Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-5, chapter-34

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
धृतराष्ट्र उवाच ।
जाग्रतो दह्यमानस्य यत्कार्यमनुपश्यसि ।
तद्ब्रूहि त्वं हि नस्तात धर्मार्थकुशलः शुचिः ॥१॥
1. dhṛtarāṣṭra uvāca ,
jāgrato dahyamānasya yatkāryamanupaśyasi ,
tadbrūhi tvaṁ hi nastāta dharmārthakuśalaḥ śuciḥ.
1. dhṛtarāṣṭraḥ uvāca jāgrataḥ dahyamānasya yat kāryam
anupaśyasi tat brūhi tvam hi naḥ tāta dharmārthakuśalaḥ śuciḥ
1. Dhṛtarāṣṭra said: "O respected one (tāta), since you are pure and skilled in matters of natural law (dharma) and material prosperity (artha), please tell us what action you deem appropriate for me, who remains awake and consumed by anguish."
त्वं मां यथावद्विदुर प्रशाधि प्रज्ञापूर्वं सर्वमजातशत्रोः ।
यन्मन्यसे पथ्यमदीनसत्त्व श्रेयस्करं ब्रूहि तद्वै कुरूणाम् ॥२॥
2. tvaṁ māṁ yathāvadvidura praśādhi; prajñāpūrvaṁ sarvamajātaśatroḥ ,
yanmanyase pathyamadīnasattva; śreyaskaraṁ brūhi tadvai kurūṇām.
2. tvam mām yathāvat vidura praśādhi
prajñāpūrvam sarvam ajātaśatroḥ
yat manyase pathyam adīnasattva
śreyaskaram brūhi tat vai kurūṇām
2. O Vidura, O noble-minded one (adīnasattva), you should instruct me thoroughly and wisely regarding all matters concerning Ajātaśatru. Whatever you consider beneficial and conducive to the welfare of the Kurus, please indeed tell me that.
पापाशङ्की पापमेवानुपश्यन्पृच्छामि त्वां व्याकुलेनात्मनाहम् ।
कवे तन्मे ब्रूहि सर्वं यथावन्मनीषितं सर्वमजातशत्रोः ॥३॥
3. pāpāśaṅkī pāpamevānupaśya;npṛcchāmi tvāṁ vyākulenātmanāham ,
kave tanme brūhi sarvaṁ yathāva;nmanīṣitaṁ sarvamajātaśatroḥ.
3. pāpāśaṅkī pāpam eva anupaśyan
pṛcchāmi tvām vyākulena ātmanā aham
kave tat me brūhi sarvam yathāvat
manīṣitam sarvam ajātaśatroḥ
3. I, fearing sin and constantly perceiving only wrongdoing, ask you with an agitated mind (ātman). O sage, please tell me accurately everything that is desired by the one who has no enemies (ajātaśatru).
विदुर उवाच ।
शुभं वा यदि वा पापं द्वेष्यं वा यदि वा प्रियम् ।
अपृष्टस्तस्य तद्ब्रूयाद्यस्य नेच्छेत्पराभवम् ॥४॥
4. vidura uvāca ,
śubhaṁ vā yadi vā pāpaṁ dveṣyaṁ vā yadi vā priyam ,
apṛṣṭastasya tadbrūyādyasya necchetparābhavam.
4. vidura uvāca śubham vā yadi vā pāpam dveṣyam vā yadi vā
priyam apṛṣṭaḥ tasya tat brūyāt yasya na icchet parābhavam
4. Vidura said: One should tell the truth, whether it is favorable or unfavorable, unpleasant or agreeable, even if unasked, to a person whose ruin one does not desire.
तस्माद्वक्ष्यामि ते राजन्भवमिच्छन्कुरून्प्रति ।
वचः श्रेयस्करं धर्म्यं ब्रुवतस्तन्निबोध मे ॥५॥
5. tasmādvakṣyāmi te rājanbhavamicchankurūnprati ,
vacaḥ śreyaskaraṁ dharmyaṁ bruvatastannibodha me.
5. tasmāt vakṣyāmi te rājan bhavam icchan kurūn prati
vacaḥ śreyaskaram dharmyam bruvataḥ tat nibodha me
5. Therefore, O King, desiring welfare for the Kurus, I will speak to you words that are beneficial and in accordance with natural law (dharma). As I speak, please understand this from me.
मिथ्योपेतानि कर्माणि सिध्येयुर्यानि भारत ।
अनुपायप्रयुक्तानि मा स्म तेषु मनः कृथाः ॥६॥
6. mithyopetāni karmāṇi sidhyeyuryāni bhārata ,
anupāyaprayuktāni mā sma teṣu manaḥ kṛthāḥ.
6. mithyopetāni karmāṇi sidhyeyuḥ yāni bhārata
anupāyaprayuktāni mā sma teṣu manaḥ kṛthāḥ
6. O Bhārata, do not fix your mind on those actions (karma) which, though perhaps appearing to succeed, are in fact ill-conceived, wrongly executed, and performed without proper means or strategy.
तथैव योगविहितं न सिध्येत्कर्म यन्नृप ।
उपाययुक्तं मेधावी न तत्र ग्लपयेन्मनः ॥७॥
7. tathaiva yogavihitaṁ na sidhyetkarma yannṛpa ,
upāyayuktaṁ medhāvī na tatra glapayenmanaḥ.
7. tathā eva yogavihitam na sidhyet karma yat nṛpa
upāyayuktam medhāvī na tatra glapayet manaḥ
7. O king, even an action (karma) performed according to the proper method (yoga) may not succeed. An intelligent person should not distress their mind over that, even when it was endowed with the right means.
अनुबन्धानवेक्षेत सानुबन्धेषु कर्मसु ।
संप्रधार्य च कुर्वीत न वेगेन समाचरेत् ॥८॥
8. anubandhānavekṣeta sānubandheṣu karmasu ,
saṁpradhārya ca kurvīta na vegena samācaret.
8. anubandhān avekṣeta sānubandheṣu karmasu
saṃpradhārya ca kurvīta na vegena samācaret
8. In actions (karma) that involve consequences, one should carefully consider those consequences. After thorough deliberation, one should act, and not proceed impulsively.
अनुबन्धं च संप्रेक्ष्य विपाकांश्चैव कर्मणाम् ।
उत्थानमात्मनश्चैव धीरः कुर्वीत वा न वा ॥९॥
9. anubandhaṁ ca saṁprekṣya vipākāṁścaiva karmaṇām ,
utthānamātmanaścaiva dhīraḥ kurvīta vā na vā.
9. anubandham ca saṃprekṣya vipākān ca eva karmaṇām
utthānam ātmanaḥ ca eva dhīraḥ kurvīta vā na vā
9. A steadfast person (dhīraḥ), having thoroughly considered the consequences and results of actions (karma), and also their own effort (ātman), should then either undertake it or not.
यः प्रमाणं न जानाति स्थाने वृद्धौ तथा क्षये ।
कोशे जनपदे दण्डे न स राज्येऽवतिष्ठते ॥१०॥
10. yaḥ pramāṇaṁ na jānāti sthāne vṛddhau tathā kṣaye ,
kośe janapade daṇḍe na sa rājye'vatiṣṭhate.
