Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-2, chapter-2

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
उषित्वा खाण्डवप्रस्थे सुखवासं जनार्दनः ।
पार्थैः प्रीतिसमायुक्तैः पूजनार्होऽभिपूजितः ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
uṣitvā khāṇḍavaprasthe sukhavāsaṁ janārdanaḥ ,
pārthaiḥ prītisamāyuktaiḥ pūjanārho'bhipūjitaḥ.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca uṣitvā khāṇḍavapraste sukhavāsam
janārdanaḥ pārthaiḥ prītisamāyuktaiḥ pūjanārhaḥ abhipūjitaḥ
1. Vaiśampāyana said: Having happily dwelt in Khāṇḍavaprastha, Lord Janārdana (Kṛṣṇa), who was worthy of worship, was duly honored by the Pārthas, who were filled with affection.
गमनाय मतिं चक्रे पितुर्दर्शनलालसः ।
धर्मराजमथामन्त्र्य पृथां च पृथुलोचनः ॥२॥
2. gamanāya matiṁ cakre piturdarśanalālasaḥ ,
dharmarājamathāmantrya pṛthāṁ ca pṛthulocanaḥ.
2. gamanāya matim cakre pituḥ darśanalālasaḥ |
dharmarājam atha āmantrya pṛthām ca pṛthulocanaḥ
2. The broad-eyed one (Kṛṣṇa), eager to see his father, resolved to depart. Then, after summoning the king of righteousness (dharmarāja) and Pṛthā...
ववन्दे चरणौ मूर्ध्ना जगद्वन्द्यः पितृष्वसुः ।
स तया मूर्ध्न्युपाघ्रातः परिष्वक्तश्च केशवः ॥३॥
3. vavande caraṇau mūrdhnā jagadvandyaḥ pitṛṣvasuḥ ,
sa tayā mūrdhnyupāghrātaḥ pariṣvaktaśca keśavaḥ.
3. vavande caraṇau mūrdhnā jagatvandyaḥ pitṛṣvasuḥ |
saḥ tayā mūrdhni upāghrātaḥ pariṣvaktaḥ ca keśavaḥ
3. Keśava, who is revered by the world, bowed his head at the feet of his paternal aunt. She (Pṛthā) then smelled him on the head and embraced him.
ददर्शानन्तरं कृष्णो भगिनीं स्वां महायशाः ।
तामुपेत्य हृषीकेशः प्रीत्या बाष्पसमन्वितः ॥४॥
4. dadarśānantaraṁ kṛṣṇo bhaginīṁ svāṁ mahāyaśāḥ ,
tāmupetya hṛṣīkeśaḥ prītyā bāṣpasamanvitaḥ.
4. dadarśa anantaram kṛṣṇaḥ bhaginīm svām mahāyaśāḥ
| tām upetya hṛṣīkeśaḥ prītyā bāṣpasamanvitaḥ
4. Subsequently, the highly renowned Kṛṣṇa saw his own sister (Subhadrā). Hṛṣīkeśa, approaching her, was overcome with tears due to his affection.
अर्थ्यं तथ्यं हितं वाक्यं लघु युक्तमनुत्तमम् ।
उवाच भगवान्भद्रां सुभद्रां भद्रभाषिणीम् ॥५॥
5. arthyaṁ tathyaṁ hitaṁ vākyaṁ laghu yuktamanuttamam ,
uvāca bhagavānbhadrāṁ subhadrāṁ bhadrabhāṣiṇīm.
5. arthyam tathyām hitam vākyam laghu yuktam anuttamam
| uvāca bhagavān bhadrām subhadrām bhadrabhāṣiṇīm
5. The revered Lord (Kṛṣṇa) spoke words that were meaningful, truthful, beneficial, concise, appropriate, and supreme to the auspicious-speaking Bhadrā Subhadrā.
तया स्वजनगामीनि श्रावितो वचनानि सः ।
संपूजितश्चाप्यसकृच्छिरसा चाभिवादितः ॥६॥
6. tayā svajanagāmīni śrāvito vacanāni saḥ ,
saṁpūjitaścāpyasakṛcchirasā cābhivāditaḥ.
6. tayā svajanagāmīni śrāvitaḥ vacanāni saḥ
sampūjitaḥ ca api asakṛt śirasā ca abhivāditaḥ
6. By her (Draupadī), he was made to hear words concerning his kinsmen. He was also repeatedly honored and saluted with a bow of the head.
