Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-215

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
यदिदं कर्म लोकेऽस्मिञ्शुभं वा यदि वाशुभम् ।
पुरुषं योजयत्येव फलयोगेन भारत ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
yadidaṁ karma loke'smiñśubhaṁ vā yadi vāśubham ,
puruṣaṁ yojayatyeva phalayogena bhārata.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca yat idam karma loke asmin śubham vā
yadi vā aśubham puruṣam yojayati eva phalayogena bhārata
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca: bhārata,
loke asmin yat idam karma śubham vā yadi vā aśubham,
[tat] puruṣam phalayogena eva yojayati
1. Yudhishthira said: 'Whatever action (karma) is performed in this world, be it auspicious or inauspicious, it inevitably binds a person through its connection to the corresponding results (karma), O Bhārata.'
कर्ता स्वित्तस्य पुरुष उताहो नेति संशयः ।
एतदिच्छामि तत्त्वेन त्वत्तः श्रोतुं पितामह ॥२॥
2. kartā svittasya puruṣa utāho neti saṁśayaḥ ,
etadicchāmi tattvena tvattaḥ śrotuṁ pitāmaha.
2. kartā svit tasya puruṣaḥ utāho na iti saṃśayaḥ
etat icchāmi tattvena tvattaḥ śrotum pitāmaha
2. pitāmaha tasya puruṣaḥ kartā svit utāho na iti
saṃśayaḥ etat tattvena tvattaḥ śrotum icchāmi
2. O Grandfather, a doubt arises concerning that (action): is the individual (puruṣa) indeed the doer, or is he not? I wish to hear the truth of this from you.
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
प्रह्रादस्य च संवादमिन्द्रस्य च युधिष्ठिर ॥३॥
3. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
prahrādasya ca saṁvādamindrasya ca yudhiṣṭhira.
3. bhīṣmaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam prahrādasya ca saṃvādam indrasya ca yudhiṣṭhira
3. bhīṣmaḥ uvāca he yudhiṣṭhira atra api imam purātanam
itihāsam prahrādasya ca indrasya ca saṃvādam udāharanti
3. Bhishma said: O Yudhishthira, regarding this matter, they also relate this ancient narrative (itihāsa) – the dialogue between Prahlada and Indra.
असक्तं धूतपाप्मानं कुले जातं बहुश्रुतम् ।
अस्तम्भमनहंकारं सत्त्वस्थं समये रतम् ॥४॥
4. asaktaṁ dhūtapāpmānaṁ kule jātaṁ bahuśrutam ,
astambhamanahaṁkāraṁ sattvasthaṁ samaye ratam.
4. asaktam dhūtapāpmānam kule jātam bahuśrutam
astambham anahaṅkāram sattvastham samaye ratam
4. asaktam dhūtapāpmānam kule jātam bahuśrutam
astambham anahaṅkāram sattvastham samaye ratam
4. He was unattached, one who had cast off all impurities, born in a [noble] family, highly learned, free from obstinacy, without ego (ahaṅkāra), established in the quality of goodness (sattva), and dedicated to proper timing and conduct.
तुल्यनिन्दास्तुतिं दान्तं शून्यागारनिवेशनम् ।
चराचराणां भूतानां विदितप्रभवाप्ययम् ॥५॥
5. tulyanindāstutiṁ dāntaṁ śūnyāgāraniveśanam ,
carācarāṇāṁ bhūtānāṁ viditaprabhavāpyayam.
5. tulya nindā stutim dāntam śūnya āgāra niveśanam
cara acarāṇām bhūtānām vidita prabhava apyayam
5. tulya nindā stutim dāntam śūnya āgāra niveśanam
carācarāṇām bhūtānām vidita prabhava apyayam
5. He was one to whom censure and praise were equal, self-controlled, accustomed to dwelling in solitary places, and fully aware of the origin and dissolution of all moving and non-moving creatures.
