Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-14, chapter-43

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
ब्रह्मोवाच ।
मनुष्याणां तु राजन्यः क्षत्रियो मध्यमो गुणः ।
कुञ्जरो वाहनानां च सिंहश्चारण्यवासिनाम् ॥१॥
1. brahmovāca ,
manuṣyāṇāṁ tu rājanyaḥ kṣatriyo madhyamo guṇaḥ ,
kuñjaro vāhanānāṁ ca siṁhaścāraṇyavāsinām.
1. brahmā uvāca manuṣyāṇām tu rājanyaḥ kṣatriyaḥ madhyamaḥ
guṇaḥ kuñjaraḥ vāhanānām ca siṃhaḥ ca āraṇyavāsinām
1. brahmā uvāca manuṣyāṇām tu rājanyaḥ kṣatriyaḥ madhyamaḥ
guṇaḥ vāhanānām ca kuñjaraḥ āraṇyavāsinām ca siṃhaḥ
1. Brahmā said: "Among humans, the kṣatriya (rājanya) class is indeed preeminent; an elephant among mounts, and a lion among forest dwellers."
अविः पशूनां सर्वेषामाखुश्च बिलवासिनाम् ।
गवां गोवृषभश्चैव स्त्रीणां पुरुष एव च ॥२॥
2. aviḥ paśūnāṁ sarveṣāmākhuśca bilavāsinām ,
gavāṁ govṛṣabhaścaiva strīṇāṁ puruṣa eva ca.
2. aviḥ paśūnām sarveṣām ākhuḥ ca bilavāsinām
gavām govṛṣabhaḥ ca eva strīṇām puruṣaḥ eva ca
2. sarveṣām paśūnām aviḥ bilavāsinām ca ākhuḥ
gavām govṛṣabhaḥ ca eva strīṇām ca puruṣaḥ eva
2. A ram among all animals, and a mouse among those living in holes; a bull among cattle, and a man among women.
न्यग्रोधो जम्बुवृक्षश्च पिप्पलः शाल्मलिस्तथा ।
शिंशपा मेषशृङ्गश्च तथा कीचकवेणवः ।
एते द्रुमाणां राजानो लोकेऽस्मिन्नात्र संशयः ॥३॥
3. nyagrodho jambuvṛkṣaśca pippalaḥ śālmalistathā ,
śiṁśapā meṣaśṛṅgaśca tathā kīcakaveṇavaḥ ,
ete drumāṇāṁ rājāno loke'sminnātra saṁśayaḥ.
3. nyagrodhaḥ jambuvṛkṣaḥ ca pippalaḥ
śālmaliḥ tathā śiṃśapā meṣaśṛṅgaḥ ca
tathā kīcakaveṇavaḥ ete drumāṇām
rājānaḥ loke asmin na atra saṃśayaḥ
3. nyagrodhaḥ jambuvṛkṣaḥ ca pippalaḥ
śālmaliḥ tathā śiṃśapā meṣaśṛṅgaḥ ca
tathā kīcakaveṇavaḥ ete asmin loke
drumāṇām rājānaḥ atra saṃśayaḥ na
3. The banyan tree, the rose-apple tree, the pipal, and similarly the silk-cotton tree; the śiṃśapā tree, the meṣaśṛṅga plant, and also the kīcaka bamboos - these are the kings among trees in this world; there is no doubt about this.
हिमवान्पारियात्रश्च सह्यो विन्ध्यस्त्रिकूटवान् ।
श्वेतो नीलश्च भासश्च काष्ठवांश्चैव पर्वतः ॥४॥
4. himavānpāriyātraśca sahyo vindhyastrikūṭavān ,
śveto nīlaśca bhāsaśca kāṣṭhavāṁścaiva parvataḥ.
4. himavān pāriyātraḥ ca sahyaḥ vindhyaḥ trikūṭavān
śvetaḥ nīlaḥ ca bhāsaḥ ca kāṣṭhavān ca eva parvataḥ
4. himavān ca pāriyātraḥ sahyaḥ vindhyaḥ trikūṭavān ca
śvetaḥ nīlaḥ ca bhāsaḥ ca eva kāṣṭhavān parvataḥ
4. Himavān, Pāriyātra, Sahya, Vindhya, Trikūṭavat, Śveta, Nīla, Bhāsa, and indeed Kāṣṭhavān are mountains.
शुभस्कन्धो महेन्द्रश्च माल्यवान्पर्वतस्तथा ।
एते पर्वतराजानो गणानां मरुतस्तथा ॥५॥
5. śubhaskandho mahendraśca mālyavānparvatastathā ,
ete parvatarājāno gaṇānāṁ marutastathā.
