Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-16, chapter-4

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
वैशंपायन उवाच ।
काली स्त्री पाण्डुरैर्दन्तैः प्रविश्य हसती निशि ।
स्त्रियः स्वप्नेषु मुष्णन्ती द्वारकां परिधावति ॥१॥
1. vaiśaṁpāyana uvāca ,
kālī strī pāṇḍurairdantaiḥ praviśya hasatī niśi ,
striyaḥ svapneṣu muṣṇantī dvārakāṁ paridhāvati.
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca kālī strī pāṇḍuraiḥ dantaiḥ praviśya
hasatī niśi striyaḥ svapneṣu muṣṇantī dvārakām paridhāvati
1. vaiśaṃpāyanaḥ uvāca pāṇḍuraiḥ dantaiḥ kālī strī niśi praviśya
hasatī striyaḥ svapneṣu muṣṇantī dvārakām paridhāvati
1. Vaiśampāyana said: A dark woman with pale teeth, laughing, enters (homes) at night and roams throughout Dvārakā, stealing from women in their dreams.
अलंकाराश्च छत्रं च ध्वजाश्च कवचानि च ।
ह्रियमाणान्यदृश्यन्त रक्षोभिः सुभयानकैः ॥२॥
2. alaṁkārāśca chatraṁ ca dhvajāśca kavacāni ca ,
hriyamāṇānyadṛśyanta rakṣobhiḥ subhayānakaiḥ.
2. alaṃkārāḥ ca chatram ca dhvajāḥ ca kavacāni ca
hriyamāṇāni adṛśyanta rakṣobhiḥ subhayānakaiḥ
2. alaṃkārāḥ ca chatram ca dhvajāḥ ca kavacāni ca
subhayānakaiḥ rakṣobhiḥ hriyamāṇāni adṛśyanta
2. Ornaments, parasols, banners, and armors were seen being carried away by very terrifying rākṣasas (demons).
तच्चाग्निदत्तं कृष्णस्य वज्रनाभमयस्मयम् ।
दिवमाचक्रमे चक्रं वृष्णीनां पश्यतां तदा ॥३॥
3. taccāgnidattaṁ kṛṣṇasya vajranābhamayasmayam ,
divamācakrame cakraṁ vṛṣṇīnāṁ paśyatāṁ tadā.
3. tat ca agnidattam kṛṣṇasya vajranābham ayasmayam
divam ācakrame cakram vṛṣṇīnām paśyatām tadā
3. Then, that discus (cakra), given by Agni, belonging to Kṛṣṇa, which had a thunderbolt-like hub and was made of iron, ascended to the sky as the Vṛṣṇis watched.
युक्तं रथं दिव्यमादित्यवर्णं हयाहरन्पश्यतो दारुकस्य ।
ते सागरस्योपरिष्टादवर्तन्मनोजवाश्चतुरो वाजिमुख्याः ॥४॥
4. yuktaṁ rathaṁ divyamādityavarṇaṁ; hayāharanpaśyato dārukasya ,
te sāgarasyopariṣṭādavarta;nmanojavāścaturo vājimukhyāḥ.
4. yuktam ratham divyam ādityavarṇam
hayāḥ aharan paśyataḥ dārukasya
te sāgarasya upariṣṭāt avartan
manojavāḥ caturaḥ vājimukhyāḥ
4. As Dāruka watched, the four chief horses, swift as thought, carried away the yoked, divine, sun-colored chariot. They then moved above the ocean.
तालः सुपर्णश्च महाध्वजौ तौ सुपूजितौ रामजनार्दनाभ्याम् ।
उच्चैर्जह्रुरप्सरसो दिवानिशं वाचश्चोचुर्गम्यतां तीर्थयात्रा ॥५॥
5. tālaḥ suparṇaśca mahādhvajau tau; supūjitau rāmajanārdanābhyām ,
uccairjahrurapsaraso divāniśaṁ; vācaścocurgamyatāṁ tīrthayātrā.
5. tālaḥ suparṇaḥ ca mahādhvajau tau
supūjitau rāmajanārdanābhyām
uccaiḥ jahruḥ apsarasaḥ divāniśam
vācaḥ ca ūcuḥ gamyatām tīrthayātrā
5. The two great banners, namely the palm tree and Garuḍa, which were well-honored by Rāma and Janārdana, and the Apsaras, day and night, loudly announced and declared, 'Let the sacred journey (tīrthayātrā) be undertaken!'
ततो जिगमिषन्तस्ते वृष्ण्यन्धकमहारथाः ।
सान्तःपुरास्तदा तीर्थयात्रामैच्छन्नरर्षभाः ॥६॥
6. tato jigamiṣantaste vṛṣṇyandhakamahārathāḥ ,
sāntaḥpurāstadā tīrthayātrāmaicchannararṣabhāḥ.