अक्रुध्यन्तमहृष्यन्तमप्रियेषु प्रियेषु च ।
काञ्चने वाथ लोष्टे वा उभयोः समदर्शनम् ॥६॥
6. akrudhyantamahṛṣyantamapriyeṣu priyeṣu ca ,
kāñcane vātha loṣṭe vā ubhayoḥ samadarśanam.
6. akrudhyantam ahṛṣyantam apriyeṣu priyeṣu ca
kāñcane vā atha loṣṭe vā ubhayoḥ samadarśanam
6. yaḥ (implied subject) apriyeṣu (in unpleasant things) akrudhyantam (not getting angry) ca (and) priyeṣu (in pleasant things) ahṛṣyantam (not rejoicing) vā (or) kāñcane (in gold) atha (or even) vā (or) loṣṭe (in a lump of clay) ubhayoḥ (in both) samadarśanam (has equal vision).
6. One who neither gets angry at unpleasant things nor rejoices at pleasant ones, and who regards both gold and a lump of clay with equal vision (samadarśanam).
आत्मनिःश्रेयसज्ञाने धीरं निश्चितनिश्चयम् ।
परावरज्ञं भूतानां सर्वज्ञं समदर्शनम् ॥७॥
7. ātmaniḥśreyasajñāne dhīraṁ niścitaniścayam ,
parāvarajñaṁ bhūtānāṁ sarvajñaṁ samadarśanam.
7. ātmaniḥśreyasajñāne dhīram niścitaniścayam
parāvarajñam bhūtānām sarvajñam samadarśanam
7. yaḥ (implied subject) ātmaniḥśreyasajñāne (in the knowledge of the highest good for the self) dhīram (steadfast),
niścitaniścayam (of firm resolve),
bhūtānām (of beings) parāvarajñam (knower of higher and lower),
sarvajñam (omniscient) ca (and) samadarśanam (possessing equal vision).
7. One who is steadfast and of firm resolve in the knowledge concerning the highest good of the self (ātman), knowing the higher and lower aspects of all beings (bhūtānām), omniscient, and possessing equal vision (samadarśanam).
शक्रः प्रह्रादमासीनमेकान्ते संयतेन्द्रियम् ।
बुभुत्समानस्तत्प्रज्ञामभिगम्येदमब्रवीत् ॥८॥
8. śakraḥ prahrādamāsīnamekānte saṁyatendriyam ,
bubhutsamānastatprajñāmabhigamyedamabravīt.
8. śakraḥ prahrādam āsīnam ekānte saṃyatendriyam
bubhutsamānaḥ tatprajñām abhigamya idam abravīt
8. śakraḥ (Indra),
bubhutsamānaḥ (desiring to understand) tatprajñām (his wisdom),
abhigamya (having approached) prahrādam (Prahlada),
āsīnam (seated) ekānte (in seclusion) saṃyatendriyam (with controlled senses),
idam (this) abravīt (said).
8. Desiring to understand his wisdom, Indra approached Prahlada, who was seated in seclusion with controlled senses, and said this.
यैः कैश्चित्संमतो लोके गुणैः स्यात्पुरुषो नृषु ।
भवत्यनपगान्सर्वांस्तान्गुणाँल्लक्षयामहे ॥९॥
9. yaiḥ kaiścitsaṁmato loke guṇaiḥ syātpuruṣo nṛṣu ,
bhavatyanapagānsarvāṁstānguṇāँllakṣayāmahe.
9. yaiḥ kaiścit saṃmataḥ loke guṇaiḥ syāt puruṣaḥ
nṛṣu bhavati anapagān sarvān tān guṇān lakṣayāmahe
9. yaiḥ kaiścit (by whatever) guṇaiḥ (qualities) puruṣaḥ (a person) nṛṣu (among men) loke (in the world) saṃmataḥ (is esteemed) syāt (may be),
(tān sarvān guṇān) anapagān bhavati (those unfailing qualities become evident),
(vayam) lakṣayāmahe (we discern them).
9. Whatever qualities a person (puruṣa) may be esteemed for among people in the world, we recognize all those qualities as unfailing (anapaga).
