Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-30

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
स कथं काञ्चनष्ठीवी सृञ्जयस्य सुतोऽभवत् ।
पर्वतेन किमर्थं च दत्तः केन ममार च ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
sa kathaṁ kāñcanaṣṭhīvī sṛñjayasya suto'bhavat ,
parvatena kimarthaṁ ca dattaḥ kena mamāra ca.
1. yudhiṣṭhira uvāca sa katham kāñcanaṣṭhīvī sṛñjayasya
sutaḥ abhavat parvatena kimartham ca dattaḥ kena mamāra ca
1. yudhiṣṭhira uvāca.
sa kāñcanaṣṭhīvī katham sṛñjayasya sutaḥ abhavat? parvatena ca kimartham dattaḥ? ca kena mamāra?
1. Yudhishthira said: How did he, the gold-spitting one, become the son of Sṛñjaya? And for what purpose was he given by the mountain? And by whom did he die?
यदा वर्षसहस्रायुस्तदा भवति मानवः ।
कथमप्राप्तकौमारः सृञ्जयस्य सुतो मृतः ॥२॥
2. yadā varṣasahasrāyustadā bhavati mānavaḥ ,
kathamaprāptakaumāraḥ sṛñjayasya suto mṛtaḥ.
2. yadā varṣasahasrāyuḥ tadā bhavati mānavaḥ
katham aprāptakaumāraḥ sṛñjayasya sutaḥ mṛtaḥ
2. yadā mānavaḥ varṣasahasrāyuḥ bhavati tadā,
katham sṛñjayasya sutaḥ aprāptakaumāraḥ mṛtaḥ
2. When a human being's lifespan is a thousand years, then how did Sañjaya's son die without having even reached youth?
उताहो नाममात्रं वै सुवर्णष्ठीविनोऽभवत् ।
तथ्यं वा काञ्चनष्ठीवीत्येतदिच्छामि वेदितुम् ॥३॥
3. utāho nāmamātraṁ vai suvarṇaṣṭhīvino'bhavat ,
tathyaṁ vā kāñcanaṣṭhīvītyetadicchāmi veditum.
3. utāho nāmamātram vai suvarṇaṣṭhīvinaḥ abhavat
tathyam vā kāñcanaṣṭhīvī iti etat icchāmi veditum
3. utāho suvarṇaṣṭhīvinaḥ nāmamātram vai abhavat,
vā kāñcanaṣṭhīvī tathyam iti etat veditum icchāmi
3. Or was the title of 'gold-spitter' merely a name? I wish to know if this 'gold-spitter' was a reality.
वासुदेव उवाच ।
अत्र ते कथयिष्यामि यथा वृत्तं जनेश्वर ।
नारदः पर्वतश्चैव प्रागृषी लोकपूजितौ ॥४॥
4. vāsudeva uvāca ,
atra te kathayiṣyāmi yathā vṛttaṁ janeśvara ,
nāradaḥ parvataścaiva prāgṛṣī lokapūjitau.
4. vāsudevaḥ uvāca atra te kathayiṣyāmi yathā vṛttam
janeśvara nāradaḥ parvataḥ ca eva prāgṛṣī lokapūjitau
4. vāsudevaḥ uvāca.
janeśvara,
atra te yathā vṛttam kathayiṣyāmi.
nāradaḥ ca parvataḥ eva lokapūjitau prāgṛṣī
4. Vāsudeva said: "O ruler of people, I will tell you here what happened. Nārada and Parvata, two foremost sages, were indeed worshipped by the people."
मातुलो भागिनेयश्च देवलोकादिहागतौ ।
विहर्तुकामौ संप्रीत्या मानुष्येषु पुरा प्रभू ॥५॥
5. mātulo bhāgineyaśca devalokādihāgatau ,
vihartukāmau saṁprītyā mānuṣyeṣu purā prabhū.
5. mātulaḥ bhāgineyaḥ ca devalokāt iha āgatau
vihartukāmau samprītyā mānuṣyeṣu purā prabhū
5. purā mātulaḥ ca bhāgineyaḥ devalokāt iha āgatau,
samprītyā mānuṣyeṣu vihartukāmau prabhū
5. Formerly, the maternal uncle and nephew, both powerful lords, arrived here from the world of the gods, desiring to wander amicably among human beings.
