Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-12, chapter-258

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
युधिष्ठिर उवाच ।
कथं कार्यं परीक्षेत शीघ्रं वाथ चिरेण वा ।
सर्वथा कार्यदुर्गेऽस्मिन्भवान्नः परमो गुरुः ॥१॥
1. yudhiṣṭhira uvāca ,
kathaṁ kāryaṁ parīkṣeta śīghraṁ vātha cireṇa vā ,
sarvathā kāryadurge'sminbhavānnaḥ paramo guruḥ.
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca katham kāryam parīkṣeta śīghram vā atha
cireṇa vā sarvathā kāryadurge asmin bhavān naḥ paramaḥ guruḥ
1. yudhiṣṭhiraḥ uvāca kāryam katham śīghram vā atha cireṇa vā
parīkṣeta? sarvathā asmin kāryadurge bhavān naḥ paramaḥ guruḥ
1. Yudhishthira said: "How should one examine a task – quickly or, indeed, slowly? In all circumstances, regarding this difficult undertaking (karma), you are our supreme teacher (guru)."
भीष्म उवाच ।
अत्राप्युदाहरन्तीममितिहासं पुरातनम् ।
चिरकारेस्तु यत्पूर्वं वृत्तमाङ्गिरसे कुले ॥२॥
2. bhīṣma uvāca ,
atrāpyudāharantīmamitihāsaṁ purātanam ,
cirakārestu yatpūrvaṁ vṛttamāṅgirase kule.
2. bhīṣmaḥ uvāca atra api udāharanti imam itihāsam
purātanam cirakāreḥ tu yat pūrvam vṛttam āṅgirase kule
2. bhīṣmaḥ uvāca atra api imam purātanam itihāsam udāharanti
yat cirakāreḥ vṛttam pūrvam tu āṅgirase kule (abhavat)
2. Bhishma said: "Regarding this, they also cite this ancient account (itihāsa), which tells of what formerly occurred concerning Chirakari in the family (kula) of Angiras."
चिरकारिक भद्रं ते भद्रं ते चिरकारिक ।
चिरकारी हि मेधावी नापराध्यति कर्मसु ॥३॥
3. cirakārika bhadraṁ te bhadraṁ te cirakārika ,
cirakārī hi medhāvī nāparādhyati karmasu.
3. cirakārika bhadram te bhadram te cirakārika
cirakārī hi medhāvī na aparādhyati karmasu
3. cirakārika,
te bhadram! cirakārika,
te bhadram! hi cirakārī medhāvī (asti),
(saḥ) karmasu na aparādhyati
3. "O Chirakarika, may you be well! May you be well, O Chirakarika! For Chirakarin is indeed intelligent; he does not err in his actions (karma)."
चिरकारी महाप्राज्ञो गौतमस्याभवत्सुतः ।
चिरं हि सर्वकार्याणि समेक्षावान्प्रपद्यते ॥४॥
4. cirakārī mahāprājño gautamasyābhavatsutaḥ ,
ciraṁ hi sarvakāryāṇi samekṣāvānprapadyate.
4. cirakārī mahāprājñaḥ gautamasya abhavat sutaḥ
ciram hi sarvakāryāṇi samekṣāvān prapadyate
4. gautamasya mahāprājñaḥ sutaḥ cirakārī abhavat hi
(saḥ) samekṣāvān sarvakāryāṇi ciram prapadyate
4. Chirakārī, the exceedingly wise son of Gautama, was (known as such). For indeed, being deeply contemplative, he undertakes all tasks only after long deliberation.
चिरं संचिन्तयन्नर्थांश्चिरं जाग्रच्चिरं स्वपन् ।
चिरकार्याभिसंपत्तेश्चिरकारी तथोच्यते ॥५॥
5. ciraṁ saṁcintayannarthāṁściraṁ jāgracciraṁ svapan ,
cirakāryābhisaṁpatteścirakārī tathocyate.
5. ciram saṃcintayan arthān ciram jāgrat ciram svapan
cirakāryābhisampatteḥ cirakārī tathā ucyate
5. yaḥ ciram arthān saṃcintayan ciram jāgrat ciram svapan (asti)
(saḥ) cirakāryābhisampatteḥ (hetu) tathā cirakārī ucyate
5. He is thus called Chirakārī ("the long-doer") because he ponders matters for a long time, remains awake for extended periods, and also sleeps for extended periods, leading to the eventual (but long-delayed) accomplishment of his tasks.
अलसग्रहणं प्राप्तो दुर्मेधावी तथोच्यते ।
बुद्धिलाघवयुक्तेन जनेनादीर्घदर्शिना ॥६॥
6. alasagrahaṇaṁ prāpto durmedhāvī tathocyate ,
buddhilāghavayuktena janenādīrghadarśinā.
6. alasagrahaṇam prāptaḥ durmedhāvī tathā ucyate
buddhilāghavayuktena janena adīrghadarśinā
6. (saḥ) alasagrahaṇam prāptaḥ (san),
buddhilāghavayuktena adīrghadarśinā janena tathā durmedhāvī ucyate
6. Such a person, when perceived by individuals who possess superficial intellect and are not far-sighted, is (mistakenly) called lazy or dull-witted.
व्यभिचारे तु कस्मिंश्चिद्व्यतिक्रम्यापरान्सुतान् ।
पित्रोक्तः कुपितेनाथ जहीमां जननीमिति ॥७॥
7. vyabhicāre tu kasmiṁścidvyatikramyāparānsutān ,
pitroktaḥ kupitenātha jahīmāṁ jananīmiti.
7. vyabhicāre tu kasmin cit vyatikramya aparān sutān
pitrā uktaḥ kupitena atha jahi imām jananīm iti
7. tu kasmin cit vyabhicāre aparān sutān vyatikramya kupitena
pitrā (saḥ) atha "imām jananīm jahi" iti uktaḥ (āsīt)
7. But in a certain instance of transgression, after (the father) had bypassed his other sons, he (Chirakārī) was told by his enraged father, "Now kill this mother!"
स तथेति चिरेणोक्त्वा स्वभावाच्चिरकारिकः ।
विमृश्य चिरकारित्वाच्चिन्तयामास वै चिरम् ॥८॥
8. sa tatheti cireṇoktvā svabhāvāccirakārikaḥ ,
vimṛśya cirakāritvāccintayāmāsa vai ciram.
8. saḥ tathā iti cireṇa uktvā svabhāvāt cirakārikaḥ
vimṛśya cirakāritvāt cintayāmāsa vai ciram
8. saḥ svabhāvāt cirakārikaḥ cireṇa tathā iti
uktvā cirakāritvāt vimṛśya vai ciram cintayāmāsa
8. He, being by nature slow to act, said "so be it" after a long time. Then, reflecting due to his deliberate nature, he pondered for a very long time.
पितुराज्ञां कथं कुर्यां न हन्यां मातरं कथम् ।
कथं धर्मच्छले नास्मिन्निमज्जेयमसाधुवत् ॥९॥
9. piturājñāṁ kathaṁ kuryāṁ na hanyāṁ mātaraṁ katham ,
kathaṁ dharmacchale nāsminnimajjeyamasādhuvat.
9. pituḥ ājñām katham kuryām na hanyām mātaram katham
katham dharmacchale na asmin nimajjeyam asādhuvat
9. pituḥ ājñām katham kuryām katham mātaram na hanyām
katham asmin dharmacchale asādhuvat na nimajjeyam
9. How can I obey my father's command? How can I avoid killing my mother? How can I avoid sinking into this deceit of (dharma) duty, like a wicked person?
पितुराज्ञा परो धर्मः स्वधर्मो मातृरक्षणम् ।
अस्वतन्त्रं च पुत्रत्वं किं नु मां नात्र पीडयेत् ॥१०॥
10. piturājñā paro dharmaḥ svadharmo mātṛrakṣaṇam ,
asvatantraṁ ca putratvaṁ kiṁ nu māṁ nātra pīḍayet.