6. tataḥ jigamiṣantaḥ te vṛṣṇyandhakamahārathāḥ
sāntaḥpurāḥ tadā tīrthayātrām aicchan nararṣabhāḥ
6. Then, those great warriors, the foremost among men from the Vṛṣṇi and Andhaka clans, wishing to embark, desired a sacred journey (tīrthayātrā) at that time, accompanied by their inner chambers (women).
ततो भोज्यं च भक्ष्यं च पेयं चान्धकवृष्णयः ।
बहु नानाविधं चक्रुर्मद्यं मांसमनेकशः ॥७॥
7. tato bhojyaṁ ca bhakṣyaṁ ca peyaṁ cāndhakavṛṣṇayaḥ ,
bahu nānāvidhaṁ cakrurmadyaṁ māṁsamanekaśaḥ.
7. tataḥ bhojyam ca bhakṣyam ca peyam ca andhakavṛṣṇayaḥ
bahu nānāvidham cakruḥ madyam māṃsam anekaśaḥ
7. tataḥ andhakavṛṣṇayaḥ bahu nānāvidham bhojyam ca
bhakṣyam ca peyam ca madyam māṃsam anekaśaḥ cakruḥ
7. Then the Andhakas and Vṛṣṇis prepared abundant quantities of various foods, eatables, drinks, and many kinds of liquor and meat.
ततः सीधुषु सक्ताश्च निर्ययुर्नगराद्बहिः ।
यानैरश्वैर्गजैश्चैव श्रीमन्तस्तिग्मतेजसः ॥८॥
8. tataḥ sīdhuṣu saktāśca niryayurnagarādbahiḥ ,
yānairaśvairgajaiścaiva śrīmantastigmatejasaḥ.
8. tataḥ sīdhuṣu saktāḥ ca niryayuḥ nagarāt bahiḥ
yānaiḥ aśvaiḥ gajaiḥ ca eva śrīmantaḥ tigmatejasaḥ
8. tataḥ sīdhuṣu saktāḥ ca śrīmantaḥ tigmatejasaḥ
yānaiḥ aśvaiḥ gajaiḥ ca eva nagarāt bahiḥ niryayuḥ
8. Then, having become engrossed in strong drinks, the prosperous and fiercely energetic (Yādavas) exited the city by means of vehicles, horses, and elephants.
ततः प्रभासे न्यवसन्यथोद्देशं यथागृहम् ।
प्रभूतभक्ष्यपेयास्ते सदारा यादवास्तदा ॥९॥
9. tataḥ prabhāse nyavasanyathoddeśaṁ yathāgṛham ,
prabhūtabhakṣyapeyāste sadārā yādavāstadā.
9. tataḥ prabhāse nyavasan yathoddeśam yathāgṛham
prabhūtabhakṣyapeyāḥ te sadārāḥ yādavāḥ tadā
9. tataḥ tadā te sadārāḥ prabhūtabhakṣyapeyāḥ
yādavāḥ yathoddeśam yathāgṛham prabhāse nyavasan
9. Then, at that time, those Yadavas, accompanied by their wives and possessing abundant food and drink, settled in Prabhāsa, each in their designated spots and respective lodgings.
निविष्टांस्तान्निशम्याथ समुद्रान्ते स योगवित् ।
जगामामन्त्र्य तान्वीरानुद्धवोऽर्थविशारदः ॥१०॥
10. niviṣṭāṁstānniśamyātha samudrānte sa yogavit ,
jagāmāmantrya tānvīrānuddhavo'rthaviśāradaḥ.
10. niviṣṭān tān niśamya atha samudrānte saḥ yogavit
jagāma āmantrya tān vīrān uddhavaḥ arthaviśāradaḥ
10. atha yogavit arthaviśāradaḥ saḥ uddhavaḥ samudrānte
niviṣṭān tān vīrān niśamya tān āmantrya jagāma
10. Then, having observed those heroes settled at the seashore, Uddhava, that knower of (yoga) and expert in practical affairs, took his leave of them and departed.
तं प्रस्थितं महात्मानमभिवाद्य कृताञ्जलिम् ।
जानन्विनाशं वृष्णीनां नैच्छद्वारयितुं हरिः ॥११॥
11. taṁ prasthitaṁ mahātmānamabhivādya kṛtāñjalim ,
jānanvināśaṁ vṛṣṇīnāṁ naicchadvārayituṁ hariḥ.
11. tam prasthitam mahātmānam abhivādya kṛtāñjalim
jānan vināśam vṛṣṇīnām na aicchat vārayitum hariḥ
11. hariḥ vṛṣṇīnām vināśam jānan kṛtāñjalim prasthitam
tam mahātmānam abhivādya vārayitum na aicchat
11. Knowing the impending destruction of the Vṛṣṇis, Hari (Kṛṣṇa) did not wish to stop that great soul, who had departed after saluting Him with folded hands.