हविःपवित्रभोज्येन देवभोज्येन चैव ह ।
नारदो मातुलश्चैव भागिनेयश्च पर्वतः ॥६॥
6. haviḥpavitrabhojyena devabhojyena caiva ha ,
nārado mātulaścaiva bhāgineyaśca parvataḥ.
6. haviḥpavitrabhojyena devabhojyena ca eva ha
nāradaḥ mātulaḥ ca eva bhāgineyaḥ ca parvataḥ
6. nāradaḥ mātulaḥ ca eva bhāgineyaḥ ca parvataḥ
haviḥpavitrabhojyena devabhojyena ca eva ha
6. Nārada, the maternal uncle, and Parvata, the nephew, were indeed those who partook of food purified by sacrificial offerings and food fit for the gods.
तावुभौ तपसोपेताववनीतलचारिणौ ।
भुञ्जानौ मानुषान्भोगान्यथावत्पर्यधावताम् ॥७॥
7. tāvubhau tapasopetāvavanītalacāriṇau ,
bhuñjānau mānuṣānbhogānyathāvatparyadhāvatām.
7. tau ubhau tapasā upetau avanītalacāriṇau
bhuñjānau mānuṣān bhogān yathāvat paryadhāvatām
7. tau ubhau tapasā upetau avanītalacāriṇau
mānuṣān bhogān bhuñjānau yathāvat paryadhāvatām
7. Those two, endowed with asceticism (tapas) and roaming the surface of the earth, wandered about, partaking of human experiences in an appropriate manner.
प्रीतिमन्तौ मुदा युक्तौ समयं तत्र चक्रतुः ।
यो भवेद्धृदि संकल्पः शुभो वा यदि वाशुभः ।
अन्योन्यस्य स आख्येयो मृषा शापोऽन्यथा भवेत् ॥८॥
8. prītimantau mudā yuktau samayaṁ tatra cakratuḥ ,
yo bhaveddhṛdi saṁkalpaḥ śubho vā yadi vāśubhaḥ ,
anyonyasya sa ākhyeyo mṛṣā śāpo'nyathā bhavet.
8. prītimantau mudā yuktau samayam tatra
cakratuḥ yaḥ bhavet hṛdi saṃkalpaḥ
śubhaḥ vā yadi vā aśubhaḥ anyonyasya
saḥ ākhyeyaḥ mṛṣā śāpaḥ anyathā bhavet
8. prītimantau mudā yuktau tatra samayam
cakratuḥ yaḥ saṃkalpaḥ hṛdi bhavet
śubhaḥ vā yadi vā aśubhaḥ saḥ anyonyasya
ākhyeyaḥ anyathā mṛṣā śāpaḥ bhavet
8. Filled with affection and joy, they made an agreement there: "Whatever intention resides in the heart, whether good or bad, that must be revealed to each other; otherwise, a curse of untruthfulness will be incurred."
तौ तथेति प्रतिज्ञाय महर्षी लोकपूजितौ ।
सृञ्जयं श्वैत्यमभ्येत्य राजानमिदमूचतुः ॥९॥
9. tau tatheti pratijñāya maharṣī lokapūjitau ,
sṛñjayaṁ śvaityamabhyetya rājānamidamūcatuḥ.
9. tau tathā iti pratijñāya maharṣī lokapūjitau
sṛñjayam śvaityam abhyetya rājānam idam ūcatuḥ
9. tau maharṣī lokapūjitau tathā iti pratijñāya
sṛñjayam śvaityam rājānam abhyetya idam ūcatuḥ
9. Having agreed, saying "So be it," those two great sages, honored by all people, approached King Sṛñjaya Śvaitya and spoke this.
आवां भवति वत्स्यावः कंचित्कालं हिताय ते ।
यथावत्पृथिवीपाल आवयोः प्रगुणीभव ।
तथेति कृत्वा तौ राजा सत्कृत्योपचचार ह ॥१०॥
10. āvāṁ bhavati vatsyāvaḥ kaṁcitkālaṁ hitāya te ,
yathāvatpṛthivīpāla āvayoḥ praguṇībhava ,
tatheti kṛtvā tau rājā satkṛtyopacacāra ha.