तामनुज्ञाप्य वार्ष्णेयः प्रतिनन्द्य च भामिनीम् ।
ददर्शानन्तरं कृष्णां धौम्यं चापि जनार्दनः ॥७॥
7. tāmanujñāpya vārṣṇeyaḥ pratinandya ca bhāminīm ,
dadarśānantaraṁ kṛṣṇāṁ dhaumyaṁ cāpi janārdanaḥ.
7. tām anujñāpya vārṣṇeyaḥ pratinandya ca bhāminīm
dadarśa anantaram kṛṣṇām dhaumyam ca api janārdanaḥ
7. Having obtained her (Draupadī's) permission and having respectfully acknowledged the beautiful lady (Draupadī), Janārdana (Kṛṣṇa), the Vṛṣṇi scion, subsequently saw Kṛṣṇā (Draupadī) and also Dhaumya.
ववन्दे च यथान्यायं धौम्यं पुरुषसत्तमः ।
द्रौपदीं सान्त्वयित्वा च आमन्त्र्य च जनार्दनः ॥८॥
8. vavande ca yathānyāyaṁ dhaumyaṁ puruṣasattamaḥ ,
draupadīṁ sāntvayitvā ca āmantrya ca janārdanaḥ.
8. vavande ca yathānyāyam dhaumyam puruṣasattamaḥ
draupadīm sāntvayitvā ca āmantrya ca janārdanaḥ
8. And the best among men (Kṛṣṇa) properly saluted Dhaumya. Having consoled Draupadī and bid her farewell, Janārdana (Kṛṣṇa)...
भ्रातॄनभ्यगमद्धीमान्पार्थेन सहितो बली ।
भ्रातृभिः पञ्चभिः कृष्णो वृतः शक्र इवामरैः ॥९॥
9. bhrātṝnabhyagamaddhīmānpārthena sahito balī ,
bhrātṛbhiḥ pañcabhiḥ kṛṣṇo vṛtaḥ śakra ivāmaraiḥ.
9. bhrātṝn abhyagamat dhīmān pārthena sahitaḥ balī
bhrātṛbhiḥ pañcabhiḥ kṛṣṇaḥ vṛtaḥ śakraḥ iva amaraiḥ
9. The wise and powerful (Janārdana), accompanied by Pārtha (Arjuna), then approached his brothers. Kṛṣṇa, encircled by the five brothers, shone like Indra (Śakra) surrounded by the immortals.
अर्चयामास देवांश्च द्विजांश्च यदुपुंगवः ।
माल्यजप्यनमस्कारैर्गन्धैरुच्चावचैरपि ।
स कृत्वा सर्वकार्याणि प्रतस्थे तस्थुषां वरः ॥१०॥
10. arcayāmāsa devāṁśca dvijāṁśca yadupuṁgavaḥ ,
mālyajapyanamaskārairgandhairuccāvacairapi ,
sa kṛtvā sarvakāryāṇi pratasthe tasthuṣāṁ varaḥ.
10. arcayāmāsa devān ca dvijān ca
yadu-puṅgavaḥ mālya-japya-namaskāraiḥ
gandhaiḥ uccāvacaiḥ api saḥ kṛtvā
sarva-kāryāṇi pratasthe tasthūṣām varaḥ
10. The foremost among the Yadus worshipped the gods and the Brahmins with garlands, prayers, obeisances, and various kinds of fragrances. Having completed all his duties, he, the best among those who remain steadfast, then departed.
स्वस्ति वाच्यार्हतो विप्रान्दधिपात्रफलाक्षतैः ।
वसु प्रदाय च ततः प्रदक्षिणमवर्तत ॥११॥
11. svasti vācyārhato viprāndadhipātraphalākṣataiḥ ,
vasu pradāya ca tataḥ pradakṣiṇamavartata.
11. svasti vācya arhataḥ viprān dadhi-pātra-phala-akṣataiḥ
vasu pradāya ca tataḥ pradakṣiṇam avartata
11. After having the worthy Brahmins pronounce blessings with curds, vessels, fruits, and unbroken rice, and then having given them wealth, he circumambulated them.
काञ्चनं रथमास्थाय तार्क्ष्यकेतनमाशुगम् ।
गदाचक्रासिशार्ङ्गाद्यैरायुधैश्च समन्वितम् ॥१२॥
12. kāñcanaṁ rathamāsthāya tārkṣyaketanamāśugam ,
gadācakrāsiśārṅgādyairāyudhaiśca samanvitam.