10. pituḥ ājñā paraḥ dharmaḥ svadharmaḥ mātṛrakṣaṇam
asvatantram ca putratvam kim nu mām na atra pīḍayet
10. pituḥ ājñā paraḥ dharmaḥ mātṛrakṣaṇam svadharmaḥ ca
asvatantram putratvam nu kim mām atra na pīḍayet
10. A father's command is the supreme (dharma) duty; protecting one's mother is one's own (dharma) duty. And this state of sonship, being dependent, how can it not torment me in this situation?
स्त्रियं हत्वा मातरं च को हि जातु सुखी भवेत् ।
पितरं चाप्यवज्ञाय कः प्रतिष्ठामवाप्नुयात् ॥११॥
11. striyaṁ hatvā mātaraṁ ca ko hi jātu sukhī bhavet ,
pitaraṁ cāpyavajñāya kaḥ pratiṣṭhāmavāpnuyāt.
11. striyam hatvā mātaram ca kaḥ hi jātu sukhī bhavet
pitaram ca api avajñāya kaḥ pratiṣṭhām avāpnuyāt
11. striyam ca mātaram hatvā hi kaḥ jātu sukhī bhavet
ca api pitaram avajñāya kaḥ pratiṣṭhām avāpnuyāt
11. Having killed a woman and a mother, who indeed would ever be happy? And having disobeyed a father, who could attain respect or standing?
अनवज्ञा पितुर्युक्ता धारणं मातृरक्षणम् ।
युक्तक्षमावुभावेतौ नातिवर्तेतमां कथम् ॥१२॥
12. anavajñā pituryuktā dhāraṇaṁ mātṛrakṣaṇam ,
yuktakṣamāvubhāvetau nātivartetamāṁ katham.
12. anavajñā pituḥ yuktā dhāraṇam mātṛrakṣaṇam
yuktakṣamau ubhau etau na ativartetām ām katham
12. pituḥ anavajñā yuktā,
mātṛrakṣaṇam dhāraṇam (ca yuktā).
etau ubhau yuktakṣamau,
katham na ativartetām ām.
12. Respect for one's father is appropriate, and so is the maintenance and protection of one's mother. How can these two (duties), being properly steadfast and capable, possibly be neglected?
पिता ह्यात्मानमाधत्ते जायायां जज्ञियामिति ।
शीलचारित्रगोत्रस्य धारणार्थं कुलस्य च ॥१३॥
13. pitā hyātmānamādhatte jāyāyāṁ jajñiyāmiti ,
śīlacāritragotrasya dhāraṇārthaṁ kulasya ca.
13. pitā hi ātmānam ādhatte jāyāyām jajñiyā iti
śīlacāritragotrasya dhāraṇārtham kulasya ca
13. pitā hi jajñiyāyām jāyāyām ātmānam ādhatte,
śīlacāritragotrasya kulasya ca dhāraṇārtham iti.
13. Indeed, a father deposits his own essence (ātman) in his wife, who is fit for procreation, for the sake of preserving the character, conduct, and lineage of his family (kula).
सोऽहमात्मा स्वयं पित्रा पुत्रत्वे प्रकृतः पुनः ।
विज्ञानं मे कथं न स्याद्बुबुधे चात्मसंभवम् ॥१४॥
14. so'hamātmā svayaṁ pitrā putratve prakṛtaḥ punaḥ ,
vijñānaṁ me kathaṁ na syādbubudhe cātmasaṁbhavam.
14. saḥ aham ātmā svayam pitrā putratve prakṛtaḥ punaḥ
vijñānam me katham na syāt bubudhe ca ātmasaṃbhavam
14. saḥ aham ātmā svayam pitrā punaḥ putratve prakṛtaḥ.
me vijñānam katham na syāt? ca ātmasaṃbhavam bubudhe.
14. I am that very self (ātman) who was made again into a son by my father himself. How could (clear) understanding not be mine? And indeed, I did comprehend my own origin (as the father's continuation).
जातकर्मणि यत्प्राह पिता यच्चोपकर्मणि ।
पर्याप्तः स दृढीकारः पितुर्गौरवनिश्चये ॥१५॥
15. jātakarmaṇi yatprāha pitā yaccopakarmaṇi ,
paryāptaḥ sa dṛḍhīkāraḥ piturgauravaniścaye.
15. jātakarmani yat prāha pitā yat ca upakarmani
paryāptaḥ saḥ dṛḍhīkāraḥ pituḥ gauravaniścaye
15. pitā jātakarmaṇi yat prāha,
ca upakarmaṇi yat (prāha),
saḥ pituḥ gauravaniścaye paryāptaḥ dṛḍhīkāraḥ (asti).
15. What the father proclaimed at the birth ceremony (saṃskāra of jātakarma) and what he (proclaimed) at the subsequent ritual (upakarman, such as upanayana) - that is sufficient for firmly establishing the reverence due to one's father.
गुरुरग्र्यः परो धर्मः पोषणाध्ययनाद्धितः ।
पिता यदाह धर्मः स वेदेष्वपि सुनिश्चितः ॥१६॥
16. gururagryaḥ paro dharmaḥ poṣaṇādhyayanāddhitaḥ ,
pitā yadāha dharmaḥ sa vedeṣvapi suniścitaḥ.
16. guruḥ agryaḥ paraḥ dharmaḥ poṣaṇādhyayanāt hitaḥ
pitā yat āha dharmaḥ saḥ vedeṣu api suniścitaḥ
16. guruḥ agryaḥ paraḥ dharmaḥ poṣaṇādhyayanāt hitaḥ
yat pitā āha saḥ dharmaḥ vedeṣu api suniścitaḥ
16. The teacher (guru) is paramount, the supreme natural law (dharma), beneficial through nurturing and education. What the father declares, that very natural law (dharma) is firmly established even in the Vedas.
प्रीतिमात्रं पितुः पुत्रः सर्वं पुत्रस्य वै पिता ।
शरीरादीनि देयानि पिता त्वेकः प्रयच्छति ॥१७॥
17. prītimātraṁ pituḥ putraḥ sarvaṁ putrasya vai pitā ,
śarīrādīni deyāni pitā tvekaḥ prayacchati.
17. prītimātram pituḥ putraḥ sarvam putrasya vai
pitā śarīrādīni deyāni pitā tu ekaḥ prayacchati
17. putraḥ pituḥ prītimātram vai pitā putrasya sarvam
tu pitā ekaḥ śarīrādīni deyāni prayacchati
17. A son is merely a source of joy for the father. But the father, for his son, is indeed everything. The father alone bestows the body and all other things that are to be given.
तस्मात्पितुर्वचः कार्यं न विचार्यं कथंचन ।
पातकान्यपि पूयन्ते पितुर्वचनकारिणः ॥१८॥
18. tasmātpiturvacaḥ kāryaṁ na vicāryaṁ kathaṁcana ,
pātakānyapi pūyante piturvacanakāriṇaḥ.
18. tasmāt pituḥ vacaḥ kāryam na vicāryam kathaṃcana
pātākani api pūyante pituḥ vacanakāriṇaḥ
18. tasmāt pituḥ vacaḥ kāryam kathaṃcana na vicāryam
pituḥ vacanakāriṇaḥ pātākani api pūyante
18. Therefore, the father's command must be executed and should not be questioned in any way. Even sins are purified for one who obeys the father's word.
भोगे भाग्ये प्रसवने सर्वलोकनिदर्शने ।
भर्त्रा चैव समायोगे सीमन्तोन्नयने तथा ॥१९॥
19. bhoge bhāgye prasavane sarvalokanidarśane ,
bhartrā caiva samāyoge sīmantonnayane tathā.
19. bhoge bhāgye prasavane sarvalokanidarśane
bhartrā ca eva samāyoge sīmantonnayane tathā
19. bhoge bhāgye prasavane sarvalokanidarśane
bhartrā ca eva samāyoge sīmantonnayane tathā
19. In matters of enjoyment, in matters of fortune, in childbirth, and in setting an example for all people; and indeed, in union with the husband, and similarly in the hair-parting ritual (sīmantonnayana).
