Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-6, chapter-82

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
विरथं तं समासाद्य चित्रसेनं मनस्विनम् ।
रथमारोपयामास विकर्णस्तनयस्तव ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
virathaṁ taṁ samāsādya citrasenaṁ manasvinam ,
rathamāropayāmāsa vikarṇastanayastava.
1. saṃjaya uvāca viratham tam samāsādya citrasenam
manasvinam ratham āropayāmāsa vikarṇaḥ tanayaḥ tava
1. saṃjaya uvāca tava tanayaḥ vikarṇaḥ viratham
manasvinam tam citrasenam samāsādya ratham āropayāmāsa
1. Sañjaya said: Your son Vikarṇa, having approached that chariotiess and noble-minded Citrasena, helped him mount a chariot.
तस्मिंस्तथा वर्तमाने तुमुले संकुले भृशम् ।
भीष्मः शांतनवस्तूर्णं युधिष्ठिरमुपाद्रवत् ॥२॥
2. tasmiṁstathā vartamāne tumule saṁkule bhṛśam ,
bhīṣmaḥ śāṁtanavastūrṇaṁ yudhiṣṭhiramupādravat.
2. tasmin tathā vartamāne tumule saṃkule bhṛśam
bhīṣmaḥ śāntanavaḥ tūrṇam yudhiṣṭhiram upādravat
2. tathā tasmin tumule bhṛśam saṃkule vartamāne
bhīṣmaḥ śāntanavaḥ tūrṇam yudhiṣṭhiram upādravat
2. As that fierce and confused battle was raging so intensely, Bhīṣma, the son of Śāntanu, swiftly rushed towards Yudhiṣṭhira.
ततः सरथनागाश्वाः समकम्पन्त सृञ्जयाः ।
मृत्योरास्यमनुप्राप्तं मेनिरे च युधिष्ठिरम् ॥३॥
3. tataḥ sarathanāgāśvāḥ samakampanta sṛñjayāḥ ,
mṛtyorāsyamanuprāptaṁ menire ca yudhiṣṭhiram.
3. tataḥ sarathanāgāśvāḥ samakampanta sṛñjayāḥ
mṛtyoḥ āsyām anuprāptam menire ca yudhiṣṭhiram
3. tataḥ sarathanāgāśvāḥ sṛñjayāḥ samakampanta ca
yudhiṣṭhiram mṛtyoḥ āsyām anuprāptam menire
3. Then, the Sañjayas, with their chariots, elephants, and horses, trembled, and they considered Yudhiṣṭhira to have reached the mouth of death.
युधिष्ठिरोऽपि कौरव्यो यमाभ्यां सहितः प्रभुः ।
महेष्वासं नरव्याघ्रं भीष्मं शांतनवं ययौ ॥४॥
4. yudhiṣṭhiro'pi kauravyo yamābhyāṁ sahitaḥ prabhuḥ ,
maheṣvāsaṁ naravyāghraṁ bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ yayau.
4. yudhiṣṭhiraḥ api kauravyaḥ yamābhyām sahitaḥ prabhuḥ
maheṣvāsām naravyāghram bhīṣmam śāntanavam yayāu
4. api kauravyaḥ prabhuḥ yudhiṣṭhiraḥ yamābhyām sahitaḥ
maheṣvāsām naravyāghram śāntanavam bhīṣmam yayāu
4. Yudhiṣṭhira, the mighty scion of Kuru, accompanied by the two Yamas (Nakula and Sahadeva), also went towards Bhīṣma, the son of Śāntanu, that great archer and tiger among men.
ततः शरसहस्राणि प्रमुञ्चन्पाण्डवो युधि ।
भीष्मं संछादयामास यथा मेघो दिवाकरम् ॥५॥
5. tataḥ śarasahasrāṇi pramuñcanpāṇḍavo yudhi ,
bhīṣmaṁ saṁchādayāmāsa yathā megho divākaram.
5. tataḥ śarasahasrāṇi pramuñcan pāṇḍavaḥ yudhi
bhīṣmam saṃchādayāmāsa yathā meghaḥ divākaram
5. pāṇḍavaḥ yudhi śarasahasrāṇi pramuñcan tataḥ
bhīṣmam saṃchādayāmāsa yathā meghaḥ divākaram
5. Then, the son of Pāṇḍu, showering thousands of arrows in battle, covered Bhīṣma, just as a cloud covers the sun.
तेन सम्यक्प्रणीतानि शरजालानि भारत ।
प्रतिजग्राह गाङ्गेयः शतशोऽथ सहस्रशः ॥६॥
6. tena samyakpraṇītāni śarajālāni bhārata ,
pratijagrāha gāṅgeyaḥ śataśo'tha sahasraśaḥ.
6. tena samyak praṇītāni śarajālāni bhārata
pratijagrāha gāṅgeyaḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ
6. bhārata tena samyak praṇītāni śarajālāni
gāṅgeyaḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ pratijagrāha
6. O descendant of Bharata, the son of Gaṅgā (Bhīṣma) received those perfectly discharged volleys of arrows by the hundreds and by the thousands.
तथैव शरजालानि भीष्मेणास्तानि मारिष ।
आकाशे समदृश्यन्त खगमानां व्रजा इव ॥७॥
7. tathaiva śarajālāni bhīṣmeṇāstāni māriṣa ,
ākāśe samadṛśyanta khagamānāṁ vrajā iva.
7. tathā eva śarajālāni bhīṣmeṇa astāni māriṣa
ākāśe samadṛśyanta khagamānām vrajāḥ iva
7. māriṣa tathā eva bhīṣmeṇa astāni śarajālāni
ākāśe khagamānām vrajāḥ iva samadṛśyanta
7. O respected one, similarly, the volleys of arrows released by Bhīṣma appeared in the sky like flocks of birds.
निमेषार्धाच्च कौन्तेयं भीष्मः शांतनवो युधि ।
अदृश्यं समरे चक्रे शरजालेन भागशः ॥८॥
8. nimeṣārdhācca kaunteyaṁ bhīṣmaḥ śāṁtanavo yudhi ,
adṛśyaṁ samare cakre śarajālena bhāgaśaḥ.
