Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-3, chapter-272

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
मार्कण्डेय उवाच ।
ततः श्रुत्वा हतं संख्ये कुम्भकर्णं सहानुगम् ।
प्रहस्तं च महेष्वासं धूम्राक्षं चातितेजसम् ॥१॥
1. mārkaṇḍeya uvāca ,
tataḥ śrutvā hataṁ saṁkhye kumbhakarṇaṁ sahānugam ,
prahastaṁ ca maheṣvāsaṁ dhūmrākṣaṁ cātitejasam.
1. mārkaṇḍeyaḥ uvāca tataḥ śrutvā
hatam saṃkhye kumbhakarṇam
saha-anugam prahastam ca mahā-iṣvāsam
dhūmrākṣam ca ati-tejasam
1. Markandeya said: Then, having heard that Kumbhakarna, along with his followers, Prahastha the great archer, and the exceedingly mighty Dhumraksha, had been killed in battle...
पुत्रमिन्द्रजितं शूरं रावणः प्रत्यभाषत ।
जहि रामममित्रघ्न सुग्रीवं च सलक्ष्मणम् ॥२॥
2. putramindrajitaṁ śūraṁ rāvaṇaḥ pratyabhāṣata ,
jahi rāmamamitraghna sugrīvaṁ ca salakṣmaṇam.
2. putram indrajitam śūram rāvaṇaḥ prati-abhāṣata
jahi rāmam amitraghna sugrīvam ca saha-lakṣmaṇam
2. Ravana addressed his heroic son Indrajit, saying: "O slayer of enemies (amitraghna), kill Rama and Sugriva, along with Lakshmana."
त्वया हि मम सत्पुत्र यशो दीप्तमुपार्जितम् ।
जित्वा वज्रधरं संख्ये सहस्राक्षं शचीपतिम् ॥३॥
3. tvayā hi mama satputra yaśo dīptamupārjitam ,
jitvā vajradharaṁ saṁkhye sahasrākṣaṁ śacīpatim.
3. tvayā hi mama satputra yaśaḥ dīptam upārjitam |
jitvā vajradharam saṅkhye sahasrākṣam śacīpatim
3. Indeed, by you, my good son, glorious fame has been earned, having conquered Vajradhara (Indra), the thousand-eyed lord of Śacī, in battle.
अन्तर्हितः प्रकाशो वा दिव्यैर्दत्तवरैः शरैः ।
जहि शत्रूनमित्रघ्न मम शस्त्रभृतां वर ॥४॥
4. antarhitaḥ prakāśo vā divyairdattavaraiḥ śaraiḥ ,
jahi śatrūnamitraghna mama śastrabhṛtāṁ vara.
4. antarhitaḥ prakāśaḥ vā divyaiḥ datta-varaiḥ śaraiḥ
| jahi śatrūn amitraghna mama śastrabṛtām vara
4. Whether hidden or visible, slay the enemies with divine, boon-granted arrows, O destroyer of foes, O best among my weapon-wielders!
रामलक्ष्मणसुग्रीवाः शरस्पर्शं न तेऽनघ ।
समर्थाः प्रतिसंसोढुं कुतस्तदनुयायिनः ॥५॥
5. rāmalakṣmaṇasugrīvāḥ śarasparśaṁ na te'nagha ,
samarthāḥ pratisaṁsoḍhuṁ kutastadanuyāyinaḥ.
5. rāma-lakṣmaṇa-sugrīvāḥ śara-sparśam na te anagha
| samarthāḥ pratisamsoḍhum kutaḥ tat-anuyāyinaḥ
5. Rāma, Lakṣmaṇa, and Sugrīva, O sinless one, are not capable of enduring the impact of your arrows; how then can their followers (endure it)?
अकृता या प्रहस्तेन कुम्भकर्णेन चानघ ।
खरस्यापचितिः संख्ये तां गच्छस्व महाभुज ॥६॥
6. akṛtā yā prahastena kumbhakarṇena cānagha ,
kharasyāpacitiḥ saṁkhye tāṁ gacchasva mahābhuja.
6. akṛtā yā prahastena kumbhakarṇena ca anagha |
kharasya apacitiḥ saṅkhye tām gacchasva mahābhuja
6. O sinless one, O mighty-armed one, that retribution for Khara which was not carried out by Prahasta and Kumbhakarṇa in battle, you must accomplish it.
त्वमद्य निशितैर्बाणैर्हत्वा शत्रून्ससैनिकान् ।
प्रतिनन्दय मां पुत्र पुरा बद्ध्वेव वासवम् ॥७॥
7. tvamadya niśitairbāṇairhatvā śatrūnsasainikān ,
pratinandaya māṁ putra purā baddhveva vāsavam.
