Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-15, chapter-7

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
स्पृश मां पाणिना भूयः परिष्वज च पाण्डव ।
जीवामीव हि संस्पर्शात्तव राजीवलोचन ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
spṛśa māṁ pāṇinā bhūyaḥ pariṣvaja ca pāṇḍava ,
jīvāmīva hi saṁsparśāttava rājīvalocana.
1. Dhṛtarāṣṭra uvāca spṛśa mām pāṇinā bhūyaḥ pariṣvaja
ca Pāṇḍava jīvāmi iva hi saṃsparśāt tava rājīvalocana
1. Dhṛtarāṣṭra uvāca Pāṇḍava rājīvalocana bhūyaḥ pāṇinā
mām spṛśa ca pariṣvaja hi tava saṃsparśāt iva jīvāmi
1. Dhṛtarāṣṭra spoke: "Touch me again with your hand and embrace me, O Pāṇḍava. Indeed, by your touch, O lotus-eyed one, I feel as if I am alive again."
मूर्धानं च तवाघ्रातुमिच्छामि मनुजाधिप ।
पाणिभ्यां च परिस्प्रष्टुं प्राणा हि न जहुर्मम ॥२॥
2. mūrdhānaṁ ca tavāghrātumicchāmi manujādhipa ,
pāṇibhyāṁ ca parispraṣṭuṁ prāṇā hi na jahurmama.
2. mūrdhānam ca tava āghrātum icchāmi manujādhipa
pāṇibhyām ca parisprastum prāṇāḥ hi na jahuḥ mama
2. manujādhipa ca tava mūrdhānam āghrātum icchāmi ca
pāṇibhyām parisprastum hi mama prāṇāḥ na jahuḥ
2. And, O lord of men, I wish to smell your head. Indeed, my life-breaths have not yet abandoned me, and I desire to embrace (you) with both hands.
अष्टमो ह्यद्य कालोऽयमाहारस्य कृतस्य मे ।
येनाहं कुरुशार्दूल न शक्नोमि विचेष्टितुम् ॥३॥
3. aṣṭamo hyadya kālo'yamāhārasya kṛtasya me ,
yenāhaṁ kuruśārdūla na śaknomi viceṣṭitum.
3. aṣṭamaḥ hi adya kālaḥ ayam āhārasya kṛtasya me
yena aham kuruśārdūla na śaknomi viceṣṭitum
3. kuruśārdūla hi adya ayam me kṛtasya āhārasya
aṣṭamaḥ kālaḥ yena aham viceṣṭitum na śaknomi
3. Indeed, O tiger among the Kurus, this is the eighth time today that I have consumed food, because of which I am unable to move about.
व्यायामश्चायमत्यर्थं कृतस्त्वामभियाचता ।
ततो ग्लानमनास्तात नष्टसंज्ञ इवाभवम् ॥४॥
4. vyāyāmaścāyamatyarthaṁ kṛtastvāmabhiyācatā ,
tato glānamanāstāta naṣṭasaṁjña ivābhavam.
4. vyāyāmaḥ ca ayam atyartham kṛtaḥ tvām abhiyācatā
tataḥ glānamanāḥ tāta naṣṭasaṃjñaḥ iva abhavam
4. ca ayam atyartham vyāyāmaḥ tvām abhiyācatā kṛtaḥ
tataḥ tāta glānamanāḥ naṣṭasaṃjñaḥ iva abhavam
4. And this great exertion was made by me while entreating you. Therefore, O dear one, I became weary in mind, as if having lost consciousness.
तवामृतसमस्पर्शं हस्तस्पर्शमिमं विभो ।
लब्ध्वा संजीवितोऽस्मीति मन्ये कुरुकुलोद्वह ॥५॥
5. tavāmṛtasamasparśaṁ hastasparśamimaṁ vibho ,
labdhvā saṁjīvito'smīti manye kurukulodvaha.
5. tava amṛtasamasparśam hastasparśam imam vibho
labdhvā saṃjīvitaḥ asmi iti manye kurukulodvaha
5. vibho kurukulodvaha tava amṛtasamasparśam imam
hastasparśam labdhvā saṃjīvitaḥ asmi iti manye
5. O mighty one, O upholder of the Kuru lineage, having received this touch of your hand, which is like nectar, I consider myself to have been brought back to life.