5. śubhaskandhaḥ mahendraḥ ca mālyavān parvataḥ
tathā ete parvatarājānaḥ gaṇānām marutaḥ tathā
5. śubhaskandhaḥ ca mahendraḥ tathā mālyavān
parvataḥ ete parvatarājānaḥ tathā marutaḥ gaṇānām
5. Śubhaskandha, Mahendra, and also Mount Mālyavān – these are the foremost among mountains. Similarly, the Maruts are foremost among their hosts (gaṇas).
सूर्यो ग्रहाणामधिपो नक्षत्राणां च चन्द्रमाः ।
यमः पितॄणामधिपः सरितामथ सागरः ॥६॥
6. sūryo grahāṇāmadhipo nakṣatrāṇāṁ ca candramāḥ ,
yamaḥ pitṝṇāmadhipaḥ saritāmatha sāgaraḥ.
6. sūryaḥ grahāṇām adhipaḥ nakṣatrāṇām ca candramāḥ
yamaḥ pitṝṇām adhipaḥ saritām atha sāgaraḥ
6. sūryaḥ grahāṇām adhipaḥ ca candramāḥ nakṣatrāṇām
yamaḥ pitṝṇām adhipaḥ atha sāgaraḥ saritām
6. The Sun is the lord of the planets, and the Moon is of the constellations. Yama is the lord of the ancestors (pitṛs), and the ocean is the lord of the rivers.
अम्भसां वरुणो राजा सत्त्वानां मित्र उच्यते ।
अर्कोऽधिपतिरुष्णानां ज्योतिषामिन्दुरुच्यते ॥७॥
7. ambhasāṁ varuṇo rājā sattvānāṁ mitra ucyate ,
arko'dhipatiruṣṇānāṁ jyotiṣāmindurucyate.
7. ambhāsām varuṇaḥ rājā sattvānām mitra ucyate
arkaḥ adhipatiḥ uṣṇānām jyotiṣām induḥ ucyate
7. varuṇaḥ ambhāsām rājā mitra sattvānām ucyate
arkaḥ uṣṇānām adhipatiḥ induḥ jyotiṣām ucyate
7. Varuṇa is the king of the waters. Mitra is said to be (the lord) of living beings. The Sun (Arka) is the lord of hot things, and the Moon (Indu) is said to be (the lord) of luminaries.
अग्निर्भूतपतिर्नित्यं ब्राह्मणानां बृहस्पतिः ।
ओषधीनां पतिः सोमो विष्णुर्बलवतां वरः ॥८॥
8. agnirbhūtapatirnityaṁ brāhmaṇānāṁ bṛhaspatiḥ ,
oṣadhīnāṁ patiḥ somo viṣṇurbalavatāṁ varaḥ.
8. agniḥ bhūtapatiḥ nityam brāhmaṇānām bṛhaspatiḥ
oṣadhīnām patiḥ somaḥ viṣṇuḥ balavatām varaḥ
8. agniḥ nityam bhūtapatiḥ bṛhaspatiḥ brāhmaṇānām
somaḥ oṣadhīnām patiḥ viṣṇuḥ balavatām varaḥ
8. Agni is always the lord of beings. Bṛhaspati is (the lord) of Brahmins. Soma is the lord of herbs. Viṣṇu is the best of the strong.
त्वष्टाधिराजो रूपाणां पशूनामीश्वरः शिवः ।
दक्षिणानां तथा यज्ञो वेदानामृषयस्तथा ॥९॥
9. tvaṣṭādhirājo rūpāṇāṁ paśūnāmīśvaraḥ śivaḥ ,
dakṣiṇānāṁ tathā yajño vedānāmṛṣayastathā.
9. tvaṣṭā adhirājaḥ rūpāṇām paśūnām īśvaraḥ śivaḥ
dakṣiṇānām tathā yajñaḥ vedānām ṛṣayaḥ tathā
9. tvaṣṭā rūpāṇām adhirājaḥ.
śivaḥ paśūnām īśvaraḥ.
tathā yajñaḥ dakṣiṇānām (īśvaraḥ).
tathā ṛṣayaḥ vedānām (īśvaraḥ).
9. Tvaṣṭā is the paramount ruler of forms; Śiva is the lord of animals. Likewise, the (Vedic ritual) yajña is the dispenser of ritual gifts, and the sages are the authorities of the Vedas.
दिशामुदीची विप्राणां सोमो राजा प्रतापवान् ।
कुबेरः सर्वयक्षाणां देवतानां पुरंदरः ।
एष भूतादिकः सर्गः प्रजानां च प्रजापतिः ॥१०॥
10. diśāmudīcī viprāṇāṁ somo rājā pratāpavān ,
kuberaḥ sarvayakṣāṇāṁ devatānāṁ puraṁdaraḥ ,
eṣa bhūtādikaḥ sargaḥ prajānāṁ ca prajāpatiḥ.