अथ ते लक्ष्यते बुद्धिः समा बालजनैरिह ।
आत्मानं मन्यमानः सञ्श्रेयः किमिह मन्यसे ॥१०॥
10. atha te lakṣyate buddhiḥ samā bālajanairiha ,
ātmānaṁ manyamānaḥ sañśreyaḥ kimiha manyase.
10. atha te lakṣyate buddhiḥ samā bālajanaiḥ iha |
ātmānam manyamānaḥ san śreyaḥ kim iha manyase
10. atha iha te buddhiḥ bālajanaiḥ samā lakṣyate
ātmānam manyamānaḥ san iha kim śreyaḥ manyase
10. Now, your understanding (buddhi) here seems similar to that of ordinary people. If you consider your true self (ātman), what do you believe to be the ultimate good (śreyaḥ) in this situation?
बद्धः पाशैश्च्युतः स्थानाद्द्विषतां वशमागतः ।
श्रिया विहीनः प्रह्राद शोचितव्ये न शोचसि ॥११॥
11. baddhaḥ pāśaiścyutaḥ sthānāddviṣatāṁ vaśamāgataḥ ,
śriyā vihīnaḥ prahrāda śocitavye na śocasi.
11. baddhaḥ pāśaiḥ cyutaḥ sthānāt dviṣatām vaśam āgataḥ
| śriyā vihīnaḥ prahrāda śocitavye na śocasi
11. prahrāda,
pāśaiḥ baddhaḥ,
sthānāt cyutaḥ,
dviṣatām vaśam āgataḥ,
śriyā vihīnaḥ [tvam] śocitavye na śocasi.
11. O Prahlada, you are bound by ropes, fallen from your position, have come under the control of enemies, and are devoid of prosperity, yet you do not grieve in this lamentable situation.
प्रज्ञालाभात्तु दैतेय उताहो धृतिमत्तया ।
प्रह्राद स्वस्थरूपोऽसि पश्यन्व्यसनमात्मनः ॥१२॥
12. prajñālābhāttu daiteya utāho dhṛtimattayā ,
prahrāda svastharūpo'si paśyanvyasanamātmanaḥ.
12. prajñālābhāt tu daiteya utāho dhṛtimattayā |
prahrāda svastharūpaḥ asi paśyan vyasanam ātmanaḥ
12. tu prahrāda daiteya,
prajñālābhāt utāho dhṛtimattayā ātmanaḥ vyasanam paśyan svastharūpaḥ asi?
12. But, O son of Diti (Daiteya), O Prahlada, is it due to the attainment of wisdom (prajñā) or, perhaps, by your unwavering steadfastness (dhṛtimatta) that you remain self-composed (svastharūpaḥ) even while witnessing your own misfortune?
इति संचोदितस्तेन धीरो निश्चितनिश्चयः ।
उवाच श्लक्ष्णया वाचा स्वां प्रज्ञामनुवर्णयन् ॥१३॥
13. iti saṁcoditastena dhīro niścitaniścayaḥ ,
uvāca ślakṣṇayā vācā svāṁ prajñāmanuvarṇayan.
13. iti saṃcoditaḥ tena dhīraḥ niścitaniscayaḥ |
uvāca ślakṣṇayā vācā svām prajñām anuvarnayan
13. iti tena saṃcoditaḥ dhīraḥ niścitaniscayaḥ [saḥ] svām prajñām anuvarnayan ślakṣṇayā vācā uvāca.
13. Thus urged by him, the resolute (dhīraḥ) one, whose determination was firm, spoke with gentle words, explaining his own wisdom (prajñā).
प्रवृत्तिं च निवृत्तिं च भूतानां यो न बुध्यते ।
तस्य स्तम्भो भवेद्बाल्यान्नास्ति स्तम्भोऽनुपश्यतः ॥१४॥
14. pravṛttiṁ ca nivṛttiṁ ca bhūtānāṁ yo na budhyate ,
tasya stambho bhavedbālyānnāsti stambho'nupaśyataḥ.
