Skip to content
אתר זה לא תומך בגרסאות ישנות של אינטרנט אקספלורר
מומלץ להשתמש בדפדפן גוגל כרום או פיירפוקס מוזילה
(או באינטרנט אקספלורר / edge עדכני)
Enjoy Learning Sanskrit tips, tools, resources and more...

महाभारतः       mahābhārataḥ - book-7, chapter-121

Use the following checkboxes to set the display options for this chapter (You can also control the display of each verse separately):
what would you like to see in each verse:
संजय उवाच ।
स रणे व्यचरत्पार्थः प्रेक्षणीयो धनंजयः ।
युगपद्दिक्षु सर्वासु चित्राण्यस्त्राणि दर्शयन् ॥१॥
1. saṁjaya uvāca ,
sa raṇe vyacaratpārthaḥ prekṣaṇīyo dhanaṁjayaḥ ,
yugapaddikṣu sarvāsu citrāṇyastrāṇi darśayan.
1. saṃjayaḥ uvāca | saḥ raṇe vyacarat pārthaḥ prekṣaṇīyaḥ
dhanañjayaḥ | yugapat dikṣu sarvāsu citrāṇi astrāṇi darśayan
1. saṃjayaḥ uvāca saḥ prekṣaṇīyaḥ pārthaḥ dhanañjayaḥ yugapat
sarvāsu dikṣu citrāṇi astrāṇi darśayan raṇe vyacarat
1. Saṃjaya said: Pārtha (Arjuna), the spectacular Dhanañjaya (Arjuna), moved about in battle, simultaneously displaying various wondrous weapons in all directions.
मध्यंदिनगतं सूर्यं प्रतपन्तमिवाम्बरे ।
न शेकुः सर्वभूतानि पाण्डवं प्रतिवीक्षितुम् ॥२॥
2. madhyaṁdinagataṁ sūryaṁ pratapantamivāmbare ,
na śekuḥ sarvabhūtāni pāṇḍavaṁ prativīkṣitum.
2. madhyaṃdinagatam sūryam pratapantam iva ambare
| na śekuḥ sarvabhūtāni pāṇḍavam prativīkṣitum
2. sarvabhūtāni ambare madhyaṃdinagatam pratapantam
sūryam iva pāṇḍavam prativīkṣitum na śekuḥ
2. All beings were unable to look at the Pāṇḍava (Arjuna), just as one cannot look directly at the sun that has reached its midday position and is burning fiercely in the sky.
प्रसृतांस्तस्य गाण्डीवाच्छरव्रातान्महात्मनः ।
संग्रामे समपश्याम हंसपङ्क्तीरिवाम्बरे ॥३॥
3. prasṛtāṁstasya gāṇḍīvāccharavrātānmahātmanaḥ ,
saṁgrāme samapaśyāma haṁsapaṅktīrivāmbare.
3. prasṛtān tasya gāṇḍīvāt śaravrātān mahātmanaḥ
| saṃgrāme samapaśyāma haṃsapaṅktīḥ iva ambare
3. saṃgrāme tasyamahātmanaḥ gāṇḍīvāt prasṛtān
śaravrātān ambare haṃsapaṅktīḥ iva samapaśyāma
3. In battle, we observed the streams of arrows, released from the Gāṇḍīva bow of that great-souled one (Arjuna), resembling flocks of swans in the sky.
विनिवार्य स वीराणामस्त्रैरस्त्राणि सर्वशः ।
दर्शयन्रौद्रमात्मानमुग्रे कर्मणि धिष्ठितः ॥४॥
4. vinivārya sa vīrāṇāmastrairastrāṇi sarvaśaḥ ,
darśayanraudramātmānamugre karmaṇi dhiṣṭhitaḥ.
4. vinivārya sa vīrāṇām astraiḥ astrāṇi sarvaśaḥ
darśayan raudram ātmānam ugre karmaṇi dhiṣṭhitaḥ
4. sa vīrāṇām astraiḥ astrāṇi sarvaśaḥ vinivārya
raudram ātmānam darśayan ugre karmaṇi dhiṣṭhitaḥ
4. Completely warding off the weapons of the heroes with his own, and displaying his formidable self (ātman), he was engaged in a dreadful action (karma).
स तान्रथवरान्राजन्नभ्यतिक्रामदर्जुनः ।
मोहयन्निव नाराचैर्जयद्रथवधेप्सया ॥५॥
5. sa tānrathavarānrājannabhyatikrāmadarjunaḥ ,
mohayanniva nārācairjayadrathavadhepsayā.
5. sa tān rathavarān rājan abhyatikrāmat arjunaḥ
mohayan iva nārācaiḥ jayadrathavadhopsyayā
5. rājan sa arjunaḥ jayadrathavadhopsyayā nārācaiḥ
mohayan iva tān rathavarān abhyatikrāmat
5. O King, Arjuna, as if bewildering them with his arrows, surged past those excellent chariots, driven by the desire to kill Jayadratha.
विसृजन्दिक्षु सर्वासु शरानसितसारथिः ।
स रणे व्यचरत्तूर्णं प्रेक्षणीयो धनंजयः ॥६॥
6. visṛjandikṣu sarvāsu śarānasitasārathiḥ ,
sa raṇe vyacarattūrṇaṁ prekṣaṇīyo dhanaṁjayaḥ.
6. visṛjan dikṣu sarvāsu śarān asitasārathiḥ sa
raṇe vyacarat tūrṇam prekṣaṇīyaḥ dhanaṃjayaḥ
6. asitasārathiḥ sa dhanaṃjayaḥ sarvāsu dikṣu
śarān visṛjan raṇe tūrṇam prekṣaṇīyaḥ vyacarat
6. With his dark-complexioned charioteer (Krishna), that Dhananjaya (Arjuna), releasing arrows in all directions, moved swiftly and became a captivating sight on the battlefield.