7. tvam adya niśitaiḥ bāṇaiḥ hatvā śatrūn sasainikān
pratinandaya mām putra purā baddhvā iva vāsavam
7. O son, gladden me today by killing the enemies along with their soldiers using sharp arrows, just as you formerly bound Indra (Vāsava).
इत्युक्तः स तथेत्युक्त्वा रथमास्थाय दंशितः ।
प्रययाविन्द्रजिद्राजंस्तूर्णमायोधनं प्रति ॥८॥
8. ityuktaḥ sa tathetyuktvā rathamāsthāya daṁśitaḥ ,
prayayāvindrajidrājaṁstūrṇamāyodhanaṁ prati.
8. iti uktaḥ saḥ tathā iti uktvā ratham āsthāya daṃśitaḥ
prayayāt indrajit rājan tūrṇam āyodhanam prati
8. O king, thus addressed, Indrajit, having replied "so be it," mounted his chariot fully armored and quickly departed towards the battlefield.
तत्र विश्राव्य विस्पष्टं नाम राक्षसपुंगवः ।
आह्वयामास समरे लक्ष्मणं शुभलक्षणम् ॥९॥
9. tatra viśrāvya vispaṣṭaṁ nāma rākṣasapuṁgavaḥ ,
āhvayāmāsa samare lakṣmaṇaṁ śubhalakṣaṇam.
9. tatra viśrāvya vispaṣṭam nāma rākṣasapuṃgavaḥ
āhvayāmāsa samare lakṣmaṇam śubhalakṣaṇam
9. There, that chief of Rākṣasas (Indrajit), clearly announcing his name, challenged Lakṣmaṇa, who possessed auspicious marks, to battle.
तं लक्ष्मणोऽप्यभ्यधावत्प्रगृह्य सशरं धनुः ।
त्रासयंस्तलघोषेण सिंहः क्षुद्रमृगं यथा ॥१०॥
10. taṁ lakṣmaṇo'pyabhyadhāvatpragṛhya saśaraṁ dhanuḥ ,
trāsayaṁstalaghoṣeṇa siṁhaḥ kṣudramṛgaṁ yathā.
10. tam lakṣmaṇaḥ api abhyadhāvat pragṛhya saśaram dhanuḥ
trāsayant talaghoṣeṇa siṃhaḥ kṣudramṛgam yathā
10. Lakṣmaṇa, too, rushed towards him (Indrajit), holding his arrow-laden bow, terrifying (him) with the resounding slap of his palm (on the bowstring), just as a lion frightens a small deer.
तयोः समभवद्युद्धं सुमहज्जयगृद्धिनोः ।
दिव्यास्त्रविदुषोस्तीव्रमन्योन्यस्पर्धिनोस्तदा ॥११॥
11. tayoḥ samabhavadyuddhaṁ sumahajjayagṛddhinoḥ ,
divyāstraviduṣostīvramanyonyaspardhinostadā.
11. tayoḥ samabhavat yuddham sumahat jayagṛddhinoḥ
divyāstraviduṣoḥ tīvram anyonyaśpardhinoḥ tadā
11. At that time, a very great and intense battle arose between those two, who were eager for victory, skilled in divine weapons, and fiercely competitive with each other.
रावणिस्तु यदा नैनं विशेषयति सायकैः ।
ततो गुरुतरं यत्नमातिष्ठद्बलिनां वरः ॥१२॥
12. rāvaṇistu yadā nainaṁ viśeṣayati sāyakaiḥ ,
tato gurutaraṁ yatnamātiṣṭhadbalināṁ varaḥ.
12. rāvaṇiḥ tu yadā na enam viśeṣayati sāyakaiḥ
tataḥ gurutarām yatnam ātiṣṭhat balinām varaḥ
12. But when Rāvaṇa's son was unable to defeat him with his arrows, then the foremost among the mighty warriors undertook a more strenuous effort.
तत एनं महावेगैरर्दयामास तोमरैः ।
तानागतान्स चिच्छेद सौमित्रिर्निशितैः शरैः ।
ते निकृत्ताः शरैस्तीक्ष्णैर्न्यपतन्वसुधातले ॥१३॥
13. tata enaṁ mahāvegairardayāmāsa tomaraiḥ ,
tānāgatānsa ciccheda saumitrirniśitaiḥ śaraiḥ ,
te nikṛttāḥ śaraistīkṣṇairnyapatanvasudhātale.
13. tataḥ enam mahāvegaiḥ ardayāmāsa
tomaraiḥ tān āgatān saḥ ciccheda
saumitriḥ niśitaiḥ śaraiḥ te nikṛttāḥ
śaraiḥ tīkṣṇaiḥ nyapatan vasudhātale
13. Then, Indrajit tormented him (Lakṣmaṇa) with lances that flew with great speed. The son of Sumitrā (Lakṣmaṇa), however, cut down those incoming lances with his sharp arrows. Thus severed by the keen arrows, they fell to the ground.