10. diśām udīcī viprāṇām somaḥ rājā
pratāpavān kuberaḥ sarvayakṣāṇām
devatānām purandaraḥ eṣa bhūtādikaḥ
sargaḥ prajānām ca prajāpatiḥ
10. diśām udīcī (uttamā); viprāṇām pratāpavān somaḥ rājā (asti); sarvayakṣāṇām kuberaḥ (rājā); devatānām purandaraḥ (rājā).
eṣa bhūtādikaḥ sargaḥ ca prajānām prajāpatiḥ (asti).
10. Among directions, the North (is supreme); among Brahmins, Soma is the glorious king. Kubera (is supreme) among all Yakṣas, and Purandara (Indra) among the deities. This (supreme being) is the primordial origin of all beings and the lord of creation (prajāpati) of all creatures.
सर्वेषामेव भूतानामहं ब्रह्ममयो महान् ।
भूतं परतरं मत्तो विष्णोर्वापि न विद्यते ॥११॥
11. sarveṣāmeva bhūtānāmahaṁ brahmamayo mahān ,
bhūtaṁ parataraṁ matto viṣṇorvāpi na vidyate.
11. sarveṣām eva bhūtānām aham brahmamayaḥ mahān
bhūtam parataram mattaḥ viṣṇoḥ vā api na vidyate
11. aham sarveṣām eva bhūtānām mahān brahmamayaḥ.
mattaḥ parataram bhūtam vā api viṣṇoḥ na vidyate.
11. Among all beings, I am indeed the great one, pervaded by (brahman). No being superior to me, nor, indeed, to Viṣṇu, exists.
राजाधिराजः सर्वासां विष्णुर्ब्रह्ममयो महान् ।
ईश्वरं तं विजानीमः स विभुः स प्रजापतिः ॥१२॥
12. rājādhirājaḥ sarvāsāṁ viṣṇurbrahmamayo mahān ,
īśvaraṁ taṁ vijānīmaḥ sa vibhuḥ sa prajāpatiḥ.
12. rājādhirājaḥ sarvāsām viṣṇuḥ brahmamayaḥ mahān
īśvaram tam vijānīmaḥ sa vibhuḥ sa prajāpatiḥ
12. viṣṇuḥ sarvāsām rājādhirājaḥ brahmamayaḥ mahān (asti).
tam īśvaram vijānīmaḥ.
sa vibhuḥ.
sa prajāpatiḥ (ca asti).
12. Viṣṇu, the great one pervaded by (brahman), is the king of kings of all (beings). We understand Him to be the supreme Lord; He is the all-pervading, and He is the lord of creation (prajāpati).
नरकिंनरयक्षाणां गन्धर्वोरगरक्षसाम् ।
देवदानवनागानां सर्वेषामीश्वरो हि सः ॥१३॥
13. narakiṁnarayakṣāṇāṁ gandharvoragarakṣasām ,
devadānavanāgānāṁ sarveṣāmīśvaro hi saḥ.
13. narakimnarayakṣāṇām gandharvoragarakṣasām
devadānavanāgānām sarveṣām īśvaraḥ hi saḥ
13. saḥ hi sarveṣām narakimnarayakṣāṇām
gandharvoragarakṣasām devadānavanāgānām īśvaraḥ
13. He is indeed the lord of all - men, kinnaras, yakṣas, gandharvas, uragas, rakṣasas, devas, dānavas, and nāgas.
भगदेवानुयातानां सर्वासां वामलोचना ।
माहेश्वरी महादेवी प्रोच्यते पार्वतीति या ॥१४॥
14. bhagadevānuyātānāṁ sarvāsāṁ vāmalocanā ,
māheśvarī mahādevī procyate pārvatīti yā.
14. bhagadevānuyātānām sarvāsām vāmalocanā
māheśvarī mahādevī procyate pārvatī iti yā
14. yā pārvatī iti procyate māheśvarī mahādevī
sarvāsām bhagadevānuyātānām vāmalocanā
14. She who is called Pārvatī is Maheśvarī, the great goddess, among all beautiful-eyed women who are attended by Bhaga and the deities.
उमां देवीं विजानीत नारीणामुत्तमां शुभाम् ।
रतीनां वसुमत्यस्तु स्त्रीणामप्सरसस्तथा ॥१५॥
15. umāṁ devīṁ vijānīta nārīṇāmuttamāṁ śubhām ,
ratīnāṁ vasumatyastu strīṇāmapsarasastathā.
15. umām devīm vijānīta nārīṇām uttamām śubhām
ratīnām vasumatiḥ tu strīṇām apsarasaḥ tathā
15. vijānīta umām devīm nārīṇām uttamām śubhām
tathā tu ratīnām vasumatiḥ strīṇām apsarasaḥ
15. Understand the goddess Umā to be the supreme and auspicious among women. Similarly, among the Ratis, (know) Vasumatī, and among (other) women, the Apsarases.