भ्रमन्त इव शूरस्य शरव्राता महात्मनः ।
अदृश्यन्तान्तरिक्षस्थाः शतशोऽथ सहस्रशः ॥७॥
7. bhramanta iva śūrasya śaravrātā mahātmanaḥ ,
adṛśyantāntarikṣasthāḥ śataśo'tha sahasraśaḥ.
7. bhramantaḥ iva śūrasya śaravrāatāḥ mahātmanaḥ
adṛśyanta antarikṣasthāḥ śataśaḥ atha sahasraśaḥ
7. śūrasya mahātmanaḥ śaravrāatāḥ antarikṣasthāḥ
bhramantaḥ iva śataśaḥ atha sahasraśaḥ adṛśyanta
7. Hundreds, and then thousands, of the great-souled hero's arrows were seen in the sky, appearing as if they were swirling around.
आददानं महेष्वासं संदधानं च पाण्डवम् ।
विसृजन्तं च कौन्तेयं नानुपश्यामहे तदा ॥८॥
8. ādadānaṁ maheṣvāsaṁ saṁdadhānaṁ ca pāṇḍavam ,
visṛjantaṁ ca kaunteyaṁ nānupaśyāmahe tadā.
8. ādadhānam maheṣvāsām saṃdadhānam ca pāṇḍavam
visṛjantam ca kaunteyam na anupaśyāmahe tadā
8. tadā vayam pāṇḍavam kaunteyam maheṣvāsām ādadhānam
saṃdadhānam ca visṛjantam ca na anupaśyāmahe
8. At that time, we could not even perceive the son of Kunti, the Pandava, as he was taking up his great bow, fitting arrows to it, and releasing them.
तथा सर्वा दिशो राजन्सर्वांश्च रथिनो रणे ।
आकुलीकृत्य कौन्तेयो जयद्रथमुपाद्रवत् ।
विव्याध च चतुःषष्ट्या शराणां नतपर्वणाम् ॥९॥
9. tathā sarvā diśo rājansarvāṁśca rathino raṇe ,
ākulīkṛtya kaunteyo jayadrathamupādravat ,
vivyādha ca catuḥṣaṣṭyā śarāṇāṁ nataparvaṇām.
9. tathā sarvāḥ diśaḥ rājan sarvān ca
rathinaḥ raṇe ākulīkṛtya kaunteyaḥ
jayadratham upādravat vivyādha ca
catuḥṣaṣṭyā śarāṇām nataparvaṇām
9. rājan,
tathā kaunteyaḥ raṇe sarvāḥ diśaḥ sarvān ca rathinaḥ ākulīkṛtya jayadratham upādravat ca catuḥṣaṣṭyā nataparvaṇām śarāṇām vivyādha
9. O king, thus, having thrown all directions and all charioteers in battle into disarray, the son of Kunti rushed towards Jayadratha and pierced him with sixty-four well-feathered arrows.
सैन्धवस्तु तथा विद्धः शरैर्गाण्डीवधन्वना ।
न चक्षमे सुसंक्रुद्धस्तोत्त्रार्दित इव द्विपः ॥१०॥
10. saindhavastu tathā viddhaḥ śarairgāṇḍīvadhanvanā ,
na cakṣame susaṁkruddhastottrārdita iva dvipaḥ.
10. saindhavaḥ tu tathā viddhaḥ śaraiḥ gāṇḍīvadhanvanā
na cakṣame susaṃkruddhaḥ tottraarditaḥ iva dvipaḥ
10. tu tathā gāṇḍīvadhanvanā śaraiḥ viddhaḥ saindhavaḥ
susaṃkruddhaḥ tottraarditaḥ iva dvipaḥ na cakṣame
10. But Saindhava, thus pierced by the arrows of the wielder of the Gandiva bow (Arjuna), became exceedingly enraged and could not endure it, like an elephant tormented by a goad.
स वराहध्वजस्तूर्णं गार्ध्रपत्रानजिह्मगान् ।
आशीविषसमप्रख्यान्कर्मारपरिमार्जितान् ।
मुमोच निशितान्संख्ये सायकान्सव्यसाचिनि ॥११॥
11. sa varāhadhvajastūrṇaṁ gārdhrapatrānajihmagān ,
āśīviṣasamaprakhyānkarmāraparimārjitān ,
mumoca niśitānsaṁkhye sāyakānsavyasācini.
11. saḥ varāhadhvajaḥ tūrṇam gārdhrapatrān
ajihmagān āśīviṣasamaprakhyān
karmāraparimārjitān mumoca
niśitān saṃkhye sāyakān savyasācini
11. saḥ varāhadhvajaḥ tūrṇam saṃkhye
niśitān gārdhrapatrān ajihmagān
āśīviṣasamaprakhyān karmāraparimārjitān
sāyakān savyasācini mumoca
11. He, the one with the boar banner (Jayadratha), swiftly discharged sharpened arrows in battle at Savyasachin (Arjuna) - arrows that were feathered with vulture plumes, flew unerringly, appeared like venomous snakes, and were polished by a blacksmith.
त्रिभिस्तु विद्ध्वा गाण्डीवं नाराचैः षड्भिरर्जुनम् ।
अष्टाभिर्वाजिनोऽविध्यद्ध्वजं चैकेन पत्रिणा ॥१२॥
12. tribhistu viddhvā gāṇḍīvaṁ nārācaiḥ ṣaḍbhirarjunam ,
aṣṭābhirvājino'vidhyaddhvajaṁ caikena patriṇā.