पिता स्वर्गः पिता धर्मः पिता परमकं तपः ।
पितरि प्रीतिमापन्ने सर्वाः प्रीयन्ति देवताः ॥२०॥
20. pitā svargaḥ pitā dharmaḥ pitā paramakaṁ tapaḥ ,
pitari prītimāpanne sarvāḥ prīyanti devatāḥ.
20. pitā svargaḥ pitā dharmaḥ pitā paramakam tapaḥ
| pitari prītim āpanne sarvāḥ prīyanti devatāḥ
20. pitā svargaḥ pitā dharmaḥ pitā paramakam tapaḥ
pitari prītim āpanne sarvāḥ devatāḥ prīyanti
20. The father is heaven, the father is natural law (dharma), and the father is the supreme austerity (tapas). When the father is pleased, all the deities become pleased.
आशिषस्ता भजन्त्येनं पुरुषं प्राह याः पिता ।
निष्कृतिः सर्वपापानां पिता यदभिनन्दति ॥२१॥
21. āśiṣastā bhajantyenaṁ puruṣaṁ prāha yāḥ pitā ,
niṣkṛtiḥ sarvapāpānāṁ pitā yadabhinandati.
21. āśiṣaḥ tāḥ bhajanti enam puruṣam prāha yāḥ pitā
| niṣkṛtiḥ sarva pāpānām pitā yat abhinandati
21. yāḥ āśiṣaḥ pitā enam puruṣam prāha,
tāḥ bhajanti yat pitā abhinandati,
(tat) niṣkṛtiḥ sarva pāpānām (bhavati)
21. Those blessings that a father pronounces accrue to that person (puruṣa). The approval of a father is an atonement for all sins.
मुच्यते बन्धनात्पुष्पं फलं वृन्तात्प्रमुच्यते ।
क्लिश्यन्नपि सुतस्नेहैः पिता स्नेहं न मुञ्चति ॥२२॥
22. mucyate bandhanātpuṣpaṁ phalaṁ vṛntātpramucyate ,
kliśyannapi sutasnehaiḥ pitā snehaṁ na muñcati.
22. mucyate bandhanāt puṣpam phalam vṛntāt pramucyate
| kliśyan api sutasnehaiḥ pitā sneham na muñcati
22. puṣpam bandhanāt mucyate,
phalam vṛntāt pramucyate pitā sutasnehaiḥ kliśyan api sneham na muñcati
22. A flower is released from its bond, and a fruit is released from its stem. But a father, even while troubled by affection for his son, does not relinquish his love.
एतद्विचिन्तितं तावत्पुत्रस्य पितृगौरवम् ।
पिता ह्यल्पतरं स्थानं चिन्तयिष्यामि मातरम् ॥२३॥
23. etadvicintitaṁ tāvatputrasya pitṛgauravam ,
pitā hyalpataraṁ sthānaṁ cintayiṣyāmi mātaram.
23. etat vicintitam tāvat putrasya pitṛgauravam |
pitā hi alpataram sthānam cintayiṣyāmi mātaram
23. putrasya pitṛgauravam etat tāvat vicintitam
pitā hi alpataram sthānam mātaram cintayiṣyāmi
23. This much has been considered regarding the son's reverence for his father. Indeed, the father holds a lesser position; I shall now contemplate the mother.
यो ह्ययं मयि संघातो मर्त्यत्वे पाञ्चभौतिकः ।
अस्य मे जननी हेतुः पावकस्य यथारणिः ।
माता देहारणिः पुंसां सर्वस्यार्तस्य निर्वृतिः ॥२४॥
24. yo hyayaṁ mayi saṁghāto martyatve pāñcabhautikaḥ ,
asya me jananī hetuḥ pāvakasya yathāraṇiḥ ,
mātā dehāraṇiḥ puṁsāṁ sarvasyārtasya nirvṛtiḥ.
24. yaḥ hi ayam mayi saṃghātaḥ martyatve
pāñcabhautikaḥ asya me jananī hetuḥ
pāvakasya yathā araṇiḥ mātā
dehāraṇiḥ puṃsām sarvasya ārtasya nirvṛtiḥ
24. hi ayam yaḥ martyatve pāñcabhautikaḥ
saṃghātaḥ mayi asya me jananī hetuḥ
yathā araṇiḥ pāvakasya mātā puṃsām
dehāraṇiḥ sarvasya ārtasya nirvṛtiḥ
24. My mother is indeed the cause of this aggregation (saṃghāta) within me, which is mortal and composed of the five gross elements, just as the kindling stick (araṇi) is the cause of fire. A mother is the kindling stick for men's bodies and the solace for all who are afflicted.
न च शोचति नाप्येनं स्थाविर्यमपकर्षति ।
श्रिया हीनोऽपि यो गेहे अम्बेति प्रतिपद्यते ॥२५॥
25. na ca śocati nāpyenaṁ sthāviryamapakarṣati ,
śriyā hīno'pi yo gehe ambeti pratipadyate.
25. na ca śocati na api enam sthāviryam apakarṣati
śriyā hīnaḥ api yaḥ gehe amba iti pratipadyate
25. yaḥ śriyā hīnaḥ api gehe amba iti pratipadyate,
(saḥ) na ca śocati na api enam sthāviryam apakarṣati
25. That person who, even if devoid of prosperity (śrī) in his home, addresses (his mother) as "Amba" (mother), neither does he grieve, nor does old age pull him down.
पुत्रपौत्रसमाकीर्णो जननीं यः समाश्रितः ।
अपि वर्षशतस्यान्ते स द्विहायनवच्चरेत् ॥२६॥
26. putrapautrasamākīrṇo jananīṁ yaḥ samāśritaḥ ,
api varṣaśatasyānte sa dvihāyanavaccaret.
26. putrapautrasamākīrṇaḥ jananīm yaḥ samāśritaḥ
api varṣaśatasya ante saḥ dvihāyanavat caret
26. yaḥ putrapautrasamākīrṇaḥ jananīm samāśritaḥ,
saḥ api varṣaśatasya ante dvihāyanavat caret
26. The person who, surrounded by sons and grandsons, takes refuge in his mother, even at the end of a hundred years, he will move about like a two-year-old child.
समर्थं वासमर्थं वा कृशं वाप्यकृशं तथा ।
रक्षत्येव सुतं माता नान्यः पोष्टा विधानतः ॥२७॥
27. samarthaṁ vāsamarthaṁ vā kṛśaṁ vāpyakṛśaṁ tathā ,
rakṣatyeva sutaṁ mātā nānyaḥ poṣṭā vidhānataḥ.
27. samartham vā asamartham vā kṛśam vā api akṛśam tathā
rakṣati eva sutam mātā na anyaḥ poṣṭā vidhānataḥ
27. mātā (sutam) samartham vā asamartham vā kṛśam vā api akṛśam tathā eva sutam rakṣati,
na anyaḥ poṣṭā vidhānataḥ
27. Whether her son is capable or incapable, weak or strong, a mother indeed protects her son. No other nurturer (poṣṭā) does so according to the proper rule.
तदा स वृद्धो भवति यदा भवति दुःखितः ।
तदा शून्यं जगत्तस्य यदा मात्रा वियुज्यते ॥२८॥
28. tadā sa vṛddho bhavati yadā bhavati duḥkhitaḥ ,
tadā śūnyaṁ jagattasya yadā mātrā viyujyate.
28. tadā saḥ vṛddhaḥ bhavati yadā bhavati duḥkhitaḥ
| tadā śūnyam jagat tasya yadā mātrā viyujyate
28. saḥ yadā duḥkhitaḥ bhavati tadā vṛddhaḥ bhavati
tasya jagat yadā mātrā viyujyate tadā śūnyam bhavati
28. A person becomes old when they become sorrowful. For them, the world becomes empty when they are separated from their mother.