10. āvām bhavati vatsyāvaḥ kañcit kālam
hitāya te yathāvat pṛthivīpāla
āvayoḥ praguṇībhava tathā iti
kṛtvā tau rājā satkṛtya upacacāra ha
10. pṛthivīpāla bhavati āvām te hitāya
kañcit kālam vatsyāvaḥ yathāvat
āvayoḥ praguṇībhava rājā tathā
iti kṛtvā tau satkṛtya upacacāra ha
10. O King, we two shall reside here for some time for your welfare. Therefore, be duly prepared and well-disposed towards us. Having said, 'So be it,' the king honored those two and attended to them.
ततः कदाचित्तौ राजा महात्मानौ तथागतौ ।
अब्रवीत्परमप्रीतः सुतेयं वरवर्णिनी ॥११॥
11. tataḥ kadācittau rājā mahātmānau tathāgatau ,
abravītparamaprītaḥ suteyaṁ varavarṇinī.
11. tataḥ kadācit tau rājā mahātmānau tathāgatau
abravīt paramaprītaḥ sutā iyam varavarṇinī
11. tataḥ kadācit rājā paramaprītaḥ tau mahātmānau
tathāgatau abravīt iyam sutā varavarṇinī
11. Then, one day, the king, who was extremely pleased, said to those two great-souled individuals who had arrived: 'This daughter of beautiful complexion...'
एकैव मम कन्यैषा युवां परिचरिष्यति ।
दर्शनीयानवद्याङ्गी शीलवृत्तसमन्विता ।
सुकुमारी कुमारी च पद्मकिञ्जल्कसंनिभा ॥१२॥
12. ekaiva mama kanyaiṣā yuvāṁ paricariṣyati ,
darśanīyānavadyāṅgī śīlavṛttasamanvitā ,
sukumārī kumārī ca padmakiñjalkasaṁnibhā.
12. ekā eva mama kanyā eṣā yuvām
paricariṣyati darśanīyā anavadyāṅgī
śīlavṛttasamantitā sukumārī
kumārī ca padmakiñjalkasaṃnibhā
12. eṣā mama ekā eva kanyā yuvām
paricariṣyati darśanīyā anavadyāṅgī
śīlavṛttasamantitā sukumārī
kumārī ca padmakiñjalkasaṃnibhā
12. This one daughter of mine will serve you two. She is beautiful to behold, with flawless limbs, endowed with good character and conduct, very delicate, a maiden, and resembles the filaments of a lotus.
परमं सौम्य इत्युक्तस्ताभ्यां राजा शशास ताम् ।
कन्ये विप्रावुपचर देववत्पितृवच्च ह ॥१३॥
13. paramaṁ saumya ityuktastābhyāṁ rājā śaśāsa tām ,
kanye viprāvupacara devavatpitṛvacca ha.
13. paramam saumya iti uktaḥ tābhyām rājā śaśāsa
tām kanye viprau upacara devavat pitṛvat ca ha
13. tābhyām paramam saumya iti uktaḥ rājā tām śaśāsa
kanye viprau devavat pitṛvat ca upacara ha
13. The king, having been addressed by those two (sages) as 'supremely gentle,' instructed her: 'O daughter, serve these two sages as you would gods and fathers, indeed!'
सा तु कन्या तथेत्युक्त्वा पितरं धर्मचारिणी ।
यथानिदेशं राज्ञस्तौ सत्कृत्योपचचार ह ॥१४॥
14. sā tu kanyā tathetyuktvā pitaraṁ dharmacāriṇī ,
yathānideśaṁ rājñastau satkṛtyopacacāra ha.
14. sā tu kanyā tathā iti uktvā pitaraṃ dharmacāriṇī
yathānideśaṃ rājñaḥ tau satkṛtya upacacāra ha
14. sā tu dharmacāriṇī kanyā pitaraṃ tathā iti uktvā
rājñaḥ yathānideśaṃ tau satkṛtya upacacāra ha
14. But that dutiful (dharma-observing) maiden, saying "so be it" to her father, indeed honored and served those two (guests) according to the king's instruction.
तस्यास्तथोपचारेण रूपेणाप्रतिमेन च ।
नारदं हृच्छयस्तूर्णं सहसैवान्वपद्यत ॥१५॥
15. tasyāstathopacāreṇa rūpeṇāpratimena ca ,
nāradaṁ hṛcchayastūrṇaṁ sahasaivānvapadyata.