12. tribhiḥ tu viddhvā gāṇḍīvaṃ nārācaiḥ ṣaḍbhiḥ arjunam
aṣṭābhiḥ vājinaḥ avidhyat dhvajaṃ ca ekena patriṇā
12. tu (saḥ) tribhiḥ nārācaiḥ gāṇḍīvaṃ viddhvā,
ṣaḍbhiḥ (nārācaiḥ) arjunam,
aṣṭābhiḥ (nārācaiḥ) vājinaḥ,
ca ekena patriṇā dhvajaṃ avidhyat.
12. Jayadratha, with three arrows, pierced Arjuna's Gāṇḍīva bow. He then struck Arjuna with six arrows, his horses with eight, and his banner with one feathered arrow.
स विक्षिप्यार्जुनस्तीक्ष्णान्सैन्धवप्रेषिताञ्शरान् ।
युगपत्तस्य चिच्छेद शराभ्यां सैन्धवस्य ह ।
सारथेश्च शिरः कायाद्ध्वजं च समलंकृतम् ॥१३॥
13. sa vikṣipyārjunastīkṣṇānsaindhavapreṣitāñśarān ,
yugapattasya ciccheda śarābhyāṁ saindhavasya ha ,
sāratheśca śiraḥ kāyāddhvajaṁ ca samalaṁkṛtam.
13. saḥ vikṣipya arjunaḥ tīkṣṇān
saindhavapreṣitān śarān yugapat tasya ciccheda
śarābhyāṃ saindhavasya ha sāratheḥ
ca śiraḥ kāyāt dhvajaṃ ca samalaṅkṛtam
13. arjunaḥ saḥ saindhavapreṣitān tīkṣṇān śarān vikṣipya,
yugapat śarābhyāṃ tasya saindhavasya ha samalaṅkṛtam dhvajaṃ,
ca sāratheḥ śiraḥ kāyāt ciccheda.
13. Arjuna, having repelled the sharp arrows sent by Jayadratha, immediately cut off Jayadratha's well-adorned banner with two arrows. He also severed the charioteer's head from his body.
स छिन्नयष्टिः सुमहाञ्शीर्यमाणः शराहतः ।
वराहः सिन्धुराजस्य पपाताग्निशिखोपमः ॥१४॥
14. sa chinnayaṣṭiḥ sumahāñśīryamāṇaḥ śarāhataḥ ,
varāhaḥ sindhurājasya papātāgniśikhopamaḥ.
14. saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahān śīryamāṇaḥ śarāhataḥ
varāhaḥ sindhurājasya papāta agniśikhopamaḥ
14. saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahān śīryamāṇaḥ śarāhataḥ sindhurājasya varāhaḥ agniśikhopamaḥ papāta.
14. That huge banner of Jayadratha, which bore a boar emblem, having had its staff severed and struck by arrows, fell down like a disintegrating flame of fire.
एतस्मिन्नेव काले तु द्रुतं गच्छति भास्करे ।
अब्रवीत्पाण्डवं तत्र त्वरमाणो जनार्दनः ॥१५॥
15. etasminneva kāle tu drutaṁ gacchati bhāskare ,
abravītpāṇḍavaṁ tatra tvaramāṇo janārdanaḥ.
15. etasmin eva kāle tu drutaṃ gacchati bhāskare
abravīt pāṇḍavaṃ tatra tvaramāṇaḥ janārdanaḥ
15. tu etasmin eva kāle bhāskare drutaṃ gacchati (sati),
tatra tvaramāṇaḥ janārdanaḥ pāṇḍavaṃ abravīt.
15. At that very moment, as the sun was swiftly setting, Janārdana (Kṛṣṇa), in great haste, spoke to Arjuna.
धनंजय शिरश्छिन्धि सैन्धवस्य दुरात्मनः ।
अस्तं महीधरश्रेष्ठं यियासति दिवाकरः ।
शृणुष्वैव च मे वाक्यं जयद्रथवधं प्रति ॥१६॥
16. dhanaṁjaya śiraśchindhi saindhavasya durātmanaḥ ,
astaṁ mahīdharaśreṣṭhaṁ yiyāsati divākaraḥ ,
śṛṇuṣvaiva ca me vākyaṁ jayadrathavadhaṁ prati.
16. dhanañjaya śiraḥ chindhi saindhavasya
durātmanaḥ astam mahīdharāśreṣṭham
yiyāsati divākaraḥ śṛṇuṣva eva
ca me vākyam jayadrathavadham prati
16. dhanañjaya durātmanaḥ saindhavasya
śiraḥ chindhi divākaraḥ mahīdharāśreṣṭham
astam yiyāsati ca
jayadrathavadham prati me vākyam eva śṛṇuṣva
16. Oh Dhanañjaya, cut off the head of that evil-minded Saindhava. The sun is about to set, moving towards the chief mountain. And listen to my words concerning the slaying of Jayadratha.
वृद्धक्षत्रः सैन्धवस्य पिता जगति विश्रुतः ।
स कालेनेह महता सैन्धवं प्राप्तवान्सुतम् ॥१७॥
17. vṛddhakṣatraḥ saindhavasya pitā jagati viśrutaḥ ,
sa kāleneha mahatā saindhavaṁ prāptavānsutam.
17. vṛddhakṣatraḥ saindhavasya pitā jagati viśrutaḥ
saḥ kālena iha mahatā saindhavam prāptavān sutam
17. saindhavasya pitā vṛddhakṣatraḥ jagati viśrutaḥ
saḥ iha mahatā kālena saindhavam sutam prāptavān
17. Vriddhakshatra, the father of Saindhava, was renowned in the world. He obtained Saindhava as a son in this world after a long time.
