Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-31

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
प्रतिघातं तु सैन्यस्य नामृष्यत वृकोदरः ।
सोऽभिनद्बाह्लिकं षष्ट्या कर्णं च दशभिः शरैः ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
pratighātaṁ tu sainyasya nāmṛṣyata vṛkodaraḥ ,
so'bhinadbāhlikaṁ ṣaṣṭyā karṇaṁ ca daśabhiḥ śaraiḥ.
1. saṃjayaḥ uvāca pratighātam tu sainyasya na amṛṣyata vṛkodaraḥ
saḥ abhinat bāhlikam ṣaṣṭyā karṇam ca daśabhiḥ śaraiḥ
1. saṃjayaḥ uvāca tu vṛkodaraḥ sainyasya pratighātam na amṛṣyata
saḥ ṣaṣṭyā bāhlikam ca daśabhiḥ śaraiḥ karṇam abhinat
1. Saṃjaya said: However, Vṛkodara (Bhīma) could not tolerate the counter-attack against the army. He struck Bāhlika with sixty arrows and Karṇa with ten arrows.
तस्य द्रोणः शितैर्बाणैस्तीक्ष्णधारैरयस्मयैः ।
जीवितान्तमभिप्रेप्सुर्मर्मण्याशु जघान ह ॥२॥
2. tasya droṇaḥ śitairbāṇaistīkṣṇadhārairayasmayaiḥ ,
jīvitāntamabhiprepsurmarmaṇyāśu jaghāna ha.
2. tasya droṇaḥ śitaiḥ bāṇaiḥ tīkṣṇadhāraiḥ ayasmayaiḥ
jīvitāntam abhiprepsuḥ marmaṇi āśu jaghāna ha
2. droṇaḥ tasya jīvitāntam abhiprepsuḥ śitaiḥ
tīkṣṇadhāraiḥ ayasmayaiḥ bāṇaiḥ marmaṇi āśu ha jaghāna
2. Drona, intending to end his life, swiftly struck him in the vital spots with sharpened, iron arrows that had keen edges.
कर्णो द्वादशभिर्बाणैरश्वत्थामा च सप्तभिः ।
षड्भिर्दुर्योधनो राजा तत एनमवाकिरत् ॥३॥
3. karṇo dvādaśabhirbāṇairaśvatthāmā ca saptabhiḥ ,
ṣaḍbhirduryodhano rājā tata enamavākirat.
3. karṇaḥ dvādaśabhiḥ bāṇaiḥ aśvatthāmā ca saptabhiḥ
ṣaḍbhiḥ duryodhanaḥ rājā tataḥ enam avākirat
3. tataḥ karṇaḥ dvādaśabhiḥ bāṇaiḥ aśvatthāmā ca
saptabhiḥ rājā duryodhanaḥ ṣaḍbhiḥ enam avākirat
3. Karna with twelve arrows, Ashwatthama with seven, and King Duryodhana with six, then assailed him.
भीमसेनोऽपि तान्सर्वान्प्रत्यविध्यन्महाबलः ।
द्रोणं पञ्चाशतेषूणां कर्णं च दशभिः शरैः ॥४॥
4. bhīmaseno'pi tānsarvānpratyavidhyanmahābalaḥ ,
droṇaṁ pañcāśateṣūṇāṁ karṇaṁ ca daśabhiḥ śaraiḥ.
4. bhīmasenaḥ api tān sarvān pratyavidhyat mahābalaḥ
droṇam pañcāśatā iṣūṇām karṇam ca daśabhiḥ śaraiḥ
4. mahābalaḥ bhīmasenaḥ api tān sarvān pratyavidhyat
droṇam pañcāśatā iṣūṇām ca karṇam daśabhiḥ śaraiḥ
4. The mighty Bhimasena also counter-pierced all of them: Drona with fifty arrows, and Karna with ten arrows.
दुर्योधनं द्वादशभिर्द्रौणिं चाष्टाभिराशुगैः ।
आरावं तुमुलं कुर्वन्नभ्यवर्तत तान्रणे ॥५॥
5. duryodhanaṁ dvādaśabhirdrauṇiṁ cāṣṭābhirāśugaiḥ ,
ārāvaṁ tumulaṁ kurvannabhyavartata tānraṇe.
5. duryodhanam dvādaśabhiḥ droṇim ca aṣṭābhiḥ āśugaiḥ
ārāvam tumulam kurvan abhyavartata tān raṇe
5. duryodhanam dvādaśabhiḥ droṇim ca aṣṭābhiḥ āśugaiḥ
tumulam ārāvam kurvan tān raṇe abhyavartata
5. He (Bhimasena) also pierced Duryodhana with twelve (arrows) and Droni (Ashwatthama) with eight swift arrows. Creating a tumultuous roar, he advanced upon them in battle.
तस्मिन्संत्यजति प्राणान्मृत्युसाधारणीकृते ।
अजातशत्रुस्तान्योधान्भीमं त्रातेत्यचोदयत् ॥६॥
6. tasminsaṁtyajati prāṇānmṛtyusādhāraṇīkṛte ,
ajātaśatrustānyodhānbhīmaṁ trātetyacodayat.
6. tasmin santyajati prāṇān mṛtyusādhāraṇīkṛte
ajātaśatruḥ tān yodhān bhīmam trātā iti acodayat
6. tasmin mṛtyusādhāraṇīkṛte prāṇān santyajati,
ajātaśatruḥ tān yodhān bhīmam trātā iti acodayat.
6. When he (Duryodhana) was abandoning his life, having been made common to death (i.e., on the verge of dying), Ajatashatru (Yudhishthira) urged those warriors towards Bhima, [proclaiming him] as their protector.
ते ययुर्भीमसेनस्य समीपममितौजसः ।
युयुधानप्रभृतयो माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ॥७॥
7. te yayurbhīmasenasya samīpamamitaujasaḥ ,
yuyudhānaprabhṛtayo mādrīputrau ca pāṇḍavau.
7. te yayuḥ bhīmasenasya samīpam amitojasaḥ
yuyudhānaprabhṛtayaḥ mādrīputrau ca pāṇḍavau
7. te amitojasaḥ yuyudhānaprabhṛtayaḥ ca mādrīputrau pāṇḍavau bhīmasenasya samīpam yayuḥ.
7. They, the immensely powerful warriors led by Yuyudhana, and the two Pandava sons of Madri (Nakula and Sahadeva), went to Bhimasena's vicinity.
ते समेत्य सुसंरब्धाः सहिताः पुरुषर्षभाः ।
महेष्वासवरैर्गुप्तं द्रोणानीकं बिभित्सवः ॥८॥
8. te sametya susaṁrabdhāḥ sahitāḥ puruṣarṣabhāḥ ,
maheṣvāsavarairguptaṁ droṇānīkaṁ bibhitsavaḥ.
8. te sametya susaṃrabdhāḥ sahitāḥ puruṣarṣabhāḥ
maheṣvāsavaraiḥ guptam droṇānīkam bibhitsavaḥ
8. te susaṃrabdhāḥ sahitāḥ puruṣarṣabhāḥ sametya,
maheṣvāsavaraiḥ guptam droṇānīkam bibhitsavaḥ.
8. Those foremost among men, greatly enraged and united, having come together, desired to break through Drona's army, which was protected by the best archers.
समापेतुर्महावीर्या भीमप्रभृतयो रथाः ।
तान्प्रत्यगृह्णादव्यग्रो द्रोणोऽपि रथिनां वरः ॥९॥
9. samāpeturmahāvīryā bhīmaprabhṛtayo rathāḥ ,
tānpratyagṛhṇādavyagro droṇo'pi rathināṁ varaḥ.
9. samāpetuḥ mahāvīryāḥ bhīmaprabhṛtayaḥ rathāḥ tān
pratyagṛhṇāt avyagraḥ droṇaḥ api rathinām varaḥ
9. mahāvīryāḥ bhīmaprabhṛtayaḥ rathāḥ samāpetuḥ.
droṇaḥ api,
rathinām varaḥ avyagraḥ,
tān pratyagṛhṇāt.
9. The immensely valorous charioteers led by Bhima rushed forward. Drona, the foremost of charioteers, calmly met them in battle.
महाबलानतिरथान्वीरान्समरशोभिनः ।
बाह्यं मृत्युभयं कृत्वा तावकाः पाण्डवान्ययुः ॥१०॥
10. mahābalānatirathānvīrānsamaraśobhinaḥ ,
bāhyaṁ mṛtyubhayaṁ kṛtvā tāvakāḥ pāṇḍavānyayuḥ.