नास्ति मातृसमा छाया नास्ति मातृसमा गतिः ।
नास्ति मातृसमं त्राणं नास्ति मातृसमा प्रपा ॥२९॥
29. nāsti mātṛsamā chāyā nāsti mātṛsamā gatiḥ ,
nāsti mātṛsamaṁ trāṇaṁ nāsti mātṛsamā prapā.
29. na asti mātṛsamā chāyā | na asti mātṛsamā gatiḥ |
na asti mātṛsamam trāṇam | na asti mātṛsamā prapā
29. mātṛsamā chāyā na asti mātṛsamā gatiḥ na asti
mātṛsamam trāṇam na asti mātṛsamā prapā na asti
29. There is no refuge like a mother, no support like a mother. There is no protection like a mother, and no shelter like a mother.
कुक्षिसंधारणाद्धात्री जननाज्जननी स्मृता ।
अङ्गानां वर्धनादम्बा वीरसूत्वेन वीरसूः ॥३०॥
30. kukṣisaṁdhāraṇāddhātrī jananājjananī smṛtā ,
aṅgānāṁ vardhanādambā vīrasūtvena vīrasūḥ.
30. kukṣisaṃdhāraṇāt dhātrī jananāt jananī smṛtā
| aṅgānām vardhanāt ambā vīrasūtvena vīrasūḥ
30. kukṣisaṃdhāraṇāt dhātrī smṛtā jananāt jananī smṛtā
aṅgānām vardhanāt ambā smṛtā vīrasūtvena vīrasūḥ smṛtā
30. She is called 'Dhātrī' (sustainer) for sustaining the womb, 'Jananī' (genitrix) for giving birth. She is called 'Ambā' (mother) for nurturing the body (limbs), and 'Vīrasū' (mother of heroes) by virtue of giving birth to heroes.
शिशोः शुश्रूषणाच्छुश्रूर्माता देहमनन्तरम् ।
चेतनावान्नरो हन्याद्यस्य नासुषिरं शिरः ॥३१॥
31. śiśoḥ śuśrūṣaṇācchuśrūrmātā dehamanantaram ,
cetanāvānnaro hanyādyasya nāsuṣiraṁ śiraḥ.
31. śiśoḥ śuśrūṣaṇāt śuśrūḥ mātā deham anantaram |
cetanāvān naraḥ hanyāt yasya na asuṣiram śiraḥ
31. mātā śiśoḥ śuśrūṣaṇāt śuśrūḥ deham anantaram
cetanāvān naraḥ yasya śiraḥ na asuṣiram hanyāt
31. A mother is known as 'Śuśrū' (attendant/nurse) for serving her child, and she is the ultimate sustainer of the body. A conscious person should disregard anyone whose head is not hollow (implying it is solid and unreceptive to knowledge).
दम्पत्योः प्राणसंश्लेषे योऽभिसंधिः कृतः किल ।
तं माता वा पिता वेद भूतार्थो मातरि स्थितः ॥३२॥
32. dampatyoḥ prāṇasaṁśleṣe yo'bhisaṁdhiḥ kṛtaḥ kila ,
taṁ mātā vā pitā veda bhūtārtho mātari sthitaḥ.
32. damapatyoḥ prāṇasaṃśleṣe yaḥ abhisaṃdhiḥ kṛtaḥ kila
tam mātā vā pitā veda bhūtārthaḥ mātari sthitaḥ
32. damapatyoḥ prāṇasaṃśleṣe yaḥ abhisaṃdhiḥ kila kṛtaḥ
tam mātā vā pitā veda bhūtārthaḥ mātari sthitaḥ
32. The secret intention or agreement that is indeed made in the intimate union of husband and wife - that is known by either the mother or the father. The true fact [of parentage] rests with the mother.
माता जानाति यद्गोत्रं माता जानाति यस्य सः ।
मातुर्भरणमात्रेण प्रीतिः स्नेहः पितुः प्रजाः ॥३३॥
33. mātā jānāti yadgotraṁ mātā jānāti yasya saḥ ,
māturbharaṇamātreṇa prītiḥ snehaḥ pituḥ prajāḥ.
33. mātā jānāti yat gotram mātā jānāti yasya saḥ
mātuḥ bharaṇamātreṇa prītiḥ snehaḥ pituḥ prajāḥ
33. mātā yat gotram jānāti mātā saḥ yasya jānāti
mātuḥ bharaṇamātreṇa prītiḥ pituḥ snehaḥ prajāḥ
33. The mother knows the lineage, and the mother knows whose (child) he is. Merely by the mother's nurturing (bharaṇa), affection (prīti) is generated. The father's love (sneha) is for his offspring (prajā).
पाणिबन्धं स्वयं कृत्वा सहधर्ममुपेत्य च ।
यदि याप्यन्ति पुरुषाः स्त्रियो नार्हन्ति याप्यताम् ॥३४॥
34. pāṇibandhaṁ svayaṁ kṛtvā sahadharmamupetya ca ,
yadi yāpyanti puruṣāḥ striyo nārhanti yāpyatām.
34. pāṇibandham svayam kṛtvā sahadharmam upetya ca
yadi yāpyanti puruṣāḥ striyaḥ na arhanti yāpyatām
34. yadi puruṣāḥ svayam pāṇibandham kṛtvā ca sahadharmam
upetya striyaḥ yāpyanti striyaḥ na arhanti yāpyatām
34. If men, having themselves performed the wedding rite (pāṇibandha) and having entered into the common marital duty (dharma), subsequently abandon (yāpayanti) their wives, those women do not deserve such abandonment (yāpyatā).
भरणाद्धि स्त्रियो भर्ता पात्याच्चैव स्त्रियाः पतिः ।
गुणस्यास्य निवृत्तौ तु न भर्ता न पतिः पतिः ॥३५॥
35. bharaṇāddhi striyo bhartā pātyāccaiva striyāḥ patiḥ ,
guṇasyāsya nivṛttau tu na bhartā na patiḥ patiḥ.
35. bharaṇāt hi striyaḥ bhartā pātyāt ca eva striyāḥ patiḥ
guṇasya asya nivṛttau tu na bhartā na patiḥ patiḥ
35. striyaḥ bharaṇāt hi (saḥ) bhartā;
striyāḥ pātyāt ca eva (saḥ) patiḥ;
asya guṇasya nivṛttau tu (saḥ)
na bhartā na patiḥ na (saḥ) patiḥ
35. A man is called the "supporter" (bhartā) of a woman because he maintains her. And he is called the "protector" (patiḥ) of a woman because he guards her. However, with the cessation of these qualities, he is neither a supporter nor a protector, nor truly a husband.
एवं स्त्री नापराध्नोति नर एवापराध्यति ।
व्युच्चरंश्च महादोषं नर एवापराध्यति ॥३६॥
36. evaṁ strī nāparādhnoti nara evāparādhyati ,
vyuccaraṁśca mahādoṣaṁ nara evāparādhyati.
36. evam strī na aparādhnoti naraḥ eva aparādhyati
vyuccaran ca mahādoṣam naraḥ eva aparādhyati
36. evam strī na aparādhnoti naraḥ eva aparādhyati
ca mahādoṣam vyuccaran naraḥ eva aparādhyati
36. In this way, a woman does not commit a fault; it is always the man who offends. And by committing a great transgression, it is only the man who commits the offense.
स्त्रिया हि परमो भर्ता दैवतं परमं स्मृतम् ।
तस्यात्मना तु सदृशमात्मानं परमं ददौ ।
सर्वकार्यापराध्यत्वान्नापराध्यन्ति चाङ्गनाः ॥३७॥
37. striyā hi paramo bhartā daivataṁ paramaṁ smṛtam ,
tasyātmanā tu sadṛśamātmānaṁ paramaṁ dadau ,
sarvakāryāparādhyatvānnāparādhyanti cāṅganāḥ.