10. yaḥ pramāṇam na jānāti sthāne vṛddhau tathā kṣaye
kośe janapade daṇḍe na saḥ rājye avatiṣṭhate
10. That person who does not understand the proper measure (pramāṇa) in matters of status, prosperity, and decline - nor regarding the treasury, the populace, and governance - cannot maintain his position in a kingdom.
यस्त्वेतानि प्रमाणानि यथोक्तान्यनुपश्यति ।
युक्तो धर्मार्थयोर्ज्ञाने स राज्यमधिगच्छति ॥११॥
11. yastvetāni pramāṇāni yathoktānyanupaśyati ,
yukto dharmārthayorjñāne sa rājyamadhigacchati.
11. yaḥ tu etāni pramāṇāni yathoktāni anupaśyati |
yuktaḥ dharmārthayoḥ jñāne saḥ rājyam adhigacchati
11. Indeed, he who duly considers these established principles, and who is well-versed in the knowledge concerning both natural law (dharma) and material prosperity, attains sovereignty.
न राज्यं प्राप्तमित्येव वर्तितव्यमसांप्रतम् ।
श्रियं ह्यविनयो हन्ति जरा रूपमिवोत्तमम् ॥१२॥
12. na rājyaṁ prāptamityeva vartitavyamasāṁpratam ,
śriyaṁ hyavinayo hanti jarā rūpamivottamam.
12. na rājyam prāptam iti eva vartitavyam asaṃpratam
| śriyam hi avinayaḥ hanti jarā rūpam iva uttamam
12. One should not behave improperly merely because one has attained sovereignty. Indeed, arrogance destroys prosperity, just as old age ravages excellent beauty.
भक्ष्योत्तमप्रतिच्छन्नं मत्स्यो बडिशमायसम् ।
रूपाभिपाती ग्रसते नानुबन्धमवेक्षते ॥१३॥
13. bhakṣyottamapraticchannaṁ matsyo baḍiśamāyasam ,
rūpābhipātī grasate nānubandhamavekṣate.
13. bhakṣyottamapraticchannam matsyaḥ baḍiśam āyasam
| rūpābhipātī grasate na anubandham avekṣate
13. A fish, enticed by the attractive bait, swallows an iron hook that is disguised by choice food. It does not consider the subsequent consequences.
यच्छक्यं ग्रसितुं ग्रस्यं ग्रस्तं परिणमेच्च यत् ।
हितं च परिणामे यत्तदद्यं भूतिमिच्छता ॥१४॥
14. yacchakyaṁ grasituṁ grasyaṁ grastaṁ pariṇamecca yat ,
hitaṁ ca pariṇāme yattadadyaṁ bhūtimicchatā.
14. yat śakyam grasitum grasyam grastam pariṇamet ca
yat | hitam ca pariṇāme yat tat adyam bhūtim icchātā
14. That which is possible to swallow, suitable to be ingested, and which digests properly after being eaten, and which is beneficial in its outcome – only that should be consumed by one who desires prosperity.
वनस्पतेरपक्वानि फलानि प्रचिनोति यः ।
स नाप्नोति रसं तेभ्यो बीजं चास्य विनश्यति ॥१५॥
15. vanaspaterapakvāni phalāni pracinoti yaḥ ,
sa nāpnoti rasaṁ tebhyo bījaṁ cāsya vinaśyati.
15. vanaspateḥ apakvāni phalāni pracinoti yaḥ saḥ
na āpnoti rasam tebhyaḥ bījam ca asya vinaśyati
15. The one who gathers unripe fruits from a tree does not obtain their essence, and their seed also perishes.
यस्तु पक्वमुपादत्ते काले परिणतं फलम् ।
फलाद्रसं स लभते बीजाच्चैव फलं पुनः ॥१६॥
16. yastu pakvamupādatte kāle pariṇataṁ phalam ,
phalādrasaṁ sa labhate bījāccaiva phalaṁ punaḥ.
16. yaḥ tu pakvam upādatte kāle pariṇatam phalam
phalāt rasam saḥ labhate bījāt ca eva phalam punaḥ
16. However, the one who takes a ripe, matured fruit at the proper time obtains its essence from the fruit, and indeed, a new fruit again from its seed.
यथा मधु समादत्ते रक्षन्पुष्पाणि षट्पदः ।
तद्वदर्थान्मनुष्येभ्य आदद्यादविहिंसया ॥१७॥
17. yathā madhu samādatte rakṣanpuṣpāṇi ṣaṭpadaḥ ,
tadvadarthānmanuṣyebhya ādadyādavihiṁsayā.
17. yathā madhu samādatte rakṣan puṣpāṇi ṣaṭpadaḥ
tadvat arthān manuṣyebhyaḥ ādadhyāt avihimsayā
17. Just as a bee gathers honey while protecting the flowers, so too should one collect resources from people non-violently.
पुष्पं पुष्पं विचिन्वीत मूलच्छेदं न कारयेत् ।
मालाकार इवारामे न यथाङ्गारकारकः ॥१८॥
18. puṣpaṁ puṣpaṁ vicinvīta mūlacchedaṁ na kārayet ,
mālākāra ivārāme na yathāṅgārakārakaḥ.
18. puṣpam puṣpam vicinvīta mūlacchedam na kārayet
mālākāraḥ iva ārāme na yathā aṅgārakārakaḥ
18. One should gather each flower, but not cause the cutting of its roots, acting like a garland-maker in a garden, and not like a charcoal-maker.
किं नु मे स्यादिदं कृत्वा किं नु मे स्यादकुर्वतः ।
इति कर्माणि संचिन्त्य कुर्याद्वा पुरुषो न वा ॥१९॥
19. kiṁ nu me syādidaṁ kṛtvā kiṁ nu me syādakurvataḥ ,
iti karmāṇi saṁcintya kuryādvā puruṣo na vā.
19. kim nu me syāt idam kṛtvā kim nu me syāt akurvataḥ
iti karmāṇi saṃcintya kuryāt vā puruṣaḥ na vā
19. What would be the outcome for me if I were to do this, and what would be the outcome for me if I were not to do it? Reflecting in this manner upon actions (karma), a person should decide whether to perform them or not.
अनारभ्या भवन्त्यर्थाः केचिन्नित्यं तथागताः ।
कृतः पुरुषकारोऽपि भवेद्येषु निरर्थकः ॥२०॥
20. anārabhyā bhavantyarthāḥ kecinnityaṁ tathāgatāḥ ,
kṛtaḥ puruṣakāro'pi bhavedyeṣu nirarthakaḥ.
20. anārabhya bhavanti arthāḥ kecit nityam tathāgatāḥ
kṛtaḥ puruṣakāraḥ api bhavet yeṣu nirarthakaḥ
20. Some matters are inherently un-commenceable and eternally preordained, in which cases even human effort proves to be futile.
कांश्चिदर्थान्नरः प्राज्ञो लघुमूलान्महाफलान् ।
क्षिप्रमारभते कर्तुं न विघ्नयति तादृशान् ॥२१॥
21. kāṁścidarthānnaraḥ prājño laghumūlānmahāphalān ,
kṣipramārabhate kartuṁ na vighnayati tādṛśān.