10. mahābalān atirathān vīrān samaraśobhinaḥ bāhyam
mṛtyubhayam kṛtvā tāvakāḥ pāṇḍavān anyayuḥ
10. tāvakāḥ samaraśobhinaḥ bāhyam mṛtyubhayam kṛtvā
mahābalān atirathān vīrān pāṇḍavān anyayuḥ
10. Your (Kaurava) warriors, shining in battle, casting aside all fear of external death, attacked the Pandavas, who were immensely powerful, great charioteers, and heroes.
सादिनः सादिनोऽभ्यघ्नंस्तथैव रथिनो रथान् ।
आसीच्छक्त्यसिसंपातो युद्धमासीत्परश्वधैः ॥११॥
11. sādinaḥ sādino'bhyaghnaṁstathaiva rathino rathān ,
āsīcchaktyasisaṁpāto yuddhamāsītparaśvadhaiḥ.
11. sādinaḥ sādinaḥ abhyaghnan tathā eva rathinaḥ rathān
āsīt śaktyasisampātaḥ yuddham āsīt paraśvadhaiḥ
11. sādinaḥ sādinaḥ abhyaghnan; tathā eva rathinaḥ rathān
[abhyaghnan]; śaktyasisampātaḥ āsīt; paraśvadhaiḥ yuddham āsīt
11. Horsemen struck down horsemen, and similarly, charioteers struck down chariots. There was a clash of spears and swords, and fighting occurred with axes.
निकृष्टमसियुद्धं च बभूव कटुकोदयम् ।
कुञ्जराणां च संघातैर्युद्धमासीत्सुदारुणम् ॥१२॥
12. nikṛṣṭamasiyuddhaṁ ca babhūva kaṭukodayam ,
kuñjarāṇāṁ ca saṁghātairyuddhamāsītsudāruṇam.
12. nikṛṣṭam asiyuddham ca babhūva kaṭukodayam
kuñjarāṇām ca saṃghātaiḥ yuddham āsīt sudāruṇam
12. ca asiyuddham nikṛṣṭam kaṭukodayam babhūva; ca
kuñjarāṇām saṃghātaiḥ yuddham sudāruṇam āsīt
12. The sword-fighting, furthermore, became fierce and resulted in a bitter outcome. And the battle involving masses of elephants was exceedingly dreadful.
अपतत्कुञ्जरादन्यो हयादन्यस्त्ववाक्शिराः ।
नरो बाणेन निर्भिन्नो रथादन्यश्च मारिष ॥१३॥
13. apatatkuñjarādanyo hayādanyastvavākśirāḥ ,
naro bāṇena nirbhinno rathādanyaśca māriṣa.
13. apatat kuñjarāt anyaḥ hayāt anyaḥ tu avākśirāḥ
naraḥ bāṇena nirbhinnaḥ rathāt anyaḥ ca māriṣa
13. māriṣa,
anyaḥ kuñjarāt apatat; tu anyaḥ hayāt avākśirāḥ [apatat]; ca naraḥ bāṇena nirbhinnaḥ [apatat]; ca anyaḥ rathāt [apatat]
13. Another man fell from an elephant, and another, headlong, from a horse. A man pierced by an arrow, and still another, (fell) from a chariot, O venerable one.
तत्रान्यस्य च संमर्दे पतितस्य विवर्मणः ।
शिरः प्रध्वंसयामास वक्षस्याक्रम्य कुञ्जरः ॥१४॥
14. tatrānyasya ca saṁmarde patitasya vivarmaṇaḥ ,
śiraḥ pradhvaṁsayāmāsa vakṣasyākramya kuñjaraḥ.
14. tatra anyasya ca saṃmarde patitasya vivarmaṇaḥ
śiraḥ pradhvaṃsayāmāsa vakṣasi ākramya kuñjaraḥ
14. tatra kuñjaraḥ anyasya ca saṃmarde patitasya
vivarmaṇaḥ vakṣasi ākramya śiraḥ pradhvaṃsayāmāsa
14. There, an elephant, having trampled upon the chest of another man who had fallen in the thick of the struggle and was without armor, crushed his head.
अपरेऽप्यपराञ्जघ्नुर्वारणाः पतितान्नरान् ।
विषाणैश्चावनिं गत्वा व्यभिन्दन्रथिनो बहून् ॥१५॥
15. apare'pyaparāñjaghnurvāraṇāḥ patitānnarān ,
viṣāṇaiścāvaniṁ gatvā vyabhindanrathino bahūn.
15. apare api aparān jaghnuḥ vāraṇāḥ patitān narān
viṣāṇaiḥ ca avanim gatvā vyabhindan rathinaḥ bahūn
15. apare vāraṇāḥ api patitān aparān narān jaghnuḥ ca
viṣāṇaiḥ avanim gatvā bahūn rathinaḥ vyabhindan
15. Other elephants also killed other men who had fallen. And having reached the ground with their tusks, they pierced many charioteers.
नरान्त्रैः केचिदपरे विषाणालग्नसंस्रवैः ।
बभ्रमुः शतशो नागा मृद्नन्तः शतशो नरान् ॥१६॥
16. narāntraiḥ kecidapare viṣāṇālagnasaṁsravaiḥ ,
babhramuḥ śataśo nāgā mṛdnantaḥ śataśo narān.
16. narāntraiḥ kecit apare viṣāṇālagna-saṃsravaiḥ
babhramuḥ śataśaḥ nāgāḥ mṛdnantaḥ śataśaḥ narān
16. kecit apare nāgāḥ viṣāṇālagna-saṃsravaiḥ narāntraiḥ
śataśaḥ babhramuḥ śataśaḥ narān mṛdnantaḥ
16. Some other elephants, with human intestines clinging and trailing from their tusks, wandered around in hundreds, crushing hundreds of men.
कांस्यायसतनुत्राणान्नराश्वरथकुञ्जरान् ।
पतितान्पोथयां चक्रुर्द्विपाः स्थूलनडानिव ॥१७॥
17. kāṁsyāyasatanutrāṇānnarāśvarathakuñjarān ,
patitānpothayāṁ cakrurdvipāḥ sthūlanaḍāniva.
17. kāṃsyāyasa-tanutrāṇān narāśvaratha-kuñjarān
patitān pothayāṃ cakruḥ dvipāḥ sthūla-naḍān iva
17. dvipāḥ kāṃsyāyasa-tanutrāṇān patitān
narāśvaratha-kuñjarān sthūla-naḍān iva pothayāṃ cakruḥ
17. Elephants crushed those men, horses, chariots, and other elephants that had fallen and were clad in bronze and iron armor, just as (one would crush) large reeds.
गृध्रपत्राधिवासांसि शयनानि नराधिपाः ।
ह्रीमन्तः कालसंपक्वाः सुदुःखान्यधिशेरते ॥१८॥
18. gṛdhrapatrādhivāsāṁsi śayanāni narādhipāḥ ,
hrīmantaḥ kālasaṁpakvāḥ suduḥkhānyadhiśerate.
18. gṛdhrapatra adhivāsāṃsi śayanāni narādhipāḥ
hrīmantaḥ kālasaṃpakvāḥ suduḥkhāni adhiśerate
18. narādhipāḥ kālasaṃpakvāḥ hrīmantaḥ gṛdhrapatra
adhivāsāṃsi śayanāni suduḥkhāni adhiśerate
18. Kings, their time having fully ripened and filled with remorse, lie down upon beds in places inhabited by vultures, experiencing immense suffering.
हन्ति स्मात्र पिता पुत्रं रथेनाभ्यतिवर्तते ।
पुत्रश्च पितरं मोहान्निर्मर्यादमवर्तत ॥१९॥
19. hanti smātra pitā putraṁ rathenābhyativartate ,
putraśca pitaraṁ mohānnirmaryādamavartata.
19. hanti sma atra pitā putram rathena abhyativartate
putraḥ ca pitaram mohāt nirmaryādam avartata
19. atra pitā putram hanti sma rathena abhyativartate
ca putraḥ mohāt pitaram nirmaryādam avartata
19. In this situation, a father would kill his son and attack him with a chariot; and a son, driven by delusion (moha), would behave without any moral restraint towards his father.
अक्षो भग्नो ध्वजश्छिन्नश्छत्रमुर्व्यां निपातितम् ।
युगार्धं छिन्नमादाय प्रदुद्राव तथा हयः ॥२०॥
20. akṣo bhagno dhvajaśchinnaśchatramurvyāṁ nipātitam ,
yugārdhaṁ chinnamādāya pradudrāva tathā hayaḥ.