37. striyā hi paramaḥ bhartā daivatam
paramam smṛtam tasya ātmanā tu sadṛśam
ātmānam paramam dadau sarvakāryāparādhyatvāt
na aparādhyanti ca aṅganāḥ
37. striyā hi bhartā paramaḥ paramam
daivatam smṛtam tasya tu ātmanā sadṛśam
paramam ātmānam dadau sarvakāryāparādhyatvāt
ca aṅganāḥ na aparādhyanti
37. Indeed, for a woman, the husband is remembered as the supreme lord and the highest deity. To him, she offered her own supreme self (ātman), making it similar to his (divine nature). Therefore, even though women may be prone to committing faults in all actions, they do not truly transgress.
यश्चनोक्तो हि निर्देशः स्त्रिया मैथुनतृप्तये ।
तस्य स्मारयतो व्यक्तमधर्मो नात्र संशयः ॥३८॥
38. yaścanokto hi nirdeśaḥ striyā maithunatṛptaye ,
tasya smārayato vyaktamadharmo nātra saṁśayaḥ.
38. yaḥ ca na uktaḥ hi nirdeśaḥ striyā maithunatṛptaye
tasya smārayataḥ vyaktam adharmaḥ na atra saṁśayaḥ
38. ca hi yaḥ nirdeśaḥ striyā maithunatṛptaye na uktaḥ
tasya smārayataḥ vyaktam atra adharmaḥ na saṁśayaḥ
38. And indeed, if a directive (regarding intimacy) is not given with a woman's sexual satisfaction in mind, then for the man who (nonetheless) prompts her, there is clearly no doubt of unrighteousness (adharma) in this matter.
यावन्नारीं मातरं च गौरवे चाधिके स्थिताम् ।
अवध्यां तु विजानीयुः पशवोऽप्यविचक्षणाः ॥३९॥
39. yāvannārīṁ mātaraṁ ca gaurave cādhike sthitām ,
avadhyāṁ tu vijānīyuḥ paśavo'pyavicakṣaṇāḥ.
39. yāvat nārīm mātaram ca gaurave ca adhike sthitām
avadhyām tu vijānīyuḥ paśavaḥ api avicakṣaṇāḥ
39. yāvat nārīm ca mātaram ca gaurave adhike sthitām
avadhyām tu avicakṣaṇāḥ paśavaḥ api vijānīyuḥ
39. Even undiscerning animals should recognize as inviolable (avadhyā) a woman and a mother who are situated in a position of greater and superior respect.
देवतानां समावायमेकस्थं पितरं विदुः ।
मर्त्यानां देवतानां च स्नेहादभ्येति मातरम् ॥४०॥
40. devatānāṁ samāvāyamekasthaṁ pitaraṁ viduḥ ,
martyānāṁ devatānāṁ ca snehādabhyeti mātaram.
40. devatānām samāvāyamekastham pitaram viduḥ
martyānām devatānām ca snehāt abhyeti mātaram
40. devatānām ekastham samāvāyam pitaram (janāḥ) viduḥ;
(saḥ) martyānām devatānām ca snehāt mātaram abhyeti
40. They consider the father to be a unified assembly of deities. And out of affection, he approaches the mother of both mortals and deities.
एवं विमृशतस्तस्य चिरकारितया बहु ।
दीर्घः कालो व्यतिक्रान्तस्ततस्तस्यागमत्पिता ॥४१॥
41. evaṁ vimṛśatastasya cirakāritayā bahu ,
dīrghaḥ kālo vyatikrāntastatastasyāgamatpitā.
41. evam vimṛśataḥ tasya cirakāritayā bahu dīrghaḥ
kālaḥ vyatikrāntaḥ tataḥ tasya āgamat pitā
41. evam bahu tasya vimṛśataḥ (sataḥ),
cirakāritayā (ca) dīrghaḥ kālaḥ vyatikrāntaḥ; tataḥ tasya pitā āgamat
41. While he was thus greatly deliberating, a long time passed due to his delay. Thereupon, his father arrived.
मेधातिथिर्महाप्राज्ञो गौतमस्तपसि स्थितः ।
विमृश्य तेन कालेन पत्न्याः संस्थाव्यतिक्रमम् ॥४२॥
42. medhātithirmahāprājño gautamastapasi sthitaḥ ,
vimṛśya tena kālena patnyāḥ saṁsthāvyatikramam.
42. medhātithiḥ mahāprājñaḥ gautamaḥ tapasi sthitaḥ
vimṛśya tena kālena patnyāḥ saṃsthāvyatikramam
42. mahāprājñaḥ medhātithiḥ gautamaḥ (yaḥ) tapasi sthitaḥ (āsīt),
(saḥ) tena kālena patnyāḥ saṃsthāvyatikramam vimṛśya.
.
.
42. Medhātithi, the greatly wise Gautama, who was devoted to spiritual austerity (tapas), having by that time reflected upon his wife's transgression of established conduct...
सोऽब्रवीद्दुःखसंतप्तो भृशमश्रूणि वर्तयन् ।
श्रुतधैर्यप्रसादेन पश्चात्तापमुपागतः ॥४३॥
43. so'bravīdduḥkhasaṁtapto bhṛśamaśrūṇi vartayan ,
śrutadhairyaprasādena paścāttāpamupāgataḥ.
43. saḥ abravīt duḥkhasaṃtaptaḥ bhṛśam aśrūṇi vartayan
śrutadhairyaprasādena paścāttāpam upāgataḥ
43. duḥkhasaṃtaptaḥ bhṛśam aśrūṇi vartayan saḥ
abravīt śrutadhairyaprasādena paścāttāpam upāgataḥ
43. Tormented by deep sorrow, he spoke, shedding copious tears. He then came to experience remorse through the serenity that came from his understanding and fortitude.
आश्रमं मम संप्राप्तस्त्रिलोकेशः पुरंदरः ।
अतिथिव्रतमास्थाय ब्राह्मणं रूपमास्थितः ॥४४॥
44. āśramaṁ mama saṁprāptastrilokeśaḥ puraṁdaraḥ ,
atithivratamāsthāya brāhmaṇaṁ rūpamāsthitaḥ.
44. āśramam mama samprāptaḥ trilokeśaḥ purandaraḥ
atithivratam āsthāya brāhmaṇam rūpam āsthitaḥ
44. trilokeśaḥ purandaraḥ mama āśramam samprāptaḥ
atithivratam āsthāya brāhmaṇam rūpam āsthitaḥ
44. The lord of the three worlds, Purandara (Indra), arrived at my hermitage, having adopted the vow of a guest and assumed the form of a Brahmin.
समया सान्त्वितो वाग्भिः स्वागतेनाभिपूजितः ।
अर्घ्यं पाद्यं च न्यायेन तयाभिप्रतिपादितः ॥४५॥
45. samayā sāntvito vāgbhiḥ svāgatenābhipūjitaḥ ,
arghyaṁ pādyaṁ ca nyāyena tayābhipratipāditaḥ.
45. samayā sāntvitaḥ vāgbhiḥ svāgatena abhipūjitaḥ
arghyam pādyam ca nyāyena tayā abhipratipāditaḥ
45. sāntvitaḥ samayā vāgbhiḥ svāgatena abhipūjitaḥ
ca tayā nyāyena arghyam pādyam abhipratipāditaḥ
45. He was duly consoled with words and honored with a welcome. Moreover, water for respectful offerings (arghya) and for washing feet (pādya) was properly presented to him by her.
परवत्यस्मि चाप्युक्तः प्रणयिष्ये नयेन च ।
अत्र चाकुशले जाते स्त्रियो नास्ति व्यतिक्रमः ॥४६॥
46. paravatyasmi cāpyuktaḥ praṇayiṣye nayena ca ,
atra cākuśale jāte striyo nāsti vyatikramaḥ.
