṁśayānmanasi sthitān ,
chettā bhāgīrathīputraḥ sarvajñaḥ sarvadharmavit.
7. saḥ te sarva-rahasyeṣu saṃśayān manasi sthitān
chettā bhāgīrathī-putraḥ sarva-jñaḥ sarva-dharma-vit
7. saḥ bhāgīrathī-putraḥ sarva-jñaḥ sarva-dharma-vit
te manasi sarva-rahasyeṣu sthitān saṃśayān chettā
7. That son of Gaṅgā, who is omniscient and understands all aspects of natural law (dharma), will dispel all your doubts situated in your mind regarding all mysteries.
जनयामास यं देवी दिव्या त्रिपथगा नदी ।
साक्षाद्ददर्श यो देवान्सर्वाञ्शक्रपुरोगमान् ॥८॥
8. janayāmāsa yaṁ devī divyā tripathagā nadī ,
sākṣāddadarśa yo devānsarvāñśakrapurogamān.
8. janayāmāsa yam devī divyā tripathagā nadī
sākṣāt dadarśa yaḥ devān sarvān śakrapurogamān
8. divyā tripathagā nadī devī yam janayāmāsa yaḥ
sākṣāt śakrapurogamān sarvān devān dadarśa
8. The divine, three-pathed river (nadī) goddess gave birth to him. He directly saw all the gods, led by Indra.
बृहस्पतिपुरोगांश्च देवर्षीनसकृत्प्रभुः ।
तोषयित्वोपचारेण राजनीतिमधीतवान् ॥९॥
9. bṛhaspatipurogāṁśca devarṣīnasakṛtprabhuḥ ,
toṣayitvopacāreṇa rājanītimadhītavān.
9. bṛhaspatipurogān ca devarṣīn asakṛt prabhuḥ
toṣayitvā upacāreṇa rājanītim adhītavān
9. prabhuḥ bṛhaspatipurogān devarṣīn ca asakṛt
toṣayitvā upacāreṇa rājanītim adhītavān
9. The lord (prabhuḥ) repeatedly saw the divine sages (devarṣīn) led by Bṛhaspati. Having pleased them with respectful attendance, he studied the science of statecraft.
उशना वेद यच्छास्त्रं देवासुरगुरुर्द्विजः ।
तच्च सर्वं सवैयाख्यं प्राप्तवान्कुरुसत्तमः ॥१०॥
10. uśanā veda yacchāstraṁ devāsuragururdvijaḥ ,
tacca sarvaṁ savaiyākhyaṁ prāptavānkurusattamaḥ.
10. uśanā veda yat śāstram devāsuraguruḥ dvijaḥ tat
ca sarvam savaiyākhyam prāptavān kurusattamaḥ
10. devāsuraguruḥ dvijaḥ uśanā yat śāstram veda
kurusattamaḥ tat ca sarvam savaiyākhyam prāptavān
10. That science (śāstram) which Uśanas, the Brahmin (dvijaḥ) who is the preceptor of both gods and demons, knows – that entire body of knowledge, along with its explanations, the best of the Kurus (kurusattamaḥ) obtained.
भार्गवाच्च्यवनाच्चापि वेदानङ्गोपबृंहितान् ।
प्रतिपेदे महाबुद्धिर्वसिष्ठाच्च यतव्रतात् ॥११॥
11. bhārgavāccyavanāccāpi vedānaṅgopabṛṁhitān ,
pratipede mahābuddhirvasiṣṭhācca yatavratāt.
11. bhārgavāt cyavanāt ca api vedān aṅgopabṛṃhitān
pratipede mahābuddhiḥ vasiṣṭhāt ca yatavratāt
11. mahābuddhiḥ bhārgavāt cyavanāt ca api yatavratāt
vasiṣṭhāt ca aṅgopabṛṃhitān vedān pratipede
11. The great-minded one (mahābuddhiḥ) received the Vedas, along with their auxiliary sciences (Aṅgas), from Bhārgava (Uśanas), from Cyavana, and also from Vasiṣṭha, who was firm in his vows.
पितामहसुतं ज्येष्ठं कुमारं दीप्ततेजसम् ।
अध्यात्मगतितत्त्वज्ञमुपाशिक्षत यः पुरा ॥१२॥
12. pitāmahasutaṁ jyeṣṭhaṁ kumāraṁ dīptatejasam ,
adhyātmagatitattvajñamupāśikṣata yaḥ purā.