वैशंपायन उवाच ।
एवमुक्तस्तु कौन्तेयः पित्रा ज्येष्ठेन भारत ।
पस्पर्श सर्वगात्रेषु सौहार्दात्तं शनैस्तदा ॥६॥
6. vaiśaṁpāyana uvāca ,
evamuktastu kaunteyaḥ pitrā jyeṣṭhena bhārata ,
pasparśa sarvagātreṣu sauhārdāttaṁ śanaistadā.
6. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca evam uktaḥ tu kaunteyaḥ pitrā jyeṣṭhena
bhārata pasparśa sarvagātreṣu sauhārdāt tam śanaiḥ tadā
6. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca bhārata evam jyeṣṭhena pitrā uktaḥ tu
kaunteyaḥ tadā sauhārdāt tam sarvagātreṣu śanaiḥ pasparśa
6. Vaiśampāyana said: 'O Bhārata, thus addressed by his elder father, the son of Kunti (Arjuna), out of affection, then slowly touched him on all his limbs.'
उपलभ्य ततः प्राणान्धृतराष्ट्रो महीपतिः ।
बाहुभ्यां संपरिष्वज्य मूर्ध्न्याजिघ्रत पाण्डवम् ॥७॥
7. upalabhya tataḥ prāṇāndhṛtarāṣṭro mahīpatiḥ ,
bāhubhyāṁ saṁpariṣvajya mūrdhnyājighrata pāṇḍavam.
7. upalabhya tataḥ prāṇān dhṛtarāṣṭraḥ mahīpatiḥ
bāhubhyām saṃpariṣvajya mūrdhni ājighrata pāṇḍavam
7. tataḥ prāṇān upalabhya mahīpatiḥ dhṛtarāṣṭraḥ
bāhubhyām pāṇḍavam saṃpariṣvajya mūrdhni ājighrata
7. Then, having regained his life (prāṇa), King Dhṛtarāṣṭra embraced the Pāṇḍava (Arjuna) with both his arms and kissed him on the head.
विदुरादयश्च ते सर्वे रुरुदुर्दुःखिता भृशम् ।
अतिदुःखाच्च राजानं नोचुः किंचन पाण्डवाः ॥८॥
8. vidurādayaśca te sarve rurudurduḥkhitā bhṛśam ,
atiduḥkhācca rājānaṁ nocuḥ kiṁcana pāṇḍavāḥ.
8. vidurādayaḥ ca te sarve ruruduḥ duḥkhitā bhṛśam
atiduḥkhāt ca rājānam na ūcuḥ kiṃcana pāṇḍavāḥ
8. ca vidurādayaḥ te sarve duḥkhitāḥ bhṛśam ruruduḥ
ca pāṇḍavāḥ atiduḥkhāt rājānam kiṃcana na ūcuḥ
8. And Vidura and all the others, greatly distressed, wept intensely. And the Pāṇḍavas, overwhelmed by extreme sorrow, could say nothing to the king.
गान्धारी त्वेव धर्मज्ञा मनसोद्वहती भृशम् ।
दुःखान्यवारयद्राजन्मैवमित्येव चाब्रवीत् ॥९॥
9. gāndhārī tveva dharmajñā manasodvahatī bhṛśam ,
duḥkhānyavārayadrājanmaivamityeva cābravīt.
9. gāndhārī tu eva dharmajñā manasā udvahatī bhṛśam
duḥkhāni avārayat rājan mā evam iti eva ca abravīt
9. gāndhārī dharmajñā tu eva manasā bhṛśam duḥkhāni
udvahatī rājan avārayat ca evam iti eva abravīt
9. Gandhari, who was indeed knowledgeable of natural law (dharma) and greatly burdened by sorrows in her mind, restrained her grief, O King, and simply said, "Not in this manner!"