तमङ्गदो वालिसुतः श्रीमानुद्यम्य पादपम् ।
अभिद्रुत्य महावेगस्ताडयामास मूर्धनि ॥१४॥
14. tamaṅgado vālisutaḥ śrīmānudyamya pādapam ,
abhidrutya mahāvegastāḍayāmāsa mūrdhani.
14. tam aṅgadaḥ vālisutaḥ śrīmān udyamya pādapam
abhidrutya mahāvegaḥ tāḍayāmāsa mūrdhani
14. The glorious Aṅgada, son of Vāli, having lifted a tree and rushed towards him with great speed, struck him on the head.
तस्येन्द्रजिदसंभ्रान्तः प्रासेनोरसि वीर्यवान् ।
प्रहर्तुमैच्छत्तं चास्य प्रासं चिच्छेद लक्ष्मणः ॥१५॥
15. tasyendrajidasaṁbhrāntaḥ prāsenorasi vīryavān ,
prahartumaicchattaṁ cāsya prāsaṁ ciccheda lakṣmaṇaḥ.
15. tasya indrajit asaṃbhrāntaḥ prāsena urasi vīryavān
prahartum aicchat tam ca asya prāsam ciccheda lakṣmaṇaḥ
15. Then, the powerful Indrajit, undeterred, wished to strike him in the chest with a spear. But Lakṣmaṇa cut that very spear of his.
तमभ्याशगतं वीरमङ्गदं रावणात्मजः ।
गदयाताडयत्सव्ये पार्श्वे वानरपुंगवम् ॥१६॥
16. tamabhyāśagataṁ vīramaṅgadaṁ rāvaṇātmajaḥ ,
gadayātāḍayatsavye pārśve vānarapuṁgavam.
16. tam abhyāśagatam vīram aṅgadam rāvaṇātmajaḥ
gadayā atāḍayat savye pārśve vānarapuṅgavam
16. Rāvaṇa's son (ātmaja) (Indrajit) struck that brave Aṅgada, the best of the vānaras, who had come close, with a mace on his left side.
तमचिन्त्य प्रहारं स बलवान्वालिनः सुतः ।
ससर्जेन्द्रजितः क्रोधाच्छालस्कन्धममित्रजित् ॥१७॥
17. tamacintya prahāraṁ sa balavānvālinaḥ sutaḥ ,
sasarjendrajitaḥ krodhācchālaskandhamamitrajit.
17. tam acintya prahāram sa balavān vālinaḥ sutaḥ
sasarja indrajitaḥ krodhāt śālaskandham amitrajit
17. That powerful son of Vāli (Aṅgada), the conqueror of foes, ignoring the inconceivable blow he had received, angrily threw a śāla tree branch at Indrajit.
सोऽङ्गदेन रुषोत्सृष्टो वधायेन्द्रजितस्तरुः ।
जघानेन्द्रजितः पार्थ रथं साश्वं ससारथिम् ॥१८॥
18. so'ṅgadena ruṣotsṛṣṭo vadhāyendrajitastaruḥ ,
jaghānendrajitaḥ pārtha rathaṁ sāśvaṁ sasārathim.
18. saḥ aṅgadena ruṣā utsṛṣṭaḥ vadhāya indrajitaḥ taruḥ
jaghāna indrajitaḥ pārtha ratham sa aśvam sa sārathim
18. That tree, angrily thrown by Aṅgada for Indrajit's destruction, struck Indrajit's warrior (Pārtha) along with his chariot, its horses, and its charioteer.
ततो हताश्वात्प्रस्कन्द्य रथात्स हतसारथिः ।
तत्रैवान्तर्दधे राजन्मायया रावणात्मजः ॥१९॥
19. tato hatāśvātpraskandya rathātsa hatasārathiḥ ,
tatraivāntardadhe rājanmāyayā rāvaṇātmajaḥ.
19. tataḥ hatāśvāt praskandya rathāt saḥ hatasārathiḥ
tatra eva antardadhe rājan māyayā rāvaṇātmajaḥ
19. Then, O King, Rāvaṇa's son (Indrajit), whose charioteer was slain, leapt from his chariot - whose horses were also slain - and vanished right there by means of illusion (māyā).
अन्तर्हितं विदित्वा तं बहुमायं च राक्षसम् ।
रामस्तं देशमागम्य तत्सैन्यं पर्यरक्षत ॥२०॥
20. antarhitaṁ viditvā taṁ bahumāyaṁ ca rākṣasam ,
rāmastaṁ deśamāgamya tatsainyaṁ paryarakṣata.