20. akṣaḥ bhagnaḥ dhvajaḥ chinnaḥ chatram urvyām nipātitam
yugārdham chinnam ādāya pradudrāva tathā hayaḥ
20. akṣaḥ bhagnaḥ dhvajaḥ chinnaḥ chatram urvyām nipātitam
tathā hayaḥ chinnam yugārdham ādāya pradudrāva
20. The axle was broken, the banner torn, and the umbrella cast down upon the earth. Thus, the horse, carrying half of the broken yoke, ran away.
सासिर्बाहुर्निपतितः शिरश्छिन्नं सकुण्डलम् ।
गजेनाक्षिप्य बलिना रथः संचूर्णितः क्षितौ ॥२१॥
21. sāsirbāhurnipatitaḥ śiraśchinnaṁ sakuṇḍalam ,
gajenākṣipya balinā rathaḥ saṁcūrṇitaḥ kṣitau.
21. sa-asiḥ bāhuḥ nipatitaḥ śiraḥ chinnam sa-kuṇḍalam
gajena ākṣipya balinā rathaḥ saṃcūrṇitaḥ kṣitau
21. sa-asiḥ bāhuḥ nipatitaḥ sa-kuṇḍalam śiraḥ chinnam
balinā gajena ākṣipya rathaḥ kṣitau saṃcūrṇitaḥ
21. An arm, still holding its sword, fell, as did a severed head adorned with earrings. The powerful elephant, having seized the chariot, crushed it on the ground.
रथिना ताडितो नागो नाराचेनापतद्व्यसुः ।
सारोहश्चापतद्वाजी गजेनाताडितो भृशम् ॥२२॥
22. rathinā tāḍito nāgo nārācenāpatadvyasuḥ ,
sārohaścāpatadvājī gajenātāḍito bhṛśam.
22. rathinā tāḍitaḥ nāgaḥ nārācena apatat vyasuḥ
sa-ārohaḥ ca apatat vājī gajena ātāḍitaḥ bhṛśam
22. rathinā nārācena tāḍitaḥ nāgaḥ vyasuḥ apatat ca
gajena bhṛśam ātāḍitaḥ sa-ārohaḥ vājī apatat
22. An elephant, struck by a charioteer with an iron arrow, fell lifeless. And a horse, severely struck by an elephant, fell along with its rider.
निर्मर्यादं महद्युद्धमवर्तत सुदारुणम् ।
हा तात हा पुत्र सखे क्वासि तिष्ठ क्व धावसि ॥२३॥
23. nirmaryādaṁ mahadyuddhamavartata sudāruṇam ,
hā tāta hā putra sakhe kvāsi tiṣṭha kva dhāvasi.
23. nirmaryādam mahat yuddham avartata sudāruṇam hā
tāta hā putra sakhe kva asi tiṣṭha kva dhāvasi
23. nirmaryādam mahat sudāruṇam yuddham avartata hā
tāta hā putra sakhe kva asi tiṣṭha kva dhāvasi
23. A great, unrestrained, and very terrible battle raged. [Cries of] "Alas, father! Alas, son! Friend, where are you? Stop! Where are you running?"
प्रहराहर जह्येनं स्मितक्ष्वेडितगर्जितैः ।
इत्येवमुच्चरन्त्यः स्म श्रूयन्ते विविधा गिरः ॥२४॥
24. praharāhara jahyenaṁ smitakṣveḍitagarjitaiḥ ,
ityevamuccarantyaḥ sma śrūyante vividhā giraḥ.
24. prahara āhara jahi enam smita-kṣveḍita-garjitaiḥ
iti evam uccarantyaḥ sma śrūyante vividhāḥ giraḥ
24. "prahara āhara jahi enam" iti evam smita-kṣveḍita-garjitaiḥ
uccarantyaḥ vividhāḥ giraḥ śrūyante sma
24. "Strike! Attack! Kill him!" - such varied cries were constantly heard, uttered amidst smiling roars and shouts.
नरस्याश्वस्य नागस्य समसज्जत शोणितम् ।
उपाशाम्यद्रजो भौमं भीरून्कश्मलमाविशत् ॥२५॥
25. narasyāśvasya nāgasya samasajjata śoṇitam ,
upāśāmyadrajo bhaumaṁ bhīrūnkaśmalamāviśat.
25. narasya aśvasya nāgasya samasajjata śoṇitam
upāśāmyat rajaḥ bhaumam bhīrūn kaśmalam āviśat
25. narasya aśvasya nāgasya śoṇitam samasajjata
bhaumam rajaḥ upāśāmyat kaśmalam bhīrūn āviśat
25. The blood of men, horses, and elephants mingled. The earthly dust subsided, and bewilderment entered the timid.
आसीत्केशपरामर्शो मुष्टियुद्धं च दारुणम् ।
नखैर्दन्तैश्च शूराणमद्वीपे द्वीपमिच्छताम् ॥२६॥
26. āsītkeśaparāmarśo muṣṭiyuddhaṁ ca dāruṇam ,
nakhairdantaiśca śūrāṇamadvīpe dvīpamicchatām.
26. āsīt keśaparāmarśaḥ muṣṭiyuddham ca dāruṇam
nakhaiḥ dantaiḥ ca śūrāṇām advīpe dvīpam icchhatām
26. dāruṇam keśaparāmarśaḥ ca muṣṭiyuddham āsīt
śūrāṇām advīpe dvīpam icchhatām nakhaiḥ ca dantaiḥ
26. A fierce struggle involving hair-pulling and fist-fighting, using nails and teeth, occurred among the heroes who coveted a strategic position (dvīpam) even in an unfavorable location (advīpe).
तत्राच्छिद्यत वीरस्य सखड्गो बाहुरुद्यतः ।
सधनुश्चापरस्यापि सशरः साङ्कुशस्तथा ॥२७॥
27. tatrācchidyata vīrasya sakhaḍgo bāhurudyataḥ ,
sadhanuścāparasyāpi saśaraḥ sāṅkuśastathā.
27. tatra acchidyata vīrasya sakhadgaḥ bāhuḥ udyataḥ
sadhanuḥ ca aparasya api saśaraḥ sāṅkuśaḥ tathā
27. tatra vīrasya udyataḥ sakhadgaḥ bāhuḥ acchidyata
ca tathā aparasya api sadhanuḥ saśaraḥ sāṅkuśaḥ
27. There, a warrior's raised arm, complete with his sword, was severed. And likewise, another's (arm), with its bow, arrow, and goad, was also (severed).
प्राक्रोशदन्यमन्योऽत्र तथान्यो विमुखोऽद्रवत् ।
अन्यः प्राप्तस्य चान्यस्य शिरः कायादपाहरत् ॥२८॥
28. prākrośadanyamanyo'tra tathānyo vimukho'dravat ,
anyaḥ prāptasya cānyasya śiraḥ kāyādapāharat.
28. prākrośat anyam anyaḥ atra tathā anyaḥ vimukhaḥ
adravat anyaḥ prāptasya ca anyasya śiraḥ kāyāt apāharat
28. atra anyaḥ anyam prākrośat tathā anyaḥ vimukhaḥ
adravat ca anyaḥ prāptasya anyasya kāyāt śiraḥ apāharat
28. Here, one cried out to another, and similarly, another turned his face away and fled. Still another severed the head of an encountered foe from his body.
शब्दमभ्यद्रवच्चान्यः शब्दादन्योऽद्रवद्भृशम् ।
स्वानन्योऽथ परानन्यो जघान निशितैः शरैः ॥२९॥
29. śabdamabhyadravaccānyaḥ śabdādanyo'dravadbhṛśam ,
svānanyo'tha parānanyo jaghāna niśitaiḥ śaraiḥ.
29. śabdam abhyadravat ca anyaḥ śabdāt anyaḥ adravat bhṛśam
svān anyaḥ atha parān anyaḥ jaghāna niśitaiḥ śaraiḥ
29. anyaḥ śabdam abhyadravat ca anyaḥ śabdāt bhṛśam adravat
atha anyaḥ svān jaghāna anyaḥ niśitaiḥ śaraiḥ parān jaghāna
29. One warrior rushed towards a sound, while another fled intensely from a sound. Then, one (warrior) killed his own men, while another killed enemies with sharp arrows.
गिरिशृङ्गोपमश्चात्र नाराचेन निपातितः ।
मातङ्गो न्यपतद्भूमौ नदीरोध इवोष्णगे ॥३०॥
30. giriśṛṅgopamaścātra nārācena nipātitaḥ ,
mātaṅgo nyapatadbhūmau nadīrodha ivoṣṇage.
30. giriśṛṅgopamaḥ ca atra nārācena nipātitaḥ
mātaṅgaḥ nyapatat bhūmau nadīrodhaḥ iva uṣṇage
30. atra giriśṛṅgopamaḥ mātaṅgaḥ nārācena nipātitaḥ
ca bhūmau uṣṇage nadīrodhaḥ iva nyapatat
30. The elephant, huge like a mountain peak, was struck down here by an arrow. It fell to the ground just as a river bank collapses in the hot season.