46. paravatī asmi ca api uktaḥ praṇayiṣye nayena ca
atra ca akuśale jāte striyaḥ na asti vyatikramaḥ
46. paravatī asmi ca api uktaḥ ca nayena praṇayiṣye
ca atra akuśale jāte striyaḥ vyatikramaḥ na asti
46. (She said,) "I am dependent. He (Indra) was also addressed, and I shall conduct myself properly. Furthermore, when misfortune arises in this matter, there is no transgression (vyatikrama) for a woman."
एवं न स्त्री न चैवाहं नाध्वगस्त्रिदशेश्वरः ।
अपराध्यति धर्मस्य प्रमादस्त्वपराध्यति ॥४७॥
47. evaṁ na strī na caivāhaṁ nādhvagastridaśeśvaraḥ ,
aparādhyati dharmasya pramādastvaparādhyati.
47. evam na strī na ca eva aham na adhvagaḥ tridaśeśvaraḥ
aparādhyati dharmasya pramādaḥ tu aparādhyati
47. evam strī na ca eva aham na adhvagaḥ na tridaśeśvaraḥ
dharmasya aparādhyati tu pramādaḥ aparādhyati
47. Thus, neither a woman, nor I, nor a traveler, nor even the lord of the gods commits an offense against the natural law (dharma); rather, it is negligence that offends.
ईर्ष्याजं व्यसनं प्राहुस्तेन चैवोर्ध्वरेतसः ।
ईर्ष्यया त्वहमाक्षिप्तो मग्नो दुष्कृतसागरे ॥४८॥
48. īrṣyājaṁ vyasanaṁ prāhustena caivordhvaretasaḥ ,
īrṣyayā tvahamākṣipto magno duṣkṛtasāgare.
48. īrṣyājam vyasanam prāhuḥ tena ca eva ūrdhvaretasaḥ
īrṣyayā tu aham ākṣiptaḥ magnaḥ duṣkṛtasāgare
48. prāhuḥ īrṣyājam vyasanam tena ca eva ūrdhvaretasaḥ
tu aham īrṣyayā ākṣiptaḥ duṣkṛtasāgare magnaḥ
48. They say that a calamity born of envy is a great vice (vyasana), and by it even those who have controlled their vital energy (ūrdhvaretasaḥ) are affected. But I, agitated by envy, am submerged in an ocean of misdeeds.
हत्वा साध्वीं च नारीं च व्यसनित्वाच्च शासिताम् ।
भर्तव्यत्वेन भार्यां च को नु मां तारयिष्यति ॥४९॥
49. hatvā sādhvīṁ ca nārīṁ ca vyasanitvācca śāsitām ,
bhartavyatvena bhāryāṁ ca ko nu māṁ tārayiṣyati.
49. hatvā sādhvīm ca nārīm ca vyasanitvāt ca śāsitām
bhartavyatvena bhāryām ca kaḥ nu mām tārayiṣyati
49. vyasanitvāt hatvā sādhvīm ca nārīm ca śāsitām ca
bhartavyatvena bhāryām ca kaḥ nu mām tārayiṣyati
49. Having killed a virtuous woman, who was both disciplined and a wife meant to be supported, and all this due to my vice - who indeed will save me?
अन्तरेण मयाज्ञप्तश्चिरकारी ह्युदारधीः ।
यद्यद्य चिरकारी स्यात्स मां त्रायेत पातकात् ॥५०॥
50. antareṇa mayājñaptaścirakārī hyudāradhīḥ ,
yadyadya cirakārī syātsa māṁ trāyeta pātakāt.
50. antareṇa mayā ājñaptaḥ cirakārī hi udāradhīḥ
yat yat cirakārī syāt saḥ mām trāyeta pātakāt
50. antareṇa mayā ājñaptaḥ cirakārī hi udāradhīḥ
yat yat cirakārī syāt saḥ mām pātakāt trāyeta
50. Meanwhile, the slow-doer (Chirakari), who was commanded by me, is indeed noble-minded. If that very slow-doer (Chirakari) were present, he would surely save me from this sin.
चिरकारिक भद्रं ते भद्रं ते चिरकारिक ।
यद्यद्य चिरकारी त्वं ततोऽसि चिरकारिकः ॥५१॥
51. cirakārika bhadraṁ te bhadraṁ te cirakārika ,
yadyadya cirakārī tvaṁ tato'si cirakārikaḥ.
51. cirakārika bhadram te bhadram te cirakārika yat
yat adya cirakārī tvam tataḥ asi cirakārikaḥ
51. cirakārika te bhadram cirakārika te bhadram yat
yat tvam adya cirakārī asi tataḥ cirakārikaḥ asi
51. O Chirakārika, may all be well with you. May all be well with you, O Chirakārika. Since you are a procrastinator today, therefore you are truly a procrastinator.
त्राहि मां मातरं चैव तपो यच्चार्जितं मया ।
आत्मानं पातकेभ्यश्च भवाद्य चिरकारिकः ॥५२॥
52. trāhi māṁ mātaraṁ caiva tapo yaccārjitaṁ mayā ,
ātmānaṁ pātakebhyaśca bhavādya cirakārikaḥ.
52. trāhi mām mātaram ca eva tapaḥ yat ca ārjitam mayā
ātmānam pātakebhyaḥ ca bhava adya cirakārikaḥ
52. cirakārika adya cirakārikaḥ bhava mām ca mātaram ca
yat mayā ārjitam tapaḥ ca ātmānam pātakebhyaḥ ca trāhi
52. O Chirakārika, protect me, and my mother, and the spiritual merit (tapas) that I have earned, and protect myself (ātman) from sins, by being a procrastinator today.
सहजं चिरकारित्वं चिरप्राज्ञतया तव ।
सफलं तत्तवाद्यास्तु भवाद्य चिरकारिकः ॥५३॥
53. sahajaṁ cirakāritvaṁ ciraprājñatayā tava ,
saphalaṁ tattavādyāstu bhavādya cirakārikaḥ.
53. sahajam cirakāritvam ciraprājñatayā tava saphalam
tat tava adya astu bhava adya cirakārikaḥ
53. tava sahajam cirakāritvam ciraprājñatayā tat
adya saphalam tava astu adya cirakārikaḥ bhava
53. Your innate slowness in action (cirakāritva), which arises from your mature wisdom, may that be fruitful for you today. Continue to be a procrastinator (Chirakārika) today.
चिरमाशंसितो मात्रा चिरं गर्भेण धारितः ।
सफलं चिरकारित्वं कुरु त्वं चिरकारिक ॥५४॥
54. ciramāśaṁsito mātrā ciraṁ garbheṇa dhāritaḥ ,
saphalaṁ cirakāritvaṁ kuru tvaṁ cirakārika.
54. ciram āśaṃsitaḥ mātrā ciram garbheṇa dhāritaḥ
saphalam cirakāritvam kuru tvam cirakārika
54. cirakārika tvam mātrā ciram āśaṃsitaḥ ciram
garbheṇa dhāritaḥ saphalam cirakāritvam kuru
54. O Chirakārika, you were desired by your mother for a long time, and carried in her womb for a long time. Make your slowness in action (cirakāritva) fruitful!
चिरायते च संतापाच्चिरं स्वपिति वारितः ।
आवयोश्चिरसंतापादवेक्ष्य चिरकारिक ॥५५॥
55. cirāyate ca saṁtāpācciraṁ svapiti vāritaḥ ,
āvayościrasaṁtāpādavekṣya cirakārika.
55. cirāyate ca saṃtāpāt ciram svapiti vāritaḥ
āvayoḥ cirasaṃtāpāt avekṣya cirakārika
55. cirakārika āvayoḥ cirasaṃtāpāt avekṣya ca
saṃtāpāt cirāyate vāritaḥ ciram svapiti
55. One procrastinates due to anguish, and being hindered, sleeps for a long time. O Cirakārika, considering the prolonged suffering endured by both of us...