8. nimeṣārdhāt ca kaunteyam bhīṣmaḥ śāntanavaḥ
yudhi adṛśyam samare cakre śarajālena bhāgaśaḥ
8. ca yudhi bhīṣmaḥ śāntanavaḥ nimeṣārdhāt kaunteyam
samare śarajālena bhāgaśaḥ adṛśyam cakre
8. And in half a moment, Bhīṣma, son of Śāntanu, made the son of Kuntī (Arjuna) invisible in battle, covering him with volleys of arrows piece by piece.
ततो युधिष्ठिरो राजा कौरव्यस्य महात्मनः ।
नाराचं प्रेषयामास क्रुद्ध आशीविषोपमम् ॥९॥
9. tato yudhiṣṭhiro rājā kauravyasya mahātmanaḥ ,
nārācaṁ preṣayāmāsa kruddha āśīviṣopamam.
9. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ rājā kauravyasya mahātmanaḥ
nārācam preṣayāmāsa kruddhaḥ āśīviṣopamam
9. tataḥ kruddhaḥ rājā yudhiṣṭhiraḥ mahātmanaḥ
kauravyasya āśīviṣopamam nārācam preṣayāmāsa
9. Then, King Yudhiṣṭhira, enraged, dispatched an arrow, venomous-snake-like, towards the great-souled Kauravya (Bhishma).
असंप्राप्तं ततस्तं तु क्षुरप्रेण महारथः ।
चिच्छेद समरे राजन्भीष्मस्तस्य धनुश्च्युतम् ॥१०॥
10. asaṁprāptaṁ tatastaṁ tu kṣurapreṇa mahārathaḥ ,
ciccheda samare rājanbhīṣmastasya dhanuścyutam.
10. asaṃprāptam tataḥ tam tu kṣurapreṇa mahārathaḥ
ciccheda samare rājan bhīṣmaḥ tasya dhanuḥ cyutam
10. rājan tu mahārathaḥ bhīṣmaḥ samare asaṃprāptam
tasya dhanuḥ cyutam tam kṣurapreṇa ciccheda
10. O King (rājan), before that arrow (tam), which was discharged from his (Yudhiṣṭhira's) bow and still in flight (asaṃprāptam), could reach, the great charioteer (mahārathaḥ) Bhishma cut it in battle (samare) with a razor-sharp arrow (kṣurapreṇa).
तं तु छित्त्वा रणे भीष्मो नाराचं कालसंमितम् ।
निजघ्ने कौरवेन्द्रस्य हयान्काञ्चनभूषणान् ॥११॥
11. taṁ tu chittvā raṇe bhīṣmo nārācaṁ kālasaṁmitam ,
nijaghne kauravendrasya hayānkāñcanabhūṣaṇān.
11. tam tu chittvā raṇe bhīṣmaḥ nārācam kālasaṃmitam
nijaghne kauravendrasya hayān kāñcanabhūṣaṇān
11. tu bhīṣmaḥ raṇe kālasaṃmitam tam nārācam chittvā
kauravendrasya kāñcanabhūṣaṇān hayān nijaghne
11. Indeed, having cut that arrow (tam nārācam), which was like (the dart of) Death (kālasaṃmitam), in battle (raṇe), Bhishma then killed the gold-adorned (kāñcanabhūṣaṇān) horses (hayān) of the chief of the Kurus (kauravendrasya, i.e., Yudhiṣṭhira).
हताश्वं तु रथं त्यक्त्वा धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
आरुरोह रथं तूर्णं नकुलस्य महात्मनः ॥१२॥
12. hatāśvaṁ tu rathaṁ tyaktvā dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
āruroha rathaṁ tūrṇaṁ nakulasya mahātmanaḥ.
12. hatāśvam tu ratham tyaktvā dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
āruroha ratham tūrṇam nakulasya mahātmanaḥ
12. tu dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ hatāśvam ratham
tyaktvā tūrṇam mahātmanaḥ nakulasya ratham āruroha
12. Indeed, having abandoned his chariot (ratham) whose horses (aśvam) were slain (hata), Yudhiṣṭhira, the son of Dharma (natural law) (dharmaputraḥ), quickly (tūrṇam) mounted (āruroha) the chariot (ratham) of the great-souled (mahātmanaḥ) Nakula.
यमावपि सुसंक्रुद्धः समासाद्य रणे तदा ।
शरैः संछादयामास भीष्मः परपुरंजयः ॥१३॥
13. yamāvapi susaṁkruddhaḥ samāsādya raṇe tadā ,
śaraiḥ saṁchādayāmāsa bhīṣmaḥ parapuraṁjayaḥ.
13. yamau api susaṃkruddhaḥ samāsādya raṇe tadā
śaraiḥ saṃchādayāmāsa bhīṣmaḥ parapuraṃjayaḥ
13. tadā bhīṣmaḥ parapuraṃjayaḥ susaṃkruddhaḥ
yamau api raṇe samāsādya śaraiḥ saṃchādayāmāsa
13. Then, Bhishma, the conqueror of enemy cities, exceedingly enraged, having confronted the two (twins) in battle, overwhelmed them with arrows.
तौ तु दृष्ट्वा महाराज भीष्मबाणप्रपीडितौ ।
जगामाथ परां चिन्तां भीष्मस्य वधकाङ्क्षया ॥१४॥
14. tau tu dṛṣṭvā mahārāja bhīṣmabāṇaprapīḍitau ,
jagāmātha parāṁ cintāṁ bhīṣmasya vadhakāṅkṣayā.
14. tau tu dṛṣṭvā mahārāja bhīṣmabāṇaprapīḍitau
jagāma atha parām cintām bhīṣmasya vadhakāṅkṣayā
14. mahārāja,
tu tau bhīṣmabāṇaprapīḍitau dṛṣṭvā,
atha (saḥ) bhīṣmasya vadhakāṅkṣayā parām cintām jagāma
14. But, O great king, having seen those two (twins) tormented by Bhishma's arrows, (Yudhishthira) then fell into deep anxiety, desiring Bhishma's death.