15. tasyāḥ tathā upacāreṇa rūpeṇa apratimena ca
nāradaṃ hṛcchayaḥ tūrṇaṃ sahasā eva anvapadyata
15. tasyāḥ tathā upacāreṇa ca apratimena rūpeṇa
hṛcchayaḥ tūrṇaṃ sahasā eva nāradaṃ anvapadyata
15. Due to her devoted service and her incomparable beauty, the god of love (hṛcchaya) quickly and suddenly afflicted Nārada.
ववृधे च ततस्तस्य हृदि कामो महात्मनः ।
यथा शुक्लस्य पक्षस्य प्रवृत्तावुडुराट्छनैः ॥१६॥
16. vavṛdhe ca tatastasya hṛdi kāmo mahātmanaḥ ,
yathā śuklasya pakṣasya pravṛttāvuḍurāṭchanaiḥ.
16. vavṛdhe ca tataḥ tasya hṛdi kāmaḥ mahātmanaḥ
yathā śuklasya pakṣasya pravṛttau uḍurāṭ śanaiḥ
16. ca tataḥ tasya mahātmanaḥ hṛdi kāmaḥ vavṛdhe
yathā śuklasya pakṣasya pravṛttau uḍurāṭ śanaiḥ
16. And then, in the heart of that great-souled (mahātman) sage, the god of love (kāma) grew, just as the moon gradually waxes at the beginning of the bright fortnight.
न च तं भागिनेयाय पर्वताय महात्मने ।
शशंस मन्मथं तीव्रं व्रीडमानः स धर्मवित् ॥१७॥
17. na ca taṁ bhāgineyāya parvatāya mahātmane ,
śaśaṁsa manmathaṁ tīvraṁ vrīḍamānaḥ sa dharmavit.
17. na ca taṃ bhāgineyāya parvatāya mahātmane
śaśaṃsa manmathaṃ tīvraṃ vrīḍamānaḥ saḥ dharmavit
17. ca saḥ dharmavit vrīḍamānaḥ taṃ tīvraṃ manmathaṃ
bhāgineyāya mahātmane parvatāya na śaśaṃsa
17. And he (Nārada), being ashamed and knowing his duty (dharma), did not reveal that intense desire (manmatha) to his great-souled (mahātman) nephew, Parvata.
तपसा चेङ्गितेनाथ पर्वतोऽथ बुबोध तत् ।
कामार्तं नारदं क्रुद्धः शशापैनं ततो भृशम् ॥१८॥
18. tapasā ceṅgitenātha parvato'tha bubodha tat ,
kāmārtaṁ nāradaṁ kruddhaḥ śaśāpainaṁ tato bhṛśam.
18. tapasā ca iṅgitena atha parvataḥ atha bubodha tat
kāmārtam nāradam kruddhaḥ śaśāpa enam tataḥ bhṛśam
18. atha parvataḥ tapasā ca iṅgitena tat bubodha kruddhaḥ
saḥ tataḥ kāmārtam enam nāradam bhṛśam śaśāpa
18. Then, by virtue of his ascetic practice (tapas) and the indication, the mountain understood that. Enraged, he then severely cursed Nārada, who was afflicted by desire (kāma).
कृत्वा समयमव्यग्रो भवान्वै सहितो मया ।
यो भवेद्धृदि संकल्पः शुभो वा यदि वाशुभः ॥१९॥
19. kṛtvā samayamavyagro bhavānvai sahito mayā ,
yo bhaveddhṛdi saṁkalpaḥ śubho vā yadi vāśubhaḥ.
19. kṛtvā samayam avyagraḥ bhavān vai sahitaḥ mayā yaḥ
bhavet hṛdi saṅkalpaḥ śubhaḥ vā yadi vā aśubhaḥ
19. mayā sahitaḥ bhavān avyagraḥ samayam kṛtvā yaḥ
saṅkalpaḥ hṛdi bhavet śubhaḥ vā yadi vā aśubhaḥ
19. You, having made an undisturbed agreement with me: whatever thought (saṅkalpa) may arise in the heart, whether auspicious or inauspicious...
अन्योन्यस्य स आख्येय इति तद्वै मृषा कृतम् ।
भवता वचनं ब्रह्मंस्तस्मादेतद्वदाम्यहम् ॥२०॥
20. anyonyasya sa ākhyeya iti tadvai mṛṣā kṛtam ,
bhavatā vacanaṁ brahmaṁstasmādetadvadāmyaham.