21. kānscit arthān naraḥ prājñaḥ laghumūlān mahāphalān
kṣipram ārabhate kartum na vighnayati tādṛśān
21. A wise person quickly begins to undertake certain endeavors that have small initial costs but yield great results, and he does not obstruct such undertakings.
ऋजु पश्यति यः सर्वं चक्षुषानुपिबन्निव ।
आसीनमपि तूष्णीकमनुरज्यन्ति तं प्रजाः ॥२२॥
22. ṛju paśyati yaḥ sarvaṁ cakṣuṣānupibanniva ,
āsīnamapi tūṣṇīkamanurajyanti taṁ prajāḥ.
22. ṛju paśyati yaḥ sarvam cakṣuṣā anupiban iva
āsīnam api tūṣṇīkam anurajyanti tam prajāḥ
22. The one who perceives everything impartially, as if drinking it in with his eyes, is loved by the people, even if he remains seated silently.
चक्षुषा मनसा वाचा कर्मणा च चतुर्विधम् ।
प्रसादयति लोकं यः तं लोकोऽनुप्रसीदति ॥२३॥
23. cakṣuṣā manasā vācā karmaṇā ca caturvidham ,
prasādayati lokaṁ yaḥ taṁ loko'nuprasīdati.
23. cakṣuṣā manasā vācā karmaṇā ca caturvidham
prasādayati lokam yaḥ tam lokaḥ anuprasīdati
23. The one who pleases the people in four ways – through his sight, mind, speech, and actions (karma) – is, in turn, pleased by the world.
यस्मात्त्रस्यन्ति भूतानि मृगव्याधान्मृगा इव ।
सागरान्तामपि महीं लब्ध्वा स परिहीयते ॥२४॥
24. yasmāttrasyanti bhūtāni mṛgavyādhānmṛgā iva ,
sāgarāntāmapi mahīṁ labdhvā sa parihīyate.
24. yasmāt trasyanti bhūtāni mṛgavyādhāt mṛgā iva
sāgarāntām api mahīm labdhvā saḥ parihīyate
24. Just as deer tremble before a hunter (mṛgavyādha), so too, the person from whom all beings fear, even if he acquires the entire earth extending to the oceans, will ultimately be deprived of it.
पितृपैतामहं राज्यं प्राप्तवान्स्वेन तेजसा ।
वायुरभ्रमिवासाद्य भ्रंशयत्यनये स्थितः ॥२५॥
25. pitṛpaitāmahaṁ rājyaṁ prāptavānsvena tejasā ,
vāyurabhramivāsādya bhraṁśayatyanaye sthitaḥ.
25. pitṛpaitāmaham rājyam prāptavān svena tejasā
vāyuḥ abhram iva āsādya bhraṃśayati anaye sthitaḥ
25. One who has obtained an ancestral kingdom through his own prowess, but then acts in an unrighteous manner, will destroy it, just as the wind disperses a cloud.
धर्ममाचरतो राज्ञः सद्भिश्चरितमादितः ।
वसुधा वसुसंपूर्णा वर्धते भूतिवर्धनी ॥२६॥
26. dharmamācarato rājñaḥ sadbhiścaritamāditaḥ ,
vasudhā vasusaṁpūrṇā vardhate bhūtivardhanī.
26. dharmam ācarataḥ rājñaḥ sadbhiḥ caritam āditaḥ
vasudhā vasusaṃpūrṇā vardhate bhūtivardhanī
26. For a king who practices natural law (dharma), adhering to the conduct observed by virtuous people from the very beginning, the earth, filled with wealth, flourishes and increases prosperity.
अथ संत्यजतो धर्ममधर्मं चानुतिष्ठतः ।
प्रतिसंवेष्टते भूमिरग्नौ चर्माहितं यथा ॥२७॥
27. atha saṁtyajato dharmamadharmaṁ cānutiṣṭhataḥ ,
pratisaṁveṣṭate bhūmiragnau carmāhitaṁ yathā.
27. atha saṃtyajataḥ dharmam adharmam ca anutiṣṭhataḥ
pratisaṃveṣṭate bhūmiḥ agnau carma āhitam yathā
27. Then, for one who abandons the natural law (dharma) and instead engages in unrighteous conduct, his domain shrinks, just as a hide placed in fire shrivels up.
य एव यत्नः क्रियते परराष्ट्रावमर्दने ।
स एव यत्नः कर्तव्यः स्वराष्ट्रपरिपालने ॥२८॥
28. ya eva yatnaḥ kriyate pararāṣṭrāvamardane ,
sa eva yatnaḥ kartavyaḥ svarāṣṭraparipālane.
28. yaḥ eva yatnaḥ kriyate pararāṣṭrāvamardane
saḥ eva yatnaḥ kartavyaḥ svarāṣṭraparipālane
28. The very same effort that is expended in subjugating hostile kingdoms should indeed be applied to protecting one's own kingdom.
धर्मेण राज्यं विन्देत धर्मेण परिपालयेत् ।
धर्ममूलां श्रियं प्राप्य न जहाति न हीयते ॥२९॥
29. dharmeṇa rājyaṁ vindeta dharmeṇa paripālayet ,
dharmamūlāṁ śriyaṁ prāpya na jahāti na hīyate.
29. dharmeṇa rājyam vindeta dharmeṇa paripālayet
dharmamūlām śriyam prāpya na jahāti na hīyate
29. One should acquire a kingdom through adherence to natural law (dharma) and protect it by natural law (dharma). Having obtained prosperity that is rooted in natural law (dharma), one neither abandons it nor does it diminish.
अप्युन्मत्तात्प्रलपतो बालाच्च परिसर्पतः ।
सर्वतः सारमादद्यादश्मभ्य इव काञ्चनम् ॥३०॥
30. apyunmattātpralapato bālācca parisarpataḥ ,
sarvataḥ sāramādadyādaśmabhya iva kāñcanam.
30. api unmattāt pralapataḥ bālāt ca parisarpataḥ
sarvataḥ sāram ādadyāt aśmabhyaḥ iva kāñcanam
30. Just as gold is extracted from stones, one should gather the valuable essence from all sources, even from a babbling madman or a crawling child.
सुव्याहृतानि सुधियां सुकृतानि ततस्ततः ।
संचिन्वन्धीर आसीत शिलाहारी शिलं यथा ॥३१॥
31. suvyāhṛtāni sudhiyāṁ sukṛtāni tatastataḥ ,
saṁcinvandhīra āsīta śilāhārī śilaṁ yathā.
31. suvyāhṛtāni sudhiyām sukṛtāni tatas tataḥ
sañcinvan dhīraḥ āsīta śilāhārī śilam yathā
31. A steadfast person (dhīra) should gather wise sayings from the intelligent and good deeds (sukṛta) from various sources, just as a gleaner collects fallen grains (śila).
गन्धेन गावः पश्यन्ति वेदैः पश्यन्ति ब्राह्मणाः ।
चारैः पश्यन्ति राजानश्चक्षुर्भ्यामितरे जनाः ॥३२॥
32. gandhena gāvaḥ paśyanti vedaiḥ paśyanti brāhmaṇāḥ ,
cāraiḥ paśyanti rājānaścakṣurbhyāmitare janāḥ.