12. kāñcanam ratham āsthāya tārkṣya-ketanam āśugam
gadā-cakra-asi-śārṅga-ādyaiḥ āyudhaiḥ ca samanvitam
12. Having mounted his golden chariot, which was swift and bore Garuḍa as its emblem, and which was equipped with weapons such as his mace, discus, sword, and the Śārṅga bow.
तिथावथ च नक्षत्रे मुहूर्ते च गुणान्विते ।
प्रययौ पुण्डरीकाक्षः सैन्यसुग्रीववाहनः ॥१३॥
13. tithāvatha ca nakṣatre muhūrte ca guṇānvite ,
prayayau puṇḍarīkākṣaḥ sainyasugrīvavāhanaḥ.
13. tithau atha ca nakṣatre muhūrte ca guṇānvite
prayayau puṇḍarīkākṣaḥ sainya-sugrīva-vāhanaḥ
13. Then, on an auspicious lunar day, constellation, and moment, the lotus-eyed one, whose conveyances included his army and the horse Sugrīva, departed.
अन्वारुरोह चाप्येनं प्रेम्णा राजा युधिष्ठिरः ।
अपास्य चास्य यन्तारं दारुकं यन्तृसत्तमम् ।
अभीषून्संप्रजग्राह स्वयं कुरुपतिस्तदा ॥१४॥
14. anvāruroha cāpyenaṁ premṇā rājā yudhiṣṭhiraḥ ,
apāsya cāsya yantāraṁ dārukaṁ yantṛsattamam ,
abhīṣūnsaṁprajagrāha svayaṁ kurupatistadā.
14. anvāruroha ca api enam premṇā rājā
yudhiṣṭhiraḥ apāsya ca asya yantāram
dārukam yantṛsattamam abhīṣūn
saṃprajagrāha svayam kurupatiḥ tadā
14. Then, King Yudhishthira, the lord of the Kurus, also ascended after him (Krishna) with great affection. Setting aside Krishna's charioteer Daruka, the best of charioteers, he himself took hold of the reins.
उपारुह्यार्जुनश्चापि चामरव्यजनं सितम् ।
रुक्मदण्डं बृहन्मूर्ध्नि दुधावाभिप्रदक्षिणम् ॥१५॥
15. upāruhyārjunaścāpi cāmaravyajanaṁ sitam ,
rukmadaṇḍaṁ bṛhanmūrdhni dudhāvābhipradakṣiṇam.
15. upāruhya arjunaḥ ca api cāmaravyajanam sitam
rukmadaṇḍam bṛhanmūrdhni dudhāva abhipradakṣiṇam
15. And Arjuna also ascended, then waved the white fly-whisk with a golden handle respectfully clockwise above [Krishna's] head.
तथैव भीमसेनोऽपि यमाभ्यां सहितो वशी ।
पृष्ठतोऽनुययौ कृष्णमृत्विक्पौरजनैर्वृतः ॥१६॥
16. tathaiva bhīmaseno'pi yamābhyāṁ sahito vaśī ,
pṛṣṭhato'nuyayau kṛṣṇamṛtvikpaurajanairvṛtaḥ.
16. tathā eva bhīmasenaḥ api yamābhyām sahitaḥ vaśī
pṛṣṭhataḥ anuyayau kṛṣṇam ṛtvikpaurajanaiḥ vṛtaḥ
16. Similarly, Bhimasena, who was self-controlled, also followed Krishna from behind, accompanied by the two Yamas (Nakula and Sahadeva) and surrounded by priests and citizens.
स तथा भ्रातृभिः सार्धं केशवः परवीरहा ।
अनुगम्यमानः शुशुभे शिष्यैरिव गुरुः प्रियैः ॥१७॥
17. sa tathā bhrātṛbhiḥ sārdhaṁ keśavaḥ paravīrahā ,
anugamyamānaḥ śuśubhe śiṣyairiva guruḥ priyaiḥ.
17. saḥ tathā bhrātṛbhiḥ sārdham keśavaḥ paravīrahā
anugamyamānaḥ śuśubhe śiṣyaiḥ iva guruḥ priyaiḥ
17. Thus, Keshava (Krishna), the destroyer of enemy heroes, looked splendid as he was followed by his brothers and, like a beloved teacher (guru) by his dear disciples.