20. anyonyasya saḥ ākhyeyaḥ iti tat vai mṛṣā kṛtam
bhavatā vacanam brahman tasmāt etat vadāmi aham
20. saḥ anyonyasya ākhyeyaḥ iti tat vacanam bhavatā
mṛṣā kṛtam vai brahman tasmāt aham etat vadāmi
20. That [thought] should have been disclosed to one another. Indeed, that agreement (vacana) was falsely made by you, O Brahmin! Therefore, I say this.
न हि कामं प्रवर्तन्तं भवानाचष्ट मे पुरा ।
सुकुमार्यां कुमार्यां ते तस्मादेष शपाम्यहम् ॥२१॥
21. na hi kāmaṁ pravartantaṁ bhavānācaṣṭa me purā ,
sukumāryāṁ kumāryāṁ te tasmādeṣa śapāmyaham.
21. na hi kāmam pravartantam bhavān ācaṣṭa me purā
sukumāryām kumāryām te tasmāt eṣaḥ śapāmi aham
21. hi bhavān purā me sukumāryām kumāryām pravartantam
te kāmam na ācaṣṭa tasmāt eṣaḥ aham śapāmi
21. Indeed, you did not reveal to me earlier your desire (kāma) that was stirring towards the delicate maiden (kumārī). Therefore, I now curse you.
ब्रह्मवादी गुरुर्यस्मात्तपस्वी ब्राह्मणश्च सन् ।
अकार्षीः समयभ्रंशमावाभ्यां यः कृतो मिथः ॥२२॥
22. brahmavādī gururyasmāttapasvī brāhmaṇaśca san ,
akārṣīḥ samayabhraṁśamāvābhyāṁ yaḥ kṛto mithaḥ.
22. brahmavādī guruḥ yasmāt tapasvī brāhmaṇaḥ ca san
akārṣīḥ samayabhraṃśam āvābhyām yaḥ kṛtaḥ mithaḥ
22. yasmāt brahmavādī guruḥ tapasvī ca brāhmaṇaḥ san (tvam)
āvābhyām mithaḥ yaḥ kṛtaḥ samayabhraṃśam akārṣīḥ
22. Because, being a teacher (guru), a speaker of Brahman (brahman), an ascetic (tapas), and a Brahmin, you have caused the violation of the agreement which was mutually made by us both.
शप्स्ये तस्मात्सुसंक्रुद्धो भवन्तं तं निबोध मे ।
सुकुमारी च ते भार्या भविष्यति न संशयः ॥२३॥
23. śapsye tasmātsusaṁkruddho bhavantaṁ taṁ nibodha me ,
sukumārī ca te bhāryā bhaviṣyati na saṁśayaḥ.
23. śapsye tasmāt susaṃkruddhaḥ bhavantam tam nibodha
me sukumārī ca te bhāryā bhaviṣyati na saṃśayaḥ
23. tasmāt susaṃkruddhaḥ (aham) bhavantam śapsye.
me tam nibodha: ca te bhāryā sukumārī bhaviṣyati na saṃśayaḥ
23. Therefore, greatly enraged, I will curse you. Understand this from me: your wife will undoubtedly be very delicate.
वानरं चैव कन्या त्वां विवाहात्प्रभृति प्रभो ।
संद्रक्ष्यन्ति नराश्चान्ये स्वरूपेण विनाकृतम् ॥२४॥
24. vānaraṁ caiva kanyā tvāṁ vivāhātprabhṛti prabho ,
saṁdrakṣyanti narāścānye svarūpeṇa vinākṛtam.
24. vānaram ca eva kanyā tvām vivāhāt prabhṛti prabho
saṃdrakṣyanti narāḥ ca anye svarūpeṇa vinākṛtam
24. prabho,
vivāhāt prabhṛti kanyā ca anye narāḥ ca tvām svarūpeṇa vinākṛtam vānaram eva saṃdrakṣyanti
24. O lord, indeed, your bride and other people will see you as a monkey, deprived of your own form, from the moment of marriage.
स तद्वाक्यं तु विज्ञाय नारदः पर्वतात्तदा ।
अशपत्तमपि क्रोधाद्भागिनेयं स मातुलः ॥२५॥
25. sa tadvākyaṁ tu vijñāya nāradaḥ parvatāttadā ,
aśapattamapi krodhādbhāgineyaṁ sa mātulaḥ.