32. gandhena gāvaḥ paśyanti vedaiḥ paśyanti brāhmaṇāḥ
cāraiḥ paśyanti rājānaḥ cakṣurbhyām itare janāḥ
32. Cows perceive by smell, Brahmins discern through the Vedas, kings observe through their agents, and other people see with their eyes.
भूयांसं लभते क्लेशं या गौर्भवति दुर्दुहा ।
अथ या सुदुहा राजन्नैव तां विनयन्त्यपि ॥३३॥
33. bhūyāṁsaṁ labhate kleśaṁ yā gaurbhavati durduhā ,
atha yā suduhā rājannaiva tāṁ vinayantyapi.
33. bhūyāṃsam labhate kleśam yā gauḥ bhavati durduhā
atha yā suduhā rājan na eva tām vinayanti api
33. The cow that is difficult to milk experiences much trouble (kleśa). However, O king, they do not even try to discipline the cow that is easy to milk.
यदतप्तं प्रणमति न तत्संतापयन्त्यपि ।
यच्च स्वयं नतं दारु न तत्संनामयन्त्यपि ॥३४॥
34. yadataptaṁ praṇamati na tatsaṁtāpayantyapi ,
yacca svayaṁ nataṁ dāru na tatsaṁnāmayantyapi.
34. yat ataptam praṇamati na tat saṃtāpayanti api
yat ca svayam natam dāru na tat saṃnāmayanti api
34. That which bends (praṇamati) without being heated (ataptam), people do not bother to heat (saṃtāpayanti) it. And wood (dāru) that is already bent (natam) by itself (svayam), people do not even try to bend (saṃnāmayanti) it.
एतयोपमया धीरः संनमेत बलीयसे ।
इन्द्राय स प्रणमते नमते यो बलीयसे ॥३५॥
35. etayopamayā dhīraḥ saṁnameta balīyase ,
indrāya sa praṇamate namate yo balīyase.
35. etayā upamayā dhīraḥ saṃnameta balīyase
indrāya saḥ praṇamate namate yaḥ balīyase
35. Following this example, a wise person should yield to the more powerful. For indeed, whoever bows to the strong also bows to Indra.
पर्जन्यनाथाः पशवो राजानो मित्रबान्धवाः ।
पतयो बान्धवाः स्त्रीणां ब्राह्मणा वेदबान्धवाः ॥३६॥
36. parjanyanāthāḥ paśavo rājāno mitrabāndhavāḥ ,
patayo bāndhavāḥ strīṇāṁ brāhmaṇā vedabāndhavāḥ.
36. parjanyanāthāḥ paśavaḥ rājānaḥ mitrabāndhavāḥ
patayaḥ bāndhavāḥ strīṇām brāhmaṇāḥ vedabāndhavāḥ
36. Animals depend on rain (Parjanya), kings depend on friends, women depend on their husbands, and brahmins depend on the Veda.
सत्येन रक्ष्यते धर्मो विद्या योगेन रक्ष्यते ।
मृजया रक्ष्यते रूपं कुलं वृत्तेन रक्ष्यते ॥३७॥
37. satyena rakṣyate dharmo vidyā yogena rakṣyate ,
mṛjayā rakṣyate rūpaṁ kulaṁ vṛttena rakṣyate.
37. satyena rakṣyate dharmaḥ vidyā yogena rakṣyate
mṛjayā rakṣyate rūpam kulam vṛttena rakṣyate
37. The natural law (dharma) is preserved by truth. Knowledge is maintained through dedicated practice (yoga). Beauty is preserved by cleanliness, and family lineage is upheld by good conduct.
मानेन रक्ष्यते धान्यमश्वान्रक्षत्यनुक्रमः ।
अभीक्ष्णदर्शनाद्गावः स्त्रियो रक्ष्याः कुचेलतः ॥३८॥
38. mānena rakṣyate dhānyamaśvānrakṣatyanukramaḥ ,
abhīkṣṇadarśanādgāvaḥ striyo rakṣyāḥ kucelataḥ.
38. mānena rakṣyate dhānyam aśvān rakṣati anukramaḥ
abhīkṣṇadarśanāt gāvaḥ striyaḥ rakṣyāḥ kucelataḥ
38. Grain is preserved by proper measurement. Regular training keeps horses fit. Cows are protected by constant supervision. Women are preserved by guarding against untidiness or improper attire.
न कुलं वृत्तहीनस्य प्रमाणमिति मे मतिः ।
अन्त्येष्वपि हि जातानां वृत्तमेव विशिष्यते ॥३९॥
39. na kulaṁ vṛttahīnasya pramāṇamiti me matiḥ ,
antyeṣvapi hi jātānāṁ vṛttameva viśiṣyate.
39. na kulam vṛttahīnasya pramāṇam iti me matiḥ
antyeṣu api hi jātānām vṛttam eva viśiṣyate
39. My conviction is that lineage is not a valid standard for one who is devoid of good conduct. Indeed, among those born even in the lowest classes, it is character (vṛtta) alone that truly excels.
य ईर्ष्युः परवित्तेषु रूपे वीर्ये कुलान्वये ।
सुखे सौभाग्यसत्कारे तस्य व्याधिरनन्तकः ॥४०॥
40. ya īrṣyuḥ paravitteṣu rūpe vīrye kulānvaye ,
sukhe saubhāgyasatkāre tasya vyādhiranantakaḥ.
40. yaḥ īrṣyuḥ paravitteṣu rūpe vīrye kulānvaye
sukhe saubhāgyasatkāre tasya vyādhiḥ anantakaḥ
40. Whoever is envious of others' wealth, beauty, valor, family lineage, happiness, good fortune, and respect, for him, the ailment is endless.
अकार्यकरणाद्भीतः कार्याणां च विवर्जनात् ।
अकाले मन्त्रभेदाच्च येन माद्येन्न तत्पिबेत् ॥४१॥
41. akāryakaraṇādbhītaḥ kāryāṇāṁ ca vivarjanāt ,
akāle mantrabhedācca yena mādyenna tatpibet.
41. akāryakaraṇāt bhītaḥ kāryāṇām ca vivarjanāt
akāle mantrabhedāt ca yena mādyet na tat pibet
41. One should be fearful of performing improper actions and of abandoning proper duties. One should also be wary of revealing confidential counsel (mantra) at an inopportune moment. Furthermore, one should not consume anything by which one would become deluded or intoxicated.
विद्यामदो धनमदस्तृतीयोऽभिजनो मदः ।
एते मदावलिप्तानामेत एव सतां दमाः ॥४२॥
42. vidyāmado dhanamadastṛtīyo'bhijano madaḥ ,
ete madāvaliptānāmeta eva satāṁ damāḥ.
42. vidyāmadaḥ dhanamadaḥ tṛtīyaḥ abhijanaḥ
madaḥ ete madāvaliptānām eta eva satām damāḥ
42. Arrogance (mada) stemming from knowledge, arrogance from wealth, and the third, arrogance from noble birth, are common amongst the conceited. However, for the virtuous, these very same things become means of self-control (dama).