तथैव रथिनं नागः क्षरन्गिरिरिवारुजत् ।
अध्यतिष्ठत्पदा भूमौ सहाश्वं सहसारथिम् ॥३१॥
31. tathaiva rathinaṁ nāgaḥ kṣarangiririvārujat ,
adhyatiṣṭhatpadā bhūmau sahāśvaṁ sahasārathim.
31. tathaiva rathinam nāgaḥ kṣaran giriḥ iva arujat
adhyatiṣṭhat padā bhūmau sahāśvam sahasārathim
31. tathaiva nāgaḥ kṣaran giriḥ iva rathinam arujat
(saḥ) padā bhūmau sahāśvam sahasārathim adhyatiṣṭhat
31. In the same way, an elephant, gushing (ichor) like a mountain, crushed the charioteer. It then stood with its foot on the ground, upon the horse and the charioteer.
शूरान्प्रहरतो दृष्ट्वा कृतास्त्रान्रुधिरोक्षितान् ।
बहूनप्याविशन्मोहो भीरून्हृदयदुर्बलान् ॥३२॥
32. śūrānpraharato dṛṣṭvā kṛtāstrānrudhirokṣitān ,
bahūnapyāviśanmoho bhīrūnhṛdayadurbalān.
32. śūrān praharataḥ dṛṣṭvā kṛtāstrān rudhirokṣitān
bahūn api āviśat mohaḥ bhīrūn hṛdayadurbalān
32. dṛṣṭvā praharataḥ kṛtāstrān rudhirokṣitān śūrān,
mohaḥ bahūn api bhīrūn hṛdayadurbalān āviśat
32. Seeing many valiant ones, striking (their foes), skilled in weapons, and drenched in blood, confusion (moha) seized even the many fearful and faint-hearted.
सर्वमाविग्नमभवन्न प्राज्ञायत किंचन ।
सैन्ये च रजसा ध्वस्ते निर्मर्यादमवर्तत ॥३३॥
33. sarvamāvignamabhavanna prājñāyata kiṁcana ,
sainye ca rajasā dhvaste nirmaryādamavartata.
33. sarvam āvignam abhavat na prājñāyata kiṃcana
sainye ca rajasā dhvaste nirmaryādam avartata
33. sarvam āvignam abhavat kiṃcana na prājñāyata ca sainye rajasā dhvaste (sati),
nirmaryādam avartata
33. Everything became agitated and confused; nothing could be clearly perceived. And with the army obscured by dust, all actions proceeded without restraint.
ततः सेनापतिः शीघ्रमयं काल इति ब्रुवन् ।
नित्याभित्वरितानेव त्वरयामास पाण्डवान् ॥३४॥
34. tataḥ senāpatiḥ śīghramayaṁ kāla iti bruvan ,
nityābhitvaritāneva tvarayāmāsa pāṇḍavān.
34. tataḥ senāpatiḥ śīghram ayam kālaḥ iti bruvan
nityābhitvaritān eva tvarayāmāsa pāṇḍavān
34. tataḥ senāpatiḥ śīghram ayam kālaḥ iti bruvan
nityābhitvaritān eva pāṇḍavān tvarayāmāsa
34. Then, the commander, quickly declaring, 'This is the opportune moment!', further urged on the Pāṇḍavas, who were already constantly eager.
कुर्वन्तः शासनं तस्य पाण्डवेया यशस्विनः ।
सरो हंसा इवापेतुर्घ्नन्तो द्रोणरथं प्रति ॥३५॥
35. kurvantaḥ śāsanaṁ tasya pāṇḍaveyā yaśasvinaḥ ,
saro haṁsā ivāpeturghnanto droṇarathaṁ prati.
35. kurvantaḥ śāsanam tasya pāṇḍaveyāḥ yaśasvinaḥ
saraḥ haṃsāḥ iva apetuḥ ghnantaḥ droṇaratham prati
35. tasya śāsanam kurvantaḥ yaśasvinaḥ pāṇḍaveyāḥ
saraḥ haṃsāḥ iva droṇaratham prati ghnantaḥ apetuḥ
35. Carrying out his command, the glorious Pāṇḍavas advanced towards Droṇa's chariot, striking as they went, like swans flying towards a lake.
गृह्णीताद्रवतान्योन्यं विभीता विनिकृन्तत ।
इत्यासीत्तुमुलः शब्दो दुर्धर्षस्य रथं प्रति ॥३६॥
36. gṛhṇītādravatānyonyaṁ vibhītā vinikṛntata ,
ityāsīttumulaḥ śabdo durdharṣasya rathaṁ prati.
36. gṛhṇīta adravata anyonyam vibhītā vinikṛntata
iti āsīt tumulaḥ śabdaḥ durdharṣasya ratham prati
36. gṛhṇīta adravata anyonyam vibhītā vinikṛntata
iti durdharṣasya ratham prati tumulaḥ śabdaḥ āsīt
36. 'Seize! Charge! Engage mutually! Fear not! Cut down!' Thus, there was a tumultuous cry directed towards the formidable one's chariot.
ततो द्रोणः कृपः कर्णो द्रौणी राजा जयद्रथः ।
विन्दानुविन्दावावन्त्यौ शल्यश्चैनानवारयन् ॥३७॥
37. tato droṇaḥ kṛpaḥ karṇo drauṇī rājā jayadrathaḥ ,
vindānuvindāvāvantyau śalyaścainānavārayan.
37. tataḥ droṇaḥ kṛpaḥ karṇaḥ drauṇī rājā jayadrathaḥ
vinda anuvindau āvantyau śalyaḥ ca enān avārayan
37. tataḥ droṇaḥ kṛpaḥ karṇaḥ drauṇī rājā jayadrathaḥ
vinda anuvindau āvantyau śalyaḥ ca enān avārayan
37. Then, Droṇa, Kṛpa, Karṇa, Drauṇi, King Duryodhana, Jayadratha, the two Avanti princes Vindā and Anuvindā, and Śalya, stopped them (the Pāṇḍavas).
ते त्वार्यधर्मसंरब्धा दुर्निवार्या दुरासदाः ।
शरार्ता न जहुर्द्रोणं पाञ्चालाः पाण्डवैः सह ॥३८॥
38. te tvāryadharmasaṁrabdhā durnivāryā durāsadāḥ ,
śarārtā na jahurdroṇaṁ pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ saha.
38. te tu āryadharmasaṃrabdhāḥ durnivāryāḥ durāsadāḥ
śarārtāḥ na jahuḥ droṇam pāñcālāḥ pāṇḍavaiḥ saha
38. te pāñcālāḥ tu āryadharmasaṃrabdhāḥ durnivāryāḥ
durāsadāḥ śarārtāḥ pāṇḍavaiḥ saha droṇam na jahuḥ
38. But they, the Panchalas, roused by noble principles (dharma), irresistible and formidable, though wounded by arrows, did not abandon Drona, along with the Pandavas.
ततो द्रोणोऽभिसंक्रुद्धो विसृजञ्शतशः शरान् ।
चेदिपाञ्चालपाण्डूनामकरोत्कदनं महत् ॥३९॥
39. tato droṇo'bhisaṁkruddho visṛjañśataśaḥ śarān ,
cedipāñcālapāṇḍūnāmakarotkadanaṁ mahat.
39. tataḥ droṇaḥ abhisaṃkruddhaḥ visṛjan śataśaḥ
śarān cedipāñcālapāṇḍūnām akarot kadanam mahat
39. tataḥ abhisaṃkruddhaḥ droṇaḥ śataśaḥ śarān
visṛjan cedipāñcālapāṇḍūnām mahat kadanam akarot
39. Then Drona, greatly enraged, releasing hundreds of arrows, caused great slaughter of the Chedis, Panchalas, and Pandavas.
तस्य ज्यातलनिर्घोषः शुश्रुवे दिक्षु मारिष ।
वज्रसंघातसंकाशस्त्रासयन्पाण्डवान्बहून् ॥४०॥
40. tasya jyātalanirghoṣaḥ śuśruve dikṣu māriṣa ,
vajrasaṁghātasaṁkāśastrāsayanpāṇḍavānbahūn.
40. tasya jyātalnirghoṣaḥ śuśruve dikṣu māriṣa
vajrasaṃghātasaṃkāśaḥ trāsayen pāṇḍavān bahūn
40. māriṣa tasya jyātalnirghoṣaḥ vajrasaṃghātasaṃkāśaḥ
bahūn pāṇḍavān trāsayen dikṣu śuśruve
40. O respected one, his (Drona's) bowstring's twang and the sound of his palm-protector, which resembled the clash of thunderbolts and terrified many Pandavas, was heard in all directions.