इतरास्तु स्त्रियः सर्वाः कुन्त्या सह सुदुःखिताः ।
नेत्रैरागतविक्लेदैः परिवार्य स्थिताभवन् ॥१०॥
10. itarāstu striyaḥ sarvāḥ kuntyā saha suduḥkhitāḥ ,
netrairāgatavikledaiḥ parivārya sthitābhavan.
10. itarāḥ tu striyaḥ sarvāḥ kuntyā saha suduḥkhitāḥ
netraiḥ āgatavikledeḥ parivārya sthitāḥ abhavan
10. tu itarāḥ sarvāḥ striyaḥ kuntyā saha suduḥkhitāḥ
netraiḥ āgatavikledeḥ parivārya sthitāḥ abhavan
10. The other women, all of them, being greatly distressed along with Kunti, stood surrounding them, their eyes clouded with tears.
अथाब्रवीत्पुनर्वाक्यं धृतराष्ट्रो युधिष्ठिरम् ।
अनुजानीहि मां राजंस्तापस्ये भरतर्षभ ॥११॥
11. athābravītpunarvākyaṁ dhṛtarāṣṭro yudhiṣṭhiram ,
anujānīhi māṁ rājaṁstāpasye bharatarṣabha.
11. atha abravīt punaḥ vākyam dhṛtarāṣṭraḥ yudhiṣṭhiram
anujānīhi mām rājan tāpasye bharatarṣabha
11. atha dhṛtarāṣṭraḥ punaḥ yudhiṣṭhiram vākyam
abravīt rājan bharatarṣabha mām tāpasye anujānīhi
11. Then Dhritarashtra spoke again to Yudhishthira: "O King, O best of Bharatas, permit me to undertake asceticism."
ग्लायते मे मनस्तात भूयो भूयः प्रजल्पतः ।
न मामतः परं पुत्र परिक्लेष्टुमिहार्हसि ॥१२॥
12. glāyate me manastāta bhūyo bhūyaḥ prajalpataḥ ,
na māmataḥ paraṁ putra parikleṣṭumihārhasi.
12. glāyate me manaḥ tāta bhūyaḥ bhūyaḥ prajalpataḥ
na mām atas param putra parikleṣṭum iha arhasi
12. tāta me manaḥ bhūyaḥ bhūyaḥ prajalpataḥ glāyate
atas param putra iha mām parikleṣṭum na arhasi
12. My mind, O dear one, is becoming weary from speaking repeatedly. So, O son, you should not torment me further in this matter.
तस्मिंस्तु कौरवेन्द्रे तं तथा ब्रुवति पाण्डवम् ।
सर्वेषामवरोधानामार्तनादो महानभूत् ॥१३॥
13. tasmiṁstu kauravendre taṁ tathā bruvati pāṇḍavam ,
sarveṣāmavarodhānāmārtanādo mahānabhūt.
13. tasmin tu kauravendre tam tathā bruvati pāṇḍavam
sarveṣām avarodhanām ārtanādaḥ mahān abhūt
13. tasmin kauravendre taṃ pāṇḍavam tathā bruvati
tu sarveṣām avarodhanām mahān ārtanādaḥ abhūt
13. When that lord of the Kauravas spoke thus to the son of Pāṇḍu, a great cry of distress arose from all the women in the inner chambers.
दृष्ट्वा कृशं विवर्णं च राजानमतथोचितम् ।
उपवासपरिश्रान्तं त्वगस्थिपरिवारितम् ॥१४॥
14. dṛṣṭvā kṛśaṁ vivarṇaṁ ca rājānamatathocitam ,
upavāsapariśrāntaṁ tvagasthiparivāritam.
14. dṛṣṭvā kṛśam vivarṇam ca rājānam atathocitam
upavāsapariśrāntam tvagasthiparivāritam
14. kṛśam vivarṇam ca atathocitam upavāsapariśrāntam
tvagasthiparivāritam rājānam dṛṣṭvā
14. Seeing the king (Dhṛtarāṣṭra) emaciated, discolored, and in an unfitting state, exhausted by fasting, and covered only by skin and bones.