25. saḥ tat vākyam tu vijñāya nāradaḥ parvatāt tadā
aśapat tam api krodhāt bhāgineyam saḥ mātulaḥ
25. tadā saḥ nāradaḥ,
parvatāt tat vākyam tu vijñāya,
saḥ mātulaḥ krodhāt tam bhāgineyam api aśapat
25. Then, Narada, having indeed understood that statement from Parvata, that maternal uncle (Narada) also cursed his own nephew out of anger.
तपसा ब्रह्मचर्येण सत्येन च दमेन च ।
युक्तोऽपि धर्मनित्यश्च न स्वर्गवासमाप्स्यसि ॥२६॥
26. tapasā brahmacaryeṇa satyena ca damena ca ,
yukto'pi dharmanityaśca na svargavāsamāpsyasi.
26. tapasā brahmacaryeṇa satyena ca damena ca yuktaḥ
api dharmanityaḥ ca na svargavāsam āpsyasi
26. tapasā brahmacaryeṇa satyena ca damena ca yuktaḥ
api ca dharmanityaḥ na svargavāsam āpsyasi
26. Even if you are endowed with spiritual austerities (tapas), celibacy (brahmacarya), truthfulness, and self-control, and are always committed to your intrinsic nature (dharma), you will not attain residence in heaven.
तौ तु शप्त्वा भृशं क्रुद्धौ परस्परममर्षणौ ।
प्रतिजग्मतुरन्योन्यं क्रुद्धाविव गजोत्तमौ ॥२७॥
27. tau tu śaptvā bhṛśaṁ kruddhau parasparamamarṣaṇau ,
pratijagmaturanyonyaṁ kruddhāviva gajottamau.
27. tau tu śaptvā bhṛśam kruddhau parasparam amarṣaṇau
pratijagmatuḥ anyonyam kruddhau iva gajottama
27. tau tu bhṛśam kruddhau parasparam amarṣaṇau śaptvā
kruddhau gajottamau iva anyonyam pratijagmatuḥ
27. But those two, having cursed each other intensely, both exceedingly enraged and intolerant of one another, departed, each to their own way, like two infuriated, excellent elephants.
पर्वतः पृथिवीं कृत्स्नां विचचार महामुनिः ।
पूज्यमानो यथान्यायं तेजसा स्वेन भारत ॥२८॥
28. parvataḥ pṛthivīṁ kṛtsnāṁ vicacāra mahāmuniḥ ,
pūjyamāno yathānyāyaṁ tejasā svena bhārata.
28. parvataḥ pṛthivīm kṛtsnām vicacāra mahāmuniḥ
pūjyamānaḥ yathānyāyam tejasā svena bhārata
28. bhārata mahāmuniḥ parvataḥ svena tejasā
yathānyāyam pūjyamānaḥ kṛtsnām pṛthivīm vicacāra
28. O Bhārata, the great sage Parvata roamed the entire earth, being duly honored by his own spiritual radiance.
अथ तामलभत्कन्यां नारदः सृञ्जयात्मजाम् ।
धर्मेण धर्मप्रवरः सुकुमारीमनिन्दिताम् ॥२९॥
29. atha tāmalabhatkanyāṁ nāradaḥ sṛñjayātmajām ,
dharmeṇa dharmapravaraḥ sukumārīmaninditām.
29. atha tām alabhat kanyām nāradaḥ sṛñjayātmajām
dharmeṇa dharmapravaraḥ sukumārīm aninditām
29. atha dharmapravaraḥ nāradaḥ dharmeṇa sṛñjayātmajām
tām sukumārīm aninditām kanyām alabhat
29. Then, Nārada, who was preeminent in following his natural law (dharma), obtained that maiden - the very delicate and blameless daughter of Sañjaya - through righteous means (dharma).
सा तु कन्या यथाशापं नारदं तं ददर्श ह ।
पाणिग्रहणमन्त्राणां प्रयोगादेव वानरम् ॥३०॥
30. sā tu kanyā yathāśāpaṁ nāradaṁ taṁ dadarśa ha ,
pāṇigrahaṇamantrāṇāṁ prayogādeva vānaram.
30. sā tu kanyā yathāśāpam nāradam tam dadarśa ha
pāṇigrahaṇa-mantrāṇām prayogāt eva vānaram
30. tu sā kanyā yathāśāpam pāṇigrahaṇa-mantrāṇām
prayogāt eva tam nāradam vānaram ha dadarśa
30. Following the curse, that maiden indeed saw Nārada, who, by the mere application of the marriage (pāṇigrahaṇa) mantras, had taken the form of a monkey.