ततः कालपरीतास्ते वृष्ण्यन्धकमहारथाः ।
अपश्यन्नुद्धवं यान्तं तेजसावृत्य रोदसी ॥१२॥
12. tataḥ kālaparītāste vṛṣṇyandhakamahārathāḥ ,
apaśyannuddhavaṁ yāntaṁ tejasāvṛtya rodasī.
12. tataḥ kālaparītāḥ te vṛṣṇyandhakamahārathāḥ
apaśyan uddhavam yāntam tejasā āvṛtya rodasī
12. tataḥ kālaparītāḥ te vṛṣṇyandhakamahārathāḥ
tejasā rodasī āvṛtya yāntam uddhavam apaśyan
12. Then, those great charioteers of the Vṛṣṇis and Andhakas, overcome by destiny, saw Uddhava departing, enveloping heaven and earth with his radiance.
ब्राह्मणार्थेषु यत्सिद्धमन्नं तेषां महात्मनाम् ।
तद्वानरेभ्यः प्रददुः सुरागन्धसमन्वितम् ॥१३॥
13. brāhmaṇārtheṣu yatsiddhamannaṁ teṣāṁ mahātmanām ,
tadvānarebhyaḥ pradaduḥ surāgandhasamanvitam.
13. brāhmaṇārtheṣu yat siddham annam teṣām mahātmanām
tat vānarebhyaḥ pradaduḥ surāgandhasamanvitam
13. teṣām mahātmanām brāhmaṇārtheṣu yat siddham annam
tat surāgandhasamanvitam vānarebhyaḥ pradaduḥ
13. That food, which was prepared for the Brahmins and intended for those great souls, they gave to monkeys, permeated with the smell of liquor.
ततस्तूर्यशताकीर्णं नटनर्तकसंकुलम् ।
प्रावर्तत महापानं प्रभासे तिग्मतेजसाम् ॥१४॥
14. tatastūryaśatākīrṇaṁ naṭanartakasaṁkulam ,
prāvartata mahāpānaṁ prabhāse tigmatejasām.
14. tataḥ tūryaśatākīrṇam naṭanartakasaṅkulam
prāvartata mahāpānam prabhāse tigmatejasām
14. tataḥ prabhāse tigmatejasām tūryaśatākīrṇam
naṭanartakasaṅkulam mahāpānam prāvartata
14. Then, in Prabhāsa, a great drinking bout for those of fierce splendor commenced, filled with hundreds of musical instruments and crowded with actors and dancers.
कृष्णस्य संनिधौ रामः सहितः कृतवर्मणा ।
अपिबद्युयुधानश्च गदो बभ्रुस्तथैव च ॥१५॥
15. kṛṣṇasya saṁnidhau rāmaḥ sahitaḥ kṛtavarmaṇā ,
apibadyuyudhānaśca gado babhrustathaiva ca.
15. kṛṣṇasya saṃnidhau rāmaḥ sahitaḥ kṛtavarmaṇā
apibat yuyudhānaḥ ca gadaḥ babhruḥ tathā eva ca
15. rāmaḥ kṛtavarmaṇā sahitaḥ kṛṣṇasya saṃnidhau
apibat ca yuyudhānaḥ gadaḥ babhruḥ tathā eva ca
15. In Krishna's presence, Balarama, accompanied by Kritavarman, drank, as did Yuyudhana, Gada, and Babhru.
ततः परिषदो मध्ये युयुधानो मदोत्कटः ।
अब्रवीत्कृतवर्माणमवहस्यावमन्य च ॥१६॥
16. tataḥ pariṣado madhye yuyudhāno madotkaṭaḥ ,
abravītkṛtavarmāṇamavahasyāvamanya ca.
16. tataḥ pariṣadaḥ madhye yuyudhānaḥ madotkaṭaḥ
abravīt kṛtavarmāṇam avahasya avamanya ca
16. tataḥ madotkaṭaḥ yuyudhānaḥ pariṣadaḥ madhye
kṛtavarmāṇam avahasya avamanya ca abravīt
16. Then, in the midst of the assembly, Yuyudhana, arrogant with intoxication, spoke to Kritavarman, having laughed at and insulted him.
कः क्षत्रियो मन्यमानः सुप्तान्हन्यान्मृतानिव ।
न तन्मृष्यन्ति हार्दिक्य यादवा यत्त्वया कृतम् ॥१७॥
17. kaḥ kṣatriyo manyamānaḥ suptānhanyānmṛtāniva ,
na tanmṛṣyanti hārdikya yādavā yattvayā kṛtam.
17. kaḥ kṣatriyaḥ manyamānaḥ suptān hanyāt mṛtān iva
na tat mṛṣyanti hārdikya yādavāḥ yat tvayā kṛtam
17. kaḥ kṣatriyaḥ manyamānaḥ suptān mṛtān iva hanyāt?
hārdikya yādavāḥ tvayā yat kṛtam tat na mṛṣyanti
17. What warrior (kṣatriya), considering himself (a kṣatriya), would kill those who are asleep as if they were dead? O Hardikya (Kritavarman), the Yadavas will not tolerate that which was done by you.