जयद्रथममित्रघ्नं तं चोवाच ततो नृपम् ।
अन्तर्हिता तदा वाणी मेघदुन्दुभिनिस्वना ॥१८॥
18. jayadrathamamitraghnaṁ taṁ covāca tato nṛpam ,
antarhitā tadā vāṇī meghadundubhinisvanā.
18. jayadratham amitraghnam tam ca uvāca tataḥ
nṛpam antarhitā tadā vāṇī meghadundubhinisvanā
18. tadā antarhitā meghadundubhinisvanā vāṇī ca
tataḥ tam amitraghnam nṛpam jayadratham uvāca
18. Then, a hidden voice, with the sound of a thunderous drum, spoke to that king, Jayadratha, the slayer of enemies.
तवात्मजोऽयं मर्त्येषु कुलशीलदमादिभिः ।
गुणैर्भविष्यति विभो सदृशो वंशयोर्द्वयोः ।
क्षत्रियप्रवरो लोके नित्यं शूराभिसत्कृतः ॥१९॥
19. tavātmajo'yaṁ martyeṣu kulaśīladamādibhiḥ ,
guṇairbhaviṣyati vibho sadṛśo vaṁśayordvayoḥ ,
kṣatriyapravaro loke nityaṁ śūrābhisatkṛtaḥ.
19. tava ātmajaḥ ayam martyeṣu
kulaśīladamādibhiḥ guṇaiḥ bhaviṣyati vibho
sadṛśaḥ vaṃśayoḥ dvayoḥ kṣatriyapravaraḥ
loke nityam śūrābhisatkṛtaḥ
19. vibho ayam tava ātmajaḥ martyeṣu
kulaśīladamādibhiḥ guṇaiḥ dvayoḥ
vaṃśayoḥ sadṛśaḥ bhaviṣyati loke nityam
śūrābhisatkṛtaḥ kṣatriyapravaraḥ
19. Oh lord, this son of yours will be equal to both lineages among mortals through qualities such as noble birth, good character, and self-control. He will be the foremost among warriors (kṣatriya) in the world, always honored by heroes.
शत्रुभिर्युध्यमानस्य संग्रामे त्वस्य धन्विनः ।
शिरश्छेत्स्यति संक्रुद्धः शत्रुर्नालक्षितो भुवि ॥२०॥
20. śatrubhiryudhyamānasya saṁgrāme tvasya dhanvinaḥ ,
śiraśchetsyati saṁkruddhaḥ śatrurnālakṣito bhuvi.
20. śatrubhiḥ yudhyamānasya saṃgrāme tu asya dhanvinaḥ
śiraḥ chetsyati saṃkruddhaḥ śatruḥ na alakṣitaḥ bhuvi
20. saṃkruddhaḥ alakṣitaḥ śatruḥ bhuvi saṃgrāme śatrubhiḥ
yudhyamānasya asya dhanvinaḥ śiraḥ tu chetsyati
20. Indeed, an enraged enemy, unnoticed on earth, will cut off the head of this archer who is engaged in battle against his foes.
एतच्छ्रुत्वा सिन्धुराजो ध्यात्वा चिरमरिंदम ।
ज्ञातीन्सर्वानुवाचेदं पुत्रस्नेहाभिपीडितः ॥२१॥
21. etacchrutvā sindhurājo dhyātvā ciramariṁdama ,
jñātīnsarvānuvācedaṁ putrasnehābhipīḍitaḥ.
21. etat śrutvā sindhurājaḥ dhyātvā ciram arindama
jñātīn sarvān uvāca idam putrasnehābhipīḍitaḥ
21. sindhurājaḥ arindama putrasnehābhipīḍitaḥ etat
śrutvā ciram dhyātvā sarvān jñātīn idam uvāca
21. Having heard this, the king of Sindhu, the subduer of enemies, pondered for a long time. Then, afflicted by his affection for his son, he said this to all his kinsmen.
संग्रामे युध्यमानस्य वहतो महतीं धुरम् ।
धरण्यां मम पुत्रस्य पातयिष्यति यः शिरः ।
तस्यापि शतधा मूर्धा फलिष्यति न संशयः ॥२२॥
22. saṁgrāme yudhyamānasya vahato mahatīṁ dhuram ,
dharaṇyāṁ mama putrasya pātayiṣyati yaḥ śiraḥ ,
tasyāpi śatadhā mūrdhā phaliṣyati na saṁśayaḥ.
22. saṃgrāme yudhyamānasya vahataḥ
mahatīm dhuram dharaṇyām mama putrasya
pātayiṣyati yaḥ śiraḥ tasya api
śatadhā mūrdhā phaliṣyati na saṃśayaḥ
22. yaḥ saṃgrāme mahatīm dhuram vahataḥ yudhyamānasya mama putrasya śiraḥ dharaṇyām pātayiṣyati,
tasya mūrdhā api śatadhā phaliṣyati,
saṃśayaḥ na
22. Whoever causes the head of my son, who is fighting in battle and bearing a great responsibility, to fall on the earth – his head too will certainly split into a hundred pieces; there is no doubt.
एवमुक्त्वा ततो राज्ये स्थापयित्वा जयद्रथम् ।
वृद्धक्षत्रो वनं यातस्तपश्चेष्टं समास्थितः ॥२३॥
23. evamuktvā tato rājye sthāpayitvā jayadratham ,
vṛddhakṣatro vanaṁ yātastapaśceṣṭaṁ samāsthitaḥ.