धर्मकामाश्च राजानो ब्राह्मणा धर्मलक्षणाः ।
तस्माद्राजा द्विजातीनां प्रयतेतेह रक्षणे ॥१६॥
16. dharmakāmāśca rājāno brāhmaṇā dharmalakṣaṇāḥ ,
tasmādrājā dvijātīnāṁ prayateteha rakṣaṇe.
16. dharmakāmāḥ ca rājānaḥ brāhmaṇāḥ dharmalakṣaṇāḥ
tasmāt rājā dvijātīnām prayateta iha rakṣaṇe
16. rājānaḥ ca dharmakāmāḥ brāhmaṇāḥ dharmalakṣaṇāḥ
tasmāt rājā iha dvijātīnām rakṣaṇe prayateta
16. Kings are desirous of righteousness (dharma) and Brahmins are marked by righteousness (dharma). Therefore, the king should strive for the protection of the twice-born (dvija) here in this world.
राज्ञां हि विषये येषामवसीदन्ति साधवः ।
हीनास्ते स्वगुणैः सर्वैः प्रेत्यावाङ्मार्गगामिनः ॥१७॥
17. rājñāṁ hi viṣaye yeṣāmavasīdanti sādhavaḥ ,
hīnāste svaguṇaiḥ sarvaiḥ pretyāvāṅmārgagāminaḥ.
17. rājnām hi viṣaye yeṣām avasīdanti sādhavaḥ hīnāḥ
te svaguṇaiḥ sarvaiḥ pretya avāṅmārgagāminaḥ
17. yeṣām rājnām viṣaye sādhavaḥ avasīdanti te hi
sarvaiḥ svaguṇaiḥ hīnāḥ pretya avāṅmārgagāminaḥ
17. Kings in whose dominion virtuous people suffer are indeed deprived of all their own merits. After death, they travel a downward path.
राज्ञां तु विषये येषां साधवः परिरक्षिताः ।
तेऽस्मिँल्लोके प्रमोदन्ते प्रेत्य चानन्त्यमेव च ।
प्राप्नुवन्ति महात्मान इति वित्त द्विजर्षभाः ॥१८॥
18. rājñāṁ tu viṣaye yeṣāṁ sādhavaḥ parirakṣitāḥ ,
te'smiँlloke pramodante pretya cānantyameva ca ,
prāpnuvanti mahātmāna iti vitta dvijarṣabhāḥ.
18. rājnām tu viṣaye yeṣām sādhavaḥ
parirakṣitāḥ te asmin loke pramodante
pretya ca ānantyam eva ca prāpnuvanti
mahātmānaḥ iti vitta dvijarṣabhāḥ
18. tu yeṣām rājnām viṣaye sādhavaḥ
parirakṣitāḥ te mahātmānaḥ asmin loke
pramodante ca pretya ānantyam eva ca
prāpnuvanti dvijarṣabhāḥ iti vitta
18. However, those kings in whose dominion virtuous people are well-protected rejoice in this world. And after death, these noble souls (mahātmānaḥ) certainly attain endlessness. Understand this, O best among the twice-born.
अत ऊर्ध्वं प्रवक्ष्यामि नियतं धर्मलक्षणम् ।
अहिंसालक्षणो धर्मो हिंसा चाधर्मलक्षणा ॥१९॥
19. ata ūrdhvaṁ pravakṣyāmi niyataṁ dharmalakṣaṇam ,
ahiṁsālakṣaṇo dharmo hiṁsā cādharmalakṣaṇā.
19. ataḥ ūrdhvam pravakṣyāmi niyatam dharmalakṣaṇam
ahiṃsālakṣaṇaḥ dharmaḥ hiṃsā ca adharmalakṣaṇā
19. ataḥ ūrdhvam niyatam dharmalakṣaṇam pravakṣyāmi
dharmaḥ ahiṃsālakṣaṇaḥ ca hiṃsā adharmalakṣaṇā
19. From this point forward, I will explain the fixed characteristic of natural law (dharma). Natural law (dharma) is defined by non-violence, and violence is characterized by unrighteousness (adharma).
प्रकाशलक्षणा देवा मनुष्याः कर्मलक्षणाः ।
शब्दलक्षणमाकाशं वायुस्तु स्पर्शलक्षणः ॥२०॥
20. prakāśalakṣaṇā devā manuṣyāḥ karmalakṣaṇāḥ ,
śabdalakṣaṇamākāśaṁ vāyustu sparśalakṣaṇaḥ.
20. prakāśalakṣaṇāḥ devāḥ manuṣyāḥ karmalakṣaṇāḥ
śabdalakṣaṇam ākāśam vāyuḥ tu sparśalakṣaṇaḥ
20. devāḥ prakāśalakṣaṇāḥ manuṣyāḥ karmalakṣaṇāḥ
ākāśam śabdalakṣaṇam tu vāyuḥ sparśalakṣaṇaḥ
20. Gods are characterized by light; human beings are defined by action (karma). Space (ākāśa) is characterized by sound, whereas wind is characterized by touch.