इत्युक्ते युयुधानेन पूजयामास तद्वचः ।
प्रद्युम्नो रथिनां श्रेष्ठो हार्दिक्यमवमन्य च ॥१८॥
18. ityukte yuyudhānena pūjayāmāsa tadvacaḥ ,
pradyumno rathināṁ śreṣṭho hārdikyamavamanya ca.
18. iti ukte yuyudhānena pūjayāmāsa tat vacaḥ
pradyumnaḥ rathinām śreṣṭhaḥ hārdikyam avamanya ca
18. iti yuyudhānena ukte,
rathinām śreṣṭhaḥ pradyumnaḥ tat vacaḥ pūjayāmāsa ca hārdikyam avamanya
18. When this was said by Yuyudhana, Pradyumna, the foremost of charioteers, honored those words, having also insulted Hardikya (Kritavarman).
ततः परमसंक्रुद्धः कृतवर्मा तमब्रवीत् ।
निर्दिशन्निव सावज्ञं तदा सव्येन पाणिना ॥१९॥
19. tataḥ paramasaṁkruddhaḥ kṛtavarmā tamabravīt ,
nirdiśanniva sāvajñaṁ tadā savyena pāṇinā.
19. tataḥ paramasaṃkruddhaḥ kṛtavarmā tam abravīt
nirdiśan iva sāvajñam tadā savyena pāṇinā
19. Then, Kṛtavarmā, extremely enraged, spoke to him, pointing at him disdainfully with his left hand at that moment.
भूरिश्रवाश्छिन्नबाहुर्युद्धे प्रायगतस्त्वया ।
वधेन सुनृशंसेन कथं वीरेण पातितः ॥२०॥
20. bhūriśravāśchinnabāhuryuddhe prāyagatastvayā ,
vadhena sunṛśaṁsena kathaṁ vīreṇa pātitaḥ.
20. bhūriśravāḥ chinnabāhuḥ yuddhe prāyagataḥ
tvayā vadhena sunṛśaṃsena katham vīreṇa pātitaḥ
20. How was Bhūriśravas, with his arm severed and undertaking a fast unto death in battle, struck down so cruelly by you, a hero?
इति तस्य वचः श्रुत्वा केशवः परवीरहा ।
तिर्यक्सरोषया दृष्ट्या वीक्षां चक्रे स मन्युमान् ॥२१॥
21. iti tasya vacaḥ śrutvā keśavaḥ paravīrahā ,
tiryaksaroṣayā dṛṣṭyā vīkṣāṁ cakre sa manyumān.
21. iti tasya vacaḥ śrutvā keśavaḥ paravīrahā tiryāk
saroṣayā dṛṣṭyā vīkṣām cakre saḥ manyumān
21. Having heard his words, Keśava, the slayer of enemy heroes, who was filled with indignation, cast an angry, sidelong glance.
मणिः स्यमन्तकश्चैव यः स सत्राजितोऽभवत् ।
तां कथां स्मारयामास सात्यकिर्मधुसूदनम् ॥२२॥
22. maṇiḥ syamantakaścaiva yaḥ sa satrājito'bhavat ,
tāṁ kathāṁ smārayāmāsa sātyakirmadhusūdanam.
22. maṇiḥ syamantakaḥ ca eva yaḥ saḥ satrājitaḥ abhavat
tām kathām smārayāmāsa sātyakiḥ madhusūdanam
22. Sātyaki reminded Madhusūdana (Krishna) of that story about the Syamantaka gem, which had belonged to Satrājit.
तच्छ्रुत्वा केशवस्याङ्कमगमद्रुदती तदा ।
सत्यभामा प्रकुपिता कोपयन्ती जनार्दनम् ॥२३॥
23. tacchrutvā keśavasyāṅkamagamadrudatī tadā ,
satyabhāmā prakupitā kopayantī janārdanam.
23. tat śrutvā keśavasya aṅkam agamat rudatī tadā
satyabhāmā prakupitā kopayantī janārdanam
23. satyabhāmā prakupitā rudatī tat śrutvā tadā
keśavasya aṅkam agamat janārdanam kopayantī
23. Having heard that, Satyabhāmā, extremely enraged and weeping, then went to Keśava's lap, thereby further provoking Janārdana.
तत उत्थाय सक्रोधः सात्यकिर्वाक्यमब्रवीत् ।
पञ्चानां द्रौपदेयानां धृष्टद्युम्नशिखण्डिनोः ॥२४॥
24. tata utthāya sakrodhaḥ sātyakirvākyamabravīt ,
pañcānāṁ draupadeyānāṁ dhṛṣṭadyumnaśikhaṇḍinoḥ.