सुकुमारी च देवर्षिं वानरप्रतिमाननम् ।
नैवावमन्यत तदा प्रीतिमत्येव चाभवत् ॥३१॥
31. sukumārī ca devarṣiṁ vānarapratimānanam ,
naivāvamanyata tadā prītimatyeva cābhavat.
31. sukumārī ca devarṣim vānara-pratimānanām na
eva avamanyata tadā prītimatī eva ca abhavat
31. ca sukumārī vānara-pratimānanām devarṣim na
eva avamanyata tadā ca prītimatī eva abhavat
31. And the delicate maiden (sukumārī) did not disdain the divine sage (devarṣi), whose face resembled a monkey's, but rather became filled with affection for him.
उपतस्थे च भर्तारं न चान्यं मनसाप्यगात् ।
देवं मुनिं वा यक्षं वा पतित्वे पतिवत्सला ॥३२॥
32. upatasthe ca bhartāraṁ na cānyaṁ manasāpyagāt ,
devaṁ muniṁ vā yakṣaṁ vā patitve pativatsalā.
32. upatasthe ca bhartāram na ca anyam manasā api
agāt devam munim vā yakṣam vā patitve pativatsalā
32. ca pativatsalā bhartāram upatasthe ca manasā api
devam vā munim vā yakṣam vā anyam na patitve agāt
32. She served her husband faithfully, and being devoted to her husband (pativatsalā), she did not mentally turn to any other, be it a god, a sage, or a yakṣa, as a potential spouse.
ततः कदाचिद्भगवान्पर्वतोऽनुससार ह ।
वनं विरहितं किंचित्तत्रापश्यत्स नारदम् ॥३३॥
33. tataḥ kadācidbhagavānparvato'nusasāra ha ,
vanaṁ virahitaṁ kiṁcittatrāpaśyatsa nāradam.
33. tataḥ kadācit bhagavān parvataḥ anusasāra ha
vanam virahitam kiñcit tatra apaśyat saḥ nāradam
33. tataḥ kadācit bhagavān parvataḥ ha vanam virahitam
kiñcit anusasāra saḥ tatra nāradam apaśyat
33. Then, one day, the revered sage Parvata indeed traversed a certain solitary forest, and there he saw Nārada.
ततोऽभिवाद्य प्रोवाच नारदं पर्वतस्तदा ।
भवान्प्रसादं कुरुतां स्वर्गादेशाय मे प्रभो ॥३४॥
34. tato'bhivādya provāca nāradaṁ parvatastadā ,
bhavānprasādaṁ kurutāṁ svargādeśāya me prabho.
34. tataḥ abhivādya provāca nāradam parvataḥ tadā
bhavān prasādam kurutām svarga-ādeśāya me prabho
34. tadā parvataḥ abhivādya nāradam provāca,
"prabho,
bhavān me svarga-ādeśāya prasādam kurutām.
"
34. Then Parvata, having saluted, spoke to Nārada, 'O Lord, please grant me your favor concerning the instruction for heaven.'
तमुवाच ततो दृष्ट्वा पर्वतं नारदस्तदा ।
कृताञ्जलिमुपासीनं दीनं दीनतरः स्वयम् ॥३५॥
35. tamuvāca tato dṛṣṭvā parvataṁ nāradastadā ,
kṛtāñjalimupāsīnaṁ dīnaṁ dīnataraḥ svayam.
35. tam uvāca tataḥ dṛṣṭvā parvatam nāradaḥ tadā
kṛta-añjalim upāsīnam dīnam dīnataraḥ svayam
35. tadā tataḥ dīnataraḥ svayam nāradaḥ kṛta-añjalim upāsīnam dīnam parvatam dṛṣṭvā tam uvāca.
35. Then Nārada himself, who was even more distressed, spoke to him (Parvata), who was humbly seated with folded hands.
त्वयाहं प्रथमं शप्तो वानरस्त्वं भविष्यसि ।
इत्युक्तेन मया पश्चाच्छप्तस्त्वमपि मत्सरात् ।
अद्यप्रभृति वै वासं स्वर्गे नावाप्स्यसीति ह ॥३६॥
36. tvayāhaṁ prathamaṁ śapto vānarastvaṁ bhaviṣyasi ,
ityuktena mayā paścācchaptastvamapi matsarāt ,
adyaprabhṛti vai vāsaṁ svarge nāvāpsyasīti ha.