ततो युधिष्ठिरो वश्यान्राज्ञस्तान्समचोदयत् ।
भीष्मं शांतनवं सर्वे निहतेति सुहृद्गणान् ॥१५॥
15. tato yudhiṣṭhiro vaśyānrājñastānsamacodayat ,
bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ sarve nihateti suhṛdgaṇān.
15. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ vaśyān rājñaḥ tān samacodayat
bhīṣmam śāṃtanavam sarve nihata iti suhṛdgaṇān
15. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ tān vaśyān rājñaḥ suhṛdgaṇān samacodayat,
"sarve bhīṣmam śāṃtanavam nihata" iti
15. Then Yudhishthira urged all those obedient allied kings, saying, 'Kill Bhishma, the son of Shantanu!'
ततस्ते पार्थिवाः सर्वे श्रुत्वा पार्थस्य भाषितम् ।
महता रथवंशेन परिवव्रुः पितामहम् ॥१६॥
16. tataste pārthivāḥ sarve śrutvā pārthasya bhāṣitam ,
mahatā rathavaṁśena parivavruḥ pitāmaham.
16. tataḥ te pārthivāḥ sarve śrutvā pārthasya
bhāṣitam mahatā rathavaṃśena parivavruḥ pitāmaham
16. tataḥ pārthasya bhāṣitam śrutvā,
te sarve pārthivāḥ mahatā rathavaṃśena pitāmaham parivavruḥ
16. Then, all those kings, having heard the words of Partha (Yudhishthira), surrounded the grandfather (Bhishma) with a great host of chariots.
स समन्तात्परिवृतः पिता देवव्रतस्तव ।
चिक्रीड धनुषा राजन्पातयानो महारथान् ॥१७॥
17. sa samantātparivṛtaḥ pitā devavratastava ,
cikrīḍa dhanuṣā rājanpātayāno mahārathān.
17. saḥ samantāt parivṛtaḥ pitā devavrataḥ tava
cikrīḍa dhanuṣā rājan pātayānaḥ mahārathān
17. rājan tava pitā devavrataḥ samantāt parivṛtaḥ
mahārathān pātayānaḥ dhanuṣā saḥ cikrīḍa
17. O king, your father Devavrata, surrounded on all sides, fought with his bow, felling great charioteers (maharathas).
तं चरन्तं रणे पार्था ददृशुः कौरवं युधि ।
मृगमध्यं प्रविश्येव यथा सिंहशिशुं वने ॥१८॥
18. taṁ carantaṁ raṇe pārthā dadṛśuḥ kauravaṁ yudhi ,
mṛgamadhyaṁ praviśyeva yathā siṁhaśiśuṁ vane.
18. tam carantam raṇe pārthāḥ dadṛśuḥ kauravam yudhi
mṛgamadhyam praviśya iva yathā siṃhaśiśum vane
18. pārthāḥ raṇe yudhi carantam tam kauravam dadṛśuḥ
yathā vane mṛgamadhyam praviśya siṃhaśiśum iva
18. The Pārthas (sons of Pṛthā) saw him, the Kuru warrior, moving actively in battle, just like a lion cub that has entered a herd of deer in the forest.
तर्जयानं रणे शूरांस्त्रासयानं च सायकैः ।
दृष्ट्वा त्रेसुर्महाराज सिंहं मृगगणा इव ॥१९॥
19. tarjayānaṁ raṇe śūrāṁstrāsayānaṁ ca sāyakaiḥ ,
dṛṣṭvā tresurmahārāja siṁhaṁ mṛgagaṇā iva.
19. tarjayānam raṇe śūrān trāsayānam ca sāyakaiḥ
dṛṣṭvā tresuḥ mahārāja siṃham mṛgagaṇāḥ iva
19. mahārāja raṇe śūrān tarjayānam ca sāyakaiḥ
trāsayānam dṛṣṭvā mṛgagaṇāḥ siṃham iva tresuḥ
19. O great king, having seen him threatening brave warriors in battle and terrifying them with his arrows, they trembled, just as herds of deer (mṛgagaṇā) would tremble before a lion.
रणे भरतसिंहस्य ददृशुः क्षत्रिया गतिम् ।
अग्नेर्वायुसहायस्य यथा कक्षं दिधक्षतः ॥२०॥
20. raṇe bharatasiṁhasya dadṛśuḥ kṣatriyā gatim ,
agnervāyusahāyasya yathā kakṣaṁ didhakṣataḥ.
20. raṇe bharatasiṃhasya dadṛśuḥ kṣatriyāḥ gatim
agneḥ vāyusahāyasya yathā kakṣam didhakṣataḥ
20. kṣatriyāḥ raṇe bharatasiṃhasya gatim dadṛśuḥ
yathā vāyusahāyasya didhakṣataḥ agneḥ kakṣam
20. The kshatriyas witnessed the formidable action of the lion of the Bharatas (bharatasiṃha) in battle, just as one sees fire, assisted by the wind, wishing to consume dry grass (kakṣam).
शिरांसि रथिनां भीष्मः पातयामास संयुगे ।
तालेभ्य इव पक्वानि फलानि कुशलो नरः ॥२१॥
21. śirāṁsi rathināṁ bhīṣmaḥ pātayāmāsa saṁyuge ,
tālebhya iva pakvāni phalāni kuśalo naraḥ.
21. śirāṃsi rathināṃ bhīṣmaḥ pātayāmāsa saṃyuge
tālebhyah iva pakvāni phalāni kuśalaḥ naraḥ
21. saṃyuge bhīṣmaḥ kuśalaḥ naraḥ tālebhyah
pakvāni phalāni iva rathināṃ śirāṃsi pātayāmāsa
21. Bhishma caused the heads of charioteers to fall in battle, just as a skillful person causes ripe fruits to fall from palm trees.