23. evam uktvā tataḥ rājye sthāpayitvā jayadratham
vṛddhakṣatraḥ vanam yātaḥ tapaśceṣṭam samāsthitaḥ
23. vṛddhakṣatraḥ evam uktvā tataḥ rājye jayadratham sthāpayitvā vanam yātaḥ,
tapaśceṣṭam samāsthitaḥ
23. Having spoken thus, Vṛddhakṣatra then installed Jayadratha in the kingdom. After that, he went to the forest, where he engaged in the practice of asceticism (tapas).
सोऽयं तप्यति तेजस्वी तपो घोरं दुरासदम् ।
समन्तपञ्चकादस्माद्बहिर्वानरकेतन ॥२४॥
24. so'yaṁ tapyati tejasvī tapo ghoraṁ durāsadam ,
samantapañcakādasmādbahirvānaraketana.
24. saḥ ayam tapyati tejasvī tapaḥ ghoram durāsadam
samantapañcakāt asmāt bahiḥ vānarakeana
24. vānarakeana saḥ ayam tejasvī asmāt samantapañcakāt
bahiḥ ghoram durāsadam tapaḥ tapyati
24. O Arjuna (vānarakeana), this radiant (tejasvin) one is performing severe and unapproachable asceticism (tapas) outside of this region of Samantapañcaka.
तस्माज्जयद्रथस्य त्वं शिरश्छित्त्वा महामृधे ।
दिव्येनास्त्रेण रिपुहन्घोरेणाद्भुतकर्मणा ॥२५॥
25. tasmājjayadrathasya tvaṁ śiraśchittvā mahāmṛdhe ,
divyenāstreṇa ripuhanghoreṇādbhutakarmaṇā.
25. tasmāt jayadrathasya tvam śiraḥ chittvā mahāmṛdhe
divyena astreṇa ripuhan ghoreṇa adbhutakarmaṇā
25. ripuhan tasmāt tvam mahāmṛdhe jayadrathasya śiraḥ
chittvā divyena ghoreṇa adbhutakarmaṇā astreṇa
25. Therefore, O destroyer of foes (Arjuna), in the great battle, you must cut off Jayadratha's head with a divine, formidable, and wondrous weapon.
सकुण्डलं सिन्धुपतेः प्रभञ्जनसुतानुज ।
उत्सङ्गे पातयस्वाशु वृद्धक्षत्रस्य भारत ॥२६॥
26. sakuṇḍalaṁ sindhupateḥ prabhañjanasutānuja ,
utsaṅge pātayasvāśu vṛddhakṣatrasya bhārata.
26. sakuṇḍalam sindhupateḥ prabhañjanasutānuja
utsaṅge pātayasva āśu vṛddhakṣatrasya bhārata
26. prabhañjanasutānuja bhārata āśu sakuṇḍalam
sindhupateḥ vṛddhakṣatrasya utsaṅge pātayasva
26. O Arjuna, younger brother of Bhīma (prabhañjanasutānuja), O descendant of Bharata (bhārata), quickly drop the head of the lord of Sindhu, adorned with earrings, into the lap of Vṛddhakṣatra.
अथ त्वमस्य मूर्धानं पातयिष्यसि भूतले ।
तवापि शतधा मूर्धा फलिष्यति न संशयः ॥२७॥
27. atha tvamasya mūrdhānaṁ pātayiṣyasi bhūtale ,
tavāpi śatadhā mūrdhā phaliṣyati na saṁśayaḥ.
27. atha tvam asya mūrdhānam pātayiṣyasi bhūtale
tava api śatadhā mūrdhā phaliṣyati na saṃśayaḥ
27. atha tvam asya mūrdhānam bhūtale pātayiṣyasi
tava mūrdhā api śatadhā phaliṣyati na saṃśayaḥ
27. If you, however, cause his head to fall upon the ground, then your own head will also undoubtedly split into a hundred pieces.
यथा चैतन्न जानीयात्स राजा पृथिवीपतिः ।
तथा कुरु कुरुश्रेष्ठ दिव्यमस्त्रमुपाश्रितः ॥२८॥
28. yathā caitanna jānīyātsa rājā pṛthivīpatiḥ ,
tathā kuru kuruśreṣṭha divyamastramupāśritaḥ.
28. yathā ca etat na jānīyāt saḥ rājā pṛthivīpatiḥ
tathā kuru kuruśreṣṭha divyam astram upāśritaḥ
28. kuruśreṣṭha divyam astram upāśritaḥ tathā kuru,
yathā ca saḥ pṛthivīpatiḥ rājā etat na jānīyāt
28. O best of Kurus, having resorted to the divine weapon, act in such a way that the king, the ruler of the earth, does not come to know of this.
न ह्यसाध्यमकार्यं वा विद्यते तव किंचन ।
समस्तेष्वपि लोकेषु त्रिषु वासवनन्दन ॥२९॥
29. na hyasādhyamakāryaṁ vā vidyate tava kiṁcana ,
samasteṣvapi lokeṣu triṣu vāsavanandana.
29. na hi asādhyam akāryam vā vidyate tava kiṃcana
samasteṣu api lokeṣu triṣu vāsavanandana
29. vāsavanandana,
hi samasteṣu api triṣu lokeṣu tava na kiṃcana asādhyam vā akāryam vidyate
29. O son of Vasava (Arjuna), there is truly nothing impossible or improper for you in all three worlds.
एतच्छ्रुत्वा तु वचनं सृक्किणी परिसंलिहन् ।
इन्द्राशनिसमस्पर्शं दिव्यमन्त्राभिमन्त्रितम् ॥३०॥
30. etacchrutvā tu vacanaṁ sṛkkiṇī parisaṁlihan ,
indrāśanisamasparśaṁ divyamantrābhimantritam.