ज्योतिषां लक्षणं रूपमापश्च रसलक्षणाः ।
धरणी सर्वभूतानां पृथिवी गन्धलक्षणा ॥२१॥
21. jyotiṣāṁ lakṣaṇaṁ rūpamāpaśca rasalakṣaṇāḥ ,
dharaṇī sarvabhūtānāṁ pṛthivī gandhalakṣaṇā.
21. jyotiṣām lakṣaṇam rūpam āpaḥ ca rasalakṣaṇāḥ
dharaṇī sarvabhūtānām pṛthivī gandhalakṣaṇā
21. jyotiṣām lakṣaṇam rūpam āpaḥ ca rasalakṣaṇāḥ
dharaṇī sarvabhūtānām pṛthivī gandhalakṣaṇā
21. The characteristic of luminous bodies is form, and waters are characterized by taste. The earth (dharaṇī) is the supporter of all beings, and (this same) earth (pṛthivī) is characterized by smell.
स्वरव्यञ्जनसंस्कारा भारती सत्यलक्षणा ।
मनसो लक्षणं चिन्ता तथोक्ता बुद्धिरन्वयात् ॥२२॥
22. svaravyañjanasaṁskārā bhāratī satyalakṣaṇā ,
manaso lakṣaṇaṁ cintā tathoktā buddhiranvayāt.
22. svaravyañjanasaṃskārā bhāratī satyalakṣaṇā
manasaḥ lakṣaṇam cintā tathā uktā buddhiḥ anvayāt
22. bhāratī svaravyañjanasaṃskārā satyalakṣaṇā
manasaḥ lakṣaṇam cintā tathā buddhiḥ anvayāt uktā
22. Speech (bhāratī) is characterized by the refinement of vowels and consonants, and by truth. The characteristic of the mind (manas) is reflection, and similarly, the intellect (buddhi) is declared to be known through logical inference.
मनसा चिन्तयानोऽर्थान्बुद्ध्या चैव व्यवस्यति ।
बुद्धिर्हि व्यवसायेन लक्ष्यते नात्र संशयः ॥२३॥
23. manasā cintayāno'rthānbuddhyā caiva vyavasyati ,
buddhirhi vyavasāyena lakṣyate nātra saṁśayaḥ.
23. manasā cintayānaḥ arthān buddhyā ca eva vyavasyati
buddhiḥ hi vyavasāyena lakṣyate na atra saṃśayaḥ
23. manasā arthān cintayānaḥ ca eva buddhyā vyavasyati.
buddhiḥ hi vyavasāyena lakṣyate.
atra saṃśayaḥ na.
23. Reflecting upon objects with the mind (manas), one indeed decides with the intellect (buddhi). For the intellect (buddhi) is characterized by resolute determination; there is no doubt in this matter.
लक्षणं महतो ध्यानमव्यक्तं साधुलक्षणम् ।
प्रवृत्तिलक्षणो योगो ज्ञानं संन्यासलक्षणम् ॥२४॥
24. lakṣaṇaṁ mahato dhyānamavyaktaṁ sādhulakṣaṇam ,
pravṛttilakṣaṇo yogo jñānaṁ saṁnyāsalakṣaṇam.
24. lakṣaṇam mahataḥ dhyānam avyaktam sādhulakṣaṇam
pravṛttilakṣaṇaḥ yogaḥ jñānam saṃnyāsalakṣaṇam
24. mahataḥ lakṣaṇam dhyānam avyaktam sādhulakṣaṇam
yogaḥ pravṛttilakṣaṇaḥ jñānam saṃnyāsalakṣaṇam
24. The characteristic of the Great Principle (mahat) is meditation (dhyāna); the unmanifest (avyakta) is characterized by the virtuous. The practice of (yoga) is characterized by active engagement, and knowledge is characterized by renunciation (saṃnyāsa).
तस्माज्ज्ञानं पुरस्कृत्य संन्यसेदिह बुद्धिमान् ।
संन्यासी ज्ञानसंयुक्तः प्राप्नोति परमां गतिम् ।
अतीतोऽद्वंद्वमभ्येति तमोमृत्युजरातिगम् ॥२५॥
25. tasmājjñānaṁ puraskṛtya saṁnyasediha buddhimān ,
saṁnyāsī jñānasaṁyuktaḥ prāpnoti paramāṁ gatim ,
atīto'dvaṁdvamabhyeti tamomṛtyujarātigam.