एवं स दुःखितो राजन्महर्षिर्गौतमस्तदा ।
चिरकारिं ददर्शाथ पुत्रं स्थितमथान्तिके ॥५६॥
56. evaṁ sa duḥkhito rājanmaharṣirgautamastadā ,
cirakāriṁ dadarśātha putraṁ sthitamathāntike.
56. evam sa duḥkhitaḥ rājan maharṣiḥ gautamaḥ tadā
cirakārim dadarśa atha putram sthitam atha antike
56. rājan evam tadā saḥ duḥkhitaḥ maharṣiḥ gautamaḥ
atha sthitam antike putram cirakārim dadarśa
56. O King, thus, at that time, that great sage Gautama, feeling distressed, then saw his son Cirakāri standing nearby.
चिरकारी तु पितरं दृष्ट्वा परमदुःखितः ।
शस्त्रं त्यक्त्वा ततो मूर्ध्ना प्रसादायोपचक्रमे ॥५७॥
57. cirakārī tu pitaraṁ dṛṣṭvā paramaduḥkhitaḥ ,
śastraṁ tyaktvā tato mūrdhnā prasādāyopacakrame.
57. cirakārī tu pitaram dṛṣṭvā paramaduḥkhitaḥ
śastram tyaktvā tataḥ mūrdhnā prasādāya upacakrame
57. tu cirakārī pitaram dṛṣṭvā paramaduḥkhitaḥ
śastram tyaktvā tataḥ mūrdhnā prasādāya upacakrame
57. But Cirakāri, having seen his father, became extremely distressed. Then, having abandoned his weapon, he bowed his head to seek his favor.
गौतमस्तु सुतं दृष्ट्वा शिरसा पतितं भुवि ।
पत्नीं चैव निराकारां परामभ्यगमन्मुदम् ॥५८॥
58. gautamastu sutaṁ dṛṣṭvā śirasā patitaṁ bhuvi ,
patnīṁ caiva nirākārāṁ parāmabhyagamanmudam.
58. gautamaḥ tu sutam dṛṣṭvā śirasā patitam bhuvi
patnīm ca eva nirākārām parām abhyagamat mudam
58. tu gautamaḥ śirasā bhuvi patitam sutam dṛṣṭvā
ca eva nirākārām patnīm parām mudam abhyagamat
58. But Gautama, having seen his son fallen to the ground with his head (bowed), and his wife, who had been formless, attained supreme joy.
न हि सा तेन संभेदं पत्नी नीता महात्मना ।
विजने चाश्रमस्थेन पुत्रश्चापि समाहितः ॥५९॥
59. na hi sā tena saṁbhedaṁ patnī nītā mahātmanā ,
vijane cāśramasthena putraścāpi samāhitaḥ.
59. na hi sā tena saṃbhedam patnī nītā mahātmanā
vijane ca āśramas_thena putraḥ ca api samāhitaḥ
59. na hi sā patnī tena mahātmanā āśramas_thena
vijane saṃbhedam nītā ca putraḥ api samāhitaḥ
59. Indeed, that wife was not brought into intimate union by that great soul (mahātman) who dwelled in a secluded place (vijane) in the hermitage (āśrama); and the son was also established in a similar manner.
हन्यात्त्वनपवादेन शस्त्रपाणौ सुते स्थिते ।
विनीतं प्रश्नयित्वा च व्यवस्येदात्मकर्मसु ॥६०॥
60. hanyāttvanapavādena śastrapāṇau sute sthite ,
vinītaṁ praśnayitvā ca vyavasyedātmakarmasu.
60. hanyāt tu anapavādena śastrapāṇau sute sthite
vinītam praśnayitvā ca vyavasyet ātmakarmasu
60. tu anapavādena śastrapāṇau sute sthite (sati) (janaḥ)
hanyāt ca vinītam praśnayitvā ātmakarmasu vyavasyet
60. Indeed, one should kill without incurring blame if a son stands with a weapon in hand. And having consulted a humble (vinītam) person, one should then devote oneself to one's own activities (karma).
बुद्धिश्चासीत्सुतं दृष्ट्वा पितुश्चरणयोर्नतम् ।
शस्त्रग्रहणचापल्यं संवृणोति भयादिति ॥६१॥
61. buddhiścāsītsutaṁ dṛṣṭvā pituścaraṇayornatam ,
śastragrahaṇacāpalyaṁ saṁvṛṇoti bhayāditi.
61. buddhiḥ ca āsīt sutam dṛṣṭvā pituḥ caraṇayoḥ
natam śastragrahaṇacāpalyam saṃvṛṇoti bhayāt iti
61. sutam pituḥ caraṇayoḥ natam dṛṣṭvā buddhiḥ ca āsīt
(ayam) bhayāt śastragrahaṇacāpalyam saṃvṛṇoti iti
61. And having seen the son bowed at the father's feet, the thought (buddhi) arose: 'He conceals his rashness in taking up arms out of fear.'
ततः पित्रा चिरं स्तुत्वा चिरं चाघ्राय मूर्धनि ।
चिरं दोर्भ्यां परिष्वज्य चिरं जीवेत्युदाहृतः ॥६२॥
62. tataḥ pitrā ciraṁ stutvā ciraṁ cāghrāya mūrdhani ,
ciraṁ dorbhyāṁ pariṣvajya ciraṁ jīvetyudāhṛtaḥ.
62. tataḥ pitrā ciram stutvā ciram ca āghrāya mūrdhani
ciram dorbhyām pariṣvajya ciram jīva iti udāhṛtaḥ
62. tataḥ pitrā ciram stutvā ciram ca mūrdhani āghrāya
ciram dorbhyām pariṣvajya "ciram jīva" iti udāhṛtaḥ
62. Then, having praised him for a long time, having kissed him on the head for a long time, and having embraced him with his two arms for a long time, the father (pitrā) said, 'Live long!'
एवं स गौतमः पुत्रं प्रीतिहर्षसमन्वितः ।
अभिनन्द्य महाप्राज्ञ इदं वचनमब्रवीत् ॥६३॥
63. evaṁ sa gautamaḥ putraṁ prītiharṣasamanvitaḥ ,
abhinandya mahāprājña idaṁ vacanamabravīt.
63. evam sa gautamaḥ putram prītiharṣasamanvitaḥ
abhinandya mahāprājña idam vacanam abravīt
63. evam prītiharṣasamanvitaḥ mahāprājña sa
gautamaḥ putram abhinandya idam vacanam abravīt
63. Thus, Gautama, filled with joy and delight, praised his son. The extremely wise one then spoke these words.
चिरकारिक भद्रं ते चिरकारी चिरं भव ।
चिरायमाणे त्वयि च चिरमस्मि सुदुःखितः ॥६४॥
64. cirakārika bhadraṁ te cirakārī ciraṁ bhava ,
cirāyamāṇe tvayi ca ciramasmi suduḥkhitaḥ.
64. cirakārika bhadram te cirakārī ciram bhava
cirāyamāṇe tvayi ca ciram asmi suduḥkhitaḥ
64. cirakārika te bhadram cirakārī ciram bhava
ca tvayi cirāyamāṇe ciram asmi suduḥkhitaḥ
64. O Cirakārika, may good fortune be yours! May you long remain a 'long-doer' (one who acts after due deliberation). And because you delayed, I was greatly distressed for a long time.
गाथाश्चाप्यब्रवीद्विद्वान्गौतमो मुनिसत्तमः ।
चिरकारिषु धीरेषु गुणोद्देशसमाश्रयात् ॥६५॥
65. gāthāścāpyabravīdvidvāngautamo munisattamaḥ ,
cirakāriṣu dhīreṣu guṇoddeśasamāśrayāt.
65. gāthāḥ ca api abravīt vidvān gautamaḥ munisattamaḥ
cirakāriṣu dhīreṣu guṇoddeśasamāśrayāt
65. ca api vidvān munisattamaḥ gautamaḥ cirakāriṣu
dhīreṣu guṇoddeśasamasrayāt gāthāḥ abravīt
65. And the wise Gautama, the best of sages, also spoke verses. These were based on the enumeration of virtues found in those who act deliberately (cirakārin) and are steadfast.