36. tvayā aham prathamam śaptaḥ vānaraḥ
tvam bhaviṣyasi iti uktena mayā paścāt
śaptaḥ tvam api matsarāt adya-prabhṛti
vai vāsam svarge na avāpsyasi iti ha
36. tvayā aham prathamam "tvam vānaraḥ bhaviṣyasi" (iti) śaptaḥ.
paścāt mayā uktena (vākyena),
matsarāt tvam api "adya-prabhṛti tvam vai svarge vāsam na avāpsyasi" iti ha śaptaḥ (asi).
36. You first cursed me saying, 'You will be a monkey.' Consequently, after I uttered that, you also were cursed by me out of envy: 'Indeed, from today onwards, you will not obtain residence in heaven.'
तव नैतद्धि सदृशं पुत्रस्थाने हि मे भवान् ।
निवर्तयेतां तौ शापमन्योऽन्येन तदा मुनी ॥३७॥
37. tava naitaddhi sadṛśaṁ putrasthāne hi me bhavān ,
nivartayetāṁ tau śāpamanyo'nyena tadā munī.
37. tava na etat hi sadṛśam putra-sthāne hi me bhavān
nivartayetām tau śāpam anyonya-ena tadā munī
37. (Nāradaḥ uvāca) "bhavān me putra-sthāne hi (asti),
(ataḥ) etat tava na hi sadṛśam.
tadā tau munī anyonyena śāpam nivartayetām.
"
37. Indeed, this is not proper for you (to retaliate like this), for you are certainly like a son to me. Therefore, those two sages (we two) should revoke each other's curse.
श्रीसमृद्धं तदा दृष्ट्वा नारदं देवरूपिणम् ।
सुकुमारी प्रदुद्राव परपत्यभिशङ्कया ॥३८॥
38. śrīsamṛddhaṁ tadā dṛṣṭvā nāradaṁ devarūpiṇam ,
sukumārī pradudrāva parapatyabhiśaṅkayā.
तां पर्वतस्ततो दृष्ट्वा प्रद्रवन्तीमनिन्दिताम् ।
अब्रवीत्तव भर्तैष नात्र कार्या विचारणा ॥३९॥
39. tāṁ parvatastato dṛṣṭvā pradravantīmaninditām ,
abravīttava bhartaiṣa nātra kāryā vicāraṇā.
ऋषिः परमधर्मात्मा नारदो भगवान्प्रभुः ।
तवैवाभेद्यहृदयो मा ते भूदत्र संशयः ॥४०॥
40. ṛṣiḥ paramadharmātmā nārado bhagavānprabhuḥ ,
tavaivābhedyahṛdayo mā te bhūdatra saṁśayaḥ.
सानुनीता बहुविधं पर्वतेन महात्मना ।
शापदोषं च तं भर्तुः श्रुत्वा स्वां प्रकृतिं गता ।
पर्वतोऽथ ययौ स्वर्गं नारदोऽथ ययौ गृहान् ॥४१॥
41. sānunītā bahuvidhaṁ parvatena mahātmanā ,
śāpadoṣaṁ ca taṁ bhartuḥ śrutvā svāṁ prakṛtiṁ gatā ,
parvato'tha yayau svargaṁ nārado'tha yayau gṛhān.
प्रत्यक्षकर्मा सर्वस्य नारदोऽयं महानृषिः ।
एष वक्ष्यति वै पृष्टो यथा वृत्तं नरोत्तम ॥४२॥
42. pratyakṣakarmā sarvasya nārado'yaṁ mahānṛṣiḥ ,
eṣa vakṣyati vai pṛṣṭo yathā vṛttaṁ narottama.
42. pratyakṣakarmā sarvasya nāradaḥ ayam mahānṛṣiḥ
eṣaḥ vakṣyati vai pṛṣṭaḥ yathā vṛttam narottama
42. narottama sarvasya pratyakṣakarmā ayam mahānṛṣiḥ
nāradaḥ pṛṣṭaḥ vai eṣaḥ yathā vṛttam vakṣyati
42. This great sage Narada, whose actions are visible to all, will certainly narrate the story as it happened, if he is asked, O best among men.