14. pravṛttim ca nivṛttim ca bhūtānām yaḥ na budhyate tasya
stambhaḥ bhavet bālyāt na asti stambhaḥ anupaśyataḥ
14. yaḥ bhūtānām pravṛttim ca nivṛttim ca na budhyate tasya
bālyāt stambhaḥ bhavet na asti stambhaḥ anupaśyataḥ
14. The one who does not understand both the activity and the cessation of beings experiences a hindrance due to immaturity. For one who perceives truly, there is no such hindrance.
स्वभावात्संप्रवर्तन्ते निवर्तन्ते तथैव च ।
सर्वे भावास्तथाभावाः पुरुषार्थो न विद्यते ॥१५॥
15. svabhāvātsaṁpravartante nivartante tathaiva ca ,
sarve bhāvāstathābhāvāḥ puruṣārtho na vidyate.
15. svabhāvāt sampravartante nivartante tathā eva ca
sarve bhāvāḥ tathā abhāvāḥ puruṣārthaḥ na vidyate
15. sarve bhāvāḥ tathā abhāvāḥ ca svabhāvāt eva
sampravartante nivartante ca puruṣārthaḥ na vidyate
15. All existents and non-existents, by their own intrinsic nature, proceed and cease in the same manner. There is no such thing as human endeavor (puruṣārtha).
पुरुषार्थस्य चाभावे नास्ति कश्चित्स्वकारकः ।
स्वयं तु कुर्वतस्तस्य जातु मानो भवेदिह ॥१६॥
16. puruṣārthasya cābhāve nāsti kaścitsvakārakaḥ ,
svayaṁ tu kurvatastasya jātu māno bhavediha.
16. puruṣārthasya ca abhāve na asti kaścit svakārakaḥ
svayam tu kurvataḥ tasya jātu mānaḥ bhavet iha
16. puruṣārthasya abhāve ca kaścit svakārakaḥ na asti
tu svayam kurvataḥ tasya iha jātu mānaḥ bhavet
16. And in the absence of human endeavor (puruṣārtha), there is no independent agent. However, for one who does act independently, pride might certainly arise in this world.
यस्तु कर्तारमात्मानं मन्यते साध्वसाधुनोः ।
तस्य दोषवती प्रज्ञा स्वमूर्त्यज्ञेति मे मतिः ॥१७॥
17. yastu kartāramātmānaṁ manyate sādhvasādhunoḥ ,
tasya doṣavatī prajñā svamūrtyajñeti me matiḥ.
17. yaḥ tu kartāram ātmānam manyate sādhvasādhunoḥ
tasya doṣavatī prajñā svamūrtyajñā iti me matiḥ
17. yaḥ tu ātmānam sādhvasādhunoḥ kartāram manyate
tasya prajñā doṣavatī sā svamūrtyajñā iti me matiḥ
17. But he who considers his self (ātman) to be the agent of both good and bad (actions), his understanding is flawed. My conviction is that such understanding is ignorant of its own true nature.
यदि स्यात्पुरुषः कर्ता शक्रात्मश्रेयसे ध्रुवम् ।
आरम्भास्तस्य सिध्येरन्न च जातु पराभवेत् ॥१८॥
18. yadi syātpuruṣaḥ kartā śakrātmaśreyase dhruvam ,
ārambhāstasya sidhyeranna ca jātu parābhavet.
18. yadi syāt puruṣaḥ kartā ātmaśreyase dhruvam
ārambhāḥ tasya sidhyeran na ca jātu parābhavet
18. yadi puruṣaḥ ātmaśreyase dhruvam kartā syāt
tasya ārambhāḥ sidhyeran ca jātu na parābhavet
18. If a person were certainly the sole agent (kartā) for his own welfare (ātman), then his endeavors would surely succeed, and he would never experience defeat.
अनिष्टस्य हि निर्वृत्तिरनिवृत्तिः प्रियस्य च ।
लक्ष्यते यतमानानां पुरुषार्थस्ततः कुतः ॥१९॥
19. aniṣṭasya hi nirvṛttiranivṛttiḥ priyasya ca ,
lakṣyate yatamānānāṁ puruṣārthastataḥ kutaḥ.