पतद्भिश्च महाराज शिरोभिर्धरणीतले ।
बभूव तुमुलः शब्दः पततामश्मनामिव ॥२२॥
22. patadbhiśca mahārāja śirobhirdharaṇītale ,
babhūva tumulaḥ śabdaḥ patatāmaśmanāmiva.
22. patadbhiḥ ca mahārāja śirobhiḥ dharaṇītale
babhūva tumulaḥ śabdaḥ patatām aśmanām iva
22. mahārāja,
dharaṇītale patadbhiḥ śirobhiḥ ca,
patatām aśmanām iva,
tumulaḥ śabdaḥ babhūva
22. O great king, a tumultuous sound arose on the ground from the falling heads, like the sound of falling stones.
तस्मिंस्तु तुमुले युद्धे वर्तमाने सुदारुणे ।
सर्वेषामेव सैन्यानामासीद्व्यतिकरो महान् ॥२३॥
23. tasmiṁstu tumule yuddhe vartamāne sudāruṇe ,
sarveṣāmeva sainyānāmāsīdvyatikaro mahān.
23. tasmin tu tumule yuddhe vartamāne sudāruṇe
sarveṣām eva sainyānām āsīt vyatikaraḥ mahān
23. tu tasmin tumule sudāruṇe vartamāne yuddhe,
sarveṣām eva sainyānām mahān vyatikaraḥ āsīt
23. But while that tumultuous and extremely fierce battle was ongoing, there was a great intertwining (vyatikara) and confusion among all the armies.
भिन्नेषु तेषु व्यूहेषु क्षत्रिया इतरेतरम् ।
एकमेकं समाहूय युद्धायैवोपतस्थिरे ॥२४॥
24. bhinneṣu teṣu vyūheṣu kṣatriyā itaretaram ,
ekamekaṁ samāhūya yuddhāyaivopatasthire.
24. bhinneṣu teṣu vyūheṣu kṣatriyāḥ itaretaram
ekam ekam samāhūya yuddhāya eva upatasthire
24. teṣu vyūheṣu bhinneṣu,
kṣatriyāḥ itaretaram ekam ekam samāhūya yuddhāya eva upatasthire
24. When those battle formations were shattered, the warriors (kṣatriyāḥ) challenged each other individually and stood ready for battle.
शिखण्डी तु समासाद्य भरतानां पितामहम् ।
अभिदुद्राव वेगेन तिष्ठ तिष्ठेति चाब्रवीत् ॥२५॥
25. śikhaṇḍī tu samāsādya bharatānāṁ pitāmaham ,
abhidudrāva vegena tiṣṭha tiṣṭheti cābravīt.
25. śikhaṇḍī tu samāsādya bharatānām pitāmaham
abhidudrāva vegena tiṣṭha tiṣṭha iti ca abravīt
25. śikhaṇḍī tu bharatānām pitāmaham samāsādya
vegena abhidudrāva ca tiṣṭha tiṣṭha iti abravīt
25. Shikhandi, having approached the grandfather of the Bharatas, rushed towards him rapidly, crying out, "Stop! Stop!"
अनादृत्य ततो भीष्मस्तं शिखण्डिनमाहवे ।
प्रययौ सृञ्जयान्क्रुद्धः स्त्रीत्वं चिन्त्य शिखण्डिनः ॥२६॥
26. anādṛtya tato bhīṣmastaṁ śikhaṇḍinamāhave ,
prayayau sṛñjayānkruddhaḥ strītvaṁ cintya śikhaṇḍinaḥ.
26. anādṛtya tataḥ bhīṣmaḥ tam śikhaṇḍinam āhave prāyayau
sṛñjayān kruddhaḥ strītvaṃ cintya śikhaṇḍinaḥ
26. tataḥ kruddhaḥ bhīṣmaḥ śikhaṇḍinaḥ strītvaṃ cintya
tam śikhaṇḍinam āhave anādṛtya sṛñjayān prāyayau
26. Then Bhishma, enraged, disregarded Shikhandi in battle. Considering Shikhandi's female nature (strītva), he proceeded instead towards the Srinjayas.
सृञ्जयास्तु ततो हृष्टा दृष्ट्वा भीष्मं महारथम् ।
सिंहनादान्बहुविधांश्चक्रुः शङ्खविमिश्रितान् ॥२७॥
27. sṛñjayāstu tato hṛṣṭā dṛṣṭvā bhīṣmaṁ mahāratham ,
siṁhanādānbahuvidhāṁścakruḥ śaṅkhavimiśritān.
27. sṛñjayāḥ tu tataḥ hṛṣṭāḥ dṛṣṭvā bhīṣmam mahāratham
siṃhanādān bahuvidhān cakruḥ śaṅkhavimiśritān
27. tataḥ tu sṛñjayāḥ bhīṣmam mahāratham dṛṣṭvā hṛṣṭāḥ
bahuvidhān śaṅkhavimiśritān siṃhanādān cakruḥ
27. But then the Srinjayas, delighted upon seeing Bhishma, the great chariot-warrior, let out various lion-like roars mingled with the sounds of conch shells.
ततः प्रववृते युद्धं व्यतिषक्तरथद्विपम् ।
अपरां दिशमास्थाय स्थिते सवितरि प्रभो ॥२८॥
28. tataḥ pravavṛte yuddhaṁ vyatiṣaktarathadvipam ,
aparāṁ diśamāsthāya sthite savitari prabho.
28. tataḥ pravavṛte yuddham vyatiṣaktarathadvipam
aparām diśam āsthāya sthite savitari prabho
28. prabho tataḥ savitari aparām diśam āsthāya sthite,
vyatiṣaktarathadvipam yuddham pravavṛte
28. Then, O lord, as the sun stood in the western direction, a battle commenced where chariots and elephants became entangled.