असन्तोऽभ्यर्थिताः सद्भिः किंचित्कार्यं कदाचन ।
मन्यन्ते सन्तमात्मानमसन्तमपि विश्रुतम् ॥४३॥
43. asanto'bhyarthitāḥ sadbhiḥ kiṁcitkāryaṁ kadācana ,
manyante santamātmānamasantamapi viśrutam.
43. asantaḥ abhyarthitāḥ sadbhiḥ kiñcit kāryam kadācana
manyante santam ātmanam asantam api viśrutam
43. Even when wicked people (asantaḥ) are requested by the virtuous (sadbhiḥ) for some task, they consider themselves excellent (santam ātman), even if they are well-known to be wicked.
गतिरात्मवतां सन्तः सन्त एव सतां गतिः ।
असतां च गतिः सन्तो न त्वसन्तः सतां गतिः ॥४४॥
44. gatirātmavatāṁ santaḥ santa eva satāṁ gatiḥ ,
asatāṁ ca gatiḥ santo na tvasantaḥ satāṁ gatiḥ.
44. gatiḥ ātmavatām santaḥ santa eva satām gatiḥ
asatām ca gatiḥ santaḥ na tu asantaḥ satām gatiḥ
44. The virtuous (santaḥ) are the refuge (gatiḥ) for those who possess self-knowledge (ātmavatām). Indeed, the virtuous alone are the refuge for other virtuous individuals. Moreover, the virtuous are also a refuge for the wicked (asatām), but the wicked are certainly not a refuge for the virtuous.
जिता सभा वस्त्रवता समाशा गोमता जिता ।
अध्वा जितो यानवता सर्वं शीलवता जितम् ॥४५॥
45. jitā sabhā vastravatā samāśā gomatā jitā ,
adhvā jito yānavatā sarvaṁ śīlavatā jitam.
45. jitā sabhā vastravatā samāśā gomatā jitā
adhvā jitaḥ yānavatā sarvam śīlavatā jitam
45. An assembly (sabhā) is won by a well-dressed person (vastravatā). All directions (samāśā) are conquered by someone who possesses cattle (gomatā). The road (adhvā) is overcome by one who has a vehicle (yānavatā). But everything (sarvam) is ultimately conquered by one who has good moral conduct (śīlavatā).
शीलं प्रधानं पुरुषे तद्यस्येह प्रणश्यति ।
न तस्य जीवितेनार्थो न धनेन न बन्धुभिः ॥४६॥
46. śīlaṁ pradhānaṁ puruṣe tadyasyeha praṇaśyati ,
na tasya jīvitenārtho na dhanena na bandhubhiḥ.
46. śīlam pradhānam puruṣe tat yasya iha praṇaśyati
na tasya jīvitena arthaḥ na dhanena na bandhubhiḥ
46. Good moral conduct (śīlam) is the most important quality in a person (puruṣe). If that (conduct) is destroyed for someone in this world (iha), then for such a person, there is no value (arthaḥ) in life (jīvitena), nor in wealth (dhanena), nor in relatives (bandhubhiḥ).
आढ्यानां मांसपरमं मध्यानां गोरसोत्तरम् ।
लवणोत्तरं दरिद्राणां भोजनं भरतर्षभ ॥४७॥
47. āḍhyānāṁ māṁsaparamaṁ madhyānāṁ gorasottaram ,
lavaṇottaraṁ daridrāṇāṁ bhojanaṁ bharatarṣabha.
47. āḍhyānām māṃsaparamam madhyānām gorasottaram
lavaṇottaram daridrāṇām bhojanam bharatarṣabha
47. O best among the Bharatas, the primary food for the wealthy is meat, for the middle class it is dairy products, and for the poor, it is predominantly salty provisions.
संपन्नतरमेवान्नं दरिद्रा भुञ्जते सदा ।
क्षुत्स्वादुतां जनयति सा चाढ्येषु सुदुर्लभा ॥४८॥
48. saṁpannataramevānnaṁ daridrā bhuñjate sadā ,
kṣutsvādutāṁ janayati sā cāḍhyeṣu sudurlabhā.
48. sampannataram eva annam daridrāḥ bhuñjate sadā
kṣut svādutām janayati sā ca āḍhyeṣu sudurlabhā
48. The poor always eat even the most sumptuous food. Hunger creates deliciousness, and that [hunger] is very difficult for the wealthy to experience.
प्रायेण श्रीमतां लोके भोक्तुं शक्तिर्न विद्यते ।
दरिद्राणां तु राजेन्द्र अपि काष्ठं हि जीर्यते ॥४९॥
49. prāyeṇa śrīmatāṁ loke bhoktuṁ śaktirna vidyate ,
daridrāṇāṁ tu rājendra api kāṣṭhaṁ hi jīryate.
49. prāyeṇa śrīmatām loke bhoktum śaktiḥ na vidyate
daridrāṇām tu rājendra api kāṣṭham hi jīryate
49. O King of kings, generally in this world, the wealthy lack the capacity to properly digest food. However, for the poor, even wood is indeed digested.
अवृत्तिर्भयमन्त्यानां मध्यानां मरणाद्भयम् ।
उत्तमानां तु मर्त्यानामवमानात्परं भयम् ॥५०॥
50. avṛttirbhayamantyānāṁ madhyānāṁ maraṇādbhayam ,
uttamānāṁ tu martyānāmavamānātparaṁ bhayam.
50. avṛttiḥ bhayam antyānām madhyānām maraṇāt bhayam
uttamānām tu martyānām avamānāt param bhayam
50. For those of the lowest class, fear comes from unemployment or lack of sustenance. For the middle class, fear stems from death. But for the best among mortals, the ultimate fear is from dishonor.
ऐश्वर्यमदपापिष्ठा मदाः पानमदादयः ।
ऐश्वर्यमदमत्तो हि नापतित्वा विबुध्यते ॥५१॥
51. aiśvaryamadapāpiṣṭhā madāḥ pānamadādayaḥ ,
aiśvaryamadamatto hi nāpatitvā vibudhyate.
51. aiśvaryamadapāpiṣṭhāḥ madāḥ pānamadādayaḥ
aiśvaryamadamattaḥ hi na āpatitvā vibudhyate
51. The intoxications stemming from power and wealth are the most sinful, even more so than intoxications like those from drinking. Indeed, one who is intoxicated by the arrogance of power does not truly awaken until they have experienced a downfall.
इन्द्रियैरिन्द्रियार्थेषु वर्तमानैरनिग्रहैः ।
तैरयं ताप्यते लोको नक्षत्राणि ग्रहैरिव ॥५२॥
52. indriyairindriyārtheṣu vartamānairanigrahaiḥ ,
tairayaṁ tāpyate loko nakṣatrāṇi grahairiva.
52. indriyaiḥ indriyārtheṣu vartamānaiḥ anigrahaiḥ
taiḥ ayam tāpyate lokaḥ nakṣatrāṇi grahaiḥ iva
52. This world, or humanity, is tormented by the uncontrolled senses (indriyas) as they engage with sense objects, just as constellations are oppressed by planets.
यो जितः पञ्चवर्गेण सहजेनात्मकर्शिना ।
आपदस्तस्य वर्धन्ते शुक्लपक्ष इवोडुराट् ॥५३॥
53. yo jitaḥ pañcavargeṇa sahajenātmakarśinā ,
āpadastasya vardhante śuklapakṣa ivoḍurāṭ.