25. tasmāt jñānam puraskṛtya saṃnyaset
iha buddhimān saṃnyāsī jñānasaṃyuktaḥ
prāpnoti parām gatim atītaḥ
advandvam abhyeti tamomṛtyujarātigam
25. tasmāt buddhimān iha jñānam puraskṛtya
saṃnyaset jñānasaṃyuktaḥ saṃnyāsī
parām gatim prāpnoti atītaḥ
tamomṛtyujarātigam advandvam abhyeti
25. Therefore, an intelligent person should embrace the path of renunciation (saṃnyāsa) in this world, prioritizing knowledge (jñāna). A renunciant (saṃnyāsī) who is endowed with knowledge attains the supreme destination. Such a one, having transcended all dualities, reaches a state beyond darkness (ignorance), death, and old age.
धर्मलक्षणसंयुक्तमुक्तं वो विधिवन्मया ।
गुणानां ग्रहणं सम्यग्वक्ष्याम्यहमतः परम् ॥२६॥
26. dharmalakṣaṇasaṁyuktamuktaṁ vo vidhivanmayā ,
guṇānāṁ grahaṇaṁ samyagvakṣyāmyahamataḥ param.
26. dharmalakṣaṇasaṃyuktam uktam vaḥ vidhivat mayā
guṇānām grahaṇam samyak vakṣyāmi aham ataḥ param
26. dharmalakṣaṇasaṃyuktam mayā vidhivat vaḥ uktam
aham ataḥ param guṇānām grahaṇam samyak vakṣyāmi
26. The definition of (dharma), endowed with its specific characteristics, has been duly explained to you by me. Hereafter, I will thoroughly describe the understanding of the [three fundamental qualities of nature] (guṇas).
पार्थिवो यस्तु गन्धो वै घ्राणेनेह स गृह्यते ।
घ्राणस्थश्च तथा वायुर्गन्धज्ञाने विधीयते ॥२७॥
27. pārthivo yastu gandho vai ghrāṇeneha sa gṛhyate ,
ghrāṇasthaśca tathā vāyurgandhajñāne vidhīyate.
27. pārthivaḥ yaḥ tu gandhaḥ vai ghrāṇena iha saḥ gṛhyate
ghrāṇasthaḥ ca tathā vāyuḥ gandhajñāne vidhīyate
27. pārthivaḥ yaḥ tu gandhaḥ vai iha ghrāṇena saḥ gṛhyate
ca tathā ghrāṇasthaḥ vāyuḥ gandhajñāne vidhīyate
27. The earthly odor, which is indeed apprehended by the nose in this context, and similarly, the air (vāyu) located within the nose, serves a purpose in the perception of scent.
अपां धातुरसो नित्यं जिह्वया स तु गृह्यते ।
जिह्वास्थश्च तथा सोमो रसज्ञाने विधीयते ॥२८॥
28. apāṁ dhāturaso nityaṁ jihvayā sa tu gṛhyate ,
jihvāsthaśca tathā somo rasajñāne vidhīyate.
28. apām dhātu rasaḥ nityam jihvayā saḥ tu gṛhyate
jihvāsthaḥ ca tathā somaḥ rasajñāne vidhīyate
28. apām dhātu rasaḥ nityam saḥ tu jihvayā gṛhyate
ca tathā jihvāsthaḥ somaḥ rasajñāne vidhīyate
28. The elemental taste (rasa) of water is always apprehended by the tongue. And similarly, Soma, which is located in the tongue, functions in the perception of taste.
ज्योतिषश्च गुणो रूपं चक्षुषा तच्च गृह्यते ।
चक्षुःस्थश्च तथादित्यो रूपज्ञाने विधीयते ॥२९॥
29. jyotiṣaśca guṇo rūpaṁ cakṣuṣā tacca gṛhyate ,
cakṣuḥsthaśca tathādityo rūpajñāne vidhīyate.
29. jyotiṣaḥ ca guṇaḥ rūpam cakṣuṣā tat ca gṛhyate
cakṣuḥsthaḥ ca tathā ādityaḥ rūpajñāne vidhīyate
29. jyotiṣaḥ guṇaḥ rūpam ca tat ca cakṣuṣā gṛhyate
tathā ādityaḥ cakṣuḥsthaḥ ca rūpajñāne vidhīyate
29. Form is the essential quality of light, and that is perceived by the eye. Similarly, the sun, residing in the eye, is constituted for the apprehension of form.
वायव्यस्तु तथा स्पर्शस्त्वचा प्रज्ञायते च सः ।
त्वक्स्थश्चैव तथा वायुः स्पर्शज्ञाने विधीयते ॥३०॥
30. vāyavyastu tathā sparśastvacā prajñāyate ca saḥ ,
tvaksthaścaiva tathā vāyuḥ sparśajñāne vidhīyate.
30. vāyavyaḥ tu tathā sparśaḥ tvacā prajñāyate ca saḥ
tvaksthaḥ ca eva tathā vāyuḥ sparśajñāne vidhīyate
30. tathā vāyavyaḥ sparśaḥ tu saḥ ca tvacā prajñāyate
tathā vāyuḥ tvaksthaḥ ca eva sparśajñāne vidhīyate
30. Similarly, touch is the quality associated with the air element, and it is perceived by the skin. Likewise, air, residing in the skin, is constituted for the apprehension of touch.