24. tataḥ utthāya sa-krodhaḥ sātyakiḥ vākyam abravīt
pañcānām draupadeyānām dhṛṣṭadyumna-śikhaṇḍinoḥ
24. tataḥ sa-krodhaḥ sātyakiḥ utthāya vākyam abravīt
pañcānām draupadeyānām dhṛṣṭadyumna-śikhaṇḍinoḥ
24. Thereupon, Sātyaki, filled with anger, rose and spoke: 'Regarding the five sons of Draupadī, and Dhṛṣṭadyumna and Śikhaṇḍin...'
एष गच्छामि पदवीं सत्येन च तथा शपे ।
सौप्तिके ये च निहताः सुप्तानेन दुरात्मना ॥२५॥
25. eṣa gacchāmi padavīṁ satyena ca tathā śape ,
sauptike ye ca nihatāḥ suptānena durātmanā.
25. eṣa gacchāmi padavīm satyena ca tathā śape
sauptike ye ca nihatāḥ suptān anena durātmanā
25. eṣa padavīm gacchāmi ca tathā satyena śape ye
ca suptān anena durātmanā sauptike nihatāḥ
25. I shall pursue (their avenging) course, and I thus swear by the truth (satya), concerning those who were slain while sleeping by this wicked person in the (episode of) Sauptika.
द्रोणपुत्रसहायेन पापेन कृतवर्मणा ।
समाप्तमायुरस्याद्य यशश्चापि सुमध्यमे ॥२६॥
26. droṇaputrasahāyena pāpena kṛtavarmaṇā ,
samāptamāyurasyādya yaśaścāpi sumadhyame.
26. droṇaputra-sahāyena pāpena kṛtavarmaṇā samāptam
āyuḥ asya adya yaśaḥ ca api sumadhyame
26. sumadhyame,
asya kṛtavarmaṇā pāpena droṇaputra-sahāyena āyuḥ adya samāptam ca yaśaḥ api
26. O slender-waisted one, by the sinful Kṛtavarman, who was an accomplice of Droṇa's son (Aśvatthāmā), his life is ended today, and also his fame.
इतीदमुक्त्वा खड्गेन केशवस्य समीपतः ।
अभिद्रुत्य शिरः क्रुद्धश्चिच्छेद कृतवर्मणः ॥२७॥
27. itīdamuktvā khaḍgena keśavasya samīpataḥ ,
abhidrutya śiraḥ kruddhaściccheda kṛtavarmaṇaḥ.
27. iti idam uktvā khaḍgena keśavasya samīpataḥ
abhidrutya śiraḥ kruddhaḥ cicheda kṛtavarmaṇaḥ
27. idam iti uktvā kruddhaḥ khaḍgena keśavasya
samīpataḥ abhidrutya kṛtavarmaṇaḥ śiraḥ cicheda
27. Having said this, enraged, he rushed with a sword near Keśava (Kṛṣṇa) and severed the head of Kṛtavarman.
तथान्यानपि निघ्नन्तं युयुधानं समन्ततः ।
अभ्यधावद्धृषीकेशो विनिवारयिषुस्तदा ॥२८॥
28. tathānyānapi nighnantaṁ yuyudhānaṁ samantataḥ ,
abhyadhāvaddhṛṣīkeśo vinivārayiṣustadā.
28. tathā anyān api nighnantaṃ yuyudhānaṃ samantataḥ
abhyadhāvat hṛṣīkeśaḥ vinivārayiṣuḥ tadā
28. tadā hṛṣīkeśaḥ tathā samantataḥ anyān api
nighnantaṃ yuyudhānaṃ vinivārayiṣuḥ abhyadhāvat
28. Then, Hṛṣīkeśa (Kṛṣṇa), wishing to stop him, rushed towards Yuyudhāna (Sātyaki), who was similarly striking others all around.
एकीभूतास्ततः सर्वे कालपर्यायचोदिताः ।
भोजान्धका महाराज शैनेयं पर्यवारयन् ॥२९॥
29. ekībhūtāstataḥ sarve kālaparyāyacoditāḥ ,
bhojāndhakā mahārāja śaineyaṁ paryavārayan.
29. ekībhūtāḥ tataḥ sarve kālaparyāyacoditāḥ
bhojāndhakāḥ mahārāja śaineyaṃ paryavārayan
29. mahārāja tataḥ sarve ekībhūtāḥ kālaparyāyacoditāḥ
bhojāndhakāḥ śaineyaṃ paryavārayan
29. O great king (mahārāja), then all the Bhojas and Andhakas, united and impelled by the turn of time, surrounded Sātyaki (Śaineya).
तान्दृष्ट्वा पततस्तूर्णमभिक्रुद्धाञ्जनार्दनः ।
न चुक्रोध महातेजा जानन्कालस्य पर्ययम् ॥३०॥
30. tāndṛṣṭvā patatastūrṇamabhikruddhāñjanārdanaḥ ,
na cukrodha mahātejā jānankālasya paryayam.