30. etat śrutvā tu vacanam sṛkkiṇī parisaṃlihan
indrāśanisamasparśam divyamantrābhimantritam
30. tu etat vacanam śrutvā,
sṛkkiṇī parisaṃlihan,
indrāśanisamasparśam divyamantrābhimantritam
30. Indeed, having heard this instruction, (Arjuna) licking the corners of his mouth, (prepared an arrow that was) endowed with the touch of Indra's thunderbolt and consecrated with divine sacred utterances (mantra).
सर्वभारसहं शश्वद्गन्धमाल्यार्चितं शरम् ।
विससर्जार्जुनस्तूर्णं सैन्धवस्य वधे वृतः ॥३१॥
31. sarvabhārasahaṁ śaśvadgandhamālyārcitaṁ śaram ,
visasarjārjunastūrṇaṁ saindhavasya vadhe vṛtaḥ.
31. sarvabhārasaham śaśvat gandhamālyārcitam śaram
visasarja arjunaḥ tūrṇam saindhavasya vadhe vṛtaḥ
31. saindhavasya vadhe vṛtaḥ arjunaḥ tūrṇam sarvabhārasaham
śaśvat gandhamālyārcitam śaram visasarja
31. Arjuna, having been chosen for the slaying of Saindhava, swiftly discharged the arrow, which was capable of bearing any burden, always honored with perfumes and garlands, possessed a touch like Indra's thunderbolt, and was consecrated by divine sacred utterances (mantra).
स तु गाण्डीवनिर्मुक्तः शरः श्येन इवाशुगः ।
शकुन्तमिव वृक्षाग्रात्सैन्धवस्य शिरोऽहरत् ॥३२॥
32. sa tu gāṇḍīvanirmuktaḥ śaraḥ śyena ivāśugaḥ ,
śakuntamiva vṛkṣāgrātsaindhavasya śiro'harat.
32. saḥ tu gāṇḍīva-nirmuktaḥ śaraḥ śyenaḥ iva āśugaḥ
śakuntam iva vṛkṣa-agrāt saindhavasya śiraḥ aharat
32. saḥ tu gāṇḍīva-nirmuktaḥ āśugaḥ śyenaḥ iva śaraḥ
vṛkṣa-agrāt śakuntam iva saindhavasya śiraḥ aharat
32. That arrow, released from the Gaṇḍīva bow and swift like a hawk, carried away Saindhava's head as if snatching a bird from the top of a tree.
अहरत्तत्पुनश्चैव शरैरूर्ध्वं धनंजयः ।
दुर्हृदामप्रहर्षाय सुहृदां हर्षणाय च ॥३३॥
33. aharattatpunaścaiva śarairūrdhvaṁ dhanaṁjayaḥ ,
durhṛdāmapraharṣāya suhṛdāṁ harṣaṇāya ca.
33. aharat tat punaḥ ca eva śaraiḥ ūrdhvam dhanañjayaḥ
durhṛdām apraharṣāya suhṛdām harṣaṇāya ca
33. dhanañjayaḥ tat punaḥ ca eva śaraiḥ ūrdhvam
aharat durhṛdām apraharṣāya ca suhṛdām harṣaṇāya
33. Dhanañjaya, with his arrows, again lifted that (head) upwards, for the non-rejoicing (displeasure) of the ill-wishers and the rejoicing (delight) of the well-wishers.
शरैः कदम्बकीकृत्य काले तस्मिंश्च पाण्डवः ।
समन्तपञ्चकाद्बाह्यं शिरस्तद्व्यहरत्ततः ॥३४॥
34. śaraiḥ kadambakīkṛtya kāle tasmiṁśca pāṇḍavaḥ ,
samantapañcakādbāhyaṁ śirastadvyaharattataḥ.
34. śaraiḥ kadambakīkṛtya kāle tasmin ca pāṇḍavaḥ
samantapañcakāt bāhyam śiraḥ tat vyaharat tataḥ
34. ca tasmin kāle pāṇḍavaḥ śaraiḥ kadambakīkṛtya
tat śiraḥ samantapañcakāt bāhyam tataḥ vyaharat
34. And at that time, the Pāṇḍava (Arjuna), having pierced that head with many arrows so it resembled a Kadamba flower, then carried it away from there, outside the region of Samantapañcaka.
एतस्मिन्नेव काले तु वृद्धक्षत्रो महीपतिः ।
संध्यामुपास्ते तेजस्वी संबन्धी तव मारिष ॥३५॥
35. etasminneva kāle tu vṛddhakṣatro mahīpatiḥ ,
saṁdhyāmupāste tejasvī saṁbandhī tava māriṣa.
35. etasmin eva kāle tu vṛddhakṣatraḥ mahīpatiḥ
sandhyām upāste tejasvī sambandhī tava māriṣa
35. māriṣa,
tu etasmin eva kāle tejasvī tava sambandhī mahīpatiḥ vṛddhakṣatraḥ sandhyām upāste
35. Indeed, at this very time, the illustrious king Vṛddhakṣatra, who is your relative, O respected one, was engaged in his evening prayers (sandhyā).
उपासीनस्य तस्याथ कृष्णकेशं सकुण्डलम् ।
सिन्धुराजस्य मूर्धानमुत्सङ्गे समपातयत् ॥३६॥
36. upāsīnasya tasyātha kṛṣṇakeśaṁ sakuṇḍalam ,
sindhurājasya mūrdhānamutsaṅge samapātayat.
36. upāsīnasya tasya atha kṛṣṇakeśam sakuṇḍalam
sindhurājasya mūrdhānam utsaṅge samapātayat
36. atha tasya upāsīnasya utsaṅge kṛṣṇakeśam
sakuṇḍalam sindhurājasya mūrdhānam samapātayat
36. Then, as he (Vṛddhakṣatra) was sitting (in meditation), he (Bhīma) made the head of the King of Sindhu (Sindhurāja), adorned with dark hair and earrings, fall onto his (Vṛddhakṣatra's) lap.