धृष्टद्युम्नोऽथ पाञ्चाल्यः सात्यकिश्च महारथः ।
पीडयन्तौ भृशं सैन्यं शक्तितोमरवृष्टिभिः ।
शस्त्रैश्च बहुभी राजञ्जघ्नतुस्तावकान्रणे ॥२९॥
29. dhṛṣṭadyumno'tha pāñcālyaḥ sātyakiśca mahārathaḥ ,
pīḍayantau bhṛśaṁ sainyaṁ śaktitomaravṛṣṭibhiḥ ,
śastraiśca bahubhī rājañjaghnatustāvakānraṇe.
29. dhṛṣṭadyumnaḥ atha pāñcālyaḥ sātyakiḥ
ca mahārathaḥ pīḍayantau bhṛśam sainyam
śaktitomara-vṛṣṭibhiḥ śastraiḥ ca
bahubhī rājan jaghnatūḥ tāvakān raṇe
29. rājan atha dhṛṣṭadyumnaḥ pāñcālyaḥ ca
sātyakiḥ mahārathaḥ śaktitomara-vṛṣṭibhiḥ
ca bahubhī śastraiḥ bhṛśam sainyam
pīḍayantau raṇe tāvakān jaghnatūḥ
29. Then, Dhṛṣṭadyumna, the Pāñcāla prince, and Sātyaki, both great charioteers, severely afflicted your army with showers of spears and javelins and many other weapons, O King, and they killed your men in battle.
ते हन्यमानाः समरे तावकाः पुरुषर्षभ ।
आर्यां युद्धे मतिं कृत्वा न त्यजन्ति स्म संयुगम् ।
यथोत्साहं च समरे जघ्नुर्लोकं महारथाः ॥३०॥
30. te hanyamānāḥ samare tāvakāḥ puruṣarṣabha ,
āryāṁ yuddhe matiṁ kṛtvā na tyajanti sma saṁyugam ,
yathotsāhaṁ ca samare jaghnurlokaṁ mahārathāḥ.
30. te hanyamānāḥ samare tāvakāḥ
puruṣa-ṛṣabha āryām yuddhe matim kṛtvā na
tyajanti sma saṃyugam yathā-utsāham
ca samare jaghnuḥ lokam mahārathāḥ
30. puruṣa-ṛṣabha samare hanyamānāḥ te
tāvakāḥ yuddhe āryām matim kṛtvā
saṃyugam na tyajanti sma ca mahārathāḥ
samare yathā-utsāham lokam jaghnuḥ
30. O best of men (puruṣarṣabha), even while being killed in battle, your men, having adopted a noble (āryā) resolve for combat, did not abandon the fight. And the great charioteers in battle killed people according to their might.
तत्राक्रन्दो महानासीत्तावकानां महात्मनाम् ।
वध्यतां समरे राजन्पार्षतेन महात्मना ॥३१॥
31. tatrākrando mahānāsīttāvakānāṁ mahātmanām ,
vadhyatāṁ samare rājanpārṣatena mahātmanā.
31. tatra ākrandaḥ mahān āsīt tāvakānām mahātmanām
vadhyatām samare rājan pārṣatena mahātmanā
31. rājan tatra samare mahātmanā pārṣatena vadhyatām
tāvakānām mahātmanām mahān ākrandaḥ āsīt
31. O King, there arose a great cry of your noble men, who were being slain in battle by the mighty son of Pṛṣata (Dhṛṣṭadyumna).
तं श्रुत्वा निनदं घोरं तावकानां महारथौ ।
विन्दानुविन्दावावन्त्यौ पार्षतं प्रत्युपस्थितौ ॥३२॥
32. taṁ śrutvā ninadaṁ ghoraṁ tāvakānāṁ mahārathau ,
vindānuvindāvāvantyau pārṣataṁ pratyupasthitau.
32. tam śrutvā ninadam ghoram tāvakānām mahārathau
vinda-anuvindau āvantyau pārṣatam prati-upasthitau
32. tāvakānām tam ghoram ninadam śrutvā mahārathau
vinda-anuvindau āvantyau pārṣatam prati-upasthitau
32. Upon hearing that dreadful roar of your men, the two great charioteers, Vinda and Anuvinda of Avanti, confronted the son of Pṛṣata (Dhṛṣṭadyumna).
तौ तस्य तुरगान्हत्वा त्वरमाणौ महारथौ ।
छादयामासतुरुभौ शरवर्षेण पार्षतम् ॥३३॥
33. tau tasya turagānhatvā tvaramāṇau mahārathau ,
chādayāmāsaturubhau śaravarṣeṇa pārṣatam.
33. tau tasya turagān hatvā tvaramāṇau mahārathau
chādayāmāsatuḥ ubhau śaravarṣeṇa pārṣatam
33. tvaramāṇau mahārathau tau tasya turagān hatvā
ubhau pārṣatam śaravarṣeṇa chādayāmāsatuḥ
33. Hurrying, those two great chariot-warriors first killed his horses, and then both covered Pārṣata with a shower of arrows.
अवप्लुत्याथ पाञ्चाल्यो रथात्तूर्णं महाबलः ।
आरुरोह रथं तूर्णं सात्यकेः सुमहात्मनः ॥३४॥
34. avaplutyātha pāñcālyo rathāttūrṇaṁ mahābalaḥ ,
āruroha rathaṁ tūrṇaṁ sātyakeḥ sumahātmanaḥ.
34. avaplutya atha pāñcālyaḥ rathāt tūrṇam mahābalaḥ
ārūroha ratham tūrṇam sātyakeḥ sumahātmanaḥ
34. atha mahābalaḥ pāñcālyaḥ rathāt tūrṇam avaplutya
sumahātmanaḥ sātyakeḥ ratham tūrṇam ārūroha
34. Then the mighty Pañcāla prince (Dhṛṣṭadyumna), having swiftly jumped down from his own chariot, quickly ascended the chariot of the noble (sumahātman) Sātyaki.
ततो युधिष्ठिरो राजा महत्या सेनया वृतः ।
आवन्त्यौ समरे क्रुद्धावभ्ययात्स परंतपौ ॥३५॥
35. tato yudhiṣṭhiro rājā mahatyā senayā vṛtaḥ ,
āvantyau samare kruddhāvabhyayātsa paraṁtapau.