आकाशस्य गुणो घोषः श्रोत्रेण स तु गृह्यते ।
श्रोत्रस्थाश्च दिशः सर्वाः शब्दज्ञाने प्रकीर्तिताः ॥३१॥
31. ākāśasya guṇo ghoṣaḥ śrotreṇa sa tu gṛhyate ,
śrotrasthāśca diśaḥ sarvāḥ śabdajñāne prakīrtitāḥ.
31. ākāśasya guṇaḥ ghoṣaḥ śrotreṇa saḥ tu gṛhyate
śrotrasthāḥ ca diśaḥ sarvāḥ śabdajñāne prakīrtitāḥ
31. ākāśasya guṇaḥ ghoṣaḥ saḥ tu śrotreṇa gṛhyate ca
sarvāḥ diśaḥ śrotrasthāḥ śabdajñāne prakīrtitāḥ
31. Sound is the essential quality of space, and it is perceived by the ear. All directions, situated within the ear, are declared to be for the apprehension of sound.
मनसस्तु गुणश्चिन्ता प्रज्ञया स तु गृह्यते ।
हृदिस्थचेतनाधातुर्मनोज्ञाने विधीयते ॥३२॥
32. manasastu guṇaścintā prajñayā sa tu gṛhyate ,
hṛdisthacetanādhāturmanojñāne vidhīyate.
32. manasaḥ tu guṇaḥ cintā prajñayā saḥ tu gṛhyate
hṛdisthacetanadhātuḥ manojñāne vidhīyate
32. manasaḥ guṇaḥ cintā tu saḥ tu prajñayā gṛhyate
hṛdisthacetanadhātuḥ manojñāne vidhīyate
32. Thought is the essential quality of the mind, and it is perceived by intellect. The conscious element, residing in the heart, is constituted for the apprehension of mental processes.
बुद्धिरध्यवसायेन ध्यानेन च महांस्तथा ।
निश्चित्य ग्रहणं नित्यमव्यक्तं नात्र संशयः ॥३३॥
33. buddhiradhyavasāyena dhyānena ca mahāṁstathā ,
niścitya grahaṇaṁ nityamavyaktaṁ nātra saṁśayaḥ.
33. buddhiḥ adhyavasāyena dhyānena ca mahān tathā
niścitya grahaṇam nityam avyaktam na atra saṃśayaḥ
33. tathā mahān buddhiḥ adhyavasāyena dhyānena ca nityam avyaktam grahaṇam niścitya,
atra saṃśayaḥ na.
33. Thus, the great principle (mahat), through intellect, determination, and meditation (dhyāna), definitively ascertains the eternal unmanifest (prakṛti) as an object of apprehension. There is no doubt in this.
अलिङ्गग्रहणो नित्यः क्षेत्रज्ञो निर्गुणात्मकः ।
तस्मादलिङ्गः क्षेत्रज्ञः केवलं ज्ञानलक्षणः ॥३४॥
34. aliṅgagrahaṇo nityaḥ kṣetrajño nirguṇātmakaḥ ,
tasmādaliṅgaḥ kṣetrajñaḥ kevalaṁ jñānalakṣaṇaḥ.
34. aliṅgagrahaṇaḥ nityaḥ kṣetrajñaḥ nirguṇātmakaḥ
tasmāt aliṅgaḥ kṣetrajñaḥ kevalam jñānalakṣaṇaḥ
34. kṣetrajñaḥ aliṅgagrahaṇaḥ nityaḥ nirguṇātmakaḥ.
tasmāt kṣetrajñaḥ aliṅgaḥ kevalam jñānalakṣaṇaḥ.
34. The knower of the field (kṣetrajña) is eternal, not apprehended by distinguishing marks, and is by nature devoid of qualities (guṇas). Therefore, the knower of the field (kṣetrajña) is without distinguishing marks and is solely characterized by knowledge.
अव्यक्तं क्षेत्रमुद्दिष्टं गुणानां प्रभवाप्ययम् ।
सदा पश्याम्यहं लीनं विजानामि शृणोमि च ॥३५॥
35. avyaktaṁ kṣetramuddiṣṭaṁ guṇānāṁ prabhavāpyayam ,
sadā paśyāmyahaṁ līnaṁ vijānāmi śṛṇomi ca.
35. avyaktam kṣetram uddiṣṭam guṇānām prabhavāpyayam
sadā paśyāmi aham līnam vijānāmi śṛṇomi ca
35. avyaktam kṣetram guṇānām prabhavāpyayam uddiṣṭam.
aham sadā līnam (tat) paśyāmi,
vijānāmi ca śṛṇomi.