धर्मपुत्रः स पितरं परिष्वज्य महाभुजः ।
शोकजं बाष्पमुत्सृज्य पुनर्वचनमब्रवीत् ॥१५॥
15. dharmaputraḥ sa pitaraṁ pariṣvajya mahābhujaḥ ,
śokajaṁ bāṣpamutsṛjya punarvacanamabravīt.
15. dharmaputraḥ sa pitaram pariṣvajya mahābhujaḥ
śokajam bāṣpam utsṛjya punaḥ vacanam abravīt
15. saḥ mahābhujaḥ dharmaputraḥ pitaram pariṣvajya
śokajam bāṣpam utsṛjya punaḥ vacanam abravīt
15. That son of dharma (righteousness) (Yudhiṣṭhira), the great-armed one, having embraced his father, and shedding tears born of sorrow, spoke again.
न कामये नरश्रेष्ठ जीवितं पृथिवीं तथा ।
यथा तव प्रियं राजंश्चिकीर्षामि परंतप ॥१६॥
16. na kāmaye naraśreṣṭha jīvitaṁ pṛthivīṁ tathā ,
yathā tava priyaṁ rājaṁścikīrṣāmi paraṁtapa.
16. na kāmaye naraśreṣṭha jīvitam pṛthivīm tathā
yathā tava priyam rājan cikirṣāmi paraṃtapa
16. naraśreṣṭha paraṃtapa rājan yathā tava priyam
cikīrṣāmi tathā jīvitam pṛthivīm na kāmaye
16. O best among men, O vanquisher of foes! I do not desire life or this earth in the same way that I wish to do what is pleasing to you, O King.
यदि त्वहमनुग्राह्यो भवतो दयितोऽपि वा ।
क्रियतां तावदाहारस्ततो वेत्स्यामहे वयम् ॥१७॥
17. yadi tvahamanugrāhyo bhavato dayito'pi vā ,
kriyatāṁ tāvadāhārastato vetsyāmahe vayam.
17. yadi tu aham anugrāhyaḥ bhavataḥ dayitaḥ api vā
kriyatām tāvat āhāraḥ tataḥ vetsyāmahe vayam
17. yadi tu aham bhavataḥ anugrāhyaḥ api vā dayitaḥ
kriyatām tāvat āhāraḥ tataḥ vayam vetsyāmahe
17. If I am to be favored by you, or even if I am dear to you, let a meal be prepared first. Then, we will know [what to do].
ततोऽब्रवीन्महातेजा धर्मपुत्रं स पार्थिवः ।
अनुज्ञातस्त्वया पुत्र भुञ्जीयामिति कामये ॥१८॥
18. tato'bravīnmahātejā dharmaputraṁ sa pārthivaḥ ,
anujñātastvayā putra bhuñjīyāmiti kāmaye.
18. tataḥ abravīt mahātejāḥ dharmaputram saḥ pārthivaḥ
anujñātaḥ tvayā putra bhuñjīya iti kāmaye
18. tataḥ saḥ mahātejāḥ pārthivaḥ dharmaputram
abravīt putra tvayā anujñātaḥ bhuñjīya iti kāmaye
18. Then that greatly glorious king spoke to the son of (dharma) [dharma]: 'O son, I desire to eat, if I am permitted by you.'
इति ब्रुवति राजेन्द्रे धृतराष्ट्रे युधिष्ठिरम् ।
ऋषिः सत्यवतीपुत्रो व्यासोऽभ्येत्य वचोऽब्रवीत् ॥१९॥
19. iti bruvati rājendre dhṛtarāṣṭre yudhiṣṭhiram ,
ṛṣiḥ satyavatīputro vyāso'bhyetya vaco'bravīt.
19. iti bruvati rājendre dhṛtarāṣṭre yudhiṣṭhiram ṛṣiḥ
satyavatīputraḥ vyāsaḥ abhyetya vacaḥ abravīt
19. iti rājendre dhṛtarāṣṭre yudhiṣṭhiram bruvati ṛṣiḥ
satyavatīputraḥ vyāsaḥ abhyetya vacaḥ abravīt
19. As the king Dhṛtarāṣṭra was speaking thus to Yudhiṣṭhira, the sage, Vyāsa, son of Satyavatī, came forward and spoke these words.