एतस्मिन्नन्तरे जिष्णुर्हत्वा संशप्तकान्बली ।
अभ्ययात्तत्र यत्र स्म द्रोणः पाण्डून्प्रमर्दति ॥४१॥
41. etasminnantare jiṣṇurhatvā saṁśaptakānbalī ,
abhyayāttatra yatra sma droṇaḥ pāṇḍūnpramardati.
41. etasmin antare jiṣṇuḥ hatvā saṃśaptakān balī
abhyayāt tatra yatra sma droṇaḥ pāṇḍūn pramardati
41. etasmin antare balī jiṣṇuḥ saṃśaptakān hatvā
yatra droṇaḥ pāṇḍūn pramardati sma tatra abhyayāt
41. Meanwhile, the powerful Jishnu (Arjuna), having killed the Samshaptakas, approached the place where Drona was crushing the Pandavas.
तं शरौघमहावर्तं शोणितोदं महाह्रदम् ।
तीर्णः संशप्तकान्हत्वा प्रत्यदृश्यत फल्गुनः ॥४२॥
42. taṁ śaraughamahāvartaṁ śoṇitodaṁ mahāhradam ,
tīrṇaḥ saṁśaptakānhatvā pratyadṛśyata phalgunaḥ.
42. tam śaraughamahāvartam śoṇitodam mahāhradam
tīrṇaḥ saṃśaptakān hatvā pratyadṛśyata phalgunaḥ
42. phalgunaḥ tam śaraughamahāvartam śoṇitodam
mahāhradam hatvā saṃśaptakān tīrṇaḥ pratyadṛśyata
42. Arjuna (phalguna) reappeared, having crossed that great lake of blood-water, whose mighty whirlpools were streams of arrows, after slaying the Saṃśaptakas.
तस्य कीर्तिमतो लक्ष्म सूर्यप्रतिमतेजसः ।
दीप्यमानमपश्याम तेजसा वानरध्वजम् ॥४३॥
43. tasya kīrtimato lakṣma sūryapratimatejasaḥ ,
dīpyamānamapaśyāma tejasā vānaradhvajam.
43. tasya kīrtimataḥ lakṣma sūryapratimatejasaḥ
dīpyamānam apaśyāma tejasā vānaradhvajam
43. tasya kīrtimataḥ sūryapratimatejasaḥ tejasā
dīpyamānam vānaradhvajam lakṣma apaśyāma
43. We beheld his glorious emblem (lakṣma), the monkey banner (vānaradhvaja), shining with a radiance like the sun's (sūryapratimatejasa).
संशप्तकसमुद्रं तमुच्छोष्यास्त्रगभस्तिभिः ।
स पाण्डवयुगान्तार्कः कुरूनप्यभ्यतीतपत् ॥४४॥
44. saṁśaptakasamudraṁ tamucchoṣyāstragabhastibhiḥ ,
sa pāṇḍavayugāntārkaḥ kurūnapyabhyatītapat.
44. saṃśaptakasamudram tam ucchoṣya astragabhastibhiḥ
sa pāṇḍavayugāntārkaḥ kurūn api abhyatītapati
44. saḥ pāṇḍavayugāntārkaḥ astragabhastibhiḥ tam
saṃśaptakasamudram ucchoṣya api kurūn abhyatītapati
44. That Pāṇḍava, like the sun at the end of an epoch, scorched even the Kurus, having first dried up that ocean of Saṃśaptakas with the blazing rays of his weapons.
प्रददाह कुरून्सर्वानर्जुनः शस्त्रतेजसा ।
युगान्ते सर्वभूतानि धूमकेतुरिवोत्थितः ॥४५॥
45. pradadāha kurūnsarvānarjunaḥ śastratejasā ,
yugānte sarvabhūtāni dhūmaketurivotthitaḥ.
45. pradadāha kurūn sarvān arjunaḥ śastratejasā
yugānte sarvabhūtāni dhūmaketuḥ iva utthitaḥ
45. arjunaḥ śastratejasā sarvān kurūn pradadāha
dhūmaketuḥ utthitaḥ yugānte iva sarvabhūtāni
45. Arjuna incinerated all the Kurus with the intense radiance of his weapons, just as a comet (dhūmaketu) appearing at the end of an epoch consumes all beings.
तेन बाणसहस्रौघैर्गजाश्वरथयोधिनः ।
ताड्यमानाः क्षितिं जग्मुर्मुक्तशस्त्राः शरार्दिताः ॥४६॥
46. tena bāṇasahasraughairgajāśvarathayodhinaḥ ,
tāḍyamānāḥ kṣitiṁ jagmurmuktaśastrāḥ śarārditāḥ.
46. tena bāṇasahasraughaiḥ gajāśvarathayodhinaḥ
tāḍyamānāḥ kṣitim jagmuḥ muktaśastrāḥ śarārditāḥ
46. tena bāṇasahasraughaiḥ śarārditāḥ tāḍyamānāḥ
gajāśvarathayodhinaḥ muktaśastrāḥ kṣitim jagmuḥ
46. Struck by his thousands of arrows, the warriors on elephants, horses, and chariots, suffering from the arrows, dropped their weapons and fell to the ground.
केचिदार्तस्वरं चक्रुर्विनेदुरपरे पुनः ।
पार्थबाणहताः केचिन्निपेतुर्विगतासवः ॥४७॥
47. kecidārtasvaraṁ cakrurvinedurapare punaḥ ,
pārthabāṇahatāḥ kecinnipeturvigatāsavaḥ.
47. kecit ārtasvaram cakruḥ vineduḥ apare punaḥ
pārthabāṇahatāḥ kecit nipetuḥ vigatāsavaḥ
47. kecit ārtasvaram cakruḥ,
apare punaḥ vineduḥ; kecit pārthabāṇahatāḥ vigatāsavaḥ nipetuḥ
47. Some let out cries of distress, while others wailed again. Some, struck by Arjuna's arrows, fell down lifeless.
तेषामुत्पततां कांश्चित्पतितांश्च पराङ्मुखान् ।
न जघानार्जुनो योधान्योधव्रतमनुस्मरन् ॥४८॥
48. teṣāmutpatatāṁ kāṁścitpatitāṁśca parāṅmukhān ,
na jaghānārjuno yodhānyodhavratamanusmaran.
48. teṣām utpatatām kāṃścit patitān ca parāṅmukhān
na jaghāna arjunaḥ yodhān yodhavratam anusmaran
48. arjunaḥ yodhavratam anusmaran teṣām utpatatām
kāṃścit patitān ca parāṅmukhān yodhān na jaghāna
48. Arjuna, remembering the warrior's code (dharma), did not strike down those warriors who were rising up, nor those who had fallen, nor those who had turned their backs in retreat.
ते विशीर्णरथाश्वेभाः प्रायशश्च पराङ्मुखाः ।
कुरवः कर्ण कर्णेति हा हेति च विचुक्रुशुः ॥४९॥
49. te viśīrṇarathāśvebhāḥ prāyaśaśca parāṅmukhāḥ ,
kuravaḥ karṇa karṇeti hā heti ca vicukruśuḥ.
49. te viśīrṇarathāśvebhāḥ prāyaśaḥ ca parāṅmukhāḥ
kuravaḥ karṇa karṇa iti hā hā iti ca vicukruśuḥ
49. te kuravaḥ,
viśīrṇarathāśvebhāḥ ca prāyaśaḥ parāṅmukhāḥ,
"karṇa karṇa" iti,
"hā hā" iti ca vicukruśuḥ
49. Those Kurus, with their chariots, horses, and elephants shattered, and most of them fleeing with their backs turned, cried out, 'Karṇa, Karṇa!' and 'Alas, alas!'
तमाधिरथिराक्रन्दं विज्ञाय शरणैषिणाम् ।
मा भैष्टेति प्रतिश्रुत्य ययावभिमुखोऽर्जुनम् ॥५०॥
50. tamādhirathirākrandaṁ vijñāya śaraṇaiṣiṇām ,
mā bhaiṣṭeti pratiśrutya yayāvabhimukho'rjunam.
50. tam ādhirathiḥ ākrandam vijñāya śaraṇaiṣiṇām mā
bhaiṣṭa iti pratiśrutya yayau abhimukhaḥ arjunam
50. ādhirathiḥ śaraṇaiṣiṇām tam ākrandam vijñāya,
"mā bhaiṣṭa" iti pratiśrutya,
arjunam abhimukhaḥ yayau
50. Recognizing the cry of those seeking refuge, the son of Adhiratha (Karṇa), having promised "Do not fear!", went forward to face Arjuna.