12. pitāmahasutam jyeṣṭham kumāram dīptatejasam
adhyātmagatitattvajñam upāśikṣata yaḥ purā
12. yaḥ purā pitāmahasutam jyeṣṭham kumāram
dīptatejasam adhyātmagatitattvajñam upāśikṣata
12. He who, in the past, learned from the eldest son of the grandfather (Bhīṣma), that youth of blazing splendor, who was a knower of the truth concerning spiritual (adhyātma) progression.
मार्कण्डेयमुखात्कृत्स्नं यतिधर्ममवाप्तवान् ।
रामादस्त्राणि शक्राच्च प्राप्तवान्भरतर्षभ ॥१३॥
13. mārkaṇḍeyamukhātkṛtsnaṁ yatidharmamavāptavān ,
rāmādastrāṇi śakrācca prāptavānbharatarṣabha.
13. mārkaṇḍeyamukhāt kṛtsnam yatidharmam avāptavān
rāmāt astrāṇi śakrāt ca prāptavān bharatarṣabha
13. bharatarṣabha mārkaṇḍeyamukhāt kṛtsnam yatidharmam
avāptavān rāmāt ca śakrāt ca astrāṇi prāptavān
13. O best of Bharatas, he obtained the entire constitution (dharma) of ascetics from the mouth of Mārkaṇḍeya. And he received weapons from Rāma and from Śakra (Indra).
मृत्युरात्मेच्छया यस्य जातस्य मनुजेष्वपि ।
तथानपत्यस्य सतः पुण्यलोका दिवि श्रुताः ॥१४॥
14. mṛtyurātmecchayā yasya jātasya manujeṣvapi ,
tathānapatyasya sataḥ puṇyalokā divi śrutāḥ.
14. mṛtyuḥ ātma-icchayā yasya jātasyā manujeṣu api
tathā anapatyasya sataḥ puṇyalokāḥ divi śrutāḥ
14. yasya manujeṣu api jātasyā mṛtyuḥ ātma-icchayā
tathā anapatyasyā sataḥ puṇyalokāḥ divi śrutāḥ
14. Whose death, even for one born among men, was by his own will (ātma-icchā). And similarly, for him, though he had no offspring, meritorious worlds are renowned in heaven.
यस्य ब्रह्मर्षयः पुण्या नित्यमासन्सभासदः ।
यस्य नाविदितं किंचिज्ज्ञानज्ञेयेषु विद्यते ॥१५॥
15. yasya brahmarṣayaḥ puṇyā nityamāsansabhāsadaḥ ,
yasya nāviditaṁ kiṁcijjñānajñeyeṣu vidyate.
15. yasya brahmarṣayaḥ puṇyāḥ nityam āsan sabhāsadaḥ
yasya na aviditam kiṃcit jñānajñeyeṣu vidyate
15. yasya puṇyāḥ brahmarṣayaḥ nityam sabhāsadaḥ āsan
yasya jñānajñeyeṣu kiṃcit aviditam na vidyate
15. Whose holy brahmin sages were always members of his assembly. And for whom nothing at all is unknown concerning knowledge and the knowable.
स ते वक्ष्यति धर्मज्ञः सूक्ष्मधर्मार्थतत्त्ववित् ।
तमभ्येहि पुरा प्राणान्स विमुञ्चति धर्मवित् ॥१६॥
16. sa te vakṣyati dharmajñaḥ sūkṣmadharmārthatattvavit ,
tamabhyehi purā prāṇānsa vimuñcati dharmavit.
16. saḥ te vakṣyati dharmajñaḥ sūkṣmadharmārthatattvavit
tam abhi ehi purā prāṇān saḥ vimuñcati dharmavit
16. saḥ dharmajñaḥ sūkṣmadharmārthatattvavit te vakṣyati
tam abhi ehi purā saḥ dharmavit prāṇān vimuñcati
16. He, the knower of natural law (dharma), who understands the truth of subtle principles and their meanings, will explain it to you. Approach him before that knower of natural law (dharma) gives up his life.
एवमुक्तस्तु कौन्तेयो दीर्घप्रज्ञो महाद्युतिः ।
उवाच वदतां श्रेष्ठं व्यासं सत्यवतीसुतम् ॥१७॥
17. evamuktastu kaunteyo dīrghaprajño mahādyutiḥ ,
uvāca vadatāṁ śreṣṭhaṁ vyāsaṁ satyavatīsutam.
17. evam uktaḥ tu kaunteyaḥ dīrghaprajñaḥ mahādyutiḥ
uvāca vadatām śreṣṭham vyāsam satyavatīsutam
17. evam uktaḥ tu dīrghaprajñaḥ mahādyutiḥ kaunteyaḥ
vadatām śreṣṭham satyavatīsutam vyāsam uvāca
17. Thus addressed, the greatly wise and glorious son of Kunti spoke to Vyasa, the son of Satyavati and the foremost among speakers.