35. The unmanifest (prakṛti) is designated as the field, the origin and dissolution of the qualities (guṇas). I always perceive it as latent, I understand, and I hear (about it).
पुरुषस्तद्विजानीते तस्मात्क्षेत्रज्ञ उच्यते ।
गुणवृत्तं तथा कृत्स्नं क्षेत्रज्ञः परिपश्यति ॥३६॥
36. puruṣastadvijānīte tasmātkṣetrajña ucyate ,
guṇavṛttaṁ tathā kṛtsnaṁ kṣetrajñaḥ paripaśyati.
36. puruṣaḥ tat vijānīte tasmāt kṣetrajñaḥ ucyate
guṇavṛttam tathā kṛtsnam kṣetrajñaḥ paripaśyati
36. puruṣaḥ tat vijānīte.
tasmāt (saḥ) kṣetrajñaḥ ucyate.
tathā kṣetrajñaḥ kṛtsnam guṇavṛttam paripaśyati.
36. The cosmic person (puruṣa) knows that (field), and therefore he is called the knower of the field (kṣetrajña). Thus, the knower of the field (kṣetrajña) fully perceives the entire activity of the qualities (guṇas).
आदिमध्यावसानान्तं सृज्यमानमचेतनम् ।
न गुणा विदुरात्मानं सृज्यमानं पुनः पुनः ॥३७॥
37. ādimadhyāvasānāntaṁ sṛjyamānamacetanam ,
na guṇā vidurātmānaṁ sṛjyamānaṁ punaḥ punaḥ.
37. ādimadhyāvasānāntam sṛjyamānam acetanam na
guṇāḥ viduḥ ātmānam sṛjyamānam punaḥ punaḥ
37. guṇāḥ acetanam ādimadhyāvasānāntam
punaḥ punaḥ sṛjyamānam ātmānam na viduḥ
37. The constituents of nature (guṇas) do not know themselves (ātman), being unconscious, repeatedly manifested, and possessing a beginning, a middle, and an end.
न सत्यं वेद वै कश्चित्क्षेत्रज्ञस्त्वेव विन्दति ।
गुणानां गुणभूतानां यत्परं परतो महत् ॥३८॥
38. na satyaṁ veda vai kaścitkṣetrajñastveva vindati ,
guṇānāṁ guṇabhūtānāṁ yatparaṁ parato mahat.
38. na satyam veda vai kaścit kṣetrajñaḥ tu eva vindati
guṇānām guṇabhūtānām yat param parataḥ mahat
38. kaścit vai satyam na veda,
tu kṣetrajñaḥ eva guṇānām guṇabhūtānām yat param parataḥ mahat vindati
38. Indeed, no one knows the reality, but the knower of the field (kṣetrajña) alone understands that which is supreme, higher than the great (mahat) principle, and pertains to the constituents of nature and their transformations.
तस्माद्गुणांश्च तत्त्वं च परित्यज्येह तत्त्ववित् ।
क्षीणदोषो गुणान्हित्वा क्षेत्रज्ञं प्रविशत्यथ ॥३९॥
39. tasmādguṇāṁśca tattvaṁ ca parityajyeha tattvavit ,
kṣīṇadoṣo guṇānhitvā kṣetrajñaṁ praviśatyatha.
39. tasmāt guṇān ca tattvam ca parityajya iha tattvavit
kṣīṇadoṣaḥ guṇān hitvā kṣetrajñam praviśati atha
39. tasmāt iha tattvavit guṇān ca tattvam ca parityajya
kṣīṇadoṣaḥ guṇān hitvā atha kṣetrajñam praviśati
39. Therefore, the knower of reality, having abandoned the constituents of nature and (all other) fundamental principles in this world, with all imperfections diminished, then truly gives up the constituents of nature and merges into the knower of the field (kṣetrajña).
निर्द्वंद्वो निर्नमस्कारो निःस्वधाकार एव च ।
अचलश्चानिकेतश्च क्षेत्रज्ञः स परो विभुः ॥४०॥
40. nirdvaṁdvo nirnamaskāro niḥsvadhākāra eva ca ,
acalaścāniketaśca kṣetrajñaḥ sa paro vibhuḥ.
40. nirdvandvaḥ nirnamaskāraḥ niḥsvadhākāraḥ eva ca
acalaḥ ca aniketaḥ ca kṣetrajñaḥ saḥ paraḥ vibhuḥ
40. saḥ kṣetrajñaḥ paraḥ vibhuḥ nirdvandvaḥ nirnamaskāraḥ
niḥsvadhākāraḥ eva ca acalaḥ ca aniketaḥ ca
40. That knower of the field (kṣetrajña) is supreme and all-pervading. He is free from dualities, free from the need for salutations, and from ancestral offerings (svadhā); he is unmoving and without a fixed abode.