53. yaḥ jitaḥ pañcavargeṇa sahajena ātmakarśinā
āpadaḥ tasya vardhante śuklapakṣaḥ iva uḍurāṭ
53. For one who is overcome by the inborn five-fold group of senses (indriyas) that weaken the self (ātman), misfortunes increase, just as the moon waxes during the bright fortnight.
अविजित्य य आत्मानममात्यान्विजिगीषते ।
अमित्रान्वाजितामात्यः सोऽवशः परिहीयते ॥५४॥
54. avijitya ya ātmānamamātyānvijigīṣate ,
amitrānvājitāmātyaḥ so'vaśaḥ parihīyate.
54. avijitya yaḥ ātmānam amātyān vijigīṣate
amitrān vā ajitāmātyaḥ saḥ avaśaḥ parihīyate
54. Whoever desires to conquer his ministers or his enemies without first conquering his own self (ātman) - such a person, whose own ministers remain unconquered, helplessly declines.
आत्मानमेव प्रथमं देशरूपेण यो जयेत् ।
ततोऽमात्यानमित्रांश्च न मोघं विजिगीषते ॥५५॥
55. ātmānameva prathamaṁ deśarūpeṇa yo jayet ,
tato'mātyānamitrāṁśca na moghaṁ vijigīṣate.
55. ātmānam eva prathamam deśarūpeṇa yaḥ jayet
tataḥ amātyān amitrān ca na mogham vijigīṣate
55. A ruler who first conquers himself (ātman) by establishing control over his own domain will not then fruitlessly desire to conquer his ministers and enemies.
वश्येन्द्रियं जितामात्यं धृतदण्डं विकारिषु ।
परीक्ष्यकारिणं धीरमत्यन्तं श्रीर्निषेवते ॥५६॥
56. vaśyendriyaṁ jitāmātyaṁ dhṛtadaṇḍaṁ vikāriṣu ,
parīkṣyakāriṇaṁ dhīramatyantaṁ śrīrniṣevate.
56. vaśyendriyam jitāmātyam dhṛtadaṇḍam vikāriṣu
parīkṣyakāriṇam dhīram atyantam śrīḥ niṣevate
56. Prosperity (śrī) constantly attends a resolute and wise person who has his senses controlled, has his ministers under control, justly punishes offenders, and acts only after due deliberation.
रथः शरीरं पुरुषस्य राजन्नात्मा नियन्तेन्द्रियाण्यस्य चाश्वाः ।
तैरप्रमत्तः कुशलः सदश्वैर्दान्तैः सुखं याति रथीव धीरः ॥५७॥
57. rathaḥ śarīraṁ puruṣasya rāja;nnātmā niyantendriyāṇyasya cāśvāḥ ,
tairapramattaḥ kuśalaḥ sadaśvai;rdāntaiḥ sukhaṁ yāti rathīva dhīraḥ.
57. rathaḥ śarīram puruṣasya rājan ātmā
niyantā indriyāṇi asya ca aśvāḥ
taiḥ apramattaḥ kuśalaḥ sadaśvaiḥ
dāntaiḥ sukham yāti rathī iva dhīraḥ
57. O king, the body is the chariot of the cosmic person (puruṣa), the self (ātman) is the charioteer, and his senses are the horses. With those good, disciplined horses, a vigilant and skillful person, like a wise charioteer, attains happiness.
एतान्यनिगृहीतानि व्यापादयितुमप्यलम् ।
अविधेया इवादान्ता हयाः पथि कुसारथिम् ॥५८॥
58. etānyanigṛhītāni vyāpādayitumapyalam ,
avidheyā ivādāntā hayāḥ pathi kusārathim.
58. etāni anigṛhītāni vyāpādayitum api alam
avidheyāḥ iva adāntāḥ hayāḥ pathi kusārathim
58. These (senses), if uncontrolled, are capable of destroying (a person), just as untamed and unmanageable horses on the road are capable of destroying a bad charioteer.
अनर्थमर्थतः पश्यन्नर्थं चैवाप्यनर्थतः ।
इन्द्रियैः प्रसृतो बालः सुदुःखं मन्यते सुखम् ॥५९॥
59. anarthamarthataḥ paśyannarthaṁ caivāpyanarthataḥ ,
indriyaiḥ prasṛto bālaḥ suduḥkhaṁ manyate sukham.
59. anartham arthataḥ paśyan artham ca eva api anarthataḥ
indriyaiḥ prasṛtaḥ bālaḥ suduḥkham manyate sukham
59. An immature person, driven by the senses, considers great suffering to be happiness, seeing what is harmful as beneficial and what is truly beneficial as harmful.
धर्मार्थौ यः परित्यज्य स्यादिन्द्रियवशानुगः ।
श्रीप्राणधनदारेभ्य क्षिप्रं स परिहीयते ॥६०॥
60. dharmārthau yaḥ parityajya syādindriyavaśānugaḥ ,
śrīprāṇadhanadārebhya kṣipraṁ sa parihīyate.
60. dharmārthau yaḥ parityajya syāt indriyavaśānugaḥ
śrīprāṇadhanadārebhyaḥ kṣipram saḥ parihīyate
60. Whoever abandons the path of natural law (dharma) and material prosperity (artha) and becomes subservient to their senses, he quickly loses prosperity, life, wealth, and family.
अर्थानामीश्वरो यः स्यादिन्द्रियाणामनीश्वरः ।
इन्द्रियाणामनैश्वर्यादैश्वर्याद्भ्रश्यते हि सः ॥६१॥
61. arthānāmīśvaro yaḥ syādindriyāṇāmanīśvaraḥ ,
indriyāṇāmanaiśvaryādaiśvaryādbhraśyate hi saḥ.
61. arthānām īśvaraḥ yaḥ syāt indriyāṇām anīśvaraḥ
indriyāṇām anaiśvaryāt aiśvaryāt bhraśyate hi saḥ
61. Whoever is a master of material possessions but not a master of his senses, he certainly falls from his sovereignty and power due to his lack of control over the senses.
आत्मनात्मानमन्विच्छेन्मनोबुद्धीन्द्रियैर्यतैः ।
आत्मैव ह्यात्मनो बन्धुरात्मैव रिपुरात्मनः ॥६२॥
62. ātmanātmānamanvicchenmanobuddhīndriyairyataiḥ ,
ātmaiva hyātmano bandhurātmaiva ripurātmanaḥ.
62. ātmanā ātmānam anvicchet manobuddhīndriyaiḥ yataiḥ
ātmā eva hi ātmanaḥ bandhuḥ ātmā eva ripuḥ ātmanaḥ
62. One should seek one's higher self (ātman) by one's own efforts, with a controlled mind, intellect, and senses. For indeed, one's self (ātman) is one's only friend, and one's self (ātman) is also one's only enemy.
क्षुद्राक्षेणेव जालेन झषावपिहितावुभौ ।
कामश्च राजन्क्रोधश्च तौ प्रज्ञानं विलुम्पतः ॥६३॥
63. kṣudrākṣeṇeva jālena jhaṣāvapihitāvubhau ,
kāmaśca rājankrodhaśca tau prajñānaṁ vilumpataḥ.