वैशसं सुमहत्कृत्वा ज्ञातीनां लोमहर्षणम् ।
आगस्कृत्सर्वलोकस्य पृथिवीनाशकारकः ॥१८॥
18. vaiśasaṁ sumahatkṛtvā jñātīnāṁ lomaharṣaṇam ,
āgaskṛtsarvalokasya pṛthivīnāśakārakaḥ.
18. vaiśasam sumahat kṛtvā jñātīnām lomaharṣaṇam
āgaskṛt sarvalokasya pṛthivīnāśakārakaḥ
18. sumahat lomaharṣaṇam jñātīnām vaiśasam kṛtvā
sarvalokasya āgaskṛt pṛthivīnāśakārakaḥ
18. Having caused a very great and horrifying slaughter of kinsmen, I am an offender against all people, a destroyer of the earth.
घातयित्वा तमेवाजौ छलेनाजिह्मयोधिनम् ।
उपसंप्रष्टुमर्हामि तमहं केन हेतुना ॥१९॥
19. ghātayitvā tamevājau chalenājihmayodhinam ,
upasaṁpraṣṭumarhāmi tamahaṁ kena hetunā.
19. ghātayitvā tam eva ājau chalena ajihmayodhinam
upasaṃpraṣṭum arhāmi tam aham kena hetunā
19. aham ājau chalena ajihmayodhinam tam eva
ghātayitvā kena hetunā tam upasaṃpraṣṭum arhāmi
19. Having caused him (Bhishma) alone to be killed in battle through deceit, him who fought straightforwardly - by what reason am I worthy to approach and question him?
ततस्तं नृपतिश्रेष्ठं चातुर्वर्ण्यहितेप्सया ।
पुनराह महाबाहुर्यदुश्रेष्ठो महाद्युतिः ॥२०॥
20. tatastaṁ nṛpatiśreṣṭhaṁ cāturvarṇyahitepsayā ,
punarāha mahābāhuryaduśreṣṭho mahādyutiḥ.
20. tataḥ tam nṛpatiśreṣṭham cāturvarṇyahitepsayā
punaḥ āha mahābāhuḥ yaduśreṣṭhaḥ mahādyutiḥ
20. tataḥ mahābāhuḥ mahādyutiḥ yaduśreṣṭhaḥ
cāturvarṇyahitepsayā tam nṛpatiśreṣṭham punaḥ āha
20. Then, the mighty-armed, greatly resplendent, and foremost among the Yadus (Kṛṣṇa), desiring the welfare of the four social orders, spoke again to that best of kings.
नेदानीमतिनिर्बन्धं शोके कर्तुमिहार्हसि ।
यदाह भगवान्व्यासस्तत्कुरुष्व नृपोत्तम ॥२१॥
21. nedānīmatinirbandhaṁ śoke kartumihārhasi ,
yadāha bhagavānvyāsastatkuruṣva nṛpottama.
21. na idānīm atinirbandham śoke kartum iha arhasi
yat āha bhagavān vyāsaḥ tat kuruṣva nṛpottama
21. nṛpottama,
idānīm iha śoke atinirbandham kartum na arhasi,
yat bhagavān vyāsaḥ āha,
tat kuruṣva
21. O best of kings, you should not now indulge in excessive insistence upon sorrow here. Rather, do as the revered (Bhagavān) Vyasa has instructed.
ब्राह्मणास्त्वां महाबाहो भ्रातरश्च महौजसः ।
पर्जन्यमिव घर्मार्ता आशंसाना उपासते ॥२२॥
22. brāhmaṇāstvāṁ mahābāho bhrātaraśca mahaujasaḥ ,
parjanyamiva gharmārtā āśaṁsānā upāsate.
22. brāhmaṇāḥ tvām mahābāho bhrātaraḥ ca mahaujasaḥ
parjanyam iva gharmārtāḥ āśaṃsānāḥ upāsate
22. mahābāho,
gharmārtāḥ āśaṃsānāḥ brāhmaṇāḥ ca mahaujasaḥ bhrātaraḥ tvām parjanyam iva upāsate
22. O mighty-armed one, the Brahmins and your greatly powerful brothers, scorched by suffering, attend upon you, yearning for you as one would yearn for a rain cloud.
हतशिष्टाश्च राजानः कृत्स्नं चैव समागतम् ।
चातुर्वर्ण्यं महाराज राष्ट्रं ते कुरुजाङ्गलम् ॥२३॥
23. hataśiṣṭāśca rājānaḥ kṛtsnaṁ caiva samāgatam ,
cāturvarṇyaṁ mahārāja rāṣṭraṁ te kurujāṅgalam.