35. tataḥ yudhiṣṭhiraḥ rājā mahatyā senayā vṛtaḥ
āvantyau samare kruddhau abhyayāt saḥ paraṃtapau
35. tataḥ rājā yudhiṣṭhiraḥ mahatyā senayā vṛtaḥ
saḥ samare kruddhau paraṃtapau āvantyau abhyayāt
35. Then King Yudhiṣṭhira, accompanied by a large army, went forth to confront the two wrathful princes of Avanti (Āvantyau), those two tormentors of foes (paraṃtapau), in battle.
तथैव तव पुत्रोऽपि सर्वोद्योगेन मारिष ।
विन्दानुविन्दावावन्त्यौ परिवार्योपतस्थिवान् ॥३६॥
36. tathaiva tava putro'pi sarvodyogena māriṣa ,
vindānuvindāvāvantyau parivāryopatasthivān.
36. tathā eva tava putraḥ api sarvodyogena māriṣa
vinda-anuvindau āvantyau parivārya upatasthivān
36. māriṣa tathā eva tava putraḥ api sarvodyogena
vinda-anuvindau āvantyau parivārya upatasthivān
36. O respected one (māriṣa), in the same way, your son (Duryodhana), with all his might (sarvodyogena), surrounded the two Avanti princes, Vinda and Anuvinda, and stood by them (upatasthivān).
अर्जुनश्चापि संक्रुद्धः क्षत्रियान्क्षत्रियर्षभ ।
अयोधयत संग्रामे वज्रपाणिरिवासुरान् ॥३७॥
37. arjunaścāpi saṁkruddhaḥ kṣatriyānkṣatriyarṣabha ,
ayodhayata saṁgrāme vajrapāṇirivāsurān.
37. arjunaḥ ca api saṃkruddhaḥ kṣatriyān kṣatriyarṣabha
ayodhayata saṃgrāme vajrapāṇiḥ iva asurān
37. kṣatriyarṣabha arjunaḥ ca api saṃkruddhaḥ saṃgrāme
kṣatriyān ayodhayata vajrapāṇiḥ iva asurān
37. And Arjuna, greatly enraged, O best among warriors, fought the kṣatriyas in battle, just as Indra, who wields the thunderbolt (Vajrapāṇi), fought the asuras.
द्रोणश्च समरे क्रुद्धः पुत्रस्य प्रियकृत्तव ।
व्यधमत्सर्वपाञ्चालांस्तूलराशिमिवानलः ॥३८॥
38. droṇaśca samare kruddhaḥ putrasya priyakṛttava ,
vyadhamatsarvapāñcālāṁstūlarāśimivānalaḥ.
38. droṇaḥ ca samare kruddhaḥ putrasya priyakṛt tava
vyadhamat sarvapañcālān tūlarāśim iva analaḥ
38. droṇaḥ ca kruddhaḥ samare tava putrasya priyakṛt
analaḥ tūlarāśim iva sarvapañcālān vyadhamat
38. And Droṇa, enraged in battle and intent on pleasing your son, scattered all the Pañcālas, just as fire (consumes) a heap of cotton.
दुर्योधनपुरोगास्तु पुत्रास्तव विशां पते ।
परिवार्य रणे भीष्मं युयुधुः पाण्डवैः सह ॥३९॥
39. duryodhanapurogāstu putrāstava viśāṁ pate ,
parivārya raṇe bhīṣmaṁ yuyudhuḥ pāṇḍavaiḥ saha.
39. duryodhanapurogāḥ tu putrāḥ tava viśām pate
parivārya raṇe bhīṣmam yuyudhuḥ pāṇḍavaiḥ saha
39. viśām pate tu tava putrāḥ duryodhanapurogāḥ
raṇe bhīṣmam parivārya pāṇḍavaiḥ saha yuyudhuḥ
39. However, your sons, O lord of the people, with Duryodhana at their head, surrounded Bhīṣma in battle and fought with the Pāṇḍavas.
ततो दुर्योधनो राजा लोहितायति भास्करे ।
अब्रवीत्तावकान्सर्वांस्त्वरध्वमिति भारत ॥४०॥
40. tato duryodhano rājā lohitāyati bhāskare ,
abravīttāvakānsarvāṁstvaradhvamiti bhārata.
40. tataḥ duryodhanaḥ rājā lohitāyati bhāskare
abravīt tāvakān sarvān tvaradhvam iti bhārata
40. bhārata tataḥ rājā duryodhanaḥ bhāskare
lohitāyati iti sarvān tāvakān abravīt tvaradhvam
40. Then King Duryodhana, as the sun began to redden, addressed all your warriors, saying, 'Hurry!' O Bhārata (descendant of Bharata).
युध्यतां तु तथा तेषां कुर्वतां कर्म दुष्करम् ।
अस्तं गिरिमथारूढे नप्रकाशति भास्करे ॥४१॥
41. yudhyatāṁ tu tathā teṣāṁ kurvatāṁ karma duṣkaram ,
astaṁ girimathārūḍhe naprakāśati bhāskare.
41. yudhyatām tu tathā teṣām kurvatām karma duṣkaram
astam girim atha ārūḍhe na prakāśati bhāskare
41. teṣām yudhyatām tu tathā duṣkaram karma kurvatām,
bhāskare astam girim atha ārūḍhe na prakāśati.
41. While they were thus fighting and performing difficult deeds (karma), the sun, having climbed the western mountain, no longer shone.
प्रावर्तत नदी घोरा शोणितौघतरङ्गिणी ।
गोमायुगणसंकीर्णा क्षणेन रजनीमुखे ॥४२॥
42. prāvartata nadī ghorā śoṇitaughataraṅgiṇī ,
gomāyugaṇasaṁkīrṇā kṣaṇena rajanīmukhe.
42. prāvartata nadī ghorā śoṇitaughataraṅgiṇī
gomāyugaṇasaṃkīrṇā kṣaṇena rajanīmukhe
42. kṣaṇena rajanīmukhe ghorā śoṇitaughataraṅgiṇī gomāyugaṇasaṃkīrṇā nadī prāvartata.