तस्योत्सङ्गे निपतितं शिरस्तच्चारुकुण्डलम् ।
वृद्धक्षत्रस्य नृपतेरलक्षितमरिंदम ॥३७॥
37. tasyotsaṅge nipatitaṁ śirastaccārukuṇḍalam ,
vṛddhakṣatrasya nṛpateralakṣitamariṁdama.
37. tasya utsaṅge nipatitam śiraḥ tat cārukuṇḍalam
vṛddhakṣatrasya nṛpateḥ alakṣitam arimdam
37. arimdam tasya nṛpateḥ vṛddhakṣatrasya utsaṅge
nipatitam tat cārukuṇḍalam śiraḥ alakṣitam
37. O subduer of enemies (ariṃdama), that head, adorned with beautiful earrings, which had fallen onto the lap of King Vṛddhakṣatra, remained unnoticed by him.
कृतजप्यस्य तस्याथ वृद्धक्षत्रस्य धीमतः ।
उत्तिष्ठतस्तत्सहसा शिरोऽगच्छद्धरातलम् ॥३८॥
38. kṛtajapyasya tasyātha vṛddhakṣatrasya dhīmataḥ ,
uttiṣṭhatastatsahasā śiro'gacchaddharātalam.
38. kṛtajapyasya tasya atha vṛddhakṣatrasya dhīmataḥ
uttiṣṭhataḥ tat sahasā śiraḥ agacchat dharātalam
38. atha kṛtajapyasya tasya dhīmataḥ vṛddhakṣatrasya
uttiṣṭhataḥ tat śiraḥ sahasā dharātalam agacchat
38. Then, as that wise Vṛddhakṣatra, who had completed his sacred recitation, was rising, that head suddenly fell to the ground.
ततस्तस्य नरेन्द्रस्य पुत्रमूर्धनि भूतलम् ।
गते तस्यापि शतधा मूर्धागच्छदरिंदम ॥३९॥
39. tatastasya narendrasya putramūrdhani bhūtalam ,
gate tasyāpi śatadhā mūrdhāgacchadariṁdama.
39. tataḥ tasya narendrasya putramūrdhani bhūtalam
gate tasya api śatadhā mūrdhā agacchat arimdam
39. arimdam tataḥ tasya narendrasya putramūrdhani bhūtalam gate,
tasya api mūrdhā śatadhā agacchat
39. O subduer of enemies (ariṃdama), then, once that king's (Vṛddhakṣatra's) son's head had fallen to the ground, his (Vṛddhakṣatra's) own head also immediately split into a hundred pieces.
ततः सर्वाणि भूतानि विस्मयं जग्मुरुत्तमम् ।
वासुदेवश्च बीभत्सुं प्रशशंस महारथम् ॥४०॥
40. tataḥ sarvāṇi bhūtāni vismayaṁ jagmuruttamam ,
vāsudevaśca bībhatsuṁ praśaśaṁsa mahāratham.
40. tataḥ sarvāṇi bhūtāni vismayam jagmuḥ uttamam
vāsudevaḥ ca bībhatsum praśasaṃsa mahāratham
40. tataḥ sarvāṇi bhūtāni uttamam vismayam jagmuḥ
ca vāsudevaḥ mahāratham bībhatsum praśasaṃsa
40. Then, all beings were filled with immense wonder, and Vāsudeva (Kṛṣṇa) praised Bibhatsu (Arjuna), the great chariot-warrior.
ततो दृष्ट्वा विनिहतं सिन्धुराजं जयद्रथम् ।
पुत्राणां तव नेत्रेभ्यो दुःखाद्बह्वपतज्जलम् ॥४१॥
41. tato dṛṣṭvā vinihataṁ sindhurājaṁ jayadratham ,
putrāṇāṁ tava netrebhyo duḥkhādbahvapatajjalam.
41. tataḥ dṛṣṭvā vinihatam sindhurājam jayadratham
putrāṇām tava netrebhyaḥ duḥkhāt bahu apatat jalam
41. tataḥ vinihatam sindhurājam jayadratham dṛṣṭvā
tava putrāṇām netrebhyaḥ duḥkhāt bahu jalam apatat
41. Then, upon seeing Jayadratha, the king of Sindhu, slain, much water (tears) fell from the eyes of your sons due to sorrow.
भीमसेनोऽपि संग्रामे बोधयन्निव पाण्डवम् ।
सिंहनादेन महता पूरयामास रोदसी ॥४२॥
42. bhīmaseno'pi saṁgrāme bodhayanniva pāṇḍavam ,
siṁhanādena mahatā pūrayāmāsa rodasī.
42. bhīmasenaḥ api saṃgrāme bodhayan iva pāṇḍavam
siṃhanādena mahatā pūrayāmāsa rodasī
42. bhīmasenaḥ api saṃgrāme pāṇḍavam bodhayan
iva mahatā siṃhanādena rodasī pūrayāmāsa
42. Even Bhimasena, as if to make the Pāṇḍava (Arjuna) aware in battle, filled heaven and earth with a great lion's roar.
तं श्रुत्वा तु महानादं धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ।
सैन्धवं निहतं मेने फल्गुनेन महात्मना ॥४३॥
43. taṁ śrutvā tu mahānādaṁ dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ,
saindhavaṁ nihataṁ mene phalgunena mahātmanā.