चिरेण मित्रं बध्नीयाच्चिरेण च कृतं त्यजेत् ।
चिरेण हि कृतं मित्रं चिरं धारणमर्हति ॥६६॥
66. cireṇa mitraṁ badhnīyāccireṇa ca kṛtaṁ tyajet ,
cireṇa hi kṛtaṁ mitraṁ ciraṁ dhāraṇamarhati.
66. cireṇa mitram badhnīyāt cireṇa ca kṛtam tyajet
cireṇa hi kṛtam mitram ciram dhāraṇam arhati
66. cireṇa mitram badhnīyāt ca cireṇa kṛtam tyajet
hi cireṇa kṛtam mitram ciram dhāraṇam arhati
66. One should cultivate friendships slowly, and similarly, one should abandon a completed task or decision slowly. For a friend gained through long association truly deserves to be maintained for a long time.
रागे दर्पे च माने च द्रोहे पापे च कर्मणि ।
अप्रिये चैव कर्तव्ये चिरकारी प्रशस्यते ॥६७॥
67. rāge darpe ca māne ca drohe pāpe ca karmaṇi ,
apriye caiva kartavye cirakārī praśasyate.
67. rāge darpe ca māne ca drohe pāpe ca karmaṇi
apriye ca eva kartavye cirakārī praśasyate
67. cirakārī rāge darpe ca māne ca drohe pāpe ca
karmaṇi apriye ca eva kartavye praśasyate
67. One who acts slowly and deliberately is praised when dealing with passion, pride, conceit, malice, sinful actions (karma), and even unpleasant duties.
बन्धूनां सुहृदां चैव भृत्यानां स्त्रीजनस्य च ।
अव्यक्तेष्वपराधेषु चिरकारी प्रशस्यते ॥६८॥
68. bandhūnāṁ suhṛdāṁ caiva bhṛtyānāṁ strījanasya ca ,
avyakteṣvaparādheṣu cirakārī praśasyate.
68. bandhūnām suhṛdām ca eva bhṛtyānām strījanasya
ca avyakteṣu aparādheṣu cirakārī praśasyate
68. cirakārī bandhūnām suhṛdām ca eva bhṛtyānām
strījanasya ca avyakteṣu aparādheṣu praśasyate
68. One who acts slowly and deliberately is praised concerning the hidden faults of relatives, friends, dependents, and women.
एवं स गौतमस्तस्य प्रीतः पुत्रस्य भारत ।
कर्मणा तेन कौरव्य चिरकारितया तया ॥६९॥
69. evaṁ sa gautamastasya prītaḥ putrasya bhārata ,
karmaṇā tena kauravya cirakāritayā tayā.
69. evam saḥ gautamaḥ tasya prītaḥ putrasya
bhārata karmaṇā tena kauravya cirakāritayā tayā
69. bhārata kauravya evam saḥ gautamaḥ tasya
putrasya tena karmaṇā tayā cirakāritayā prītaḥ
69. O Bhārata, O descendant of Kuru, in this way, Gautama was pleased with his son because of that action (karma) and his characteristic deliberateness.
एवं सर्वेषु कार्येषु विमृश्य पुरुषस्ततः ।
चिरेण निश्चयं कृत्वा चिरं न परितप्यते ॥७०॥
70. evaṁ sarveṣu kāryeṣu vimṛśya puruṣastataḥ ,
cireṇa niścayaṁ kṛtvā ciraṁ na paritapyate.
70. evam sarveṣu kāryeṣu vimṛśya puruṣaḥ tataḥ
cireṇa niścayam kṛtvā ciram na paritapyate
70. evam puruṣaḥ sarveṣu kāryeṣu vimṛśya tataḥ
cireṇa niścayam kṛtvā ciram na paritapyate
70. Therefore, a person (puruṣa), having pondered all matters and then having reached a decision slowly, does not regret it for a long time.
चिरं धारयते रोषं चिरं कर्म नियच्छति ।
पश्चात्तापकरं कर्म न किंचिदुपपद्यते ॥७१॥
71. ciraṁ dhārayate roṣaṁ ciraṁ karma niyacchati ,
paścāttāpakaraṁ karma na kiṁcidupapadyate.
71. ciram dhārayate roṣam ciram karma niyacchati
paścāttāpakaram karma na kiñcit upapadyate
71. ciram roṣam dhārayate ciram karma niyacchati
paścāttāpakaram karma kiñcit na upapadyate
71. One should restrain anger for a long time, and likewise control one's actions (karma) for a long time. (By doing so) no action causing regret will arise.
चिरं वृद्धानुपासीत चिरमन्वास्य पूजयेत् ।
चिरं धर्मान्निषेवेत कुर्याच्चान्वेषणं चिरम् ॥७२॥
72. ciraṁ vṛddhānupāsīta ciramanvāsya pūjayet ,
ciraṁ dharmānniṣeveta kuryāccānveṣaṇaṁ ciram.
72. ciram vṛddhān upāsīta ciram anvāsya pūjayet
ciram dharmān niṣeveta kuryāt ca anveṣaṇam ciram
72. ciram vṛddhān upāsīta ciram anvāsya pūjayet
ciram dharmān niṣeveta ciram ca anveṣaṇam kuryāt
72. One should serve elders for a long time; having attended to them for a long time, one should honor them. One should practice the natural laws (dharma) for a long time, and diligently pursue inquiry for a long time.
चिरमन्वास्य विदुषश्चिरं शिष्टान्निषेव्य च ।
चिरं विनीय चात्मानं चिरं यात्यनवज्ञताम् ॥७३॥
73. ciramanvāsya viduṣaściraṁ śiṣṭānniṣevya ca ,
ciraṁ vinīya cātmānaṁ ciraṁ yātyanavajñatām.
73. ciram anvāsya viduṣaḥ ciram śiṣṭān niṣevya ca
ciram vinīya ca ātmānam ciram yāti anavajñatām
73. ciram viduṣaḥ anvāsya ciram śiṣṭān ca niṣevya
ciram ātmānam ca vinīya ciram anavajñatām yāti
73. Having attended upon the wise for a long time, and having cultivated the company of the disciplined (śiṣṭa) for a long time, and having disciplined oneself (ātman) for a long time, one then attains lasting respect.
ब्रुवतश्च परस्यापि वाक्यं धर्मोपसंहितम् ।
चिरं पृच्छेच्चिरं ब्रूयाच्चिरं न परिभूयते ॥७४॥
74. bruvataśca parasyāpi vākyaṁ dharmopasaṁhitam ,
ciraṁ pṛcchecciraṁ brūyācciraṁ na paribhūyate.
74. bruvataḥ ca parasya api vākyam dharmopasaṃhitam
ciram pṛcchet ciram brūyāt ciram na paribhūyate
74. parasya bruvataḥ api dharmopasaṃhitam vākyam ca
ciram pṛcchet ciram brūyāt ciram na paribhūyate
74. And even if another person speaks a statement imbued with natural law (dharma), one should inquire about it for a long time and speak about it for a long time. (By doing so) one will not be humiliated for a long time.
उपास्य बहुलास्तस्मिन्नाश्रमे सुमहातपाः ।
समाः स्वर्गं गतो विप्रः पुत्रेण सहितस्तदा ॥७५॥
75. upāsya bahulāstasminnāśrame sumahātapāḥ ,
samāḥ svargaṁ gato vipraḥ putreṇa sahitastadā.
75. upāsya bahulāḥ tasmin āśrame sumahātapāḥ samāḥ
svargaṃ gataḥ vipraḥ putreṇa sahitaḥ tadā
75. vipraḥ sumahātapāḥ tasmin āśrame bahulāḥ samāḥ
upāsya putreṇa sahitaḥ tadā svargaṃ gataḥ
75. That Brahmin, who had performed great austerities (tapas), after staying for many years in that hermitage, then ascended to heaven accompanied by his son.