19. aniṣṭasya hi nirvṛttiḥ anivṛttiḥ priyasya ca
lakṣyate yatamānānām puruṣārthaḥ tataḥ kutaḥ
19. hi yatamānānām aniṣṭasya nirvṛttiḥ ca priyasya
anivṛttiḥ lakṣyate tataḥ puruṣārthaḥ kutaḥ
19. Indeed, it is observed that for those who strive, undesirable outcomes often occur, and desired outcomes do not. If this is the case, then where is the value of human effort (puruṣārtha)?
अनिष्टस्याभिनिर्वृत्तिमिष्टसंवृत्तिमेव च ।
अप्रयत्नेन पश्यामः केषांचित्तत्स्वभावतः ॥२०॥
20. aniṣṭasyābhinirvṛttimiṣṭasaṁvṛttimeva ca ,
aprayatnena paśyāmaḥ keṣāṁcittatsvabhāvataḥ.
20. aniṣṭasya abhinirvṛttim iṣṭasaṃvṛttim eva ca
aprayatnena paśyāmaḥ keṣāṃcit tat svabhāvataḥ
20. ca keṣāṃcit aniṣṭasya abhinirvṛttim eva
iṣṭasaṃvṛttim aprayatnena tat svabhāvataḥ paśyāmaḥ
20. We observe that for some, the occurrence of undesirable events and even the accomplishment of desirable ones happen without effort, simply due to their intrinsic nature (svabhāva).
प्रतिरूपधराः केचिद्दृश्यन्ते बुद्धिसत्तमाः ।
विरूपेभ्योऽल्पबुद्धिभ्यो लिप्समाना धनागमम् ॥२१॥
21. pratirūpadharāḥ keciddṛśyante buddhisattamāḥ ,
virūpebhyo'lpabuddhibhyo lipsamānā dhanāgamam.
21. pratirūpadharāḥ kecit dṛśyante buddhisattamāḥ
virūpebhyo alpabuddhibhyo lipsamānāḥ dhanāgamam
21. kecit pratirūpadharāḥ buddhisattamāḥ dṛśyante
virūpebhyo alpabuddhibhyo dhanāgamam lipsamānāḥ
21. Some individuals, endowed with excellent intellect and appearing well-formed, are seen desiring to acquire wealth from those who are deformed and of meager intellect.
स्वभावप्रेरिताः सर्वे निविशन्ते गुणा यदा ।
शुभाशुभास्तदा तत्र तस्य किं मानकारणम् ॥२२॥
22. svabhāvapreritāḥ sarve niviśante guṇā yadā ,
śubhāśubhāstadā tatra tasya kiṁ mānakāraṇam.
22. svabhāvapreritāḥ sarve niviśante guṇāḥ yadā
śubhāśubhāḥ tadā tatra tasya kim mānakāraṇam
22. yadā sarve śubhāśubhāḥ guṇāḥ svabhāvapreritāḥ
niviśante tadā tatra tasya kim mānakāraṇam
22. When all actions, both good and bad, are impelled by one's intrinsic nature (svabhāva) and manifest, what reason for honor or pride is there for that person?
स्वभावादेव तत्सर्वमिति मे निश्चिता मतिः ।
आत्मप्रतिष्ठिता प्रज्ञा मम नास्ति ततोऽन्यथा ॥२३॥
23. svabhāvādeva tatsarvamiti me niścitā matiḥ ,
ātmapratiṣṭhitā prajñā mama nāsti tato'nyathā.
23. svabhāvāt eva tat sarvam iti me niścitā matiḥ
ātmapratiṣṭhitā prajñā mama na asti tataḥ anyathā
23. tat sarvam svabhāvāt eva iti me niścitā matiḥ
mama ātmapratiṣṭhitā prajñā tataḥ anyathā na asti
23. My firm conviction is that all of this is indeed due to one's intrinsic nature (svabhāva). My wisdom (prajñā), which is established in the self (ātman), does not hold any other view.