43. tam śrutvā tu mahānādam dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
saindhavam nihatam mene phalgunena mahātmanā
43. tu tam mahānādam śrutvā dharmaputraḥ yudhiṣṭhiraḥ
saindhavam mahātmanā phalgunena nihatam mene
43. Upon hearing that great roar, Yudhiṣṭhira, the son of natural law (dharma), indeed understood that the king of Sindhu (Jayadratha) had been slain by the great-souled Phalguna (Arjuna).
ततो वादित्रघोषेण स्वान्योधानभिहर्षयन् ।
अभ्यवर्तत संग्रामे भारद्वाजं युयुत्सया ॥४४॥
44. tato vāditraghoṣeṇa svānyodhānabhiharṣayan ,
abhyavartata saṁgrāme bhāradvājaṁ yuyutsayā.
44. tataḥ vāditraghoṣeṇa svān yodhān abhiharṣayan
abhyavartata saṅgrāme bhāradvājaṃ yuyutsayā
44. tataḥ vāditraghoṣeṇa svān yodhān abhiharṣayan
yuyutsayā saṅgrāme bhāradvājaṃ abhyavartata
44. Then, gladdening his own warriors with the sound of musical instruments, he advanced into battle towards Bhāradvāja (Drona) with the desire to fight.
ततः प्रववृते राजन्नस्तं गच्छति भास्करे ।
द्रोणस्य सोमकैः सार्धं संग्रामो लोमहर्षणः ॥४५॥
45. tataḥ pravavṛte rājannastaṁ gacchati bhāskare ,
droṇasya somakaiḥ sārdhaṁ saṁgrāmo lomaharṣaṇaḥ.
45. tataḥ pravavṛte rājan astam gacchanti bhāskare
droṇasya somakaiḥ sārdham saṅgrāmaḥ lomaharṣaṇaḥ
45. rājan tataḥ bhāskare astam gacchanti droṇasya
somakaiḥ sārdham lomaharṣaṇaḥ saṅgrāmaḥ pravavṛte
45. Then, O King, as the sun was setting, a hair-raising battle ensued between Drona and the Somakas.
ते तु सर्वप्रयत्नेन भारद्वाजं जिघांसवः ।
सैन्धवे निहते राजन्नयुध्यन्त महारथाः ॥४६॥
46. te tu sarvaprayatnena bhāradvājaṁ jighāṁsavaḥ ,
saindhave nihate rājannayudhyanta mahārathāḥ.
46. te tu sarvaprayatnena bhāradvājaṃ jighāṃsavaḥ
saindhave nihate rājan ayudhyanta mahārathāḥ
46. rājan saindhave nihate te tu jighāṃsavaḥ
mahārathāḥ sarvaprayatnena bhāradvājaṃ ayudhyanta
46. But they, O King, the great warriors, fought with all their effort, desiring to kill Bhāradvāja (Drona), once Saindhava (Jayadratha) had been killed.
पाण्डवास्तु जयं लब्ध्वा सैन्धवं विनिहत्य च ।
अयोधयंस्ततो द्रोणं जयोन्मत्तास्ततस्ततः ॥४७॥
47. pāṇḍavāstu jayaṁ labdhvā saindhavaṁ vinihatya ca ,
ayodhayaṁstato droṇaṁ jayonmattāstatastataḥ.
47. pāṇḍavāḥ tu jayam labdhvā saindhavaṃ vinihatya ca
ayodhayanta tataḥ droṇaṃ jayonmattāḥ tatastataḥ
47. pāṇḍavāḥ tu jayam labdhvā ca saindhavaṃ vinihatya
tataḥ jayonmattāḥ tatastataḥ droṇaṃ ayodhayanta
47. But the Pandavas, having achieved victory and killed Saindhava (Jayadratha), then, intoxicated by their triumph, fought Drona from all sides.
अर्जुनोऽपि रणे योधांस्तावकान्रथसत्तमान् ।
अयोधयन्महाराज हत्वा सैन्धवकं नृपम् ॥४८॥
48. arjuno'pi raṇe yodhāṁstāvakānrathasattamān ,
ayodhayanmahārāja hatvā saindhavakaṁ nṛpam.
48. arjunaḥ api raṇe yodhān tāvakān rathasattamān
ayodhayat mahārāja hatvā saindhavakam nṛpam
48. mahārāja saindhavakam nṛpam hatvā,
arjunaḥ api raṇe tāvakān rathasattamān yodhān ayodhayat
48. O great king, after killing King Saindhava (Jayadratha), Arjuna also fought your foremost chariot-fighters in the battle.
स देवशत्रूनिव देवराजः किरीटमाली व्यधमत्समन्तात् ।
यथा तमांस्यभ्युदितस्तमोघ्नः पूर्वां प्रतिज्ञां समवाप्य वीरः ॥४९॥
49. sa devaśatrūniva devarājaḥ; kirīṭamālī vyadhamatsamantāt ,
yathā tamāṁsyabhyuditastamoghnaḥ; pūrvāṁ pratijñāṁ samavāpya vīraḥ.
49. saḥ devaśatrūn iva devarājaḥ
kirīṭamālī vyadhamat samantāt yathā
tamāṃsi abhyuditaḥ tamoghnaḥ
pūrvām pratijñām samavāpya vīraḥ
49. vīraḥ,
saḥ kirīṭamālī,
pūrvām pratijñām samavāpya,
samantāt vyadhamat; yathā devarājaḥ devaśatrūn iva,
yathā abhyuditaḥ tamoghnaḥ tamāṃsi (vyadhamat)
49. Having fulfilled his earlier vow, that crowned hero (Arjuna) scattered (them) everywhere, just as the king of the gods (Indra) scatters the enemies of the gods, and as the rising sun, the dispeller of darkness, scatters darkness.