23. hataśiṣṭāḥ ca rājānaḥ kṛtsnam ca eva samāgatam
cāturvarṇyam mahārāja rāṣṭram te kurujāngalam
23. mahārāja,
hataśiṣṭāḥ ca rājānaḥ,
kṛtsnam ca eva samāgatam cāturvarṇyam,
te rāṣṭram kurujāngalam
23. O great king, the surviving kings, the entire gathered four social orders, and your kingdom of Kurujangala - all of these [await you].
प्रियार्थमपि चैतेषां ब्राह्मणानां महात्मनाम् ।
नियोगादस्य च गुरोर्व्यासस्यामिततेजसः ॥२४॥
24. priyārthamapi caiteṣāṁ brāhmaṇānāṁ mahātmanām ,
niyogādasya ca gurorvyāsasyāmitatejasaḥ.
24. priyārtham api ca eteṣām brāhmaṇānām mahātmanām
niyogāt asya ca guroḥ vyāsasya amita-tejasaḥ
24. api ca eteṣām mahātmanām brāhmaṇānām priyārtham
ca asya amita-tejasaḥ guroḥ vyāsasya niyogāt
24. And also for the sake of the pleasure of these great-souled Brahmins, and by the command of this teacher (guru) Vyasa, who possesses immeasurable splendor.
सुहृदां चास्मदादीनां द्रौपद्याश्च परंतप ।
कुरु प्रियममित्रघ्न लोकस्य च हितं कुरु ॥२५॥
25. suhṛdāṁ cāsmadādīnāṁ draupadyāśca paraṁtapa ,
kuru priyamamitraghna lokasya ca hitaṁ kuru.
25. suhṛdām ca asmat-ādīnām draupadyāḥ ca parantapa
kuru priyam amitra-ghna lokasya ca hitam kuru
25. parantapa amitraghna! asmat-ādīnām suhṛdām ca draupadyāḥ ca priyam kuru.
ca lokasya hitam kuru.
25. O tormentor of foes, O slayer of enemies! Do what is dear to friends like us and to Draupadi; and also do what is beneficial for the people.
एवमुक्तस्तु कृष्णेन राजा राजीवलोचनः ।
हितार्थं सर्वलोकस्य समुत्तस्थौ महातपाः ॥२६॥
26. evamuktastu kṛṣṇena rājā rājīvalocanaḥ ,
hitārthaṁ sarvalokasya samuttasthau mahātapāḥ.
26. evam uktaḥ tu kṛṣṇena rājā rājīva-locanaḥ
hitārtham sarva-lokasya samuttasthau mahā-tapāḥ
26. tu kṛṣṇena evam uktaḥ rājīva-locanaḥ rājā mahā-tapāḥ sarva-lokasya hitārtham samuttasthau.
26. Thus addressed by Krishna, the lotus-eyed king, a great ascetic, then rose up for the welfare of all people.
सोऽनुनीतो नरव्याघ्रो विष्टरश्रवसा स्वयम् ।
द्वैपायनेन च तथा देवस्थानेन जिष्णुना ॥२७॥
27. so'nunīto naravyāghro viṣṭaraśravasā svayam ,
dvaipāyanena ca tathā devasthānena jiṣṇunā.
27. saḥ anunītaḥ nara-vyāghraḥ viṣṭara-śravasā svayam
dvaipāyanena ca tathā devasthānena jiṣṇunā
27. saḥ nara-vyāghraḥ svayam viṣṭara-śravasā dvaipāyanena ca tathā devasthānena jiṣṇunā anunītaḥ.
27. That tiger among men was himself persuaded by Viṣṭaraśravas (Krishna), and likewise by Dvaipāyana (Vyasa), and by Devasthāna, who is Jiṣṇu (Arjuna).
एतैश्चान्यैश्च बहुभिरनुनीतो युधिष्ठिरः ।
व्यजहान्मानसं दुःखं संतापं च महामनाः ॥२८॥
28. etaiścānyaiśca bahubhiranunīto yudhiṣṭhiraḥ ,
vyajahānmānasaṁ duḥkhaṁ saṁtāpaṁ ca mahāmanāḥ.
28. etaiḥ ca anyaiḥ ca bahubhiḥ anunītaḥ yudhiṣṭhiraḥ
vyajahān mānasam duḥkham saṃtāpam ca mahāmanāḥ
28. mahāmanāḥ yudhiṣṭhiraḥ etaiḥ ca anyaiḥ ca bahubhiḥ
anunītaḥ mānasam duḥkham ca saṃtāpam vyajahān
28. The great-minded Yudhishthira, having been consoled by these and many others, abandoned his mental sorrow and anguish.