कर्मजं त्विह मन्येऽहं फलयोगं शुभाशुभम् ।
कर्मणां विषयं कृत्स्नमहं वक्ष्यामि तच्छृणु ॥२४॥
24. karmajaṁ tviha manye'haṁ phalayogaṁ śubhāśubham ,
karmaṇāṁ viṣayaṁ kṛtsnamahaṁ vakṣyāmi tacchṛṇu.
24. karmajam tu iha manye aham phalayogaṃ śubhāśubham
karmaṇām viṣayam kṛtsnam aham vakṣyāmi tat śṛṇu
24. tu iha aham śubhāśubham phalayogaṃ karmajam manye
aham karmaṇām kṛtsnam viṣayam vakṣyāmi tat śṛṇu
24. Here, however, I believe that the association with good and bad results is born of (karma). I will now explain the entire domain of actions (karma); please listen to that.
यथा वेदयते कश्चिदोदनं वायसो वदन् ।
एवं सर्वाणि कर्माणि स्वभावस्यैव लक्षणम् ॥२५॥
25. yathā vedayate kaścidodanaṁ vāyaso vadan ,
evaṁ sarvāṇi karmāṇi svabhāvasyaiva lakṣaṇam.
25. yathā vedayate kaścit odanam vāyasaḥ vadan
evam sarvāṇi karmāṇi svabhāvasya eva lakṣaṇam
25. yathā kaścit vāyasaḥ vadan odanam vedayate
evam sarvāṇi karmāṇi svabhāvasya eva lakṣaṇam
25. Just as a crow, by its call, indicates the presence of food, similarly, all actions (karma) are indeed a characteristic (lakṣaṇa) of one's intrinsic nature (svabhāva).
विकारानेव यो वेद न वेद प्रकृतिं पराम् ।
तस्य स्तम्भो भवेद्बाल्यान्नास्ति स्तम्भोऽनुपश्यतः ॥२६॥
26. vikārāneva yo veda na veda prakṛtiṁ parām ,
tasya stambho bhavedbālyānnāsti stambho'nupaśyataḥ.
26. vikārān eva yaḥ veda na veda prakṛtim parām tasya
stambhaḥ bhavet bālyāt na asti stambhaḥ anupaśyataḥ
26. yaḥ vikārān eva veda parām prakṛtim na veda tasya
bālyāt stambhaḥ bhavet anupaśyataḥ stambhaḥ na asti
26. One who knows only the transformations but does not know the supreme fundamental nature (prakṛti), for him, there will be delusion born of foolishness. There is no delusion for one who perceives correctly.
स्वभावभाविनो भावान्सर्वानेवेह निश्चये ।
बुध्यमानस्य दर्पो वा मानो वा किं करिष्यति ॥२७॥
27. svabhāvabhāvino bhāvānsarvāneveha niścaye ,
budhyamānasya darpo vā māno vā kiṁ kariṣyati.
27. svabhāvabhāvinaḥ bhāvān sarvān eva iha niścaye
budhyamānasya darpaḥ vā mānaḥ vā kim kariṣyati
27. iha niścaye sarvān eva svabhāvabhāvinaḥ bhāvān
budhyamānasya darpaḥ vā mānaḥ vā kim kariṣyati
27. For one who truly understands all existences (bhāva) arising from their own intrinsic nature (svabhāva) in this world, what can pride or arrogance do to them?
वेद धर्मविधिं कृत्स्नं भूतानां चाप्यनित्यताम् ।
तस्माच्छक्र न शोचामि सर्वं ह्येवेदमन्तवत् ॥२८॥
28. veda dharmavidhiṁ kṛtsnaṁ bhūtānāṁ cāpyanityatām ,
tasmācchakra na śocāmi sarvaṁ hyevedamantavat.
28. veda dharmavidhim kṛtsnam bhūtānām ca api anityatām
tasmāt śakra na śocāmi sarvam hi eva idam antavat
28. śakra,
aham kṛtsnam dharmavidhim bhūtānām ca anityatām api veda tasmāt na śocāmi hi idam sarvam eva antavat
28. I know the entire natural law (dharma) and also the impermanence of all beings. Therefore, O Śakra, I do not grieve, for all this is indeed perishable.