पार्थमामन्त्र्य गोविन्दः परिष्वज्य च पीडितम् ।
युधिष्ठिरं पूजयित्वा भीमसेनं यमौ तथा ॥१८॥
18. pārthamāmantrya govindaḥ pariṣvajya ca pīḍitam ,
yudhiṣṭhiraṁ pūjayitvā bhīmasenaṁ yamau tathā.
18. pārtham āmantrya govindaḥ pariṣvajya ca pīḍitam
yudhiṣṭhiram pūjayitvā bhīmasenam yamau tathā
18. Govinda, after addressing Arjuna (Pārtha) and embracing him (who was still afflicted), and having honored Yudhishthira, Bhimasena, and the two twins (Nakula and Sahadeva) as well.
परिष्वक्तो भृशं ताभ्यां यमाभ्यामभिवादितः ।
ततस्तैः संविदं कृत्वा यथावन्मधुसूदनः ॥१९॥
19. pariṣvakto bhṛśaṁ tābhyāṁ yamābhyāmabhivāditaḥ ,
tatastaiḥ saṁvidaṁ kṛtvā yathāvanmadhusūdanaḥ.
19. pariṣvaktaḥ bhṛśam tābhyām yamābhyām abhivāditaḥ
tataḥ taiḥ saṃvidam kṛtvā yathāvat madhusūdanaḥ
19. Madhusudana, having been firmly embraced by the two twins and saluted by them, then established a proper understanding with all of them.
निवर्तयित्वा च तदा पाण्डवान्सपदानुगान् ।
स्वां पुरीं प्रययौ कृष्णः पुरंदर इवापरः ॥२०॥
20. nivartayitvā ca tadā pāṇḍavānsapadānugān ,
svāṁ purīṁ prayayau kṛṣṇaḥ puraṁdara ivāparaḥ.
20. nivartayitvā ca tadā pāṇḍavān sapadānugān svām
purīm prayayau kṛṣṇaḥ purandaraḥ iva aparaḥ
20. And then, having dismissed the Pandavas with their followers, Krishna departed for his own city, like another Purandara (Indra).
लोचनैरनुजग्मुस्ते तमा दृष्टिपथात्तदा ।
मनोभिरनुजग्मुस्ते कृष्णं प्रीतिसमन्वयात् ॥२१॥
21. locanairanujagmuste tamā dṛṣṭipathāttadā ,
manobhiranujagmuste kṛṣṇaṁ prītisamanvayāt.
21. locanaiḥ anujagmuḥ te tam ā dṛṣṭipathāt tadā
manobhiḥ anujagmuḥ te kṛṣṇam prītisaṃanvayāt
21. They followed him with their eyes until he was out of their sight. Then, filled with great affection, they followed Krishna with their minds.
अतृप्तमनसामेव तेषां केशवदर्शने ।
क्षिप्रमन्तर्दधे शौरिश्चक्षुषां प्रियदर्शनः ॥२२॥
22. atṛptamanasāmeva teṣāṁ keśavadarśane ,
kṣipramantardadhe śauriścakṣuṣāṁ priyadarśanaḥ.
22. atṛptamanasām eva teṣām keśavadarśane kṣipram
antardadhe śauriḥ cakṣuṣām priyadarśanaḥ
22. Śauri (Kṛṣṇa), whose sight was so dear to their eyes, quickly disappeared from view, even as their minds remained unsatisfied by merely seeing him.
अकामा इव पार्थास्ते गोविन्दगतमानसाः ।
निवृत्योपययुः सर्वे स्वपुरं पुरुषर्षभाः ।
स्यन्दनेनाथ कृष्णोऽपि समये द्वारकामगात् ॥२३॥
23. akāmā iva pārthāste govindagatamānasāḥ ,
nivṛtyopayayuḥ sarve svapuraṁ puruṣarṣabhāḥ ,
syandanenātha kṛṣṇo'pi samaye dvārakāmagāt.
23. akāmāḥ iva pārthāḥ te govindagatamanasāḥ
nivṛtya upayayuḥ sarve
svapuram puruṣarṣabhāḥ syandanena
atha kṛṣṇaḥ api samaye dvārakām agāt
23. Though their minds were completely absorbed in Govinda (Kṛṣṇa), those Pārthas, the foremost of men, returned to their own city as if they had no other desires. Then, Kṛṣṇa also, by chariot, departed for Dvārakā in due course.