20. antarhitam viditvā tam bahumāyam ca rākṣasam
rāmaḥ tam deśam āgamya tatsainyam pari arakṣata
20. Rāma, realizing that demon was invisible and wielded many illusions (māyā), went to that very spot and protected his army.
स राममुद्दिश्य शरैस्ततो दत्तवरैस्तदा ।
विव्याध सर्वगात्रेषु लक्ष्मणं च महारथम् ॥२१॥
21. sa rāmamuddiśya śaraistato dattavaraistadā ,
vivyādha sarvagātreṣu lakṣmaṇaṁ ca mahāratham.
21. saḥ rāmam uddiśya śaraiḥ tataḥ dattavaraiḥ tadā
vivyādha sarvagātreṣu lakṣmaṇam ca mahāratham
21. Then, aiming at Rāma, he (Indrajit) pierced Lakṣmaṇa, the great warrior, in all his limbs with those arrows which had been blessed with boons at that time.
तमदृश्यं शरैः शूरौ माययान्तर्हितं तदा ।
योधयामासतुरुभौ रावणिं रामलक्ष्मणौ ॥२२॥
22. tamadṛśyaṁ śaraiḥ śūrau māyayāntarhitaṁ tadā ,
yodhayāmāsaturubhau rāvaṇiṁ rāmalakṣmaṇau.
22. tam adṛśyam śaraiḥ śūrau māyayā antarhitam tadā
yodhayāmāsatuḥ ubhau rāvaṇim rāmalakṣmaṇau
22. Then, the two heroes, Rāma and Lakṣmaṇa, both fought Rāvaṇa's son (Indrajit), who had become invisible, concealed by his illusion (māyā), with their arrows.
स रुषा सर्वगात्रेषु तयोः पुरुषसिंहयोः ।
व्यसृजत्सायकान्भूयः शतशोऽथ सहस्रशः ॥२३॥
23. sa ruṣā sarvagātreṣu tayoḥ puruṣasiṁhayoḥ ,
vyasṛjatsāyakānbhūyaḥ śataśo'tha sahasraśaḥ.
23. sa ruṣā sarvagātreṣu tayoḥ puruṣasiṃhayoḥ
vyasṛjat sāyakān bhūyaḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ
23. He, filled with anger, repeatedly released arrows by hundreds and then by thousands, striking all the limbs of those two lion-like men (puruṣasiṃha).
तमदृश्यं विचिन्वन्तः सृजन्तमनिशं शरान् ।
हरयो विविशुर्व्योम प्रगृह्य महतीः शिलाः ॥२४॥
24. tamadṛśyaṁ vicinvantaḥ sṛjantamaniśaṁ śarān ,
harayo viviśurvyoma pragṛhya mahatīḥ śilāḥ.
24. tam adṛśyam vicinvantaḥ sṛjantam aniśam śarān
harayaḥ viviśuḥ vyoma pragṛhya mahatīḥ śilāḥ
24. The monkeys, searching for that invisible (adṛśya) being who was constantly releasing arrows, entered the sky, grasping large rocks.
तांश्च तौ चाप्यदृश्यः स शरैर्विव्याध राक्षसः ।
स भृशं ताडयन्वीरो रावणिर्माययावृतः ॥२५॥
25. tāṁśca tau cāpyadṛśyaḥ sa śarairvivyādha rākṣasaḥ ,
sa bhṛśaṁ tāḍayanvīro rāvaṇirmāyayāvṛtaḥ.
25. tān ca tau ca api adṛśyaḥ sa śaraiḥ vivyādha rākṣasaḥ
sa bhṛśam tāḍayan vīraḥ rāvaṇiḥ māyayā āvṛtaḥ
25. That invisible (adṛśya) demon (rākṣasa), Rāvaṇa's son (rāvaṇi), enveloped by illusion (māyā), intensely struck both them (the monkeys) and those two (Rāma and Lakṣmaṇa), piercing them with arrows.
तौ शरैराचितौ वीरौ भ्रातरौ रामलक्ष्मणौ ।
पेततुर्गगनाद्भूमिं सूर्याचन्द्रमसाविव ॥२६॥
26. tau śarairācitau vīrau bhrātarau rāmalakṣmaṇau ,
petaturgaganādbhūmiṁ sūryācandramasāviva.
26. tau śaraiḥ ācitau vīrau bhrātarau rāmalakṣmaṇau
petatuḥ gaganāt bhūmim sūryacandramasau iva
26. Those two heroic brothers, Rāma and Lakṣmaṇa, covered with arrows, fell from the sky to the earth, just like the sun and moon.