30. tān dṛṣṭvā patataḥ tūrṇam abhikruddhān janārdanaḥ
na cukrodha mahātejāḥ jānan kālasya paryayam
30. janārdanaḥ mahātejāḥ kālasya paryayam jānan tān
tūrṇam abhikruddhān patataḥ dṛṣṭvā na cukrodha
30. Seeing them falling swiftly and greatly enraged, the greatly effulgent Janārdana (Kṛṣṇa) did not become angry, knowing the turning point of time.
ते तु पानमदाविष्टाश्चोदिताश्चैव मन्युना ।
युयुधानमथाभ्यघ्नन्नुच्छिष्टैर्भाजनैस्तदा ॥३१॥
31. te tu pānamadāviṣṭāścoditāścaiva manyunā ,
yuyudhānamathābhyaghnannucchiṣṭairbhājanaistadā.
31. te tu pānamadāviṣṭāḥ coditāḥ ca eva manyunā
yuyudhānam atha abhyaghnan ucchiṣṭaiḥ bhājanaiḥ tadā
31. te tu pānamadāviṣṭāḥ ca manyunā eva coditāḥ atha
tadā ucchiṣṭaiḥ bhājanaiḥ yuyudhānam abhyaghnan
31. Intoxicated by drink and incited by anger, they then struck Yuyudhāna (Sātyaki) with leftover dishes.
हन्यमाने तु शैनेये क्रुद्धो रुक्मिणिनन्दनः ।
तदन्तरमुपाधावन्मोक्षयिष्यञ्शिनेः सुतम् ॥३२॥
32. hanyamāne tu śaineye kruddho rukmiṇinandanaḥ ,
tadantaramupādhāvanmokṣayiṣyañśineḥ sutam.
32. hanyamāne tu śaineye kruddhaḥ rukmiṇinandanaḥ
tat antaram upādhāvan mokṣayiṣyan śineḥ sutam
32. tu śaineye hanyamāne kruddhaḥ rukmiṇinandanaḥ
śineḥ sutam mokṣayiṣyan tat antaram upādhāvan
32. But while Śaineya (Sātyaki) was being killed, the enraged son of Rukmiṇī (Pradyumna) then rushed into the midst, intending to liberate Śini's son.
स भोजैः सह संयुक्तः सात्यकिश्चान्धकैः सह ।
बहुत्वान्निहतौ तत्र उभौ कृष्णस्य पश्यतः ॥३३॥
33. sa bhojaiḥ saha saṁyuktaḥ sātyakiścāndhakaiḥ saha ,
bahutvānnihatau tatra ubhau kṛṣṇasya paśyataḥ.
33. sa bhojaiḥ saha saṃyuktaḥ sātyakiḥ ca andhakaiḥ
saha bahutvāt nihatāu tatra ubhau kṛṣṇasya paśyataḥ
33. sa bhojaiḥ saha saṃyuktaḥ ca sātyakiḥ andhakaiḥ
saha bahutvāt tatra kṛṣṇasya paśyataḥ ubhau nihatāu
33. He (Pradyumna) allied with the Bhojas, and Sātyaki with the Andhakas. Due to the overwhelming numbers (of their attackers), both were killed there while Kṛṣṇa watched.
हतं दृष्ट्वा तु शैनेयं पुत्रं च यदुनन्दनः ।
एरकाणां तदा मुष्टिं कोपाज्जग्राह केशवः ॥३४॥
34. hataṁ dṛṣṭvā tu śaineyaṁ putraṁ ca yadunandanaḥ ,
erakāṇāṁ tadā muṣṭiṁ kopājjagrāha keśavaḥ.
34. hatam dṛṣṭvā tu śaineyam putram ca yadunandanaḥ
erakāṇām tadā muṣṭim kopāt jagrāha keśavaḥ
34. yadunandanaḥ keśavaḥ tu hatam śaineyam putram
ca dṛṣṭvā kopāt tadā erakāṇām muṣṭim jagrāha
34. Having seen Śaineya (Sātyaki) and his own son (Pradyumna) killed, Keśava (Kṛṣṇa), the delight of the Yadus, then, out of anger, grabbed a handful of "eraka" grasses.
तदभून्मुसलं घोरं वज्रकल्पमयोमयम् ।
जघान तेन कृष्णस्तान्येऽस्य प्रमुखतोऽभवन् ॥३५॥
35. tadabhūnmusalaṁ ghoraṁ vajrakalpamayomayam ,
jaghāna tena kṛṣṇastānye'sya pramukhato'bhavan.
35. tat abhūt musalam ghoram vajrakalpam ayomayam
jaghāna tena kṛṣṇaḥ tān ye asya pramukhataḥ abhavan
35. tat ghoram vajrakalpam ayomayam musalam abhūt
kṛṣṇaḥ tena tān ye asya pramukhataḥ abhavan jaghāna
35. That (iron piece) became a terrible mace, resembling a thunderbolt and made of iron. Kṛṣṇa struck with it those who appeared before him.