श्रुतवाक्यः श्रुतनिधिः श्रुतश्रव्यविशारदः ।
व्यवस्य मनसः शान्तिमगच्छत्पाण्डुनन्दनः ॥२९॥
29. śrutavākyaḥ śrutanidhiḥ śrutaśravyaviśāradaḥ ,
vyavasya manasaḥ śāntimagacchatpāṇḍunandanaḥ.
29. śrutavākyaḥ śrutanidhiḥ śrutaśravyaviśāradaḥ
vyavasya manasaḥ śāntim agacchat pāṇḍunandanaḥ
29. śrutavākyaḥ śrutanidhiḥ śrutaśravyaviśāradaḥ
pāṇḍunandanaḥ vyavasya manasaḥ śāntim agacchat
29. The son of Pandu (Yudhishthira), whose wise counsel was heard, who was a treasury of learning, and expert in both traditional knowledge and teachable subjects, having firmly resolved, attained peace for his mind.
स तैः परिवृतो राजा नक्षत्रैरिव चन्द्रमाः ।
धृतराष्ट्रं पुरस्कृत्य स्वपुरं प्रविवेश ह ॥३०॥
30. sa taiḥ parivṛto rājā nakṣatrairiva candramāḥ ,
dhṛtarāṣṭraṁ puraskṛtya svapuraṁ praviveśa ha.
30. saḥ taiḥ parivṛtaḥ rājā nakṣatraiḥ iva candramāḥ
dhṛtarāṣṭram puraskṛtya svapuram praviveśa ha
30. saḥ rājā taiḥ परिवृतः nakṣatraiḥ iva candramāḥ
(san) dhṛtarāṣṭram puraskṛtya svapuram praviveśa ha
30. He, the king, surrounded by them as the moon is by stars, and honoring Dhritarashtra by placing him in front, then entered his own city.
प्रविविक्षुः स धर्मज्ञः कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ।
अर्चयामास देवांश्च ब्राह्मणांश्च सहस्रशः ॥३१॥
31. pravivikṣuḥ sa dharmajñaḥ kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ,
arcayāmāsa devāṁśca brāhmaṇāṁśca sahasraśaḥ.
31. pravivikṣuḥ saḥ dharmajñaḥ kuntīputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
arcayāmāsa devān ca brāhmaṇān ca sahasraśaḥ
31. saḥ kuntīputraḥ dharmajñaḥ yudhiṣṭhiraḥ pravivikṣuḥ
(san) devān ca brāhmaṇān ca sahasraśaḥ arcayāmāsa
31. Yudhishthira, the son of Kunti, who was knowledgeable about (dharma) natural law, being intent on entering, worshipped thousands of gods and brahmins.
ततो रथं नवं शुभ्रं कम्बलाजिनसंवृतम् ।
युक्तं षोडशभिर्गोभिः पाण्डुरैः शुभलक्षणैः ॥३२॥
32. tato rathaṁ navaṁ śubhraṁ kambalājinasaṁvṛtam ,
yuktaṁ ṣoḍaśabhirgobhiḥ pāṇḍuraiḥ śubhalakṣaṇaiḥ.
32. tataḥ ratham navam śubhram kambalājinasaṃvṛtam
yuktam ṣoḍaśabhiḥ gobhiḥ pāṇḍuraiḥ śubhalakṣaṇaiḥ
32. tataḥ navam śubhram kambalājinasaṃvṛtam ṣoḍaśabhiḥ
pāṇḍuraiḥ śubhalakṣaṇaiḥ gobhiḥ yuktam ratham
32. Then, (he ascended) a new, brilliant white chariot, which was covered with blankets and deer skins, and yoked with sixteen white oxen possessing auspicious marks.
मन्त्रैरभ्यर्चितः पुण्यैः स्तूयमानो महर्षिभिः ।
आरुरोह यथा देवः सोमोऽमृतमयं रथम् ॥३३॥
33. mantrairabhyarcitaḥ puṇyaiḥ stūyamāno maharṣibhiḥ ,
āruroha yathā devaḥ somo'mṛtamayaṁ ratham.
33. mantraiḥ abhyarcitaḥ puṇyaiḥ stūyamānaḥ maharṣibhiḥ
ārūroha yathā devaḥ somaḥ amṛtamayam ratham
33. puṇyaiḥ mantraiḥ abhyarcitaḥ maharṣibhiḥ stūyamānaḥ
ratham ārūroha yathā devaḥ somaḥ amṛtamayam (ratham)
33. Honored by sacred chants (mantras) and praised by great sages (maharṣis), he ascended the immortal chariot, just as the god Soma ascends (his own).