63. kṣudrākṣeṇa iva jālena jhaṣau apihitau ubhau
kāmaḥ ca rājan krodhaḥ ca tau prajñānam vilumpataḥ
63. O King, just as two fish are completely covered by a small-meshed net, so too are desire (kāma) and anger (krodha). These two plunder true knowledge (prajñāna).
समवेक्ष्येह धर्मार्थौ संभारान्योऽधिगच्छति ।
स वै संभृतसंभारः सततं सुखमेधते ॥६४॥
64. samavekṣyeha dharmārthau saṁbhārānyo'dhigacchati ,
sa vai saṁbhṛtasaṁbhāraḥ satataṁ sukhamedhate.
64. samavekṣya iha dharmārthau saṃbhārān yaḥ adhigacchati
sa vai saṃbhṛtasaṃbhāraḥ satatam sukham edhate
64. He who, after carefully considering here the principles of righteousness (dharma) and wealth (artha), acquires the necessary resources - that person, whose resources are thus well-gathered, continuously prospers in happiness.
यः पञ्चाभ्यन्तराञ्शत्रूनविजित्य मतिक्षयान् ।
जिगीषति रिपूनन्यान्रिपवोऽभिभवन्ति तम् ॥६५॥
65. yaḥ pañcābhyantarāñśatrūnavijitya matikṣayān ,
jigīṣati ripūnanyānripavo'bhibhavanti tam.
65. yaḥ pañca abhyantarān śatrūn avijitya matikṣayān
jigīṣati ripūn anyān ripavaḥ abhibhavanti tam
65. He who, without first conquering the five internal enemies that lead to the destruction of one's intellect, desires to conquer other external foes - those very foes will overpower him.
दृश्यन्ते हि दुरात्मानो वध्यमानाः स्वकर्मभिः ।
इन्द्रियाणामनीशत्वाद्राजानो राज्यविभ्रमैः ॥६६॥
66. dṛśyante hi durātmāno vadhyamānāḥ svakarmabhiḥ ,
indriyāṇāmanīśatvādrājāno rājyavibhramaiḥ.
66. dṛśyante hi durātmānaḥ vadhyamānāḥ svakarmabhiḥ
indriyāṇām anīśatvāt rājānaḥ rājyavibhramaiḥ
66. Indeed, wicked people (durātman) are observed being destroyed by their own actions (karma). Similarly, kings, due to their lack of control over their senses (indriyas), are ruined by the collapse of their kingdoms.
असंत्यागात्पापकृतामपापांस्तुल्यो दण्डः स्पृशते मिश्रभावात् ।
शुष्केणार्द्रं दह्यते मिश्रभावात्तस्मात्पापैः सह संधिं न कुर्यात् ॥६७॥
67. asaṁtyāgātpāpakṛtāmapāpāṁ;stulyo daṇḍaḥ spṛśate miśrabhāvāt ,
śuṣkeṇārdraṁ dahyate miśrabhāvā;ttasmātpāpaiḥ saha saṁdhiṁ na kuryāt.
67. asatyāgāt pāpakṛtām apāpān tulyaḥ
daṇḍaḥ spṛśate miśrabhāvāt śuṣkeṇa
ārdram dahyate miśrabhāvāt tasmāt
pāpaiḥ saha sandhim na kuryāt
67. If one does not abandon those who commit sins, even the innocent are afflicted by equal punishment due to their association. Just as wet wood is burned along with dry wood through their proximity, therefore one should not form alliances with sinners.
निजानुत्पततः शत्रून्पञ्च पञ्चप्रयोजनान् ।
यो मोहान्न निगृह्णाति तमापद्ग्रसते नरम् ॥६८॥
68. nijānutpatataḥ śatrūnpañca pañcaprayojanān ,
yo mohānna nigṛhṇāti tamāpadgrasate naram.
68. nijān utpatataḥ śatrūn pañca pañcaprayojanān
yaḥ mohāt na nigṛhṇāti tam āpat grasate naram
68. Calamity engulfs the person who, out of delusion (moha), fails to restrain their own five rising inner enemies (like desire, anger, etc.), which engage with the five sense objects.
अनसूयार्जवं शौचं संतोषः प्रियवादिता ।
दमः सत्यमनायासो न भवन्ति दुरात्मनाम् ॥६९॥
69. anasūyārjavaṁ śaucaṁ saṁtoṣaḥ priyavāditā ,
damaḥ satyamanāyāso na bhavanti durātmanām.
69. anasūyā ārjavam śaucam santoṣaḥ priyavāditā
damaḥ satyam anāyāsaḥ na bhavanti durātmanām
69. Freedom from envy, honesty, purity, contentment, pleasant speech, self-control, truthfulness, and effortlessness – these qualities are not found in evil-minded individuals.
आत्मज्ञानमनायासस्तितिक्षा धर्मनित्यता ।
वाक्चैव गुप्ता दानं च नैतान्यन्त्येषु भारत ॥७०॥
70. ātmajñānamanāyāsastitikṣā dharmanityatā ,
vākcaiva guptā dānaṁ ca naitānyantyeṣu bhārata.
70. ātmajñānam anāyāsaḥ titikṣā dharmanityatā vāk
ca eva guptā dānam ca na etāni antyeṣu bhārata
70. O Bhārata, self-knowledge (ātmajñāna), effortlessness, forbearance, steadfastness in one's constitution (dharma), along with guarded speech and charity (dāna) – these qualities are never found among the lowest of people.
आक्रोशपरिवादाभ्यां विहिंसन्त्यबुधा बुधान् ।
वक्ता पापमुपादत्ते क्षममाणो विमुच्यते ॥७१॥
71. ākrośaparivādābhyāṁ vihiṁsantyabudhā budhān ,
vaktā pāpamupādatte kṣamamāṇo vimucyate.
71. ākrośaparivādābhyām vihiṃsanti abudhā budhān
vaktā pāpam upādatte kṣamamāṇaḥ vimucyate
71. Ignorant people injure the wise with insults and calumny. The speaker takes on sin, while the one who tolerates is liberated (mokṣa).
हिंसा बलमसाधूनां राज्ञां दण्डविधिर्बलम् ।
शुश्रूषा तु बलं स्त्रीणां क्षमा गुणवतां बलम् ॥७२॥
72. hiṁsā balamasādhūnāṁ rājñāṁ daṇḍavidhirbalam ,
śuśrūṣā tu balaṁ strīṇāṁ kṣamā guṇavatāṁ balam.
72. hiṃsā balam asādhūnām rājñām daṇḍavidhiḥ balam
śuśrūṣā tu balam strīṇām kṣamā guṇavatām balam
72. Violence is the strength of the wicked. For rulers, the power of punishment is their strength. However, service is the strength of women, and forgiveness (kṣamā) is the strength of the virtuous.
वाक्संयमो हि नृपते सुदुष्करतमो मतः ।
अर्थवच्च विचित्रं च न शक्यं बहु भाषितुम् ॥७३॥
73. vāksaṁyamo hi nṛpate suduṣkaratamo mataḥ ,
arthavacca vicitraṁ ca na śakyaṁ bahu bhāṣitum.