स भारतरथश्रेष्ठः सर्वभारतहर्षणः ।
प्रादुश्चक्रे तदाग्नेयमस्त्रमस्त्रविदां वरः ॥५१॥
51. sa bhāratarathaśreṣṭhaḥ sarvabhārataharṣaṇaḥ ,
prāduścakre tadāgneyamastramastravidāṁ varaḥ.
51. saḥ bhāratarathaśreṣṭhaḥ sarvabhārataharṣaṇaḥ
prāduḥ cakre tadā āgneyam astram astravidām varaḥ
51. saḥ bhāratarathaśreṣṭhaḥ sarvabhārataharṣaṇaḥ
astravidām varaḥ tadā āgneyam astram prāduḥ cakre
51. That supreme charioteer among the Bhāratas, who delighted all Bhāratas, and was the best among those skilled in weapons, then manifested the Agneya (fire) weapon.
तस्य दीप्तशरौघस्य दीप्तचापधरस्य च ।
शरौघाञ्शरजालेन विदुधाव धनंजयः ।
अस्त्रमस्त्रेण संवार्य प्राणदद्विसृजञ्शरान् ॥५२॥
52. tasya dīptaśaraughasya dīptacāpadharasya ca ,
śaraughāñśarajālena vidudhāva dhanaṁjayaḥ ,
astramastreṇa saṁvārya prāṇadadvisṛjañśarān.
52. tasya dīptaśaroghasya dīptacāpadharasya
ca śaroghān śarajālena
vidudhāva dhanañjayaḥ astram astreṇa
saṃvārya prāṇadat visṛjan śarān
52. dhanañjayaḥ śarajālena tasya dīptaśaroghasya dīptacāpadharasya ca śaroghān vidudhāva.
astreṇa astram saṃvārya,
śarān visṛjan prāṇadat
52. Arjuna (dhanañjaya), with a net of arrows, swept away the torrents of arrows of that opponent who had a blazing multitude of arrows and held a blazing bow. Having countered weapon with weapon, he roared while releasing his own arrows.
धृष्टद्युम्नश्च भीमश्च सात्यकिश्च महारथः ।
विव्यधुः कर्णमासाद्य त्रिभिस्त्रिभिरजिह्मगैः ॥५३॥
53. dhṛṣṭadyumnaśca bhīmaśca sātyakiśca mahārathaḥ ,
vivyadhuḥ karṇamāsādya tribhistribhirajihmagaiḥ.
53. dhṛṣṭadyumnaḥ ca bhīmaḥ ca sātyakiḥ ca mahārathaḥ
vivyadhuḥ karṇam āsādya tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ
53. dhṛṣṭadyumnaḥ ca bhīmaḥ ca sātyakiḥ ca mahārathaḥ,
karṇam āsādya,
tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ vivyadhuḥ
53. Dhṛṣṭadyumna, Bhīma, and Sātyaki, the great charioteer, having approached Karṇa, pierced him with three unswerving arrows each.
अर्जुनास्त्रं तु राधेयः संवार्य शरवृष्टिभिः ।
तेषां त्रयाणां चापानि चिच्छेद विशिखैस्त्रिभिः ॥५४॥
54. arjunāstraṁ tu rādheyaḥ saṁvārya śaravṛṣṭibhiḥ ,
teṣāṁ trayāṇāṁ cāpāni ciccheda viśikhaistribhiḥ.
54. arjunāstram tu rādheyaḥ saṃvārya śaravṛṣṭibhiḥ
teṣām trayāṇām cāpāni ciccheda viśikhaiḥ tribhiḥ
54. rādheyaḥ tu śaravṛṣṭibhiḥ arjunāstram saṃvārya
teṣām trayāṇām cāpāni tribhiḥ viśikhaiḥ ciccheda
54. But Karna, the son of Radha, warding off Arjuna's weapon with a volley of arrows, then cut the bows of those three (warriors) with three sharp arrows.
ते निकृत्तायुधाः शूरा निर्विषा भुजगा इव ।
रथशक्तीः समुत्क्षिप्य भृशं सिंहा इवानदन् ॥५५॥
55. te nikṛttāyudhāḥ śūrā nirviṣā bhujagā iva ,
rathaśaktīḥ samutkṣipya bhṛśaṁ siṁhā ivānadan.
55. te nikṛttāyudhāḥ śūrāḥ nirviṣāḥ bhujagāḥ iva
rathaśaktīḥ samutkṣipya bhṛśam siṃhāḥ iva ānadan
55. te nikṛttāyudhāḥ śūrāḥ nirviṣāḥ bhujagāḥ iva
rathaśaktīḥ samutkṣipya bhṛśam siṃhāḥ iva ānadan
55. Those heroic warriors, with their weapons severed, became like venomless serpents; (but then) hurling their chariot-spears, they roared loudly like lions.
ता भुजाग्रैर्महावेगा विसृष्टा भुजगोपमाः ।
दीप्यमाना महाशक्त्यो जग्मुराधिरथिं प्रति ॥५६॥
56. tā bhujāgrairmahāvegā visṛṣṭā bhujagopamāḥ ,
dīpyamānā mahāśaktyo jagmurādhirathiṁ prati.
56. tāḥ bhujāgraiḥ mahāvegāḥ visṛṣṭāḥ bhujagopamāḥ
dīpyamānāḥ mahāśaktayaḥ jagmuḥ ādhirathim prati
56. tāḥ mahāvegāḥ भुजाग्रैः visṛṣṭāḥ bhujagopamāḥ
dīpyamānāḥ mahāśaktayaḥ ādhirathim prati jagmuḥ
56. Those great, swiftly moving spears, discharged by their strong arms, blazing and resembling serpents, went towards Karna, the son of Adhiratha.
ता निकृत्य शितैर्बाणैस्त्रिभिस्त्रिभिरजिह्मगैः ।
ननाद बलवान्कर्णः पार्थाय विसृजञ्शरान् ॥५७॥
57. tā nikṛtya śitairbāṇaistribhistribhirajihmagaiḥ ,
nanāda balavānkarṇaḥ pārthāya visṛjañśarān.
57. tāḥ nikṛtya śitaiḥ bāṇaiḥ tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ
nanāda balavān karṇaḥ pārthāya visṛjan śarān
57. balavān karṇaḥ tāḥ śitaiḥ tribhiḥ tribhiḥ ajihmagaiḥ
bāṇaiḥ nikṛtya pārthāya śarān visṛjan nanāda
57. The mighty Karna, having cut down those (spears) with three sharp, unerring arrows each, then roared loudly, releasing arrows towards Arjuna (Pārtha).
अर्जुनश्चापि राधेयं विद्ध्वा सप्तभिराशुगैः ।
कर्णादवरजं बाणैर्जघान निशितैस्त्रिभिः ॥५८॥
58. arjunaścāpi rādheyaṁ viddhvā saptabhirāśugaiḥ ,
karṇādavarajaṁ bāṇairjaghāna niśitaistribhiḥ.
58. arjunaḥ ca api rādheyam viddhvā saptabhiḥ āśugaiḥ
karṇāt avarajam bāṇaiḥ jaghāna niśitaiḥ tribhiḥ
58. arjunaḥ api saptabhiḥ āśugaiḥ rādheyam viddhvā,
niśitaiḥ tribhiḥ bāṇaiḥ karṇāt avarajam jaghāna
58. Arjuna, having pierced Karna's son with seven swift arrows, also killed Karna's younger brother with three sharp arrows.
ततः शत्रुंजयं हत्वा पार्थः षड्भिरजिह्मगैः ।
जहार सद्यो भल्लेन विपाटस्य शिरो रथात् ॥५९॥
59. tataḥ śatruṁjayaṁ hatvā pārthaḥ ṣaḍbhirajihmagaiḥ ,
jahāra sadyo bhallena vipāṭasya śiro rathāt.
59. tataḥ śatruñjayam hatvā pārthaḥ ṣaḍbhiḥ ajihmagaiḥ
jahāra sadyaḥ bhallena vipāṭasya śiraḥ rathāt
59. tataḥ pārthaḥ ṣaḍbhiḥ ajihmagaiḥ śatruñjayam hatvā,
sadyaḥ bhallena vipāṭasya śiraḥ rathāt jahāra
59. Then Arjuna (Pārtha), having killed Shatrunjaya with six straight arrows, immediately severed Vipata's head from his chariot with a broad-headed arrow (bhalla).
पश्यतां धार्तराष्ट्राणामेकेनैव किरीटिना ।
प्रमुखे सूतपुत्रस्य सोदर्या निहतास्त्रयः ॥६०॥
60. paśyatāṁ dhārtarāṣṭrāṇāmekenaiva kirīṭinā ,
pramukhe sūtaputrasya sodaryā nihatāstrayaḥ.