जग्राह रश्मीन्कौन्तेयो भीमो भीमपराक्रमः ।
अर्जुनः पाण्डुरं छत्रं धारयामास भानुमत् ॥३४॥
34. jagrāha raśmīnkaunteyo bhīmo bhīmaparākramaḥ ,
arjunaḥ pāṇḍuraṁ chatraṁ dhārayāmāsa bhānumat.
34. jagrāha raśmīn kaunteyaḥ bhīmaḥ bhīmaparākramaḥ
arjunaḥ pāṇḍuram chatram dhārayāmāsa bhānumat
34. kaunteyaḥ bhīmaḥ bhīmaparākramaḥ raśmīn jagrāha
arjunaḥ pāṇḍuram bhānumat chatram dhārayāmāsa
34. Bhima (Kaunteya), who possessed terrible valor, grasped the reins. Arjuna held the brilliant white umbrella.
ध्रियमाणं तु तच्छत्रं पाण्डुरं तस्य मूर्धनि ।
शुशुभे तारकाराजसितमभ्रमिवाम्बरे ॥३५॥
35. dhriyamāṇaṁ tu tacchatraṁ pāṇḍuraṁ tasya mūrdhani ,
śuśubhe tārakārājasitamabhramivāmbare.
35. dhriyamāṇam tu tat chatram pāṇḍuram tasya mūrdhani
śuśubhe tārakārājasitam abhram iva ambare
35. tu tasya mūrdhani dhriyamāṇam tat pāṇḍuram
chatram ambare tārakārājasitam abhram iva śuśubhe
35. And that white umbrella, held above his head, shone in the sky like a cloud, white as the moon (tārakārāja).
चामरव्यजने चास्य वीरौ जगृहतुस्तदा ।
चन्द्ररश्मिप्रभे शुभ्रे माद्रीपुत्रावलंकृते ॥३६॥
36. cāmaravyajane cāsya vīrau jagṛhatustadā ,
candraraśmiprabhe śubhre mādrīputrāvalaṁkṛte.
36. cāmaravyajane ca asya vīrau jagṛhatuḥ tadā
candraraśmiprabhe śubhre mādrīputrau alaṅkṛte
36. tadā ca mādrīputrau vīrau asya candraraśmiprabhe
śubhre alaṅkṛte cāmaravyajane jagṛhatuḥ
36. Then, the two sons of Madri, those heroes, held for him the beautiful, ornamented fly-whisks, which shone like moonbeams.
ते पञ्च रथमास्थाय भ्रातरः समलंकृताः ।
भूतानीव समस्तानि राजन्ददृशिरे तदा ॥३७॥
37. te pañca rathamāsthāya bhrātaraḥ samalaṁkṛtāḥ ,
bhūtānīva samastāni rājandadṛśire tadā.
37. te pañca ratham āsthāya bhrātaraḥ samalaṅkṛtāḥ
bhūtāni iva samastāni rājan dadṛśire tadā
37. rājan tadā te pañca samalaṅkṛtāḥ bhrātaraḥ
ratham āsthāya samastāni bhūtāni iva dadṛśire
37. O King, then those five well-adorned brothers, having mounted the chariot, appeared like all beings assembled together.
आस्थाय तु रथं शुभ्रं युक्तमश्वैर्महाजवैः ।
अन्वयात्पृष्ठतो राजन्युयुत्सुः पाण्डवाग्रजम् ॥३८॥
38. āsthāya tu rathaṁ śubhraṁ yuktamaśvairmahājavaiḥ ,
anvayātpṛṣṭhato rājanyuyutsuḥ pāṇḍavāgrajam.
38. āsthāya tu ratham śubhram yuktam aśvaiḥ mahājavaiḥ
anvayāt pṛṣṭhataḥ rājan yuyutsuḥ pāṇḍavāgrajam
38. rājan tu yuyutsuḥ mahājavaiḥ aśvaiḥ yuktam śubhram
ratham āsthāya pāṇḍavāgrajam pṛṣṭhataḥ anvayāt
38. O King, Yuyutsu, having indeed mounted a splendid chariot yoked with very swift horses, followed behind the elder Pāṇḍava.
रथं हेममयं शुभ्रं सैन्यसुग्रीवयोजितम् ।
सह सात्यकिना कृष्णः समास्थायान्वयात्कुरून् ॥३९॥
39. rathaṁ hemamayaṁ śubhraṁ sainyasugrīvayojitam ,
saha sātyakinā kṛṣṇaḥ samāsthāyānvayātkurūn.