73. vāk-saṃyamaḥ hi nṛpate sudurṣkaratamaḥ mataḥ
arthavat ca vicitram ca na śakyam bahu bhāṣitum
73. O king, control over speech (vāk-saṃyama) is indeed considered the most challenging. It is impossible to speak extensively while being both meaningful and diverse.
अभ्यावहति कल्याणं विविधा वाक्सुभाषिता ।
सैव दुर्भाषिता राजन्ननर्थायोपपद्यते ॥७४॥
74. abhyāvahati kalyāṇaṁ vividhā vāksubhāṣitā ,
saiva durbhāṣitā rājannanarthāyopapadyate.
74. abhyāvahati kalyāṇam vividhā vāk subhāṣitā
sā eva durbhāṣitā rājan anarthāya upapadyate
74. Eloquent and varied speech brings about welfare. Yet, O king, that very same speech, when poorly spoken, leads to misfortune.
संरोहति शरैर्विद्धं वनं परशुना हतम् ।
वाचा दुरुक्तं बीभत्सं न संरोहति वाक्क्षतम् ॥७५॥
75. saṁrohati śarairviddhaṁ vanaṁ paraśunā hatam ,
vācā duruktaṁ bībhatsaṁ na saṁrohati vākkṣatam.
75. saṃrohati śaraiḥ viddhaṃ vanaṃ paraśunā hatam
vācā duruktaṃ bībhatsaṃ na saṃrohati vākṣatam
75. A forest, even when pierced by arrows or cut down by an axe, grows back. But a hateful, ill-spoken verbal wound caused by speech does not heal.
कर्णिनालीकनाराचा निर्हरन्ति शरीरतः ।
वाक्शल्यस्तु न निर्हर्तुं शक्यो हृदिशयो हि सः ॥७६॥
76. karṇinālīkanārācā nirharanti śarīrataḥ ,
vākśalyastu na nirhartuṁ śakyo hṛdiśayo hi saḥ.
76. karṇinālīkanārācāḥ nirharanti śarīrataḥ
vākśalyaḥ tu na nirhartuṃ śakyaḥ hṛdiśayaḥ hi saḥ
76. Barbed arrows, tube-arrows, and iron arrows can be extracted from the body. But the verbal dart (vākśalya), indeed, cannot be removed, for it lies in the heart.
वाक्सायका वदनान्निष्पतन्ति यैराहतः शोचति रात्र्यहानि ।
परस्य नामर्मसु ते पतन्ति तान्पण्डितो नावसृजेत्परेषु ॥७७॥
77. vāksāyakā vadanānniṣpatanti; yairāhataḥ śocati rātryahāni ,
parasya nāmarmasu te patanti; tānpaṇḍito nāvasṛjetpareṣu.
77. vāksāyakāḥ vadanāt niṣpatanti
yaiḥ āhataḥ śocati rātryahāni
parasya na amarmasu te patanti
tān paṇḍitaḥ na avasṛjet pareṣu
77. Word-arrows fly out from the mouth; by them, one who is struck grieves night and day. Those (arrows) penetrate the vital spots (marman) of another. A wise person (paṇḍita) should not release them upon others.
यस्मै देवाः प्रयच्छन्ति पुरुषाय पराभवम् ।
बुद्धिं तस्यापकर्षन्ति सोऽपाचीनानि पश्यति ॥७८॥
78. yasmai devāḥ prayacchanti puruṣāya parābhavam ,
buddhiṁ tasyāpakarṣanti so'pācīnāni paśyati.
78. yasmai devāḥ prayacchanti puruṣāya parābhavam
buddhiṃ tasya apakarṣanti saḥ apācīnāni paśyati
78. To whichever person (puruṣa) the gods grant defeat, they first diminish his intellect (buddhi), and then he perceives things wrongly.
बुद्धौ कलुषभूतायां विनाशे प्रत्युपस्थिते ।
अनयो नयसंकाशो हृदयान्नापसर्पति ॥७९॥
79. buddhau kaluṣabhūtāyāṁ vināśe pratyupasthite ,
anayo nayasaṁkāśo hṛdayānnāpasarpati.
79. buddhau kaluṣabhūtāyām vināśe pratyupasthite
anayaḥ nayasaṃkāśaḥ hṛdayāt na apasarpati
79. When the intellect (buddhi) has become corrupted and destruction is at hand, this impropriety, which deceptively appears to be sound policy, does not depart from the heart.
सेयं बुद्धिः परीता ते पुत्राणां तव भारत ।
पाण्डवानां विरोधेन न चैनामवबुध्यसे ॥८०॥
80. seyaṁ buddhiḥ parītā te putrāṇāṁ tava bhārata ,
pāṇḍavānāṁ virodhena na caināmavabudhyase.
80. sā iyam buddhiḥ parītā te putrāṇām tava bhārata
pāṇḍavānām virodhena na ca enām avabudhyase
80. O Bhārata (Dhṛtarāṣṭra), this intellect (buddhi) of yours is completely enveloped by the hostility of your sons towards the Pāṇḍavas, and you do not recognize it.
राजा लक्षणसंपन्नस्त्रैलोक्यस्यापि यो भवेत् ।
शिष्यस्ते शासिता सोऽस्तु धृतराष्ट्र युधिष्ठिरः ॥८१॥
81. rājā lakṣaṇasaṁpannastrailokyasyāpi yo bhavet ,
śiṣyaste śāsitā so'stu dhṛtarāṣṭra yudhiṣṭhiraḥ.
81. rājā lakṣaṇasaṃpannaḥ trailokyasya api yaḥ bhavet
śiṣyaḥ te śāsitā saḥ astu dhṛtarāṣṭra yudhiṣṭhiraḥ
81. O Dhṛtarāṣṭra, let Yudhishthira - who, being your pupil (śiṣya), is indeed a king endowed with all auspicious marks, capable of ruling even the three worlds - be your ruler (śāsitā).
अतीव सर्वान्पुत्रांस्ते भागधेयपुरस्कृतः ।
तेजसा प्रज्ञया चैव युक्तो धर्मार्थतत्त्ववित् ॥८२॥
82. atīva sarvānputrāṁste bhāgadheyapuraskṛtaḥ ,
tejasā prajñayā caiva yukto dharmārthatattvavit.
82. atīva sarvān putrān te bhāgadheyapuraskṛtaḥ
tejasā prajñayā ca eva yuktaḥ dharmārthatattvavit
82. He (Yudhishthira) is exceedingly superior to all your sons, favored by destiny, endowed with radiance (tejas) and wisdom, and he is a knower of the true nature of natural law (dharma) and material well-being (artha).
आनृशंस्यादनुक्रोशाद्योऽसौ धर्मभृतां वरः ।
गौरवात्तव राजेन्द्र बहून्क्लेशांस्तितिक्षति ॥८३॥
83. ānṛśaṁsyādanukrośādyo'sau dharmabhṛtāṁ varaḥ ,
gauravāttava rājendra bahūnkleśāṁstitikṣati.
83. ānṛśaṃsyāt anukrośāt yaḥ asau dharmabhṛtām varaḥ
gauravāt tava rājendra bahūn kleśān titikṣati
83. He, the foremost among those who uphold natural law (dharma), endures many difficulties out of kindness, compassion, and respect for you, O King of kings.