निर्ममो निरहंकारो निरीहो मुक्तबन्धनः ।
स्वस्थोऽव्यपेतः पश्यामि भूतानां प्रभवाप्ययौ ॥२९॥
29. nirmamo nirahaṁkāro nirīho muktabandhanaḥ ,
svastho'vyapetaḥ paśyāmi bhūtānāṁ prabhavāpyayau.
29. nirmamaḥ nirahaṅkāraḥ nirīhaḥ muktabandhanaḥ
svasthaḥ avyapetaḥ paśyāmi bhūtānām prabhavāpyayau
29. nirmamaḥ nirahaṅkāraḥ nirīhaḥ muktabandhanaḥ svasthaḥ
avyapetaḥ (aham) bhūtānām prabhavāpyayau paśyāmi
29. Free from possessiveness, free from ego (ahaṅkāra), free from desire, liberated from bondage, self-abiding, and undisturbed, I perceive the origin and dissolution of beings.
कृतप्रज्ञस्य दान्तस्य वितृष्णस्य निराशिषः ।
नायासो विद्यते शक्र पश्यतो लोकविद्यया ॥३०॥
30. kṛtaprajñasya dāntasya vitṛṣṇasya nirāśiṣaḥ ,
nāyāso vidyate śakra paśyato lokavidyayā.
30. kṛtaprajñasya dāntasya vitṛṣṇasya nirāśiṣaḥ
na āyāsaḥ vidyate śakra paśyataḥ lokavidyayā
30. śakra kṛtaprajñasya dāntasya vitṛṣṇasya
nirāśiṣaḥ lokavidyayā paśyataḥ na āyāsaḥ vidyate
30. O Śakra, for one whose wisdom is perfected, who is self-controlled, free from craving, and without expectations, no struggle (āyāsa) exists while observing the world with true understanding.
प्रकृतौ च विकारे च न मे प्रीतिर्न च द्विषे ।
द्वेष्टारं न च पश्यामि यो ममाद्य ममायते ॥३१॥
31. prakṛtau ca vikāre ca na me prītirna ca dviṣe ,
dveṣṭāraṁ na ca paśyāmi yo mamādya mamāyate.
31. prakṛtau ca vikāre ca na me prītiḥ na ca dviṣe
dveṣṭāram na ca paśyāmi yaḥ mama adya mamāyate
31. prakṛtau ca vikāre ca me prītiḥ na ca na dviṣe
dveṣṭāram na ca paśyāmi yaḥ adya mama mamāyate
31. I have no affection (prīti) for either primordial nature (prakṛti) or its transformations, nor do I feel aversion. Furthermore, I do not see any hater, nor anyone who considers anything as 'mine' today.
नोर्ध्वं नावाङ्न तिर्यक्च न क्वचिच्छक्र कामये ।
न विज्ञाने न विज्ञेये नाज्ञाने शर्म विद्यते ॥३२॥
32. nordhvaṁ nāvāṅna tiryakca na kvacicchakra kāmaye ,
na vijñāne na vijñeye nājñāne śarma vidyate.
32. na ūrdhvam na avāṅ na tiryak ca na kvacit śakra
kāmaye na vijñāne na vijñeye na ajñāne śarma vidyate
32. śakra ūrdhvam na avāṅ na tiryak ca na kvacit kāmaye
vijñāne na विज्ञेये न अज्ञाने शर्म न विद्यते
32. O Śakra, I desire nothing, neither above, nor below, nor sideways, nor anywhere at all. There is no happiness in (empirical) knowledge (vijñāna), nor in the objects of knowledge, nor in ignorance.
शक्र उवाच ।
येनैषा लभ्यते प्रज्ञा येन शान्तिरवाप्यते ।
प्रब्रूहि तमुपायं मे सम्यक्प्रह्राद पृच्छते ॥३३॥
33. śakra uvāca ,
yenaiṣā labhyate prajñā yena śāntiravāpyate ,
prabrūhi tamupāyaṁ me samyakprahrāda pṛcchate.