60. paśyatām dhārtarāṣṭrāṇām ekena eva kirīṭinā
pramukhe sūtaputrasya sodaryāḥ nihatāḥ trayaḥ
60. dhārtarāṣṭrāṇām paśyatām,
sūtaputrasya pramukhe,
ekena eva kirīṭinā trayaḥ sodaryāḥ nihatāḥ
60. While the sons of Dhritarashtra (dhārtarāṣṭras) watched, three full-brothers of Karna were killed by that one diadem-wearing Arjuna, right in the presence of Karna, the charioteer's son.
ततो भीमः समुत्पत्य स्वरथाद्वैनतेयवत् ।
वरासिना कर्णपक्षाञ्जघान दश पञ्च च ॥६१॥
61. tato bhīmaḥ samutpatya svarathādvainateyavat ,
varāsinā karṇapakṣāñjaghāna daśa pañca ca.
61. tataḥ bhīmaḥ samutpatya sva-rathāt vainateyavat
varāsinā karṇa-pakṣān jaghāna daśa pañca ca
61. tataḥ bhīmaḥ vainateyavat sva-rathāt samutpatya,
varāsinā daśa pañca ca karṇa-pakṣān jaghāna
61. Then Bhima, leaping from his own chariot like Garuda (Vainateya), killed fifteen of Karna's allies with an excellent sword.
पुनः स्वरथमास्थाय धनुरादाय चापरम् ।
विव्याध दशभिः कर्णं सूतमश्वांश्च पञ्चभिः ॥६२॥
62. punaḥ svarathamāsthāya dhanurādāya cāparam ,
vivyādha daśabhiḥ karṇaṁ sūtamaśvāṁśca pañcabhiḥ.
62. punaḥ svaratham āsthāya dhanuḥ ādāya ca aparam
vivyādha daśabhiḥ karṇam sūtam aśvān ca pañcabhiḥ
62. punaḥ svaratham āsthāya ca aparam dhanuḥ ādāya
karṇam daśabhiḥ sūtam aśvān ca pañcabhiḥ vivyādha
62. Again mounting his own chariot and taking another bow, he pierced Karṇa with ten arrows and his charioteer and horses with five.
धृष्टद्युम्नोऽप्यसिवरं चर्म चादाय भास्वरम् ।
जघान चन्द्रवर्माणं बृहत्क्षत्रं च पौरवम् ॥६३॥
63. dhṛṣṭadyumno'pyasivaraṁ carma cādāya bhāsvaram ,
jaghāna candravarmāṇaṁ bṛhatkṣatraṁ ca pauravam.
63. dhṛṣṭadyumnaḥ api asivaram carma ca ādāya bhāsvaram
jaghāna candravarmāṇam bṛhatkṣatram ca pauravam
63. dhṛṣṭadyumnaḥ api bhāsvaram asivaram ca carma ca
ādāya candravarmāṇam ca pauravam bṛhatkṣatram jaghāna
63. Dhṛṣṭadyumna also, taking up an excellent and shining sword and shield, struck Chandravarmā and Brihatkṣatra, the Paurava prince.
ततः स्वरथमास्थाय पाञ्चाल्योऽन्यच्च कार्मुकम् ।
आदाय कर्णं विव्याध त्रिसप्तत्या नदन्रणे ॥६४॥
64. tataḥ svarathamāsthāya pāñcālyo'nyacca kārmukam ,
ādāya karṇaṁ vivyādha trisaptatyā nadanraṇe.
64. tataḥ svaratham āsthāya pāñcālyaḥ anyat ca kārmukam
ādāya karṇam vivyādha trisaptatyā nadan raṇe
64. tataḥ pāñcālyaḥ svaratham āsthāya ca anyat kārmukam
ādāya raṇe nadan karṇam trisaptatyā vivyādha
64. Then, mounting his own chariot and taking another bow, the Pañcāla prince (Dhṛṣṭadyumna) pierced Karṇa with seventy-three arrows, roaring in battle.
शैनेयोऽप्यन्यदादाय धनुरिन्द्रायुधद्युति ।
सूतपुत्रं चतुःषष्ट्या विद्ध्वा सिंह इवानदत् ॥६५॥
65. śaineyo'pyanyadādāya dhanurindrāyudhadyuti ,
sūtaputraṁ catuḥṣaṣṭyā viddhvā siṁha ivānadat.
65. śaineyaḥ api anyat ādāya dhanuḥ indrāyudhadhyuti
sūtaputram catuḥṣaṣṭyā viddhvā siṃhaḥ iva ānadat
65. śaineyaḥ api indrāyudhadhyuti anyat dhanuḥ ādāya
sūtaputram catuḥṣaṣṭyā viddhvā siṃhaḥ iva ānadat
65. The son of Śini (Sātyaki) also, taking another bow that shone like a rainbow, roared like a lion after piercing the son of the charioteer (Karṇa) with sixty-four arrows.
भल्लभ्यां साधुमुक्ताभ्यां छित्त्वा कर्णस्य कार्मुकम् ।
पुनः कर्णं त्रिभिर्बाणैर्बाह्वोरुरसि चार्पयत् ॥६६॥
66. bhallabhyāṁ sādhumuktābhyāṁ chittvā karṇasya kārmukam ,
punaḥ karṇaṁ tribhirbāṇairbāhvorurasi cārpayat.
66. bhallābhyām sādhumuktābhyām chittvā karṇasya kārmukam
punaḥ karṇam tribhiḥ bāṇaiḥ bāhvoḥ urasi ca arpayat
66. chittvā sādhumuktābhyām bhallābhyām karṇasya kārmukam
punaḥ tribhiḥ bāṇaiḥ karṇam bāhvoḥ urasi ca arpayat
66. Having cut Karna's bow with two well-discharged broad-headed arrows, he then pierced Karna again with three arrows on his arms and chest.
ततो दुर्योधनो द्रोणो राजा चैव जयद्रथः ।
निमज्जमानं राधेयमुज्जह्रुः सात्यकार्णवात् ॥६७॥
67. tato duryodhano droṇo rājā caiva jayadrathaḥ ,
nimajjamānaṁ rādheyamujjahruḥ sātyakārṇavāt.
67. tataḥ duryodhanaḥ droṇaḥ rājā ca eva jayadrathaḥ
nimajjamānam rādheyam ujjahruḥ sātyaky-arṇavāt
67. tataḥ duryodhanaḥ droṇaḥ rājā ca eva jayadrathaḥ
sātyaky-arṇavāt nimajjamānam rādheyam ujjahruḥ
67. Then Duryodhana, Drona, and King Jayadratha rescued Karna (rādheya), who was sinking in the ocean of Satyaki (sātyakārṇava).
धृष्टद्युम्नश्च भीमश्च सौभद्रोऽर्जुन एव च ।
नकुलः सहदेवश्च सात्यकिं जुगुपू रणे ॥६८॥
68. dhṛṣṭadyumnaśca bhīmaśca saubhadro'rjuna eva ca ,
nakulaḥ sahadevaśca sātyakiṁ jugupū raṇe.
68. dhṛṣṭadyumnaḥ ca bhīmaḥ ca saubhadraḥ arjunaḥ
eva ca nakulaḥ sahadevaḥ ca sātyakim jugupu raṇe
68. raṇe dhṛṣṭadyumnaḥ ca bhīmaḥ ca saubhadraḥ ca
arjunaḥ eva ca nakulaḥ ca sahadevaḥ sātyakim jugupu
68. Dhristadyumna, Bhima, Abhimanyu (saubhadra), Arjuna, Nakula, and Sahadeva protected Satyaki in battle.
एवमेष महारौद्रः क्षयार्थं सर्वधन्विनाम् ।
तावकानां परेषां च त्यक्त्वा प्राणानभूद्रणः ॥६९॥
69. evameṣa mahāraudraḥ kṣayārthaṁ sarvadhanvinām ,
tāvakānāṁ pareṣāṁ ca tyaktvā prāṇānabhūdraṇaḥ.
69. evam eṣaḥ mahāraudraḥ kṣayārtham sarvadhanvinām
tāvakānām pareṣām ca tyaktvā prāṇān abhūt raṇaḥ
69. evam eṣaḥ mahāraudraḥ raṇaḥ tāvakānām pareṣām ca
sarvadhanvinām kṣayārtham prāṇān tyaktvā abhūt
69. Thus, this exceedingly dreadful battle (raṇa) occurred, for the destruction of all archers, both from your side and from the enemy's, as they fought having abandoned their very lives (prāṇa).