39. ratham hemamayam śubhram sainyasugrīvayojitam
saha sātyakinā kṛṣṇaḥ samāsthāya anvayāt kurūn
39. kṛṣṇaḥ saha sātyakinā hemamayam śubhram
sainyasugrīvayojitam ratham samāsthāya kurūn anvayāt
39. Kṛṣṇa, along with Sātyaki, having mounted his splendid, golden chariot, yoked with [horses named] Saitya and Sugrīva, then followed the Kurus.
नरयानेन तु ज्येष्ठः पिता पार्थस्य भारत ।
अग्रतो धर्मराजस्य गान्धारीसहितो ययौ ॥४०॥
40. narayānena tu jyeṣṭhaḥ pitā pārthasya bhārata ,
agrato dharmarājasya gāndhārīsahito yayau.
40. nara-yānena tu jyeṣṭhaḥ pitā pārthasya bhārata
agrataḥ dharma-rājasya gāndhārī-sahitaḥ yayau
40. bhārata pārthasya jyeṣṭhaḥ pitā gāndhārī-sahitaḥ
tu nara-yānena dharma-rājasya agrataḥ yayau
40. O Bhārata, the eldest father of Pārtha, accompanied by Gāndhārī, proceeded by palanquin in front of Dharmarāja (Yudhiṣṭhira).
कुरुस्त्रियश्च ताः सर्वाः कुन्ती कृष्णा च द्रौपदी ।
यानैरुच्चावचैर्जग्मुर्विदुरेण पुरस्कृताः ॥४१॥
41. kurustriyaśca tāḥ sarvāḥ kuntī kṛṣṇā ca draupadī ,
yānairuccāvacairjagmurvidureṇa puraskṛtāḥ.
41. kuru-striyaḥ ca tāḥ sarvāḥ kuntī kṛṣṇā ca draupadī
yānaiḥ uccāvacaiḥ jagmuḥ vidureṇa puraskṛtāḥ
41. tāḥ sarvāḥ kuru-striyaḥ ca kuntī ca kṛṣṇā draupadī
vidureṇa puraskṛtāḥ uccāvacaiḥ yānaiḥ jagmuḥ
41. And all those Kuru women, including Kuntī and Kṛṣṇā (Draupadī), proceeded by various kinds of vehicles, being led by Vidura.
ततो रथाश्च बहुला नागाश्च समलंकृताः ।
पादाताश्च हयाश्चैव पृष्ठतः समनुव्रजन् ॥४२॥
42. tato rathāśca bahulā nāgāśca samalaṁkṛtāḥ ,
pādātāśca hayāścaiva pṛṣṭhataḥ samanuvrajan.
42. tataḥ rathāḥ ca bahulāḥ nāgāḥ ca samalaṃkṛtāḥ
pādātāḥ ca hayāḥ ca eva pṛṣṭhataḥ samanuvrajan
42. tataḥ bahulāḥ rathāḥ ca samalaṃkṛtāḥ nāgāḥ ca
pādātāḥ ca hayāḥ eva pṛṣṭhataḥ samanuvrajan
42. Then, numerous chariots, well-adorned elephants, foot soldiers, and horses followed behind (them).
ततो वैतालिकैः सूतैर्मागधैश्च सुभाषितैः ।
स्तूयमानो ययौ राजा नगरं नागसाह्वयम् ॥४३॥
43. tato vaitālikaiḥ sūtairmāgadhaiśca subhāṣitaiḥ ,
stūyamāno yayau rājā nagaraṁ nāgasāhvayam.
43. tataḥ vaitālikaiḥ sūtaiḥ māgadhaiḥ ca subhāṣitaiḥ
stūyamānaḥ yayau rājā nagaram nāga-sāhvayam
43. tataḥ vaitālikaiḥ sūtaiḥ ca māgadhaiḥ subhāṣitaiḥ
stūyamānaḥ rājā nāga-sāhvayam nagaram yayau
43. Then, being praised with eloquent speeches by bards, heralds, and Māgadhas (a class of panegyrists), the king proceeded to the city known as Nāgasāhvaya (Hastināpura).
तत्प्रयाणं महाबाहोर्बभूवाप्रतिमं भुवि ।
आकुलाकुलमुत्सृष्टं हृष्टपुष्टजनान्वितम् ॥४४॥
44. tatprayāṇaṁ mahābāhorbabhūvāpratimaṁ bhuvi ,
ākulākulamutsṛṣṭaṁ hṛṣṭapuṣṭajanānvitam.