42. At nightfall, in an instant, a terrible river, with waves of blood and teeming with packs of jackals, began to flow.
शिवाभिरशिवाभिश्च रुवद्भिर्भैरवं रवम् ।
घोरमायोधनं जज्ञे भूतसंघसमाकुलम् ॥४३॥
43. śivābhiraśivābhiśca ruvadbhirbhairavaṁ ravam ,
ghoramāyodhanaṁ jajñe bhūtasaṁghasamākulam.
43. śivābhiḥ aśivābhiḥ ca ruvadbhiḥ bhairavam ravam
ghoram āyodhanam jajñe bhūtasaṃghasamākulam
43. śivābhiḥ aśivābhiḥ ca bhairavam ravam ruvadbhiḥ,
bhūtasaṃghasamākulam ghoram āyodhanam jajñe.
43. A dreadful battle, thronged with hosts of creatures, arose, as auspicious and inauspicious (animals) howled terrifying cries.
राक्षसाश्च पिशाचाश्च तथान्ये पिशिताशनाः ।
समन्ततो व्यदृश्यन्त शतशोऽथ सहस्रशः ॥४४॥
44. rākṣasāśca piśācāśca tathānye piśitāśanāḥ ,
samantato vyadṛśyanta śataśo'tha sahasraśaḥ.
44. rākṣasāḥ ca piśācāḥ ca tathā anye piśitāśanāḥ
samantataḥ vyadṛśyanta śataśaḥ atha sahasraśaḥ
44. rākṣasāḥ ca piśācāḥ ca tathā anye piśitāśanāḥ,
samantataḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ vyadṛśyanta.
44. Rākṣasas, Piśācas, and other flesh-eaters were seen everywhere, by hundreds and thousands.
अर्जुनोऽथ सुशर्मादीन्राज्ञस्तान्सपदानुगान् ।
विजित्य पृतनामध्ये ययौ स्वशिबिरं प्रति ॥४५॥
45. arjuno'tha suśarmādīnrājñastānsapadānugān ,
vijitya pṛtanāmadhye yayau svaśibiraṁ prati.
45. arjunaḥ atha suśarmādīn rājñaḥ tān sa-padānugān
vijitya pṛtanā-madhye yayau sva-śibiram prati
45. atha arjunaḥ pṛtanā-madhye suśarmādīn tān
sa-padānugān rājñaḥ vijitya sva-śibiram prati yayau
45. Then Arjuna, having defeated those kings led by Suśarman, along with their followers, in the midst of the army, went towards his own camp.
युधिष्ठिरोऽपि कौरव्यो भ्रातृभ्यां सहितस्तदा ।
ययौ स्वशिबिरं राजा निशायां सेनया वृतः ॥४६॥
46. yudhiṣṭhiro'pi kauravyo bhrātṛbhyāṁ sahitastadā ,
yayau svaśibiraṁ rājā niśāyāṁ senayā vṛtaḥ.
46. yudhiṣṭhiraḥ api kauravyaḥ bhrātṛbhyām sahitaḥ
tadā yayau sva-śibiram rājā niśāyām senayā vṛtaḥ
46. api tadā rājā yudhiṣṭhiraḥ kauravyaḥ bhrātṛbhyām
sahitaḥ senayā vṛtaḥ niśāyām sva-śibiram yayau
46. Then King Yudhiṣṭhira, the Kaurava, also went to his own camp at night, accompanied by his two brothers and surrounded by his army.
भीमसेनोऽपि राजेन्द्र दुर्योधनमुखान्रथान् ।
अवजित्य ततः संख्ये ययौ स्वशिबिरं प्रति ॥४७॥
47. bhīmaseno'pi rājendra duryodhanamukhānrathān ,
avajitya tataḥ saṁkhye yayau svaśibiraṁ prati.
47. bhīmasenaḥ api rājendra duryodhana-mukhān rathān
avajitya tataḥ saṅkhye yayau sva-śibiram prati
47. api rājendra bhīmasenaḥ tataḥ saṅkhye duryodhana-mukhān
rathān avajitya sva-śibiram prati yayau
47. O king, Bhīmasena too, having defeated the chariots led by Duryodhana in that battle, then went towards his own camp.
दुर्योधनोऽपि नृपतिः परिवार्य महारणे ।
भीष्मं शांतनवं तूर्णं प्रयातः शिबिरं प्रति ॥४८॥
48. duryodhano'pi nṛpatiḥ parivārya mahāraṇe ,
bhīṣmaṁ śāṁtanavaṁ tūrṇaṁ prayātaḥ śibiraṁ prati.
48. duryodhanaḥ api nṛpatiḥ parivārya mahā-raṇe
bhīṣmam śāntanavam tūrṇam prayātaḥ śibiram prati
48. api nṛpatiḥ duryodhanaḥ mahā-raṇe bhīṣmam
śāntanavam parivārya tūrṇam śibiram prati prayātaḥ
48. King Duryodhana also, having surrounded Bhīṣma, the son of Śantanu, in the great battle, quickly went towards the camp.
द्रोणो द्रौणिः कृपः शल्यः कृतवर्मा च सात्वतः ।
परिवार्य चमूं सर्वां प्रययुः शिबिरं प्रति ॥४९॥
49. droṇo drauṇiḥ kṛpaḥ śalyaḥ kṛtavarmā ca sātvataḥ ,
parivārya camūṁ sarvāṁ prayayuḥ śibiraṁ prati.
49. droṇaḥ drauṇiḥ kṛpaḥ śalyaḥ kṛtavarmā ca sātvataḥ
parivārya camūm sarvām prayayuḥ śibiram prati
49. droṇaḥ drauṇiḥ kṛpaḥ śalyaḥ kṛtavarmā ca sātvataḥ
sarvām camūm parivārya śibiram prati prayayuḥ
49. Drona, Ashvatthama (Drauṇi), Kripa, Shalya, and Kritavarma of the Satvata clan, having marshaled the entire army, proceeded towards the camp.