पदातिरथनागाश्वैर्गजाश्वरथपत्तयः ।
रथिनो नागपत्त्यश्वै रथपत्ती रथद्विपैः ॥७०॥
70. padātirathanāgāśvairgajāśvarathapattayaḥ ,
rathino nāgapattyaśvai rathapattī rathadvipaiḥ.
70. padātirathanāgāśvaiḥ gajāśvarathapattayaḥ
rathinaḥ nāgapattryaśvaiḥ rathapattī rathadvipaiḥ
70. padātirathanāgāśvaiḥ gajāśvarathapattayaḥ
rathinaḥ nāgapattryaśvaiḥ rathapattī rathadvipaiḥ
70. Infantry, chariots, elephants, and horses were engaged with elephants, horses, chariots, and foot soldiers. Charioteers were engaged with elephants, foot soldiers, and horses. Chariot-infantry fought with chariot-elephants.
अश्वैरश्वा गजैर्नागा रथिनो रथिभिः सह ।
संसक्ताः समदृश्यन्त पत्तयश्चापि पत्तिभिः ॥७१॥
71. aśvairaśvā gajairnāgā rathino rathibhiḥ saha ,
saṁsaktāḥ samadṛśyanta pattayaścāpi pattibhiḥ.
71. aśvaiḥ aśvā gajaiḥ nāgā rathinaḥ rathibhiḥ saha
saṃsaktāḥ samadṛśyanta pattayaḥ ca api pattibhiḥ
71. aśvā aśvaiḥ nāgā gajaiḥ rathinaḥ rathibhiḥ saha
saṃsaktāḥ samadṛśyanta pattayaḥ ca api pattibhiḥ
71. Horses were engaged with horses, elephants with elephants, and charioteers were seen engaged together with charioteers. And foot soldiers, too, were engaged with foot soldiers.
एवं सुकलिलं युद्धमासीत्क्रव्यादहर्षणम् ।
महद्भिस्तैरभीतानां यमराष्ट्रविवर्धनम् ॥७२॥
72. evaṁ sukalilaṁ yuddhamāsītkravyādaharṣaṇam ,
mahadbhistairabhītānāṁ yamarāṣṭravivardhanam.
72. evam sukalilam yuddham āsīt kravyādaharṣaṇam
mahadbhiḥ taiḥ abhītānām yamarāṣṭravivardhanam
72. evam yuddham sukalilam kravyādaharṣaṇam āsīt
mahadbhiḥ taiḥ abhītānām yamarāṣṭravivardhanam
72. Thus, the battle was greatly confused, exhilarating for flesh-eaters, and it increased the realm of Yama (god of death) for those great, fearless warriors.
ततो हता नररथवाजिकुञ्जरैरनेकशो द्विपरथवाजिपत्तयः ।
गजैर्गजा रथिभिरुदायुधा रथा हयैर्हयाः पत्तिगणैश्च पत्तयः ॥७३॥
73. tato hatā nararathavājikuñjarai;ranekaśo dviparathavājipattayaḥ ,
gajairgajā rathibhirudāyudhā rathā; hayairhayāḥ pattigaṇaiśca pattayaḥ.
73. tataḥ hatā nararathavājikuñjaraiḥ
anekaśaḥ dviparathavājipattayaḥ gajaiḥ
gajā rathibhiḥ udāyudhāḥ rathāḥ
hayaiḥ hayāḥ pattigaṇaiḥ ca pattayaḥ
73. tataḥ dviparathavājipattayaḥ anekaśaḥ
nararathavājikuñjaraiḥ hatāḥ gajāḥ
gajaiḥ rathāḥ udāyudhāḥ rathibhiḥ
hayāḥ hayaiḥ ca pattayaḥ pattigaṇaiḥ
73. Then, elephants, chariots, horses, and foot soldiers were slain in great numbers by men, chariots, horses, and elephants. Elephants were killed by elephants; armed chariots were killed by charioteers; horses by horses; and foot soldiers by groups of foot soldiers.
रथैर्द्विपा द्विरदवरैर्महाहया हयैर्नरा वररथिभिश्च वाजिनः ।
निरस्तजिह्वादशनेक्षणाः क्षितौ क्षयं गताः प्रमथितवर्मभूषणाः ॥७४॥
74. rathairdvipā dviradavarairmahāhayā; hayairnarā vararathibhiśca vājinaḥ ,
nirastajihvādaśanekṣaṇāḥ kṣitau; kṣayaṁ gatāḥ pramathitavarmabhūṣaṇāḥ.
74. rathaiḥ dvipāḥ dviradavaiḥ mahāhayāḥ
hayaiḥ narāḥ vararathibhiḥ ca
vājinaḥ nirastajihvādaśanekṣaṇāḥ kṣitau
kṣayam gatāḥ pramathitavarmabhūṣaṇāḥ
74. dvipāḥ rathaiḥ mahāhayāḥ dviradavaiḥ
narāḥ hayaiḥ vājinaḥ ca vararathibhiḥ
nirastajihvādaśanekṣaṇāḥ
pramathitavarmabhūṣaṇāḥ kṣitau kṣayam gatāḥ
74. Elephants were destroyed by chariots, great horses by superior elephants, men by horses, and horses by excellent charioteers. With their tongues, teeth, and eyes obliterated, and their armors and ornaments shattered, they met their destruction on the ground.
तथा परैर्बहुकरणैर्वरायुधैर्हता गताः प्रतिभयदर्शनाः क्षितिम् ।
विपोथिता हयगजपादताडिता भृशाकुला रथखुरनेमिभिर्हताः ॥७५॥
75. tathā parairbahukaraṇairvarāyudhai;rhatā gatāḥ pratibhayadarśanāḥ kṣitim ,
vipothitā hayagajapādatāḍitā; bhṛśākulā rathakhuranemibhirhatāḥ.
75. tathā paraiḥ bahukaraṇaiḥ varāyudhaiḥ
hatāḥ gatāḥ pratibhayadarśanāḥ
kṣitim vipothitāḥ hayagajapādatāḍitāḥ
bhṛśākulāḥ rathakhuranemibhiḥ hatāḥ
75. tathā pratibhayadarśanāḥ paraiḥ
bahukaraṇaiḥ varāyudhaiḥ hatāḥ vipothitāḥ
hayagajapādatāḍitāḥ bhṛśākulāḥ
rathakhuranemibhiḥ hatāḥ kṣitim gatāḥ
75. Similarly, those of terrifying appearance, struck down by numerous diverse weapons wielded by others, fell to the ground. They were utterly crushed, trampled by the feet of horses and elephants, greatly agitated, and struck by chariot wheels and hooves.
प्रमोदने श्वापदपक्षिरक्षसां जनक्षये वर्तति तत्र दारुणे ।
महाबलास्ते कुपिताः परस्परं निषूदयन्तः प्रविचेरुरोजसा ॥७६॥
76. pramodane śvāpadapakṣirakṣasāṁ; janakṣaye vartati tatra dāruṇe ,
mahābalāste kupitāḥ parasparaṁ; niṣūdayantaḥ pravicerurojasā.
76. pramodane śvāpadapakṣirakṣasām
janakṣaye vartati tatra dāruṇe
mahābalāḥ te kupitāḥ parasparam
niṣūdayantaḥ praviceruḥ ojasā
76. tatra dāruṇe janakṣaye
śvāpadapakṣirakṣasām pramodane vartati
te mahābalāḥ kupitāḥ parasparam
niṣūdayantaḥ ojasā praviceruḥ
76. While that dreadful destruction of people (janakṣaya) was unfolding, causing delight to beasts of prey, birds, and demons (rakṣas), those exceedingly mighty warriors, incensed, roamed about with great power, slaughtering one another.
ततो बले भृशलुलिते परस्परं निरीक्षमाणे रुधिरौघसंप्लुते ।
दिवाकरेऽस्तंगिरिमास्थिते शनैरुभे प्रयाते शिबिराय भारत ॥७७॥
77. tato bale bhṛśalulite parasparaṁ; nirīkṣamāṇe rudhiraughasaṁplute ,
divākare'staṁgirimāsthite śanai;rubhe prayāte śibirāya bhārata.
77. tataḥ bale bhṛśalulite parasparam
nirīkṣamāṇe rudhiraughasamplute
divākare astamgirim āsthite
śanaiḥ ubhe prayāte śibirāya bhārata
77. bhārata tataḥ divākare astamgirim
śanaiḥ āsthite bhṛśalulite
rudhiraughasamplute parasparam
nirīkṣamāṇe bale ubhe śibirāya prayāte
77. Then, as the sun slowly set on the western mountain (astaṅgiri), and both armies, greatly agitated, drenched in torrents of blood, and gazing at each other, O Bhārata, gradually returned to their respective camps.