ततोऽन्धकाश्च भोजाश्च शैनेया वृष्णयस्तथा ।
जघ्नुरन्योन्यमाक्रन्दे मुसलैः कालचोदिताः ॥३६॥
36. tato'ndhakāśca bhojāśca śaineyā vṛṣṇayastathā ,
jaghnuranyonyamākrande musalaiḥ kālacoditāḥ.
36. tataḥ andhakāḥ ca bhojāḥ ca śaineyāḥ vṛṣṇayaḥ
tathā jaghnuḥ anyonyam āklande musalaiḥ kālacoditāḥ
36. tataḥ tathā andhakāḥ ca bhojāḥ ca śaineyāḥ vṛṣṇayaḥ
kālacoditāḥ āklande musalaiḥ anyonyam jaghnuḥ
36. Then, the Andhakas, Bhojas, Śaineyas, and Vṛṣṇis, impelled by time (kāla), struck each other with maces amidst the clamor.
यस्तेषामेरकां कश्चिज्जग्राह रुषितो नृप ।
वज्रभूतेव सा राजन्नदृश्यत तदा विभो ॥३७॥
37. yasteṣāmerakāṁ kaścijjagrāha ruṣito nṛpa ,
vajrabhūteva sā rājannadṛśyata tadā vibho.
37. yaḥ teṣām erakām kaścid jagrāha ruṣitaḥ nṛpa
vajrabhūtā iva sā rājan na adṛśyata tadā vibho
37. nṛpa teṣām yaḥ kaścid ruṣitaḥ erakām jagrāha
rājan vibho tadā sā vajrabhūtā iva na adṛśyata
37. O king (nṛpa), whoever among them angrily picked up an erakā grass blade, that very blade, O powerful one (vibhu), was then indeed seen as a thunderbolt (vajra).
तृणं च मुसलीभूतमपि तत्र व्यदृश्यत ।
ब्रह्मदण्डकृतं सर्वमिति तद्विद्धि पार्थिव ॥३८॥
38. tṛṇaṁ ca musalībhūtamapi tatra vyadṛśyata ,
brahmadaṇḍakṛtaṁ sarvamiti tadviddhi pārthiva.
38. tṛṇam ca musalībhūtam api tatra vyadṛśyata
brahmadaṇḍakṛtam sarvam iti tat viddhi pārthiva
38. tṛṇam ca api tatra musalībhūtam vyadṛśyata
pārthiva iti tat sarvam brahmadaṇḍakṛtam viddhi
38. And even grass (tṛṇa) was seen there, having turned into a mace (musala). Know this, O earthly ruler (pārthiva), that all of this was brought about by the curse of the brahmins (brahmadaṇḍa).
आविध्याविध्य ते राजन्प्रक्षिपन्ति स्म यत्तृणम् ।
तद्वज्रभूतं मुसलं व्यदृश्यत तदा दृढम् ॥३९॥
39. āvidhyāvidhya te rājanprakṣipanti sma yattṛṇam ,
tadvajrabhūtaṁ musalaṁ vyadṛśyata tadā dṛḍham.
39. āvidhyāvidhya te rājan prakṣipanti sma yat tṛṇam
tat vajrabhūtam musalam vyadṛśyata tadā dṛḍham
39. rājan te āvidhyāvidhya yat tṛṇam prakṣipanti sma
tat musalam vajrabhūtam dṛḍham tadā vyadṛśyata
39. O king, as they repeatedly struck each other, they threw what appeared to be merely a blade of grass. However, at that very moment, it was seen as a strong mace, transformed into a thunderbolt.
अवधीत्पितरं पुत्रः पिता पुत्रं च भारत ।
मत्ताः परिपतन्ति स्म पोथयन्तः परस्परम् ॥४०॥
40. avadhītpitaraṁ putraḥ pitā putraṁ ca bhārata ,
mattāḥ paripatanti sma pothayantaḥ parasparam.
40. avadhīt pitaram putraḥ pitā putram ca bhārata
mattāḥ paripatanti sma pothayantaḥ parasparam
40. bhārata putraḥ pitaraṃ avadhīt ca pitā putram
avadhīt mattāḥ parasparam pothayantaḥ paripatanti sma
40. O Bhārata, a son killed his father, and a father killed his son. Intoxicated, they roamed about, violently striking one another.
पतंगा इव चाग्नौ ते न्यपतन्कुकुरान्धकाः ।
नासीत्पलायने बुद्धिर्वध्यमानस्य कस्यचित् ॥४१॥
41. pataṁgā iva cāgnau te nyapatankukurāndhakāḥ ,
nāsītpalāyane buddhirvadhyamānasya kasyacit.