तथैव सात्यकी राजन्धृष्टद्युम्नश्च पार्षतः ।
परिवार्य रणे योधान्ययतुः शिबिरं प्रति ॥५०॥
50. tathaiva sātyakī rājandhṛṣṭadyumnaśca pārṣataḥ ,
parivārya raṇe yodhānyayatuḥ śibiraṁ prati.
50. tathā eva sātyakī rājan dhṛṣṭadyumnaḥ ca pārṣataḥ
parivārya raṇe yodhān yayatuḥ śibiram prati
50. rājan tathā eva sātyakī ca dhṛṣṭadyumnaḥ pārṣataḥ
raṇe yodhān parivārya śibiram prati yayatuḥ
50. Similarly, O King, Satyaki and Dhrishtadyumna, the son of Prishata (Pārṣata), having marshaled their warriors from the battlefield, proceeded towards the camp.
एवमेते महाराज तावकाः पाण्डवैः सह ।
पर्यवर्तन्त सहिता निशाकाले परंतपाः ॥५१॥
51. evamete mahārāja tāvakāḥ pāṇḍavaiḥ saha ,
paryavartanta sahitā niśākāle paraṁtapāḥ.
51. evam ete mahārāja tāvakāḥ pāṇḍavaiḥ saha
paryavartanta sahitāḥ niśākāle paraṃtapāḥ
51. mahārāja paraṃtapāḥ evam ete tāvakāḥ
pāṇḍavaiḥ saha sahitāḥ niśākāle paryavartanta
51. O great King (Mahārāja), thus these, your sons (tāvakāḥ) and the Pandavas, O scorchers of foes (paraṃtapāḥ), returned together and united during the night.
ततः स्वशिबिरं गत्वा पाण्डवाः कुरवस्तथा ।
न्यविशन्त महाराज पूजयन्तः परस्परम् ॥५२॥
52. tataḥ svaśibiraṁ gatvā pāṇḍavāḥ kuravastathā ,
nyaviśanta mahārāja pūjayantaḥ parasparam.
52. tataḥ svaśibiram gatvā pāṇḍavāḥ kuravaḥ tathā
nyaviśanta mahārāja pūjayantaḥ parasparam
52. mahārāja tataḥ pāṇḍavāḥ tathā kuravaḥ svaśibiram
gatvā parasparam pūjayantaḥ nyaviśanta
52. Then, O great King (Mahārāja), having gone to their own camp, the Pandavas and similarly the Kurus, settled down, honoring one another.
रक्षां कृत्वात्मनः शूरा न्यस्य गुल्मान्यथाविधि ।
अपनीय च शल्यांस्ते स्नात्वा च विविधैर्जलैः ॥५३॥
53. rakṣāṁ kṛtvātmanaḥ śūrā nyasya gulmānyathāvidhi ,
apanīya ca śalyāṁste snātvā ca vividhairjalaiḥ.
53. rakṣām kṛtvā ātmanaḥ śūrāḥ nyasya gulmān yathāvidhi
apanīya ca śalyān te snātvā ca vividhaiḥ jalaiḥ
53. śūrāḥ ātmanaḥ rakṣām kṛtvā yathāvidhi gulmān nyasya
ca te śalyān apanīya ca vividhaiḥ jalaiḥ snātvā
53. The brave warriors, having protected themselves, stationed their guards according to the prescribed rules, and after removing their arrows and spears (from their bodies), bathed in various waters.
कृतस्वस्त्ययनाः सर्वे संस्तूयन्तश्च बन्दिभिः ।
गीतवादित्रशब्देन व्यक्रीडन्त यशस्विनः ॥५४॥
54. kṛtasvastyayanāḥ sarve saṁstūyantaśca bandibhiḥ ,
gītavāditraśabdena vyakrīḍanta yaśasvinaḥ.
54. kṛtasvastyayanāḥ sarve saṃstūyantaḥ ca bandibhiḥ
gītavāditraśabdena vyakrīḍanta yaśasvinaḥ
54. sarve yaśasvinaḥ kṛtasvastyayanāḥ ca bandibhiḥ
saṃstūyantaḥ gītavāditraśabdena vyakrīḍanta
54. All the glorious warriors, having performed auspicious rites (svastyayana), and being praised by the bards, amused themselves with the sounds of songs and musical instruments.
मुहूर्तमिव तत्सर्वमभवत्स्वर्गसंनिभम् ।
न हि युद्धकथां कांचित्तत्र चक्रुर्महारथाः ॥५५॥
55. muhūrtamiva tatsarvamabhavatsvargasaṁnibham ,
na hi yuddhakathāṁ kāṁcittatra cakrurmahārathāḥ.
55. muhūrtam iva tat sarvam abhavat svargasaṃnibham
na hi yuddhakathām kāṃcit tatra cakruḥ mahārathāḥ
55. tat sarvam muhūrtam iva svargasaṃnibham abhavat
hi mahārathāḥ tatra kāṃcit yuddhakathām na cakruḥ
55. For a moment, that entire scene became like heaven. Indeed, the great charioteers (mahārathas) did not engage in any kind of war-talk there.
ते प्रसुप्ते बले तत्र परिश्रान्तजने नृप ।
हस्त्यश्वबहुले राजन्प्रेक्षणीये बभूवतुः ॥५६॥
56. te prasupte bale tatra pariśrāntajane nṛpa ,
hastyaśvabahule rājanprekṣaṇīye babhūvatuḥ.
56. te prasupte bale tatra pariśrāntajane nṛpa
hastyaśvabahule rājan prekṣaṇīye babhūvatuḥ
56. nṛpa rājan tatra prasupte hastyaśvabahule
bale pariśrāntajane te prekṣaṇīye babhūvatuḥ
56. O King (nṛpa), O King (rājan), while that army, abundant with elephants and horses, was sleeping there, and the people were utterly weary, those two (Krishna and Arjuna) became a sight to behold.