33. śakra uvāca yena eṣā labhyate prajñā yena śāntiḥ
avāpyate prabrūhi tam upāyam me samyak prahrāda pṛcchate
33. śakra uvāca prahrāda samyak pṛcchate me tam upāyam
prabrūhi yena eṣā prajñā labhyate yena ca śāntiḥ avāpyate
33. Śakra said: 'O Prahlāda, please explain that method to me, who is asking properly, by which this wisdom (prajñā) is attained and by which peace (śānti) is achieved.'
प्रह्राद उवाच ।
आर्जवेनाप्रमादेन प्रसादेनात्मवत्तया ।
वृद्धशुश्रूषया शक्र पुरुषो लभते महत् ॥३४॥
34. prahrāda uvāca ,
ārjavenāpramādena prasādenātmavattayā ,
vṛddhaśuśrūṣayā śakra puruṣo labhate mahat.
34. prahrādaḥ uvāca ārjavena apramādena prasādena
ātmavattayā vṛddhaśuśrūṣayā śakra puruṣaḥ labhate mahat
34. śakra prahrādaḥ uvāca puruṣaḥ ārjavena apramādena
prasādena ātmavattayā vṛddhaśuśrūṣayā mahat labhate
34. Prahlāda said: "O Śakra, a person (puruṣa) attains greatness through sincerity, diligence, serenity, self-possession (ātman), and serving elders."
स्वभावाल्लभते प्रज्ञां शान्तिमेति स्वभावतः ।
स्वभावादेव तत्सर्वं यत्किंचिदनुपश्यसि ॥३५॥
35. svabhāvāllabhate prajñāṁ śāntimeti svabhāvataḥ ,
svabhāvādeva tatsarvaṁ yatkiṁcidanupaśyasi.
35. svabhāvāt labhate prajñām śāntim eti svabhāvataḥ
svabhāvāt eva tat sarvam yat kiṃcit anupaśyasi
35. (puruṣaḥ) svabhāvāt prajñām labhate svabhāvataḥ śāntim
eti yat kiṃcit tat sarvam eva svabhāvāt anupaśyasi
35. One obtains wisdom from their intrinsic nature (dharma) and attains peace naturally. Indeed, all that you perceive, whatever it may be, arises from one's own intrinsic nature (dharma).
भीष्म उवाच ।
इत्युक्तो दैत्यपतिना शक्रो विस्मयमागमत् ।
प्रीतिमांश्च तदा राजंस्तद्वाक्यं प्रत्यपूजयत् ॥३६॥
36. bhīṣma uvāca ,
ityukto daityapatinā śakro vismayamāgamat ,
prītimāṁśca tadā rājaṁstadvākyaṁ pratyapūjayat.
36. bhīṣmaḥ uvāca iti uktaḥ daityapatinā śakraḥ vismayam
āgamat prītimān ca tadā rājan tat vākyam pratiapūjayat
36. rājan bhīṣmaḥ uvāca iti daityapatinā uktaḥ śakraḥ
vismayam āgamat ca tadā prītimān tat vākyam pratiapūjayat
36. Bhīṣma said: "O King, thus addressed by the lord of the Daityas, Śakra (Indra) became astonished. And then, being pleased, he revered that statement."
स तदाभ्यर्च्य दैत्येन्द्रं त्रैलोक्यपतिरीश्वरः ।
असुरेन्द्रमुपामन्त्र्य जगाम स्वं निवेशनम् ॥३७॥
37. sa tadābhyarcya daityendraṁ trailokyapatirīśvaraḥ ,
asurendramupāmantrya jagāma svaṁ niveśanam.
37. saḥ tadā abhyarcya daityendram trailokyapatiḥ
īśvaraḥ asurendram upāmantrya jagāma svam niveśanam
37. tadā saḥ īśvaraḥ trailokyapatiḥ daityendram
abhyarcya asurendram upāmantrya svam niveśanam jagāma
37. Then, that lord (īśvara), the ruler of the three worlds, having honored the lord of the Daityas (Prahlāda) and having taken leave of the lord of the Asuras, went to his own dwelling.