41. pataṅgāḥ iva ca agnau te nyapatan kukarāndhakāḥ
na āsīt palāyane buddhiḥ vadhyamānasya kasyacit
41. ca te kukarāndhakāḥ pataṅgāḥ iva agnau nyapatan
kasyacit vadhyamānasya palāyane buddhiḥ na āsīt
41. And like moths into a fire, those Kukura and Andhaka clansmen fell. No one among those being slain had any thought of escape.
तं तु पश्यन्महाबाहुर्जानन्कालस्य पर्ययम् ।
मुसलं समवष्टभ्य तस्थौ स मधुसूदनः ॥४२॥
42. taṁ tu paśyanmahābāhurjānankālasya paryayam ,
musalaṁ samavaṣṭabhya tasthau sa madhusūdanaḥ.
42. tam tu paśyan mahābāhuḥ jānan kālasya paryayam
musalam samavaṣṭabhya tasthau saḥ madhusūdanaḥ
42. tu saḥ mahābāhuḥ madhusūdanaḥ tam paśyan kālasya
paryayam jānan musalam samavaṣṭabhya tasthau
42. But the mighty-armed one, Madhusūdana, observing that and knowing the inevitable course of time, stood firm, grasping the mace.
साम्बं च निहतं दृष्ट्वा चारुदेष्णं च माधवः ।
प्रद्युम्नं चानिरुद्धं च ततश्चुक्रोध भारत ॥४३॥
43. sāmbaṁ ca nihataṁ dṛṣṭvā cārudeṣṇaṁ ca mādhavaḥ ,
pradyumnaṁ cāniruddhaṁ ca tataścukrodha bhārata.
43. sāmbam ca nihatam dṛṣṭvā cārudeṣṇam ca mādhavaḥ |
pradyumnam ca aniruddham ca tataḥ cukrodha bhārata
43. bhārata sāmbam ca cārudeṣṇam ca pradyumnam ca
aniruddham ca nihatam dṛṣṭvā tataḥ mādhavaḥ cukrodha
43. Having seen Samba, Carudeṣṇa, Pradyumna, and Aniruddha slain, Madhava (Kṛṣṇa) then became enraged, O Bhārata.
गदं वीक्ष्य शयानं च भृशं कोपसमन्वितः ।
स निःशेषं तदा चक्रे शार्ङ्गचक्रगदाधरः ॥४४॥
44. gadaṁ vīkṣya śayānaṁ ca bhṛśaṁ kopasamanvitaḥ ,
sa niḥśeṣaṁ tadā cakre śārṅgacakragadādharaḥ.
44. gadam vīkṣya śayānam ca bhṛśam kopa-samanvitaḥ |
saḥ niḥśeṣam tadā cakre śārṅga-cakra-gadā-dharaḥ
44. gadam śayānam ca vīkṣya,
bhṛśam kopa-samanvitaḥ saḥ,
śārṅga-cakra-gadā-dharaḥ tadā niḥśeṣam cakre
44. Seeing Gada also lying slain, and intensely filled with rage, Kṛṣṇa, the wielder of the Śārṅga bow, discus, and mace, then brought about a complete annihilation.
तं निघ्नन्तं महातेजा बभ्रुः परपुरंजयः ।
दारुकश्चैव दाशार्हमूचतुर्यन्निबोध तत् ॥४५॥
45. taṁ nighnantaṁ mahātejā babhruḥ parapuraṁjayaḥ ,
dārukaścaiva dāśārhamūcaturyannibodha tat.
45. tam nighnantam mahā-tejā babhruḥ para-purañ-jayaḥ
| dārukaḥ ca eva dāśārham ūcatuḥ yat nibodha tat
45. tam nighnantam mahā-tejā babhruḥ para-purañ-jayaḥ ca eva dārukaḥ dāśārham ūcatuḥ.
yat tat nibodha
45. While Kṛṣṇa was thus slaying, the greatly glorious Babhru, conqueror of enemy cities, and Dāruka, both spoke to the descendant of Daśārha (Kṛṣṇa). Listen to what they said.
भगवन्संहृतं सर्वं त्वया भूयिष्ठमच्युत ।
रामस्य पदमन्विच्छ तत्र गच्छाम यत्र सः ॥४६॥
46. bhagavansaṁhṛtaṁ sarvaṁ tvayā bhūyiṣṭhamacyuta ,
rāmasya padamanviccha tatra gacchāma yatra saḥ.
46. bhagavan saṃhṛtam sarvam tvayā bhūyiṣṭham acyuta
| rāmasya padam anviccha tatra gacchāma yatra saḥ
46. bhagavan acyuta,
bhūyiṣṭham sarvam tvayā saṃhṛtam.
rāmasya padam anviccha; yatra saḥ tatra gacchāma
46. "O Lord (Bhagavan), O Infallible One (Acyuta), most of everything has been destroyed by you. Now seek the path of Rama; let us go to where he is."