44. tat prayāṇam mahābāhoḥ babhūva apratimam
bhuvi ākulākulam utsṛṣṭam hṛṣṭapuṣṭajanānvitam
44. mahābāhoḥ tat prayāṇam bhuvi apratimam babhūva.
ākulākulam utsṛṣṭam hṛṣṭapuṣṭajanānvitam (ca āsīt).
44. The departure of that mighty-armed hero was unparalleled on earth. It was a bustling and expansive affair, accompanied by joyful and prosperous people.
अभियाने तु पार्थस्य नरैर्नगरवासिभिः ।
नगरं राजमार्गश्च यथावत्समलंकृतम् ॥४५॥
45. abhiyāne tu pārthasya narairnagaravāsibhiḥ ,
nagaraṁ rājamārgaśca yathāvatsamalaṁkṛtam.
45. abhiyāne tu pārthasya naraiḥ nagaravāsibhiḥ
nagaram rājamārgaḥ ca yathāvat samalaṅkṛtam
45. tu pārthasya abhiyāne,
nagaram ca rājamārgaḥ (ca) nagaravāsibhiḥ naraiḥ yathāvat samalaṅkṛtam (āsīt).
45. Indeed, at Partha's approach, the city and the royal road were properly adorned by the city-dwellers.
पाण्डुरेण च माल्येन पताकाभिश्च वेदिभिः ।
संवृतो राजमार्गश्च धूपनैश्च सुधूपितः ॥४६॥
46. pāṇḍureṇa ca mālyena patākābhiśca vedibhiḥ ,
saṁvṛto rājamārgaśca dhūpanaiśca sudhūpitaḥ.
46. pāṇḍureṇa ca mālyena patākābhiḥ ca vedibhiḥ
saṃvṛtaḥ rājamārgaḥ ca dhūpanaiḥ ca sudhūpitaḥ
46. rājamārgaḥ pāṇḍureṇa mālyena ca patākābhiḥ ca vedibhiḥ saṃvṛtaḥ ca dhūpanaiḥ ca sudhūpitaḥ.
46. The royal road was covered with white garlands, banners, and decorative platforms, and was thoroughly perfumed with incense.
अथ चूर्णैश्च गन्धानां नानापुष्पैः प्रियङ्गुभिः ।
माल्यदामभिरासक्तै राजवेश्माभिसंवृतम् ॥४७॥
47. atha cūrṇaiśca gandhānāṁ nānāpuṣpaiḥ priyaṅgubhiḥ ,
mālyadāmabhirāsaktai rājaveśmābhisaṁvṛtam.
47. atha cūrṇaiḥ ca gandhānām nānāpuṣpaiḥ priyaṅgubhiḥ
mālyadāmābhiḥ āsaktaiḥ rājaveśmābhisaṃvṛtam
47. atha gandhānām cūrṇaiḥ ca nānāpuṣpaiḥ priyaṅgubhiḥ (ca) āsaktaiḥ mālyadāmābhiḥ (ca) rājaveśmābhisaṃvṛtam (āsīt).
47. Furthermore, with fragrant powders, various flowers, and priyangu seeds, and with suspended chains of garlands, the city was surrounded by royal mansions.
कुम्भाश्च नगरद्वारि वारिपूर्णा दृढा नवाः ।
कन्याः सुमनसश्छागाः स्थापितास्तत्र तत्र ह ॥४८॥
48. kumbhāśca nagaradvāri vāripūrṇā dṛḍhā navāḥ ,
kanyāḥ sumanasaśchāgāḥ sthāpitāstatra tatra ha.
48. kumbhāḥ ca nagaradvāri vāripūrṇāḥ dṛḍhāḥ navāḥ
kanyāḥ sumanasaḥ chāgāḥ sthāpitāḥ tatra tatra ha
48. And at the city gate, new, strong pots filled with water were placed. Girls, auspicious flowers, and goats were also arranged here and there.
तथा स्वलंकृतद्वारं नगरं पाण्डुनन्दनः ।
स्तूयमानः शुभैर्वाक्यैः प्रविवेश सुहृद्वृतः ॥४९॥
49. tathā svalaṁkṛtadvāraṁ nagaraṁ pāṇḍunandanaḥ ,
stūyamānaḥ śubhairvākyaiḥ praviveśa suhṛdvṛtaḥ.
49. tathā svalaṅkṛtadvāram nagaram pāṇḍunandanaḥ
stūyamānaḥ śubhaiḥ vākyaiḥ praviveśa suhṛdvṛtaḥ
49. Thus, the son of Pāṇḍu, surrounded by friends and being praised with auspicious words, entered the city whose gates were well-decorated.